JB novell

Jag känner hur paniken och räddslan börjar stiga inom mej. Min första tanke är att han har gjort något mot mina föräldrar nu när han inte kan få tag i Justin. Det känns som om jag vill spy. Jag klarar inte av mer nu, allt kommer på en gång...

---

Jag tar ett djup andetag innan jag frågar med hes stämma vad som har hänt.
Då skrattar hon bara åt mej.
"Ingenting har hänt. Ville bara berätta att fallet är löst."
"Va?" Undrar jag förvånat. "Är han fast?"
"Ja, ni behöver inte oroa er"
Jag drar en lättad suck. Varför ska jag alltid tro det värsta?
"Åh, tack så mycket" Utbrister jag, fortfarande förvånad över det faktum att det verkligen är över nu. Nu är det bara en sak kvar. Att ta itu med Chaz..
Vi säger hejdå och jag tackar ännu en gång. Nu är det ur världen i alla fall, det känns riktigt skönt.
"Vem var det?" Undrar Justin med skrovlig röst.
"Det var från polisen, det är över. Han är fast" Berättar jag och kan inte låta bli att le lite.
"Gud va skönt!" Konstaterar han och ger mej en kram. "Förlåt för att jag skrek på dej förut" Säger han sedan och låter uppriktig.
"Justin, du har ingenting att be om förlåtelse om!" Säger jag. "Det var jag som gjorde fel. Egentligen är jag inte ens värd din förlåtelse efter vad jag har gjort"
"Jo, Jennie det är du." Säger Justin. Ibland fattar jag verkligen inte hur han resonerar. "Man måste förlåta. Jag vet hur det är när någon försöker kyssa en fast man egentligen inte vill.."
"Va?! Vad menar du?" Undrar jag förskräckt.
"Haha, nej inget" Skyndar han sig att säga innan han fortsätter. "Alla gör misstag, även den man älskar"
Jag kan inte annat än att le mot honom. Min Justin.

Efter vi har suttit och bara pratat en stund har ännu inte dom anndra kommit hem.
Så vi bestämmer oss för att ta en välbehövande dusch.
Så fort Justin är klar i duschen hoppar jag in, medans han är utanför i badrummet och klär på sig och fönar håret.
När jag är klar är Justin inte längre kvar i badrummet. Jag klär snabbt på mej ett par mjukisbyxor och ett linne. Sen borstar jag igenom håret och fönar det lite snabbt.
När jag precis är klar kommer han in med en telefon mot örat.
"Det är Chaz" Mimar han mot mej, och räcker över telefonen. Jag tar emot den och för den mot mitt öra.
"Hej" Säger jag i luren.
Justin försvinner ut ur badrummet så jag kan prata i lung och ro med Chaz.
Hej, Jennie.." Börjar han lite nervöst. "Förlåt. Jag vet inte vad som flög i mej. Jag vet ju att det är du och Justin, men jag kan inte hjälpa mina känslor."
Jag sväljer hårt. Är han verkligen kär i mej?
"Jag är ledsen om jag har förstört för dej och Justin.."
Jag sjunker sakta ner på toalettlocket och trycker telefonluren hårdare mot örat för att höra bättre.
"Det är lungt mellan mej och Justin." Svarar jag. "Men frågan är hur det är mellan dej och mej. Och dej och Justin såklart."
"Justin är ganska arg på mej, vilket jag förstår.." Han låter riktigt ledsen när han säger det och jag kan inte låta bli att känna lite medlidande för honom.
"Justin kommer förlåta dej. Han är bara väldigt upprörd just nu" Säger jag lugnande.
"Förlåt igen, jag borde fattat när du drog dej undan första gången. Men mina känslor tog liksom över, jag visste inte vad jag gjorde."
"Chaz.." Säger jag och suckar lite. "Du vet att jag inte kan besvara dina känslor. Du är mer som en kompis eller som en bror för mej, ingenting annat"
Det blir tyst i anndra änden, men jag kan fortfarande höra hans andetag.
"Någon gång kommer du hitta tjejen som kommer kunna besvara dina känslor, men den tjejen är inte jag" Fortsätter jag bara för att säga något, så det inte är för tyst för länge.
"Men det är lungt mellan oss nu då?" Undrar Chaz efter en stund.
"Ja" Svarar jag och ler lite fast han inte kan se det. "Vill du prata med Justin?"
"Ja, det skulle nog vara bra." Svarar han.
Jag går ut ur badrummet och finner Justin sittande i soffan i vardagsrummet.
"Hejdå" Säger Chaz.
"Hejdå" Svarar jag. "Och du...?"
"Ja?"
"Ta hand om dej"
"Detsamma"

Jag räcker över telefonen till Justin och lämnar sedan rummet.¨
Med ett litet leénde på läpparna går jag ner till Justins rum. Det känns bra att allt har löst sig nu. Alla problem är som bortblåst. Ingen galen kille efter sig som hotar oss, och dramat med Chaz är så gott som löst. Han och Justin kommer bli vänner igen, det är jag helt säker på. Justin säger ju själv att man måste förlåta.
Nere i rummet hittar jag Justins laptop. Jag startar den och loggar in på Facebook och Twitter. Det känns som evigheter sen jag var inne där.
Det är nästan så att mina ögon tåras när jag läser vad mina gammla vänner gör hemma i Sverige. Det var så länge sen jag träffade någon av dom. Över fem månader sedan. Jag har till och med varit så upptagen att jag glömt att höra av mej.
Jag skickar iväg ett litet meddelande till Mathilda, där jag bland annat skriver allt som hänt den senaste tiden, inte bara det tråkiga utan också dom bra sakerna. Hon har säkert läst massa konstiga och osanna saker om mej och Justin på internet, men nu får hon i alla fall veta sanningen. Media är ofta väldigt bra på att förvränga sanningen.
Det känns väldigt konstigt att skriva på svenska igen. Det är nästan så att jag har glömt bort hur vissa ord stavas.
När jag är klar med mitt meddelande och precis har skickat iväg det kommer Justin.
"Hur gick det?" Undrar jag.
"Det gick bra" Svarar han och ler. "Jag har förlåtit honom"
"Vad bra!" Säger jag och ler tillbaka.
"Just det. Jag fick ett sms från pappa förut. Dom blir sena, det var någon trafikolycka så dom riskerar att stå i kö i över två timmar"
"oj.." Säger jag, och tänker på den gången när jag och mamma krockade för ganska länge sen. Det var hemskt. När jag vaknade upp på sjukhuset trodde jag att mamma hade dött.
Men en sak som var ännu hemskare var när jag fick minnesförlust, fast det var nog ännu värre för dom i min omgivning som jag helt hade glömt bort. Speciellt Justin.
"Så nu har vi lite tid för oss själva" Säger Justin och avbryter mina tankar. "Du Jennie..?"
Innan jag hinner svara fortsätter han. "Kommer du ihåg när vi var i eiffeltronet?"
"Ja, och du sa att du älskade mej när vi stod allra högst uppe och det spöregnade." Säger jag och ler åt minnet.
"Ja, och sen fick vi åka och köpa nya kläder"
"Och sen spottade du dricka i mitt annsikte!"
"Hahah. Oh my gosh! Vilka minnen vi har" Säger Justin och skrattar. "Kommer du ihåg när vi var på väg till Paris och vi målade i varandras annsikten?"
"haha ja!" Skrattar jag. Jag kan fortfarande se Justins målade annsikte framför mej, han såg verkligen ut som supermario.
"Kommer du ihåg i hotellrummet i New York då?" Undrar han med ett flin på läpparna.
"Nej..?" Säger jag. "Det ända jag kommer ihåg är den hemska natten när jag hittade dej sittandes helt förstörd mot dörren med den  där spruckna läppen."
Men jag fattar att det inte det är det han syftar på för då hade han inte flinat så.
"Aa, men innan det" Säger Justin.
Jag letar lite i minnet och helt plötsligt kommer jag på det.
"Ååh Justin! Det var så pinsamt" Utbrister jag.
"Men hon kom ju inte på oss" Säger han och skrattar.
"Nej, tur det" Konstaterar jag "Jag vet fan inte vad jag hade gjort om hon hade kommit på oss"
Bara tanken på att mamma nästan kom på oss när vi nästan hade sex får mej att villja sjunka igenom jorden.
"Men nu kommer ingen att komma på oss" Säger Justin och biter sig lite löst i läppen.
"Hur vet du?" Säger jag och flinar. "Dom kanske kommer hem snart"
Det kan ju faktiskt hända att bilkön inte tar så värst lång tid, det vet man ju inte. Och jag har verkligen ingen lust med att nästan bli avslöjad. Igen.
"Du har rätt" Erkänner Justin. "Det får bli en annan gång." Säger han och ser lite.. besviken.. ut ?
Jag ler mot honom och går fram och pussar honom på kinden. Då kollar han med en sur min på mej och öppnar sedan munnen för att säga något. Men han stänger den lika snabbt igen och tar ett steg närmare mej.
Han slickar sig runt munnen och sen lutar han sig fram och kysser mej panssionerat.
"Du får inte vara så snål med pussarna" Säger Justin och skrattar lite.
"Men så gjorde jag ju bara för att retas" Skrattar jag och sätter mej ner brevid datorn som jag har lämnat i sängen.
"Jag vet"
Han sätter sig i sängen på anndra sidan om datorn och jag ser hur hans blick fastnar på skärmen.
"Nån som heter Mathilda har skrivit till dej på Facebook." Säger han.
"Va?" Säger jag, fast jag egentligen hörde.
Jag klickar upp det privata meddelandet, och jag känner hur ett stort leénde breder ut sig i mitt annsikte när jag läser. 

'Hej Jennie.
Jag saknar dej med! Du ska bara veta hur många konstiga saker det har stått om dej och Justin. Skönt att fått allt förklarat, tack :) NI ÄR SJUKT SÖTA TILLSAMMANS!!
Jag kan fortfarande knappt tro att du är ihop med honom! Asså OMG, det är ju helt otroligt. 
Vi saknar dej här i Sverige, och du har knappt hört av dej, du ska bara veta hur glad jag blev av ditt meddelande! Vi måste ses snart, jag saknar dej skit mkt!
Här i Sverige är väll allt nästan som vanligt. Det pratas väldigt mycket om dej, men det är nog inte så konstigt. Vafan, du är ju värsta kändisen!
Vet du en sak? Jag och Calle är ääännnttllliiigggeeenn tsm! Kommer du ihåg när vi brukade kolla in honom i smyg? xd Hahah. Minnen, minnen..
Men vi måste träffas snart igen och skaffa nya frääsha minnen! ;D
Hejdå<3
Ha de bra och hälsa till Justin från mej, glöm inte att säga att jag älskar honom... haha du fattar vad jag menar ;)'

Mathilda, lilla, lilla Mathilda. Min bästa kompis! Hur kunde jag glömma att höra av mej till henne?
"Vad står det?" Undrar Justin och rynkar på pannan.
"Det står mycket" Säger jag och ler.
"Du är ju alldeles tårögd" Konstaterar han och kollar på mej.
Jag skriver snabbt ett svar till Mathilda. Och sen får jag ändå förklara för Justin om Mathilda och hela grejen om att jag inte har hört av mej, och att jag saknar henne jätte mycket. Och såklart så saknar jag alla anndra i Sverige också. 

Jag går in på min Facebook profil.
"Kom, vi tar kort" Säger jag och klickar fram webkameran.
Först tar vi ett seriöst kort och sen tar vi tre stycken oseriösa, där vi gör konstiga miner och ett där Justin pussar mej på kinden, den lägger jag sedan upp som profilbild.

"Vad ska vi göra nu då?" Undrar Justin när jag har loggat ut och fällt ihop datorn.
"Jag vet inte" Säger jag och rycker på axlarna. "Kan vi inte se på en film bara?"
Justin nickar åt mitt förslag och vi går upp på övervåningen. Medans Justin stoppar in filmen 'Hairspray' i dvdspelaren sätter jag mej ner i soffan. Det var så länge sen jag såg den filmen och den är så himla bra också.
Jag kan inte låta bli att sjunga med i låtarna och det hela slutar med att jag även står upp och dansar med.
Det påminner mej om mej och Mathilda, vi brukade alltid dansa och sjunga med till den här filmen.
Justin bara skrattar åt mej, men lite förvånad är han allt att jag kan danserna så bra, så jag får förklara för honom att jag en gång i tiden har nördart denna filmen.

"Du? vad skulle du säga om att följa med på lite konserter framöver?" Undrar Justin när eftertexterna på filmen börjat.
"Va? Vart ska du ha konserter?" Undrar jag.
"Lite överallt. Det skulle vara jättekul att ha dej med"
"Men skolan då?"
"Du har redan missat jättemycket av skolan och du kan ju alltid komma tillbaka dit efter. Så länge kan du ju studera med mej och Jenny." Säger Justin och ler.
"Jenny?"
"Ja, alltså min lärare. Hon är asbra!"
Justin kollar på mej och väntar på ett svar, men jag sitter där som om jag är helt stumm, vilket det känns som jag faktiskt är.
"Ja, ja! Klart jag vill!" Utbrister jag och slänger mej runt hans hals. "Fast jag tror jag måste höra med mamma och pappa först.." Fortsätter jag och kollar upp på honom
"Det kan vi ta när vi kommer hem. Om Scooter får prata med dom om saken så ska det nog inte vara några problem" Säger Justin och ler mot mej igen. "Först åker vi till Tyskland och sen åker vi vidare till Sverige..-"
Längre hinner han inte innan jag avbryter honom med ett högt skrik. Sverige? Sa han Sverige?!
Min första tanke är att jag då har chansen att träffa Mathilda igen.
Undrar om detta verkligen är planerat, speciellt det där med Sverige. Om Justin ska till Sverige borde Mathilda sagt något om det.
"Sverige?" Ekar jag.
"Ja, jag har planerat detta ganska länge nu att åka dit med dej."
"Va? Har du?" Undrar jag förvånad över att det inte har spridigt sig så att jag har fått reda på det.
"När du sa det där om dina kompisar och så, så fick det mej bara att villja ta med dej dit ännu mer" Han ler mot mej och fortsätter. "Det är ju trottsallt lite mitt fel att..-"
"..att jag nästan tappat kontakten med mina vänner?" Avbryter jag. "Nej du! Det är det inte. Du är det bästa som har hänt mej"
"Men..-"
"Inga men." Säger jag och lägger mitt pekfinger framför hans mun. Sen drar jag min hand genom hans bruna hår samtidigt som jag kollar in i hans ögon och våra läppar möts i en lång kyss.
"Ehm.. föresten jag skulle hälsa från Mathilda att hon älskar dej" Säger jag.
"Haha. Jag kanske får träffa henne i Sverige då?"
"Självklart, men hon kommer vara galen. Bara så du vet, hon är ett stort fan. Men jag tror du kommer gilla henne" Säger jag.
"Haha, jag är van. Vi åker till Tyskland om ungefär 6 månader, och sen vidare till Sverige."
6 månader tänker jag. Det är ju ett halv år! Men jag antar att det tar lång tid att planera in en resa. Det ska ju vara biljetter som ska säljas och sånt där också. Det går ju inte på en vecka precis.
Men som man brukar säga, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...


8 månad senare:

"Du hade rätt, Sverige var grymt!" Säger Justin och tar sin väska som kommer utrullande på rullbandet.
Som vanligt är min väska nästan alltid sist.
"Jag sa ju det, du var också grym hela globen hoppade ju för fan!" Säger jag och skrattar. "Det var jätte kul att träffa Mathilda igen. Tack så mycket Justin" Säger jag sedan och vi hoppar fort in i bilen som ska köra oss ifrån flyplatsen. Vi har papparzzis efter oss hela tiden, men efter att ha varit med Justin på konserter i både USA, tyskland och slutligen Sverige så är man rätt så van.

Efter en väldigt lång bilresa är vi hemma hos mej. Det har varit jättekul att åka runt med Justin, men det är jätteskönt att äntligen vara hemma igen också. Jag har saknat mamma och pappa.

Efter att ha fått ta emot tusen frågor från mina nyfikna föräldrar ger sig jag och Justin ut en sväng.
"Visst river detta upp gammla minnen?" Säger Justin när vi står utanför Pizzerian som vi en gång träffades vid för första gången.
Jag blundar och ser i mitt inre först dom skrikande tjejerna och sedan Justins vackra annsikte. Då hade jag ingen aning om vad som väntade mej. Just då var jag bara så himla glad att se honom, och till och med få byta några få ord med honom.
Och nu nästan ett år senare står vi här igen, den här gången hand i hand.
Jag öppnar ögonen och möter Justins blick, han kisar mot mej i solljuset sen böjer han sig fram och kysser mej.
Jag sluter mina ögon under kyssen och bara önskar att tiden kunde stanna för en stund...

---

Detta var då sista delen på 'Love is always love' hoppas ni gillar den :)

Det skulle vara jättekul om ni kommenterade typ vilken som var den bästa delen, roliga saker. Eller något annat :D

Snart ska jag börja skriva på den nya novellen också, har inte bestämt något namn till den än, så har ni förslag så kommentera gärna :)

Så lämna inte bloggen nu bara för att denna novellen är slut, för det kommer komma en ny som jag hoppas att ni kommer gilla.

Älskar er alla mina fina små läsare, ni är bäst ! <3




PeaceN'Love

 

Detta är en dröm, det är en dröm. Jag har bara drömt allt. Chaz och Jennie kysstes inte alls. Försöker jag intala mej själv. Varför skulle min bästa vän göra så mot mej? Varför skulle min flickvän som jag älskar över allt annat kyssa min bästa vän...?

---

Pappa kommer och hämtar oss runt 2 tiden dagen därpå.
Jag har bestämt att jag inte tänker säga något till Jennie.. än.. och precis som mej så går hon runt och låtsas som ingenting. Som om allt är normalt, men jag vet ju, jag såg allt.
Jag tänker prata med henne när vi har kommit hem till mormor och morfar igen vid något tillfälle, det måste vara när vi är ensama.
Resan hem känns som en evighet. Jag har ingen lust att prata med någon, men när pappa frågar saker försöker jag att uppföra mej normalt så att varken han eller Jennie ska börja ana något.
"Föresten, följer ni med och handlar mat som vi kan äta ikväll sen?" Undrar pappa.
"Nej, det är väll lugnast om vi stannar hemma." Svarar jag. Jag orkar verkligen inte med alla fans och sånt nu.
"Okej, men är det nåt speciellt ni vill ha då?" Fortsätter han.
Jag kollar trött på Jennie, men hon bara skakar på huvudet och rycker på axlarna. Jag vänder mej tillbaks till pappa igen och säger att det inte spelar någon roll.

"Justin, vad är det? Du verkar typ sur.." Säger Jennie när vi är på väg ner till mitt rum.
"Typ sur?" Säger jag mellan tänderna. "Vi tar det sen" Mumlar jag sedan, och försöker att inte hålla inne mina känslor. 
Jag ser hur Jennie sväljer hårt och ser riktigt nervös ut.
Jag sätter mej tyst ner i min säng och börjar greja med mobilen, Jennie står helt tyst i dörröppningen. Det är verkligen spänt mellan oss. Det är svårt att hålla inne sin ilska och låtsas som om allt är normalt mellan mej och henne när det inte är det.
"Vi åker och handlar nu då!" Hör jag pappa ropa från övervåningen efter att jag kanske suttit här i tio minuter.
Och vid det laget har Jennie satt sig i sin säng och hon sitter också och grejar med sin mobil.
"Okej!" Ropar jag tillbaka och någon minut senare hör jag hur dom kör ut från garageuppfarten.
"Jennie, vi måste prata" Säger jag och kollar allvarligt på henne.

