JB novell

Några dagar senare när jag vaknar upp på fredag morgonen vet jag direkt att denna dagen kommer bli grym!
Jag känner det på mej.
Först är det skola och sen åker jag till New York och träffar Justin..

---

Skoldagen går riktigt segt, lärarna bara snackar och snackar hela tiden så man får skavsår i öronen.
När alla anndra slutar för dagen och får gå hem har jag en timmas extra engelska.
Jag kämpar mej egenom den. Och när den entligen är slut och jag har kommit hem får jag och mamma stressa som bara den för att inte komma försent till flygplatsen.

Vi kommer med flyget och allt sånt där.
När vi är framme i New York checkar vi in på ett hotell.
Jag ska överraska Justin när han är på  Ellen DeGeneres show, och det är ett tag kvar, det är inte fören på kvällen.
Så jag och mamma bestämmer oss för att åka och shoppa lite i city så jag har något fint att ta på mej på showen.
Jag hittar ganska snabbt en jätte snygg klänning, den är ganska dyr men eftersom detta är ganska speciellt unnar mamma mej den.
Efter det åker vi glatt tillbaka till hotellet och äter en god middag i hotellets resturang.

Klockan tickar på ganska snabbt så när vi har ätit klart börjar jag göra mej iordning.
"Blir detta bra?" Frågar jag och visar upp mej för mamma.
"Du är jättfin! Justin kommer bli kär i dej på nytt" Säger hon och ler stort. Jag ler tillbaka och kollar mej i spegeln ännu en gång.
Klänningen gjorde ju allt!
Jag ler mot mej själv i spegeln, självklart ler min spegelbild tillbaka.
Om ungefär en timme är Justin på Ellen showen och typ någonstans i mitten av intervjuen kommer jag in. Det ska bli så kul.

En stund senare är jag och mamma backstage. Jag blir sminkad av proffs och sånt först och sen får jag stå lite och vänta innan jag ska komma in.
Jag hör tydligt att Justin och Ellen pratar. Dom pratar lite om hans bok och Never Say Never.
Sen frågar hon om mej.
"Så du har en flickvän, hur mycket betyder hon för dej egentligen på en skala 1-10?"
Han skrattar lite och säger sedan:
"Tio, mer än tio. Hon betyder jättemycket"
"Saknar du henne när du är ute och reser och sånt?"
"Ja, det gör jag verkligen. Det är synd att hon inte kan följa med eftersom hon har skola och sitt hem i Atlanta. Men när jag är ledig och så umgås vi så ofta det bara går. Jag saknar henne jätte mycket och jag tänker på henne varje dag"
"Naaww det är så gulligt! Och jag måste bara säga att ni är jättesöta tillsammans. Kolla bara här" Säger Ellen.
Jag vet inte vad det är hon visar, kanske en bild på oss eller något. Men hela publiken börjar i alla fall applådera lite smått.
"När ska du träffa henne igen då? Det var väll ett tag sen nu?" Hör jag Ellens röst säga.
"När jag kommer hem" Säger Justin. "Åh, vi är riktigt söta på bilden" Tillägger han sedan.
Jag hade rätt, det var en bild.
"När du kommer hem? Nej, nej Justin. Tänk om du  skulle få träffa henne nu"
"Vad?" Hör jag Justin säga förvirrat och förvånat.
"Surprise Justin! Välkommen ut på sen Jennie!"
Jag går ut på sen med ett stort leénde i hela annsiktet.
När Justin får syn på mej ställer han sig upp från stolen och ler mot mej.
"JENNIE!?" Säger han förvånat och ser ut att inte fatta någonting.
Han kommer fram och ger mej en stor kram, jag drar in hans doft och då kommer jag på hur mycket jag har saknat den.
Vi kramas riktigt länge.
"Vilken lång kram" Säger Ellen när vi släppt taget om varandra. "Men ingen puss?" Innan någon av oss hinner svara börjar Ellen ropa:
"Vi vill se Justin och Jennie pussas, vi vill se Justin och Jennie pussas"
Och hela publiken hänger på och börjar ropa.
Justin bara skrattar och sen försöker han få tyst på alla.
"Okej, okej. Men det måste vara tyst" Säger han.
Ellen gör en gest och alla blir tysta, nästan lite för tyst.
Justin vänder sig mot mej igen, han tar mej lätt vid midjan och kollar mej i ögonen och sen böjer han sig fram och kysser mej mjukt. Kännslan med mina läppar mot hans är underbar att känna igen.
Alla börjar applådera och busvissla.
"Du ser jätte vacker ut idag" Säger Justin sen.
"Tack, du med" Svarar jag, fast det hörs ingenting eftersom jag inte har någon mick. Men Ellen är fort framme och sätter på en sån där liten mick i min klänning.
"Så Jennie, jag har hört att Justin har överraskat dej väldigt mycket, resan till exempel." Säger Ellen
"Japp" Säger jag och nickar.
"Så det var väll din tur nu att överraska honom"
"Ja, det var jättekul. Du skulle sett din min" Säger jag och kollar menande på Justin som står där och strålar som en sol.
"Haha, det här var absolut den bästa överraskingen!" Säger han och lägger sin arm runt mej.

Vi sätter oss ner i fotöljerna och Ellen ställer frågor vissa till mej och vissa till Justin och några till oss båda.
"Vilken av Justins låtar är din favorit?" Frågar Ellen mej.
"U Smile" Säger jag direkt utan att behöva tänka efter. Jag har alltid tyckt att den är bäst.
Innan Ellen hinner säga något börjar Justin sjunga på den.
"If you need me I'll come running from a thousand miles away. When you smile I smile oh whooa
U smile I smile" Osv.

"Hur känns det älskling? Man kan ju säga att detta var din första intervju" Säger Justin
när vi går hand i hand backstage.
"Jättebra" Säger jag och ler.
"Vad kul att du stannar ända till Söndag!"
"Allting för dej baby" Säger jag och flinar.

Justin bor på samma hotell som mej och mamma så han åker med oss.
Det första vi gör när vi kommer tillbaka till hotellet är att äta.
Resten av kvällen hänger jag och Justin i en spelhall.
Helt plötsligt kommer det in en jag känner igen, men jag kan inte sätta fingret på vem det är..

---

KOMMENTERA :D


PeaceN'Love

Skoldagen går ganska snabbt och när jag väl är hemma sjunker jag ner i tv-soffan med fjärrkontrolen i ena handen.
Jag börjar kolla på något tråkigt pogram och tillslut somnar jag...

---

Mamma väcker mej någon timme senare för hon vill prata.
"Hur mår du?" Börjar hon med att fråga.
"Bra.." Svarar jag och gnuggar mej sömnigt i ögonen. "Vad var det du ville?" Jag sätter mej upp och kollar på mammas ganska alvarliga annsikte.
"Hur går det med Justin?" Undrar hon.
Tänk att jag visste att det skulle vara något om honom.
"Bra, vi har blivit sams igen" Svarar jag.
"Kan du inte berätta för mej vad som hände egentligen? Det gick ju knappt att prata med dej när du var så där. Jag har fått reda på saker från tidningar, men jag skulle hellre villja att du berättar"
Jag antar att jag inte har något val. Hon är min mamma och hon har rätt att veta.
Så jag börjar berätta för henne, kanske inte så detaljerikt, jag berättar lite kortfattat bara.
"Hm.. det är väll ungefär så jag har läst i tidningarna" Säger hon när jag är klar. "Men kanske lite mer dramatiskt" Tillägger hon sedan.

