Love is always love - Del 40
Det är så himmla underbart så jag nästan tror att jag drömmer.
Han avslutar kyssen och kollar sedan alvarligt på mej.
"Vi måste prata" Säger han och kollar mej djupt i ögonen...
Han sätter sig upp i sängen så att han sitter lutad mot väggen. Jag sätter mej brevid honom och vi kollar länge på varandra.
"Justin.." Börjar jag. "Jag är rädd, tänk om han får reda på att du vet och.." Jag hinner inte säga klart innan han omfamnar mej i en stor varm och skön kram. Jag kramar tillbaka honom hårt, när han har släppt taget om mej håller jag fortfarande kvar. Han skrattar till lite och pussar mej lätt på huvudet. Då släpper jag motvilligt taget om honom och kollar upp i hans bruna ögon.
"Du vet att vi måste anmäla detta va?" Säger han och kollar på mej.
"Ja" Säger jag och nickar. "Men jag vill inte berätta för mamma och pappa"
"Varför inte?" Undrar Justin och kollar granskande på mej.
Jag skruvar lite nervöst på mej och säger sedan:
"Min mamma kan verkligen oroa sig. Tänk om jag inte får träffa dej mer då" Bara tänken på det får mej att vilja börja gråta. Det är liksom blivit Jennie och Justin, Justin och Jennie. Och jag vill att det alltid ska vara så.
Även fast det händer sånna här saker så är Justin ändå det bästa som någonsin hänt mej.
"Jennie sluta. Du vet att vi måste berätta, jag måste också berätta för mamma och dom anndra"
Jag suckar, men samtidigt så vet jag att han har rätt.
"Okej, men mina föräldrar är inte hemma nu så.."
"Och jag är flera mil ifrån mina" Säger Justin. "Åh Shit!" Utbrister han sedan. "Mamma kommer vara utom sig av oroa när hon märker att jag inte är där."
"Tänk om hon ringer polisen så att dom kommer och letar efter dej!" Säger jag.
Jag ser hur det får honom att bara bli ännu mer nervös.
"Åh fan" Svär han tyst och tar sedan upp mobilen och några knapptryckningar senare har han skickat iväg ett sms till Pattie. "Jag skrev en lapp att jag har åkt till dej, så dom vet i alla fall vart jag är.." Säger han sedan lite lättat.
"Men tror du inte dom kommer åka hit så fort dom får reda på det då?" Undrar jag.
"Jo, jag är rädd för det. Men Det tar ju tid så vi har tid att prata igenom detta"
Jag ler lite svagt mot honom och i samma sekund hör jag hur Justins mage kurrar.
Vi bestämmer oss för att gå ner och ta något att äta.
När jag tar första bettet från min macka känner jag hur gott det var med lite mat i magen.
När vi båda är klara sitter vi kvar en stund vid köksbordet och pratar om det som hänt. Då helt plötsligt ringer Justins mobil. Han fiskar upp den ur fickan och kollar på skärmen och gör en grimas.
"Here we go" Säger han innan han svarar.
Det är nästan så jag kan höra vad Pattie säger i anndra änden. Hon låter allt annat än glad kan jag ju lungt säga i alla fall.
"Mamma, jag kan inte berätta såhär på telefon. Det är i alla fall viktigt!" Säger Justin och försöker behålla lungnet.
Samtalet varar inte så länge, när han har lagt på stoppar han ner mobilen i fickan igen utan att röra en min.
"Vad sa hon?" Undrar jag.
"Dom åker hit. Nu."
"Hur lång tid tar det?" Undrar jag rädd för att dom kommer alldeles för snart.
"Flera timmar" Svarar Justin "Många timmar" Rättar han sedan sig själv.
"Så du kommer berätta för Pattie när dom kommer?" Undrar jag.
"Ja det är klart!" Svarar han och spärrar upp ögonen och kollar på mej som om jag var galen. Vilket jag kanske är, jag vet faktiskt inte riktigt varför jag inte vill berätta för någon. Jag känner mej dum som inte sa något till Justin tidigare. Och vi kommer antagligen bara ångra oss sen om vi inte berättar. Det bästa är nog ändå att berätta. Men ändå har jag den där obehagliga känslan, känslan av att något dåligt kommer hända.
Jag skakar av mej den och försöker att inte tänka mer på det.
Justin ställer sig upp och börjar vanka av och an i köket, det syns på honom att han funderar på någonting.
"Sluta Justin, du gör mej nervös" Klagar jag efter att ha iaktagit honom en stund.
Han försvinner ut ur köket med en suck. Jag följer efter honom ut i vardagsrummet.
"Jag måste göra någonting, annars blir jag galen" Säger han samtidigt som han knäpper på tv:en.
Jag sätter mej brevid honom i soffan och under tystnad sitter vi och kollar på någon tråkig serie.
"Är det okej om jag går och tar en dusch?" Undrar jag efter en stund. "Jag känner mej ganska ofräsch"
Jag har ju fortfarande pyjams på mej och obortade tänder.
"Visst." Svarar Justin. "Jag fortsätter att kolla på det här."
Jag tar en ganska snabb dusch, och sen borstar jag håret och tänderna, men jag struntar i att föna det håret. Det kan lika gärna få luft torka.
Sen drar jag på mej ett par mjukisbyxor och en alldeles förstor hoodie tröja.
Helt plötsligt hör jag en dåv duns nerifrån. Och bokstavligen så flyger jag upp och sen ner för trappan och är nära på att snubbla.
Det första jag kommer och tänka på är att 'den femte' har lyckas ta sig in i huset och nu gjort något med Justin.
Jag stormar in i vardagsrummet men Justin ligger fortfarande lika slappt i soffan.
"Vad är det?" Undrar han och kollar konstigt på mej, antagligen eftersom jag rusade ner bara sådär.
"Nej inget.." Säger jag. "Vad var det som lät?"
"Jag råkade bara slå i benet i bordet"
"Jaha"
Än en gång känner jag mej dum. Varför ska minsta lilla ljud skrämma livet ur mej? Hela tiden är alla mina muskler på helspänn, jag vågar aldrig slappna av. Jag fattar inte vad det är med mej.
"Kom Jennie" Ber Justin och gör plats åt mej brevid honom i soffan.
Innan jag lägger mej ner brevid honom lägger jag min mobil på soffbordet som jag har haft i handen.
"Älskar du mej?" Undrar han helt plötsligt.
"Nej, jag hatar dej" Säger jag och på skoj och flinar åt honom.
Då slår han mej retsamt på min vänstra arm.
"AJ!" Skriker jag.
"Va? Gjorde det ont?" Undrar han och är nästan på väg att börja skratta.
"Ja, det gjorde det. Jag har världens blåmärke där" Muttrar jag som svar.
"Vad har hänt?" Undrar han samtidigt som han försiktigt drar upp min tröjärm för att kolla.
"Han är stark" Svarar jag och hoppas att han ska fatta vad jag menar. När han inte säger någonting mer tar jag det förgivet att han fattade.
"Jag kan pussa bort det onda" Säger Justin efter att ha vridigt och vändigt på min arm en stund. Och innan jag hinner svara känner jag hans varma mjuka läppar mot min arm. Han pussar några gånger, sen istället pussar han mej på munnen minst lika många gånger igen.
"Och föresten Justin. Ja, jag älskar dej. Mer än vad du någonsin kan föreställa dej"
Han ler och kysser mej den här gången på riktigt, istället för att bara småpussa på mej. Mitt under kyssen ringer min mobil.
Jag kollar förskräkt på mobilen som ligger och ringer på bordet. Ännu en gång får jag den där obehagskännslan.
Och det blir inte bättre av att jag ser att nummret som ringer är okänt. Jag kollar osäkert på Justin.
"Tänker du inte svara eller?" Undrar han och nickar lite lätt mot telefonen.
Jag sväljer hårt och sen böjer jag mej fram och tar upp mobilen, när jag tryckt på grön lur lägger jag sakta telefonen mot örat.
"Hej" Säger jag.
"Jag varnade dej. Du har gjort ditt val, att blanda in Bieber i det här kanske inte var det smartaste. Men dina kort är laggda. Nu är det min tur att spela"
Jag känner dirket igen rösten, det är han. Det känns som om jag har tappat talförmågan, även fast jag vill säga något så kommer det inte ett ljud ifrån mej. Det ända jag kan höra är mina klapprande hjärtslag och hur han andas i andra änden.
"Jag vet vart du bor" Sen hörs det ett klick och han har lagt på.
Med vidöppen mun tar jag sagta bort mobilen från örat och sen lägger jag ner den på bordet igen.
"Vem var det?" Undrar Justin och kollar förskräkt på mej.
"Det var.. han" Svarar jag och stirrar rakt framför mej. "Vi måste låsa alla dörrar!"
Jag flyger upp från soffan och springer och låser ytterdörren. Och sen med Justin tätt efter mej springer jag upp till mitt rum och öppnar fönstret för att välta ner stegen, så att han inte ska kunna klättra upp för den. Sen stänger jag noga fönstret igen.
Jag kontrollerar så att alla fönster och dörrar som leder utåt är stängda och låsta ordentligt...
KOMMENTERA! :D
Tack till er som kom med förslag :)
Jag hoppas att det blev okej i alla fall.
PeaceN'Love
Han avslutar kyssen och kollar sedan alvarligt på mej.
"Vi måste prata" Säger han och kollar mej djupt i ögonen...
Han sätter sig upp i sängen så att han sitter lutad mot väggen. Jag sätter mej brevid honom och vi kollar länge på varandra.
"Justin.." Börjar jag. "Jag är rädd, tänk om han får reda på att du vet och.." Jag hinner inte säga klart innan han omfamnar mej i en stor varm och skön kram. Jag kramar tillbaka honom hårt, när han har släppt taget om mej håller jag fortfarande kvar. Han skrattar till lite och pussar mej lätt på huvudet. Då släpper jag motvilligt taget om honom och kollar upp i hans bruna ögon.
"Du vet att vi måste anmäla detta va?" Säger han och kollar på mej.
"Ja" Säger jag och nickar. "Men jag vill inte berätta för mamma och pappa"
"Varför inte?" Undrar Justin och kollar granskande på mej.
Jag skruvar lite nervöst på mej och säger sedan:
"Min mamma kan verkligen oroa sig. Tänk om jag inte får träffa dej mer då" Bara tänken på det får mej att vilja börja gråta. Det är liksom blivit Jennie och Justin, Justin och Jennie. Och jag vill att det alltid ska vara så.
Även fast det händer sånna här saker så är Justin ändå det bästa som någonsin hänt mej.
"Jennie sluta. Du vet att vi måste berätta, jag måste också berätta för mamma och dom anndra"
Jag suckar, men samtidigt så vet jag att han har rätt.
"Okej, men mina föräldrar är inte hemma nu så.."
"Och jag är flera mil ifrån mina" Säger Justin. "Åh Shit!" Utbrister han sedan. "Mamma kommer vara utom sig av oroa när hon märker att jag inte är där."
"Tänk om hon ringer polisen så att dom kommer och letar efter dej!" Säger jag.
Jag ser hur det får honom att bara bli ännu mer nervös.
"Åh fan" Svär han tyst och tar sedan upp mobilen och några knapptryckningar senare har han skickat iväg ett sms till Pattie. "Jag skrev en lapp att jag har åkt till dej, så dom vet i alla fall vart jag är.." Säger han sedan lite lättat.
"Men tror du inte dom kommer åka hit så fort dom får reda på det då?" Undrar jag.
"Jo, jag är rädd för det. Men Det tar ju tid så vi har tid att prata igenom detta"
Jag ler lite svagt mot honom och i samma sekund hör jag hur Justins mage kurrar.
Vi bestämmer oss för att gå ner och ta något att äta.
När jag tar första bettet från min macka känner jag hur gott det var med lite mat i magen.
När vi båda är klara sitter vi kvar en stund vid köksbordet och pratar om det som hänt. Då helt plötsligt ringer Justins mobil. Han fiskar upp den ur fickan och kollar på skärmen och gör en grimas.
"Here we go" Säger han innan han svarar.
Det är nästan så jag kan höra vad Pattie säger i anndra änden. Hon låter allt annat än glad kan jag ju lungt säga i alla fall.
"Mamma, jag kan inte berätta såhär på telefon. Det är i alla fall viktigt!" Säger Justin och försöker behålla lungnet.
Samtalet varar inte så länge, när han har lagt på stoppar han ner mobilen i fickan igen utan att röra en min.
"Vad sa hon?" Undrar jag.
"Dom åker hit. Nu."
"Hur lång tid tar det?" Undrar jag rädd för att dom kommer alldeles för snart.
"Flera timmar" Svarar Justin "Många timmar" Rättar han sedan sig själv.
"Så du kommer berätta för Pattie när dom kommer?" Undrar jag.
"Ja det är klart!" Svarar han och spärrar upp ögonen och kollar på mej som om jag var galen. Vilket jag kanske är, jag vet faktiskt inte riktigt varför jag inte vill berätta för någon. Jag känner mej dum som inte sa något till Justin tidigare. Och vi kommer antagligen bara ångra oss sen om vi inte berättar. Det bästa är nog ändå att berätta. Men ändå har jag den där obehagliga känslan, känslan av att något dåligt kommer hända.
Jag skakar av mej den och försöker att inte tänka mer på det.
Justin ställer sig upp och börjar vanka av och an i köket, det syns på honom att han funderar på någonting.
"Sluta Justin, du gör mej nervös" Klagar jag efter att ha iaktagit honom en stund.
Han försvinner ut ur köket med en suck. Jag följer efter honom ut i vardagsrummet.
"Jag måste göra någonting, annars blir jag galen" Säger han samtidigt som han knäpper på tv:en.
Jag sätter mej brevid honom i soffan och under tystnad sitter vi och kollar på någon tråkig serie.
"Är det okej om jag går och tar en dusch?" Undrar jag efter en stund. "Jag känner mej ganska ofräsch"
Jag har ju fortfarande pyjams på mej och obortade tänder.
"Visst." Svarar Justin. "Jag fortsätter att kolla på det här."
Jag tar en ganska snabb dusch, och sen borstar jag håret och tänderna, men jag struntar i att föna det håret. Det kan lika gärna få luft torka.
Sen drar jag på mej ett par mjukisbyxor och en alldeles förstor hoodie tröja.
Helt plötsligt hör jag en dåv duns nerifrån. Och bokstavligen så flyger jag upp och sen ner för trappan och är nära på att snubbla.
Det första jag kommer och tänka på är att 'den femte' har lyckas ta sig in i huset och nu gjort något med Justin.
Jag stormar in i vardagsrummet men Justin ligger fortfarande lika slappt i soffan.
"Vad är det?" Undrar han och kollar konstigt på mej, antagligen eftersom jag rusade ner bara sådär.
"Nej inget.." Säger jag. "Vad var det som lät?"
"Jag råkade bara slå i benet i bordet"
"Jaha"
Än en gång känner jag mej dum. Varför ska minsta lilla ljud skrämma livet ur mej? Hela tiden är alla mina muskler på helspänn, jag vågar aldrig slappna av. Jag fattar inte vad det är med mej.
"Kom Jennie" Ber Justin och gör plats åt mej brevid honom i soffan.
Innan jag lägger mej ner brevid honom lägger jag min mobil på soffbordet som jag har haft i handen.
"Älskar du mej?" Undrar han helt plötsligt.
"Nej, jag hatar dej" Säger jag och på skoj och flinar åt honom.
Då slår han mej retsamt på min vänstra arm.
"AJ!" Skriker jag.
"Va? Gjorde det ont?" Undrar han och är nästan på väg att börja skratta.
"Ja, det gjorde det. Jag har världens blåmärke där" Muttrar jag som svar.
"Vad har hänt?" Undrar han samtidigt som han försiktigt drar upp min tröjärm för att kolla.
"Han är stark" Svarar jag och hoppas att han ska fatta vad jag menar. När han inte säger någonting mer tar jag det förgivet att han fattade.
"Jag kan pussa bort det onda" Säger Justin efter att ha vridigt och vändigt på min arm en stund. Och innan jag hinner svara känner jag hans varma mjuka läppar mot min arm. Han pussar några gånger, sen istället pussar han mej på munnen minst lika många gånger igen.
"Och föresten Justin. Ja, jag älskar dej. Mer än vad du någonsin kan föreställa dej"
Han ler och kysser mej den här gången på riktigt, istället för att bara småpussa på mej. Mitt under kyssen ringer min mobil.
Jag kollar förskräkt på mobilen som ligger och ringer på bordet. Ännu en gång får jag den där obehagskännslan.
Och det blir inte bättre av att jag ser att nummret som ringer är okänt. Jag kollar osäkert på Justin.
"Tänker du inte svara eller?" Undrar han och nickar lite lätt mot telefonen.
Jag sväljer hårt och sen böjer jag mej fram och tar upp mobilen, när jag tryckt på grön lur lägger jag sakta telefonen mot örat.
"Hej" Säger jag.
"Jag varnade dej. Du har gjort ditt val, att blanda in Bieber i det här kanske inte var det smartaste. Men dina kort är laggda. Nu är det min tur att spela"
Jag känner dirket igen rösten, det är han. Det känns som om jag har tappat talförmågan, även fast jag vill säga något så kommer det inte ett ljud ifrån mej. Det ända jag kan höra är mina klapprande hjärtslag och hur han andas i andra änden.
"Jag vet vart du bor" Sen hörs det ett klick och han har lagt på.
Med vidöppen mun tar jag sagta bort mobilen från örat och sen lägger jag ner den på bordet igen.
"Vem var det?" Undrar Justin och kollar förskräkt på mej.
"Det var.. han" Svarar jag och stirrar rakt framför mej. "Vi måste låsa alla dörrar!"
Jag flyger upp från soffan och springer och låser ytterdörren. Och sen med Justin tätt efter mej springer jag upp till mitt rum och öppnar fönstret för att välta ner stegen, så att han inte ska kunna klättra upp för den. Sen stänger jag noga fönstret igen.
Jag kontrollerar så att alla fönster och dörrar som leder utåt är stängda och låsta ordentligt...
KOMMENTERA! :D
Tack till er som kom med förslag :)
Jag hoppas att det blev okej i alla fall.
PeaceN'Love
Ang. uppdateringen
Hejj.
Vill bara förklara mej lite varför jag inte uppdaterat.
Först och främst har det varit för att jag inte haft tid. Jag vet att jag skrev att uppdateringen kommer bli bättre nu under lovet. Men när man inte har läxor vill man ju göra andra saker, som t.ex umgås med kompisar, vilket jag har gjort väldigt mycket.
Men när jag väl sitter här och ska skriva på novellen är det helt tomt i huvudet. Jag vet inte vad jag ska skriva.
Så jag frågar er nu:
Hur berättar dom för sina föräldrar? Och hur kommer dom reagera?
Vad kommer hända med killen?
Vad händer i storyn sen?
Snälla skriv ner förslag och så lovar jag att nästa del kommer så snart som möjligt. :)
Alla förslag är välkommna. Bara kommentera.
Kom igen nu :)
PeaceN'Love
Vill bara förklara mej lite varför jag inte uppdaterat.
Först och främst har det varit för att jag inte haft tid. Jag vet att jag skrev att uppdateringen kommer bli bättre nu under lovet. Men när man inte har läxor vill man ju göra andra saker, som t.ex umgås med kompisar, vilket jag har gjort väldigt mycket.
Men när jag väl sitter här och ska skriva på novellen är det helt tomt i huvudet. Jag vet inte vad jag ska skriva.
Så jag frågar er nu:
Hur berättar dom för sina föräldrar? Och hur kommer dom reagera?
Vad kommer hända med killen?
Vad händer i storyn sen?
Snälla skriv ner förslag och så lovar jag att nästa del kommer så snart som möjligt. :)
Alla förslag är välkommna. Bara kommentera.
Kom igen nu :)
PeaceN'Love
Love is always love - Del 39
Jag gråter fortfarande så mycket så att jag knappt kan anndas när jag Justin svarar.
"Ja, hallå." Säger han trött. Jag hör på honom att jag har väckt honom...
Justins perspektiv:
"Hej"
Jag känner knappt igen Jennies röst. Hon låter tät och helt söndergråten.
"Vad är det? vad har hänt?" Frågar jag oroligt och sätter mej käpprak upp i sängen.
Jag hör hon snörvlar till i anndra änden och sen när hon börjar prata hör jag hur förstörd hon låter.
"Förlåt för att jag väckte dej. Men det är en sak jag måste berätta.." Säger hon, hon åter riktigt plågad.
"Det är lungt. Du vet att du kan ringa när som helst på dygnet om du behöver prata."
Jag hör hur snörvlar ännu en gång.
Sedan börjar hon med ostadig röst att berätta.
Det hela kommer som en jättestor chock för mej. Jag kan knappt tro det. Han är ett jäva svin! Och han ska inte komma undan med det här, det är sak som är säker.
"Han ringde mej ikväll och sa att han ville träffas och prata. Så jag smet ut. Han sa att om jag inte gjorde som han sa så skulle jag aldrig mer få se dej." Hon gör en lite paus och sen fortsätter hon. "Men sen så.. sen så.."
Hon snyftar så mycket så hon måste flera gånger upprepa det hon säger.
"Vadå? Vad gjorde han?" Frågar jag.
"Han kysste mej och försökte få av mej kläderna. Men jag puttade bort honom och sprang där ifrån."
Det är knapp att jag hör vad hon säger, hon viskar fram det samtidigt som hon försöker att inte bryta ihop igen.
Jag känner ett stygn av hat. Och helt plötsligt känner jag hur illskan börjar bubbla upp inom mej. Ingen ska få göra så mot min tjej. Mot min ängel. Mot personen som betyder mer än allt annat för mej.
"Jennie? Gå ingenstans, stanna där du är. Jag kommer till dej nu!" Säger jag utan att egentligen tänka efter innan.
"Men är inte du i Jacksonville?" Frågar hon.
Jag biter mej hårt i läppen. Det är jag ju, men jag kan hinna komma till henne imorgon bitti om jag kör hela natten. Och det tänker jag göra.
"Jo, men jag kommer ändå." Säger jag sammtidigt som jag letar efter mina bilnycklar.
Jag drar snabbt på mej en tröja och jeans. Jag skriver en lapp till mamma och dom anndra i crewet så att dom inte ska bli för oroliga. Även om jag vet att dom kommer bli det. Men jag måste verkligen göra detta.
Sen är jag redan på väg till bilen.
"Men Justin. Du kan inte köra nu!" Säger Jennie för typ femte gången.
"Jo, det är lungt jag lovar. Sov du, så är jag där när du vaknar. Hej då och du.. jag älskar dej." Säger jag och lägger på.
Jag sätter mej i bilen och gör en rivstart. jag försöker så gott jag kan att hålla hastighetsbegränsningarna, även fast det inte går så bra.
Jennies perspektiv:
Jag gör som Justin har säger när han har lagt på. Jag försöker sova.
Men jag lyckas inget vidare. Jag vågar heller inte hoppas på att han kommer komma.
Bara tanken på att han kommer köra hela natten från Jacksonville hit till Atlanta känns både bra och dålig på samma gång.
Jag hoppas att han tar det försiktigt och inte kör som en dåre.
Innan jag gör ett till tappert försök att sova igen öppnar jag mitt fönster lite på glänt och kollar så att stegen står kvar under mitt fönster. Det gör den.
Ifall han kommer ska han ju kunna ta sig in.
Tillslut lyckas jag nog somna i alla fall.
För när jag vaknar, antagligen en ganska lång stund efter. Så ligger Justin där och sover brevid mej i sängen.
Jag ler för mej själv, men jag måste röra vid honom för att försäkra mej om att det är på riktigt.
När jag gör det märker jag hur han sakta öppnar ögonen. Hans bruna varma ögon kollar på mej.
"Du kom i alla fall" Säger jag och ler.
"Såklart jag gjorde" Svarar Justin och ler tillbaka. Sen förändras hans annsiksuttryck och han kollar oroligt på mej. "Vad har du där?" Undrar han och pekar på min kind.
Jag vidrör lite lätt vid kinden.
"Det ser ut som ett sugmärke" Konstaterar han och kollar lite närmare på det.
Jag kollar ner och mumlar något ohörbart.
"Vi ska inte låta detta fortsätta längre, okej?" Säger han och låter väldigt bestämd.
"Nej, jag vet" Säger jag. "Förlåt för att jag inte har sagt något tidigare, förlåt för att jag lät detta pågå, förlåt för att jag..-"
"Schh" Väser han och avbryter mej mitt i meningen. Sen biter han sig så där i läppen och sen kysser mej.
"Det kommer ordna sig" Säger han sedan.