Jennies Perspektiv:

Jag kollar upp och möter Justins allvarliga blick.
"Vadå?" Undrar jag, men hör genast hur min röst sviker mej.
"Jennie.." Börjar han och kollar sedan ner. "Jag såg er. Dej och Chaz" Han kollar upp på mej med en ledsen blick. Han ser inte arg ut, bara besviken och ledsen.
"Vadå?" Stammar jag fram, och ännu en gång håller min röst inte riktigt, jag har en klump i magen som bara tycks växa och växa. Mina tankar far runt i huvudet. Såg Justin när Chaz kysste mej..?
"J-Justi-n-n.." Stammar jag. "Det är inte som du tror.."
Jag ser hur han får en mörk blick i ögonen och han ställer sig hastigt upp.
"Vadå inte som jag tror?! Vafan Jennie, jag såg ju er förfan! Ni höll på hela jävla kvällen igår! Så ljug inte för mej, jag såg när ni kysstes!" Skriker han och det hörs tydligt att han är nära på att börja gråta.
Jag lägger huvudet i händerna och blundar. Detta har blivit helt fel. Jag gillar inte Chaz, inte på det sättet i alla fall.. tror jag? Jag vet inte riktigt vad jag känner för Chaz, när han kysste mej kändes det, bra, rätt..? Nej, jag vet inte, allt är så kompliserat just nu.
Jag kollar upp på Justin där han står helt stilla med tårarna rinnande. Det gör ont att se honom såhär, så ledsen och sårbar.
"Det var Chaz som kysste mej, det var inte ömsesidigt" Säger jag och snyftar till.
"Det såg inte ut så.." Säger Justin, fortfarande med samma uttryckslösa ton. Jag ser hur han tar fram mobilen och börjar illsket trycka på knapparna. Sen stoppar han undan den igen.
"Du måste tro mej. Det var inte meningen, jag vet inte vad som hände" Säger jag och kollar på Justin som står helt tyst och kollar ner i golvet. "Det här kommer inte funka om du inte lyssnar på mej"
"Jag lyssnar hela tiden" Säger han sammanbitet utan att röra en min.
"Så du lyssnar om jag berättar allt?" Undrar jag.
Han svarar inte, men jag tar det som ett ja.
"Efter Chaz hade väntat på mej medans jag var på toa, så gick vi ut på balkongen för att kolla på månen. Han försökte redan då att kyssa mej..-"
"VA?!" Skriker han argt.
"Men jag backade undan" Fortsätter jag och ingronerar hans lilla utbrott. "Sen mitt i natten skulle jag bara gå upp för att ta ett glas vatten, och Chaz följde efter mej och jag blev rädd så jag tappade glaset i golvet. Vi hjälptes åt att plocka upp glas splitret. Sen bara han.. stog där framför mej och kysste mej.."
Jag kollar på Justin och ser hur han nästan håller på att koka över av illska. Han slår näven hårt i väggen innan han stormar ut ur rummet och smäller igen dörren med en smäll som gör så att en tavla är nära på att falla i golvet.
"JUSTIN! FÖRLÅT!" Ropar jag efter honom, men det är lönlöst.
Jag har gjort fel, jag vet det. Och jag ångrar mej något otroligt, vad ska jag säga för att göra allt bra? Vilka är dom rätta orden, orden som kommer ställa allt tillrätta? Att säga rätt vid rätt tillfälle är inte lätt.
Jag lägger mej ner i sängen med huvudet ner i huvudkudden och gråter ljudligt.
Helt plötsligt far mina tanker bort någon annanstans, till Chaz. Jag undrar vad han gör nu. Jag undrar om han verkligen är kär i mej. Jag är inte kär i Chaz, jag är kär i Justin. Jag undrar hur det kommer bli mellan honom och Justin nu. Det känns som om allt är mitt fel.

Jag ligger där i sängen och gråter i kanske 20 minuter innan jag hör hur någon kommer in rummet.
Jag hör en ljudlig snyftning och då förstår jag att det är Justin, men jag orkar inte kolla upp. Jag känner hur han sätter sig på sängkanten, då reser jag mej upp, men jag törs fortfarande inte möta hans blick.
Helt plötsligt omfamnar han mej, jag blundar och kramar honom hårt tillbaka och börjar snyfta så mycket så att jag knappt kan andas. Jag drar in hans doft som jag älskar så mycket.
"Det kommer att bli bra" Viskar Justin och smeker mej lätt över håret. "Jag har pratat med Chaz"
Jag känner hur klumpen i magen lättar lite när han säger det. Men samtidigt så vet jag att jag också är tvungen att prata med Chaz.
"Justin, jag älskar dej. Bara dej." Säger jag.
Han släpper taget om mej lite och kollar mej i ögonen. Hans ögon är så vackra, även om dom nu är alldeles röda av allt gråtande.
"Förlåt mej så himla mycket" Säger jag och snörvlar till.
"Du är förlåten älskling" Säger Justin och kramar om mej igen. "Men inte Chaz.. inte än.." Mumlar han sedan tyst.
Vi blir avbrutna av att min telefon ringer, jag kollar på displayen och sen svarar jag.
"Hej, det är från polisen. Och det gäller om fallet med Aaron Cox" Säger en kvinnlig röst i luren.
Jag fattar snabbt vem Aaron Cox är, det måste vara han som är 'den femte'
Jag känner hur paniken och räddslan börjar stiga inom mej. Min första tanke är att han har gjort något mot mina föräldrar nu när han inte kan få tag i Justin. Det känns som om jag vill spy. Jag klarar inte av mer nu, allt kommer på en gång...

---

KOMMENTERA! :D

Vad tror ni kommer hända nu?
En del kvar, det kommer bli en extra lång :)


PeaceN'Love

Jag ser i ögonvrån hur Chaz böjer sig fram och viskar något i Jennies öra som gör så att hon börjar fnittra.
Jag suckar tyst och dricker en klunk från min Red Bull. Han är min bästa vän ju, men ändå håller han på att flörta med min flickvän? Om det nu inte bara är jag som inbillar mej det...

---

Jag vänder mej om mot Ryan och frågar vad det är för film han har satt på egentligen.
"Jaa, ingen film man sitter och hånglar till i alla fall." Säger han och flinar stort. "Sorry Justin"
"Haha, man kan hångla till alla filmer" Säger jag och vänder mej om mot Jennie för att bevisa det.
Hon kollar på mej och ler och jag tar hennes huvud i min händer och kysser henne, med tunga och allt.
Ryan bara skrattar åt mej och säger något i stil med att jag är galen. Vilket nog kan stämma.

Filmen rullar på och jag håller hela tiden ett öga på Jennie och Chaz för att se vad dom gör.
Jennie verkar ganska inne i filmen. Chaz också, men ibland sneglar han på henne med en blick som jag inte har sett hos honom förut, och vi har ju ändå känt varandra riktigt länge. Jag tycker inte om den. Inte alls..
"Chaz, kan du skicka hit godisskålen?" Undrar jag. Chaz har lagt beslag på hela. Det är så typiskt honom, han är så glupsk.
Innan han ger den till mej frågar han Jennie om hon vill ha, men hon skakar bara på huvudet och skickar den vidare till mej.

Jennies Perspektiv:

Filmen är väll egentligen inte så värst bra, för mycket blod och läskigheter för min smak.
"Jag går bara på toa" Säger jag efter ha suttit kissinödig ett tag.
"Ska vi pausa filmen så länge?" Undrar Ryan omtänksamt.
"Nej, det är okej." Svarar jag och börjar gå upp för trappan. Jag öppnar dörren och märker att det är alldeles kolsvart i hela huset. Det känns ganska läskigt, speciellt efter jag har sett den där läskiga filmen.
Jag tar tveksamt ett steg ut i rummet, men hejdar mej sedan. Nej, detta är alldeles för läskigt. Jag fantiserar bara ihop massa läskiga saker.
Jag springer ner för trappan igen.
"Ehm.. är det någon som kan följa med? Det är mörkt där ute..." Säger jag, men hör gensat hur töntigt det låter.
Det är inte riktat till någon speciell person men Chaz är den först som nappar.
"Jag kan följa med dej om du är mörkrädd" Säger han och reser sig upp ur soffan.
Jag kollar på Justin som kastar en mörk blick mot Chaz, som Chaz inte ser eftersom han ryggen vänd mot Justin.
Är Justin svartsjuk bara för Chaz och jag har kul tillsammans..?
Jag skakar snabbt av mej tanken, det kan han väll inte vara. Han vet att jag aldrig kommer svika honom.
Och jag skulle aldrig kunna bli kär i Chaz. Han är mer som en bror för mej, och absolut inte pojkvänsmatrial.
Det är Justin jag är kär i! Ingen annan. Försöker jag intala mej själv.

Chaz följer med mej upp och står utanför medans jag är på toa. Det känns inte lika läskigt att gå i ett bäcksvart hus när man är två i alla fall.
"Åh, kolla!" Utbrister Chaz när vi passerar ett fönster på tillbaka vägen. Jag följer Chaz's pekfingers riktning och ser genom fönstret en otroligt stor gul lysande måne. Den är verkligen jättestor och den lyser väldigt starkt.
"Shit.." Lyckas jag få ur mej.
"Kom, vi går upp och kollar på den" Säger Chaz och snuddar vid min hand och börjar sedan styra sina steg mot trappan. Jag följer efter honom och han öppnar balkongdörren och vi båda går ut. Det är väldigt kallt ute, säkert minusgrader.
"Jag tror jag aldrig någonsin har sett månen såhär stor och så starkt lysande" Säger jag.
"Den är nästan lika vacker som dej.." Säger han och kollar på mej.
Jag vänder generat bort huvudet och en pinsam tystnad uppstår. Varför blir jag generad? Det är ju bara Chaz liksom.. Det brukar aldrig vara pinsamt tyst med honom. Men varför säger han ens så? Flörtar han med mej?
Jag låtsas som om jag inte hört honom, fast jag lyckas nog inte så bra. Men Chaz säger i alla fall inget mer om det.
Jag vänder huvdet mot Chaz igen och märker hur han kollar på mej. Han böjer sakta sitt huvud mot mej och jag förstår vad han tänker göra.
"Chaz.." Börjar jag och vänder bort huvdet när han är så nära att jag kan känna hans andedräckt.
Han rycker till som om han var i trans eller något.
"Oj.. förlåt.." Mumlar han och kollar ner.
Jag går där ifrån utan att säga något mer och denna gång blir jag inte mörkrädd. Tankarna far runt för mycket i huvdet för att ens hinna bli rädd.
Jag går ner till Ryans rum igen med Chaz en bit bakom mej. Jag sätter mej i soffan igen så nära Justin som det bara går och tar hans hand och flätar in mina fingrar i hans.
"Vad länge ni var borta" Konstaterar han och kollar granskande på mej.
"Mm, jag hade ont i magen, eller jag har ont i magen" Säger jag, och det är ingen lögn. Det är faktiskt sant, jag har ont i magen.
"Jaha.." Säger Justin och kramar min hand, sen återgår han till filmen igen.

Efter en stund är filmen äntligen slut och klockan är då snart två på natten. Alla är trötta så vi bestämmer oss för att börja göra iordning sängplatser till oss.
Vi bäddar ner soffan till mej och Justin, och Chaz får en madrass på golvet, medans Ryan sover uppe i sin säng.
Jag och Chaz har bara sagt någar få saker till varandra sen händelesen på balkongen, det är väldigt stelt mellan oss.

Killarna somnar ganska snabbt, det märker man. Ryan har några små snarkningar för sig och Justin andas tungt, Chaz vet jag inte. Han ligger en bit ifrån mej, men han ser ut att sova i alla fall.
Hur jag än vänder och vrider på mej lyckas jag inte somna. Efter en stund får jag nog och bestämmer mej för att gå upp och ta ett glas vatten. Som jag alltid brukar göra när jag inte kan somna.
Jag reser mej försiktigt upp ur sängen och tassar tyst upp för trappan för att inte väcka dom anndra.
När jag har druckigt en klunk är påväg att ta en mun till ur glaset får jag en känsla av att någon står och kollar på mej. Jag vänder mej om och får syn på Chaz som står ungefär tre meter bakom mej. Det gör så att jag rycker till och tappar glaset på golvet så att det går i tusen bitar.
"Fan" Mumlar jag. "Du skrämde mej"
Jag sätter mej ner på huk och börjar plocka upp glas splittret på golvet. Chaz är snabbt framme och hjälper mej.
"Akta så du inte säker dej" Säger han och får tag på en sopborste som står vid väggen.
Han sopar upp allt splitter sen ställer han tillbaka sopborsten.
"Vad gör du uppe?" Undrar han.
"Tänkte bara ta ett glas vatten" Säger jag. "Men sen kom du och skrämde mej.."
"Förlåt för det" Säger han och skrattar lite. "Det var inte mening" Säger han sedan och kollar mej djupt i ögonen.
Han tar ett steg närmare mej och böjer sig fram och kysser mej. Jag ångrar mej i samma sekund som jag besvarar kyssen. Jag kan knappt tro att jag låter honom göra det!
Jag vill inte men ändå låter jag honom..

Justins Perspektiv:

Jag tar ett steg tillbaka när jag ser hur Chaz böjer sig fram och kysser Jennie. Jag backar bara längre och längre bak och håller på att gå in i väggen.
Jag vill inte se mer! Jag springer tyst därifrån och ner till Ryans rum igen och jag känner hur tårarna bränner innanför ögonlocken.
Jag slänger mej i sängen med huvudet ner i kudden för att dämpa tårarna, jag tvingar mej själv att inte bryta ihop tottalt över det jag sett. Det får inte vara sant!
Jag lägger mej tillrätta under täcket och blundar när jag hör hur dom kommer tillbaka, jag vill kolla men jag vågar inte så jag behåller ögonen stängda.
Detta är en dröm, det är en dröm. Jag har bara drömt allt. Chaz och Jennie kysstes inte alls. Försöker jag intala mej själv. Varför skulle min bästa vän göra så mot mej? Varför skulle min flickvän som jag älskar över allt annat kyssa min bästa vän...?

---

KOMMENTERA! :D


PeaceN'Love

"Hahaha, du är så söt när du skrattar!" Utbrister Chaz.
"Haha du med"
Då märker jag hur Justin kollar lite extra på oss med ett annsiktsuttryck som jag inte riktigt kan läsa...

---

 

"Hur mycket är klockan?" Undrar jag när jag märker att eftertexterna på filmen har börjat rulla.
"Halv sju" Svarar Justin.
"Va?!" Säger Ryan och flyger upp ur soffan. "Mina föräldrar borde vara hemma för länge sen" Säger han sedan och tar upp sin mobil ur fickan. "Ahaaaa." Utbrister han sedan "Hoppas matchen gick bra blah blah blah, vi kommer hem imorgon." Läser han högt från mobilen och får sen ett busigt flin i ansiktet.
"Ryan... jag vet vad du tänker..." Säger Chaz.
"Det betyder FF all night loooong!" Säger Ryan. "Vill ni sova över här?" Undrar han vänt mot mej och Justin.
"Ja, varför inte" Säger Justin och känner hur hans hand söker efter min i soffan. Han flätar in sin hand i min, och så sitter vi.
"Men jag då? Får jag sova över?" Frågar Chaz och kollar besviket på Ryan som sätter sig ner fotöljen.
"Nej.. du är alldeles för jobbig.." Svarar Ryan nocholant och tar en godis ur godisskålen. "Haha, nejdå. Klart du får" Säger han sedan och kollar upp på Chaz som nu ser gladare ut.
"Men jag ska bara ringa pappa, höra att det går bra bara" Säger Justin och släpper min hand och slår nummret på sin mobil, sen tar han telefonen mot örat.
Det är inte många ord han byter med Jermey, men på dom få han säger fattar man att vi får stanna.

"Jag är hungrig" Säger Chaz och dom anndra instämmer med att säga 'jag med'
Jag bara kollar stort på alla tre.
"Hur kan ni vara hungriga nu?!" Undrar jag förvånat. "Ni har ju fan vräkt i er godis mer än mej, och jag är inte ens hungrig"
Men killarna bara skrattar åt mej, och alldeles snart står vi i köket och Ryan har ringt och beställt tre pizzor.

När dom har ätit klart bestämmer vi oss för att spela kort.
"Vad ska vi spela då?" Undrar Justin och börjar blanda kortleken.
"Poker.. klädpoker" Säger Chaz.
"Va? Nej, det är ju fuskigt, jag är ju den ända tjejen!" Protesterar jag.
"Haha. Vattenpoker då? Så ser vi vem som kissar på sig först" Säger Justin och skrattar.
Alla går med på att spela det, så Justin börjar dela ut korten.
Vi har väldigt kul under hela spelet, Justin är den som får dricka allra mest. Även vi anndra får dricka ganska mycket.
"Kissinödig än?" Undrar Ryan när Justin får dricka typ sitt tioende glas.
"Tänk inte på rinnande vatten bara" Säger Chaz och skrattar, Justin bara blänger på honom.
Spelet fortsätter tills ingen längre orkar hålla på och Justin håller på att spy av allt vatten. Inte bokstavligen, men nästan. Och sen blir det kö till toan.
När alla har kissat klart går vi ner till Ryans rum och sätter på musik på högsta volym, så högt så att säkert grannarna hör.
Efter att ha brottats lite med Justin kommer Chaz och sätter sig brevid mej i soffan. Nära, väldigt nära med tanke på att hela soffan är ledig.
"Är du trött Jennie?" Undrar han och ler mot mej.
"Inte så" Svarar jag och besvarar hans leénde som jag inte kan låta bli att tycka är ganska gulligt. "Du då?"
"Nej, jag är pigg som en nötkärna" Svarar han.
Utan att säga ett ljud försvinner Ryan upp på övervåningen.
"Vart ska du?" Ropar Justin efter honom.
"Upp bara" Svarar Ryan.
Då reser sig Justin upp ur datastolen och fölljer med Ryan upp på övervåningen.

Justins Perspektiv:

När jag och Ryan kommer tillbaka ner igen med Red Bull som vi var och hämta på övervånningen sitter Jennie och Chaz och skrattar åt någonting. Men det är inte det som gör mej illa till mods, nej, utan det är att Chaz har lagt sin arm runt henne. Han tar snabbt bort den när han märker att vi är tillbaka och dom slutar tvärt att skratta.
"Red Bull" Säger jag och kastar varsin Red Bull till dom och låtsas som ingenting.
"Ååh! I love u man!" Utbrister Chaz och öppnar sedan burken. Jag ler lite mot honom och sätter mej på Jennies anndra sida.
"Hej älskling" Säger jag och lägger armen om henne. Då ler hon det där leéndet som jag bara älskar så himla mycket.
"Hej sötnos" Säger hon och pussar mej lätt på kinden.
Ryan sätter in en film i dvd spelaren och redan efter dom fem första minutrerna fattar man att det är en riktigt äcklig skräckfilm.
Jag kollar på Jennie och märker att Chaz har sin arm runt henne, igen! Sitter han och flörtar med henne eller?
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det värsta är nog ändå att Jennie låter han hålla på, hon gör ju ingenting för att stoppa honom.
Men jag kan ändå inte riktigt erkänna att jag faktiskt är svartsjuk. Vilket jag är, jag vet att jag är det, men jag vill ändå inte erkänna det för mej själv.
Jag ser i ögonvrån hur Chaz böjer sig fram och viskar något i Jennies öra som gör så att hon börjar fnittra.
Jag suckar tyst och dricker en klunk från min Red Bull. Han är min bästa vän ju, men ändå håller han på att flörta med min flickvän? Om det nu inte bara är jag som inbillar mej det...

---

KOMMENTERA! :D

Snälla, mycket kommentarer nu :) Ni är så snåla med dom. ;p


PeaceN'Love

Efter en stund kommer dom ut, nyduschade och glada.
Den här gången kan dom kramas riktigt utan att ha den där väggen ivägen. Även jag får en kram från dom.
"Grattis till vinnsten! Ni var jättegrymma!" Säger Justin.
Då får jag syn på något. Tjejernas skrik skär i öronen och dom börjar stormma emot oss...

---

Dom kommer fram till oss, fortfarande skriker dom hysteriskt.
Dom är sju eller åtta stycken.
Justin ler och skriver atougrafer till tjejerna och ställer även upp att vara med på några bilder.
"Justin, vi har en fråga. Vad är det egentligen som har hänt?" Frågar en av tjejerna.
Jag ser hur Justin känner sig obekväm med frågan, vilket jag också gör.
"Kul att träffa er tjejer, men vi måste gå nu. Hejdå" Säger han och ingronerar frågan.
Ryan, Chaz, Jermey, Justin och jag börjar gå mot bilen. Till min och alla anndras lättnad följer tjejerna inte efter oss.
"Så, vad gör vi nu?" Undrar Justin.
"Kan vi inte dra hem till mej?" Föreslår Ryan. "Ni måste se mitt nya rum!"
"Ja, visst! Pappa kan du köra oss till Ryan?"
"Ja, när vill ni bli hämtade sen då?" Undrar han samtidigt som han rullar ut från parkeringsplatsen.
Justin kastar en snabb blick bak på oss som sitter i baksätet och säger sedan:
"Kan vi höra av oss?"