Jag vet inte riktigt hur jag får dagarna att gå men snart har det gått en vecka sen Justin åkte.
Vi har smsat varje dag och pratat med varandra i telefon, men det är inte riktigt samma sak som att träffas i verkligheten. Men det funkar.

Det är söndag kväll och jag ligger i soffan och halvsover när mamma kommer och skakar liv i mej.
"På Fredag ska du få träffa någon du har saknat väldigt mycket" Säger hon och ler stort.
Helt plötsligt känner jag mej jätte pigg, jag vet direkt vem hon menar.
"Justin..!!" Andas jag och känner hur hela jag ler.
Mamma ler mot mej.
"Vi åker till New York och träffar honom över helgen. Men det är en överraskning, han vet ingenting"
Jag ler och ler, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Mindre än en vecka till, sen får jag träffa min prins igen.
"Mamma, TACK!" Säger jag och kastar mej runt henne.

Jag går upp och gör mej iordning, sen går jag och lägger mej.
Men innan jag somnar pratar jag en stund med Justin i telefon också.
Det är svårt att hålla sig för att inte säga att jag kommer på fredag.
"Nu har vi snart klarat av en vecka, och ungefär tre veckor återstår" Säger han och får det att låta så possetivt.
Jag ler, han skulle bara veta.
"Sen kan vi träffas igen" Säger jag.
"Yepp. Jag längtar efter att få se ditt leénde igen" Säger han och jag kan höra att han ler där i anndra änden.
"Jag längtar också, att få se ditt, och dina underbara ögon, ditt gulliga skratt, känna din närhet.. allt"
Justin skrattar till lite.
"Det går fortare än du tror" Säger han.
"Det kommer nog gå fortare än du tror också" Säger jag lite hemlighetsfullt. Men han verkar inte fatta ändå som tur är.
"Du kanske borde gå och lägga dej nu? Du har väll skola imorgon?"
"Ja, det borde jag nog" Svarar jag och kastar en snabbt blick på klockan som visar halv elva.
"Godnatt då Justin" Säger jag.
"Godnatt, älskar dej hejdå"
"Älskar dej med, hejdå"
Jag lägger på, och sen lägger jag mej ner på huvudkudden och somnar nästan på en gång.

Jag vaknar nästa morgon av min tjutande väckarklocka, jag stänger av den och ligger kvar några minuter i sängen innan jag går upp och gör mej iordning inför skolan.
Jag tar bussen till skolan med Emma och Ricki som vanligt.
"Saknar du Justin?" Undrar Ricki när vi står vid våra skåp för att hänga in våra jackor.
"Ja som bara den!" Säger jag. "Men jag ska åka och överraska honom på fredag" Jag ler bara när jag tänker på att jag ska få träffa honom snart.
"Tänk, du är tillsammans med en superstjärna!" Säger Ricki nästan lite avundsjukt.
"Haha jaa. Men han är helt normal, som vilken 16årig kille som helst" Säger jag och plockar fram min bok till läsningen som vi börjar alla måndagar med.
Ricki ler och stänger igen sitt skåp, sen går vi in i klassrummet.
Jag sätter mej ner vid en tom bänk och väntar på att Emma eller Ricki ska komma och sätta sig brevid mej, men dom går sagta och pratar om någonting, så en annan hinner före.
Jag kollar upp för att se vem det är. Det är Luke, killen som kalla mej 'Bieber-tjejen.'
"Hej, är det okej om jag sitter här?" Undrar han.
"Ehm.. visst" Säger jag och kollar snabbt på Emma och Ricki som sätter sig på bänken framför mej istället.
"Så du är från Sverige?" Frågar han.
"Japp" Svarar jag och ler lite mot honom.
"Coolt, min syster bor där, i Stockholm"
"Okej, jag bodde i Göteborg" Säger jag.
Han hinner inte säga något mer innan läraren säger åt oss att vara tysta och läsa.
Jag slår upp min bok och börjar läsa, då och då känner jag att Luke sneglar på mej. Men jag låtsas som om jag inte märker det.

Efter läsningen ska vi ha något pararbete om olika sjukdommar.
Jag och Luke kommer i samma grupp, vi får ett gäng böcker att leta fakta i och ett eget grupprum att sitta i.
Under tiden vi jobbar märker jag att Luke faktsikt är riktigt trevlig.
Han har slagit på en radio och nu sitter han och sjunger med till en låt, kanske inte så jätte bra men.
Jag vet inte riktigt vilken låt det är men han verkar kunna den väldigt bra i alla fall.
"Sjung med nu då" Säger han och gungar i takt till musiken.
"Haha, jag kan inte låten" Säger jag och skrattar.
Vi är inte alls konsentrerade på arbetet men när det kommer nyheter på radion fortsätter vi jobba, så gott vi kan. Vi pratar mest.
"Popsensationen Justin Bieber är på turné igen efter en lång tids uppehåll.." Hör jag nyhets uppläsaren säga.
"Schh!" Avbryter jag Luke och springer fram till radion för att höja.
"Vadå?" Undrar han.
"Men tyst" Säger jag och försöker höra vad dom säger.
"Justin har varit i despartion efter det att hans flickvän Jennie Andersson låg i koma på grund av en olycka. Hon slog i huvdet så hårt så när hon väl vaknade minndes hon ingenting. Alla konserter och intervjuer ställdes in men nu är Bieber på benen igen.
Nu minns Jennie allt igen och båda två mår bra."
"Va?! Har du haft minnesförlust?" Undrar Luke förvånat.
"Ja, men tyst nu!"
"Justin är faktiskt med oss i studion idag. Hej Justin" Säger nyhetsuppläsaren.
"Hej" Hör jag Justins röst säga och jag ryser till. Hans röst, hans underbara röst..!
"Hur var det egentligen att inte veta om Jennie skulle överleva?"
"Åh, det var hemskt. Jag mådde så dåligt" Säger Justin
"Okej. Vart är hon nu när du är ute på turné då?"
"Hon är hemma i Atlanta, nu är hon antagligen i skolan. Jag saknar henne väldigt mycket, men vi smsar och pratar med varandra i telefon varje dag"
Jag ler över hur gullig han är. 
Jag sneglar lite åt Lukes håll och ser att han också sitter och lyssnar lika noga som jag.
"Hur träffades ni?"
"Hon tappade sin mobil på en konsert i Atlanta, så Scooter ringde hennes mamma och dom kom tillbaka för att få tillbaks mobilen. Jag vet inte varför, men dom fick i alla fall komma bakestage och jag och Jennie kom varandra ganska nära redan då. Sen började vi träffas mera och mera. Det sa bara klick liksom"
"Så du är verkligen kär i denna tjej?"
"Ja det är jag verkligen"
"Det är många fans, eller Beliebers som det kallas, som är oroliga över att du kommer svika dom nu när du har flickvän. Kommer det hända?"
"Åh, nej! Absolut inte. Jag älskar dom fortfarande lika mycket, dom betyder allt, utan dom hade jag inte varit här som jag är idag."
"Okej, tack Justin."
"Tack själv"
"Nu kommer Justins stora hit Baby, så luta er tillbaka och njut"
Baby börjar spelas ur radion och jag sitter där med ett fånigt leénde på läpparna.
"Vad gulligt han pratar om dej" Säger Luke och vänder sig mot mej.
"Ja.." Säger jag lite halft drömmande.
"Jag som trodde han var bög"
"Haha, så du är lite besviken nu då, nu när inte du kan få honom?" Säger jag på skoj.
"Ha-ha, jätte kul"
Jag ser hur hans blick glider ner till min handled och fastnar på armbandet som jag fick av Justin, som jag har tagit på mej igen efter att det har legat inslängt i en låda.
"Jag läste om det här armbandet någonstans" Säger han och granskar det. "Det var tydligen jättedyrt. Och att du tog av dej det för att Justin hade hittat en annan tjej eller nåt..?"
"Mm.. han svek mej, men det har löst sig nu." Säger jag. "Hur vet du det föresten?"
Det förvånar mej att han kan så mycket om Justin, är han ett fan eller?
"Nej, jag bara råka läsa det. Min syster är en av dom der Beliberna"
"Jaha, du sa ju att din syster bodde i Sverige?" Säger jag, fast sen så kommer jag på att hon kan ju vara ett fan av Justin Bieber även om hon bor i Sverige. Men om hon bor där är hon nog vuxen och det brukar mest vara tonårstjejer som är galen i Justin.
"Haha ja, men jag har två systrar"