Jag vill gärna tro på hans ord, men helt ärligt så vet jag inte om han kommer ge upp i första taget.
Helt plötsligt hör jag hur någon går utanför mitt rum.
Justin gömmer sig snabbt under täcket och sekunden efter kommer mamma in i rummet. Jag kollar snabbt på klockan, den är sju. Mamma brukar säga hejdå till mej vid den tiden innan hon åker till jobbet.
"Jag kan stanna här hela dagen. Säg att du är sjuk" Hör jag Justin viska till mej där han ligger under täcket.
"Godmorgon gumman. Borde inte du gå upp nu?" Säger mamma.
Som tur är verkar hon inte ha hört Justin eller märka att någon ligger under mitt täcke.
"Jag mår inte så bra" Säger jag och försöker låta trovärdig. "Jag har ont i huvudet" Tillägger jag snabbt.
Mamma kollar oroligt på mej.
"Har du mycket ont?"
"Det känns som om huvudet ska sprängas."
"Okej, det kanske är bäst att du stannar hemma idag då. Vänta, så går jag och hämtar alvedon" Säger hon och sen försvinner hon ut från rummet.
När Justin märker att hon är borta tar han bort täcket och kollar upp på mej.
Precis när han öppnar munnen och tänker säga något hör båda hur mamma är påväg upp. Justin gömmer sig snabbt under täcket igen.
Mamma kommer in i rummet och ger mej alvedon och ett glas vatten.
"Jag måste sticka till jobbet nu. Är det säkert att du klarar dej?"
"Ja" Svarar jag.
Hon kommer fram och ger mej en kram och en puss på kinden och då hör jag hur Justin nyser ganska högt under täcket.
"Vad var det?" Undrar hon.
"Det var jag, tror det var min mage som kurra bara" Säger jag snabbt och läger mej lite halft över Justin så att inte bucklan i täcket ska synas så väl.
Hon ger mej en konstig blick innan hon går ut från rummet.
Inte långt efter hör jag hur hon kör ut för garageuppfarten och inte försen då vågar Justin kika fram.
Hans hår ser riktigt ruffsigt ut och då kan jag verkligen inte låta bli att ruffsa till det ännu mer.
"Haha du är så söt!" Säger jag och kollar på hans ruffsiga hår och sen kysser jag honom.
Han besvarar kyssen på ett sätt han aldrig gjort förut. Helt seriöst så håller jag nästan på att dö.
Det är så himmla underbart så jag nästan tror att jag drömmer.
Han avslutar kyssen och kollar sedan alvarligt på mej.
"Vi måste prata" Säger han och kollar mej djupt i ögonen...
KOMMENTERA! :D
Det är jättekul när ni kommenterar vad ni tror kommer hända, det ger mej faktiskt idéer ;)
Btw,
Här kommer en liten länkning bara http://jbiieberstory.blogg.se/
En novell-blogg, kolla in den :)
Skulle egentligen länkat den för längesen men jag glömde ;P
PeaceN'Love
"Ja, hallå." Säger han trött. Jag hör på honom att jag har väckt honom...
Justins perspektiv:
"Hej"
Jag känner knappt igen Jennies röst. Hon låter tät och helt söndergråten.
"Vad är det? vad har hänt?" Frågar jag oroligt och sätter mej käpprak upp i sängen.
Jag hör hon snörvlar till i anndra änden och sen när hon börjar prata hör jag hur förstörd hon låter.
"Förlåt för att jag väckte dej. Men det är en sak jag måste berätta.." Säger hon, hon åter riktigt plågad.
"Det är lungt. Du vet att du kan ringa när som helst på dygnet om du behöver prata."
Jag hör hur snörvlar ännu en gång.
Sedan börjar hon med ostadig röst att berätta.
Det hela kommer som en jättestor chock för mej. Jag kan knappt tro det. Han är ett jäva svin! Och han ska inte komma undan med det här, det är sak som är säker.
"Han ringde mej ikväll och sa att han ville träffas och prata. Så jag smet ut. Han sa att om jag inte gjorde som han sa så skulle jag aldrig mer få se dej." Hon gör en lite paus och sen fortsätter hon. "Men sen så.. sen så.."
Hon snyftar så mycket så hon måste flera gånger upprepa det hon säger.
"Vadå? Vad gjorde han?" Frågar jag.
"Han kysste mej och försökte få av mej kläderna. Men jag puttade bort honom och sprang där ifrån."
Det är knapp att jag hör vad hon säger, hon viskar fram det samtidigt som hon försöker att inte bryta ihop igen.
Jag känner ett stygn av hat. Och helt plötsligt känner jag hur illskan börjar bubbla upp inom mej. Ingen ska få göra så mot min tjej. Mot min ängel. Mot personen som betyder mer än allt annat för mej.
"Jennie? Gå ingenstans, stanna där du är. Jag kommer till dej nu!" Säger jag utan att egentligen tänka efter innan.
"Men är inte du i Jacksonville?" Frågar hon.
Jag biter mej hårt i läppen. Det är jag ju, men jag kan hinna komma till henne imorgon bitti om jag kör hela natten. Och det tänker jag göra.
"Jo, men jag kommer ändå." Säger jag sammtidigt som jag letar efter mina bilnycklar.
Jag drar snabbt på mej en tröja och jeans. Jag skriver en lapp till mamma och dom anndra i crewet så att dom inte ska bli för oroliga. Även om jag vet att dom kommer bli det. Men jag måste verkligen göra detta.
Sen är jag redan på väg till bilen.
"Men Justin. Du kan inte köra nu!" Säger Jennie för typ femte gången.
"Jo, det är lungt jag lovar. Sov du, så är jag där när du vaknar. Hej då och du.. jag älskar dej." Säger jag och lägger på.
Jag sätter mej i bilen och gör en rivstart. jag försöker så gott jag kan att hålla hastighetsbegränsningarna, även fast det inte går så bra.
Jennies perspektiv:
Jag gör som Justin har säger när han har lagt på. Jag försöker sova.
Men jag lyckas inget vidare. Jag vågar heller inte hoppas på att han kommer komma.
Bara tanken på att han kommer köra hela natten från Jacksonville hit till Atlanta känns både bra och dålig på samma gång.
Jag hoppas att han tar det försiktigt och inte kör som en dåre.
Innan jag gör ett till tappert försök att sova igen öppnar jag mitt fönster lite på glänt och kollar så att stegen står kvar under mitt fönster. Det gör den.
Ifall han kommer ska han ju kunna ta sig in.
Tillslut lyckas jag nog somna i alla fall.
För när jag vaknar, antagligen en ganska lång stund efter. Så ligger Justin där och sover brevid mej i sängen.
Jag ler för mej själv, men jag måste röra vid honom för att försäkra mej om att det är på riktigt.
När jag gör det märker jag hur han sakta öppnar ögonen. Hans bruna varma ögon kollar på mej.
"Du kom i alla fall" Säger jag och ler.
"Såklart jag gjorde" Svarar Justin och ler tillbaka. Sen förändras hans annsiksuttryck och han kollar oroligt på mej. "Vad har du där?" Undrar han och pekar på min kind.
Jag vidrör lite lätt vid kinden.
"Det ser ut som ett sugmärke" Konstaterar han och kollar lite närmare på det.
Jag kollar ner och mumlar något ohörbart.
"Vi ska inte låta detta fortsätta längre, okej?" Säger han och låter väldigt bestämd.
"Nej, jag vet" Säger jag. "Förlåt för att jag inte har sagt något tidigare, förlåt för att jag lät detta pågå, förlåt för att jag..-"
"Schh" Väser han och avbryter mej mitt i meningen. Sen biter han sig så där i läppen och sen kysser mej.
"Det kommer ordna sig" Säger han sedan.
Jag vill gärna tro på hans ord, men helt ärligt så vet jag inte om han kommer ge upp i första taget.
Helt plötsligt hör jag hur någon går utanför mitt rum.
Justin gömmer sig snabbt under täcket och sekunden efter kommer mamma in i rummet. Jag kollar snabbt på klockan, den är sju. Mamma brukar säga hejdå till mej vid den tiden innan hon åker till jobbet.
"Jag kan stanna här hela dagen. Säg att du är sjuk" Hör jag Justin viska till mej där han ligger under täcket.
"Godmorgon gumman. Borde inte du gå upp nu?" Säger mamma.
Som tur är verkar hon inte ha hört Justin eller märka att någon ligger under mitt täcke.
"Jag mår inte så bra" Säger jag och försöker låta trovärdig. "Jag har ont i huvudet" Tillägger jag snabbt.
Mamma kollar oroligt på mej.
"Har du mycket ont?"
"Det känns som om huvudet ska sprängas."
"Okej, det kanske är bäst att du stannar hemma idag då. Vänta, så går jag och hämtar alvedon" Säger hon och sen försvinner hon ut från rummet.
När Justin märker att hon är borta tar han bort täcket och kollar upp på mej.
Precis när han öppnar munnen och tänker säga något hör båda hur mamma är påväg upp. Justin gömmer sig snabbt under täcket igen.
Mamma kommer in i rummet och ger mej alvedon och ett glas vatten.
"Jag måste sticka till jobbet nu. Är det säkert att du klarar dej?"
"Ja" Svarar jag.
Hon kommer fram och ger mej en kram och en puss på kinden och då hör jag hur Justin nyser ganska högt under täcket.
"Vad var det?" Undrar hon.
"Det var jag, tror det var min mage som kurra bara" Säger jag snabbt och läger mej lite halft över Justin så att inte bucklan i täcket ska synas så väl.
Hon ger mej en konstig blick innan hon går ut från rummet.
Inte långt efter hör jag hur hon kör ut för garageuppfarten och inte försen då vågar Justin kika fram.
Hans hår ser riktigt ruffsigt ut och då kan jag verkligen inte låta bli att ruffsa till det ännu mer.
"Haha du är så söt!" Säger jag och kollar på hans ruffsiga hår och sen kysser jag honom.
Han besvarar kyssen på ett sätt han aldrig gjort förut. Helt seriöst så håller jag nästan på att dö.
Det är så himmla underbart så jag nästan tror att jag drömmer.
Han avslutar kyssen och kollar sedan alvarligt på mej.
"Vi måste prata" Säger han och kollar mej djupt i ögonen...
KOMMENTERA! :D
Det är jättekul när ni kommenterar vad ni tror kommer hända, det ger mej faktiskt idéer ;)
Btw,
Här kommer en liten länkning bara http://jbiieberstory.blogg.se/
En novell-blogg, kolla in den :)
Skulle egentligen länkat den för längesen men jag glömde ;P
PeaceN'Love
Love is always love - Del 38
"Det är ingen idé att du lägger på" Det är precis som han vet vad jag tänkte. "Det är lika bra att du lyssnar" Fortsätter han med samma hotfulla och tonlösa röst som sist gång jag hörde honom
Snälla, inte han..
"Jag lyssnar" Säger jag tyst och sväljer hårt.
"Bra. Jag vill träffa dej. Ikväll."
Jag står där tyst en stund innan jag vågar säga något.
"Nej.." Jag protesterar tyst, men ändå hörbart .
"Jo!" Säger han bestämt. "Jag ska inte göra dej illa. Vill bara prata med dej face to face, du vet"
Mitt hjärta börjar slå hårt i min bröstkorg. Det känns nästan som om han kan höra hur rädd jag är även fast jag inte säger någonting.
"Jag är inte i New York längre" Säger jag med en aning darrig röst.
"Jag vet! Du är hemma i Atlanta" Säger han. "Men som sagt. Det skulle vara bättre om vi träffades. Vad sägs som parken?"
"Nej" Viskar jag fram ännu en gång.
"Vad sa du?"
"Jag sa nej!" Säger jag och försöker låta bestämd och kaxig. "Jag vill inte träffa dej. Aldrig mer."
"Tja.. då får du inte träffa din älskade Bieber heller" Säger han hånfullt.
Jag känner hur jag börjar koka av ursinnighet och hat. Det känns som om jag skulle kunna krossa mobilen med bara mina händerna.
"Om jag går med på att träffa dej. Lovar du att inte skada Justin då?" Frågar jag sammanbitet.
"Ja" Svarar han. "Och det är bäst för dej att du inte hittar på något dumt. För du vet, om du säger eller så lite som anntyder att jag finns eller att vi har kontakt så kommer..-"
Jag avbryter honom innan han hinner säga klart meningen. Jag vill inte höra. Jag vet redan vad han tänker säga, och jag klarar verkligen inte av att höra det.
"Jag kommer" Säger jag.
Jag vet inte riktigt vad jag håller på med och vad som kommer hända. Men det ända jag vet är att jag inte tänker låta honom göra illa Justin. Jag gör vad som helst för Justins skull.
"Okej, bra. I parken klockan 22:00"
Sen hörs det ett klick och jag förstår att han har lagt på.
Jag står en stund och stirrar på mobilen i min hand. Sen kastar jag den i sängen som om den skulle kunna skada mej eller nåt. Jag börjar lite smått planera hur jag ska kunna lyckas ta mej ur huset utan att mamma och pappa ska märka någonting. Efter en stund har jag kommit på nåt som med lite tur borde fungera.
Jag är noga med att släcka i taket och stänga min dörr innan jag går på skakande ben ner till undervåningen.
Jag kikar försiktigt in i vardagsrummet. Mamma ligger i soffan och sover och pappa kollar på något naturpogram.
"Jag går och lägger mej nu" Säger jag.
"Okej, godnatt gumman" Svarar pappa och kollar trött på mej.
Jag går upp för trappan igen och sen står jag utanför mitt rum och väntar lite. Sen smyger jag så tyst jag bara kan ner för trappan och försöker undvika dom stegen som jag vet knakar. Sen tassar jag tyst på tå förbi vardagsrummet och ut i hallen.
Jag lyckas även ta på mej skorna och jackan utan att föra något oväsen alls.
Nu är det bara det svåraste kvar. Att öppna ytterdörren så att det inte hörs.
Jag hör svaga snarkningar från vardagsrummet och förstår att pappa måste ha somnat. Mamma brukar inte snarka.
Jag drar försiktigt ner handtaget och det gnislar till lite. Min kropp fryser till is mitt i rörelsen, men när jag märker att det inte kom någon reaktion utifrån vardagsrummet vågar jag öppna dörren helt.
Jag smiter ut i den kyliga natten och stänger försiktigt dörren efter mej.
Jag börjar gå mot parken. Det är samma park som jag träffade Chaz och hjälpte mej när jag mådde dåligt på grund av Justin. Och nu ska jag dit för att skydda Justin om man nu kan säga så.
Klockan är fem i när jag kommer fram. Men han är redan där.
I en bråkdels sekund tänker jag vända och gå tillbaka. Tanken på att göra det är frestande. Men jag tvingar mej själv att stanna.
"Trevligt att träffas igen" Säger han och det blixtrar till i hans gröna ögon.
"Vad ville du?" Frågar jag. "Du sa ju att du ville prata med mej 'face to face'.. så här är jag." Säger jag lite osäkert när han bara står där och glor på mej som om jag skulle vara någon sorts berömd målning eller något.
"Lika snygg som vanligt." Konstaterar han och tar ett fast grepp om båda mina armar. "Du är så jävla snygg"
Jag gör en smärtsam min. Han håller precis där jag har mitt blåmärke.
"Oj, förlåt. Håller jag för hårt?" Frågar han och släpper taget om mig lite. Och för första gången låter han vänlig på rösten. Jag nickar lite och försöker undvika att kolla honom i ögonen allt för länge. Jag flackar med blicken fram och tillbaka och vet inte riktigt vart jag ska fästa min blick.
Tankarna far runt i huvudet på mej. Ville han bara träffa mej för att berätta för mej hur snygg jag är?
"Vad är det du vill egentligen?" Undrar jag och möter ovilligt hans blick.
Han ser ut att tänka efter en stund.
"Jag sa nog lite fel till dej i telefonen. När jag sa face to face menade jag att jag ville känna ditt annsikte mot mitt annsikte, eller rättare sagt din läppar mot mina läppar.."
Innan jag hinner reagera tar han tag i min nacke och jag känner hans nariga läppar mot mina.
Han öppnar sin mun och trycker in sin tunga i min mun och börjar veva runt med den.
Jag puttar honom med all min kraft i hans mage.
"Vafan gör du?!" Skriker jag och försöker spotta ur ciggarett och snus smaken från min mun. "Du sa att du ville snacka!"
"Vad jag sa spelar ingen roll!" Ryter han argt och kommer närmare mej igen. "Nu är det så att jag inte vill snacka"
"Vad vill du då?" Skriker jag tillbaka. "Du får inte röra mej! Fattar du?!"
Jag hör hur min röst inte riktigt håller och det känns som om jag ska börja gråta när som helst. Och jag kan riktigt se hur det får honom att bara känna sig starkare.
Han flinar hånfullt och sen försöker han kyssa mej igen och den här gången håller han fast i mej så det nästan är omöjligt att komma loss.
Han börjar ta av mej min jacka, och snabbt åker hans hand innan för min tröja.
Hela tiden skriker jag och försöker slingra mej ur hans grepp.
Ett tag känns det nästan omöjligt att komma loss. Jag bara står där helt hjälplös och låter honom hålla på.
Han får av sig både sin jacka och sin tröja. Men när han är på väg att slita av mej min tröja får jag världens kick, från ingenstans får jag såpass styrka att jag lyckas kuffa bort honom. Han snubblar på sina fötter och rammlar ner på marken.
Jag tar min jacka och springer ifrån där så snabbt jag bara kan.
Jag springer hela vägen hem och snubblar högljudt in i hallen. Sen smäller jag igen ytterdörren. Jag kontrollerar flera gånger så att jag låst ordentligt.
Det är tyst i hela huset, förutom att jag kan höra att tv:en fortfarande står och går. Jag går och kollar in i vardagsrummet. Både mamma och pappa stensover trotts att jag inte alls var så tyst av mej när jag kom in.
Jag drar en lättad suck och sedan går jag upp till mitt rum.
Där kastar jag mej i sängen och börjar storböla. Jag gråter och gråter så att hela kudden blir blöt.
Jag har fortfarande smaken av hans äckliga snus och ciggarett smak kvar i munnen.
Detta kan inte pågå längre. Jag måste berätta för Justin och jag tänker göra det nu. Även fast det är sent på kvällen och han antagligen redan har gått och lagt sig så tänker jag i alla fall försöka ringa.
Om han inte svarar så tänker jag tala in på röstmeddelande. Han måste få veta, han har rätt att veta.
Helt plötsligt vet jag hur fel jag har hanterat detta.
Även om jag blev hotad till mitt och Justins liv, så måste jag ju ändå berätta.
Annars kommer detta hålla på mycket längre. Om jag hela tiden går med på allt han säger så kommer det bara bli värre och värre saker.
Jag gråter fortfarande så mycket så att jag knappt kan anndas när jag Justin svarar.
"Ja, hallå." Säger han trött. Jag hör på honom att jag har väckt honom...
Hur tror ni Justin kommer reagera när han får veta?
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
Snälla, inte han..
"Jag lyssnar" Säger jag tyst och sväljer hårt.
"Bra. Jag vill träffa dej. Ikväll."
Jag står där tyst en stund innan jag vågar säga något.
"Nej.." Jag protesterar tyst, men ändå hörbart .
"Jo!" Säger han bestämt. "Jag ska inte göra dej illa. Vill bara prata med dej face to face, du vet"
Mitt hjärta börjar slå hårt i min bröstkorg. Det känns nästan som om han kan höra hur rädd jag är även fast jag inte säger någonting.
"Jag är inte i New York längre" Säger jag med en aning darrig röst.
"Jag vet! Du är hemma i Atlanta" Säger han. "Men som sagt. Det skulle vara bättre om vi träffades. Vad sägs som parken?"
"Nej" Viskar jag fram ännu en gång.
"Vad sa du?"
"Jag sa nej!" Säger jag och försöker låta bestämd och kaxig. "Jag vill inte träffa dej. Aldrig mer."
"Tja.. då får du inte träffa din älskade Bieber heller" Säger han hånfullt.
Jag känner hur jag börjar koka av ursinnighet och hat. Det känns som om jag skulle kunna krossa mobilen med bara mina händerna.
"Om jag går med på att träffa dej. Lovar du att inte skada Justin då?" Frågar jag sammanbitet.
"Ja" Svarar han. "Och det är bäst för dej att du inte hittar på något dumt. För du vet, om du säger eller så lite som anntyder att jag finns eller att vi har kontakt så kommer..-"
Jag avbryter honom innan han hinner säga klart meningen. Jag vill inte höra. Jag vet redan vad han tänker säga, och jag klarar verkligen inte av att höra det.
"Jag kommer" Säger jag.
Jag vet inte riktigt vad jag håller på med och vad som kommer hända. Men det ända jag vet är att jag inte tänker låta honom göra illa Justin. Jag gör vad som helst för Justins skull.
"Okej, bra. I parken klockan 22:00"
Sen hörs det ett klick och jag förstår att han har lagt på.
Jag står en stund och stirrar på mobilen i min hand. Sen kastar jag den i sängen som om den skulle kunna skada mej eller nåt. Jag börjar lite smått planera hur jag ska kunna lyckas ta mej ur huset utan att mamma och pappa ska märka någonting. Efter en stund har jag kommit på nåt som med lite tur borde fungera.
Jag är noga med att släcka i taket och stänga min dörr innan jag går på skakande ben ner till undervåningen.
Jag kikar försiktigt in i vardagsrummet. Mamma ligger i soffan och sover och pappa kollar på något naturpogram.
"Jag går och lägger mej nu" Säger jag.
"Okej, godnatt gumman" Svarar pappa och kollar trött på mej.
Jag går upp för trappan igen och sen står jag utanför mitt rum och väntar lite. Sen smyger jag så tyst jag bara kan ner för trappan och försöker undvika dom stegen som jag vet knakar. Sen tassar jag tyst på tå förbi vardagsrummet och ut i hallen.
Jag lyckas även ta på mej skorna och jackan utan att föra något oväsen alls.
Nu är det bara det svåraste kvar. Att öppna ytterdörren så att det inte hörs.
Jag hör svaga snarkningar från vardagsrummet och förstår att pappa måste ha somnat. Mamma brukar inte snarka.
Jag drar försiktigt ner handtaget och det gnislar till lite. Min kropp fryser till is mitt i rörelsen, men när jag märker att det inte kom någon reaktion utifrån vardagsrummet vågar jag öppna dörren helt.
Jag smiter ut i den kyliga natten och stänger försiktigt dörren efter mej.
Jag börjar gå mot parken. Det är samma park som jag träffade Chaz och hjälpte mej när jag mådde dåligt på grund av Justin. Och nu ska jag dit för att skydda Justin om man nu kan säga så.
Klockan är fem i när jag kommer fram. Men han är redan där.
I en bråkdels sekund tänker jag vända och gå tillbaka. Tanken på att göra det är frestande. Men jag tvingar mej själv att stanna.
"Trevligt att träffas igen" Säger han och det blixtrar till i hans gröna ögon.
"Vad ville du?" Frågar jag. "Du sa ju att du ville prata med mej 'face to face'.. så här är jag." Säger jag lite osäkert när han bara står där och glor på mej som om jag skulle vara någon sorts berömd målning eller något.
"Lika snygg som vanligt." Konstaterar han och tar ett fast grepp om båda mina armar. "Du är så jävla snygg"
Jag gör en smärtsam min. Han håller precis där jag har mitt blåmärke.
"Oj, förlåt. Håller jag för hårt?" Frågar han och släpper taget om mig lite. Och för första gången låter han vänlig på rösten. Jag nickar lite och försöker undvika att kolla honom i ögonen allt för länge. Jag flackar med blicken fram och tillbaka och vet inte riktigt vart jag ska fästa min blick.
Tankarna far runt i huvudet på mej. Ville han bara träffa mej för att berätta för mej hur snygg jag är?
"Vad är det du vill egentligen?" Undrar jag och möter ovilligt hans blick.
Han ser ut att tänka efter en stund.
"Jag sa nog lite fel till dej i telefonen. När jag sa face to face menade jag att jag ville känna ditt annsikte mot mitt annsikte, eller rättare sagt din läppar mot mina läppar.."
Innan jag hinner reagera tar han tag i min nacke och jag känner hans nariga läppar mot mina.
Han öppnar sin mun och trycker in sin tunga i min mun och börjar veva runt med den.
Jag puttar honom med all min kraft i hans mage.
"Vafan gör du?!" Skriker jag och försöker spotta ur ciggarett och snus smaken från min mun. "Du sa att du ville snacka!"