Ryan har ett ganska stort vitt hus. Direkt när man kommer in ser man en trappa som leder upp till övervåningen.
Vi går en liten rundtur i hela huset, men ännu har jag inte sett något rum som kan vara Ryans.
"Ryan, var är ditt rum?" Undrar jag när vi har gått egenom alla rum på övervåningen.
Han flinar lite åt mej.
"Jag har det bästa rummet. Kom." Säger han och vänder tvärtt och börjar gå ner för trappan.
Vi går egenom vardagsrummet, och mellan vardagsrummet och köket öppnar han en dörr. Han börjar springa ner för trappan som finns bakom den med oss tätt bakom.
Vi kommer ner till en jättefin inreddkällare. Allt går i vitt och grått, det är verkligen super fint!
Här nere har han både tv, dator, steroanläggning och mängder olika tvspel. Men det som drar min uppmärksamhet allra mest är planshen på väggen.
"Vad gulligt, Ryan" Säger Justin och flinar mot postern med honom på väggen.
"Hahah" Skrattar Ryan.
"Kom igen, vi spelar xbox!" Ber Chaz och börjar rota fram kontrollerna.
Killarna sätter sig och spelar medans jag kollar på. Att spela tvspel och sånt är inte riktigt min grej.
"Nej, NEEEEEJJ!" Skriker Chaz. "Vad fan gör den?!"
"Hahah, du har förlorat" Skrattar Justin.
Chaz mumlar något som inte går att höra och lägger kontrollen på bordet.
Jag och Chaz sitter och pratar medans dom anndra spelar.
"Kan inte ni gå och hämta lite godis och dricka?" Undrar Ryan. "Chaz, du vet vart det finns."
"Jaa" Svarar Chaz och reser sig upp. "Kommer du?" Frågar han sedan mej.
Jag fölljer med Chaz och hämtar godis och dricka, hela tiden håller vi på att knuffa in varandra i väggarna. På skoj såklart.

Jag och Chaz kommer tillbaka gapskrattande in i Ryans rum. Men killarna verkar knapp märka att vi kommer tillbaka, dom är väldigt inne i spelet.
Chaz skrattar så mycket så att en del godis faller ur skålen och hamnar på golvet nedanför honom.
"Ska vi inte ha glas också?" Undrar jag samtidigt som jag försöker att inte skratta.
"Jo. Jag kan hämta det!" Säger Chaz och stampar högljudt upp för trappan.
Jag sätter mej ner i soffan igen, men ångrar mej sedan och ställer mej upp och ställer mej bakom ett hörn för att sedan skrämma Chaz när han kommer tillbaka.
"BUUUH!!" Skriker jag och hoppar fram framför honom när han kommer tillbaka. Hela han rycker till så att han nästan tappar glasen han har i handen, och han börjar skrika som en liten tjej.
Justin och Ryan som såg allt börjar skratta åt Chaz.
"Haha, jag trodde nästan att några Beliebers hade kommit hit" Skrattar Ryan.
"Vadå? Så du menar att jag skriker som Justins fans?" Undrar Chaz förskräkt.
Ingen svarar på frågan, utan bara skrattar åt honom, istället börjar vi vräka i oss godis.
"Vem vann spelet?" Frågar jag Justin och Ryan.
"Jag!" Svarar båda två i kör.
Dom kollar konstigt på varandra och bryter sedan ut i gapskratt. Chaz bara skakar på huvudet åt dom och säger:
"Ingen av er vann, jag vann!"
"Haha, du förlorade ju" Säger jag och armbågar honom lite lätt i sidan.
"Precis" Instämmer Ryan och ler hånfullt åt sin kompis.

Efter en stund har vi fått igång en film som alla utan jag och Chaz kollar på. Det vill säga att det bara är Justin och Ryan som kollar.
Jag och Chaz håller på att göra olika tävlingar, typ vem som kan hålla anndan längst, vem som kan få in fläst godisar i munnen sammtidigt och massa anndra töntiga saker. Men vi har hur kul som helst.
"Kan ni två vara tysta i fem minuter?!" Stönar Ryan när vi får ännu ett skrattanfall.
Jag och Chaz struntar fullständigt i Ryan och fortsätter att fjanta oss.
Då och då märker jag att Justin sneglar på oss.
"Okej, vi kör tysta leken!" Säger Chaz som om det var världens bästa idé. "Vi börjar NU!"
Hela tiden sitter han och göra grimaser åt mej för att jag ska börja skratta, och det dröjer inte länge tills jag börjar asgarva.
"Hahaha, du är så söt när du skrattar!" Utbrister Chaz.
"Haha du med"
Då märker jag hur Justin kollar lite extra på oss med ett annsiktsuttryck som jag inte riktigt kan läsa...

---

KOMMENTERA! :D

PeaceN'Love

"Vad pratar ni om?" Undrar Justin som nu har kommit ut i hallen
Jag rycker till av hans fråga och vänder mej mot honom. Har han hört vad vi har pratat om...?

---

"Ingenting" Svarar Jermery och slår Justin vänligt på axeln.
Jag drar en liten suck av lättnad. Jag är så dålig på att ljuga, det känns som om hela jag säger att det är en lögn.
Jermery går ut i köket och jag och Justin går ner till hans rum.

Dagen går verkligen snabbt. Utan att jag vet ordet av det så har klockan blivit halv elva på kvällen.
Dom små har redan gått och lagt sig.
Jag och Justin säger godnatt till alla sen går vi och gör oss iordning för att sedan krypa ner i våra sängar.
"Du?"
"Jaa?" Svarar jag.
"Varför ligger du så långt ifrån mej?" Undrar Justin.
"För att sängen står här?" Säger jag
"Vaför måste du ligga i sängen då?" Undrar Justin. "När du lan ligga på mej"
"På dej?" Säger jag och skrattar lite halvhjärtat. "Misstolk.."
"Haha, men min säng är inte så stor du vet."
"Så därför ska jag ligga på dej?" Undrar jag och kan inte låta bli att skratta åt våran sjukt konstiga konversation.
Han rycker lite på axlarna och flinar stort.
Jag ställer mej upp och rättar till min stora sovtröja innan jag vänder mej mot Justin med ett utmanande leénde på läpparna.
"Så vad säger du om att sova mjukt och bekvämt på självaste Bieber?" Flinar Justin. "Extra pris, bara för dej"
"Haha, vad kostar det då?" Säger jag och skrattar.
"För dej är det gratis älskling"
"Dåså" Säger jag och lägger mej på honom så att mitt huvud vilar mot hans bröstkorg.
"Föresten, det är ingen garanti" Tillägger han snabbt.
"Fan också, jag som tänkte klaga på det är för hårt"
"Haha, det är musklerna vettu" Säger Justin självbelåtet.
"Jaja" Säger jag och blänger på honom åt hans egotrippade kommentar.
Sen knör jag ner mej brevid honom istället och kan lätt konstatera att det var betydligt skönare att ligga brevid honom, men ändå tätt så att våra kroppar är som fast klistrade på varandra.
Jag märker hur Justin kollar på mina läppar.
"Jag vet vad du vill.." Mumlar jag och kysser hans läppar innan han hinner svara. Han kysser mej tillbaka flera gånger innan han sträcker på sin hals och låter mej kyssa den. Och jag riktigt känner hur han ryser till.

Nästa morgon vaknar jag av att jag nästan håller på att rammla ur sängen.
Justin ligger utsträckt med både ben och armar och tar upp i stort sätt hela sängen. Jag sneglar på klockan och konstaterar att jag lika gärna kan väcka honom efter som klockan är såpass mycket.
Men att väcka Justin är inte det enklaste har jag lärt mej. Han bara mumlar något ohörbart och vänder sig om.
"Åh! Justin! Vad ska jag göra för att du ska vakna?" Stönar jag och drar av han täcket.
Men jag får inget svar, bara ett svagt gnyande och Justins hand som desperat letar efter täcket.
Då kommer Justins mormor intraskande i rummet.
"Han är omöjlig!" Klagar jag och pekar på Justin som ligger alldeles död i sängen.
"Jag vet en sak som funkar" Viskar hon och ler. "Justin, jag har gjort pannkakor, kom och ät innan dom tar slut!" Säger hon sedan med lite högre ton.
Jag ser hur Justin rycker till i sängen och sätter sig sedan upp och ser alldeles klarvaken ut.
Både jag och Justins mormor börjar skratta lite tyst.
"Skynda dej nu" Säger hon och med dom orden lämnar hon rummet.
"Ja, precis skynda dej. Jag är hungrig" Säger jag och kastar hans mjukisbyxor till honom. Han drar snabbt på sig dom över kallsongerna och sen drar han på sig en T-shirt som det står 'I ♥ My Girlfriend' på.
"Söt tröja" Säger jag och pekar på hans mage.
"Haha. Du är söt" Säger han och blinkar lite åt mej.
Påväg upp för trappan kan jag känna den ljuva doften av nygräddade pannkakor.

Efter att vi har ätit oss proppmätta på pannkakor och gjort oss iordning är det dags att åka till hockeytävlingen.
"Är ni klara? Vi måste åka nu" Säger Jermery till mej och Justin.
"Åka vart?" Undrar Justin lite förvirrat
Jermery flinar lite mot sin son.
"Överraskning Justin, du får se" Säger han.
"Va?" Utbrister han. "Vet du vad det är?" Undrar han vänt mot mej.
Jag nickar och ler som svar på frågan. Och jag märker att det bara får honom att bli ännu mer nyfiken. Det förvånar mej faktiskt att han inte har kommit på någonting än.

Vi hoppar in i bilen och börjar våran färd mot hockeytävlingen.
Jazzy, Jaxon och Justins mormor och morfar stannar hemma.
"Jag har det!" Utbrister Justin efter att vi har åkt ungefär halva vägen. "Vi ska till Ryans och Chaz hockeytävling, eller hur?"
Både jag och Jermery sitter tysta en stund utan att svara på hans fråga.
"Du får se, vi säger ingenting" Säger Jermery tillslut.
"Jaja, säg inget då. Jag är nästan säker på att det är det i alla fall" Säger Justin och ler nöjt.

En stund senare kommer vi fram till en nästan fullsatt arena.
"Jag sa ju det!" Säger Justin när vi går in genom portarna till arenan.
Vi går och sätter oss på några lediga platser längst fram på läktarna. Man kan ju säga att vi drar många blickar till oss, men ännu är det ingen som har frågat om atougraf eller något sådant. Men det kommer väll, det är ju bara en tidsfråga.
Alla lagen åker ut på isen, och bland alla spelare ser jag två stycken som jag känner igen.
"WOOHOO, RYAN OCH CHAZ!!" Skriker Justin och viftar med händerna för att som ska se honom.
När dom har fått syn på oss åker dom fram och hälsar på oss.
"Ni kommer äga ut alla här" Konstaterar Justin när dom har gjort sitt speciella handslag.
"Så klart!" Säger Ryan och ler. "Jennie, det var längesen man såg dej" Säger han sedan.
"Nej, inte så värst" Säger Chaz och ler mot mej.
Jag vet precis vad Chaz menar. Visst, det var längesen vi sågs. Men vi 'ses' ju lite då och då på sms. Vilket jag inte gör med Ryan.
"Haha, på sms ja" Säger jag och flinar.
"Brukar ni smsa?" Undrar Ryan lite förvånat och Justin instämmer.
"Ja, jag och Jennie är polare" Säger Chaz och slår sin kompis lätt i ryggen.
"Föresten, jag hörde om det som har hänt.." Börjar Ryan, men blir avbryten av Justin som säger att det är okej. Han verkar inte villja prata om det, vilket inte jag heller vill. Jag har nästan lyckas förtränga det.
"Ryan och Chaz, kom hit." Ropar någon en bit längre bort som mycket väl kan vara deras tränare.
"Vi syns sen va?" Undrar Chaz riktakt mot mej och Justin.
"Ja, så klart. Lycka till nu" Svarar Justin och sen åker dom iväg över isen.

Tävlingen går riktigt bra för Ryan och Chaz lag. Dom är två riktigt duktiga spelare, i mina ögon i alla fall.
In i det sista är det riktigt spännande, så spännande så att Justin nervöst sitter och biter på naglarna.
Det är endast några få sekunder kvar av tävlingen när någon i deras lag passar Ryan så att han kan sätta det avgörande målet.
Både jag, Justin och Jermery flyger upp från våra platser och applåderar och jublar högt. Vilket många anndra också gör.

Killarna åker iväg från banan på sina skridskor för att duscha och vi går ut till entrén för att möta upp Ryan och Chaz när dom är klara.
Efter en stund kommer dom ut, nyduschade och glada.
Den här gången kan dom kramas riktigt utan att ha den där väggen ivägen. Även jag får en kram från dom.
"Grattis till vinnsten! Ni var jättegrymma!" Säger Justin.
Då får jag syn på något. Tjejernas skrik skär i öronen och dom börjar stormma emot oss...

---

KOMMENTERA! :D

Har studiedag imorgon, kanske blir två delar då :) Kan inte lova någonting, men jag ska göra mitt bästa.

Jag älskar feedback så snälla kommentera, då gör du mej glad serru ;d



PeaceN'Love

Jag känner igen det från bilder som jag har sett på internet. Det är ett ganska litet mysigt rum.
Och det är en board runt hela rummet som det står 'Toronto' och 'Maple Leafs' på.
Och allt är blått och vitt.
Han har många olika priser på en hylla och även uppsatt på väggen...

Medans jag kollar runt i rummet slänger sig Justin i sängen. Som han nästan alltid brukar göra.
Jag märker att han kollar väldigt på mej.
"Vad är det?" Undrar jag och vänder mej mot honom.
"Kom" Säger han och ler mot mej.
Han sätter sig upp i sängen och jag sätter mej brevid honom.
Jag sitter länge och väntar på att han ska säga något, men han bara sitter där och kollar på mej.
"Men vad?!" Frågar jag lite irriterat, men ändå kan jag inte låta bli att skratta till lite.
"Men vad?!" Citerar han mej med löjlig röst.
"Men vad är det?" Förtydligar jag och försöker att se allvarlig ut. Vilket jag nog inte lyckas med.
Han ler och slickar sig runt sin mun samtidigt om hans blick glider ner till mina läppar. Jag ler lite för mej själv och vet precis vad det är han tänker på. Och innan jag hinner reagera känner jag hans mjuka och något fuktiga läppar pressas mot mina.
Jag besvarar kyssen som blir allt mer och mer panssionerad. Jag ryser till när Justin tar sin hand och drar den genom mitt hår.
Jag avslutar kyssen och kollar in i hans bruna ögon och även denna gången är jag nära på att drunkna i dom.
Jag slänger mej i sängen med huvudet före och tvingar mej själv att inte totallt smällta av hans blick.
"Justin, du gör mej fortfarande alldeles knäsvag, varje gång jag stirrar in i dina ögon så bokstavligen smällter jag!" Säger jag med huvudet nerborrat i hans kudde.
Jag kan riktigt höra att han ler och jag känner hur han sätter sig lätt på mina lår. Sen tar han försiktigt bort mitt hår från nacken och lägger allt åt ena sidan.
Sen böjer han sig fram och kysser mej lätt flera gånger i nacken. Vilket får mej att rysa till av behag.
Efter en stund känner jag hur trycket lättar över mina lår och förstår att han måste ha gått av mej. Jag stryker bort lite hår som hamnat i annsiktet och sen kollar jag upp, och det första jag ser är Justins bländande leénde, som sedan övergår i ett litet gulligt skratt.
"Vänta lite" Säger han och reser snabbt upp ur sängen med ett litet flin i ansiktet.
Jag sätter mej upp för att se vad han gör. Han börjar att rota runt i sin väska.
Efter en stund får han upp något, men jag ser inte vad det är eftersom han sitter ivägen. Och det verkar inte som om det är meningen att jag ska se det heller, för så fort han rest sig upp tar han det har han har i handen och gömmer det bakom ryggen.
"Vad har du där?" Frågar jag nyfiket och försöker se vad det är han gömmer.
"Tänk snabbt" Säger han och i samma sekund kommer det en Red Bull flygande emot mej.
Jag skriker till, och av ren reflex fångar jag den.
"Biebz har alltid minst en Red Bull till hands" Säger han och flinar.
"Haha, så att du ska kunna flyga iväg med dina Red Bull vingar eller?" Säger jag och skrattar.
"Haha. Precis!"
"Och så ger du den till mej? Tänk om jag flyger ifrån dej"
"I så fall flyger jag med dej, tro inte att du får hela själv. Vi delar på den, jag råkade dricka upp den anndra i flyget när du sov." Säger han och blinkar mot mej.
Sen tar han drickan ifrån mej och öppnar den och tar två jätte klunkar ifrån den, sen räcker han över den till mej.
"Tack för att du sparade något" Säger jag och ler ironiskt.
Jag dricker en klunk, och då ska såklart Justin jävlas med mej och slå på burken så att hälften av drickan hamnar i mitt knä.
Jag kollar mordiskt på honom men han bara skrattar. Och det smittar av sig för efter en stund sitter även jag där och skrattar.
Lagom till vi har hjälpts åt att torka bort drickan från mitt knä ropar Justins mormor att maten är klar.
Justin springer som ett litet barn upp för trappan.

Vi sätter oss runt bordet med dom anndra, det doftar gott av ris och kyckling.
Och det smakar väldigt gott för den delen också.
Vi sitter länge och pratar och äter och har det jätte trevligt. Men efter en stund börjar Jaxon få nog, så jag och Justin får som uppgift att gå och natta honom.
"Jag vill leka" Är det första Jazzy säger när vi kommer tillbaka.
Jag och Justin tar med henne till vardagsrummet där det ligger dockor utspritt över hela golvet.
Jag flinar och plockar upp en docka från golvet och håller upp den framför Justin.
"Haha, Jazzy gillar faktiskt att leka med den. Eller hur Jazzy?" Försvarar Justin sig.
Jazzy bara kollar konstigt på honom, men när hon får syn på dockan reser hon sig upp från golvet och springer fram och tar dockan med ett leénde på läpparna.
"Min bror" Säger hon glatt och håller fram Justin-dockan framför mej.
Både jag och Justin börjar skratta, och bara för att vi skrattar gör Jazmyn det med.
Vi sitter en stund och leker med Jazzy. Och till min glädje verkar hon gilla mej.
"Jag går bara på toa" Säger Justin och försvinner ut från vardagsrummet.
Jazzy verkar inte ens märka att han försvunnit utan hon sitter lika glatt kvar och leker.
Jag är så inne i lekandet med Jazmyn så att jag knappt märket att Justin står i dörröppningen och kollar på oss.
Han ler mot mej när han märker att jag har sett honom.
"Du skulle bli en bra mamma." Säger han och kommer och pussar mej lätt på kinden.
Jag ler åt komplimangen och tar emot en docka som Jazzy räcker mej.
"Jazzy?" Säger Justin. "Du ska gå och lägga dej nu"
Hon sträcker på armarna vilket betyder att Justin ska bära upp henne.
"Jag trodde hon skulle protestera" Viskar Justin till mej när han har fått upp henne i sin famn.

Resten av kvällen spelar alla spel tillsammans. Justin är verkligen en vinnarskalle och han tar verkligen spelet på största blodiga allvar.
"YEEEEEEEES!" Skriker han högt när han tillslut vinner hela spelet.
"Sch! Väck inte Jaxon och Jazmyn" Säger Jermery och tar pekfingret framför munnen.
"Bara för att inte du vann" Säger Justin och flinar.
Jermery bara blänger på honom.
"Justin, jag har bäddat där nere." Upplyser Justin mormor oss om. "Föresten, är det inte bra att du dricker så mycket Red Bull" Säger hon sedan.
Då får både jag och Justin svårt att hålla oss för skratt så vi säger fort godnatt till alla och sen går vi ner till Justins rum.
Och som sagt var så står där en extra ihopfällbar säng på golvet.
Vi ligger och bara pratar med varandra långt in på småtimmarna. Jag kan verkligen prata om allt med Justin, han är så lättsam och han lyssnar och förstår.
Det är en sak som jag har insett, och det är att han inte bara är min pojkvän utan även min bästa vän.
"Du, Jennie.." Börjar Justin.
"Ja?"
"Om inte du hade träffat mej, vad tror du att du hade gjort då?" Undrar han. Jag blir lite överväldigad av frågan, jag har faktiskt inte tänkt på det så mycket.
"Jag vet faktiskt inte.." Svarar jag. "Levt ett normalt och nog inte lika galet liv anntar jag. Det är svårt att föreställa mej ett liv utan dej."
Jag ser hur han ler lite svagt mot mej i mörkret.
"Du då? Om inte du hade träffat mej" Säger jag.
"Jag hade väll fortsätt som vanligt med min karriär. Men jag hade hittat dej tillslut ändå. För den rätta hittar man alltid, och du är den rätta"
"Naww" Säger jag och böjer mej fram och kysser honom.

Sen lägger jag mej ner och blundar och när jag öppnar ögonen igen gör det ont i ögonen av det plötsliga ljuset som lysser in i rummet.
"Godmorgon" Säger Justin.
"Godmorgon" Svarar jag trött och drar handen genom mitt toviga hår.