Resten av dagen har jag Justin i mitt huvud mer än vanligt.
Det första jag gör när jag kommer hem från skolan är att ringa honom.
Och tur som jag har svarar han.
"Hej älskling!" Säger han
"Hej, jag hörde dej på radion" Säger jag.
"Gjorde du? Var inte du i skolan?"
"Jo men vi gjorde något grupparbete och då hade jag och Luke på radion medans vi jobbade" Förklarar jag.
"Luke?"
"Ja, en kille i min klass, alltså han jag jobbade med"
"Jaha, okej."
"Justin du är så söt" Säger jag och ler. "Jag hade ett fånigt leénde i annsiktet hela dagen efter det."
"Haha. Men du, jag måste lägga på nu, byta om till scenkläder och sånt du vet"
Vi säger hejdå och lägger sedan på.

Några dagar senare när jag vaknar upp på fredag morgonen vet jag direkt att denna dagen kommer bli grym!
Jag känner det på mej.
Först är det skola och sen åker jag till New York och träffar Justin..

---

KOMMENTERA :D

Förlåt för att det är så dålig uppdatering nu, men hinner inte alltid, och plus att jag typ inte vet vad som ska hända i novellen mer.
Själv tycker jag att den borde ta slut snart, dels för att en novell inte behöver vara längre och för att det känns som om den kommer bli långtråkig annars. Jag har faktiskt planerat ett litet slut i del 30, alltså nästa, men det är helt upp till er vad ni tycker.
Jag personligen skulle tycka det var roligare att börja skriva på en ny novell snart, om en helt ny tjej.
Men det är inte jag som ska läsa novellen utan det är ni :)
Så vad tycker ni? Kommentera :)


PeaceN'Love

"Okej, så precis nu när det äntligen är vi två igen så måste du lämna mej?" Säger jag dystert.
"Ja, jag är ledsen."
Det känns jobbit att han måste åka igen, men sammtidigt så vet jag att han måste.
Han har ju offrat mycket bara för att ha kunnat åka hit idag...

---

"Nej, var inte ledsen" Säger jag och ler. "Var glad"
Han svarar inte utan bara pussar mej lite lätt på kinden.
Efter att han suttit tyst ett tag säger han:
"Den nästa tjejen jag någonsin kommer älska på denna jorden..." Han gör en liten paus och flinar mot mej
"kommer vara våran dotter" Säger han sedan.
"Hahha Justin!" Säger jag och skrattar. "Det känns bra att höra"

Vi sitter länge, länge och bara pratar.
Jag har ingen koll på klockan alls, inte fören mörkret börjar falla kommer jag på att jag kanske måste hem.
Jag tar upp mobilen och kollar på klockan och ser att den är nästan nio!
Justin kollar på klockan över axeln på mej och blir minst lika förvånad som jag över att klockan redan är så mycket.
"Måste du hem nu?" Undrar Justin och ser ledsen ut.
"Jag måste nog, men jag tänker inte" Svarar jag.
Jag har verkligen inte lust att åka hem nu, jag skulle villja stanna hos Justin hela natten.
Men mamma och pappa kommer bli oroliga om jag inte hör av mej. Tänk om dom ringer polisen?!
Jag ringer hem och mamma svarar redan efter första tonen.
Hon låter inte särsiklt glad.
"Vart är du?! Klockan är snart halv tio!" Skriker hon i anndra änden.
"Ta det lungt, jag är hemma hos Justin"
"Jag trodde det var slut mellan er ?"
"Vi har rett ut saker och ting. Han har kommit hit och ställt in saker bara för att reda ut detta och han åker imorgon igen. Och då kommer inte jag få se honom på över en månad igen." Jag gör en paus och drar efter andan. "Så snälla låt mej stanna här inatt"
"Det kan du glömma" Säger mamma bestämt.
"Men snälla, snälla, snälla" Ber jag.
"Men Jennie du har skola imorgon.."
"Jag vet! Men klockan är redan halv tio"
Jag känner att Justin kollar på mej, så jag vänder på huvudet och kollar tillbaks på honom.
"Låt mej få prata med henne" Mimar han och sträcker sig efter telefonen.
Jag räcker över den till honom och han börjar prata direkt.
"Snälla, Jennie kan väll få sova här inatt, jag åker ju som sagt imorgon. Jag lovar att jag ska ta väl hand om henne."
Efter många om och men lägger han på med ett stolt leénde på läpparna.
"När du ler så där vet jag att du lyckades" Säger jag och kramar om honom.
"Så klart jag lyckades"

Vi går upp på Justins rum och han sätter sig dirket framför datan och sätter på musik.
Han bläddra igenom många låtar innan han tillslut stannar på Tonight I'm Fuckin' You med Enrique Iglesias.
Han ställer sig upp och börjar dansa runt lite i rummet, sen skruvar han upp volymen ännu mer och börjar hoppa runt som en galning på golvet.
"Haha, vad gör du?" Undrar jag
"Dansar." Svarar han. "Syns inte det?"
"Nej" Jag ler ironiskt mot honom. "Du verkar hyper" Säger jag.
"Men det är jag inte" Svarar han och går bort till datan för att stänga av musiken.
"Nähe va" Säger jag.
Sen sätter han sig brevid mej i sängen.
"You know my motivation, given my reputation. Please excuse I don’t mean to be rude. But tonight I’m fucking you, Oh you know." Börjar han sjunga lite för sig själv.
Sen kollar han på mej och ler stort. Och jag ler tillbaka.
"Vad är det?" Undrar jag.
"Jag är bara så glad att jag har fått tillbaks dej" Svarar han och ler ännu mer.
"Jag är också glad" Säger jag och kysser honom.
Jag lägger mej ner i sängen och han lägger sig brevid mej.
"Kommer du ihåg när vi var på tivolit och vi gick in i det där spegelhuset?" Frågar han och kollar upp i taket.
"Ja" Säger jag och skrattar. "Vi stod där och gapskratta åt våra munnar"
Han vänder sig mot mej och skrattar.
"Och du var typ en centimeter från att kyssa mej" Säger jag då och skrattar lite för mej själv.
"Ja, guud! Det var så pinsamt"
"För mej med. Men nu kan du kyssa mej hur mycket du vill, jag tänker inte vända bort huvudet som jag gjorde då." Säger jag och ler.
Han ler och biter sig lite i läppen. Sen lägger han sig försiktigt över mej och kysser mej mjukt.
När han försöker kyssa mej igen tar jag retsamt mina händer för annsiktet.
"Hahah, så där gör du bara för att retas" Säger han och tar tag i mina händer för att få bort dom. Och efter ett tag lyckas han.
Han pussar mej snabbt en gång på munnen, sen resar han sig upp.