"Vad jag sa spelar ingen roll!" Ryter han argt och kommer närmare mej igen. "Nu är det så att jag inte vill snacka"
"Vad vill du då?" Skriker jag tillbaka. "Du får inte röra mej! Fattar du?!"
Jag hör hur min röst inte riktigt håller och det känns som om jag ska börja gråta när som helst. Och jag kan riktigt se hur det får honom att bara känna sig starkare.
Han flinar hånfullt och sen försöker han kyssa mej igen och den här gången håller han fast i mej så det nästan är omöjligt att komma loss.
Han börjar ta av mej min jacka, och snabbt åker hans hand innan för min tröja.
Hela tiden skriker jag och försöker slingra mej ur hans grepp.
Ett tag känns det nästan omöjligt att komma loss. Jag bara står där helt hjälplös och låter honom hålla på.
Han får av sig både sin jacka och sin tröja. Men när han är på väg att slita av mej min tröja får jag världens kick, från ingenstans får jag såpass styrka att jag lyckas kuffa bort honom. Han snubblar på sina fötter och rammlar ner på marken.
Jag tar min jacka och springer ifrån där så snabbt jag bara kan.
Jag springer hela vägen hem och snubblar högljudt in i hallen. Sen smäller jag igen ytterdörren. Jag kontrollerar flera gånger så att jag låst ordentligt.
Det är tyst i hela huset, förutom att jag kan höra att tv:en fortfarande står och går. Jag går och kollar in i vardagsrummet. Både mamma och pappa stensover trotts att jag inte alls var så tyst av mej när jag kom in.
Jag drar en lättad suck och sedan går jag upp till mitt rum.
Där kastar jag mej i sängen och börjar storböla. Jag gråter och gråter så att hela kudden blir blöt.
Jag har fortfarande smaken av hans äckliga snus och ciggarett smak kvar i munnen.
Detta kan inte pågå längre. Jag måste berätta för Justin och jag tänker göra det nu. Även fast det är sent på kvällen och han antagligen redan har gått och lagt sig så tänker jag i alla fall försöka ringa.
Om han inte svarar så tänker jag tala in på röstmeddelande. Han måste få veta, han har rätt att veta.
Helt plötsligt vet jag hur fel jag har hanterat detta.
Även om jag blev hotad till mitt och Justins liv, så måste jag ju ändå berätta.
Annars kommer detta hålla på mycket längre. Om jag hela tiden går med på allt han säger så kommer det bara bli värre och värre saker.
Jag gråter fortfarande så mycket så att jag knappt kan anndas när jag Justin svarar.
"Ja, hallå." Säger han trött. Jag hör på honom att jag har väckt honom...
Hur tror ni Justin kommer reagera när han får veta?
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
Love is always love - del 37
Jag pratar lite med Luke också och berättar att jag träffade hans bror i New York.
Efter skolan följer jag med Ricki hem. Vi har bestämt att vi ska hjälpas åt att plugga NO.
"Kan du den här?" Undrar Ricki när vi sitter hemma hos henne runt hennes köksbord.
Jag kollar upp från min mobil och kollar på frågan hon pekar på i boken.
"Det är någonting med atomer" Svarar jag och fortsätter skriva på smset till Justin.
"Nähe säger du verkligen det?!" Säger hon ironiskt. "Allt det här handlar om atomer."
Jag 'mm:ar' lite tyst utan att ens kollar upp från mobilen.
"Vem smsar du med?" Undrar Ricki nyfiket. "Justin?"
Jag ler lite och biter mej löst i läppen och nickar och sen sänder jag i väg meddelandet.
"Jaha, vad skriver han då?" Frågar hon och ler.
"Ingenting" Svarar jag hemlighetsfullt. "Men skulle inte vi plugga NO?"
"Jo, men du smsar ju bara hela tiden"
"Inte nu längre" Säger jag och läser första frågan i boken. Sen börjar jag leta efter svaret utan någon vidare framgång. NO är verkligen inte min starka sida. Det förvirrar mej bara, massa atomer och molekyler hela tiden som man inte kan se i verkligheten men ändå ska man veta hur dom är uppbyggda.
Men efter en stund har vi i alla fall lyckats svara på fem frågor.
Precis när vi tänker svara på den sjätte frågan vibbar min mobil på bordet av ett sms.
Ricki slänger sig snabbt över den med ett flin i annsiktet.
"Det är säkert från Justin" Säger hon sammtidigt som hon låser upp mobilen och jag försöker sträcka mej över bordet för att få tag i den.
"Ge mej den!" Säger jag och lägger mej över böckerna och pennor på bordet.
"Haha det är fån Luke!" Utbrister hon och läser högt smset. "Tja, vad gör du? Och sen är det ett hjärta."
Hon säger det som om det var världens sak att Luke smsa mej.
"Okej, men ge mej mobilen nu"
Hon ger mej den motvilligt och jag sätter mej ner igen och svarar på smset. Jag känner hur Ricki kollar på mej när jag skriver. Jag kollar upp och möter hennes blick.
"Vad är det?" Undrar jag och lägger ner mobilen i fickan.
"Vad tycker du om Luke egentligen?"
"Han är väll snäll.." Säger jag lite misstänktsamt. "Vadå då?"
Hon lutar sig över bordet och kollar sig runt omkring för att försäkra sig om att ingen annan är här och kan höra.
"Visste du att Emma har varit tillsammans med honom?"
"Va? Nej, det visste jag inte." Säger jag. "När var dom det?"
"Dom gjorde slut innan sommaren, dom hade varit tillsammans i två år då. Och nu pratar dom knappt med varandra" Berättar Ricki.
Och nu när hon säger det så är det ju faktiskt som om dom undviker varandra.
När jag kommer hem senare är det helt tomt i hela huset. Varken mamma eller pappa är hemma än.
Mamma skulle handla på vägen hem och pappa jobbar över, som han brukar göra.
Då har jag ju i alla fall lite tid för mej själv.
Och det bästa jag vet att göra när man är helt ensam är att dunka musik på max. Så det gör jag.
Jag hör knappt att mobilen ringer, jag bara känner hur det vibbar i fickan.
Jag kollar på displayen och ser att det är Justin. Jag går och sänker musiken lite, sen svarar jag.
"Hej"
"Hej älskling" Säger han glatt. "Hur är det?"
"Bra. Själv då?"
"Det är bra. Har precis haft lite intervjuer och spelningar nu. Det gör fortfarande ont att sjunga på grund av fläskläppen men det går i alla fall."
Jag får en klump i magen när han nämner det. Det får mej bara att tänka på det jag absolut inte vill tänka på.
Jag drar automatiskt handen till märket som nu har blivit ett stort hemskt blåmärke på min vänstra arm.
Det gör ont bara jag snuddar vid det.
"Okej, vad bra" Säger jag och försöker låta normal.
"Hur var det i skolan då?" Undrar han.
"Typ som vanligt. Massa tjatiga lärare och en hög nya läxor" Säger jag och suckar lite.
Vi pratar med varandra i kanske 20 minuter. Sen är han tvungen att lägga på och strax efter det kommer mamma hem.
Hela familjen äter tillsammans när pappa också har kommit hem.
En kväll en vecka senare får jag ett konstigt telefonsamtal. Det är ett okänt nummer.
Det är helt tyst i anndra änden, men jag kan ändå höra att någon är där.
Jag provar några gånger att ropa hallå, men tillslut ger jag upp och läger på. Vad är det för mening att ringa och sedan inte säga något, att bara vara helt tyst?
Jag tänker inte mer på det, men några dagar senare händer samma sak.
Jag ropar hallå några gånger, men precis som förra gången händer inte ett skit. Jag kan ju höra personens andetag.
"Men säg något då!" Säger jag irriterat innan jag lägger på. Jag hinner knappt lägga ner mobilen innan det ringer igen. Jag suckar och himmlar med ögonen när det står 'okänt' igen. Den här gången svarar jag inte ens. Utan bara klickar bort personen direkt.
Men efter en stund ringer det igen. Jag gör samma sak, men sen ringer det igen och igen.
När det ringer för sjunde gången trycker jag illsket på svara knappen.
"Vad är det du vill?!" Snäser jag illsket.
"Ehm.. stör jag?" Hör jag Justins röst osäkert säga. Jag får med ens dåligt samvete.
"Oj, förlåt. Jag visste inte att det var du" Ursäktar jag mej. "Det är någon som håller på att ringer mej hela tiden, jag vet inte vem det är och när jag svarar så är personen helt tyst." Förklarar jag för honom.
"Jaha. Så du trodde att det var den som ringde igen?"
"Jaa." Svarar jag. "Gick konserten bra idag föresten?" Frågar jag och byter samtalsämne.
"Jättebra! Fansen här i LA är grymma" Säger han och låter stolt.
Jag hör hur någon längre bort ropar på Justin och han får helt plötsligt väldigt brottom.
Han säger att han inte kan prata mer nu och säger att han kanske ringer senare. Sen lägger han på.
Jag suckar, det blir ofta så när man pratar med Justin. Han har fullt upp hela tiden.
Det finns inget mer jag längtar efter än att få träffa honom igen.
Jag väntar hela kvällen på att han ska ringa igen. Men det gör han inte.
Jag vill själv inte ringa för jag är rädd för att jag ska störa honom.
Så det är därför jag flyger upp när min mobil ringer klockan halv tio på kvällen. Jag tar det förgivet att det är Justin som ringer när jag glatt springer och hämtar min mobil som ligger på skrivbordet.
'Okänt' Står det på displayen. Jag suckar besviket innan jag svarar.
Jag är beredd på att det bara kommer vara tyst när jag svarar även denna gången.
Så det är därför jag skrämt drar efter andan när jag har hans röst. Jag hör att det här en han. Och jag hör vem det är..
Jag känner hur det går kalla kårar längs hela min ryggradd. Och jag är precis på väg att lägga på när han säger:
"Det är ingen idé att du lägger på" Det är precis som han vet vad jag tänkte. "Det är lika bra att du lyssnar" Fortsätter han med samma hotfulla och tonlösa röst som sist gång jag hörde honom
Snälla, inte han..
Vad vill han? Tror ni det har hänt någonting med Justin?
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
Efter skolan följer jag med Ricki hem. Vi har bestämt att vi ska hjälpas åt att plugga NO.
"Kan du den här?" Undrar Ricki när vi sitter hemma hos henne runt hennes köksbord.
Jag kollar upp från min mobil och kollar på frågan hon pekar på i boken.
"Det är någonting med atomer" Svarar jag och fortsätter skriva på smset till Justin.
"Nähe säger du verkligen det?!" Säger hon ironiskt. "Allt det här handlar om atomer."
Jag 'mm:ar' lite tyst utan att ens kollar upp från mobilen.
"Vem smsar du med?" Undrar Ricki nyfiket. "Justin?"
Jag ler lite och biter mej löst i läppen och nickar och sen sänder jag i väg meddelandet.
"Jaha, vad skriver han då?" Frågar hon och ler.
"Ingenting" Svarar jag hemlighetsfullt. "Men skulle inte vi plugga NO?"
"Jo, men du smsar ju bara hela tiden"
"Inte nu längre" Säger jag och läser första frågan i boken. Sen börjar jag leta efter svaret utan någon vidare framgång. NO är verkligen inte min starka sida. Det förvirrar mej bara, massa atomer och molekyler hela tiden som man inte kan se i verkligheten men ändå ska man veta hur dom är uppbyggda.
Men efter en stund har vi i alla fall lyckats svara på fem frågor.
Precis när vi tänker svara på den sjätte frågan vibbar min mobil på bordet av ett sms.
Ricki slänger sig snabbt över den med ett flin i annsiktet.
"Det är säkert från Justin" Säger hon sammtidigt som hon låser upp mobilen och jag försöker sträcka mej över bordet för att få tag i den.
"Ge mej den!" Säger jag och lägger mej över böckerna och pennor på bordet.
"Haha det är fån Luke!" Utbrister hon och läser högt smset. "Tja, vad gör du? Och sen är det ett hjärta."
Hon säger det som om det var världens sak att Luke smsa mej.
"Okej, men ge mej mobilen nu"
Hon ger mej den motvilligt och jag sätter mej ner igen och svarar på smset. Jag känner hur Ricki kollar på mej när jag skriver. Jag kollar upp och möter hennes blick.
"Vad är det?" Undrar jag och lägger ner mobilen i fickan.
"Vad tycker du om Luke egentligen?"
"Han är väll snäll.." Säger jag lite misstänktsamt. "Vadå då?"
Hon lutar sig över bordet och kollar sig runt omkring för att försäkra sig om att ingen annan är här och kan höra.
"Visste du att Emma har varit tillsammans med honom?"
"Va? Nej, det visste jag inte." Säger jag. "När var dom det?"
"Dom gjorde slut innan sommaren, dom hade varit tillsammans i två år då. Och nu pratar dom knappt med varandra" Berättar Ricki.
Och nu när hon säger det så är det ju faktiskt som om dom undviker varandra.
När jag kommer hem senare är det helt tomt i hela huset. Varken mamma eller pappa är hemma än.
Mamma skulle handla på vägen hem och pappa jobbar över, som han brukar göra.
Då har jag ju i alla fall lite tid för mej själv.
Och det bästa jag vet att göra när man är helt ensam är att dunka musik på max. Så det gör jag.
Jag hör knappt att mobilen ringer, jag bara känner hur det vibbar i fickan.
Jag kollar på displayen och ser att det är Justin. Jag går och sänker musiken lite, sen svarar jag.
"Hej"
"Hej älskling" Säger han glatt. "Hur är det?"
"Bra. Själv då?"
"Det är bra. Har precis haft lite intervjuer och spelningar nu. Det gör fortfarande ont att sjunga på grund av fläskläppen men det går i alla fall."
Jag får en klump i magen när han nämner det. Det får mej bara att tänka på det jag absolut inte vill tänka på.
Jag drar automatiskt handen till märket som nu har blivit ett stort hemskt blåmärke på min vänstra arm.
Det gör ont bara jag snuddar vid det.
"Okej, vad bra" Säger jag och försöker låta normal.
"Hur var det i skolan då?" Undrar han.
"Typ som vanligt. Massa tjatiga lärare och en hög nya läxor" Säger jag och suckar lite.
Vi pratar med varandra i kanske 20 minuter. Sen är han tvungen att lägga på och strax efter det kommer mamma hem.
Hela familjen äter tillsammans när pappa också har kommit hem.
En kväll en vecka senare får jag ett konstigt telefonsamtal. Det är ett okänt nummer.
Det är helt tyst i anndra änden, men jag kan ändå höra att någon är där.
Jag provar några gånger att ropa hallå, men tillslut ger jag upp och läger på. Vad är det för mening att ringa och sedan inte säga något, att bara vara helt tyst?
Jag tänker inte mer på det, men några dagar senare händer samma sak.
Jag ropar hallå några gånger, men precis som förra gången händer inte ett skit. Jag kan ju höra personens andetag.
"Men säg något då!" Säger jag irriterat innan jag lägger på. Jag hinner knappt lägga ner mobilen innan det ringer igen. Jag suckar och himmlar med ögonen när det står 'okänt' igen. Den här gången svarar jag inte ens. Utan bara klickar bort personen direkt.
Men efter en stund ringer det igen. Jag gör samma sak, men sen ringer det igen och igen.
När det ringer för sjunde gången trycker jag illsket på svara knappen.
"Vad är det du vill?!" Snäser jag illsket.
"Ehm.. stör jag?" Hör jag Justins röst osäkert säga. Jag får med ens dåligt samvete.
"Oj, förlåt. Jag visste inte att det var du" Ursäktar jag mej. "Det är någon som håller på att ringer mej hela tiden, jag vet inte vem det är och när jag svarar så är personen helt tyst." Förklarar jag för honom.
"Jaha. Så du trodde att det var den som ringde igen?"
"Jaa." Svarar jag. "Gick konserten bra idag föresten?" Frågar jag och byter samtalsämne.
"Jättebra! Fansen här i LA är grymma" Säger han och låter stolt.
Jag hör hur någon längre bort ropar på Justin och han får helt plötsligt väldigt brottom.
Han säger att han inte kan prata mer nu och säger att han kanske ringer senare. Sen lägger han på.
Jag suckar, det blir ofta så när man pratar med Justin. Han har fullt upp hela tiden.
Det finns inget mer jag längtar efter än att få träffa honom igen.
Jag väntar hela kvällen på att han ska ringa igen. Men det gör han inte.
Jag vill själv inte ringa för jag är rädd för att jag ska störa honom.
Så det är därför jag flyger upp när min mobil ringer klockan halv tio på kvällen. Jag tar det förgivet att det är Justin som ringer när jag glatt springer och hämtar min mobil som ligger på skrivbordet.
'Okänt' Står det på displayen. Jag suckar besviket innan jag svarar.
Jag är beredd på att det bara kommer vara tyst när jag svarar även denna gången.
Så det är därför jag skrämt drar efter andan när jag har hans röst. Jag hör att det här en han. Och jag hör vem det är..
Jag känner hur det går kalla kårar längs hela min ryggradd. Och jag är precis på väg att lägga på när han säger:
"Det är ingen idé att du lägger på" Det är precis som han vet vad jag tänkte. "Det är lika bra att du lyssnar" Fortsätter han med samma hotfulla och tonlösa röst som sist gång jag hörde honom
Snälla, inte han..
Vad vill han? Tror ni det har hänt någonting med Justin?
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
Love is always love - Del 36
Men till min stora skräck så ligger inte Justin där!
"JUSTIN?!" Skriker jag panikslaget med sprucken röst.
Tänk om han redan har varit här! Nej, nej så får jag inte tänka, men jag kan inte låta bli att göra det ändå..
Jag springer tillbaka till dörren med en växande klump i magen och vid dörröppningen jag krockar med någon.
Jag kollar upp och möter Justins skrämda blick.
"Vart har du varit?" Undrar han oroligt. "Gråter du?"
"Justin" Snyftar jag och slänger mej i hans famn. Båda två är tysta en stund och han stryker mej försiktigt över håret.
"Vad har hänt? Jag var jätteorolig när jag inte hittade dej." Säger Justin försiktigt.
Jag torkar tårarna och kollar upp i hans ögon som är fulla av oro.
"Ingenting har hänt" Ljuger jag och skakar lite lätt på huvudet. "Det var inte meningen att du skulle vakna innan jag kom tillbaka. Såg du inte lappen?"
"Lappen?" Upprepar han. "Nej.."
"Jag skrev en lapp.." Säger jag. "Men skit i det nu"
Jag tränger fram ett leénde och tar tag i hans hand. Och är precis på väg att gå iväg med honom när han stoppar mej.
"Varför grät du?" Undrar han och försöker låta lugn. "Var det för att jag inte var där när du kom? Jag letade ju bara efter dej. Jag trodde att du kanske hade gått till Anna" Gissar han.
"Nej, jag var inte hos mamma. Jag blev bara så rädd att det hade hänt dej något när du inte var där." Säger jag och kollar ner i golvet.
Det låter ju jättekonstigt att jag blev rädd bara för det. Men jag kan inte berätta vad som verkligen är orsaken även om jag vill. Jag kan inte..
"Jag var i centrum och köpte bröd och grejer" Säger jag och håller upp påsen med brödet i. "Jag tänkte överraska dej med en frukost som skulle vara klar innan du vaknade"
"Förlåt" Säger han och ler lite. "Men vi kan väll hjälpas åt att göra iordning den då? Det är säkert jättegott"
Jag har ingenting emot hans förslag. Det blir ju ingen överrasking längre men det går väll bra ändå.
Vi gör iordning allt och dukar fram det på soffbordet.
Sen sätter vi oss ner och äter.
"Det var jättegott!" Säger Justin och tar ett bett från sin fralla.
"Vad bra" Säger jag och försöker se glad ut. Men hela tiden tänker jag på det som hände mej bara för en stund sedan. Jag kan fortfarande se hans elaka ögon framför mej och känna hans doft, han luktade snus och cigaretter.
Jag ryser bara vid tanken. Men det som får mej att få riktig ståpäls är dom två orden som fortfarande ekar i mitt huvud; 'Vi ses.'
"Vad tänker du på?" Undrar Justin och väcker mej ur mina tankar. han kollar lite oroligt på mej.
"Ingenting" Svarar jag.
"Sluta!" Säger han. "Jag ser ju att det är någonting. Berätta"
Jag suckar och känner hur han tar tag i min hand över bordet och börjar leka lite med mina fingrar.
"Jag tänker bara på dom där killarna" Svarar jag och det är ju delvis sant, nästan i alla fall. "Dom skadade dej"
Det sista viskar jag nästan fram.
"Gör inte det. Dom kommer inte störa oss något mer"
"Men dom har ju bara tagit fast fyra.." Fortsätter jag.
"Som jag sa, jag kan ju ha sett fel. Eller jag har nog sett fel, hon i receptionen sa ju också fyra"
Jag känner hur det bränner till i ögonen. Nu vill jag verkligen berätta men jag kan inte!
Jag vet precis hur han kommer regera och det kommer bara göra det värre. Det är lika bra att han inte får veta.
Jag blinkar fenetriskt med ögonen för att inte börja gråta.
Justin ställer sig upp och går och sätter sig brevid mej i soffan.
"Tänk ifall det händer något när jag har åkt hem" Snyftar jag och kryper upp i hans famn.
"Jennie, vad är det med dej? Dom är ju fast. Och jag har livvakter. Varför är du så orolig hela tiden?" Säger han med mjuk och lugn röst.
"Jag vill bara inte att det ska hända dej något" Säger jag och snörvlar till.
"Jag vill inte att det ska hända dej något heller. En så söt tjej som dej kan ju hända vad som helst."
Jag fattar inte riktigt vad han menar med det, men jag frågar inte heller.
"Om jag kunde så skulle jag beskydda dej hela tiden" Avslutar han och kysser min kind.
Om jag kunde så skulle jag berätta allt. Tänker jag tyst för mej själv.
Efter en stund gör båda sig iordning.
Jag är halvägs av med min stora hoodie tröja när Justin kommer nyduschad ut från badrummet med en handduk virad runt midjan. Jag drar snabbt ner den igen efter som jag märkte att jag har ett stort fult märke på min vänstra arm. Det är antagligen i från den femtes hårda grepp. Eftersom jag inte vet vad han heter så kallar jag honom så.
Justin kollar konstigt på mej.
"Du har väll ändå en tröja under den där" Säger han. "Och föresten så har jag faktiskt ..-"
"Det var inte det" Avbryter jag. "Jag ångrade mej bara och tror jag vill behålla den på" Säger jag snabbt och försvinner in i badrummet.
Och där drar jag sakta av mej tröjan igen och granskar märket. Det syns tydligt att det kommer bli ett ganska rejält blåmärke där.
Resten av dagen umgås jag och Justin med Pattie och mamma. Vi pratar inget mer om det.
Det är lika bra de. Man vet ju aldrig vad som kan slinka ur mej och min stora käft.
Vi har det trevligt och gör saker tillsammans alla fyra.
Men på eftermiddagen är det dags för mamma och mej att fara hem igen.
"Glöm inte, tre veckor. Sen ses vi igen" Viskar Justin i mitt öra när vi sagt hejdå för sjutioelfte gången.
"Jag saknar dej redan" Säger jag och kysser honom en sista gång innan vi måste lämna dom.
Jag sover mest hela tiden i flyget. Och när jag vaknar igen är vi nästan framme. Det är bara landningen kvar.
Landingen går bra och nu är det bara att hitta väskorna och sånt.
Pappa kommer och hämtar oss på flygplatsen och sen åker vi hem.
Jag ska göra allt för att dom där tre veckorna ska gå så fort som möjligt. Jag har ju skola och sånt så dom borde ju flyta på ganska bra. Bara man har något att göra så brukar ju tiden oftast gå ganska snabbt.
Det är ganska sent på kvällen när vi kommer hem, men jag är inte alls trött. Jag sov ju hela tiden i flyget.
Halva natten sitter jag uppe framför datorn med musik i mina lurar.
Jag chattar med mina gammla vänner från Sverige, det var verkligen jättelänge sen jag gjorde det och det är jättekul att veta hur dom har det.
Jag behöver inte berätta så mycket om Justin, dom vet ju redan en hel del. Allt sprider sig verkligen som cancer vi internet, tidningar m.m.
Alla vet vad som händer Justin hela tiden. Och media verkar särskilt gilla att skvallra om mej och honom.
Jag går in på youtube och söker på 'Justin Bieber on ELLEN Degeners show' Jag kollar på hela intervjun, och jag kan inte låta bli att le åt hans annsikts uttryck när jag kommer in och han säger: 'JENNIE?!' Jätte förvånat.