Efter frukosten går jag och Justin ut på gården. Han insisterar på att få lära mej att åka skateboard fast jag redan nu vet att jag aldrig kommer klara det.
"Men du kan ju inte veta om du aldrig har provat" Säger Justin och tar fram en skateboard och börjar åka på den.
Han åker runt lite och göra några trix och sen åker han och stannar brädan perfekt framför mej.
"Nu är det din tur, baby"
Jag suckar och ler samtidigt.
Jag låter honom visa mej hur man gör. Men jag har till och med problem med att kunna stå på brädan när den rullar utan att vingla.
Men efter en stund klarar jag faktiskt till och med att svänga och bromsa.
"Bra! Jag sa ju att det skulle gå. Never say never" Brömer Justin. "Jag kan lära dig ett trix också, det enklaste"
Han visar några gånger hur jag ska göra, men när det är min tur att prova börjar det regna.
Det märks verkligen att det är höst. Alla träd har tappat alla löv och tempraturen verkar bara sjunka och sjunka för varje dag som går.
Och regnet blir min räddning från att slippa åka mer skateboard, även om det dock var ganska kul.

"Vem smsar du med?" Undrar jag när vi kommit in och fått av oss ytterkläderna och sånt.
"Ryan" Svarar Justin och stoppar undan mobilen igen.
Just det, Ryan och Chaz och den där hockey tävlingen. Har Jermey glömt bort den?
Och precis när jag tänker det kommer Jermey ut i hallen där vi står och Justin försvinner in i köket.
"Hur blir det med den där hockey tävlingen imorgon?" Undrar jag så tyst jag kan.
"Jag tänkte prata lite med dej om det." Svarar Jermey. Han hade inte glömt det ändå. "Den börjar klockan ett imorgon och håller på till tre någon gång. Ryan och Chaz vet redan att vi kommer så dom är beredda. Du behöver i stort sätt inte göra någonting, förutom att inte avslöja något vill säga." Informerar han.
"Vad pratar ni om?" Undrar Justin som nu har kommit ut i hallen
Jag rycker till av hans fråga och vänder mej mot honom. Har han hört vad vi har pratat om...?

---

---

KOMMENTERA! :D

UPDATE: Jag vet inte varför bilden och sträcket hamnar här nere. Jag håller på att försöka och få det rätt, men när jag trycker på publicera hamnar det ändå här nere. :S
Ni lär ju märka när jag har fixat de :P


PeaceN'Love

 

"Okej. Jag vet inte, men jag hoppas. Föresten ska det bli jättekul att träffa dina småskyskon"
"Haha, jag håller med. Jag har inte träffat dom på jättelänge"
Sen är samtalet i full gång om alla roliga minnen Justin har med sina syskon och sin pappa...

---

När vi är klara med frukosten är klockan redan för mycket och vi är tvugna att skynda oss för att komma till polisstaionen.
Jag får en känsla av déjá vú i hela kroppen när vi går in genom portarna till polishuset. Känslan som jag har i magen är så välbekant från förra gången vi var på förhör.
Men från skillnad från förra gången tar detta förhöret mycket längre tid. Dom vill veta minsta lilla detalj. Jag gör mitt bästa för att minnas så mycket som möjligt.
Jag sitter länge och tvekar på om han verkligen hade en tattuering på sin arm. Men sen bestämmer jag mej för att han nog hade det, men jag har ingen aning om vad den föreställde.
Polisen verkar nöjd med  det som jag har berättad, så jag får gå och sen är det Justins tur.

"Jennie, kan jag få prata med dej lite?" Undrar Jeremy när jag precis är påväg att sätta mej ner brevid mamma i en soffa.
"Visst" Svarar jag och hejdar mej att sätta mej ner och följer med Jeremy.
Vi stannar strax innan utgången.
"Du har väll träffat Justins kompisar Ryan och Chaz?" Undrar han.
"Ja, för ganska längesen" Svarar jag och fattar inte riktigt vart han vill komma.
"Okej. Dom har iallafall en stor hockey tävling alldeles snart, i övermorgon faktiskt. Så jag tänkte överrsaka Justin och ta med honom dit och kolla på den. Jag vet att han gärna vill se den." Säger han och kollar på mej. "Men jag vet att han vill träffa Jazzy och Jaxon också, som hans mormor och morfar är barnvakt åt just nu. Så jag tänkte att vi åker till dom, då är det ju mycket närmare till tävlingen också"
"Okej" Säger jag och nickar.
"Så spela gärna med, och avslöja ingenting för Justin"
"Men Justin är smart, tror du inte att han kommer fatta om vi åker till Canada?" Undrar jag.
Jermery ser lite osäker ut men han säger att i så fall gör det ingenting för han kommer ändå bli glad över att få se sina vänner igen.
Och jag kan inte annat än att hålla med.

En stund senare är Justin också klar och vi kan äntligen åka hem.
Men vi stannar inte så länge, men länge nog så att jag har tid och packa saker jag behöver ha med mej och sådant.
Sen åker jag, Justin och Jermery till flygplatsen.
Justin verkar glad över att snart få träffa sina syskon och sin mormor och morfar igen.

Flygresan tar inte så lång tid. Jag sover nästan halva vägen och utan att jag vet ordet av det så är det dags att landa på flygplatsen i Canada.
Sen är det där med att hitta sina väskor. Och tänk att alltid ens egna väskor ska vara nästan sist.
"Jennie här är din väska" Säger Justin och räcker mej min fullpackade väska.
Jag ler och tar emot väskan och en stund senare är vi påväg till Justins mormor och morfar.
Stämningen är på topp i bilen, alla tre sitter och sjunger med till låtarna på radion.
Efter att vi har sjungt med i Chris Browns låt Yeah x3 kommer det en mycket, mycket välbekant låt.
"Pappa, sänk" Ber Justin.
Jag kollar stort på honom.
"Nej, höj!" Säger jag och börjar sjunga med till somebody to love som spelas på radion.
Justin suckar och ler lite mot mej. Jag kan inte förstå varför han vill sänka. Men det kanske är för att det typ känns konstigt att höra sig själv på radion?
Jermery varken höjer eller sänker volymen, han låter den vara densamma som förut.
Jag sitter och sjunger med till hela låten och Justin bara sitter och grejar med sin iPhone. Antagligen är han ute på twitter och facebook.

Efter drygt en halvtimme svänger vi in på en grageuppfart till ett ganska normal stort hus.
Justins mormor och morfar måste ha hört att vi kom för precis när vi klivit ur bilen kommer du utrusande från huset. Och efter dom kommer det en skällande liten hund. Jag förstår att det måste vara Justins hund Sammy.
Justin kramar om sina morföräldrar samtidigt. Och sen hälsar han på Sammy.
"Hej, Jennie! Äntligen får vi träffa dej" Säger Justins mormor och ger mej en kram.
"Vart är Jazzy och Jaxon?" Undrar Justin och är redan påväg in.
"Dom sitter inne i vardagsrummet och leker" Svarar Justins morfar och alla går in i huset.
Jazmyn får ett stort leénde i hela annsiktet när hon får syn på Justin.
Justin springer fram och bär uppe henne i sin famn, men Jaxon sitter lika lungt kvar och leker med en liten leksaks bil och verkar inte riktigt fatta varför Jazzy är så glad.
"Hej, Jazzy, har du saknat mej?" Säger Justin med sin 'småbarnsröst'
Hon nickar och kollar lite blygt på mej.
"Detta är Jennie, hon är min flickvän. Säg hej" Säger Justin och pekar på mej.
"Hej." Säger hon blygt.
"Hej" Svarar jag och ler mot henne. Hon är så söt.
"Justin, ni sover väll nere i ditt rum eller?" Undrar Justins mormor.
"Ja, visst. Ska vi bära ner grejerna nu eller?"
"Ja, kom upp och ät sen bara. Maten är klar om 20minuter." Svarar hon.
Justin säger hej till Jaxon, fast han verkar mest av allt vilja fortsätta leka med sin bil.
Sen går vi ner till Justins rum.

Jag känner igen det från bilder som jag har sett på internet. Det är ett ganska litet mysigt rum.
Och det är en board runt hela rummet som det står 'Toronto' och 'Maple Leafs' på.
Och allt är blått och vitt.
Han har många olika priser på en hylla och även uppsatt på väggen...

---

KOMMENTERA! :D

Dålig och kort del, I know.

Verkligen förlåt för så sjukt dålig uppdatering. Men det är så mycket nu. Läxoroch sånt, sen så har det varit väldigt stressigt för jag skulle hitta praoplats och det gick inte så bra. Men det är löst nu som tur är :)

Sen så är jag sjukt sugen på att börja på en ny novell. (Men lugn jag ska skriva klart denna först, i del 50 blir det ett slut) Har redan planerat lite vad som ska hända i den nya novellen. Ska bli jättekul att dela med mej av den sen :)


PeaceN'Love

"Ni båda ser trötta ut" Konstaterar mamma och kollar på mej och Justin efter att vi, eller mest dom vuxna, suttit och diskuterat saker och ting en stund. "Det är okej, att ni går och sover en stund"
Jag ger mamma och pappa varsin kram innan jag och Justin går uppför trappan och sen mot min säng...

---

"Det kommer att lösa sig. Jag lovar" Säger Justin när vi har lagt oss ner i sängen.
"Hur kan du lova det?" Undrar jag.
Han svarar inte utan bara ler lite svagt mot mej. Sen pussar han mej lite lätt på kinden innan han släcker min sänglampa.
Men det är svårt att komma till ro och sova efter allting som har hänt. Tankarna bara far runt i huvudet.
Justin verkar inte heller kunna sova för han vänder och vrider på sig hela tiden.
"Justin kan du ligga still?" Undrar jag och drar till mej täcket som har fart iväg.
"Förlåt" Mumlar han tyst och vänder sig om en sista gång sen ligger han still. Men det varar inte länge, kanske typ 10 minuter?
"Jennie, sover du?" Undrar han efter ytterligare en kvart.
"Nej, det är svårt så som du håller på" Viskar jag och öppnar ögonen och ler lite svagt mot honom i mörkret.
"Förlåt, men det går verkligen inte att sova. Jag brukar tycka att din säng är skön..-"
"Kom här" Avbryter jag honom och öppnar upp min famn. Jag kan ana att han ler mot mej och sen kryper han upp i min famn och jag slår armarna runt honom.
Efter en stund tror jag verkligen att han har somnat för han andas sådär tungt och hans mun är vidöppen. Själv har jag fortfarande svårt att somna. Fastän jag är trött så är det nästintill omöjligt, konstigt nog.
"Gud vad varmt det är" Stönar Justin och puttar bort täcket. Han hade visst inte somnat. Det kanske var pågrund av värmen som han handades så tungt.
Jag kollar på honom i smyg när han går upp ur sängen och tar av sig tröjan och byxorna. Sen ställer han sig vid fönstret och bara kollar ut en lång stund.
"Vad kollar du på?" Undrar jag.
Men det kommer ingen reaktion ifrån honom fastän jag vet att han egentligen har hört vad jag sa.
"Hallå? Vad kollar du på?" Upprepar jag och sätter mej upp i sängen, men en än gång får jag inget svar. Man kan nästan tro att han har somnat där. Med öppna ögon i så fall, men ändå.
Jag går upp ur sängen och ställer mej brevid honom och kollar också ut genom fönstret. Och då ser jag det som han kollar på. Nedanför precis på gatan står det två polisbilar och det går runt poliser lite överallt. En polis står och pratar med mamma.
Gråter hon? Det ser ut så i alla fall för hon håller händerna för annsiktet, men det är svårt att avgöra när det är så mörkt och ifrån detta avståndet.
"Vad händer?" Undrar jag oroligt.
"Jag vet inte" Säger Justin och rycker på axlarna. "Dom kanske bara skydar oss typ"
Jag drar en lättad suck och försöker tänka possitivt, dom är säkert bara här för att hjälpa oss.
"Vem är det där?" Undrar jag och pekar ut genom fönstret. "Vänta.. är inte det din pappa?"
"Va? Jo.. vad gör han här?" Säger han och får helt plötsligt väldigt brottom. Han hoppar först i sina jeans som ligger utslängda på golvet och sen tar han på sig tröjan så snabbt så att den hamnar ut och in.
"Kom!" Säger han och tar tag min arm och drar med sig mej.
Båda två springer ner för trappan och är nära på att krocka med Jermy när vi svänger runt hörnet till köket.
Justin spricker upp i världens störta leénde när han ser vem som står framför honom och sen slänger han sig i armarna på sin pappa.
"Pappa vad gör du här?"

Efter en stund sitter Jag, Justin, Pattie, Jermy, Scooter, Usher, mina föräldrar och en manlig och en kvinnlig polis runt köksbordet.
"Vi skulle villja ta in er på förhör" Säger den manlig polisen och kollar på mej och Justin.
"Okej, när då?" Undrar Justin.
"Inte förren imorgon, det börjar bli sent"
Sen vänder sig Pattie mot mej och Justin.
"Har ni sovit?" Undrar hon.
"Nja, det var ganska svårt att somna. Men vi har i alla fall vilat lite." Svarar jag.
Hon nickar nöjt mot oss och sen är det Jermys tur att prata.
"Justin, vad skulle du säga om att komma och hälsa på oss ett tag?"
"Ja! Det skulle vara jätekul. Men jag kan inte bara lämna allt" Säger han och kollar menande på mej.
Då ler Jermy bara och säger:
"Det är klart att Jennie också får följa med"
Och sen är det bestämt. Jag och Justin åker med Jermy hem imrogon eftermiddag när vi har blivit förhörda.
Jag tycker det ska bli jättekul att får träffa Justins småskyskon och att lära känna Jermy mera. Men framför allt är det skönt att komma bort från allt det hära. Att lämna allt det här bakom sig och låta poliserna sköta det här.
Det borde ju inte vara så svårt.

Nästa morgon vaknar jag helt ensam i sängen. Vart är Justin?
Jag går upp och tar på mej morgonrocken och sen smyger jag försiktigt ner för trappan. När jag har kommit hlalvvägs hör jag dämpade röster som pratar. Det låter som om dom kommer ifrån köket.
Jag kikar försiktigt in och får syn på Justin och Scooter som står och pratar med varandra.
"Lugna ner dej. Både du och jag vet att detta är det bästa. Du kan inte kontrolera allt, överlämna detta till proffsen och ta lite paus och umgås med flickvännen och familjen. Dina fans kommer att förstå, tro mej"
Säger Scooter.
"Jaja, du har rätt" Säger Justin med en suck och vänder på sig och börjar gå mot mitt håll.
Jag låtsas som ingenting och låtsas som om jag precis gått ner.
"Hej vad gör ni?" Undrar jag när jag nästan håller på att krocka med Justin.
"Nej, ingenting. Vi pratade bara lite. Vad gör du uppe?"
Jag rycker lite lätt på axlarna  och kastar en snabb blick på klockan som visar fem över åtta.
"Jennie tycker du att Justin sviker sina fans om han åker med sin pappa några dagar?" Undrar Scooter.
"Nej, det tycker jag inte. Justin du är värd att få vila lite, speciellt efter allt som har hänt."
Grejen med Justin är att han alltid vill göra sina fans glada, han älskar dom verkligen. Men ibland verkar det som om han inte fattar att han måste få vila och bara ta det lungt ett tag.
Scooter ler nöjt mot mej och sen säger han åt oss att det nog är bäst att vi går och försöker sova lite till så att vi orkar med dom där förhören imorgon.

Jag och Justin går hand i hand upp för trappan och försöker gå så tyst vi bara kan förbi dom anndra rummen där bland annat Jermy, Usher och Pattie sover.
Det känns konstigt att alla dom övernattar hos oss, men det känns också väldigt tryggt.
Jag tar av mej morgonrocken och sen lägger jag mej brevid Justin som redan ligger i sängen.

Jag och Justin är dom som sover längst sen. Vi båda vaknar någon gång runt tolv tiden och då har redan alla andra ätit frukost. Mamma och Pattie har till och med hunnit att ta en promenad.
Men jag har ingenting emot att äta frukost med bara Justin.
"Tror du att dom kommer hitta honom?" Undrar jag när vi har suttit oss vid bordet med varsin tallrik flingor.
"Nej, jag vet" Svarar Justin och ler.
"Okej. Jag vet inte, men jag hoppas. Föresten ska det bli jättekul att träffa dina småskyskon"
"Haha, jag håller med. Jag har inte träffat dom på jättelänge"
Sen är samtalet i full gång om alla roliga minnen Justin har med sina syskon och sin pappa...

---

KOMMENTERA! :D

Jag vet att uppdateringen är kass, men ni får helt enkelt acceptera det, för jag hinner inte med.
Men jag försöker så gott jag kan.
Men kommentera mycket, så kan ni vara säkra på att ni kommer få en del fortare. :)

Kan jag få över 10 kommentarer på denna delen från olika IP ? Värt ett försök ;)


PeaceN'Love

"Det var.. han" Svarar jag och stirrar rakt framför mej. "Vi måste låsa alla dörrar!"
Jag flyger upp från soffan och springer och låser ytterdörren. Och sen med Justin tätt efter mej springer jag upp till mitt rum och öppnar fönstret för att välta ner stegen, så att han inte ska kunna klättra upp för den. Sen stänger jag noga fönstret igen.
Jag kontrollerar så att alla fönster och dörrar som leder utåt är stängda och låsta ordentligt...

---

"Vi borde nog ringa polisen i alla fall." Säger Justin och kollar sig oroligt omkring.
"Nej" Säger jag samtidigt som jag går ut i halen och kollar ut genom fönstret, men det är helt tomt utanför.
"Men du är rädd. Och det är jag med. Vem vet vad han hittar på för något!"
Jag bara suckar och vet inte riktigt vad jag ska säga.
"Tänk om han gör något med mamma?!" Säger Justin och kollar stort på mej.
"Varför skulle han göra det? Han har hela tiden sagt att det är dej han kommer skada" Säger jag och försöker låta positivt, vilket är väldigt dumt eftersom inget med det här är positivt.
"Ja men nu är jag här med dej och tänk om dom typ kommer ivägen, eller nåt.."
När han säger det så, så kan jag faktiskt erkänna att det ligger någonting i det han säger.

Men vi ringer ändå inte polisen utan bara sitter i tvsoffan och väntar. Väntar på att någonting ska hända?
Jag vet inte. Men ingenting händer på flera timmar i alla fall.
"Mamma och dom anndra borde vara framme snart" Säger Justin och kollar på klockan på sin mobil.
Och fem sekunder senare hör vi hur en bil kör upp för garageuppfarten. Och inte långt efter det knackar det på dörren.
Vi går och öppnar och utanför står en lagom sur Pattie, med Scooter och Usher bakom sig. Men hon är nog även väldigt orolig. Jag tror hon vet att Justin inte skulle åka iväg bara sådär om det inte var något väldigt viktigt.
"Vart är dom andra?" Undrar Justin och ger sin mamma en kram.
"Dom andra är kvar, vi kan ju inte bara lämna alla saker och så" Svarar Pattie.
"Men nu måste ni faktiskt berätta vad det är som pågår här! Jag hoppas att det är något allvarligt, Justin du hade faktiskt en viktig intervju imorgon och vi skulle ju öva på..-" Säger Scooter men han blir avbryten mitt i meningen av Justin.
"Jaja. Jag vet! Det är allvarligt, jätte allvarligt. Men stäng dörren och kom in" Säger han och alla tre gör som han säger och sen stänger dom dörren efter sig. Jag är snabbt där och låser efter dom. Då ser jag hur Pattie kollar lite konstigt på mej, men jag bryr mej inte om det.
"Vi kan väll sätta oss i köket" Föreslår jag och börjar visa vägen dit.