Vi går ner på nedervåningen för att ta något att äta innan vi går och lägger oss.
Sen borstar vi tänderna och så. Och sen kryper vi ner i sängen och jag somnar nästa dirket.

Vi går upp tidigt nästa morgon eftersom jag måste till skolan och Justin måste åka iväg igen.
Mamma kommer och hämtar upp mej hos Justin klockan halv åtta.
Men klockan hinner bli kvart i åtta innan jag sagt hejdå till Justin.
Det är verkligen inte lätt att säga hejdå, jag kommer inte få se honom på över en månad, det kanske inte låter så mycket men det känns oändligt. Hur ska jag klara mej?
Tur att mobilen är uppfunnen i alla fall.
"Jag älskar dej" Säger jag och ger honom en slängkyss innan jag hoppar in i bilen.
Han låssas fånga den och stoppar den i fickan.
"Den ska jag spara" Säger han och ler. "Jag älskar dej med, glöm inte det"

Jag kommer precis i tid till första lektionen och sätter mej på min plats brevid Ricki.
Då här jag någon bakom mej väsa:
"Bieber-tjejen, Bieber-tjejen"
Jag vänder mej om för att se vem som sitter där. Det är en kille, men jag minns inte hans namn riktigt. Det är så många nya namn som det är svårt att hålla koll på alla.
"Vad är det?" Undrar jag. "För jag antar att det var mej du ropade på"
Han hinner inte svara innan läraren säger åt alla att vara tysta.

Det är klart att det märks att folk vet vem jag är, folk pekar och viskar vart jag än går.
Jag börjar faktiskt vänja mej vid det.
Det har hänt några gånger att folk har kommit fram och frågat om atougraf, men jag tycker bara det är kul och skriver glatt atougrafet till dom.

Skoldagen går ganska snabbt och när jag väl är hemma sjunker jag ner i tv-soffan med fjärrkontrolen i ena handen.
Jag börjar kolla på något tråkigt pogram och tillslut somnar jag...

---

Tråkig del. Men jag vet typ inte vad jag ska skriva, vad som ska hända i novellen. Det har gått sjukt segt att bara skriva det här.
Vad tycker ni? Ska det bli ett slut snart? Kanske i del 30?
Och sen kan jag börja på en ny novell.
Kommentera vad ni tycker :)


PeaceN'Love

Vad fan gör han här?!
Jag börjar öka tackten lite. Jag har verkligen inte lust att träffa honom nu.
Han tar ner ena fönster rutan.
"Snälla Jennie, hoppa in!" Ropar han efter mej...

---

Men jag bara går vidare och låtsas som om han inte är där.
Han kör upp bilen vid min sida igen och åker i samma takt som jag går i.
"Jag ber dej. Jag har inte kommit ända hit för att du ska ingronera mej. Om jag inte älskade dej skulle jag ju inte bara låta detta vara. Så snälla låt mej förklara! Jag älskar ju dej!" Säger han med bedjande röst
"Du verkar älska den där Tanja också.." Säger jag utan att stanna eller ens kolla på honom.
"Nej! Jag gör inte det. Jag älskar dej, bara dej!"
"Justin du svek mej.. jag kan inte bara förlåta bara så där"
"Jag vet och jag är ledsen för det, jag skulle gå tillbaka i tiden och ändra på det om jag kunnde. Alla gör misstag.."
"Jag vet inte om jag tycker misstag och otrohet är riktigt samma sak" Säger jag och nu stannar jag.
"Jag ska berätta allt, bara du sätter dej i bilen" Säger Justin.
Jag tvekar en stund, sen öppnar jag bildörren och sätter mej tyst i framsätet brevid honom.

Justin kör iväg och vi sitter där tysta en stund tills jag frågar vart vi ska.
"Hem till mej, om det går bra?" Svarar Justin.
"Visst" Svarar jag oentusiastiskt.
Efter en stund är vi frame vid Justins hus.
Vi har suttit tysta hela åkturen, det är inte försen vi har satt oss i soffan i vardagsrummet som Justin äntligen bryter tystnaden.
"Du har inte armbandet som jag gav dej på dej längre.." Säger han och kollar ner på min handled.
"Nej, känns ju inte samma sak ner det som står på inte stämmer längre.." Svarar jag.
Justin kollar sorgset ner en stund, sen kollar han upp igen.
"Tanja är bara en vän. Inget mer, okej ?"
"Men hon var det. Eller hur?"
När jag säger det börjar han ombekvämt skruva sig brevid mej i soffan.
"Alltså.. nää. Jag var ju tillsammans med dej.."
"Men om vi inte var det då, så hade du tillhört henne?"
"Jag är rädd för det.." Svarar han och suckar.
"Vad menar du?" Undrar jag.
"Jag vet hur hon är nu. Hon är verkligen inte min typ!"
"Hon är en bitch" Mummlar jag. Jag kollar på Justin för att se hans reaktion och till min förvåning så flashar han ett litet leénde när jag säger det.
"Precis, Hon är en bitch."
Jag kollar frövånat på honom.
"Kan du berätta för mej vem hon är och hur ni träffades?" Undrar jag.
"Jo. Vi träffades för ganska länge sen. Någon gång i våras. Vi pratade lite, och jag tyckte väll att hon var snygg och så. Jag vet att Chaz sa till dej att han inte trodde att det var hans klasskompis, men det var det.
Vi träffades en gång och sen har hon varit på mej as mycket, velat träffas mer och så.
Och jag hade ingenting emot det, jag tyckte att hon verkade snäll och som en bra tjej" Han lägger extra betoning på 'verkade'. "Hon har berättat att hennes pappa dog nu i sommras, jag tyckte synd om henne så jag sa till henne att jag alltid fanns om hon ville prata." Han drar efter andan lite innan han fortsätter. "Men hon ljög, hon ljög om att hennes pappa hade dött bara för att få min uppmärksamhet. Bara för att kunna gråta i min famn utan att det gjorde nåt."
"Jag fattar inte riktigt" Avbryter jag. "Smsen då? Varför skrev du att du älskade henne och att de saknade henne?"
"Jag vet inte riktigt. Jag visste ju att hon skulle bli glad av att höra dom orden, men mest var det för att hon skulle sluta att smsa och ringa hela tiden" Svarar han.
Jag kan inte riktigt avgöra om den förklaringen duger för mej.
"Men när vi stod utanför min dörr du vet? Så sa du älskade mej, bara mej. Och då frågade jag om du skrev till henne att du älskade henne utan att du menade det, och då sa du nej.."
"Jag vet och det var fel att säga så, jag vet! Men hon är ett fan, och jag älskar alla min fans. Men inte på det sättet om du fattar vad jag menar"
"Men det var ju på det sättet jag menade, inte som fan" Säger jag.
"Jag vet."
Jag sitter tyst en stund och drar i en lös tråd från mina byxor.
"Inte fören jag hade åkt iväg på turnén insåg jag hur jävla mycket jag älskar dej. Du vet inte hur svårt det var att lämna dej och hela landet när vi var ovänner, hur svårt det var att vara lycklig, det hade varit mycket enklare att åka iväg om jag visste att du älskade mej och allt var bra mellan oss"
Jag ser hur en tår sakta rullar ner för hans kind, men han torkar snabbt bort den igen.
Men då kommer det en till och en till.
Utan att säga något omfamnar jag honom, vi sitter så kanske fem minuter helt tysta.
Han ligger som en gråtande bäbis i min famn och i den stunden känner jag mej glad över att jag följde med honom trottsallt.
Hur lätt ska man förlåta en kille egentligen?
Just nu vill jag inget heller än att ha tillbaks honom och att allting ska bli som förr.
"Fan ta dej Justin" Säger jag.
Han kollar oroligt upp på mej.
"Förlåt. Jag sa fel.." Säger jag och ler. "Jag älskar dej Justin. Menade jag"
Då ser jag hur hela hans annsikte skiner upp som en sol.
"Fan ta dej Jennie, jag älskar dej med!" Säger han och kysser mej.
Och då, för första gången på länge känner jag mej levande, jag känner mej alldeles varm i hela kroppen.
Jag känner mej lycklig igen och mitt hjärta känns helt.
Jag kysser honom igen och lägger mej över honom.
"Jag har saknat dej så" Säger Justin mellan pussarna.
"Jag med. Det är tackvare Chaz som jag fortfarande är vid livet" Säger jag och slutar pussa honom.
"Förlåt. Jag är glad att han fick dej att må bättre"
Jag ler som tecken på att jag håller med, sen sätter jag mej upp igen.
"När ska du åka igen?" Undrar jag.
"Jag måte åka imorgon igen" Svarar han.
"Okej, så precis nu när det äntligen är vi två igen så måste du lämna mej?" Säger jag dystert.
"Ja, jag är ledsen."
Det känns jobbit att han måste åka igen, men sammtidigt så vet jag att han måste.
Han har ju offrat mycket bara för att ha kunnat åka hit idag...