Jag kollar runt en stund till på olika intervjuer och sen stänger jag av datorn och gör mej iordning för sängen.
Jag sover ganska oroligt den natten. Jag drömmer massa konstiga obegripliga saker, och vaknar alldeles kallsvettig sen. Men jag kommer aldrig ihåg vad det är jag har drömt.
Men tillslut lyckas jag somna ordentligt.
Jag hör svagt hur det tjuter, det låter som om det är inuti mitt huvud. Det blir bara starkare och starkare.
Tillslut kommer jag på att det är min väckarklockan som ringer.
Jag stänger sömningt av den och sedan släppar jag mej trött upp ur sängen.
Efter jag har tagit en dusch känner jag mej gensat lite piggare.
Både mamma och pappa har redan åkt till jobbet så jag får göra frukost själv.
Hela dagen i skolan hänger jag med Emma och Ricki, vi har jättekul tillsammans.
Jag pratar lite med Luke också och berättar att jag träffade hans bror i New York.
Efter skolan följer jag med Ricki hem. Vi har bestämt att vi ska hjälpas åt att plugga NO.
KOMMENTERA :D
Kan ju säga att nu när det är lov kommer uppdateringen bli bättre ! :)
Är helt läxfri nu! Jippi :D
PeaceN'Love
"JUSTIN?!" Skriker jag panikslaget med sprucken röst.
Tänk om han redan har varit här! Nej, nej så får jag inte tänka, men jag kan inte låta bli att göra det ändå..
Jag springer tillbaka till dörren med en växande klump i magen och vid dörröppningen jag krockar med någon.
Jag kollar upp och möter Justins skrämda blick.
"Vart har du varit?" Undrar han oroligt. "Gråter du?"
"Justin" Snyftar jag och slänger mej i hans famn. Båda två är tysta en stund och han stryker mej försiktigt över håret.
"Vad har hänt? Jag var jätteorolig när jag inte hittade dej." Säger Justin försiktigt.
Jag torkar tårarna och kollar upp i hans ögon som är fulla av oro.
"Ingenting har hänt" Ljuger jag och skakar lite lätt på huvudet. "Det var inte meningen att du skulle vakna innan jag kom tillbaka. Såg du inte lappen?"
"Lappen?" Upprepar han. "Nej.."
"Jag skrev en lapp.." Säger jag. "Men skit i det nu"
Jag tränger fram ett leénde och tar tag i hans hand. Och är precis på väg att gå iväg med honom när han stoppar mej.
"Varför grät du?" Undrar han och försöker låta lugn. "Var det för att jag inte var där när du kom? Jag letade ju bara efter dej. Jag trodde att du kanske hade gått till Anna" Gissar han.
"Nej, jag var inte hos mamma. Jag blev bara så rädd att det hade hänt dej något när du inte var där." Säger jag och kollar ner i golvet.
Det låter ju jättekonstigt att jag blev rädd bara för det. Men jag kan inte berätta vad som verkligen är orsaken även om jag vill. Jag kan inte..
"Jag var i centrum och köpte bröd och grejer" Säger jag och håller upp påsen med brödet i. "Jag tänkte överraska dej med en frukost som skulle vara klar innan du vaknade"
"Förlåt" Säger han och ler lite. "Men vi kan väll hjälpas åt att göra iordning den då? Det är säkert jättegott"
Jag har ingenting emot hans förslag. Det blir ju ingen överrasking längre men det går väll bra ändå.
Vi gör iordning allt och dukar fram det på soffbordet.
Sen sätter vi oss ner och äter.
"Det var jättegott!" Säger Justin och tar ett bett från sin fralla.
"Vad bra" Säger jag och försöker se glad ut. Men hela tiden tänker jag på det som hände mej bara för en stund sedan. Jag kan fortfarande se hans elaka ögon framför mej och känna hans doft, han luktade snus och cigaretter.
Jag ryser bara vid tanken. Men det som får mej att få riktig ståpäls är dom två orden som fortfarande ekar i mitt huvud; 'Vi ses.'
"Vad tänker du på?" Undrar Justin och väcker mej ur mina tankar. han kollar lite oroligt på mej.
"Ingenting" Svarar jag.
"Sluta!" Säger han. "Jag ser ju att det är någonting. Berätta"
Jag suckar och känner hur han tar tag i min hand över bordet och börjar leka lite med mina fingrar.
"Jag tänker bara på dom där killarna" Svarar jag och det är ju delvis sant, nästan i alla fall. "Dom skadade dej"
Det sista viskar jag nästan fram.
"Gör inte det. Dom kommer inte störa oss något mer"
"Men dom har ju bara tagit fast fyra.." Fortsätter jag.
"Som jag sa, jag kan ju ha sett fel. Eller jag har nog sett fel, hon i receptionen sa ju också fyra"
Jag känner hur det bränner till i ögonen. Nu vill jag verkligen berätta men jag kan inte!
Jag vet precis hur han kommer regera och det kommer bara göra det värre. Det är lika bra att han inte får veta.
Jag blinkar fenetriskt med ögonen för att inte börja gråta.
Justin ställer sig upp och går och sätter sig brevid mej i soffan.
"Tänk ifall det händer något när jag har åkt hem" Snyftar jag och kryper upp i hans famn.
"Jennie, vad är det med dej? Dom är ju fast. Och jag har livvakter. Varför är du så orolig hela tiden?" Säger han med mjuk och lugn röst.
"Jag vill bara inte att det ska hända dej något" Säger jag och snörvlar till.
"Jag vill inte att det ska hända dej något heller. En så söt tjej som dej kan ju hända vad som helst."
Jag fattar inte riktigt vad han menar med det, men jag frågar inte heller.
"Om jag kunde så skulle jag beskydda dej hela tiden" Avslutar han och kysser min kind.
Om jag kunde så skulle jag berätta allt. Tänker jag tyst för mej själv.
Efter en stund gör båda sig iordning.
Jag är halvägs av med min stora hoodie tröja när Justin kommer nyduschad ut från badrummet med en handduk virad runt midjan. Jag drar snabbt ner den igen efter som jag märkte att jag har ett stort fult märke på min vänstra arm. Det är antagligen i från den femtes hårda grepp. Eftersom jag inte vet vad han heter så kallar jag honom så.
Justin kollar konstigt på mej.
"Du har väll ändå en tröja under den där" Säger han. "Och föresten så har jag faktiskt ..-"
"Det var inte det" Avbryter jag. "Jag ångrade mej bara och tror jag vill behålla den på" Säger jag snabbt och försvinner in i badrummet.
Och där drar jag sakta av mej tröjan igen och granskar märket. Det syns tydligt att det kommer bli ett ganska rejält blåmärke där.
Resten av dagen umgås jag och Justin med Pattie och mamma. Vi pratar inget mer om det.
Det är lika bra de. Man vet ju aldrig vad som kan slinka ur mej och min stora käft.
Vi har det trevligt och gör saker tillsammans alla fyra.
Men på eftermiddagen är det dags för mamma och mej att fara hem igen.
"Glöm inte, tre veckor. Sen ses vi igen" Viskar Justin i mitt öra när vi sagt hejdå för sjutioelfte gången.
"Jag saknar dej redan" Säger jag och kysser honom en sista gång innan vi måste lämna dom.
Jag sover mest hela tiden i flyget. Och när jag vaknar igen är vi nästan framme. Det är bara landningen kvar.
Landingen går bra och nu är det bara att hitta väskorna och sånt.
Pappa kommer och hämtar oss på flygplatsen och sen åker vi hem.
Jag ska göra allt för att dom där tre veckorna ska gå så fort som möjligt. Jag har ju skola och sånt så dom borde ju flyta på ganska bra. Bara man har något att göra så brukar ju tiden oftast gå ganska snabbt.
Det är ganska sent på kvällen när vi kommer hem, men jag är inte alls trött. Jag sov ju hela tiden i flyget.
Halva natten sitter jag uppe framför datorn med musik i mina lurar.
Jag chattar med mina gammla vänner från Sverige, det var verkligen jättelänge sen jag gjorde det och det är jättekul att veta hur dom har det.
Jag behöver inte berätta så mycket om Justin, dom vet ju redan en hel del. Allt sprider sig verkligen som cancer vi internet, tidningar m.m.
Alla vet vad som händer Justin hela tiden. Och media verkar särskilt gilla att skvallra om mej och honom.
Jag går in på youtube och söker på 'Justin Bieber on ELLEN Degeners show' Jag kollar på hela intervjun, och jag kan inte låta bli att le åt hans annsikts uttryck när jag kommer in och han säger: 'JENNIE?!' Jätte förvånat.
Jag kollar runt en stund till på olika intervjuer och sen stänger jag av datorn och gör mej iordning för sängen.
Jag sover ganska oroligt den natten. Jag drömmer massa konstiga obegripliga saker, och vaknar alldeles kallsvettig sen. Men jag kommer aldrig ihåg vad det är jag har drömt.
Men tillslut lyckas jag somna ordentligt.
Jag hör svagt hur det tjuter, det låter som om det är inuti mitt huvud. Det blir bara starkare och starkare.
Tillslut kommer jag på att det är min väckarklockan som ringer.
Jag stänger sömningt av den och sedan släppar jag mej trött upp ur sängen.
Efter jag har tagit en dusch känner jag mej gensat lite piggare.
Både mamma och pappa har redan åkt till jobbet så jag får göra frukost själv.
Hela dagen i skolan hänger jag med Emma och Ricki, vi har jättekul tillsammans.
Jag pratar lite med Luke också och berättar att jag träffade hans bror i New York.
Efter skolan följer jag med Ricki hem. Vi har bestämt att vi ska hjälpas åt att plugga NO.
KOMMENTERA :D
Kan ju säga att nu när det är lov kommer uppdateringen bli bättre ! :)
Är helt läxfri nu! Jippi :D
PeaceN'Love
Love is always love- Del 35
Jag säger inget utan bara lutar mitt huvud mot hans axel och ler.
Han pussar mej på huvudet och sen klappar han mej lätt över håret.
"Jag älskar dej" Viskar han i mitt öra..
"Jag älskar dej med, mest av allt i hela världen, i hela universum"
Han ler och skrattar lite tyst.
"Vad är det som är så bra med mej? Varför är det just mej du gillar när det finns milljarder anndra tjejer där ute?" Frågar jag efter en stunds tystnad.
"För du är alltid dej själv. Du har en grym personlighet, ja du är helt enkelt underbar. Jag har aldrig riktigt vetat exakt hur jag vill att min dröm tjej ska vara, men nu vet jag. Som dej. Du är verkligen min typ. Det sa bara klick när jag såg dej. Och du ser mej för den jag är och inte bara Justin Bieber världens känaste tonåring." Säger han och avslutar med ett supersött leénde trotts den svullna läppen.
Jag ler tillbaka mot honom.
"Och det där leéndet" Säger han och pekar på mej. "Jag skulle kunna dö för det"
Mitt leénde går över i ett litet skratt. Han är så himla söt.
Vi sitter inte där ute så värst länge till eftersom det börjar bli kallt.
Istället sätter vi oss i soffan inne och slöar framför tv:en.
Ju längre vi sitter där desto tröttare blir jag och snart har tröttheten tagit över och jag somnar med mitt huvud lutad mot Justins axel.
När jag vaknar tidigt nästa morgon ligger jag brevid Justin i sängen.
Klockan är bara 7, så jag fluffar till kudden lite och lägger mej tillrätta och försöker somna om.
Men sängen känns hård och obekväm. Jag är väll helt enkelt inte trött längre, jag somnade ju ändå ganska tidigt igår. Men om jag inte kan sova, vad ska jag då göra?
Helt plötsligt får jag en idé. Varför inte överraska Justin med en god frukost? Han kommer troligen endå inte vakna än på länge.
Vi måste ju inte äta frukosten på hotellet, vi kan ju ha våran egna lilla frukost.
Jag smyger försiktigt upp och drar på mej mjukis byxor och en hoodie tröja. Jag skriver en lapp och lägger på Justins nattbord så att han inte blir orolig om han skulle vakna innan jag kommer tillbaka.
Sen tar jag på mig skorna och lämnar hotellet och börjar gå till centrum.
Jag har ju varit där en gång förut med mamma så jag känner ju i alla fall igen mej lite.
Jag är på jakt efter någon butik där dom säljer nybakat bröd.
Jag får leta ganska länge innan jag tillslut hittar en liten butik där dom säljer nytt färskt bröd.
Det doftar riktigt gott där inne och efter en stunds velande mellan två olika sorter bestämer jag mej för att köpa några frallor som ser jättegoda ut.
Jag betalar och lämnar sedan affären.
Sen går jag till en vanlig mataffär och köper lite olika sorters pålägg och Juice.
Nu är det bara att gå tillbaka till hotellet. -Tror jag..
Jag kollar mej runt omkring, och jag kommer inte ens ihåg vilket håll jag kom ifrån.
Jag chansar och börjar gå åt höger. Det känns rätt en stund i alla fall. Sen känns det bara fel. Vart är jag nu?
Det är inga männskor ute, bara duvor på gågatan och dom kan man ju inte fråga efter vägen.
Jag sätter mej ner på en bänk, jag har ganska ont i benen, jag har ju gått en ganska lång bit.
Det är typiskt mej att gå fel! Jag har verkligen inget lokalsinne.
Jag sitter där en stund och tillslut ser jag en männsika.
Han kommer bara närmare och närmare. Han ser ut att vara äldre än mej, kanske typ 17.
"Ursäkta" Säger jag när han är på väg att gå förbi mej.
Han backar och kollar väldigt mycket på mej. Nej föresten, han kollar inte, han glor.
"Vet du vart jag är? Jag ska till ... " Fortsätter jag och tänker efter en stund. Vad var det nu hotellet hette..? "Centrum, torget, där det finns en stor fontän" Säger jag istället eftersom jag inte kommer ihåg hotellets namn.
"Oj, du är långt där ifrån. Men jag ska dit så du kan ju följa med mej?" Säger han och ler lite.
Det är något med hans röst och tonläge som jag inte gillar, och det där leéndet så läskigt ut. Men jag säger ändå ja och följer med honom. Vad ska jag annars göra jag behöver ju komma tillbaka till hotellet så fort som möjligt innan Justin vaknar.
Vi går tysta och jag går någon meter bakom honom, när han helt plötsligt vänder sig om och stannar och meddelar att vi snart är framme.
"Okej" Säger jag och ler lite och börjar gå igen. Men då stoppar han mej.
"Jennie Andersson, eller hur?" Säger han och trycker upp mej mot en vägg. "Vilket sammanträffande"
Han trycker mej ännu hårdare mej upp mot den kalla husväggen så jag knappt får någon luft.
"SLÄPP NER MEJ!!" Skriker jag och försöker slita mej loss från hans grepp men då blir det bara hårdare.
Tankarna far runt i mitt huvud. Är det han som är 'den femte' ? Hade Justin rätt, var dom fem den natten?
"Vem är du?" Lyckas jag klämma fram med vissa svårigheter.
"Skit du i det" Väser han mellan tänderna och späner blicken i mej. "Kom. Du ska med mej" Säger han och släpper mej lite, men han håller fortfarande fast mej.
Jag tar chansen och siktar in en spark mellan hans ben. Jag känner hur han direkt släpper taget om mej och vrider sig i smärtor. Jag springer där ifrån så fort jag kan.
"Eyy!" Ropar han och jag hör hur han börjar springa efter mej. "Vart tror du att du ska ta vägen?!"
Jag bara springer och springer, men han är snabbare än mej och snart är han ikapp. Han tar tag i mina luva och drar mej bakåt.
"Jag ska inte göra dej illa. Jag vill ju ha dej." Säger han och ler elakt. "Men du kan säga bye bye till din älskade Justin Bieber"
Då fattar jag, det var han som var en av dom killarna utanför dörren den kvällen. Justin hade rätt.
Jag är så rädd så jag vet inte vad jag ska göra. Men sammtidigt så är jag så grymt förbannad, ingen ska någonsin få göra Justin något ont.
"NEJ!" Skriker jag och börjar veva hejvillt med armarna, men det gör inte det hela bättre. Det verkar bara göra honom mer förbannad.
Och då ser jag hur han sagta drar fram en vass kniv. Jag kollar med stora ögon på den. Detta kan inte vara sant!
"Om du skriker, eller säger ett knyst mer får du hälsa på min lilla vän" Säger han och leker hotfullt med kniven. "Har du förstått?"
Jag nickar skräckslaget. Jag vågar inte göra något annat.
"Okej, bra. För nu ska du lyssna jävligt noga" Fortsätter han med samma hotfulla ton. "Om du säger så mycket som ett skit till någon om detta så-" Han tar kniven framför sin hals och låtsas skära, vilket betyder att det kommer hända mej om jag säger till någon. "Bra, då är vi överräns. Trevligt att träffas, vi ses" Säger han med en fejkad vänlig ton i rösten.
Jag säger ingenting utan bara skyndar mej därifrån med skakande ben så snabbt jag kan utan att springa.
Jag känner hur tårarna börjar rinna. Och tillslut kan jag se fontänen mitt på torget, lite suddigt dock på grund av tårarna men nu kommer jag i alla fall kunna hitta tillbaka till hotellet.
"Justin, Justin.." Snyftar jag för mej själv.
Jag måste kolla så att Justin mår bra. tänker jag.
"Jag måste kolla så att Justin mår bra!" Upprepar jag sedan högt ur mina tankar och börjar springa.
Jag springer hela vägen fram till hissen i lobbyn och trycker på knappen för att hissen ska komma. Men när jag väntat i två sekunder struntar jag i den och tar trapporna istället.
Flera gånger håller jag på att snubbla men jag klarar mej. Jag fummlar med nyckeln till dörren och tillsist lyckas jag få upp dörren, jag rusar in och springer direkt fram till sängen.
Men till min stora skräck så ligger inte Justin där!
"JUSTIN?!" Skriker jag panikslaget med sprucken röst.
Tänk om han redan har varit här! Nej, nej så får jag inte tänka, men jag kan inte låta bli att göra det ändå..
Vad kommer hända nu?
KOMMENTERA :D
PeaceN'Love
Han pussar mej på huvudet och sen klappar han mej lätt över håret.
"Jag älskar dej" Viskar han i mitt öra..
"Jag älskar dej med, mest av allt i hela världen, i hela universum"
Han ler och skrattar lite tyst.
"Vad är det som är så bra med mej? Varför är det just mej du gillar när det finns milljarder anndra tjejer där ute?" Frågar jag efter en stunds tystnad.
"För du är alltid dej själv. Du har en grym personlighet, ja du är helt enkelt underbar. Jag har aldrig riktigt vetat exakt hur jag vill att min dröm tjej ska vara, men nu vet jag. Som dej. Du är verkligen min typ. Det sa bara klick när jag såg dej. Och du ser mej för den jag är och inte bara Justin Bieber världens känaste tonåring." Säger han och avslutar med ett supersött leénde trotts den svullna läppen.
Jag ler tillbaka mot honom.
"Och det där leéndet" Säger han och pekar på mej. "Jag skulle kunna dö för det"
Mitt leénde går över i ett litet skratt. Han är så himla söt.
Vi sitter inte där ute så värst länge till eftersom det börjar bli kallt.
Istället sätter vi oss i soffan inne och slöar framför tv:en.
Ju längre vi sitter där desto tröttare blir jag och snart har tröttheten tagit över och jag somnar med mitt huvud lutad mot Justins axel.
När jag vaknar tidigt nästa morgon ligger jag brevid Justin i sängen.
Klockan är bara 7, så jag fluffar till kudden lite och lägger mej tillrätta och försöker somna om.
Men sängen känns hård och obekväm. Jag är väll helt enkelt inte trött längre, jag somnade ju ändå ganska tidigt igår. Men om jag inte kan sova, vad ska jag då göra?
Helt plötsligt får jag en idé. Varför inte överraska Justin med en god frukost? Han kommer troligen endå inte vakna än på länge.
Vi måste ju inte äta frukosten på hotellet, vi kan ju ha våran egna lilla frukost.
Jag smyger försiktigt upp och drar på mej mjukis byxor och en hoodie tröja. Jag skriver en lapp och lägger på Justins nattbord så att han inte blir orolig om han skulle vakna innan jag kommer tillbaka.
Sen tar jag på mig skorna och lämnar hotellet och börjar gå till centrum.
Jag har ju varit där en gång förut med mamma så jag känner ju i alla fall igen mej lite.
Jag är på jakt efter någon butik där dom säljer nybakat bröd.
Jag får leta ganska länge innan jag tillslut hittar en liten butik där dom säljer nytt färskt bröd.
Det doftar riktigt gott där inne och efter en stunds velande mellan två olika sorter bestämer jag mej för att köpa några frallor som ser jättegoda ut.
Jag betalar och lämnar sedan affären.
Sen går jag till en vanlig mataffär och köper lite olika sorters pålägg och Juice.
Nu är det bara att gå tillbaka till hotellet. -Tror jag..
Jag kollar mej runt omkring, och jag kommer inte ens ihåg vilket håll jag kom ifrån.
Jag chansar och börjar gå åt höger. Det känns rätt en stund i alla fall. Sen känns det bara fel. Vart är jag nu?
Det är inga männskor ute, bara duvor på gågatan och dom kan man ju inte fråga efter vägen.
Jag sätter mej ner på en bänk, jag har ganska ont i benen, jag har ju gått en ganska lång bit.
Det är typiskt mej att gå fel! Jag har verkligen inget lokalsinne.
Jag sitter där en stund och tillslut ser jag en männsika.
Han kommer bara närmare och närmare. Han ser ut att vara äldre än mej, kanske typ 17.
"Ursäkta" Säger jag när han är på väg att gå förbi mej.
Han backar och kollar väldigt mycket på mej. Nej föresten, han kollar inte, han glor.
"Vet du vart jag är? Jag ska till ... " Fortsätter jag och tänker efter en stund. Vad var det nu hotellet hette..? "Centrum, torget, där det finns en stor fontän" Säger jag istället eftersom jag inte kommer ihåg hotellets namn.
"Oj, du är långt där ifrån. Men jag ska dit så du kan ju följa med mej?" Säger han och ler lite.
Det är något med hans röst och tonläge som jag inte gillar, och det där leéndet så läskigt ut. Men jag säger ändå ja och följer med honom. Vad ska jag annars göra jag behöver ju komma tillbaka till hotellet så fort som möjligt innan Justin vaknar.
Vi går tysta och jag går någon meter bakom honom, när han helt plötsligt vänder sig om och stannar och meddelar att vi snart är framme.
"Okej" Säger jag och ler lite och börjar gå igen. Men då stoppar han mej.
"Jennie Andersson, eller hur?" Säger han och trycker upp mej mot en vägg. "Vilket sammanträffande"
Han trycker mej ännu hårdare mej upp mot den kalla husväggen så jag knappt får någon luft.
"SLÄPP NER MEJ!!" Skriker jag och försöker slita mej loss från hans grepp men då blir det bara hårdare.
Tankarna far runt i mitt huvud. Är det han som är 'den femte' ? Hade Justin rätt, var dom fem den natten?
"Vem är du?" Lyckas jag klämma fram med vissa svårigheter.
"Skit du i det" Väser han mellan tänderna och späner blicken i mej. "Kom. Du ska med mej" Säger han och släpper mej lite, men han håller fortfarande fast mej.
Jag tar chansen och siktar in en spark mellan hans ben. Jag känner hur han direkt släpper taget om mej och vrider sig i smärtor. Jag springer där ifrån så fort jag kan.
"Eyy!" Ropar han och jag hör hur han börjar springa efter mej. "Vart tror du att du ska ta vägen?!"
Jag bara springer och springer, men han är snabbare än mej och snart är han ikapp. Han tar tag i mina luva och drar mej bakåt.
"Jag ska inte göra dej illa. Jag vill ju ha dej." Säger han och ler elakt. "Men du kan säga bye bye till din älskade Justin Bieber"
Då fattar jag, det var han som var en av dom killarna utanför dörren den kvällen. Justin hade rätt.
Jag är så rädd så jag vet inte vad jag ska göra. Men sammtidigt så är jag så grymt förbannad, ingen ska någonsin få göra Justin något ont.
"NEJ!" Skriker jag och börjar veva hejvillt med armarna, men det gör inte det hela bättre. Det verkar bara göra honom mer förbannad.
Och då ser jag hur han sagta drar fram en vass kniv. Jag kollar med stora ögon på den. Detta kan inte vara sant!
"Om du skriker, eller säger ett knyst mer får du hälsa på min lilla vän" Säger han och leker hotfullt med kniven. "Har du förstått?"
Jag nickar skräckslaget. Jag vågar inte göra något annat.