När alla har slått sig ner på var sin stol börjar Justin nervöst att prata.
"Jo, det är så att Jennie..-" Han gör en lite paus, och jag ser hur Scooter kollar stort på mej.
"Åh man!" Utbrister han. "Säg inte att du är med barn?!" Säger han och kollar på mej och sen vänder han sig mot Justin igen. "Är det det du försöker säga?"
"Va?!" Utbrister Pattie och Usher samtidigt.
"Jag hoppas att du skojar med mej nu!" Säger Justin. "Nej hon är inte gravid! Låt mej prata klart!" 
Alla drar en suck av lättnad och sen låter dom Justin prata utan att avbryta.
"Jag kanske ska ta det från början istället. Ni vet dom där killarna som skada dej mamma? Och som gav mej den där fläskläppen?" Börjar han och Pattie nickar.
"Jo, alltså, Du såg bara fyra, eller hur?" Hon nickar ännu en gång. "Och jag sa ju att jag såg fem. Och ja, jag hade rätt." Sen avbryter han sig själv och kollar på mej. "Det är kanske bäst att du förklarar detta, det var ju du som var med om det" 
Jag nickar lite lätt och drar efter andan innan jag börjar med ganska ostabil röst att berätta.
Jag berättar allt från hela första början den gånger när jag tappa bort mej i New York och bad den där killen om hjälp som senare visade sig vara 'den femte'.
Alla lyssnar med häpna miner i annsiktet och när jag är klar med just den delen skakar Usher bryskt på huvudet och ser riktigt arg ut. 
"Jag sa ingenting till Justin eftersom han hotade mej och jag vågade inte. Sen så åkte vi hem, och på något sätt lyckades han få reda på det. För sen höll han på att ringa hela tiden, så han har fått tag i mitt mobil nummer också." Säger jag. Jag har harklar mej lite och fortsätter sedan. "Han sa att han ville prata med mej och jag sa att jag inte längre var i New York, men det visste han ju redan. Och han sa att om jag kom så lovade han att inte skada Justin." Jag slänger en snabb blick på Justin som sitter sammanbitet och lyssnar. Sen fortsätter jag. "Så det kändes som om jag inte hade något val. Jag gick till en park här i närheten och träffade honom. Men då hade han tydligen ångrat sig och ville inte längre prata." Jag tystnar en stund eftersom det känns som om min röst inte håller längre, då verkar Justin förstå att jag behöver hjälp.
"Han började istället säga hur snygg hon var, han kysste henne och taffsade. Mot hennes villja förstås. Det gick till och med så långt så att han försökte klä av både henne och sig själv." Säger Justin sammanbitet.
"Jag lyckades knuffa bort honom och springa där ifrån. Sen ringde jag Justin direkt" Säger jag och känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken. "Jag vet att jag gjorde fel som inte sa något tidigare. Jag känner mej så dum som lät detta pågå. Allt detta hände igår kväll" 
Nu låter jag bara tårarna rinna ner för min kind utan att bry mej om det.
"Men lilla gumman" Säger Pattie och kommer runt bordet och kramar mej hårt. Hon håller om mej länge och viskar tyst i mitt öra att det kommer lösa sig och bli bra igen.
"Han ringde för några timmar sen också" Säger Justin. "Vad var det han sa Jennie?"
"Att det var mitt val att blanda i dej och att det inte var smart. Och så sa han att det var hans tur att spela nu eller något sånt" Säger jag.

Scooter har försvunnit ut från rummet och jag hör att han står i hallen och pratar allvarligt med någon i sin mobil. Jag kan gissa på att det är mina föräldrar.
Efter en stund kommer han tillbaka.
"Jennie, jag har pratat med dina föräldrar. Dom är snart hemma." Säger han och kollar på mej.
För att visa att jag har försått nickar jag.
"Du och Justin behöver inte bry er mer om detta. Det är ingenting för er, vi kommer lösa detta. Men jag tror att dina föräldrar vill prata med dej sen" Säger han sedan och ler lite svagt.
"Har du berättat för dom?" Undrar jag.
"Ja, lite kortfattat bara" Svarar han. "

Det dröjer inte alls lång tid innan mamma och pappa är hemma. Båda två verkar väldigt oroliga.
Vi sätter oss ner ännu en gång runt köksbordet och jag får med hjälp av dom andra att berätta allt igen eftersom jag knappt kan prata på grund av alla tårar som kommer hela tiden utan att jag kan hjälpa det.
"Ni båda ser trötta ut" Konstaterar mamma och kollar på mej och Justin efter att vi, eller mest dom vuxna, suttit och diskuterat saker och ting en stund. "Det är okej, att ni går och sover en stund"
Jag ger mamma och pappa varsin kram innan jag och Justin går uppför trappan och sen mot min säng...

---

KOMMENTERA! :D


Idag fyller Justin hela 17år! megastort GRATTIS till honom :) <3


PeaceN'(Bieber)Love

Det är så himmla underbart så jag nästan tror att jag drömmer.
Han avslutar kyssen och kollar sedan alvarligt på mej.
"Vi måste prata" Säger han och kollar mej djupt i ögonen...

---

Han sätter sig upp i sängen så att han sitter lutad mot väggen. Jag sätter mej brevid honom och vi kollar länge på varandra.
"Justin.." Börjar jag. "Jag är rädd, tänk om han får reda på att du vet och.." Jag hinner inte säga klart innan han omfamnar mej i en stor varm och skön kram. Jag kramar tillbaka honom hårt, när han har släppt taget om mej håller jag fortfarande kvar. Han skrattar till lite och pussar mej lätt på huvudet. Då släpper jag motvilligt taget om honom och kollar upp i hans bruna ögon.
"Du vet att vi måste anmäla detta va?" Säger han och kollar på mej.
"Ja" Säger jag och nickar. "Men jag vill inte berätta för mamma och pappa"
"Varför inte?" Undrar Justin och kollar granskande på mej.
Jag skruvar lite nervöst på mej och säger sedan:
"Min mamma kan verkligen oroa sig. Tänk om jag inte får träffa dej mer då" Bara tänken på det får mej att vilja börja gråta. Det är liksom blivit Jennie och Justin, Justin och Jennie. Och jag vill att det alltid ska vara så.
Även fast det händer sånna här saker så är Justin ändå det bästa som någonsin hänt mej.
"Jennie sluta. Du vet att vi måste berätta, jag måste också berätta för mamma och dom anndra"
Jag suckar, men samtidigt så vet jag att han har rätt.
"Okej, men mina föräldrar är inte hemma nu så.."
"Och jag är flera mil ifrån mina" Säger Justin. "Åh Shit!" Utbrister han sedan. "Mamma kommer vara utom sig av oroa när hon märker att jag inte är där."
"Tänk om hon ringer polisen så att dom kommer och letar efter dej!" Säger jag.
Jag ser hur det får honom att bara bli ännu mer nervös.
"Åh fan" Svär han tyst och tar sedan upp mobilen och några knapptryckningar senare har han skickat iväg ett sms till Pattie. "Jag skrev en lapp att jag har åkt till dej, så dom vet i alla fall vart jag är.." Säger han sedan lite lättat.
"Men tror du inte dom kommer åka hit så fort dom får reda på det då?" Undrar jag.
"Jo, jag är rädd för det. Men Det tar ju tid så vi har tid att prata igenom detta"
Jag ler lite svagt mot honom och i samma sekund hör jag hur Justins mage kurrar.

Vi bestämmer oss för att gå ner och ta något att äta.
När jag tar första bettet från min macka känner jag hur gott det var med lite mat i magen.
När vi båda är klara sitter vi kvar en stund vid köksbordet och pratar om det som hänt. Då helt plötsligt ringer Justins mobil. Han fiskar upp den ur fickan och kollar på skärmen och gör en grimas.
"Here we go" Säger han innan han svarar.
Det är nästan så jag kan höra vad Pattie säger i anndra änden. Hon låter allt annat än glad kan jag ju lungt säga i alla fall.
"Mamma, jag kan inte berätta såhär på telefon. Det är i alla fall viktigt!" Säger Justin och försöker behålla lungnet.
Samtalet varar inte så länge, när han har lagt på stoppar han ner mobilen i fickan igen utan att röra en min.
"Vad sa hon?" Undrar jag.
"Dom åker hit. Nu."
"Hur lång tid tar det?" Undrar jag rädd för att dom kommer alldeles för snart.
"Flera timmar" Svarar Justin "Många timmar" Rättar han sedan sig själv.
"Så du kommer berätta för Pattie när dom kommer?" Undrar jag.
"Ja det är klart!" Svarar han och spärrar upp ögonen och kollar på mej som om jag var galen. Vilket jag kanske är, jag vet faktiskt inte riktigt varför jag inte vill berätta för någon. Jag känner mej dum som inte sa något till Justin tidigare. Och vi kommer antagligen bara ångra oss sen om vi inte berättar. Det bästa är nog ändå att berätta. Men ändå har jag den där obehagliga känslan, känslan av att något dåligt kommer hända.
Jag skakar av mej den och försöker att inte tänka mer på det.

Justin ställer sig upp och börjar vanka av och an i köket, det syns på honom att han funderar på någonting.
"Sluta Justin, du gör mej nervös" Klagar jag efter att ha iaktagit honom en stund.
Han försvinner ut ur köket med en suck. Jag följer efter honom ut i vardagsrummet.
"Jag måste göra någonting, annars blir jag galen" Säger han samtidigt som han knäpper på tv:en.
Jag sätter mej brevid honom i soffan och under tystnad sitter vi och kollar på någon tråkig serie.
"Är det okej om jag går och tar en dusch?" Undrar jag efter en stund. "Jag känner mej ganska ofräsch"
Jag har ju fortfarande pyjams på mej och obortade tänder.
"Visst." Svarar Justin. "Jag fortsätter att kolla på det här."

Jag tar en ganska snabb dusch, och sen borstar jag håret och tänderna, men jag struntar i att föna det håret. Det kan lika gärna få luft torka.
Sen drar jag på mej ett par mjukisbyxor och en alldeles förstor hoodie tröja.
Helt plötsligt hör jag en dåv duns nerifrån. Och bokstavligen så flyger jag upp och sen ner för trappan och är nära på att snubbla.
Det första jag kommer och tänka på är att 'den femte' har lyckas ta sig in i huset och nu gjort något med Justin.
Jag stormar in i vardagsrummet men Justin ligger fortfarande lika slappt i soffan.
"Vad är det?" Undrar han och kollar konstigt på mej, antagligen eftersom jag rusade ner bara sådär.
"Nej inget.." Säger jag. "Vad var det som lät?"
"Jag råkade bara slå i benet i bordet"
"Jaha"
Än en gång känner jag mej dum. Varför ska minsta lilla ljud skrämma livet ur mej? Hela tiden är alla mina muskler på helspänn, jag vågar aldrig slappna av. Jag fattar inte vad det är med mej.
"Kom Jennie" Ber Justin och gör plats åt mej brevid honom i soffan.
Innan jag lägger mej ner brevid honom lägger jag min mobil på soffbordet som jag har haft i handen.
"Älskar du mej?" Undrar han helt plötsligt.
"Nej, jag hatar dej" Säger jag och på skoj och flinar åt honom.
Då slår han mej retsamt på min vänstra arm.
"AJ!" Skriker jag.
"Va? Gjorde det ont?" Undrar han och är nästan på väg att börja skratta.
"Ja, det gjorde det. Jag har världens blåmärke där" Muttrar jag som svar.
"Vad har hänt?" Undrar han samtidigt som han försiktigt drar upp min tröjärm för att kolla.
"Han är stark" Svarar jag och hoppas att han ska fatta vad jag menar. När han inte säger någonting mer tar jag det förgivet att han fattade.
"Jag kan pussa bort det onda" Säger Justin efter att ha vridigt och vändigt på min arm en stund. Och innan jag hinner svara känner jag hans varma mjuka läppar mot min arm. Han pussar några gånger, sen istället pussar han mej på munnen minst lika många gånger igen.
"Och föresten Justin. Ja, jag älskar dej. Mer än vad du någonsin kan föreställa dej"
Han ler och kysser mej den här gången på riktigt, istället för att bara småpussa på mej. Mitt under kyssen ringer min mobil.
Jag kollar förskräkt på mobilen som ligger och ringer på bordet. Ännu en gång får jag den där obehagskännslan.
Och det blir inte bättre av att jag ser att nummret som ringer är okänt. Jag kollar osäkert på Justin.
"Tänker du inte svara eller?" Undrar han och nickar lite lätt mot telefonen.
Jag sväljer hårt och sen böjer jag mej fram och tar upp mobilen, när jag tryckt på grön lur lägger jag sakta telefonen mot örat.
"Hej" Säger jag.
"Jag varnade dej. Du har gjort ditt val, att blanda in Bieber i det här kanske inte var det smartaste. Men dina kort är laggda. Nu är det min tur att spela"
Jag känner dirket igen rösten, det är han. Det känns som om jag har tappat talförmågan, även fast jag vill säga något så kommer det inte ett ljud ifrån mej. Det ända jag kan höra är mina klapprande hjärtslag och hur han andas i andra änden.
"Jag vet vart du bor" Sen hörs det ett klick och han har lagt på.
Med vidöppen mun tar jag sagta bort mobilen från örat och sen lägger jag ner den på bordet igen.
"Vem var det?" Undrar Justin och kollar förskräkt på mej.
"Det var.. han" Svarar jag och stirrar rakt framför mej. "Vi måste låsa alla dörrar!"
Jag flyger upp från soffan och springer och låser ytterdörren. Och sen med Justin tätt efter mej springer jag upp till mitt rum och öppnar fönstret för att välta ner stegen, så att han inte ska kunna klättra upp för den. Sen stänger jag noga fönstret igen.
Jag kontrollerar så att alla fönster och dörrar som leder utåt är stängda och låsta ordentligt...

---

KOMMENTERA! :D

Tack till er som kom med förslag :)
Jag hoppas att det blev okej i alla fall.


PeaceN'Love

Jag gråter fortfarande så mycket så att jag knappt kan anndas när jag Justin svarar.
"Ja, hallå." Säger han trött. Jag hör på honom att jag har väckt honom...

---

Justins perspektiv:

"Hej"
Jag känner knappt igen Jennies röst. Hon låter tät och helt söndergråten.
"Vad är det? vad har hänt?" Frågar jag oroligt och sätter mej käpprak upp i sängen.
Jag hör hon snörvlar till i anndra änden och sen när hon börjar prata hör jag hur förstörd hon låter.
"Förlåt för att jag väckte dej. Men det är en sak jag måste berätta.." Säger hon, hon åter riktigt plågad.
"Det är lungt. Du vet att du kan ringa när som helst på dygnet om du behöver prata."
Jag hör hur snörvlar ännu en gång.
Sedan börjar hon med ostadig röst att berätta.
Det hela kommer som en jättestor chock för mej. Jag kan knappt tro det. Han är ett jäva svin! Och han ska inte komma undan med det här, det är sak som är säker.
"Han ringde mej ikväll och sa att han ville träffas och prata. Så jag smet ut. Han sa att om jag inte gjorde som han sa så skulle jag aldrig mer få se dej." Hon gör en lite paus och sen fortsätter hon. "Men sen så.. sen så.."
Hon snyftar så mycket så hon måste flera gånger upprepa det hon säger.
"Vadå? Vad gjorde han?" Frågar jag.
"Han kysste mej och försökte få av mej kläderna. Men jag puttade bort honom och sprang där ifrån."
Det är knapp att jag hör vad hon säger, hon viskar fram det samtidigt som hon försöker att inte bryta ihop igen.
Jag känner ett stygn av hat. Och helt plötsligt känner jag hur illskan börjar bubbla upp inom mej. Ingen ska få göra så mot min tjej. Mot min ängel. Mot personen som betyder mer än allt annat för mej.
"Jennie? Gå ingenstans, stanna där du är. Jag kommer till dej nu!" Säger jag utan att egentligen tänka efter innan.
"Men är inte du i Jacksonville?" Frågar hon.
Jag biter mej hårt i läppen. Det är jag ju, men jag kan hinna komma till henne imorgon bitti om jag kör hela natten. Och det  tänker jag göra.
"Jo, men jag kommer ändå." Säger jag sammtidigt som jag letar efter mina bilnycklar.
Jag drar snabbt på mej en tröja och jeans. Jag skriver en lapp till mamma och dom anndra i crewet så att dom inte ska bli för oroliga. Även om jag vet att dom kommer bli det. Men jag måste verkligen göra detta.
Sen är jag redan på väg till bilen.
"Men Justin. Du kan inte köra nu!" Säger Jennie för typ femte gången.
"Jo, det är lungt jag lovar. Sov du, så är jag där när du vaknar. Hej då och du.. jag älskar dej." Säger jag och lägger på.
Jag sätter mej i bilen och gör en rivstart. jag försöker så gott jag kan att hålla hastighetsbegränsningarna, även fast det inte går så bra.

Jennies perspektiv:

Jag gör som Justin har säger när han har lagt på. Jag försöker sova.
Men jag lyckas inget vidare. Jag vågar heller inte hoppas på att han kommer komma.
Bara tanken på att han kommer köra hela natten från Jacksonville hit till Atlanta känns både bra och dålig på samma gång.
Jag hoppas att han tar det försiktigt och inte kör som en dåre.
Innan jag gör ett till tappert försök att sova igen öppnar jag mitt fönster lite på glänt och kollar så att stegen står kvar under mitt fönster. Det gör den.
Ifall han kommer ska han ju kunna ta sig in.

Tillslut lyckas jag nog somna i alla fall.
För när jag vaknar, antagligen en ganska lång stund efter. Så ligger Justin där och sover brevid mej i sängen.
Jag ler för mej själv, men jag måste röra vid honom för att försäkra mej om att det är på riktigt.
När jag gör det märker jag hur han sakta öppnar ögonen. Hans bruna varma ögon kollar på mej.
"Du kom i alla fall" Säger jag och ler.
"Såklart jag gjorde" Svarar Justin och ler tillbaka. Sen förändras hans annsiksuttryck och han kollar oroligt på mej. "Vad har du där?" Undrar han och pekar på min kind.
Jag vidrör lite lätt vid kinden.
"Det ser ut som ett sugmärke" Konstaterar han och kollar lite närmare på det.
Jag kollar ner och mumlar något ohörbart.
"Vi ska inte låta detta fortsätta längre, okej?" Säger han och låter väldigt bestämd.
"Nej, jag vet" Säger jag. "Förlåt för att jag inte har sagt något tidigare, förlåt för att jag lät detta pågå, förlåt för att jag..-"
"Schh" Väser han och avbryter mej mitt i meningen. Sen biter han sig så där i läppen och sen kysser mej.
"Det kommer ordna sig" Säger han sedan.
Jag vill gärna tro på hans ord, men helt ärligt så vet jag inte om han kommer ge upp i första taget.

Helt plötsligt hör jag hur någon går utanför mitt rum.
Justin gömmer sig snabbt under täcket och sekunden efter kommer mamma in i rummet. Jag kollar snabbt på klockan, den är sju. Mamma brukar säga hejdå till mej vid den tiden innan hon åker till jobbet.
"Jag kan stanna här hela dagen. Säg att du är sjuk" Hör jag Justin viska till mej där han ligger under täcket.
"Godmorgon gumman. Borde inte du gå upp nu?" Säger mamma.
Som tur är verkar hon inte ha hört Justin eller märka att någon ligger under mitt täcke.
"Jag mår inte så bra" Säger jag och försöker låta trovärdig. "Jag har ont i huvudet" Tillägger jag snabbt.
Mamma kollar oroligt på mej.
"Har du mycket ont?"
"Det känns som om huvudet ska sprängas."
"Okej, det kanske är bäst att du stannar hemma idag då. Vänta, så går jag och hämtar alvedon" Säger hon och sen försvinner hon ut från rummet.
När Justin märker att hon är borta tar han bort täcket och kollar upp på mej.
Precis när han öppnar munnen och tänker säga något hör båda hur mamma är påväg upp. Justin gömmer sig snabbt under täcket igen.
Mamma kommer in i rummet och ger mej alvedon och ett glas vatten.
"Jag måste sticka till jobbet nu. Är det säkert att du klarar dej?"
"Ja" Svarar jag.
Hon kommer fram och ger mej en kram och en puss på kinden och då hör jag hur Justin nyser ganska högt under täcket.
"Vad var det?" Undrar hon.
"Det var jag, tror det var min mage som kurra bara" Säger jag snabbt och läger mej lite halft över Justin så att inte bucklan i täcket ska synas så väl.
Hon ger mej en konstig blick innan hon går ut från rummet.
Inte långt efter hör jag hur hon kör ut för garageuppfarten och inte försen då vågar Justin kika fram.
Hans hår ser riktigt ruffsigt ut och då kan jag verkligen inte låta bli att ruffsa till det ännu mer.
"Haha du är så söt!" Säger jag och kollar på hans ruffsiga hår och sen kysser jag honom.
Han besvarar kyssen på ett sätt han aldrig gjort förut. Helt seriöst så håller jag nästan på att dö.
Det är så himmla underbart så jag nästan tror att jag drömmer.
Han avslutar kyssen och kollar sedan alvarligt på mej.
"Vi måste prata" Säger han och kollar mej djupt i ögonen...

---

KOMMENTERA! :D
Det är jättekul när ni kommenterar vad ni tror kommer hända, det ger mej faktiskt idéer ;)

Btw,
Här kommer en liten länkning bara http://jbiieberstory.blogg.se/ 
En novell-blogg, kolla in den :)
Skulle egentligen länkat den för längesen men jag glömde ;P


PeaceN'Love

"Det är ingen idé att du lägger på" Det är precis som han vet vad jag tänkte. "Det är lika bra att du lyssnar" Fortsätter han med samma hotfulla och tonlösa röst som sist gång jag hörde honom
Snälla, inte han..