---

KOMMENTERA :D

Två delar idag ! Känner mej grym :)

PeaceN'Love

"Vad gör du här? Jag såg inte att det var du först"
"Jag är på besök hos min farmor och farfar. Dom bor här inärheten." Svarar han. "Jag kände knappt igen dej heller, du är ju alldeles söndergråten. Men Jennie du måste berätta, vad är det som har hänt?"...

---

Jag kollar ner i marken och sparkar till en sten.
"Din kompis är en idiot" Säger jag och kollar upp på honom igen.
"Va? Vad menar du? Vem?" Säger han samtidigt som han sätter sig ner på bänken.
Jag sätter mej ner brevid honom och ger honom lite tid att fundera över vem det kan vara.
"Är det Justin..?" Frågar han efter en stund.
Jag nickar och anstränger mej för att inte börja gråta igen.
"Berätta vad som hände" Ber han.
Jag berättar hela historien för honom från resan och sjukhuset tills nu. Han lyssnar noga och nickar då och då.
"Det låter verkligen inte likt honom.." Säger han fundersamt när jag är klar.
"Men så är det i alla fall. Vet du vem hon är? Tanja asså."
Han tänker efter en stund.
"Nej, tror inte det. Känner bara en Tanja och hon går i min klass, och Justins skulle knappats umgås med henne, hon är verkligen en riktigt bitch."
"Det verkar hon här Tanja också vara.." Säger jag buttert.
"Haha, jag är säker på att det inte är hon i alla fall" Säger han och ler lite mot mej.
Jag är verkligen glad att han kom, det känns lite bättre nu när jag har någon att prata med.
"Tack Chaz. Tack för att du lyssnade" Säger jag och ler tacksamt mot honom.
Han ler tillbaka och ger mej en liten kram.
"Kom. Kan vi inte gå och ta en fika eller nåt?" Undrar Chaz och tar min hand för att hjälpa mej upp.
"Visst. Men kan vi inte ta vägen om mej först? Jag har inte lust att se ut så här" Säger jag och pekar menande på mitt annsikte, som säkert är helt svart av sminket söndergråtet.

Det tar sin lilla stund att gå hem till mej, men vi har roligt och pratar under tiden.
Jag skyndar mej att tvätta annsiktet och sen tar jag bara på lite mascara, jag tar på mej byxor också eftersom dom anndra är helt dammiga av gruset.
När jag är klar tar vi bussen in till centrum.
Vi hittar ett mysigt litet fik som vi bestämer oss för att slå oss ner på.
Vi sitter där länge och bara pratar om allt mellan himmel och jord.
Men ingenting om Jutsin, vilket känns väldigt skönt. Det är skönt att prata om annat och komma på anndra tankar ett tag.
Men efter ett tag glider vi in på ämnet igen..
"Jag kan inte fatta hur Justin kunnde svika dej" Säger Chaz.
"Inte jag heller.."
"Det måste finnas en förklaring. Jag lovar, jag ska prata med honom"
"Tack" Säger jag och ler tacksamt mot honom.
"Och du borde ge honom en chans att förklara sig bättre." Säger han sedan.
"Mm.. kankse det" Svarar jag. "Men jag har redan gjort det, men han får inte fram något vettigt alls."
"Men vet du vad som är värst?" Frågar jag sedan.
"Nej?"
"Att jag fortfarande har känslor för honom.."
"Aa.. kärlek är ju alltid kärlek" Säger Chaz och ler lite smått.
Vi sitter där en stund till sen känner jag att jag måste dra mej hemmåt, så vi tar bussen hem.
Chaz går av några hållplatser tidigare än mej eftersom han ska till sin farmor.

När jag stiger innanför dörren hör jag att mamma ropar hallå.
Jag skriker hallå tillbaka och då kommer hon ut i hallen och möter mej.
"Vart har du varit så länge?"
"Ute" Svarar jag samtidigt som jag knyter upp mina converse.
"Jag hittade din mobil på golvet, alldeles sönder" Säger hon.
"Ehm.. jag vet.. jag tappade den" Ljuger jag.
"Okej.." Säger mamma fundersamt. "Du borde vara mer rädd om dina saker"
"Men jag måste gå på toa nu" Säger jag och skyndar mej iväg för att slippa mer frågor.

Jag går in på mitt rum och ser den söndriga mobilen på golvet. Jag sätter mej ner på golvet och försöker laga den och det går faktiskt, förutom att det är någon liten pigg som har låtsnat på baksidan så locker sitter inte fast ordentligt. Men jag hämtar lite tejp, och wips så är den lagad.
Nu är det bara en sak som återstår..- att se så att den funkar.
Jag provar, men det händer ingenting. Då provar jag igen och då slås den på och den funkar som vanligt igen.
Jag märker att jag har 7 nya meddelanden i inkorgen alla är från Justin förutom ett, det är från Emma.
Justin skriver att han vill träffa mej och reda ut saker och ting.
Att det är mej han gillar osv..
Jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag ge honom en chans till?
Jag svarar inte på något av smsen för jag vet ändå inte vad jag ska svara.

Dagarna går och imorgon börjar skolan. Justin har dragit igång med sina konserter igen så han är väll ute någonstans i världen, jag har inte någon vidare koll på honom längre.
Jag har pratat mycket med Ricki och Emma den senaste tiden och väldigt mycket i telefon och via sms med Chaz också. Han finns alltid där för mej och vi är väldigt bra kompisar.

Nästa morgon är det första gången på länge som jag vaknar av en väckarklocka.
Jag stänger sömnigt av den och släpar mej ur sängen. Det är inte klokt hur trött jag är!
Jag gör mej iordning mej och allt sånt där och sen går jag ner och äter frukost.
Efter det tar jag min väska och går till Emma.
Vi har bestämt att ta sällskap till skolan, Ricki möter vi vid bussen.