"Okej, bra. För nu ska du lyssna jävligt noga" Fortsätter han med samma hotfulla ton. "Om du säger så mycket som ett skit till någon om detta så-" Han tar kniven framför sin hals och låtsas skära, vilket betyder att det kommer hända mej om jag säger till någon. "Bra, då är vi överräns. Trevligt att träffas, vi ses" Säger han med en fejkad vänlig ton i rösten.
Jag säger ingenting utan bara skyndar mej därifrån med skakande ben så snabbt jag kan utan att springa.
Jag känner hur tårarna börjar rinna. Och tillslut kan jag se fontänen mitt på torget, lite suddigt dock på grund av tårarna men nu kommer jag i alla fall kunna hitta tillbaka till hotellet.
"Justin, Justin.." Snyftar jag för mej själv.
Jag måste kolla så att Justin mår bra. tänker jag.
"Jag måste kolla så att Justin mår bra!" Upprepar jag sedan högt ur mina tankar och börjar springa.
Jag springer hela vägen fram till hissen i lobbyn och trycker på knappen för att hissen ska komma. Men när jag väntat i två sekunder struntar jag i den och tar trapporna istället.
Flera gånger håller jag på att snubbla men jag klarar mej. Jag fummlar med nyckeln till dörren och tillsist lyckas jag få upp dörren, jag rusar in och springer direkt fram till sängen.
Men till min stora skräck så ligger inte Justin där!
"JUSTIN?!" Skriker jag panikslaget med sprucken röst.
Tänk om han redan har varit här! Nej, nej så får jag inte tänka, men jag kan inte låta bli att göra det ändå..
Vad kommer hända nu?
KOMMENTERA :D
PeaceN'Love
Love is always love - Del 34
Och då passar Justin på att krypa närmare mej och lägga sina armar runt om mej.
Då känner jag mej trygg och så somnar vi...
Det är en nervös stämmning i bilen när vi är på väg till polisstationen nästa dag.
Pattie har redan kommit hem från sjukhuset, dom behövde inte ens sy i armen det räckte med att tejpa den.
Jag hatar att det blev såhär. Jag har verkligen inte lust att gå på något jävla förhör.
Det var ju meningen att jag och Justin skulle spendera den här helgen tillsammans.
Dock är vi ju tillsammans, men det var inte på det här sättet jag hade tänkt mej.
Jag suckar. Kvällen började ju så himmla bra igår, men sen helt plötsligt förvandlades allt till ett helvete.
Vi svänger in på parkeringen och börjar sedan gå in i det stora polishuset.
Det känns nästan lite läskigt.
Justin är den första som får bli förhörd eftersom det var han som var med om mest.
Sen Pattie och sist jag.
Jag får berätta min version, egentligen finns det inte så mycket nytt för mej att berätta. Jag såg dom ju aldrig, bara hörde dom.
Jag ryser till när jag tänker på det. Deras fulla och flummiga röster ekar i mitt huvud.
När förhören och allt är klart får vi äntligen lämna polishuset.
Påväg tillbaka till hotellet stannar vi i Drive In på McDonald's och köper med oss lite mat.
Alla sitter och äter tillsammans i Patties rum. Vi pratar en del om det som hände inatt.
"Jo, jag hörde skrik och hur det bankade ute i korridoren så jag gick ut för att titta efter. Då stod dom där killarna där och bankade på eran dörr" Säger Pattie och kollar på mej och Justin. "När dom såg mej, attackerade dom mej med en kniv"
"Hur många var dom då?" Undrar Justin.
"Fyra" Svarar Pattie.
"Dom var fem när jag öppnade dörren" Säger Justin, och det märks på honom att han inte riktigt kan släppa det där med att han såg fem.
Det skrämmer nog honom lika mycket som det skrämmer mej att det kanske finns en till.
Egentligen har Justin en intervju klockan fem. Men vi ställer in den på grund av allt som har hänt.
Det är väll lika bra, så att fläskläppen får läka också, det gör ju ont när han pratar. Och det är ju just det men gör på en intervju.
Hans underläpp har svullnat upp ganska rejällt och det ser ut att göra ganska så ont.
Justin har fått ett nytt rum som ersättning från det förra, eftersom han inte kan bo i det nu.
Där är vi resten av eftermiddagen.
Vi gör ett jättemysigt bubbelbad i badrummet och där sitter vi länge och pratar.
"Undra vart den femte tog vägen" Säger Justin fundersamt.
Jag vet dirket vad han menar. Dom fulla killarna såklart.
"Du kan verkligen inte släppa det där, eller hur?" Frågar jag och flätar in min hand i hans.
"Nej.." Säger Justin med en suck. "Jag är så himmla säker på att dom var fem. Jag kan se dom framför mej, det stod tre stycken längst fram och två bakom. Och tre plus två är ju fem, eller hur?"
Jag nickar och får helt plötsligt en idé.
"Men du. Kan vi inte fråga personalen på hotellet vilka som har haft hotellrum här det senaste dygnet?"
"Ja! Men tror du att dom verkligen kommer säga det till oss?"
"Men hallå! Du är Justin Bieber, så du borde väll kunna fixa det?" Säger jag och flinar
"Haha och sen kommer det stå stora rubriker överallt, jag kan se dom framför mej. 'Justin Bieber snokar runt i ett hotell för att hitta bevis på att det finns en femte'" Säger han och låter väldigt dramatisk.
Jag skrattar och kysser han lätt på kinden, jag vågar inte riktigt pussa honom på munnen nu när han har den där fläskläppen.
När vi har klätt på oss och så igen bestämmer vi oss i alla fall för att fråga i receptionen.
Det värsta som kan hända är ju att vi inte får någon information.
Justin frågar tjejen, först kollar hon lite misstänktsamt på oss men sedan tar hon upp något på datorn.
Hon rabblar upp massa namn, som inte säger oss någonting.
"Lite senare på kvällen var det ett gäng killar som checkade in och beställde ett rum bara" Säger hon sist av allt.
"Jaha. Hur många var dom där killarna då?" Undrar Justin och försöker att inte låta för intresserad.
"Fyra" Svarar hon.
"Okej. Tack" Säger Justin lite besviket och sen tar min hand och så går vi där ifrån.
"Jag kanske såg fel, det kanske bara var fyra" Säger Justin när vi står i hissen
"Mm. Vem som helst kan ju se fel" Svarar jag och ger honom ett litet leénde.
Vi går till Patties rum och säger godnatt till henne och sen till min mamma.
Egentligen är klockan inte mer än sju, men det är ju lika bra att säga godnatt nu när vi är ute från rummet.
Så slipper vi gå iväg sen.
När vi kommer in i Justins rum igen håller vi på att dö av värmeslag.
Det är sjukt hur varmt det är i rummet.
Men det är inte så konstigt, solen har legat på och lyst genom fönstret hela dagen.
Vi skyndar oss att öppna balkongdörren och några fönster och efter en stund känns tempraturen ganska så behaglig igen.
"Kan vi inte sitta lite på altanen?" Föreslår Justin när vi stängt alla fönster.
"Visst" Säger jag och drar på mej en kofta över min t-shirt innan jag går ut och sätter mej brevid honom på en av dom vita stolarna.
"Även fast allt detta hände så är jag jätteglad att du kom" Säger Justin utan att kolla på mej.
"Jag med. Fast det kommer bli svårt att åka hem imorgon"
"Ja, men jag har inga intervjuer eller konserter imorgon så vi kan umgås hela dagen tills du åker"
Jag säger inget utan bara lutar mitt huvud mot hans axel och ler.
Han pussar mej på huvudet och sen klappar han mej lätt över håret.
"Jag älskar dej" Viskar han i mitt öra..
KOMMENTERA :D
♥ Glad alla hjärtans dag alla söta läsare ! ♥
PeaceN'Love
Då känner jag mej trygg och så somnar vi...
Det är en nervös stämmning i bilen när vi är på väg till polisstationen nästa dag.
Pattie har redan kommit hem från sjukhuset, dom behövde inte ens sy i armen det räckte med att tejpa den.
Jag hatar att det blev såhär. Jag har verkligen inte lust att gå på något jävla förhör.
Det var ju meningen att jag och Justin skulle spendera den här helgen tillsammans.
Dock är vi ju tillsammans, men det var inte på det här sättet jag hade tänkt mej.
Jag suckar. Kvällen började ju så himmla bra igår, men sen helt plötsligt förvandlades allt till ett helvete.
Vi svänger in på parkeringen och börjar sedan gå in i det stora polishuset.
Det känns nästan lite läskigt.
Justin är den första som får bli förhörd eftersom det var han som var med om mest.
Sen Pattie och sist jag.
Jag får berätta min version, egentligen finns det inte så mycket nytt för mej att berätta. Jag såg dom ju aldrig, bara hörde dom.
Jag ryser till när jag tänker på det. Deras fulla och flummiga röster ekar i mitt huvud.
När förhören och allt är klart får vi äntligen lämna polishuset.
Påväg tillbaka till hotellet stannar vi i Drive In på McDonald's och köper med oss lite mat.
Alla sitter och äter tillsammans i Patties rum. Vi pratar en del om det som hände inatt.
"Jo, jag hörde skrik och hur det bankade ute i korridoren så jag gick ut för att titta efter. Då stod dom där killarna där och bankade på eran dörr" Säger Pattie och kollar på mej och Justin. "När dom såg mej, attackerade dom mej med en kniv"
"Hur många var dom då?" Undrar Justin.
"Fyra" Svarar Pattie.
"Dom var fem när jag öppnade dörren" Säger Justin, och det märks på honom att han inte riktigt kan släppa det där med att han såg fem.
Det skrämmer nog honom lika mycket som det skrämmer mej att det kanske finns en till.
Egentligen har Justin en intervju klockan fem. Men vi ställer in den på grund av allt som har hänt.
Det är väll lika bra, så att fläskläppen får läka också, det gör ju ont när han pratar. Och det är ju just det men gör på en intervju.
Hans underläpp har svullnat upp ganska rejällt och det ser ut att göra ganska så ont.
Justin har fått ett nytt rum som ersättning från det förra, eftersom han inte kan bo i det nu.
Där är vi resten av eftermiddagen.
Vi gör ett jättemysigt bubbelbad i badrummet och där sitter vi länge och pratar.
"Undra vart den femte tog vägen" Säger Justin fundersamt.
Jag vet dirket vad han menar. Dom fulla killarna såklart.
"Du kan verkligen inte släppa det där, eller hur?" Frågar jag och flätar in min hand i hans.
"Nej.." Säger Justin med en suck. "Jag är så himmla säker på att dom var fem. Jag kan se dom framför mej, det stod tre stycken längst fram och två bakom. Och tre plus två är ju fem, eller hur?"
Jag nickar och får helt plötsligt en idé.
"Men du. Kan vi inte fråga personalen på hotellet vilka som har haft hotellrum här det senaste dygnet?"
"Ja! Men tror du att dom verkligen kommer säga det till oss?"
"Men hallå! Du är Justin Bieber, så du borde väll kunna fixa det?" Säger jag och flinar
"Haha och sen kommer det stå stora rubriker överallt, jag kan se dom framför mej. 'Justin Bieber snokar runt i ett hotell för att hitta bevis på att det finns en femte'" Säger han och låter väldigt dramatisk.
Jag skrattar och kysser han lätt på kinden, jag vågar inte riktigt pussa honom på munnen nu när han har den där fläskläppen.
När vi har klätt på oss och så igen bestämmer vi oss i alla fall för att fråga i receptionen.
Det värsta som kan hända är ju att vi inte får någon information.
Justin frågar tjejen, först kollar hon lite misstänktsamt på oss men sedan tar hon upp något på datorn.
Hon rabblar upp massa namn, som inte säger oss någonting.
"Lite senare på kvällen var det ett gäng killar som checkade in och beställde ett rum bara" Säger hon sist av allt.
"Jaha. Hur många var dom där killarna då?" Undrar Justin och försöker att inte låta för intresserad.
"Fyra" Svarar hon.
"Okej. Tack" Säger Justin lite besviket och sen tar min hand och så går vi där ifrån.
"Jag kanske såg fel, det kanske bara var fyra" Säger Justin när vi står i hissen
"Mm. Vem som helst kan ju se fel" Svarar jag och ger honom ett litet leénde.
Vi går till Patties rum och säger godnatt till henne och sen till min mamma.
Egentligen är klockan inte mer än sju, men det är ju lika bra att säga godnatt nu när vi är ute från rummet.
Så slipper vi gå iväg sen.
När vi kommer in i Justins rum igen håller vi på att dö av värmeslag.
Det är sjukt hur varmt det är i rummet.
Men det är inte så konstigt, solen har legat på och lyst genom fönstret hela dagen.
Vi skyndar oss att öppna balkongdörren och några fönster och efter en stund känns tempraturen ganska så behaglig igen.
"Kan vi inte sitta lite på altanen?" Föreslår Justin när vi stängt alla fönster.
"Visst" Säger jag och drar på mej en kofta över min t-shirt innan jag går ut och sätter mej brevid honom på en av dom vita stolarna.
"Även fast allt detta hände så är jag jätteglad att du kom" Säger Justin utan att kolla på mej.
"Jag med. Fast det kommer bli svårt att åka hem imorgon"
"Ja, men jag har inga intervjuer eller konserter imorgon så vi kan umgås hela dagen tills du åker"
Jag säger inget utan bara lutar mitt huvud mot hans axel och ler.
Han pussar mej på huvudet och sen klappar han mej lätt över håret.
"Jag älskar dej" Viskar han i mitt öra..
KOMMENTERA :D
♥ Glad alla hjärtans dag alla söta läsare ! ♥
PeaceN'Love
Love is always love - Del 33
Jag har aldrig någonsin sett honom så rädd förut, han sitter bara där och vågar inte göra någonting.
"Justin, du måste berätta för mej vad det är som händer! Dom är fulla va? Är det dom som har skadat dej?"...
Justin säger ingenting, bara kollar ner och suckar.
"Vilka är där ute? Fans?" Frågar jag och tar upp hans huvud igen så han kollar på mej.
"Fans?!! Inte mina fans i alla fall" Säger han och spärrar upp ögonen.
"Hämta Jennie din jävla bög! Vi vill ha henne! NU! Annars sparkar vi in dörren!" Skriker någon där utanför.
Då reser sig Justin snabbt upp och skriker:
"HÅLL KÄFTEN! Ni kan inte få henne! Hon är min! Fattar ni?!"
Då bankar det ännu hårdare på dörren så jag nästan tror att dörren ska ge med sig. Men det gör den inte som tur är.
Jag fattar absolut ingenting. Vill dom ha mej? Varför?
Jag måste få Justin att berätta! Jag måste ringa polisen!
"Kom, vi måste ringa polisen!" Säger jag och tar tag i Justin för att han ska följa med.
Men han stretar emot och skakar på huvudet.
"Jag har redan försökt både din och min mobil är döda och telefonen som finns på rummet funkar inte" Säger han dystert.
"Men vi kan prova igen" Säger jag och börjar slå nummret till polisen.
Men Justin hade rätt, den funkar inte. Det går inte ens fram några signaler.
Min och Justin mobil ligger brevid telefonen, men dom är döda precis som Justin sa.
"Vad ska vi göra?" Undrar jag med skakig röst. Nu är jag riktigt rädd.
Det känns som om jag har vaknat upp i en mardröm, eller i en skräckfilm.
Varför hör ingen i rummen brevid allt bankande och skrikande?
Jag vågar inte ens tänka på vad som kommer hända om dom där killarna lyckas ta sig in i rummet.
Justin sätter sig i soffan och tecknar åt mej att jag ska sätta mej brevid.
"Jag vaknade av att det knackade på dörren" Börjar han att berätta. "Jag trodde att det var mamma så jag gick och öppnade. Och då stod dom killarna där, as fulla."
"Hur många var dom?" Frågar jag lite försiktigt
"Fem, tror jag" Svarar han efter att ha tänkt efter en stund. "Dom skrek massa fula saker, typ att jag är en jävla bög, ful och att jag ska lämna dej ifred. Då blev jag jättearg och skrek åt dom att dra åt helvete och lämna oss ifred. En av killarna slog mej med något hårt rakt över läppen, jag vet inte var det var, men ont gjord det.
Jag försökte flera gånger att få igen dörren, men det var liksom fem stycken mot en. Men tillslut lyckades jag få igen den med en väldigt smäll. Sen satte jag mej ner och efter en stund kom du"
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Men jag ser på Justin att det är något mer.
Något som han inte har berättat.
"Justin. Jag ser på dej att det är något mer.. du måste berätta allt!"
Han suckar tungt och kollar med ledsna ögon på mej.
"Dom sa att dom inte kommer ge upp fören dom har fått 'min sexiga tjej' och så sa dom att så fort dom får tag i mej ska dom döda mej.."
Jag ser på honom hur svårt det är för honom att säga det.
"Din sexiga tjej?"
"Aa, det var så dom sa i alla fall." Säger Justin
"Tror du att dom såg.. oss.. när vi.. ?"
Han rycker osäkert på axlarna och gör en grimas.
"Jävligt fin fanclub man har då" Muttrar jag tyst.
Efter en stund hör jag hör en polissyren och ljudet blir bara starkare och starkare.
Och helt plötsligt blir det tyst utanför dörren, inget skrikande och bankande.
Jag andas ut, tack och lov! Polisen är på väg hit.
Inte långt efter hör jag röster utanför, det låter som om poliserna pratar med killarna. Men jag och Justin vågar ändå inte röra oss ur fläcken.
Efter en stund bryts dörren upp och det kommer in en kvinnlig polis.
Jag kastar en snabb blick ut genom dörren och får se Pattie ligga där på golvet med massa sjukvårdare runt sig.
Jag ryser till när jag ser ett skärsår i hennes arm som det rinner blod från.
Hon hade säkert hört något, och kommit ut från sitt rum och då hade killarna attackerat henne. Stackars Pattie..
"MAMMA!" Skriker Justin och flyger upp ur soffan. Han har sett samma sak som mej.
Polisen hindrar honom och ber honom sätta sig ner igen.
"Hon kommar klara sig. Sätt dej ner igen" Säger hon. Justin märker snart att det är meningslöst att säga emot så han sätter sig motvilligt ner i soffan.
Polisen börjar ställa frågor, det är mest Justin som svarar.
Hon antecknar allt som Justin säger.
"Alla fyra är i alla fall gripna nu. Så ni behöver inte ora er" Säger hon sedan lugnande.
"Fyra? Det var ju fem stycken!" Säger Justin
"Hm. Det var bara fyra när vi kom och vi har inte sett en femte heller. Din mamma såg också bara fyra" Säger poliskvinnan fundersamt.
"Men jag är säker på att det var fem" Envisas Justin.
"Okej, vi ska kolla upp det" Säger hon och skriver något och sen klappar hon Justin lite lätt på axeln.
Polisen försvinner ut igen och in kommer min mamma istället.
Hon kollar oroligt på oss och det ser nästan ut som om hon ska börja gråta när som helst.
"Hur är det med er?" Frågar hon och knör sig ner mellan mej och Justin i soffan och pussar mej en gång på huvdet, sen gör hon samma sak på Justin.
Ibland är hon bara för pinsam..
"Mamma, vi är okej" Mummlar jag.
"Ni blev väll inte skadade?" Undrar hon och kollar först på mej och sen på Justin. "Justin vad har hänt med din läpp?"
"Jag blev slagen" Svarar han. "Men det är lungt, det kommer bli en fläskläpp. Men annars är det helt okej"
Mamma berättar att vi ska på förhör klockan två imorgon. Eller idag kan man ju säga, klockan är ju snart fem på morgonen.
"Men mamma då?" Undrar Justin. "Vad händer med henne?"
"Jag tror dom redan har kört henne till sjukhuset. Men det var inte så farligt, något stygn i armen bara" Svarar mamma.
Justin nickar och jag kan se att han är orolig för Pattie.
Jag känner mej fortfarande illa till mods med tanke på att det kanske springer en lös av dom där galna killarna.
Men jag försöker att inte tänka på det så mycket.
Den natten sover jag Justin och Mamma i samma säng eftersom vi inte kan sova i Justins rum på grund av den inslagna dörren.
Men det slutar med att mamma går och lägger sig på soffan istället.
Och då passar Justin på att krypa närmare mej och lägga sina armar runt om mej.
Då känner jag mej trygg och så somnar vi...
Jag får ju knappt några kommentarer längre.. :(
Jag vill ju veta vad ni tycker. Så kom igen alla kommenterar! :)
PeaceN'Love
"Justin, du måste berätta för mej vad det är som händer! Dom är fulla va? Är det dom som har skadat dej?"...
Justin säger ingenting, bara kollar ner och suckar.
"Vilka är där ute? Fans?" Frågar jag och tar upp hans huvud igen så han kollar på mej.
"Fans?!! Inte mina fans i alla fall" Säger han och spärrar upp ögonen.
"Hämta Jennie din jävla bög! Vi vill ha henne! NU! Annars sparkar vi in dörren!" Skriker någon där utanför.
Då reser sig Justin snabbt upp och skriker:
"HÅLL KÄFTEN! Ni kan inte få henne! Hon är min! Fattar ni?!"
Då bankar det ännu hårdare på dörren så jag nästan tror att dörren ska ge med sig. Men det gör den inte som tur är.
Jag fattar absolut ingenting. Vill dom ha mej? Varför?
Jag måste få Justin att berätta! Jag måste ringa polisen!
"Kom, vi måste ringa polisen!" Säger jag och tar tag i Justin för att han ska följa med.
Men han stretar emot och skakar på huvudet.
"Jag har redan försökt både din och min mobil är döda och telefonen som finns på rummet funkar inte" Säger han dystert.
"Men vi kan prova igen" Säger jag och börjar slå nummret till polisen.
Men Justin hade rätt, den funkar inte. Det går inte ens fram några signaler.
Min och Justin mobil ligger brevid telefonen, men dom är döda precis som Justin sa.
"Vad ska vi göra?" Undrar jag med skakig röst. Nu är jag riktigt rädd.
Det känns som om jag har vaknat upp i en mardröm, eller i en skräckfilm.
Varför hör ingen i rummen brevid allt bankande och skrikande?
Jag vågar inte ens tänka på vad som kommer hända om dom där killarna lyckas ta sig in i rummet.
Justin sätter sig i soffan och tecknar åt mej att jag ska sätta mej brevid.
"Jag vaknade av att det knackade på dörren" Börjar han att berätta. "Jag trodde att det var mamma så jag gick och öppnade. Och då stod dom killarna där, as fulla."
"Hur många var dom?" Frågar jag lite försiktigt
"Fem, tror jag" Svarar han efter att ha tänkt efter en stund. "Dom skrek massa fula saker, typ att jag är en jävla bög, ful och att jag ska lämna dej ifred. Då blev jag jättearg och skrek åt dom att dra åt helvete och lämna oss ifred. En av killarna slog mej med något hårt rakt över läppen, jag vet inte var det var, men ont gjord det.
Jag försökte flera gånger att få igen dörren, men det var liksom fem stycken mot en. Men tillslut lyckades jag få igen den med en väldigt smäll. Sen satte jag mej ner och efter en stund kom du"
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Men jag ser på Justin att det är något mer.
Något som han inte har berättat.
"Justin. Jag ser på dej att det är något mer.. du måste berätta allt!"
Han suckar tungt och kollar med ledsna ögon på mej.
"Dom sa att dom inte kommer ge upp fören dom har fått 'min sexiga tjej' och så sa dom att så fort dom får tag i mej ska dom döda mej.."
Jag ser på honom hur svårt det är för honom att säga det.
"Din sexiga tjej?"
"Aa, det var så dom sa i alla fall." Säger Justin
"Tror du att dom såg.. oss.. när vi.. ?"
Han rycker osäkert på axlarna och gör en grimas.
"Jävligt fin fanclub man har då" Muttrar jag tyst.
Efter en stund hör jag hör en polissyren och ljudet blir bara starkare och starkare.
Och helt plötsligt blir det tyst utanför dörren, inget skrikande och bankande.
Jag andas ut, tack och lov! Polisen är på väg hit.
Inte långt efter hör jag röster utanför, det låter som om poliserna pratar med killarna. Men jag och Justin vågar ändå inte röra oss ur fläcken.
Efter en stund bryts dörren upp och det kommer in en kvinnlig polis.
Jag kastar en snabb blick ut genom dörren och får se Pattie ligga där på golvet med massa sjukvårdare runt sig.
Jag ryser till när jag ser ett skärsår i hennes arm som det rinner blod från.
Hon hade säkert hört något, och kommit ut från sitt rum och då hade killarna attackerat henne. Stackars Pattie..