---

"Jag lyssnar" Säger jag tyst och sväljer hårt.
"Bra. Jag vill träffa dej. Ikväll."
Jag står där tyst en stund innan jag vågar säga något.
"Nej.." Jag protesterar tyst, men ändå hörbart .
"Jo!" Säger han bestämt. "Jag ska inte göra dej illa. Vill bara prata med dej face to face, du vet"
Mitt hjärta börjar slå hårt i min bröstkorg. Det känns nästan som om han kan höra hur rädd jag är även fast jag inte säger någonting.
"Jag är inte i New York längre" Säger jag med en aning darrig röst.
"Jag vet! Du är hemma i Atlanta" Säger han. "Men som sagt. Det skulle vara bättre om vi träffades. Vad sägs som parken?"
"Nej" Viskar jag fram ännu en gång.
"Vad sa du?"
"Jag sa nej!" Säger jag och försöker låta bestämd och kaxig. "Jag vill inte träffa dej. Aldrig mer."
"Tja.. då får du inte träffa din älskade Bieber heller" Säger han hånfullt.
Jag känner hur jag börjar koka av ursinnighet och hat. Det känns som om jag skulle kunna krossa mobilen med bara mina händerna.
"Om jag går med på att träffa dej. Lovar du att inte skada Justin då?" Frågar jag sammanbitet.
"Ja" Svarar han. "Och det är bäst för dej att du inte hittar på något dumt. För du vet, om du säger eller så lite som anntyder att jag finns eller att vi har kontakt så kommer..-"
Jag avbryter honom innan han hinner säga klart meningen. Jag vill inte höra. Jag vet redan vad han tänker säga, och jag klarar verkligen inte av att höra det.
"Jag kommer" Säger jag.
Jag vet inte riktigt vad jag håller på med och vad som kommer hända. Men det ända jag vet är att jag inte tänker låta honom göra illa Justin. Jag gör vad som helst för Justins skull.
"Okej, bra. I parken klockan 22:00"
Sen hörs det ett klick och jag förstår att han har lagt på.
Jag står en stund och stirrar på mobilen i min hand. Sen kastar jag den i sängen som om den skulle kunna skada mej eller nåt. Jag börjar lite smått planera hur jag ska kunna lyckas ta mej ur huset utan att mamma och pappa ska märka någonting. Efter en stund har jag kommit på nåt som med lite tur borde fungera.

Jag är noga med att släcka i taket och stänga min dörr innan jag går på skakande ben ner till undervåningen.
Jag kikar försiktigt in i vardagsrummet. Mamma ligger i soffan och sover och pappa kollar på något naturpogram.
"Jag går och lägger mej nu" Säger jag.
"Okej, godnatt gumman" Svarar pappa och kollar trött på mej.
Jag går upp för trappan igen och sen står jag utanför mitt rum och väntar lite. Sen smyger jag så tyst jag bara kan ner för trappan och försöker undvika dom stegen som jag vet knakar. Sen tassar jag tyst på tå förbi vardagsrummet och ut i hallen.
Jag lyckas även ta på mej skorna och jackan utan att föra något oväsen alls.
Nu är det bara det svåraste kvar. Att öppna ytterdörren så att det inte hörs.
Jag hör svaga snarkningar från vardagsrummet och förstår att pappa måste ha somnat. Mamma brukar inte snarka.
Jag drar försiktigt ner handtaget och det gnislar till lite. Min kropp fryser till is mitt i rörelsen, men när jag märker att det inte kom någon reaktion utifrån vardagsrummet vågar jag öppna dörren helt.
Jag smiter ut i den kyliga natten och stänger försiktigt dörren efter mej.

Jag börjar gå mot parken. Det är samma park som jag träffade Chaz och hjälpte mej när jag mådde dåligt på grund av Justin. Och nu ska jag dit för att skydda Justin om man nu kan säga så.
Klockan är fem i när jag kommer fram. Men han är redan där.
I en bråkdels sekund tänker jag vända och gå tillbaka. Tanken på att göra det är frestande. Men jag tvingar mej själv att stanna.
"Trevligt att träffas igen" Säger han och det blixtrar till i hans gröna ögon.
"Vad ville du?" Frågar jag. "Du sa ju att du ville prata med mej 'face to face'.. så här är jag." Säger jag lite osäkert när han bara står där och glor på mej som om jag skulle vara någon sorts berömd målning eller något.
"Lika snygg som vanligt." Konstaterar han och tar ett fast grepp om båda mina armar. "Du är så jävla snygg"
Jag gör en smärtsam min. Han håller precis där jag har mitt blåmärke.
"Oj, förlåt. Håller jag för hårt?" Frågar han och släpper taget om mig lite. Och för första gången låter han vänlig på rösten. Jag nickar lite och försöker undvika att kolla honom i ögonen allt för länge. Jag flackar med blicken fram och tillbaka och vet inte riktigt vart jag ska fästa min blick.
Tankarna far runt i huvudet på mej. Ville han bara träffa mej för att berätta för mej hur snygg jag är?
"Vad är det du vill egentligen?" Undrar jag och möter ovilligt hans blick.
Han ser ut att tänka efter en stund.
"Jag sa nog lite fel till dej i telefonen. När jag sa face to face menade jag att jag ville känna ditt annsikte mot mitt annsikte, eller rättare sagt din läppar mot mina läppar.."
Innan jag hinner reagera tar han tag i min nacke och jag känner hans nariga läppar mot mina.
Han öppnar sin mun och trycker in sin tunga i min mun och börjar veva runt med den.
Jag puttar honom med all min kraft i hans mage.
"Vafan gör du?!" Skriker jag och försöker spotta ur ciggarett och snus smaken från min mun. "Du sa att du ville snacka!"
"Vad jag sa spelar ingen roll!" Ryter han argt och kommer närmare mej igen. "Nu är det så att jag inte vill snacka"
"Vad vill du då?" Skriker jag tillbaka. "Du får inte röra mej! Fattar du?!"
Jag hör hur min röst inte riktigt håller och det känns som om jag ska börja gråta när som helst. Och jag kan riktigt se hur det får honom att bara känna sig starkare.
Han flinar hånfullt och sen försöker han kyssa mej igen och den här gången håller han fast i mej så det nästan är omöjligt att komma loss.
Han börjar ta av mej min jacka, och snabbt åker hans hand innan för min tröja.
Hela tiden skriker jag och försöker slingra mej ur hans grepp.
Ett tag känns det nästan omöjligt att komma loss. Jag bara står där helt hjälplös och låter honom hålla på.
Han får av sig både sin jacka och sin tröja. Men när han är på väg att slita av mej min tröja får jag världens kick, från ingenstans får jag såpass styrka att jag lyckas kuffa bort honom. Han snubblar på sina fötter och rammlar ner på marken.
Jag tar min jacka och springer ifrån där så snabbt jag bara kan.
Jag springer hela vägen hem och snubblar högljudt in i hallen. Sen smäller jag igen ytterdörren. Jag kontrollerar flera gånger så att jag låst ordentligt.
Det är tyst i hela huset, förutom att jag kan höra att tv:en fortfarande står och går. Jag går och kollar in i vardagsrummet. Både mamma och pappa stensover trotts att jag inte alls var så tyst av mej när jag kom in.
Jag drar en lättad suck och sedan går jag upp till mitt rum.
Där kastar jag mej i sängen och börjar storböla. Jag gråter och gråter så att hela kudden blir blöt.
Jag har fortfarande smaken av hans äckliga snus och ciggarett smak kvar i munnen.

Detta kan inte pågå längre. Jag måste berätta för Justin och jag tänker göra det nu. Även fast det är sent på kvällen och han antagligen redan har gått och lagt sig så tänker jag i alla fall försöka ringa.
Om han inte svarar så tänker jag tala in på röstmeddelande. Han måste få veta, han har rätt att veta.
Helt plötsligt vet jag hur fel jag har hanterat detta.
Även om jag blev hotad till mitt och Justins liv, så måste jag ju ändå berätta.
Annars kommer detta hålla på mycket längre. Om jag hela tiden går med på allt han säger så kommer det bara bli värre och värre saker.

Jag gråter fortfarande så mycket så att jag knappt kan anndas när jag Justin svarar.
"Ja, hallå." Säger han trött. Jag hör på honom att jag har väckt honom...

---

Hur tror ni Justin kommer reagera när han får veta?

KOMMENTERA! :D


PeaceN'Love

Jag pratar lite med Luke också och berättar att jag träffade hans bror i New York.
Efter skolan följer jag med Ricki hem. Vi har bestämt att vi ska hjälpas åt att plugga NO.

---

"Kan du den här?" Undrar Ricki när vi sitter hemma hos henne runt hennes köksbord.
Jag kollar upp från min mobil och kollar på frågan hon pekar på i boken.
"Det är någonting med atomer" Svarar jag och fortsätter skriva på smset till Justin.
"Nähe säger du verkligen det?!" Säger hon ironiskt. "Allt det här handlar om atomer."
Jag 'mm:ar' lite tyst utan att ens kollar upp från mobilen.
"Vem smsar du med?" Undrar Ricki nyfiket. "Justin?"
Jag ler lite och biter mej löst i läppen och nickar och sen sänder jag i väg meddelandet.
"Jaha, vad skriver han då?" Frågar hon och ler.
"Ingenting" Svarar jag hemlighetsfullt. "Men skulle inte vi plugga NO?"
"Jo, men du smsar ju bara hela tiden"
"Inte nu längre" Säger jag och läser första frågan i boken. Sen börjar jag leta efter svaret utan någon vidare framgång. NO är verkligen inte min starka sida. Det förvirrar mej bara, massa atomer och molekyler hela tiden som man inte kan se i verkligheten men ändå ska man veta hur dom är uppbyggda.
Men efter en stund har vi i alla fall lyckats svara på fem frågor.
Precis när vi tänker svara på den sjätte frågan vibbar min mobil på bordet av ett sms.
Ricki slänger sig snabbt över den med ett flin i annsiktet.
"Det är säkert från Justin" Säger hon sammtidigt som hon låser upp mobilen och jag försöker sträcka mej över bordet för att få tag i den.
"Ge mej den!" Säger jag och lägger mej över böckerna och pennor på bordet.
"Haha det är fån Luke!" Utbrister hon och läser högt smset. "Tja, vad gör du? Och sen är det ett hjärta."
Hon säger det som om det var världens sak att Luke smsa mej. 
"Okej, men ge mej mobilen nu"
Hon ger mej den motvilligt och jag sätter mej ner igen och svarar på smset. Jag känner hur Ricki kollar på mej när jag skriver. Jag kollar upp och möter hennes blick.
"Vad är det?" Undrar jag och lägger ner mobilen i fickan.
"Vad tycker du om Luke egentligen?"
"Han är väll snäll.." Säger jag lite misstänktsamt. "Vadå då?"
Hon lutar sig över bordet och kollar sig runt omkring för att försäkra sig om att ingen annan är här och kan höra.
"Visste du att Emma har varit tillsammans med honom?"
"Va? Nej, det visste jag inte." Säger jag. "När var dom det?"
"Dom gjorde slut innan sommaren, dom hade varit tillsammans i två år då. Och nu pratar dom knappt med varandra" Berättar Ricki.
Och nu när hon säger det så är det ju faktiskt som om dom undviker varandra.

När jag kommer hem senare är det helt tomt i hela huset. Varken mamma eller pappa är hemma än.
Mamma skulle handla på vägen hem och pappa jobbar över, som han brukar göra.
Då har jag ju i alla fall lite tid för mej själv.
Och det bästa jag vet att göra när man är helt ensam är att dunka musik på max. Så det gör jag.
Jag hör knappt att mobilen ringer, jag bara känner hur det vibbar i fickan.
Jag kollar på displayen och ser att det är Justin. Jag går och sänker musiken lite, sen svarar jag.
"Hej"
"Hej älskling" Säger han glatt. "Hur är det?"
"Bra. Själv då?"
"Det är bra. Har precis haft lite intervjuer och spelningar nu. Det gör fortfarande ont att sjunga på grund av fläskläppen men det går i alla fall."
Jag får en klump i magen när han nämner det. Det får mej bara att tänka på det jag absolut inte vill tänka på.
Jag drar automatiskt handen till märket som nu har blivit ett stort hemskt blåmärke på min vänstra arm.
Det gör ont bara jag snuddar vid det.
"Okej, vad bra" Säger jag och försöker låta normal.
"Hur var det i skolan då?" Undrar han.
"Typ som vanligt. Massa tjatiga lärare och en hög nya läxor" Säger jag och suckar lite.

Vi pratar med varandra i kanske 20 minuter. Sen är han tvungen att lägga på och strax efter det kommer mamma hem.
Hela familjen äter tillsammans när pappa också har kommit hem.

En kväll en vecka senare får jag ett konstigt telefonsamtal. Det är ett okänt nummer.
Det är helt tyst i anndra änden, men jag kan ändå höra att någon är där.
Jag provar några gånger att ropa hallå, men tillslut ger jag upp och läger på. Vad är det för mening att ringa och sedan inte säga något, att bara vara helt tyst?
Jag tänker inte mer på det, men några dagar senare händer samma sak.
Jag ropar hallå några gånger, men precis som förra gången händer inte ett skit. Jag kan ju höra personens andetag.
"Men säg något då!" Säger jag irriterat innan jag lägger på. Jag hinner knappt lägga ner mobilen innan det ringer igen. Jag suckar och himmlar med ögonen när det står 'okänt' igen. Den här gången svarar jag inte ens. Utan bara klickar bort personen direkt.
Men efter en stund ringer det igen. Jag gör samma sak, men sen ringer det igen och igen.
När det ringer för sjunde gången trycker jag illsket på svara knappen.
"Vad är det du vill?!" Snäser jag illsket.
"Ehm.. stör jag?" Hör jag Justins röst osäkert säga. Jag får med ens dåligt samvete.
"Oj, förlåt. Jag visste inte att det var du" Ursäktar jag mej. "Det är någon som håller på att ringer mej hela tiden, jag vet inte vem det är och när jag svarar så är personen helt tyst." Förklarar jag för honom.
"Jaha. Så du trodde att det var den som ringde igen?"
"Jaa." Svarar jag. "Gick konserten bra idag föresten?" Frågar jag och byter samtalsämne.
"Jättebra! Fansen här i LA är grymma" Säger han och låter stolt.
Jag hör hur någon längre bort ropar på Justin och han får helt plötsligt väldigt brottom.
Han säger att han inte kan prata mer nu och säger att han kanske ringer senare. Sen lägger han på.
Jag suckar, det blir ofta så när man pratar med Justin. Han har fullt upp hela tiden.
Det finns inget mer jag längtar efter än att få träffa honom igen.

Jag väntar hela kvällen på att han ska ringa igen. Men det gör han inte.
Jag vill själv inte ringa för jag är rädd för att jag ska störa honom.
Så det är därför jag flyger upp när min mobil ringer klockan halv tio på kvällen. Jag tar det förgivet att det är Justin som ringer när jag glatt springer och hämtar min mobil som ligger på skrivbordet.
'Okänt' Står det på displayen. Jag suckar besviket innan jag svarar.
Jag är beredd på att det bara kommer vara tyst när jag svarar även denna gången. 
Så det är därför jag skrämt drar efter andan när jag har hans röst. Jag hör att det här en han. Och jag hör vem det är..
Jag känner hur det går kalla kårar längs hela min ryggradd. Och jag är precis på väg att lägga på när han säger:
"Det är ingen idé att du lägger på" Det är precis som han vet vad jag tänkte. "Det är lika bra att du lyssnar" Fortsätter han med samma hotfulla och tonlösa röst som sist gång jag hörde honom
Snälla, inte han..

---

Vad vill han? Tror ni det har hänt någonting med Justin?

KOMMENTERA! :D


PeaceN'Love

Men till min stora skräck så ligger inte Justin där!
"JUSTIN?!" Skriker jag panikslaget med sprucken röst.
Tänk om han redan har varit här! Nej, nej så får jag inte tänka, men jag kan inte låta bli att göra det ändå..

---

Jag springer tillbaka till dörren med en växande klump i magen och vid dörröppningen jag krockar med någon.
Jag kollar upp och möter Justins skrämda blick. 
"Vart har du varit?" Undrar han oroligt. "Gråter du?"
"Justin" Snyftar jag och slänger mej i hans famn. Båda två är tysta en stund och han stryker mej försiktigt över håret.
"Vad har hänt? Jag var jätteorolig när jag inte hittade dej." Säger Justin försiktigt.
Jag torkar tårarna och kollar upp i hans ögon som är fulla av oro.
"Ingenting har hänt" Ljuger jag och skakar lite lätt på huvudet. "Det var inte meningen att du skulle vakna innan jag kom tillbaka. Såg du inte lappen?"
"Lappen?" Upprepar han. "Nej.."
"Jag skrev en lapp.." Säger jag. "Men skit i det nu"
Jag tränger fram ett leénde och tar tag i hans hand. Och är precis på väg att gå iväg med honom när han stoppar mej.
"Varför grät du?" Undrar han och försöker låta lugn. "Var det för att jag inte var där när du kom? Jag letade ju bara efter dej. Jag trodde att du kanske hade gått till Anna" Gissar han.
"Nej, jag var inte hos mamma. Jag blev bara så rädd att det hade hänt dej något när du inte var där." Säger jag och kollar ner i golvet.
Det låter ju jättekonstigt att jag blev rädd bara för det. Men jag kan inte berätta vad som verkligen är orsaken även om jag vill. Jag kan inte..
"Jag var i centrum och köpte bröd och grejer" Säger jag och håller upp påsen med brödet i. "Jag tänkte överraska dej med en frukost som skulle vara klar innan du vaknade"
"Förlåt" Säger han och ler lite. "Men vi kan väll hjälpas åt att göra iordning den då? Det är säkert jättegott"
Jag har ingenting emot hans förslag. Det blir ju ingen överrasking längre men det går väll bra ändå.

Vi gör iordning allt och dukar fram det på soffbordet.
Sen sätter vi oss ner och äter.
"Det var jättegott!" Säger Justin och tar ett bett från sin fralla.
"Vad bra" Säger jag och försöker se glad ut. Men hela tiden tänker jag på det som hände mej bara för en stund sedan. Jag kan fortfarande se hans elaka ögon framför mej och känna hans doft, han luktade snus och cigaretter.
Jag ryser bara vid tanken. Men det som får mej att få riktig ståpäls är dom två orden som fortfarande ekar i mitt huvud; 'Vi ses.'
"Vad tänker du på?" Undrar Justin och väcker mej ur mina tankar. han kollar lite oroligt på mej.
"Ingenting" Svarar jag.
"Sluta!" Säger han. "Jag ser ju att det är någonting. Berätta"
Jag suckar och känner hur han tar tag i min hand över bordet och börjar leka lite med mina fingrar.
"Jag tänker bara på dom där killarna" Svarar jag och det är ju delvis sant, nästan i alla fall. "Dom skadade dej"
Det sista viskar jag nästan fram.
"Gör inte det. Dom kommer inte störa oss något mer"
"Men dom har ju bara tagit fast fyra.." Fortsätter jag.
"Som jag sa, jag kan ju ha sett fel. Eller jag har nog sett fel, hon i receptionen sa ju också fyra"
Jag känner hur det bränner till i ögonen. Nu vill jag verkligen berätta men jag kan inte!
Jag vet precis hur han kommer regera och det kommer bara göra det värre. Det är lika bra att han inte får veta.
Jag blinkar fenetriskt med ögonen för att inte börja gråta.
Justin ställer sig upp och går och sätter sig brevid mej i soffan.
"Tänk ifall det händer något när jag har åkt hem" Snyftar jag och kryper upp i hans famn.
"Jennie, vad är det med dej? Dom är ju fast. Och jag har livvakter. Varför är du så orolig hela tiden?" Säger han med mjuk och lugn röst.
"Jag vill bara inte att det ska hända dej något" Säger jag och snörvlar till.
"Jag vill inte att det ska hända dej något heller. En så söt tjej som dej kan ju hända vad som helst." 
Jag fattar inte riktigt vad han menar med det, men jag frågar inte heller. 
"Om jag kunde så skulle jag beskydda dej hela tiden" Avslutar han och kysser min kind.
Om jag kunde så skulle jag berätta allt. Tänker jag tyst för mej själv.
Efter en stund gör båda sig iordning.
Jag är halvägs av med min stora hoodie tröja när Justin kommer nyduschad ut från badrummet med en handduk virad runt midjan. Jag drar snabbt ner den igen efter som jag märkte att jag har ett stort fult märke på min vänstra arm. Det är antagligen i från den femtes hårda grepp. Eftersom jag inte vet vad han heter så kallar jag honom så.
Justin kollar konstigt på mej.
"Du har väll ändå en tröja under den där" Säger han. "Och föresten så har jag faktiskt ..-"
"Det var inte det" Avbryter jag. "Jag ångrade mej bara och tror jag vill behålla den på" Säger jag snabbt och försvinner in i badrummet.
Och där drar jag sakta av mej tröjan igen och granskar märket. Det syns tydligt att det kommer bli ett ganska rejält blåmärke där.