Skoldagen tar slut ganska fort, jag kom i samma klass som Emma, Ricki och Isabella i alla fall!
Det känns riktigt bra, Emma och Ricki är två riktigt bra tjejor, Isabella vet jag inte.
Hon är inte så mycket med oss och ibland känns det som om hon kollar konstigt på mej, men jag vet inte.
Jag lämnar skolan med ett leénde på läpparna första dagen har varit rolig i alla fall.
När jag går längs vägen på väg till bussen ser jag en bil på en parkering som ser bekant ut på något sätt.
Då ser jag att det är en Range Rover, exakt en sån som Justin har. Men det finns väll fler som har sånna, det är ju säkert inte han ändå. Han turnérar ju nu så det kan ju inte vara han.
Jag fortsätter gå utan att kolla åt det hållet något mera.
Då ser jag att en bil åker upp vid sidan om mej. Jag sneglar mot den och ser att det är Range Rovern, jag kastar en snabb blick in i förarsätet.
Nej, nej, nej, nej! Det får inte vara sant! Jag ser i syne. Det får inte vara Justin!
Vad fan gör han här?!
Jag börjar öka tackten lite. Jag har verkligen inte lust att träffa honom nu.
Han tar ner ena fönster rutan.
"Snälla Jennie, hoppa in!" Ropar han efter mej...

---

KOMMENTERA! :D

(Det är Chaz på bilden för er som inte vet) :)


PeaceN'Love

Nu skulle det vara bra att glömma Justin, så som jag gjorde när jag slog i huvudet, det var som en svart prick alla gånger Justin var med. Så får det gärna bli igen...

---

Jag går ut ur taxin utan att säga hejdå.
Men till min förvåning följer Justin med ut.
"Jag följer Jennie till dörren" Säger han innan han slår igen bildörren efter sig.
Han går efter mej hela vägen upp för grusgången, och när jag står utanför dörren vänder jag mej om.
"Vad vill du egentligen?" Frågar jag.
"Jag vill förklara" Svarar han och sparkar till en sten på trappan.
"Men jag vill inte höra" Säger jag och är precis på väg att öppna dörren när han tar tag i min arm för att stoppa mej.
"Du måste låta mej förklara!" Säger han bedjande.
Jag suckar och himmlar med ögonen.
"Justin, vad finns det att förklara? Jag har sätt alla sms, du saknar henne hon saknar dej. Ni skriver att ni älskar varandra.."
"Men det är inte sant! Jag älskar dej mera!" Säger han och tar ett steg närmare mej.
"Så du skriver att du älskar henne fast du inte menar det?" Frågar jag och tar demostratift ett steg bakåt.
Han kollar ner i marken och sen upp på mej igen.
"Förlåt.." Mummlar han och kollar sorgset på mej.
"Det förändrar ingenting Justin. Om du verkligen älskar mej, vilket jag inte tror att du gör, så får du bevisa det. Och man kan inte ha två tjejer sammtidigt.."
"Tror du inte jag vet det eller?!" Säger han argt.
Då har jag bara lust att ge honom en rak höger eller nåt.
"Det är väll nästan precis det du har haft?! Och så säger du att du vet det. Sure, du kanske vet det men du lever fan inte upp till det!"
Jag skriker det rakt i annsiktet på honom och jag känner att jag är nära på att börja gråta.
Men jag tänker inte visa mej svag inför honom.
Han sänker huvudet och kollar ner i marken.
"Det är slut Justin. Gå." Säger jag och pekar bortåt.
"Hej då. Och förlåt.." Mummlar han och sen går han sin väg.
Jag står och kollar när taxin åker iväg sen går jag in.

Mamma och pappa blir glada över att se mej.
Dom ställer tusen frågor om resan. Jag berättar om hur lyxigt allt var och hur kul vi hade.
Sen kommer jag till den delen när jag blev dålig..
Först blir dom lite arga för att jag var så dum att glömde tabbletterna, men jag tror att dom är glada över att det inte blev så alvarligt.
Jag berättar inte biten om Tanja och Justins svek, men dom verkar märka att jag är lite deppig och undrar vad det är med mej. Men jag bara skyller på att jag är trött.

Jag har svårt för att somna den kvällen. Alla tankar som far runt i huvudet håller mej vaken.
Det mesta är om Justin och den där Tanja. Vem är hon egentligen?
Jag vet ingenting..
Jag stiger upp för att ta ett glas vatten när jag märker att jag får ett sms.
Jag tvekar en stund på om jag ska kolla det, det är säkert Justin och jag orkar inte med hans ursäkter.
Men jag kollar det i alla fall.
Till min stora förvåning är det inte Justin, det är från något nummer jag inte känner igen.
Jag öppnar upp det och läser.
'Tack för att du lämnar mej och MIN Justin ifred, håll dej borta nu! Du har redan förstört för mycket. :)'
Det gör ingentingt att jag inte känner igen nummret jag fattar ändå dirket vem det är. Det är Tanja.
Även fast hon gjorde en glad gubbe är det inget vänligt sms.
Jag stänger ner meddelandet och sen kastar jag med all ilska mobilen i golvet. Batteriet flyger ut och hamnar typ två meter ifrån resten av mobilen.
Jag känner hur mina tårar börjar rinna, dom bara rinner och rinner.
Känslorna börjar välla upp inom mej. Det är alla möjliga känslor som kommer på en och samma gång
Hat, kärlek, svek m.m. Men framför allt ett brustet hjärta..
Jag kollar ner med tårfyllda ögon på den söndriga mobilen, det är så jag känner mej, helt sönder.
Jag gråter inte högt, bara några små snörvlingar ibland. Hela min kudde blir blöt av alla tårar och det smakar salt i munnen.
Flera gånger går jag upp för att snyta mej, efter typ femtioelfte gången jag är uppe tar jag med mej hela toarullen in på mitt rum.

Jag somnar äntligen när klockan är runt fem på morgonen, antagligen av ren utmattning, jag sover typ till klockan tre på eftermiddagen nästa dag.
Det förvånar mej att mamma och pappa inte har kommit och väckt mej.
Det första jag gör när jag vaknar är att gå upp och skölja mitt annsikte från allt intorkat snor.
Detta har verkligen varit den värsta natten i mitt liv!
Jag går ner i köket för att ta något att äta och då ser jag att det ligger en lapp på köksbordet.
'Godeftermiddag.
Vi har åkt för att handla, skriv en lapp om du går någonstans.
Kram mamma och pappa'
Jag känner mej ganska lättad över att dom inte är hemma, jag behöver verkligen tid för mej själv.

Efter jag har ätit bestämmer jag mej för att gå ut lite.
Jag skriver en lapp innan jag går, fast jag skriver att jag är ute med Emma. Varför vet jag inte.
Jag vet inte riktigt vart jag går, jag liksom bara går.
Efter en stund kommer jag till en liten park, som för tillfället är helt tom på folk.
Jag sätter mej ner på en bänk, utan att jag märker det börjar mina tårar rinna igen.
Jag gråter så mkt så jag inte orkar sitta kvar på bänken utan sjunker istället ner på gruset nedanför den.
jag sitter med knäna upp mot magen och huvdet i mina händer när jag helt plötsligt känner att någon knackar mej på axeln och frågar med orolig röst:
"Hur är det?"
Jag kollar upp och torkar tårarna. Farmför mej står en kille i ungefär samma ålder som mej och kollar oroligt på mej.
"Här kan du ju inte sitta. Kom ta min hand så hjälper jag dej upp" Säger han och räcker vänligt fram sin hand.
Först tänker jag skrika åt honom att lämna mej ifred, men sen tar jag ändå hans hand och låter han hjälpa mej upp.
"Jennie...?" Frågar han och kollar granskande på mej medans jag borstar bort allt grus från mina byxor.
Jag kollar upp på honom och möter hans blick och då ser jag vem det är!
Han märker det och då ler han stort mot mej.
"Vad är det som har hänt..?" Undrar han oroligt och tar tag i mina axlar.
Jag snyftar till och tar ett djup andetag för att kunna prata.
Men istället för att svara på frågan säger jag:
"Vad gör du här? Jag såg inte att det var du först"
"Jag är på besök hos min farmor och farfar. Dom bor här inärheten." Svarar han. "Jag kände knappt igen dej heller, du är ju alldeles söndergråten. Men Jennie du måste berätta, vad är det som har hänt?"...