"MAMMA!" Skriker Justin och flyger upp ur soffan. Han har sett samma sak som mej.
Polisen hindrar honom och ber honom sätta sig ner igen.
"Hon kommar klara sig. Sätt dej ner igen" Säger hon. Justin märker snart att det är meningslöst att säga emot så han sätter sig motvilligt ner i soffan.
Polisen börjar ställa frågor, det är mest Justin som svarar.
Hon antecknar allt som Justin säger.
"Alla fyra är i alla fall gripna nu. Så ni behöver inte ora er" Säger hon sedan lugnande.
"Fyra? Det var ju fem stycken!" Säger Justin
"Hm. Det var bara fyra när vi kom och vi har inte sett en femte heller. Din mamma såg också bara fyra" Säger poliskvinnan fundersamt.
"Men jag är säker på att det var fem" Envisas Justin.
"Okej, vi ska kolla upp det" Säger hon och skriver något och sen klappar hon Justin lite lätt på axeln.
Polisen försvinner ut igen och in kommer min mamma istället.
Hon kollar oroligt på oss och det ser nästan ut som om hon ska börja gråta när som helst.
"Hur är det med er?" Frågar hon och knör sig ner mellan mej och Justin i soffan och pussar mej en gång på huvdet, sen gör hon samma sak på Justin.
Ibland är hon bara för pinsam..
"Mamma, vi är okej" Mummlar jag.
"Ni blev väll inte skadade?" Undrar hon och kollar först på mej och sen på Justin. "Justin vad har hänt med din läpp?"
"Jag blev slagen" Svarar han. "Men det är lungt, det kommer bli en fläskläpp. Men annars är det helt okej"
Mamma berättar att vi ska på förhör klockan två imorgon. Eller idag kan man ju säga, klockan är ju snart fem på morgonen.
"Men mamma då?" Undrar Justin. "Vad händer med henne?"
"Jag tror dom redan har kört henne till sjukhuset. Men det var inte så farligt, något stygn i armen bara" Svarar mamma.
Justin nickar och jag kan se att han är orolig för Pattie.
Jag känner mej fortfarande illa till mods med tanke på att det kanske springer en lös av dom där galna killarna.
Men jag försöker att inte tänka på det så mycket.
Den natten sover jag Justin och Mamma i samma säng eftersom vi inte kan sova i Justins rum på grund av den inslagna dörren.
Men det slutar med att mamma går och lägger sig på soffan istället.
Och då passar Justin på att krypa närmare mej och lägga sina armar runt om mej.
Då känner jag mej trygg och så somnar vi...
Jag får ju knappt några kommentarer längre.. :(
Jag vill ju veta vad ni tycker. Så kom igen alla kommenterar! :)
PeaceN'Love
Love is always love - Del 32
"Så vart var vi?" Undrar han och flinar.
"Ska jag påminna dej?" Säger jag och sätter mej på hans lår så att jag kollar på honom.
Jag tar mina händer i hans hår och kysser honom igen...
Han lägger sig ner i sängen och drar med mej ner.
Vi kysser varandra flera gånger.
Och efter en stund drar Justin av sig sin tröja. Jag kollar som alltid lika stort på han sexiga mage.
Han flinar lite och kysser mej på halsen sen tar han av mej min tröja också.
Jag lägger mej över honom igen och känner hans varma bara överkropp mot min.
Jag börjar försiktigt att ta av honom hans byxor och han gör detsamma med mina.
Nu ligger vi där i bara underkläder och kysser varandra som två galningar.
Ju längre vi håller på desto mer känner jag hur det börjar växa 'där nere' på honom.
"Jag älskar dej" Flåsar Justin samtidigt som han börjar knäppa upp min bh.
"Jag älskar dej med Justin" Säger jag och böjer mej upp för att kyssa honom.
Han stönar lite när hans händer sagta glider upp och ner för min nakna kropp.
"Ska vi göra det?" Mummlar jag samtidigt som jag kysser honom upp för hans hals.
"Om du vill"
Jag nickar entusiastiskt.
Det är inget hellre jag vill nu. Jag vill bara ha honom här och nu.
Justin ler och öppnar nattbordslådan och tar fram en kondom som han sedan sätter på sig.
Jag tar av mej mina trosor och han tar snabbt av sig sina kalsonger innan han lägger sig på mej och tar täcket över oss.
Precis när den nästan är inne hör både jag och Justin hur dörren öppnas borta i hallen.
Justin rullar snabbt av mej och lägger sig brevid mej och ger mej en orolig blick.
"Hallå..?" Ropar han och harklar sig en aning för att hans röst ska låta normal, men man kan höra att han fortfarande är lite anfådd.
"Hej! Varför har ni inte låst dörren?" Hör jag mammas röst säga utifrån hallen.
Och två sekunder senare står hon framför oss på golvet.
Det är i alla fall tur att vi har täcket på oss..
"Vad gör du här? Du kan ju inte bara komma in sådär!" Säger jag argt.
Men hon verkar ingronera min arga ton.
"Vad gör ni egentligen? Ni ligger väll inte.. nakna ?"
"Mamma!! Nej! Jag har pyjamas på mej och Justin har kalsonger." Säger jag och försöker låta trovärdig.
Just nu skulle jag bara villja sjunka igenom jorden. Gud vad pinsamt!
"Vi tänkte bara sova.." Säger Justin och drar upp täcket ännu en bit.
"Okej" Säger mamma och hon verkar köpa våra lögner. "Men ni kanske skulle låsa dörren innan ni somnar? Vem som helst kan ju komma in"
"Mm. Vi har märkt det" Mummlar jag "Vi låser efter du har gått" Säger jag sen och ger henne en blick som säger att vi inte vill ha henne här.
"Okej, godnatt då. Vi ses imorgon" Säger hon och går sin väg.
Vi ligger helt stilla och tysta tills vi är riktigt säkra på att hon är borta.
"Fy fan vad pinsamt!" Säger jag och suckar.
Justin säger ingenting utan bara pussar mej på pannan och sen tar han sitt täcke runt sig och går upp för att låsa dörren.
Sen kommer han tillbaka och lägger sig brevid mej, men ingen av oss är särskilt sugna längre nu när vi nästan blev tagna på bar gärning av min egna mamma.
Vi bestämmer oss för att ta en dusch eftersom båda två är ganska svettiga.
Efter duschen ligger vi och myser i sängen framför en film.
Jag bestämmde att det fick bli The Last Song eftersom det är min favoritfilm.
Jag börjar alltid gråta i slutet, speciellt då när solen lyser igenom fönstret och hon säger 'Hej pappa'.
Det är så sorgligt, och även nu när Justin ligger alldeles brevid börjar jag stor böla.
"Sorgligt. Jag vet" Konstaterar han och håller om mej och pussar mej lätt på hjässan.
När filmen är slut somnar jag och Justin ganska snabbt.
Men jag vaknar mitt i natten av att jag hör hur en dörr slår igen riktigt hårt. Det låtar i alla fall som det.
Jag sätter mej upp i sängen och kollar mej runt omkring och då märker jag att Justin inte är brevid mej i sängen längre.
Han är säkert bara på toa tänker jag och lägger mej ner igen och försöker somna.
Men rätt som det är hör jag hur det bankar på dörren ute i hallen. Riktigt hårt bankar det.
När jag kommer ut i hallen ser jag att Justin sitter mot dörren med knäna uppdragna mot magen och hans huvud vilar i hans händer.
"Justin!" Skriker jag och springer fram till honom.
Han kollar sammanbitet upp på mej, hans ögon ser rädda men även arga ut.
Han har ett jack i läppen som det blöder lite ifrån, det ser ut som om det kommer bli en rejäl fläskläpp där sen.
Jag kollar förskräckt på honom. Vad är det som har hänt?!
Jag sätter mej ner på huk framför honom och försöker få ögonkontakt, men han flackar med blicken hela tiden.
"Justin, vad är det som har hänt? Vad har du gjort?" Säger jag och försöker låta lugn, men i själva verket är jag panikslagen.
Precis som Justin tänker säga något bankar det till hårt ännu en gång i dörren. Han stänger munnen igen och tar sin knytnäve och slår den hårt i dörren.
Då hör jag röster där ute, det är mörka killröster. Men jag kan inte höra vad dom säger, dom pratar sluddrigt och otydligt. Dom låter fulla. Riktigt fulla.
"ÖPPNA DÖRREN FÖR I HELVETE!!" Hör jag någon skrika samtidigt som någon rycker energiskt i handtaget.
"Öppna. Inte. Dörren." Säger Justin mellan tänderna och tar tag i min arm.
Jag kollar stort på hans naglar som skräckslaget borrar sig in i min arm.
Jag har aldrig någonsin sett honom så rädd förut, han sitter bara där och vågar inte göra någonting.
"Justin, du måste berätta för mej vad det är som händer! Dom är fulla va? Är det dom som har skadat dej?"...
KOMMENTERA! :D
Vad är det som har hänt med Justin egentligen? Och vilka är det utanför dörren?
PeaceN'Love
"Ska jag påminna dej?" Säger jag och sätter mej på hans lår så att jag kollar på honom.
Jag tar mina händer i hans hår och kysser honom igen...
Han lägger sig ner i sängen och drar med mej ner.
Vi kysser varandra flera gånger.
Och efter en stund drar Justin av sig sin tröja. Jag kollar som alltid lika stort på han sexiga mage.
Han flinar lite och kysser mej på halsen sen tar han av mej min tröja också.
Jag lägger mej över honom igen och känner hans varma bara överkropp mot min.
Jag börjar försiktigt att ta av honom hans byxor och han gör detsamma med mina.
Nu ligger vi där i bara underkläder och kysser varandra som två galningar.
Ju längre vi håller på desto mer känner jag hur det börjar växa 'där nere' på honom.
"Jag älskar dej" Flåsar Justin samtidigt som han börjar knäppa upp min bh.
"Jag älskar dej med Justin" Säger jag och böjer mej upp för att kyssa honom.
Han stönar lite när hans händer sagta glider upp och ner för min nakna kropp.
"Ska vi göra det?" Mummlar jag samtidigt som jag kysser honom upp för hans hals.
"Om du vill"
Jag nickar entusiastiskt.
Det är inget hellre jag vill nu. Jag vill bara ha honom här och nu.
Justin ler och öppnar nattbordslådan och tar fram en kondom som han sedan sätter på sig.
Jag tar av mej mina trosor och han tar snabbt av sig sina kalsonger innan han lägger sig på mej och tar täcket över oss.
Precis när den nästan är inne hör både jag och Justin hur dörren öppnas borta i hallen.
Justin rullar snabbt av mej och lägger sig brevid mej och ger mej en orolig blick.
"Hallå..?" Ropar han och harklar sig en aning för att hans röst ska låta normal, men man kan höra att han fortfarande är lite anfådd.
"Hej! Varför har ni inte låst dörren?" Hör jag mammas röst säga utifrån hallen.
Och två sekunder senare står hon framför oss på golvet.
Det är i alla fall tur att vi har täcket på oss..
"Vad gör du här? Du kan ju inte bara komma in sådär!" Säger jag argt.
Men hon verkar ingronera min arga ton.
"Vad gör ni egentligen? Ni ligger väll inte.. nakna ?"
"Mamma!! Nej! Jag har pyjamas på mej och Justin har kalsonger." Säger jag och försöker låta trovärdig.
Just nu skulle jag bara villja sjunka igenom jorden. Gud vad pinsamt!
"Vi tänkte bara sova.." Säger Justin och drar upp täcket ännu en bit.
"Okej" Säger mamma och hon verkar köpa våra lögner. "Men ni kanske skulle låsa dörren innan ni somnar? Vem som helst kan ju komma in"
"Mm. Vi har märkt det" Mummlar jag "Vi låser efter du har gått" Säger jag sen och ger henne en blick som säger att vi inte vill ha henne här.
"Okej, godnatt då. Vi ses imorgon" Säger hon och går sin väg.
Vi ligger helt stilla och tysta tills vi är riktigt säkra på att hon är borta.
"Fy fan vad pinsamt!" Säger jag och suckar.
Justin säger ingenting utan bara pussar mej på pannan och sen tar han sitt täcke runt sig och går upp för att låsa dörren.
Sen kommer han tillbaka och lägger sig brevid mej, men ingen av oss är särskilt sugna längre nu när vi nästan blev tagna på bar gärning av min egna mamma.
Vi bestämmer oss för att ta en dusch eftersom båda två är ganska svettiga.
Efter duschen ligger vi och myser i sängen framför en film.
Jag bestämmde att det fick bli The Last Song eftersom det är min favoritfilm.
Jag börjar alltid gråta i slutet, speciellt då när solen lyser igenom fönstret och hon säger 'Hej pappa'.
Det är så sorgligt, och även nu när Justin ligger alldeles brevid börjar jag stor böla.
"Sorgligt. Jag vet" Konstaterar han och håller om mej och pussar mej lätt på hjässan.
När filmen är slut somnar jag och Justin ganska snabbt.
Men jag vaknar mitt i natten av att jag hör hur en dörr slår igen riktigt hårt. Det låtar i alla fall som det.
Jag sätter mej upp i sängen och kollar mej runt omkring och då märker jag att Justin inte är brevid mej i sängen längre.
Han är säkert bara på toa tänker jag och lägger mej ner igen och försöker somna.
Men rätt som det är hör jag hur det bankar på dörren ute i hallen. Riktigt hårt bankar det.
När jag kommer ut i hallen ser jag att Justin sitter mot dörren med knäna uppdragna mot magen och hans huvud vilar i hans händer.
"Justin!" Skriker jag och springer fram till honom.
Han kollar sammanbitet upp på mej, hans ögon ser rädda men även arga ut.
Han har ett jack i läppen som det blöder lite ifrån, det ser ut som om det kommer bli en rejäl fläskläpp där sen.
Jag kollar förskräckt på honom. Vad är det som har hänt?!
Jag sätter mej ner på huk framför honom och försöker få ögonkontakt, men han flackar med blicken hela tiden.
"Justin, vad är det som har hänt? Vad har du gjort?" Säger jag och försöker låta lugn, men i själva verket är jag panikslagen.
Precis som Justin tänker säga något bankar det till hårt ännu en gång i dörren. Han stänger munnen igen och tar sin knytnäve och slår den hårt i dörren.
Då hör jag röster där ute, det är mörka killröster. Men jag kan inte höra vad dom säger, dom pratar sluddrigt och otydligt. Dom låter fulla. Riktigt fulla.
"ÖPPNA DÖRREN FÖR I HELVETE!!" Hör jag någon skrika samtidigt som någon rycker energiskt i handtaget.
"Öppna. Inte. Dörren." Säger Justin mellan tänderna och tar tag i min arm.
Jag kollar stort på hans naglar som skräckslaget borrar sig in i min arm.
Jag har aldrig någonsin sett honom så rädd förut, han sitter bara där och vågar inte göra någonting.
"Justin, du måste berätta för mej vad det är som händer! Dom är fulla va? Är det dom som har skadat dej?"...
KOMMENTERA! :D
Vad är det som har hänt med Justin egentligen? Och vilka är det utanför dörren?
PeaceN'Love
Love is always love - Del 31
Resten av kvällen hänger jag och Justin i en spelhall.
Helt plötsligt kommer det in en jag känner igen, men jag kan inte sätta fingret på vem det är..
Jag och Justin står och spelar pingis, men jag missar bollen hela tiden.
Vem kan det vara?
"Hallå, Jennie? Är du med eller?" Säger Justin som står beredd för att skjuta iväg bollen.
"Visst" Säger jag och låtsas som ingenting.
Men killen som jag känner igen så himmla mycket kan jag inte riktigt släppa, det är nog mest för att det är så sjukt störande på att jag inte kommer på vem det är!
Justin skjuter bollen till mej och jag träffar och den studdsatr tillbaka till honom, sen sneglar jag lite åt anndra hållet där killen står och jag ser att han står och kollar på när några anndra spelar billjard en bit längre bort i rummet.
Han verkar känna dom, men jag känner i alla fall inte igen någon av dom anndra.
Efter kanske fem mintuter försvinner hela gänget ut.
När Justin märker att billjardbordet är ledigt vill han hellre spela det.
"Men jag vet inte hur man spelar billjard" Säger jag när vi börjar gå mot billjardbordet.
"Jag kan lära dej" Säger Justin och ler.
Han ger mej en såndär pinne som man ska putta till bollarna med och säger att den kallas 'Kö'
Sen ställer han sig bakom mej och håller om mej samtidigt som han visar hur jag ska göra.
Jag låtsas som om jag inte fattar bara för att jag vill att han ska visa igen, och det gör han mer än gärna.
Sen börjar vi köra på riktigt, men det går inte alls bra för mej men Justin är jättebra.
"Det går ju inte. Kan du inte bara låta mej vinna?" Klagar jag när jag försöker träffa en boll så att den ska åka ner i ett hål.
"Haha, jag kan väll visa dej igen" Säger han och kommer runt till mej.
Han ställer sig bakom mej och håller sina händer på mina och gör rörelserna åt mej, vi skjuter iväg den vita bollen och den träffar en gul som sen åker ner i ett håll.
"BRA! High me five!" Tjoar Justin och slår sin näve i min.
Egentligen var det ju han som gjorde allt, men man kan ju låtsas att det var jag.
Helt plötsligt hör jag hur det fnittrar bakom oss. Både jag och Justin vänder oss om exakt samtidigt.
"Hihi, Hej Justin och Jennie! Kan vi få era atuografer?" Säger en tjej och håller fram ett papper och en penna.
"Ja, självklart" Svarar Justin och tar emot pennan och pappret. Han singnerar det och sen ger han mej pennan och jag skriver mitt namn under hans.
"Varsågod" Säger jag när jag är klar och ger henne pappret.
Då ser jag att det kommer ytterliggare tre tjejer fram till oss.
Vi skriver atuografet till dom med och sen så tar dom lite bilder.
"Nu måste vi gå, ha en bra kväll tjejer" Säger Justin och tar min hand.
Vi tar hissen till mitt och mammas hotellrum.
Jag knackar på, på dörren och väntar på att hon ska komma och öppna. Jag har inga nycklar så jag kan inte öppna själv.
"Fråga om du kan vara med mej i mitt hotellrum" Viskar Justin precis innan dörren öppnas.
Men till min stora förvning så är det inte mamma som står där utan det är han. Han killen som var i spelhallen, han som jag känner igen så mycket.
"Ehm.. oj, förlåt! Vi tog visst fel rum.." Stammar jag.
"Det är lungt" Svarar han och ler lite mot oss.
"Ha en bra kväll då. Hejdå" Säger Justin och tar min hand igen, vi är precis på väg att gå när han ropar efter oss.
"Vänta lite!" Ropar han och vi vänder oss om igen.
Han kollar lite på mej och i den sekunden tror jag faktiskt att han känner igen mej.
Men sen kollar han på Justin.
"Det är Justin Bieber va?" Undrar han
"Ja, det är jag" Säger Justin och ler.
Jag blir en aning besviken, det känndes verkligen som om det var mej han kände igen.
Eller så kanske han bara kolla sådär på mej för att jag glodde?
Vem är han? Han kanske bara är lik någon.
"Nu när ni ändå har stört kan du inte skriva en atuograf till min syster?" Frågar han.
"Okej, det kan jag väll göra." Svarar Justin. "Bara du har papper och penna"
Han försvinner in och är snart tillbaka med en penna och en bit papper.
"Vad heter hon då?" Undrar Justin.
"Ashley" Svarar han.
"Till Ashley från Justin Bieber" Säger han högt när han skriver och räcker sedan över pappret till honom igen.
"Tack så jättemycket! Hon kommer bli jätteglad. Får jag ta en bild också?"
"Visst" Svarar Justin.
När bilden är tagen kollar han på mej sådär igen.
"Och du är Jennie eller hur?" Säger han då och ler.
"Ja" Säger jag lite osäkert.
"Då går du i min brors klass"
"Vem är din bror?" Frågar jag nyfiket.
Hälften i min klass är ju killar så det kan ju vara vem som helst.
"Luke"
Luke, tänker jag. Det är därför jag känner igen honom! Luke och han liknar ju varandra, ganska mycket faktiskt.
Dom har samma klarblåa ögon. Luke sa ju till mej också att hans syrra var ett fan av Justin.
Nu slipper jag i alla fall gå runt och grubbla på vem han är.
"Jaha, Luke" Säger jag.
När vi sagt hejdå till honom, tar jag upp mobilen för att ringa och fråga mamma villket hotellrum vi egentligen har.
Det tar ganska lång tid innan hon svarar.
"Vilket nummer har vårat hotellrum? Jag trodde det var 142, men det var det inte" Säger jag.
"Nej, vi har ju 172" Säger mamma och skrattar.
Jag suckar, jag är så dålig på att komma ihåg sånna här saker.
Jag säger till mamma att jag och Justin kommer och sen lägger jag på.
"Hur har ni haft det?" Är det första mamma undrar när vi kommer in.
Jag och Justin sätter oss i soffan och mamma sätter sig ner i en fotölj.
"Bra. Jag vann på billjard över Justin" Säger jag och flinar lite mot honom.
"Jaha, jag trodde inte du kunnde spela billjard ens" Säger hon.
"Hon vann inte alls. Men nu kan hon spela, hon har ju lärt sig av världens bästa lärare." Säger Justin och flinar ännu mer åt mej.
Jag räcker ut tungan åt honom och sen vänder jag mej mot mamma igen.
"Men vi tänkte gå till Justins rum nu" Säger jag och reser mej upp.
"Okej, hur länge stannar du där då?"
"Hela natten, om det är okej?" Säger Justin snabbt innan jag hinner svara.
Mamma sitter tyst en stund.
"Jo.. ja.." Säger hon och ger mej gör-inget-dumt-blicken.
"Yes" hör jag Justin säga tyst för sig själv när vi går ifrån mamma.
I Justin hotellrum ligger det kläder lite överallt. Han puttar snabbt bort dom så det går att gå på golvet.
"Nämen Justin, har du glömt att städa?"
"Men jag visste ju inte att du skulle komma" Försvarar han sig.
"Haha, det gör inget. Du behöver ändå inte städa för min skull"
Han ler och jag följer efter honom ut på balkongen.
Vi sätter oss på varsin stol.
"Fryser du?" undrar han efter en stund.
"Lite" Svarar jag.
"Vänta lite då"
Jag kollar efter honom när han går in. Han kommer tillbaka ganska snart med en filt i ena handen och sin gitarr i den anndra.
"Res dej upp" Säger han samtidigt som han ställer gitarren mot väggen.
Jag gör som han säger. Då sätter han sig själv ner i stolen.
"Nu kan du sätta dej ner igen" Säger han och klappar på sina ben.
Jag skrattar och sätter mej i hans knä, då lägger han filten runt om oss.
Sen känner hr han drar ut min toffs och han börjar greja med mitt hår.
"Hur gör man flätor egentligen?" Undrar han.
"Haha, vet du inte det?"
"Jo, men jag tror inte jag kommer ihåg. Det ser i alla fall inte rätt ut"
Jag förklarar för honom hur man ska göra, och det visar sig att Justin hade delat in mitt hår i fyra istället för tre. Det var därför det blev fel.
Tillslut har han lyckats göra en helt okej fläta i nacken.
"Är du varm nu?" Undrar han.
"Ja, tack föresten"
"Det var så lite så" Säger han och pussar mej på huvudet. Sen reser han sig upp och hämtar gitarren och sätter sig på stolen som står mitt emot mej.
Han börjar sedan spela introt på Marry You som är Bruno Mars låt.
När han börjar sjunga så håller jag seriöst på att dö, han röst låter så bra till denna låten.
I refrengen sjunger även jag med, men inte så högt. Jag vill ju inte överrösta hans underbara röst.
När han har dragit sista ackordet på gitarren ställer jag mej upp och går fram till honom.
Han ställer gitarren åt sidan och tar tag i mina händer och ställer sig upp framför mej.
"Det var jättevackert!" Säger jag och ler.
"Tack" Säger han tyst och ler tillbaka och biter sig lite i läppen.
Då kan jag inte låta bli att kyssa honom. Och jag tror att han vet att jag inte kan motstå honom när han gör så.
Kyssen blir mer och mer panssionerad och jag känner hur hans armar glider upp och ner för min rygg.
Själv har jag mina armar över hans axlar.
Jag avslutar kyssen och kollar på honom.
Men då kysser han mej igen lika intensivt. Våra tungor möts ännu en gång och jag blir varm i hela kroppen, jag glömmer allt. Just nu är det bara jag och Justin.
Precis när det är som bäst avbryter Justin det.