Resten av dagen umgås jag och Justin med Pattie och mamma. Vi pratar inget mer om det.
Det är lika bra de. Man vet ju aldrig vad som kan slinka ur mej och min stora käft.
Vi har det trevligt och gör saker tillsammans alla fyra.
Men på eftermiddagen är det dags för mamma och mej att fara hem igen.
"Glöm inte, tre veckor. Sen ses vi igen" Viskar Justin i mitt öra när vi sagt hejdå för sjutioelfte gången.
"Jag saknar dej redan" Säger jag och kysser honom en sista gång innan vi måste lämna dom.

Jag sover mest hela tiden i flyget. Och när jag vaknar igen är vi nästan framme. Det är bara landningen kvar.
Landingen går bra och nu är det bara att hitta väskorna och sånt.
Pappa kommer och hämtar oss på flygplatsen och sen åker vi hem.
Jag ska göra allt för att dom där tre veckorna ska gå så fort som möjligt. Jag har ju skola och sånt så dom borde ju flyta på ganska bra. Bara man har något att göra så brukar ju tiden oftast gå ganska snabbt.
Det är ganska sent på kvällen när vi kommer hem, men jag är inte alls trött. Jag sov ju hela tiden i flyget.
Halva natten sitter jag uppe framför datorn med musik i mina lurar.
Jag chattar med mina gammla vänner från Sverige, det var verkligen jättelänge sen jag gjorde det och det är jättekul att veta hur dom har det.
Jag behöver inte berätta så mycket om Justin, dom vet ju redan en hel del. Allt sprider sig verkligen som cancer vi internet, tidningar m.m.
Alla vet vad som händer Justin hela tiden. Och media verkar särskilt gilla att skvallra om mej och honom.
Jag går in på youtube och söker på 'Justin Bieber on ELLEN Degeners show' Jag kollar på hela intervjun, och jag kan inte låta bli att le åt hans annsikts uttryck när jag kommer in och han säger: 'JENNIE?!' Jätte förvånat.
Jag kollar runt en stund till på olika intervjuer och sen stänger jag av datorn och gör mej iordning för sängen.

Jag sover ganska oroligt den natten. Jag drömmer massa konstiga obegripliga saker, och vaknar alldeles kallsvettig sen. Men jag kommer aldrig ihåg vad det är jag har drömt.
Men tillslut lyckas jag somna ordentligt.

Jag hör svagt hur det tjuter, det låter som om det är inuti mitt huvud. Det blir bara starkare och starkare.
Tillslut kommer jag på att det är min väckarklockan som ringer.
Jag stänger sömningt av den och sedan släppar jag mej trött upp ur sängen.
Efter jag har tagit en dusch känner jag mej gensat lite piggare.
Både mamma och pappa har redan åkt till jobbet så jag får göra frukost själv.

Hela dagen i skolan hänger jag med Emma och Ricki, vi har jättekul tillsammans.
Jag pratar lite med Luke också och berättar att jag träffade hans bror i New York.
Efter skolan följer jag med Ricki hem. Vi har bestämt att vi ska hjälpas åt att plugga NO.

---

KOMMENTERA :D

Kan ju säga att nu när det är lov kommer uppdateringen bli bättre ! :)
Är helt läxfri nu! Jippi :D

PeaceN'Love

Jag säger inget utan bara lutar mitt huvud mot hans axel och ler.
Han pussar mej på huvudet och sen klappar han mej lätt över håret.
"Jag älskar dej" Viskar han i mitt öra..

---

"Jag älskar dej med, mest av allt i hela världen, i hela universum"
Han ler och skrattar lite tyst.
"Vad är det som är så bra med mej? Varför är det just mej du gillar när det finns milljarder anndra tjejer där ute?" Frågar jag efter en stunds tystnad.
"För du är alltid dej själv. Du har en grym personlighet, ja du är helt enkelt underbar. Jag har aldrig riktigt vetat exakt hur jag vill att min dröm tjej ska vara, men nu vet jag. Som dej. Du är verkligen min typ. Det sa bara klick när jag såg dej. Och du ser mej för den jag är och inte bara Justin Bieber världens känaste tonåring." Säger han och avslutar med ett supersött leénde trotts den svullna läppen.
Jag ler tillbaka mot honom.
"Och det där leéndet" Säger han och pekar på mej. "Jag skulle kunna dö för det"
Mitt leénde går över i ett litet skratt. Han är så himla söt.

Vi sitter inte där ute så värst länge till eftersom det börjar bli kallt.
Istället sätter vi oss i soffan inne och slöar framför tv:en.
Ju längre vi sitter där desto tröttare blir jag och snart har tröttheten tagit över och jag somnar med mitt huvud lutad mot Justins axel.

När jag vaknar tidigt nästa morgon ligger jag brevid Justin i sängen.
Klockan är bara 7, så jag fluffar till kudden lite och lägger mej tillrätta och försöker somna om.
Men sängen känns hård och obekväm. Jag är väll helt enkelt inte trött längre, jag somnade ju ändå ganska tidigt igår. Men om jag inte kan sova, vad ska jag då göra?
Helt plötsligt får jag en idé. Varför inte överraska Justin med en god frukost? Han kommer troligen endå inte vakna än på länge.
Vi måste ju inte äta frukosten på hotellet, vi kan ju ha våran egna lilla frukost.
Jag smyger försiktigt upp och drar på mej mjukis byxor och en hoodie tröja. Jag skriver en lapp och lägger på Justins nattbord så att han inte blir orolig om han skulle vakna innan jag kommer tillbaka.
Sen tar jag på mig skorna och  lämnar hotellet och börjar gå till centrum.
Jag har ju varit där en gång förut med mamma så jag känner ju i alla fall igen mej lite.
Jag är på jakt efter någon butik där dom säljer nybakat bröd.
Jag får leta ganska länge innan jag tillslut hittar en liten butik där dom säljer nytt färskt bröd.
Det doftar riktigt gott där inne och efter en stunds velande mellan två olika sorter bestämer jag mej för att köpa några frallor som ser jättegoda ut.
Jag betalar och lämnar sedan affären.
Sen går jag till en vanlig mataffär och köper lite olika sorters pålägg och Juice.

Nu är det bara att gå tillbaka till hotellet. -Tror jag..
Jag kollar mej runt omkring, och jag kommer inte ens ihåg vilket håll jag kom ifrån.
Jag chansar och börjar gå åt höger. Det känns rätt en stund i alla fall. Sen känns det bara fel. Vart är jag nu?
Det är inga männskor ute, bara duvor på gågatan och dom kan man ju inte fråga efter vägen.
Jag sätter mej ner på en bänk, jag har ganska ont i benen, jag har ju gått en ganska lång bit.
Det är typiskt mej att gå fel! Jag har verkligen inget lokalsinne.
Jag sitter där en stund och tillslut ser jag en männsika.
Han kommer bara närmare och närmare. Han ser ut att vara äldre än mej, kanske typ 17.
"Ursäkta" Säger jag när han är på väg att gå förbi mej.
Han backar och kollar väldigt mycket på mej. Nej föresten, han kollar inte, han glor.
"Vet du vart jag är? Jag ska till ... " Fortsätter jag och tänker efter en stund. Vad var det nu hotellet hette..? "Centrum, torget, där det finns en stor fontän" Säger jag istället eftersom jag inte kommer ihåg hotellets namn.
"Oj, du är långt där ifrån. Men jag ska dit så du kan ju följa med mej?" Säger han och ler lite.
Det är något med hans röst och tonläge som jag inte gillar, och det där leéndet så läskigt ut. Men jag säger ändå ja och följer med honom. Vad ska jag annars göra jag behöver ju komma tillbaka till hotellet så fort som möjligt innan Justin vaknar.

Vi går tysta och jag går någon meter bakom honom, när han helt plötsligt vänder sig om och stannar och meddelar att vi snart är framme.
"Okej" Säger jag och ler lite och börjar gå igen. Men då stoppar han mej.
"Jennie Andersson, eller hur?" Säger han och trycker upp mej mot en vägg. "Vilket sammanträffande"
Han trycker mej ännu hårdare mej upp mot den kalla husväggen så jag knappt får någon luft.
"SLÄPP NER MEJ!!" Skriker jag och försöker slita mej loss från hans grepp men då blir det bara hårdare.
Tankarna far runt i mitt huvud. Är det han som är 'den femte' ? Hade Justin rätt, var dom fem den natten?
"Vem är du?" Lyckas jag klämma fram med vissa svårigheter.
"Skit du i det" Väser han mellan tänderna och späner blicken i mej. "Kom. Du ska med mej" Säger han och släpper mej lite, men han håller fortfarande fast mej.
Jag tar chansen och siktar in en spark mellan hans ben. Jag känner hur han direkt släpper taget om mej och vrider sig i smärtor. Jag springer där ifrån så fort jag kan.
"Eyy!" Ropar han och jag hör hur han börjar springa efter mej. "Vart tror du att du ska ta vägen?!"
Jag bara springer och springer, men han är snabbare än mej och snart är han ikapp. Han tar tag i mina luva och drar mej bakåt.
"Jag ska inte göra dej illa. Jag vill ju ha dej." Säger han och ler elakt. "Men du kan säga bye bye till din älskade Justin Bieber"
Då fattar jag, det var han som var en av dom killarna utanför dörren den kvällen. Justin hade rätt.
Jag är så rädd så jag vet inte vad jag ska göra. Men sammtidigt så är jag så grymt förbannad, ingen ska någonsin få göra Justin något ont.
"NEJ!" Skriker jag och börjar veva hejvillt med armarna, men det gör inte det hela bättre. Det verkar bara göra honom mer förbannad.
Och då ser jag hur han sagta drar fram en vass kniv. Jag kollar med stora ögon på den. Detta kan inte vara sant!
"Om du skriker, eller säger ett knyst mer får du hälsa på min lilla vän" Säger han och leker hotfullt med kniven. "Har du förstått?"
Jag nickar skräckslaget. Jag vågar inte göra något annat.
"Okej, bra. För nu ska du lyssna jävligt noga" Fortsätter han med samma hotfulla ton. "Om du säger så mycket som ett skit till någon om detta så-" Han tar kniven framför sin hals och låtsas skära, vilket betyder att det kommer hända mej om jag säger till någon. "Bra, då är vi överräns. Trevligt att träffas, vi ses" Säger han med en fejkad vänlig ton i rösten.
Jag säger ingenting utan bara skyndar mej därifrån med skakande ben så snabbt jag kan utan att springa.
Jag känner hur tårarna börjar rinna. Och tillslut kan jag se fontänen mitt på torget, lite suddigt dock på grund av tårarna men nu kommer jag i alla fall kunna hitta tillbaka till hotellet.
"Justin, Justin.." Snyftar jag för mej själv. 
Jag måste kolla så att Justin mår bra. tänker jag.
"Jag måste kolla så att Justin mår bra!" Upprepar jag sedan högt ur mina tankar och börjar springa.
Jag springer hela vägen fram till hissen i lobbyn och trycker på knappen för att hissen ska komma. Men när jag väntat i två sekunder struntar jag i den och tar trapporna istället. 
Flera gånger håller jag på att snubbla men jag klarar mej. Jag fummlar med nyckeln till dörren och tillsist lyckas jag få upp dörren, jag rusar in och springer direkt fram till sängen. 
Men till min stora skräck så ligger inte Justin där!
"JUSTIN?!" Skriker jag panikslaget med sprucken röst.
Tänk om han redan har varit här! Nej, nej så får jag inte tänka, men jag kan inte låta bli att göra det ändå.. 

---

Vad kommer hända nu?

KOMMENTERA :D



PeaceN'Love

Och då passar Justin på att krypa närmare mej och lägga sina armar runt om mej.
Då känner jag mej trygg och så somnar vi...

---

Det är en nervös stämmning i bilen när vi är på väg till polisstationen nästa dag.
Pattie har redan kommit hem från sjukhuset, dom behövde inte ens sy i armen det räckte med att tejpa den.
Jag hatar att det blev såhär. Jag har verkligen inte lust att gå på något jävla förhör.
Det var ju meningen att jag och Justin skulle spendera den här helgen tillsammans.
Dock är vi ju tillsammans, men det var inte på det här sättet jag hade tänkt mej.
Jag suckar. Kvällen började ju så himmla bra igår, men sen helt plötsligt förvandlades allt till ett helvete.

Vi svänger in på parkeringen och börjar sedan gå in i det stora polishuset.
Det känns nästan lite läskigt.
Justin är den första som får bli förhörd eftersom det var han som var med om mest.
Sen Pattie och sist jag.
Jag får berätta min version, egentligen finns det inte så mycket nytt för mej att berätta. Jag såg dom ju aldrig, bara hörde dom.
Jag ryser till när jag tänker på det. Deras fulla och flummiga röster ekar i mitt huvud.

När förhören och allt är klart får vi äntligen lämna polishuset.
Påväg tillbaka till hotellet stannar vi i Drive In på McDonald's och köper med oss lite mat.
Alla sitter och äter tillsammans i Patties rum. Vi pratar en del om det som hände inatt.
"Jo, jag hörde skrik och hur det bankade ute i korridoren så jag gick ut för att titta efter. Då stod dom där killarna där och bankade på eran dörr" Säger Pattie och kollar på mej och Justin. "När dom såg mej, attackerade dom mej med en kniv"
"Hur många var dom då?" Undrar Justin.
"Fyra" Svarar Pattie.
"Dom var fem när jag öppnade dörren" Säger Justin, och det märks på honom att han inte riktigt kan släppa det där med att han såg fem.
Det skrämmer nog honom lika mycket som det skrämmer mej att det kanske finns en till.

Egentligen har Justin en intervju klockan fem. Men vi ställer in den på grund av allt som har hänt.
Det är väll lika bra, så att fläskläppen får läka också, det gör ju ont när han pratar. Och det är ju just det men gör på en intervju.
Hans underläpp har svullnat upp ganska rejällt och det ser ut att göra ganska så ont.

Justin har fått ett nytt rum som ersättning från det förra, eftersom han inte kan bo i det nu.
Där är vi resten av eftermiddagen.
Vi gör ett jättemysigt bubbelbad i badrummet och där sitter vi länge och pratar.
"Undra vart den femte tog vägen" Säger Justin fundersamt.
Jag vet dirket vad han menar. Dom fulla killarna såklart.
"Du kan verkligen inte släppa det där, eller hur?" Frågar jag och flätar in min hand i hans.
"Nej.." Säger Justin med en suck. "Jag är så himmla säker på att dom var fem. Jag kan se dom framför mej, det stod tre stycken längst fram och två bakom. Och tre plus två är ju fem, eller hur?"
Jag nickar och får helt plötsligt en idé.
"Men du. Kan vi inte fråga personalen på hotellet vilka som har haft hotellrum här det senaste dygnet?"
"Ja! Men tror du att dom verkligen kommer säga det till oss?"
"Men hallå! Du är Justin Bieber, så du borde väll kunna fixa det?" Säger jag och flinar
"Haha och sen kommer det stå stora rubriker överallt, jag kan se dom framför mej. 'Justin Bieber snokar runt i ett hotell för att hitta bevis på att det finns en femte'" Säger han och låter väldigt dramatisk.
Jag skrattar och kysser han lätt på kinden, jag vågar inte riktigt pussa honom på munnen nu när han har den där fläskläppen.

När vi har klätt på oss och så igen bestämmer vi oss i alla fall för att fråga i receptionen.
Det värsta som kan hända är ju att vi inte får någon information.
Justin frågar tjejen, först kollar hon lite misstänktsamt på oss men sedan tar hon upp något på datorn.
Hon rabblar upp massa namn, som inte säger oss någonting.
"Lite senare på kvällen var det ett gäng killar som checkade in och beställde ett rum bara" Säger hon sist av allt.
"Jaha. Hur många var dom där killarna då?" Undrar Justin och försöker att inte låta för intresserad.
"Fyra" Svarar hon.
"Okej. Tack" Säger Justin lite besviket och sen tar min hand och så går vi där ifrån.

"Jag kanske såg fel, det kanske bara var fyra" Säger Justin när vi står i hissen
"Mm. Vem som helst kan ju se fel" Svarar jag och ger honom ett litet leénde.
Vi går till Patties rum och säger godnatt till henne och sen till min mamma.
Egentligen är klockan inte mer än sju, men det är ju lika bra att säga godnatt nu när vi är ute från rummet.
Så slipper vi gå iväg sen.

När vi kommer in i Justins rum igen håller vi på att dö av värmeslag.
Det är sjukt hur varmt det är i rummet.
Men det är inte så konstigt, solen har legat på och lyst genom fönstret hela dagen.
Vi skyndar oss att öppna balkongdörren och några fönster och efter en stund känns tempraturen ganska så behaglig igen.
"Kan vi inte sitta lite på altanen?" Föreslår Justin när vi stängt alla fönster.
"Visst" Säger jag och drar på mej en kofta över min t-shirt innan jag går ut och sätter mej brevid honom på en av dom vita stolarna.
"Även fast allt detta hände så är jag jätteglad att du kom" Säger Justin utan att kolla på mej.
"Jag med. Fast det kommer bli svårt att åka hem imorgon"
"Ja, men jag har inga intervjuer eller konserter imorgon så vi kan umgås hela dagen tills du åker"
Jag säger inget utan bara lutar mitt huvud mot hans axel och ler.
Han pussar mej på huvudet och sen klappar han mej lätt över håret.
"Jag älskar dej" Viskar han i mitt öra..

---

KOMMENTERA :D

♥ Glad alla hjärtans dag alla söta läsare ! ♥


PeaceN'Love

Jag har aldrig någonsin sett honom så rädd förut, han sitter bara där och vågar inte göra någonting.
"Justin, du måste berätta för mej vad det är som händer! Dom är fulla va? Är det dom som har skadat dej?"...

---

Justin säger ingenting, bara kollar ner och suckar.
"Vilka är där ute? Fans?" Frågar jag och tar upp hans huvud igen så han kollar på mej.
"Fans?!! Inte mina fans i alla fall" Säger han och spärrar upp ögonen.
"Hämta Jennie din jävla bög! Vi vill ha henne! NU! Annars sparkar vi in dörren!" Skriker någon där utanför.
Då reser sig Justin snabbt upp och skriker:
"HÅLL KÄFTEN! Ni kan inte få henne! Hon är min! Fattar ni?!"
Då bankar det ännu hårdare på dörren så jag nästan tror att dörren ska ge med sig. Men det gör den inte som tur är.
Jag fattar absolut ingenting. Vill dom ha mej? Varför?
Jag måste få Justin att berätta! Jag måste ringa polisen!
"Kom, vi måste ringa polisen!" Säger jag och tar tag i Justin för att han ska följa med.
Men han stretar emot och skakar på huvudet.
"Jag har redan försökt både din och min mobil är döda och telefonen som finns på rummet funkar inte" Säger han dystert.
"Men vi kan prova igen" Säger jag och börjar slå nummret till polisen.
Men Justin hade rätt, den funkar inte. Det går inte ens fram några signaler.
Min och Justin mobil ligger brevid telefonen, men dom är döda precis som Justin sa.
"Vad ska vi göra?" Undrar jag med skakig röst. Nu är jag riktigt rädd.
Det känns som om jag har vaknat upp i en mardröm, eller i en skräckfilm.
Varför hör ingen i rummen brevid allt bankande och skrikande?
Jag vågar inte ens tänka på vad som kommer hända om dom där killarna lyckas ta sig in i rummet.
Justin sätter sig i soffan och tecknar åt mej att jag ska sätta mej brevid.