---

Vem tror ni att det är? :)

KOMMENTERA! :D

Jag hoppas att ni fortfarande gillar novellen även om ni inte kommenterar lika mkt längre.

PeaceN'Love

Dom bär in Jennie på en bår och både jag Scooter och Kenny får åka med till sjukhuset.
Jag är orolig hela tiden, jag har varit med om detta förut, att inte veta om tjejen i mitt liv kommer att överleva och det är en sak jag absolut inte vill uppleva igen.
Jag skulle göra vad som helst, vad som helst, för att göra så att hon blir bra...

---

Jag går runt och runt i korridorerna på sjukhuset.
Jag känner mej rastlös och jag kan inte sitta stilla.
Jag går ut till väntrummet där Scooter och Kenny sitter, Scooter ber mej sitta ner, men jag vägrar.
Istället går jag där ifrån och då stötter jag på en sjuksköterska.
Hon stannar och kollar på mej.
"Känner du Jennie Andersson?" Undrar hon med en brytning på franska och kikar på mej bakom luggen.
"Ja" Svarar jag.
"Kom med mej då" Säger hon och tecknar åt mej att jag ska följa med.
Jag gör som hon säger och vi går in i Jennies rum.
Då ser jag henne sitta där i sängen med en bok i handen. Jag blir så lycklig så jag bara springer fram och kramar henne.
"Förlåt.." Mummlar hon i mitt öra.
"Förlåt för vad?" Undrar jag och släpper taget om henne lite.
"För att jag glömde ta tabbletterna, för att jag förstörde resan"
"Det är inte ditt fel!" Försäkrar jag henne om. "Och föresten resan blev inte förstörd, dom här dagarna har varit bland dom bästa i hela mitt liv"
Hon ler lite svagt mot mej.
"Är du inte trött Justin?" Frågar hon sedan.
Då kommer jag på att det är mitt i natten eller väldigt tidig morgon.
"Jo" Säger jag och ler lite.
"Hoppa upp här då" Säger hon och gör plats i sängen.
Jag gör som hon säger och alldeles snart somnar jag med mina armar runt henne.

Jennies Perspektiv:

Jag ligger och kollar på honom när han sover. Han är så söt, jag skulle kunna titta på honom hela tiden.
Han vänder sig lite i sömnen och då trillar hans mobil ut ur hans ficka.
Jag tar upp den för att lägga den på nattbordet brevid sängen när jag råkar se att han har två missade samtal.
Jag vet att jag inte borde kolla, men min nyfikenhet tar liksom över.
'Tanja<3' står det på skärmen, båda samtalen är från henne. Jag undrar vem det kan vara.
Då ser jag att hon har talat in på röstmeddelande.
Jag vet att det är fel gjort att lyssna av det, men jag gör det i alla fall.
Det är en flörtig röst som börjar prata.
"Hej Justin. Varför svarar du inte på sms eller när jag ringer? Jag hoppas på att få se dej snart, ring så fort du hör det här. Älskar dej min loverboy! Puss hej"
Det klickar till och jag sitter där med Justins mobil i handen alldeles stumm.
Tanja? Vem fan är Tanja?!
Jag känner hur ilskan och avundsjukan börjar bubbla upp i mej. Har han kontakt med anndra tjejer?
Alltså inte så, klart han har. Men på det sättet känns lite mer än kanske bara vänner?!
Jag går in på samtalslistan och raderar dom två missade samtalen och röstmeddelandet. Sen lägger jag försiktigt Justins mobil på nattbordet.
Jag kommer absolut inte kunna somna nu efter vad jag har hört. Jag tar försiktigt bort Justins arm som ligger runt mej och sen smyger jag upp till toaletten. Jag sköljer mitt annsikte ett par gånger i iskallt vatten, bara för att det känns så skönt.
"Bitch!" Säger jag för mej själv och stänger med ilska av kranen.
Vad fan ska jag göra nu? Ska jag låtsas som om ingenting hänt?

Jag går lite i korridorerna för att tänka när jag helt plötsligt stöter ihop med Scooter.
"Nämen hej tjejen!" Hälsar han glatt. "Hur mår du? Vart är Justin?"
"Hej" Svarar jag och ger honom ett litet leénde. "Jag mår fint. Han sover inne i mitt rum"
"Jaha okej, borde inte du också sova?"
"Jag har gjort det" Ljuger jag. "Borde inte du sova då?" Frågar jag med ett flin.
"Jag har precis hämtat dina och Justins saker i eran suite. Dom är i tryggt förvar hos Kenny nu. Så jag tänkte faktiskt sova lite nu" Svarar han
"Okej, tack. Men jag ska nog gå och sova lite mer nu" Säger jag.
"Okej, godnatt då" Säger Scooter och börjar gå mot ett annat håll.
"Ehm.. föresten..!" Ropar jag efter honom.
Han vänder sig om och kollar på mej.
"Ja ?"
"Vet du vem.." Börjar jag när jag helt plötsligt ångrar mej. "Eller det var inget föresten"
"Okej." Säger han och skrattar till. "Godnatt igen"

Jag börjar traska tillbaka till mitt rum igen.
Justin sover fortfarande så jag lägger mej försiktigt ner i sängen så långt ifrån honom som det går.
Då känner jag att hans arm slingrar sig runt mej. Han sov väll antagligen inte riktigt, eller så väckte jag honom.
"Vart har du varit?" Mummlar han trött.
"På toa" Säger jag kort.
Han makar sig närmare mej och tar båda armarna om mej.
Jag försöker slingra mej ur hans grepp och när han märker det släpper han taget om mej och sätter sig lite halft upp.
"Förlåt.. vad är det?" Frågar han med sömnig röst.
"Inget" Muttrar jag och makar mej ännu längre bort ifrån honom.
"Sluta retas nu" Säger han med ett skratt och lägger sin hand en bit ovanför min rumpa.
"Justin jag retas inte!" Fräser jag och tar bort hans hand.
Han verkar visst tro att jag bara skojar med honom.
"Oj.. förlåt då.."
"Mm.. Kan du vara tyst? Jag är trött!" Säger jag ilsket.
Då blir han tyst. En stund i alla fall..
"Varför är du arg? Vad har hänt?" Undrar han efter en stund.
Kanske för att du verkar ha något med hon där Tanja. Tänker jag, fast det säger jag inte.
"Jag är inte arg! Bara trött. Godnatt." Svarar jag istället.
Han suckar och mummlar något dumt om att han skulle vilja veta hur vi tjejer tänker.
Då håller jag nästan på att explodera.
Vad gärna jag skulle vilja veta hur killar tänker! Jag som trodde vi hade något, jag trodde att han älskade mej.
Men nu är det bevisat han är precis som alla anndra!
Jag ingronerar honom och lägger mej till rätta och försöker sova, tillslut lyckas jag.