"Vi kanske ska gå in" Säger han. "Folk kan se oss hur lätt som helst här ute"
Det hade jag faktiskt inte tänkt på.
Vi går in och Justin sätter sig på sängkanten.
"Så vart var vi?" Undrar han och flinar.
"Ska jag påminna dej?" Säger jag och sätter mej på hans lår så att jag kollar på honom.
Jag tar mina händer i hans hår och kysser honom igen...
Verkligen förlåt för den kassa uppdateringen, men jag har typ fullt upp och hinner inte med att få ihop en del varje dag. Men jag gör mitt bästa.
Statistiken har sjunkigt :( Men tack till alla som fortfarande är kvar :) Det betyder
För att få ny del fortare kommentera! :D
PeaceN'Love
Love is always love - Del 30
Några dagar senare när jag vaknar upp på fredag morgonen vet jag direkt att denna dagen kommer bli grym!
Jag känner det på mej.
Först är det skola och sen åker jag till New York och träffar Justin..
Skoldagen går riktigt segt, lärarna bara snackar och snackar hela tiden så man får skavsår i öronen.
När alla anndra slutar för dagen och får gå hem har jag en timmas extra engelska.
Jag kämpar mej egenom den. Och när den entligen är slut och jag har kommit hem får jag och mamma stressa som bara den för att inte komma försent till flygplatsen.
Vi kommer med flyget och allt sånt där.
När vi är framme i New York checkar vi in på ett hotell.
Jag ska överraska Justin när han är på Ellen DeGeneres show, och det är ett tag kvar, det är inte fören på kvällen.
Så jag och mamma bestämmer oss för att åka och shoppa lite i city så jag har något fint att ta på mej på showen.
Jag hittar ganska snabbt en jätte snygg klänning, den är ganska dyr men eftersom detta är ganska speciellt unnar mamma mej den.
Efter det åker vi glatt tillbaka till hotellet och äter en god middag i hotellets resturang.
Klockan tickar på ganska snabbt så när vi har ätit klart börjar jag göra mej iordning.
"Blir detta bra?" Frågar jag och visar upp mej för mamma.
"Du är jättfin! Justin kommer bli kär i dej på nytt" Säger hon och ler stort. Jag ler tillbaka och kollar mej i spegeln ännu en gång.
Klänningen gjorde ju allt!
Jag ler mot mej själv i spegeln, självklart ler min spegelbild tillbaka.
Om ungefär en timme är Justin på Ellen showen och typ någonstans i mitten av intervjuen kommer jag in. Det ska bli så kul.
En stund senare är jag och mamma backstage. Jag blir sminkad av proffs och sånt först och sen får jag stå lite och vänta innan jag ska komma in.
Jag hör tydligt att Justin och Ellen pratar. Dom pratar lite om hans bok och Never Say Never.
Sen frågar hon om mej.
"Så du har en flickvän, hur mycket betyder hon för dej egentligen på en skala 1-10?"
Han skrattar lite och säger sedan:
"Tio, mer än tio. Hon betyder jättemycket"
"Saknar du henne när du är ute och reser och sånt?"
"Ja, det gör jag verkligen. Det är synd att hon inte kan följa med eftersom hon har skola och sitt hem i Atlanta. Men när jag är ledig och så umgås vi så ofta det bara går. Jag saknar henne jätte mycket och jag tänker på henne varje dag"
"Naaww det är så gulligt! Och jag måste bara säga att ni är jättesöta tillsammans. Kolla bara här" Säger Ellen.
Jag vet inte vad det är hon visar, kanske en bild på oss eller något. Men hela publiken börjar i alla fall applådera lite smått.
"När ska du träffa henne igen då? Det var väll ett tag sen nu?" Hör jag Ellens röst säga.
"När jag kommer hem" Säger Justin. "Åh, vi är riktigt söta på bilden" Tillägger han sedan.
Jag hade rätt, det var en bild.
"När du kommer hem? Nej, nej Justin. Tänk om du skulle få träffa henne nu"
"Vad?" Hör jag Justin säga förvirrat och förvånat.
"Surprise Justin! Välkommen ut på sen Jennie!"
Jag går ut på sen med ett stort leénde i hela annsiktet.
När Justin får syn på mej ställer han sig upp från stolen och ler mot mej.
"JENNIE!?" Säger han förvånat och ser ut att inte fatta någonting.
Han kommer fram och ger mej en stor kram, jag drar in hans doft och då kommer jag på hur mycket jag har saknat den.
Vi kramas riktigt länge.
"Vilken lång kram" Säger Ellen när vi släppt taget om varandra. "Men ingen puss?" Innan någon av oss hinner svara börjar Ellen ropa:
"Vi vill se Justin och Jennie pussas, vi vill se Justin och Jennie pussas"
Och hela publiken hänger på och börjar ropa.
Justin bara skrattar och sen försöker han få tyst på alla.
"Okej, okej. Men det måste vara tyst" Säger han.
Ellen gör en gest och alla blir tysta, nästan lite för tyst.
Justin vänder sig mot mej igen, han tar mej lätt vid midjan och kollar mej i ögonen och sen böjer han sig fram och kysser mej mjukt. Kännslan med mina läppar mot hans är underbar att känna igen.
Alla börjar applådera och busvissla.
"Du ser jätte vacker ut idag" Säger Justin sen.
"Tack, du med" Svarar jag, fast det hörs ingenting eftersom jag inte har någon mick. Men Ellen är fort framme och sätter på en sån där liten mick i min klänning.
"Så Jennie, jag har hört att Justin har överraskat dej väldigt mycket, resan till exempel." Säger Ellen
"Japp" Säger jag och nickar.
"Så det var väll din tur nu att överraska honom"
"Ja, det var jättekul. Du skulle sett din min" Säger jag och kollar menande på Justin som står där och strålar som en sol.
"Haha, det här var absolut den bästa överraskingen!" Säger han och lägger sin arm runt mej.
Vi sätter oss ner i fotöljerna och Ellen ställer frågor vissa till mej och vissa till Justin och några till oss båda.
"Vilken av Justins låtar är din favorit?" Frågar Ellen mej.
"U Smile" Säger jag direkt utan att behöva tänka efter. Jag har alltid tyckt att den är bäst.
Innan Ellen hinner säga något börjar Justin sjunga på den.
"If you need me I'll come running from a thousand miles away. When you smile I smile oh whooa
U smile I smile" Osv.
"Hur känns det älskling? Man kan ju säga att detta var din första intervju" Säger Justin
när vi går hand i hand backstage.
"Jättebra" Säger jag och ler.
"Vad kul att du stannar ända till Söndag!"
"Allting för dej baby" Säger jag och flinar.
Justin bor på samma hotell som mej och mamma så han åker med oss.
Det första vi gör när vi kommer tillbaka till hotellet är att äta.
Resten av kvällen hänger jag och Justin i en spelhall.
Helt plötsligt kommer det in en jag känner igen, men jag kan inte sätta fingret på vem det är..
KOMMENTERA :D
PeaceN'Love
Jag känner det på mej.
Först är det skola och sen åker jag till New York och träffar Justin..
Skoldagen går riktigt segt, lärarna bara snackar och snackar hela tiden så man får skavsår i öronen.
När alla anndra slutar för dagen och får gå hem har jag en timmas extra engelska.
Jag kämpar mej egenom den. Och när den entligen är slut och jag har kommit hem får jag och mamma stressa som bara den för att inte komma försent till flygplatsen.
Vi kommer med flyget och allt sånt där.
När vi är framme i New York checkar vi in på ett hotell.
Jag ska överraska Justin när han är på Ellen DeGeneres show, och det är ett tag kvar, det är inte fören på kvällen.
Så jag och mamma bestämmer oss för att åka och shoppa lite i city så jag har något fint att ta på mej på showen.
Jag hittar ganska snabbt en jätte snygg klänning, den är ganska dyr men eftersom detta är ganska speciellt unnar mamma mej den.
Efter det åker vi glatt tillbaka till hotellet och äter en god middag i hotellets resturang.
Klockan tickar på ganska snabbt så när vi har ätit klart börjar jag göra mej iordning.
"Blir detta bra?" Frågar jag och visar upp mej för mamma.
"Du är jättfin! Justin kommer bli kär i dej på nytt" Säger hon och ler stort. Jag ler tillbaka och kollar mej i spegeln ännu en gång.
Klänningen gjorde ju allt!
Jag ler mot mej själv i spegeln, självklart ler min spegelbild tillbaka.
Om ungefär en timme är Justin på Ellen showen och typ någonstans i mitten av intervjuen kommer jag in. Det ska bli så kul.
En stund senare är jag och mamma backstage. Jag blir sminkad av proffs och sånt först och sen får jag stå lite och vänta innan jag ska komma in.
Jag hör tydligt att Justin och Ellen pratar. Dom pratar lite om hans bok och Never Say Never.
Sen frågar hon om mej.
"Så du har en flickvän, hur mycket betyder hon för dej egentligen på en skala 1-10?"
Han skrattar lite och säger sedan:
"Tio, mer än tio. Hon betyder jättemycket"
"Saknar du henne när du är ute och reser och sånt?"
"Ja, det gör jag verkligen. Det är synd att hon inte kan följa med eftersom hon har skola och sitt hem i Atlanta. Men när jag är ledig och så umgås vi så ofta det bara går. Jag saknar henne jätte mycket och jag tänker på henne varje dag"
"Naaww det är så gulligt! Och jag måste bara säga att ni är jättesöta tillsammans. Kolla bara här" Säger Ellen.
Jag vet inte vad det är hon visar, kanske en bild på oss eller något. Men hela publiken börjar i alla fall applådera lite smått.
"När ska du träffa henne igen då? Det var väll ett tag sen nu?" Hör jag Ellens röst säga.
"När jag kommer hem" Säger Justin. "Åh, vi är riktigt söta på bilden" Tillägger han sedan.
Jag hade rätt, det var en bild.
"När du kommer hem? Nej, nej Justin. Tänk om du skulle få träffa henne nu"
"Vad?" Hör jag Justin säga förvirrat och förvånat.
"Surprise Justin! Välkommen ut på sen Jennie!"
Jag går ut på sen med ett stort leénde i hela annsiktet.
När Justin får syn på mej ställer han sig upp från stolen och ler mot mej.
"JENNIE!?" Säger han förvånat och ser ut att inte fatta någonting.
Han kommer fram och ger mej en stor kram, jag drar in hans doft och då kommer jag på hur mycket jag har saknat den.
Vi kramas riktigt länge.
"Vilken lång kram" Säger Ellen när vi släppt taget om varandra. "Men ingen puss?" Innan någon av oss hinner svara börjar Ellen ropa:
"Vi vill se Justin och Jennie pussas, vi vill se Justin och Jennie pussas"
Och hela publiken hänger på och börjar ropa.
Justin bara skrattar och sen försöker han få tyst på alla.
"Okej, okej. Men det måste vara tyst" Säger han.
Ellen gör en gest och alla blir tysta, nästan lite för tyst.
Justin vänder sig mot mej igen, han tar mej lätt vid midjan och kollar mej i ögonen och sen böjer han sig fram och kysser mej mjukt. Kännslan med mina läppar mot hans är underbar att känna igen.
Alla börjar applådera och busvissla.
"Du ser jätte vacker ut idag" Säger Justin sen.
"Tack, du med" Svarar jag, fast det hörs ingenting eftersom jag inte har någon mick. Men Ellen är fort framme och sätter på en sån där liten mick i min klänning.
"Så Jennie, jag har hört att Justin har överraskat dej väldigt mycket, resan till exempel." Säger Ellen
"Japp" Säger jag och nickar.
"Så det var väll din tur nu att överraska honom"
"Ja, det var jättekul. Du skulle sett din min" Säger jag och kollar menande på Justin som står där och strålar som en sol.
"Haha, det här var absolut den bästa överraskingen!" Säger han och lägger sin arm runt mej.
Vi sätter oss ner i fotöljerna och Ellen ställer frågor vissa till mej och vissa till Justin och några till oss båda.
"Vilken av Justins låtar är din favorit?" Frågar Ellen mej.
"U Smile" Säger jag direkt utan att behöva tänka efter. Jag har alltid tyckt att den är bäst.
Innan Ellen hinner säga något börjar Justin sjunga på den.
"If you need me I'll come running from a thousand miles away. When you smile I smile oh whooa
U smile I smile" Osv.
"Hur känns det älskling? Man kan ju säga att detta var din första intervju" Säger Justin
när vi går hand i hand backstage.
"Jättebra" Säger jag och ler.
"Vad kul att du stannar ända till Söndag!"
"Allting för dej baby" Säger jag och flinar.
Justin bor på samma hotell som mej och mamma så han åker med oss.
Det första vi gör när vi kommer tillbaka till hotellet är att äta.
Resten av kvällen hänger jag och Justin i en spelhall.
Helt plötsligt kommer det in en jag känner igen, men jag kan inte sätta fingret på vem det är..
KOMMENTERA :D
PeaceN'Love
Love is always love - Del 29
Skoldagen går ganska snabbt och när jag väl är hemma sjunker jag ner i tv-soffan med fjärrkontrolen i ena handen.
Jag börjar kolla på något tråkigt pogram och tillslut somnar jag...
Mamma väcker mej någon timme senare för hon vill prata.
"Hur mår du?" Börjar hon med att fråga.
"Bra.." Svarar jag och gnuggar mej sömnigt i ögonen. "Vad var det du ville?" Jag sätter mej upp och kollar på mammas ganska alvarliga annsikte.
"Hur går det med Justin?" Undrar hon.
Tänk att jag visste att det skulle vara något om honom.
"Bra, vi har blivit sams igen" Svarar jag.
"Kan du inte berätta för mej vad som hände egentligen? Det gick ju knappt att prata med dej när du var så där. Jag har fått reda på saker från tidningar, men jag skulle hellre villja att du berättar"
Jag antar att jag inte har något val. Hon är min mamma och hon har rätt att veta.
Så jag börjar berätta för henne, kanske inte så detaljerikt, jag berättar lite kortfattat bara.
"Hm.. det är väll ungefär så jag har läst i tidningarna" Säger hon när jag är klar. "Men kanske lite mer dramatiskt" Tillägger hon sedan.
Jag vet inte riktigt hur jag får dagarna att gå men snart har det gått en vecka sen Justin åkte.
Vi har smsat varje dag och pratat med varandra i telefon, men det är inte riktigt samma sak som att träffas i verkligheten. Men det funkar.
Det är söndag kväll och jag ligger i soffan och halvsover när mamma kommer och skakar liv i mej.
"På Fredag ska du få träffa någon du har saknat väldigt mycket" Säger hon och ler stort.
Helt plötsligt känner jag mej jätte pigg, jag vet direkt vem hon menar.
"Justin..!!" Andas jag och känner hur hela jag ler.
Mamma ler mot mej.
"Vi åker till New York och träffar honom över helgen. Men det är en överraskning, han vet ingenting"
Jag ler och ler, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Mindre än en vecka till, sen får jag träffa min prins igen.
"Mamma, TACK!" Säger jag och kastar mej runt henne.
Jag går upp och gör mej iordning, sen går jag och lägger mej.
Men innan jag somnar pratar jag en stund med Justin i telefon också.
Det är svårt att hålla sig för att inte säga att jag kommer på fredag.
"Nu har vi snart klarat av en vecka, och ungefär tre veckor återstår" Säger han och får det att låta så possetivt.
Jag ler, han skulle bara veta.
"Sen kan vi träffas igen" Säger jag.
"Yepp. Jag längtar efter att få se ditt leénde igen" Säger han och jag kan höra att han ler där i anndra änden.
"Jag längtar också, att få se ditt, och dina underbara ögon, ditt gulliga skratt, känna din närhet.. allt"
Justin skrattar till lite.
"Det går fortare än du tror" Säger han.
"Det kommer nog gå fortare än du tror också" Säger jag lite hemlighetsfullt. Men han verkar inte fatta ändå som tur är.
"Du kanske borde gå och lägga dej nu? Du har väll skola imorgon?"
"Ja, det borde jag nog" Svarar jag och kastar en snabbt blick på klockan som visar halv elva.
"Godnatt då Justin" Säger jag.
"Godnatt, älskar dej hejdå"
"Älskar dej med, hejdå"
Jag lägger på, och sen lägger jag mej ner på huvudkudden och somnar nästan på en gång.
Jag vaknar nästa morgon av min tjutande väckarklocka, jag stänger av den och ligger kvar några minuter i sängen innan jag går upp och gör mej iordning inför skolan.
Jag tar bussen till skolan med Emma och Ricki som vanligt.
"Saknar du Justin?" Undrar Ricki när vi står vid våra skåp för att hänga in våra jackor.
"Ja som bara den!" Säger jag. "Men jag ska åka och överraska honom på fredag" Jag ler bara när jag tänker på att jag ska få träffa honom snart.
"Tänk, du är tillsammans med en superstjärna!" Säger Ricki nästan lite avundsjukt.
"Haha jaa. Men han är helt normal, som vilken 16årig kille som helst" Säger jag och plockar fram min bok till läsningen som vi börjar alla måndagar med.
Ricki ler och stänger igen sitt skåp, sen går vi in i klassrummet.
Jag sätter mej ner vid en tom bänk och väntar på att Emma eller Ricki ska komma och sätta sig brevid mej, men dom går sagta och pratar om någonting, så en annan hinner före.
Jag kollar upp för att se vem det är. Det är Luke, killen som kalla mej 'Bieber-tjejen.'
"Hej, är det okej om jag sitter här?" Undrar han.
"Ehm.. visst" Säger jag och kollar snabbt på Emma och Ricki som sätter sig på bänken framför mej istället.
"Så du är från Sverige?" Frågar han.
"Japp" Svarar jag och ler lite mot honom.
"Coolt, min syster bor där, i Stockholm"
"Okej, jag bodde i Göteborg" Säger jag.
Han hinner inte säga något mer innan läraren säger åt oss att vara tysta och läsa.
Jag slår upp min bok och börjar läsa, då och då känner jag att Luke sneglar på mej. Men jag låtsas som om jag inte märker det.
Efter läsningen ska vi ha något pararbete om olika sjukdommar.
Jag och Luke kommer i samma grupp, vi får ett gäng böcker att leta fakta i och ett eget grupprum att sitta i.
Under tiden vi jobbar märker jag att Luke faktsikt är riktigt trevlig.
Han har slagit på en radio och nu sitter han och sjunger med till en låt, kanske inte så jätte bra men.
Jag vet inte riktigt vilken låt det är men han verkar kunna den väldigt bra i alla fall.
"Sjung med nu då" Säger han och gungar i takt till musiken.
"Haha, jag kan inte låten" Säger jag och skrattar.
Vi är inte alls konsentrerade på arbetet men när det kommer nyheter på radion fortsätter vi jobba, så gott vi kan. Vi pratar mest.
"Popsensationen Justin Bieber är på turné igen efter en lång tids uppehåll.." Hör jag nyhets uppläsaren säga.
"Schh!" Avbryter jag Luke och springer fram till radion för att höja.
"Vadå?" Undrar han.
"Men tyst" Säger jag och försöker höra vad dom säger.
"Justin har varit i despartion efter det att hans flickvän Jennie Andersson låg i koma på grund av en olycka. Hon slog i huvdet så hårt så när hon väl vaknade minndes hon ingenting. Alla konserter och intervjuer ställdes in men nu är Bieber på benen igen.
Nu minns Jennie allt igen och båda två mår bra."
"Va?! Har du haft minnesförlust?" Undrar Luke förvånat.
"Ja, men tyst nu!"
"Justin är faktiskt med oss i studion idag. Hej Justin" Säger nyhetsuppläsaren.
"Hej" Hör jag Justins röst säga och jag ryser till. Hans röst, hans underbara röst..!
"Hur var det egentligen att inte veta om Jennie skulle överleva?"
"Åh, det var hemskt. Jag mådde så dåligt" Säger Justin
"Okej. Vart är hon nu när du är ute på turné då?"
"Hon är hemma i Atlanta, nu är hon antagligen i skolan. Jag saknar henne väldigt mycket, men vi smsar och pratar med varandra i telefon varje dag"
Jag ler över hur gullig han är.
Jag sneglar lite åt Lukes håll och ser att han också sitter och lyssnar lika noga som jag.
"Hur träffades ni?"
"Hon tappade sin mobil på en konsert i Atlanta, så Scooter ringde hennes mamma och dom kom tillbaka för att få tillbaks mobilen. Jag vet inte varför, men dom fick i alla fall komma bakestage och jag och Jennie kom varandra ganska nära redan då. Sen började vi träffas mera och mera. Det sa bara klick liksom"
"Så du är verkligen kär i denna tjej?"
"Ja det är jag verkligen"
"Det är många fans, eller Beliebers som det kallas, som är oroliga över att du kommer svika dom nu när du har flickvän. Kommer det hända?"
"Åh, nej! Absolut inte. Jag älskar dom fortfarande lika mycket, dom betyder allt, utan dom hade jag inte varit här som jag är idag."
"Okej, tack Justin."
"Tack själv"
"Nu kommer Justins stora hit Baby, så luta er tillbaka och njut"
Baby börjar spelas ur radion och jag sitter där med ett fånigt leénde på läpparna.
"Vad gulligt han pratar om dej" Säger Luke och vänder sig mot mej.
"Ja.." Säger jag lite halft drömmande.
"Jag som trodde han var bög"
"Haha, så du är lite besviken nu då, nu när inte du kan få honom?" Säger jag på skoj.
"Ha-ha, jätte kul"
Jag ser hur hans blick glider ner till min handled och fastnar på armbandet som jag fick av Justin, som jag har tagit på mej igen efter att det har legat inslängt i en låda.
"Jag läste om det här armbandet någonstans" Säger han och granskar det. "Det var tydligen jättedyrt. Och att du tog av dej det för att Justin hade hittat en annan tjej eller nåt..?"
"Mm.. han svek mej, men det har löst sig nu." Säger jag. "Hur vet du det föresten?"
Det förvånar mej att han kan så mycket om Justin, är han ett fan eller?
"Nej, jag bara råka läsa det. Min syster är en av dom der Beliberna"
"Jaha, du sa ju att din syster bodde i Sverige?" Säger jag, fast sen så kommer jag på att hon kan ju vara ett fan av Justin Bieber även om hon bor i Sverige. Men om hon bor där är hon nog vuxen och det brukar mest vara tonårstjejer som är galen i Justin.
"Haha ja, men jag har två systrar"
Resten av dagen har jag Justin i mitt huvud mer än vanligt.
Det första jag gör när jag kommer hem från skolan är att ringa honom.
Och tur som jag har svarar han.
"Hej älskling!" Säger han
"Hej, jag hörde dej på radion" Säger jag.
"Gjorde du? Var inte du i skolan?"
"Jo men vi gjorde något grupparbete och då hade jag och Luke på radion medans vi jobbade" Förklarar jag.
"Luke?"
"Ja, en kille i min klass, alltså han jag jobbade med"
"Jaha, okej."
"Justin du är så söt" Säger jag och ler. "Jag hade ett fånigt leénde i annsiktet hela dagen efter det."
"Haha. Men du, jag måste lägga på nu, byta om till scenkläder och sånt du vet"
Vi säger hejdå och lägger sedan på.
Några dagar senare när jag vaknar upp på fredag morgonen vet jag direkt att denna dagen kommer bli grym!
Jag känner det på mej.
Först är det skola och sen åker jag till New York och träffar Justin..
KOMMENTERA :D
Förlåt för att det är så dålig uppdatering nu, men hinner inte alltid, och plus att jag typ inte vet vad som ska hända i novellen mer.
Själv tycker jag att den borde ta slut snart, dels för att en novell inte behöver vara längre och för att det känns som om den kommer bli långtråkig annars. Jag har faktiskt planerat ett litet slut i del 30, alltså nästa, men det är helt upp till er vad ni tycker.
Jag personligen skulle tycka det var roligare att börja skriva på en ny novell snart, om en helt ny tjej.
Men det är inte jag som ska läsa novellen utan det är ni :)
Så vad tycker ni? Kommentera :)
PeaceN'Love
Jag börjar kolla på något tråkigt pogram och tillslut somnar jag...
Mamma väcker mej någon timme senare för hon vill prata.
"Hur mår du?" Börjar hon med att fråga.
"Bra.." Svarar jag och gnuggar mej sömnigt i ögonen. "Vad var det du ville?" Jag sätter mej upp och kollar på mammas ganska alvarliga annsikte.
"Hur går det med Justin?" Undrar hon.
Tänk att jag visste att det skulle vara något om honom.
"Bra, vi har blivit sams igen" Svarar jag.