"Jag vaknade av att det knackade på dörren" Börjar han att berätta. "Jag trodde att det var mamma så jag gick och öppnade. Och då stod dom killarna där, as fulla."
"Hur många var dom?" Frågar jag lite försiktigt
"Fem, tror jag" Svarar han efter att ha tänkt efter en stund. "Dom skrek massa fula saker, typ att jag är en jävla bög, ful och att jag ska lämna dej ifred. Då blev jag jättearg och skrek åt dom att dra åt helvete och lämna oss ifred. En av killarna slog mej med något hårt rakt över läppen, jag vet inte var det var, men ont gjord det.
Jag försökte flera gånger att få igen dörren, men det var liksom fem stycken mot en. Men tillslut lyckades jag få igen den med en väldigt smäll. Sen satte jag mej ner och efter en stund kom du"

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Men jag ser på Justin att det är något mer.
Något som han inte har berättat.
"Justin. Jag ser på dej att det är något mer.. du måste berätta allt!"
Han suckar tungt och kollar med ledsna ögon på mej.
"Dom sa att dom inte kommer ge upp fören dom har fått 'min sexiga tjej' och så sa dom att så fort dom får tag i mej ska dom döda mej.."
Jag ser på honom hur svårt det är för honom att säga det.
"Din sexiga tjej?"
"Aa, det var så dom sa i alla fall." Säger Justin
"Tror du att dom såg.. oss.. när vi.. ?"
Han rycker osäkert på axlarna och gör en grimas.
"Jävligt fin fanclub man har då" Muttrar jag tyst.

Efter en stund hör jag hör en polissyren och ljudet blir bara starkare och starkare.
Och helt plötsligt blir det tyst utanför dörren, inget skrikande och bankande.
Jag andas ut, tack och lov! Polisen är på väg hit.
Inte långt efter hör jag röster utanför, det låter som om poliserna pratar med killarna. Men jag och Justin vågar ändå inte röra oss ur fläcken.
Efter en stund bryts dörren upp och det kommer in en kvinnlig polis.
Jag kastar en snabb blick ut genom dörren och får se Pattie ligga där på golvet med massa sjukvårdare runt sig.
Jag ryser till när jag ser ett skärsår i hennes arm som det rinner blod från.
Hon hade säkert hört något, och kommit ut från sitt rum och då hade killarna attackerat henne. Stackars Pattie..
"MAMMA!" Skriker Justin och flyger upp ur soffan. Han har sett samma sak som mej.
Polisen hindrar honom och ber honom sätta sig ner igen.
"Hon kommar klara sig. Sätt dej ner igen" Säger hon. Justin märker snart att det är meningslöst att säga emot så han sätter sig motvilligt ner i soffan.
Polisen börjar ställa frågor, det är mest Justin som svarar.
Hon antecknar allt som Justin säger.
"Alla fyra är i alla fall gripna nu. Så ni behöver inte ora er" Säger hon sedan lugnande.
"Fyra? Det var ju fem stycken!" Säger Justin
"Hm. Det var bara fyra när vi kom och vi har inte sett en femte heller. Din mamma såg också bara fyra" Säger poliskvinnan fundersamt.
"Men jag är säker på att det var fem" Envisas Justin.
"Okej, vi ska kolla upp det" Säger hon och skriver något och sen klappar hon Justin lite lätt på axeln.

Polisen försvinner ut igen och in kommer min mamma istället.
Hon kollar oroligt på oss och det ser nästan ut som om hon ska börja gråta när som helst.
"Hur är det med er?" Frågar hon och knör sig ner mellan mej och Justin i soffan och pussar mej en gång på huvdet, sen gör hon samma sak på Justin.
Ibland är hon bara för pinsam..
"Mamma, vi är okej" Mummlar jag.
"Ni blev väll inte skadade?" Undrar hon och kollar först på mej och sen på Justin. "Justin vad har hänt med din läpp?"
"Jag blev slagen" Svarar han. "Men det är lungt, det kommer bli en fläskläpp. Men annars är det helt okej"

Mamma berättar att vi ska på förhör klockan två imorgon. Eller idag kan man ju säga, klockan är ju snart fem på morgonen.
"Men mamma då?" Undrar Justin. "Vad händer med henne?"
"Jag tror dom redan har kört henne till sjukhuset. Men det var inte så farligt, något stygn i armen bara" Svarar mamma.
Justin nickar och jag kan se att han är orolig för Pattie.
Jag känner mej fortfarande illa till mods med tanke på att det kanske springer en lös av dom där galna killarna.
Men jag försöker att inte tänka på det så mycket.

Den natten sover jag Justin och Mamma i samma säng eftersom vi inte kan sova i Justins rum på grund av den inslagna dörren.
Men det slutar med att mamma går och lägger sig på soffan istället.
Och då passar Justin på att krypa närmare mej och lägga sina armar runt om mej.
Då känner jag mej trygg och så somnar vi...

---

Jag får ju knappt några kommentarer längre.. :(
Jag vill ju veta vad ni tycker. Så kom igen alla kommenterar! :)

PeaceN'Love

"Så vart var vi?" Undrar han och flinar.
"Ska jag påminna dej?" Säger jag och sätter mej på hans lår så att jag kollar på honom.
Jag tar mina händer i hans hår och kysser honom igen...

---

Han lägger sig ner i sängen och drar med mej ner.
Vi kysser varandra flera gånger.
Och efter en stund drar Justin av sig sin tröja. Jag kollar som alltid lika stort på han sexiga mage.
Han flinar lite och kysser mej på halsen sen tar han av mej min tröja också.
Jag lägger mej över honom igen och känner hans varma bara överkropp mot min.
Jag börjar försiktigt att ta av honom hans byxor och han gör detsamma med mina.
Nu ligger vi där i bara underkläder och kysser varandra som två galningar.
Ju längre vi håller på desto mer känner jag hur det börjar växa 'där nere' på honom.
"Jag älskar dej" Flåsar Justin samtidigt som han börjar knäppa upp min bh.
"Jag älskar dej med Justin" Säger jag och böjer mej upp för att kyssa honom.
Han stönar lite när hans händer sagta glider upp och ner för min nakna kropp.
"Ska vi göra det?" Mummlar jag samtidigt som jag kysser honom upp för hans hals.
"Om du vill"
Jag nickar entusiastiskt.
Det är inget hellre jag vill nu. Jag vill bara ha honom här och nu.
Justin ler och öppnar nattbordslådan och tar fram en kondom som han sedan sätter på sig.
Jag tar av mej mina trosor och han tar snabbt av sig sina kalsonger innan han lägger sig på mej och tar täcket över oss.
Precis när den nästan är inne hör både jag och Justin hur dörren öppnas borta i hallen.
Justin rullar snabbt av mej och lägger sig brevid mej och ger mej en orolig blick.
"Hallå..?" Ropar han och harklar sig en aning för att hans röst ska låta normal, men man kan höra att han fortfarande är lite anfådd.
"Hej! Varför har ni inte låst dörren?" Hör jag mammas röst säga utifrån hallen.
Och två sekunder senare står hon framför oss på golvet.
Det är i alla fall tur att vi har täcket på oss..
"Vad gör du här? Du kan ju inte bara komma in sådär!" Säger jag argt.
Men hon verkar ingronera min arga ton.
"Vad gör ni egentligen? Ni ligger väll inte.. nakna ?"
"Mamma!! Nej! Jag har pyjamas på mej och Justin har kalsonger." Säger jag och försöker låta trovärdig.
Just nu skulle jag bara villja sjunka igenom jorden. Gud vad pinsamt!
"Vi tänkte bara sova.." Säger Justin och drar upp täcket ännu en bit.
"Okej" Säger mamma och hon verkar köpa våra lögner. "Men ni kanske skulle låsa dörren innan ni somnar? Vem som helst kan ju komma in"
"Mm. Vi har märkt det" Mummlar jag "Vi låser efter du har gått" Säger jag sen och ger henne en blick som säger att vi inte vill ha henne här.
"Okej, godnatt då. Vi ses imorgon" Säger hon och går sin väg.
Vi ligger helt stilla och tysta tills vi är riktigt säkra på att hon är borta.
"Fy fan vad pinsamt!" Säger jag och suckar.
Justin säger ingenting utan bara pussar mej på pannan och sen tar han sitt täcke runt sig och går upp för att låsa dörren.
Sen kommer han tillbaka och lägger sig brevid mej, men ingen av oss är särskilt sugna längre nu när vi nästan blev tagna på bar gärning av min egna mamma.
Vi bestämmer oss för att ta en dusch eftersom båda två är ganska svettiga.

Efter duschen ligger vi och myser i sängen framför en film.
Jag bestämmde att det fick bli The Last Song eftersom det är min favoritfilm.
Jag börjar alltid gråta i slutet, speciellt då när solen lyser igenom fönstret och hon säger 'Hej pappa'.
Det är så sorgligt, och även nu när Justin ligger alldeles brevid börjar jag stor böla.
"Sorgligt. Jag vet" Konstaterar han och håller om mej och pussar mej lätt på hjässan.

När filmen är slut somnar jag och Justin ganska snabbt.
Men jag vaknar mitt i natten av att jag hör hur en dörr slår igen riktigt hårt. Det låtar i alla fall som det. 
Jag sätter mej upp i sängen och kollar mej runt omkring och då märker jag att Justin inte är brevid mej i sängen längre.
Han är säkert bara på toa tänker jag och lägger mej ner igen och försöker somna.
Men rätt som det är hör jag hur det bankar på dörren ute i hallen. Riktigt hårt bankar det.
När jag kommer ut i hallen ser jag att Justin sitter mot dörren med knäna uppdragna mot magen och hans huvud vilar i hans händer.
"Justin!" Skriker jag och springer fram till honom.
Han kollar sammanbitet upp på mej, hans ögon ser rädda men även arga ut.
Han har ett jack i läppen som det blöder lite ifrån, det ser ut som om det kommer bli en rejäl fläskläpp där sen.
Jag kollar förskräckt på honom. Vad är det som har hänt?!
Jag sätter mej ner på huk framför honom och försöker få ögonkontakt, men han flackar med blicken hela tiden.
"Justin, vad är det som har hänt? Vad har du gjort?" Säger jag och försöker låta lugn, men i själva verket är jag panikslagen.
Precis som Justin tänker säga något bankar det till hårt ännu en gång i dörren. Han stänger munnen igen och tar sin knytnäve och slår den hårt i dörren.
Då hör jag röster där ute, det är mörka killröster. Men jag kan inte höra vad dom säger, dom pratar sluddrigt och otydligt. Dom låter fulla. Riktigt fulla.
"ÖPPNA DÖRREN FÖR I HELVETE!!" Hör jag någon skrika samtidigt som någon rycker energiskt i handtaget.
"Öppna. Inte. Dörren." Säger Justin mellan tänderna och tar tag i min arm.
Jag kollar stort på hans naglar som skräckslaget borrar sig in i min arm.
Jag har aldrig någonsin sett honom så rädd förut, han sitter bara där och vågar inte göra någonting.
"Justin, du måste berätta för mej vad det är som händer! Dom är fulla va? Är det dom som har skadat dej?"...

---

KOMMENTERA! :D

Vad är det som har hänt med Justin egentligen? Och vilka är det utanför dörren?


PeaceN'Love

Resten av kvällen hänger jag och Justin i en spelhall.
Helt plötsligt kommer det in en jag känner igen, men jag kan inte sätta fingret på vem det är..

---

Jag och Justin står och spelar pingis, men jag missar bollen hela tiden.
Vem kan det vara?
"Hallå, Jennie? Är du med eller?" Säger Justin som står beredd för att skjuta iväg bollen.
"Visst" Säger jag och låtsas som ingenting.
Men killen som jag känner igen så himmla mycket kan jag inte riktigt släppa, det är nog mest för att det är så sjukt störande på att jag inte kommer på vem det är!
Justin skjuter bollen till mej och jag träffar och den studdsatr tillbaka till honom, sen sneglar jag lite åt anndra hållet där killen står och jag ser att han står och kollar på när några anndra spelar billjard en bit längre bort i rummet.
Han verkar känna dom, men jag känner i alla fall inte igen någon av dom anndra.
Efter kanske fem mintuter försvinner hela gänget ut.

När Justin märker att billjardbordet är ledigt vill han hellre spela det.
"Men jag vet inte hur man spelar billjard" Säger jag när vi börjar gå mot billjardbordet.
"Jag kan lära dej" Säger Justin och ler.
Han ger mej en såndär pinne som man ska putta till bollarna med och säger att den kallas 'Kö'
Sen ställer han sig bakom mej och håller om mej samtidigt som han visar hur jag ska göra.
Jag låtsas som om jag inte fattar bara för att jag vill att han ska visa igen, och det gör han mer än gärna.
Sen börjar vi köra på riktigt, men det går inte alls bra för mej men Justin är jättebra.
"Det går ju inte. Kan du inte bara låta mej vinna?" Klagar jag när jag försöker träffa en boll så att den ska åka ner i ett hål.
"Haha, jag kan väll visa dej igen" Säger han och kommer runt till mej.
Han ställer sig bakom mej och håller sina händer på mina och gör rörelserna åt mej, vi skjuter iväg den vita bollen och den träffar en gul som sen åker ner i ett håll.
"BRA! High me five!" Tjoar Justin och slår sin näve i min.
Egentligen var det ju han som gjorde allt, men man kan ju låtsas att det var jag.
Helt plötsligt hör jag hur det fnittrar bakom oss. Både jag och Justin vänder oss om exakt samtidigt.
"Hihi, Hej Justin och Jennie! Kan vi få era atuografer?" Säger en tjej och håller fram ett papper och en penna.
"Ja, självklart" Svarar Justin och tar emot pennan och pappret. Han singnerar det och sen ger han mej pennan och jag skriver mitt namn under hans.
"Varsågod" Säger jag när jag är klar och ger henne pappret.
Då ser jag att det kommer ytterliggare tre tjejer fram till oss.
Vi skriver atuografet till dom med och sen så tar dom lite bilder.
"Nu måste vi gå, ha en bra kväll tjejer" Säger Justin och tar min hand.

Vi tar hissen till mitt och mammas hotellrum.
Jag knackar på, på dörren och väntar på att hon ska komma och öppna. Jag har inga nycklar så jag kan  inte öppna själv.
"Fråga om du kan vara med mej i mitt hotellrum" Viskar Justin precis innan dörren öppnas.
Men till min stora förvning så är det inte mamma som står där utan det är han. Han killen som var i spelhallen, han som jag känner igen så mycket.
"Ehm.. oj, förlåt! Vi tog visst fel rum.." Stammar jag.
"Det är lungt" Svarar han och ler lite mot oss.
"Ha en bra kväll då. Hejdå" Säger Justin och tar min hand igen, vi är precis på väg att gå när han ropar efter oss.
"Vänta lite!" Ropar han och vi vänder oss om igen.
Han kollar lite på mej och i den sekunden tror jag faktiskt att han känner igen mej.
Men sen kollar han på Justin.
"Det är Justin Bieber va?" Undrar han
"Ja, det är jag" Säger Justin och ler.
Jag blir en aning besviken, det känndes verkligen som om det var mej han kände igen.
Eller så kanske han bara kolla sådär på mej för att jag glodde?
Vem är han? Han kanske bara är lik någon.
"Nu när ni ändå har stört kan du inte skriva en atuograf till min syster?" Frågar han.
"Okej, det kan jag väll göra." Svarar Justin. "Bara du har papper och penna"
Han försvinner in och är snart tillbaka med en penna och en bit papper.
"Vad heter hon då?" Undrar Justin.
"Ashley" Svarar han.
"Till Ashley från Justin Bieber" Säger han högt när han skriver och räcker sedan över pappret till honom igen.
"Tack så jättemycket! Hon kommer bli jätteglad. Får jag ta en bild också?"
"Visst" Svarar Justin.
När bilden är tagen kollar han på mej sådär igen.
"Och du är Jennie eller hur?" Säger han då och ler.
"Ja" Säger jag lite osäkert.
"Då går du i min brors klass"
"Vem är din bror?" Frågar jag nyfiket.
Hälften i min klass är ju killar så det kan ju vara vem som helst.
"Luke"
Luke, tänker jag. Det är därför jag känner igen honom! Luke och han liknar ju varandra, ganska mycket faktiskt.
Dom har samma klarblåa ögon. Luke sa ju till mej också att hans syrra var ett fan av Justin.
Nu slipper jag i alla fall gå runt och grubbla på vem han är.
"Jaha, Luke" Säger jag.

När vi sagt hejdå till honom, tar jag upp mobilen för att ringa och fråga mamma villket hotellrum vi egentligen har.
Det tar ganska lång tid innan hon svarar.
"Vilket nummer har vårat hotellrum? Jag trodde det var 142, men det var det inte" Säger jag.
"Nej, vi har ju 172" Säger mamma och skrattar.
Jag suckar, jag är så dålig på att komma ihåg sånna här saker.
Jag säger till mamma att jag och Justin kommer och sen lägger jag på.

"Hur har ni haft det?" Är det första mamma undrar när vi kommer in.
Jag och Justin sätter oss i soffan och mamma sätter sig ner i en fotölj.
"Bra. Jag vann på billjard över Justin" Säger jag och flinar lite mot honom.
"Jaha, jag trodde inte du kunnde spela billjard ens" Säger hon.
"Hon vann inte alls. Men nu kan hon spela, hon har ju lärt sig av världens bästa lärare." Säger Justin och flinar ännu mer åt mej.
Jag räcker ut tungan åt honom och sen vänder jag mej mot mamma igen.
"Men vi tänkte gå till Justins rum nu" Säger jag och reser mej upp.
"Okej, hur länge stannar du där då?"
"Hela natten, om det är okej?" Säger Justin snabbt innan jag hinner svara.
Mamma sitter tyst en stund.
"Jo.. ja.." Säger hon och ger mej gör-inget-dumt-blicken.
"Yes" hör jag Justin säga tyst för sig själv när vi går ifrån mamma.

I Justin hotellrum ligger det kläder lite överallt. Han puttar snabbt bort dom så det går att gå på golvet.
"Nämen Justin, har du glömt att städa?"
"Men jag visste ju inte att du skulle komma" Försvarar han sig.
"Haha, det gör inget. Du behöver ändå inte städa för min skull"
Han ler och jag följer efter honom ut på balkongen.
Vi sätter oss på varsin stol.
"Fryser du?" undrar han efter en stund.
"Lite" Svarar jag.
"Vänta lite då"
Jag kollar efter honom när han går in. Han kommer tillbaka ganska snart med en filt i ena handen och sin gitarr i den anndra.
"Res dej upp" Säger han samtidigt som han ställer gitarren mot väggen.
Jag gör som han säger. Då sätter han sig själv ner i stolen.
"Nu kan du sätta dej ner igen" Säger han och klappar på sina ben.
Jag skrattar och sätter mej i hans knä, då lägger han filten runt om oss.
Sen känner hr han drar ut min toffs och han börjar greja med mitt hår.
"Hur gör man flätor egentligen?" Undrar han.
"Haha, vet du inte det?"
"Jo, men jag tror inte jag kommer ihåg. Det ser i alla fall inte rätt ut"
Jag förklarar för honom hur man ska göra, och det visar sig att Justin hade delat in mitt hår i fyra istället för tre. Det var därför det blev fel.

Tillslut har han lyckats göra en helt okej fläta i nacken.
"Är du varm nu?" Undrar han.
"Ja, tack föresten"
"Det var så lite så" Säger han och pussar mej på huvudet. Sen reser han sig upp och hämtar gitarren och sätter sig på stolen som står mitt emot mej.
Han börjar sedan spela introt på Marry You som är Bruno Mars låt.
När han börjar sjunga så håller jag seriöst på att dö, han röst låter så bra till denna låten.
I refrengen sjunger även jag med, men inte så högt. Jag vill ju inte överrösta hans underbara röst.
När han har dragit sista ackordet på gitarren ställer jag mej upp och går fram till honom.
Han ställer gitarren åt sidan och tar tag i mina händer och ställer sig upp framför mej.
"Det var jättevackert!" Säger jag och ler.
"Tack" Säger han tyst och ler tillbaka och biter sig lite i läppen.
Då kan jag inte låta bli att kyssa honom. Och jag tror att han vet att jag inte kan motstå honom när han gör så.
Kyssen blir mer och mer panssionerad och jag känner hur hans armar glider upp och ner för min rygg.
Själv har jag mina armar över hans axlar.
Jag avslutar kyssen och kollar på honom.
Men då kysser han mej igen lika intensivt. Våra tungor möts ännu en gång och jag blir varm i hela kroppen, jag glömmer allt. Just nu är det bara jag och Justin.
Precis när det är som bäst avbryter Justin det.
"Vi kanske ska gå in" Säger han. "Folk kan se oss hur lätt som helst här ute"
Det hade jag faktiskt inte tänkt på.

Vi går in och Justin sätter sig på sängkanten.
"Så vart var vi?" Undrar han och flinar.
"Ska jag påminna dej?" Säger jag och sätter mej på hans lår så att jag kollar på honom.
Jag tar mina händer i hans hår och kysser honom igen...

---

Verkligen förlåt för den kassa uppdateringen, men jag har typ fullt upp och hinner inte med att få ihop en del varje dag. Men jag gör mitt bästa.

Statistiken har sjunkigt :( Men tack till alla som fortfarande är kvar  :) Det betyder

För att få ny del fortare kommentera! :D

PeaceN'Love