"Kan du inte berätta för mej vad som hände egentligen? Det gick ju knappt att prata med dej när du var så där. Jag har fått reda på saker från tidningar, men jag skulle hellre villja att du berättar"
Jag antar att jag inte har något val. Hon är min mamma och hon har rätt att veta.
Så jag börjar berätta för henne, kanske inte så detaljerikt, jag berättar lite kortfattat bara.
"Hm.. det är väll ungefär så jag har läst i tidningarna" Säger hon när jag är klar. "Men kanske lite mer dramatiskt" Tillägger hon sedan.
Jag vet inte riktigt hur jag får dagarna att gå men snart har det gått en vecka sen Justin åkte.
Vi har smsat varje dag och pratat med varandra i telefon, men det är inte riktigt samma sak som att träffas i verkligheten. Men det funkar.
Det är söndag kväll och jag ligger i soffan och halvsover när mamma kommer och skakar liv i mej.
"På Fredag ska du få träffa någon du har saknat väldigt mycket" Säger hon och ler stort.
Helt plötsligt känner jag mej jätte pigg, jag vet direkt vem hon menar.
"Justin..!!" Andas jag och känner hur hela jag ler.
Mamma ler mot mej.
"Vi åker till New York och träffar honom över helgen. Men det är en överraskning, han vet ingenting"
Jag ler och ler, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Mindre än en vecka till, sen får jag träffa min prins igen.
"Mamma, TACK!" Säger jag och kastar mej runt henne.
Jag går upp och gör mej iordning, sen går jag och lägger mej.
Men innan jag somnar pratar jag en stund med Justin i telefon också.
Det är svårt att hålla sig för att inte säga att jag kommer på fredag.
"Nu har vi snart klarat av en vecka, och ungefär tre veckor återstår" Säger han och får det att låta så possetivt.
Jag ler, han skulle bara veta.
"Sen kan vi träffas igen" Säger jag.
"Yepp. Jag längtar efter att få se ditt leénde igen" Säger han och jag kan höra att han ler där i anndra änden.
"Jag längtar också, att få se ditt, och dina underbara ögon, ditt gulliga skratt, känna din närhet.. allt"
Justin skrattar till lite.
"Det går fortare än du tror" Säger han.
"Det kommer nog gå fortare än du tror också" Säger jag lite hemlighetsfullt. Men han verkar inte fatta ändå som tur är.
"Du kanske borde gå och lägga dej nu? Du har väll skola imorgon?"
"Ja, det borde jag nog" Svarar jag och kastar en snabbt blick på klockan som visar halv elva.
"Godnatt då Justin" Säger jag.
"Godnatt, älskar dej hejdå"
"Älskar dej med, hejdå"
Jag lägger på, och sen lägger jag mej ner på huvudkudden och somnar nästan på en gång.
Jag vaknar nästa morgon av min tjutande väckarklocka, jag stänger av den och ligger kvar några minuter i sängen innan jag går upp och gör mej iordning inför skolan.
Jag tar bussen till skolan med Emma och Ricki som vanligt.
"Saknar du Justin?" Undrar Ricki när vi står vid våra skåp för att hänga in våra jackor.
"Ja som bara den!" Säger jag. "Men jag ska åka och överraska honom på fredag" Jag ler bara när jag tänker på att jag ska få träffa honom snart.
"Tänk, du är tillsammans med en superstjärna!" Säger Ricki nästan lite avundsjukt.
"Haha jaa. Men han är helt normal, som vilken 16årig kille som helst" Säger jag och plockar fram min bok till läsningen som vi börjar alla måndagar med.
Ricki ler och stänger igen sitt skåp, sen går vi in i klassrummet.
Jag sätter mej ner vid en tom bänk och väntar på att Emma eller Ricki ska komma och sätta sig brevid mej, men dom går sagta och pratar om någonting, så en annan hinner före.
Jag kollar upp för att se vem det är. Det är Luke, killen som kalla mej 'Bieber-tjejen.'
"Hej, är det okej om jag sitter här?" Undrar han.
"Ehm.. visst" Säger jag och kollar snabbt på Emma och Ricki som sätter sig på bänken framför mej istället.
"Så du är från Sverige?" Frågar han.
"Japp" Svarar jag och ler lite mot honom.
"Coolt, min syster bor där, i Stockholm"
"Okej, jag bodde i Göteborg" Säger jag.
Han hinner inte säga något mer innan läraren säger åt oss att vara tysta och läsa.
Jag slår upp min bok och börjar läsa, då och då känner jag att Luke sneglar på mej. Men jag låtsas som om jag inte märker det.
Efter läsningen ska vi ha något pararbete om olika sjukdommar.
Jag och Luke kommer i samma grupp, vi får ett gäng böcker att leta fakta i och ett eget grupprum att sitta i.
Under tiden vi jobbar märker jag att Luke faktsikt är riktigt trevlig.
Han har slagit på en radio och nu sitter han och sjunger med till en låt, kanske inte så jätte bra men.
Jag vet inte riktigt vilken låt det är men han verkar kunna den väldigt bra i alla fall.
"Sjung med nu då" Säger han och gungar i takt till musiken.
"Haha, jag kan inte låten" Säger jag och skrattar.
Vi är inte alls konsentrerade på arbetet men när det kommer nyheter på radion fortsätter vi jobba, så gott vi kan. Vi pratar mest.
"Popsensationen Justin Bieber är på turné igen efter en lång tids uppehåll.." Hör jag nyhets uppläsaren säga.
"Schh!" Avbryter jag Luke och springer fram till radion för att höja.
"Vadå?" Undrar han.
"Men tyst" Säger jag och försöker höra vad dom säger.
"Justin har varit i despartion efter det att hans flickvän Jennie Andersson låg i koma på grund av en olycka. Hon slog i huvdet så hårt så när hon väl vaknade minndes hon ingenting. Alla konserter och intervjuer ställdes in men nu är Bieber på benen igen.
Nu minns Jennie allt igen och båda två mår bra."
"Va?! Har du haft minnesförlust?" Undrar Luke förvånat.
"Ja, men tyst nu!"
"Justin är faktiskt med oss i studion idag. Hej Justin" Säger nyhetsuppläsaren.
"Hej" Hör jag Justins röst säga och jag ryser till. Hans röst, hans underbara röst..!
"Hur var det egentligen att inte veta om Jennie skulle överleva?"
"Åh, det var hemskt. Jag mådde så dåligt" Säger Justin
"Okej. Vart är hon nu när du är ute på turné då?"
"Hon är hemma i Atlanta, nu är hon antagligen i skolan. Jag saknar henne väldigt mycket, men vi smsar och pratar med varandra i telefon varje dag"
Jag ler över hur gullig han är.
Jag sneglar lite åt Lukes håll och ser att han också sitter och lyssnar lika noga som jag.
"Hur träffades ni?"
"Hon tappade sin mobil på en konsert i Atlanta, så Scooter ringde hennes mamma och dom kom tillbaka för att få tillbaks mobilen. Jag vet inte varför, men dom fick i alla fall komma bakestage och jag och Jennie kom varandra ganska nära redan då. Sen började vi träffas mera och mera. Det sa bara klick liksom"
"Så du är verkligen kär i denna tjej?"
"Ja det är jag verkligen"
"Det är många fans, eller Beliebers som det kallas, som är oroliga över att du kommer svika dom nu när du har flickvän. Kommer det hända?"
"Åh, nej! Absolut inte. Jag älskar dom fortfarande lika mycket, dom betyder allt, utan dom hade jag inte varit här som jag är idag."
"Okej, tack Justin."
"Tack själv"
"Nu kommer Justins stora hit Baby, så luta er tillbaka och njut"
Baby börjar spelas ur radion och jag sitter där med ett fånigt leénde på läpparna.
"Vad gulligt han pratar om dej" Säger Luke och vänder sig mot mej.
"Ja.." Säger jag lite halft drömmande.
"Jag som trodde han var bög"
"Haha, så du är lite besviken nu då, nu när inte du kan få honom?" Säger jag på skoj.
"Ha-ha, jätte kul"
Jag ser hur hans blick glider ner till min handled och fastnar på armbandet som jag fick av Justin, som jag har tagit på mej igen efter att det har legat inslängt i en låda.
"Jag läste om det här armbandet någonstans" Säger han och granskar det. "Det var tydligen jättedyrt. Och att du tog av dej det för att Justin hade hittat en annan tjej eller nåt..?"
"Mm.. han svek mej, men det har löst sig nu." Säger jag. "Hur vet du det föresten?"
Det förvånar mej att han kan så mycket om Justin, är han ett fan eller?
"Nej, jag bara råka läsa det. Min syster är en av dom der Beliberna"
"Jaha, du sa ju att din syster bodde i Sverige?" Säger jag, fast sen så kommer jag på att hon kan ju vara ett fan av Justin Bieber även om hon bor i Sverige. Men om hon bor där är hon nog vuxen och det brukar mest vara tonårstjejer som är galen i Justin.
"Haha ja, men jag har två systrar"
Resten av dagen har jag Justin i mitt huvud mer än vanligt.
Det första jag gör när jag kommer hem från skolan är att ringa honom.
Och tur som jag har svarar han.
"Hej älskling!" Säger han
"Hej, jag hörde dej på radion" Säger jag.
"Gjorde du? Var inte du i skolan?"
"Jo men vi gjorde något grupparbete och då hade jag och Luke på radion medans vi jobbade" Förklarar jag.
"Luke?"
"Ja, en kille i min klass, alltså han jag jobbade med"
"Jaha, okej."
"Justin du är så söt" Säger jag och ler. "Jag hade ett fånigt leénde i annsiktet hela dagen efter det."
"Haha. Men du, jag måste lägga på nu, byta om till scenkläder och sånt du vet"
Vi säger hejdå och lägger sedan på.
Några dagar senare när jag vaknar upp på fredag morgonen vet jag direkt att denna dagen kommer bli grym!
Jag känner det på mej.
Först är det skola och sen åker jag till New York och träffar Justin..
KOMMENTERA :D
Förlåt för att det är så dålig uppdatering nu, men hinner inte alltid, och plus att jag typ inte vet vad som ska hända i novellen mer.
Själv tycker jag att den borde ta slut snart, dels för att en novell inte behöver vara längre och för att det känns som om den kommer bli långtråkig annars. Jag har faktiskt planerat ett litet slut i del 30, alltså nästa, men det är helt upp till er vad ni tycker.
Jag personligen skulle tycka det var roligare att börja skriva på en ny novell snart, om en helt ny tjej.
Men det är inte jag som ska läsa novellen utan det är ni :)
Så vad tycker ni? Kommentera :)
PeaceN'Love
Love is always love - Del 28
"Okej, så precis nu när det äntligen är vi två igen så måste du lämna mej?" Säger jag dystert.
"Ja, jag är ledsen."
Det känns jobbit att han måste åka igen, men sammtidigt så vet jag att han måste.
Han har ju offrat mycket bara för att ha kunnat åka hit idag...
"Nej, var inte ledsen" Säger jag och ler. "Var glad"
Han svarar inte utan bara pussar mej lite lätt på kinden.
Efter att han suttit tyst ett tag säger han:
"Den nästa tjejen jag någonsin kommer älska på denna jorden..." Han gör en liten paus och flinar mot mej
"kommer vara våran dotter" Säger han sedan.
"Hahha Justin!" Säger jag och skrattar. "Det känns bra att höra"
Vi sitter länge, länge och bara pratar.
Jag har ingen koll på klockan alls, inte fören mörkret börjar falla kommer jag på att jag kanske måste hem.
Jag tar upp mobilen och kollar på klockan och ser att den är nästan nio!
Justin kollar på klockan över axeln på mej och blir minst lika förvånad som jag över att klockan redan är så mycket.
"Måste du hem nu?" Undrar Justin och ser ledsen ut.
"Jag måste nog, men jag tänker inte" Svarar jag.
Jag har verkligen inte lust att åka hem nu, jag skulle villja stanna hos Justin hela natten.
Men mamma och pappa kommer bli oroliga om jag inte hör av mej. Tänk om dom ringer polisen?!
Jag ringer hem och mamma svarar redan efter första tonen.
Hon låter inte särsiklt glad.
"Vart är du?! Klockan är snart halv tio!" Skriker hon i anndra änden.
"Ta det lungt, jag är hemma hos Justin"
"Jag trodde det var slut mellan er ?"
"Vi har rett ut saker och ting. Han har kommit hit och ställt in saker bara för att reda ut detta och han åker imorgon igen. Och då kommer inte jag få se honom på över en månad igen." Jag gör en paus och drar efter andan. "Så snälla låt mej stanna här inatt"
"Det kan du glömma" Säger mamma bestämt.
"Men snälla, snälla, snälla" Ber jag.
"Men Jennie du har skola imorgon.."
"Jag vet! Men klockan är redan halv tio"
Jag känner att Justin kollar på mej, så jag vänder på huvudet och kollar tillbaks på honom.
"Låt mej få prata med henne" Mimar han och sträcker sig efter telefonen.
Jag räcker över den till honom och han börjar prata direkt.
"Snälla, Jennie kan väll få sova här inatt, jag åker ju som sagt imorgon. Jag lovar att jag ska ta väl hand om henne."
Efter många om och men lägger han på med ett stolt leénde på läpparna.
"När du ler så där vet jag att du lyckades" Säger jag och kramar om honom.
"Så klart jag lyckades"
Vi går upp på Justins rum och han sätter sig dirket framför datan och sätter på musik.
Han bläddra igenom många låtar innan han tillslut stannar på Tonight I'm Fuckin' You med Enrique Iglesias.
Han ställer sig upp och börjar dansa runt lite i rummet, sen skruvar han upp volymen ännu mer och börjar hoppa runt som en galning på golvet.
"Haha, vad gör du?" Undrar jag
"Dansar." Svarar han. "Syns inte det?"
"Nej" Jag ler ironiskt mot honom. "Du verkar hyper" Säger jag.
"Men det är jag inte" Svarar han och går bort till datan för att stänga av musiken.
"Nähe va" Säger jag.
Sen sätter han sig brevid mej i sängen.
"You know my motivation, given my reputation. Please excuse I don’t mean to be rude. But tonight I’m fucking you, Oh you know." Börjar han sjunga lite för sig själv.
Sen kollar han på mej och ler stort. Och jag ler tillbaka.
"Vad är det?" Undrar jag.
"Jag är bara så glad att jag har fått tillbaks dej" Svarar han och ler ännu mer.
"Jag är också glad" Säger jag och kysser honom.
Jag lägger mej ner i sängen och han lägger sig brevid mej.
"Kommer du ihåg när vi var på tivolit och vi gick in i det där spegelhuset?" Frågar han och kollar upp i taket.
"Ja" Säger jag och skrattar. "Vi stod där och gapskratta åt våra munnar"
Han vänder sig mot mej och skrattar.
"Och du var typ en centimeter från att kyssa mej" Säger jag då och skrattar lite för mej själv.
"Ja, guud! Det var så pinsamt"
"För mej med. Men nu kan du kyssa mej hur mycket du vill, jag tänker inte vända bort huvudet som jag gjorde då." Säger jag och ler.
Han ler och biter sig lite i läppen. Sen lägger han sig försiktigt över mej och kysser mej mjukt.
När han försöker kyssa mej igen tar jag retsamt mina händer för annsiktet.
"Hahah, så där gör du bara för att retas" Säger han och tar tag i mina händer för att få bort dom. Och efter ett tag lyckas han.
Han pussar mej snabbt en gång på munnen, sen resar han sig upp.
Vi går ner på nedervåningen för att ta något att äta innan vi går och lägger oss.
Sen borstar vi tänderna och så. Och sen kryper vi ner i sängen och jag somnar nästa dirket.
Vi går upp tidigt nästa morgon eftersom jag måste till skolan och Justin måste åka iväg igen.
Mamma kommer och hämtar upp mej hos Justin klockan halv åtta.
Men klockan hinner bli kvart i åtta innan jag sagt hejdå till Justin.
Det är verkligen inte lätt att säga hejdå, jag kommer inte få se honom på över en månad, det kanske inte låter så mycket men det känns oändligt. Hur ska jag klara mej?
Tur att mobilen är uppfunnen i alla fall.
"Jag älskar dej" Säger jag och ger honom en slängkyss innan jag hoppar in i bilen.
Han låssas fånga den och stoppar den i fickan.
"Den ska jag spara" Säger han och ler. "Jag älskar dej med, glöm inte det"
Jag kommer precis i tid till första lektionen och sätter mej på min plats brevid Ricki.
Då här jag någon bakom mej väsa:
"Bieber-tjejen, Bieber-tjejen"
Jag vänder mej om för att se vem som sitter där. Det är en kille, men jag minns inte hans namn riktigt. Det är så många nya namn som det är svårt att hålla koll på alla.
"Vad är det?" Undrar jag. "För jag antar att det var mej du ropade på"
Han hinner inte svara innan läraren säger åt alla att vara tysta.
Det är klart att det märks att folk vet vem jag är, folk pekar och viskar vart jag än går.
Jag börjar faktiskt vänja mej vid det.
Det har hänt några gånger att folk har kommit fram och frågat om atougraf, men jag tycker bara det är kul och skriver glatt atougrafet till dom.
Skoldagen går ganska snabbt och när jag väl är hemma sjunker jag ner i tv-soffan med fjärrkontrolen i ena handen.
Jag börjar kolla på något tråkigt pogram och tillslut somnar jag...
Tråkig del. Men jag vet typ inte vad jag ska skriva, vad som ska hända i novellen. Det har gått sjukt segt att bara skriva det här.
Vad tycker ni? Ska det bli ett slut snart? Kanske i del 30?
Och sen kan jag börja på en ny novell.
Kommentera vad ni tycker :)
PeaceN'Love
"Ja, jag är ledsen."
Det känns jobbit att han måste åka igen, men sammtidigt så vet jag att han måste.
Han har ju offrat mycket bara för att ha kunnat åka hit idag...
"Nej, var inte ledsen" Säger jag och ler. "Var glad"
Han svarar inte utan bara pussar mej lite lätt på kinden.
Efter att han suttit tyst ett tag säger han:
"Den nästa tjejen jag någonsin kommer älska på denna jorden..." Han gör en liten paus och flinar mot mej
"kommer vara våran dotter" Säger han sedan.
"Hahha Justin!" Säger jag och skrattar. "Det känns bra att höra"
Vi sitter länge, länge och bara pratar.
Jag har ingen koll på klockan alls, inte fören mörkret börjar falla kommer jag på att jag kanske måste hem.
Jag tar upp mobilen och kollar på klockan och ser att den är nästan nio!
Justin kollar på klockan över axeln på mej och blir minst lika förvånad som jag över att klockan redan är så mycket.
"Måste du hem nu?" Undrar Justin och ser ledsen ut.
"Jag måste nog, men jag tänker inte" Svarar jag.
Jag har verkligen inte lust att åka hem nu, jag skulle villja stanna hos Justin hela natten.
Men mamma och pappa kommer bli oroliga om jag inte hör av mej. Tänk om dom ringer polisen?!
Jag ringer hem och mamma svarar redan efter första tonen.
Hon låter inte särsiklt glad.
"Vart är du?! Klockan är snart halv tio!" Skriker hon i anndra änden.
"Ta det lungt, jag är hemma hos Justin"
"Jag trodde det var slut mellan er ?"
"Vi har rett ut saker och ting. Han har kommit hit och ställt in saker bara för att reda ut detta och han åker imorgon igen. Och då kommer inte jag få se honom på över en månad igen." Jag gör en paus och drar efter andan. "Så snälla låt mej stanna här inatt"
"Det kan du glömma" Säger mamma bestämt.
"Men snälla, snälla, snälla" Ber jag.
"Men Jennie du har skola imorgon.."
"Jag vet! Men klockan är redan halv tio"
Jag känner att Justin kollar på mej, så jag vänder på huvudet och kollar tillbaks på honom.
"Låt mej få prata med henne" Mimar han och sträcker sig efter telefonen.
Jag räcker över den till honom och han börjar prata direkt.
"Snälla, Jennie kan väll få sova här inatt, jag åker ju som sagt imorgon. Jag lovar att jag ska ta väl hand om henne."
Efter många om och men lägger han på med ett stolt leénde på läpparna.
"När du ler så där vet jag att du lyckades" Säger jag och kramar om honom.
"Så klart jag lyckades"
Vi går upp på Justins rum och han sätter sig dirket framför datan och sätter på musik.
Han bläddra igenom många låtar innan han tillslut stannar på Tonight I'm Fuckin' You med Enrique Iglesias.
Han ställer sig upp och börjar dansa runt lite i rummet, sen skruvar han upp volymen ännu mer och börjar hoppa runt som en galning på golvet.
"Haha, vad gör du?" Undrar jag
"Dansar." Svarar han. "Syns inte det?"
"Nej" Jag ler ironiskt mot honom. "Du verkar hyper" Säger jag.
"Men det är jag inte" Svarar han och går bort till datan för att stänga av musiken.
"Nähe va" Säger jag.
Sen sätter han sig brevid mej i sängen.
"You know my motivation, given my reputation. Please excuse I don’t mean to be rude. But tonight I’m fucking you, Oh you know." Börjar han sjunga lite för sig själv.
Sen kollar han på mej och ler stort. Och jag ler tillbaka.
"Vad är det?" Undrar jag.
"Jag är bara så glad att jag har fått tillbaks dej" Svarar han och ler ännu mer.
"Jag är också glad" Säger jag och kysser honom.
Jag lägger mej ner i sängen och han lägger sig brevid mej.
"Kommer du ihåg när vi var på tivolit och vi gick in i det där spegelhuset?" Frågar han och kollar upp i taket.
"Ja" Säger jag och skrattar. "Vi stod där och gapskratta åt våra munnar"
Han vänder sig mot mej och skrattar.
"Och du var typ en centimeter från att kyssa mej" Säger jag då och skrattar lite för mej själv.
"Ja, guud! Det var så pinsamt"
"För mej med. Men nu kan du kyssa mej hur mycket du vill, jag tänker inte vända bort huvudet som jag gjorde då." Säger jag och ler.
Han ler och biter sig lite i läppen. Sen lägger han sig försiktigt över mej och kysser mej mjukt.
När han försöker kyssa mej igen tar jag retsamt mina händer för annsiktet.
"Hahah, så där gör du bara för att retas" Säger han och tar tag i mina händer för att få bort dom. Och efter ett tag lyckas han.
Han pussar mej snabbt en gång på munnen, sen resar han sig upp.
Vi går ner på nedervåningen för att ta något att äta innan vi går och lägger oss.
Sen borstar vi tänderna och så. Och sen kryper vi ner i sängen och jag somnar nästa dirket.
Vi går upp tidigt nästa morgon eftersom jag måste till skolan och Justin måste åka iväg igen.
Mamma kommer och hämtar upp mej hos Justin klockan halv åtta.
Men klockan hinner bli kvart i åtta innan jag sagt hejdå till Justin.
Det är verkligen inte lätt att säga hejdå, jag kommer inte få se honom på över en månad, det kanske inte låter så mycket men det känns oändligt. Hur ska jag klara mej?
Tur att mobilen är uppfunnen i alla fall.
"Jag älskar dej" Säger jag och ger honom en slängkyss innan jag hoppar in i bilen.
Han låssas fånga den och stoppar den i fickan.
"Den ska jag spara" Säger han och ler. "Jag älskar dej med, glöm inte det"
Jag kommer precis i tid till första lektionen och sätter mej på min plats brevid Ricki.
Då här jag någon bakom mej väsa:
"Bieber-tjejen, Bieber-tjejen"
Jag vänder mej om för att se vem som sitter där. Det är en kille, men jag minns inte hans namn riktigt. Det är så många nya namn som det är svårt att hålla koll på alla.
"Vad är det?" Undrar jag. "För jag antar att det var mej du ropade på"
Han hinner inte svara innan läraren säger åt alla att vara tysta.
Det är klart att det märks att folk vet vem jag är, folk pekar och viskar vart jag än går.
Jag börjar faktiskt vänja mej vid det.
Det har hänt några gånger att folk har kommit fram och frågat om atougraf, men jag tycker bara det är kul och skriver glatt atougrafet till dom.
Skoldagen går ganska snabbt och när jag väl är hemma sjunker jag ner i tv-soffan med fjärrkontrolen i ena handen.
Jag börjar kolla på något tråkigt pogram och tillslut somnar jag...
Tråkig del. Men jag vet typ inte vad jag ska skriva, vad som ska hända i novellen. Det har gått sjukt segt att bara skriva det här.
Vad tycker ni? Ska det bli ett slut snart? Kanske i del 30?
Och sen kan jag börja på en ny novell.
Kommentera vad ni tycker :)
PeaceN'Love