När jag vaknar nästa morgon är inte Justin där. Jag kollar på klockan och ser att den är halv tolv.
Då kommer Justin in i rummet.
"Är du vaken nu?" Säger han glatt.
"Nej du vet, jag sover med öppna ögon" Mummlar jag så lågt så att han inte hör.
"Va?"
"Ja det är jag!" Säger jag lika glatt och ger honom ett annsträngt leénde.
"Kom så går vi och äter frukost då" Säger han.

Vi går ner till caffeterian och köper varsin macka och ett glas juice och sen sätter vi oss och äter.
Ibörjan sitter vi helt tysta, jag är såklart fortfarande sur.
"Vi ska vara vid flygplatsen om ungefär två timmar" Säger han efter en stund.
"Okej" Svarar jag och tar ett bett från min macka.
"Kenny och Scooter har tagit hand om våra saker, så..."
"Jag vet" Säger jag innan han hinner avsluta meningen.

Justin går på toa när vi är klara och jag går tillbaka till rummet för att hämta min tröja.
Då ser jag att Justins mobil fortfarande ligger kvar på det lilla bordet brevid sängen.
Jag tar upp den och sätter mej i sängen.
Han har tre nya meddelanden, alla tre är från Tanja.
'Saknar dej med<3' Står det på ena.
'Okej. Vad gör du då finaste?' Står det på det anndra.
'Det var länge sen jag hörde något från dej nu. Älskar dej<3 hör gärna av dej.'
Jag går in och kollar på deras konversation.
Då ser jag att Justin har svart på 'Det var länge sen jag hörde något ifrån dej... osv' smset.
Jag kollar på klockslaget och ser att det var nu, nu imorses. Antagligen när jag sov.
Han svarade: 'Förlåt, har haft fullt upp. I <3 U too.'
Och det är då hon har skrivit 'Okej. Vad gör du då finaste?'
Svaret jag läser som Justin har skrivit får mej nästan att börja gråta, men jag tvingar mej själv att inte göra det.
'Jag saknar dej <3' Har han svarat.
Jag kommer ihåg när det var till mej han skrev så..
Sen har han inte svarat något mer.
Jag känner hur klumpen i magen bara växer och växer och precis när jag ska lägga ner mobilen igen ringer det.
Tanja ringer!
Och i samma sekund kommer Justin in i rummet.
Han kollar först på mej och sen ner i min hand där hans telefon ligger och ringer. Det hörs ingenting eftersom han har på ljudlös, men den lyser ändå.
"Vem är hon?! Det är någon som håller på och ringer dej hela tiden" Flyger det ur mej.

Hela resan hem är det väldigt tyst och spänt mellan mej och Justin, han vågar nästan aldrig möta min blick.
Hela tiden sitter han tyst och stirrar rakt fram.
Han kommer väll inte på något och säga nu när han är avslöjad.

"Snälla, gå inte ut i media med det här.." Viskar Justin i mitt öra när vi sitter i en taxi på väg hem för att lämna av mej. Det är första gången han säger något till mej på över två timmar.
Jag fnyser.
Så det är det ända han tänker på?!
Nej, jag tänker låta han vara med den där Tanja hur mycket han vill.
När jag kommer hem ska jag inte ha något mer med honom och göra. Allt var ett stort jävla misstag!
En helt vanlig tjej, blir ihop med världens kändaste tonåring..
Hur kunde jag tro att han älskade mej? Han har ju hur många tjejer som helst runt sig, så varför skulle han välja mej?
Han älskar Tanja mer än mej och det är inget jag kan göra något åt.
Om jag säger något till media kommer jag bara få massa frågor och dom kommer förvränga sanningen, det kommer vara stora rubriker överallt som kommer påminna mej.
Nu skulle det vara bra att glömma Justin, så som jag gjorde när jag slog i huvudet, det var som en svart prick alla gånger Justin var med. Så får det gärna bli igen...

---

Vad tror ni kommer hända nu mellan dom?
kommer dom gå skilda vägar och leva två helt olika liv?

KOMMENTERA! :D


PeaceN'Love

Under våran åk tur stannar vi och köper mat på McDonald's.
Men Justin har lovat något alldels specielt till ikväll. Jag undrar vad det kan vara.
Det ska ju också såklart bli en överraskning...

---

Justin verkar ganska hyper inför kvällen.
Vi åker tillbaka till Eiffeltornet och nu när mörkret har börjat falla är det helt upplyst och det är så vackert.
Vi åker upp för hissen ännu en gång, bara jag och Justin. Och även denna gången är det inget annat folk där.
Om man jämnför utsikten när det är ljust som när det är mörkt vinner när det är mörkt lätt! Det är så vackert när hela stan är upplyst.
Högst upp står det ett litet runt bord med ett ljus tänt i mitten.
Justin drar ut en stol till mej och jag sätter mej ner. Sen går han runt bordet och sätter sig mitt emot mej.
Det står olika sorters plockmat på bordet, så som baguetter, olika franska ostar och anndra franska saker.
Det ser väldigt gott ut.
"Varsågod min sköna" Säger han och häller upp lite dricka i mitt glas.
"Skål!" Säger han sedan och höjer sitt glas och skålar det i mitt.
Det här är nog den romantiskaste middagen i hela mitt liv.
Sitta högst uppe i Eiffeltornet och äta en romantisk middag på kvällen med killen man älskar, bättre kan det nog inte bli.

Sen åker vi tillbaka till hotellet.
Klockan är ganska mycket, men vi bestämer oss ändå för att ta ett bad i poolen under den stjärnklara himmlen.
Justin kollar alltid lika stort på mej när jag kommer ut fron badrummet efter jag har byttit om till bikini.

Vi står på poolkanten hand i hand och hoppar i det varma vattnet.
Den här gången är vattnet varmare än luften.
Vi badar en stund sen går vi upp och byter om.
Efter det går vi och lägger oss.

Tiden går verkligen snabbt när man ha roligt, dom tre sista dagarna har gått på ett kick!
Det är synd att vi ska åka hem imorgon. Jag hade gärna stannat här med Justin i hela mitt liv!

Jag ligger i sängen och försöker sova men jag har oerhört ont i bakhuvudet.
Jag vet inte om det är en vanlig huvudvärk eller vad det är.
Jag ligger i ca 30 minuter till och försöker sova men det blir bara värre och värre, jag börjar känna mej snurrig också.
Egentligen vill jag inte väcka Justin, han ser ut att sova så gott men jag står inte ut mer.
Smärtan gör så att jag vill skrika i högan sky.
Han kollar oroligt på mej när jag berättar.
"Men du har väll tagit dina tabbletter?" Undrar han.
"Tabbletter?" Ekar jag. "Nej.. Fan!"
"Har du inte tagit dom?!"
"Nej, jag tror jag till och med har glömt att ta med mej dom" Säger jag.
Hur dum får jag bli? Hur kunnde jag glömma tabbletterna, mamma som påminnde mej flera gånger!
Jag anntar att detta är priset jag får för att våra så himmla korkad.
"Helvete.." Hör jag Justin mummla sen börjar det snurra och jag ser suddigt och dubbelt av allting.
Jag känner att jag faller bakåt och det sista jag hör är att Justin ropar mitt namn.

Justins Perspektiv:

Jag skakar hennes livlösa kropp, men ingenting händer. Hon anndas normal i alla fall.
Jag bär upp henne försiktigt i min famn och sen springer jag ut från våran suite.
Jag kan ju inte lämna henne ensam utan uppsikt. 
Jag ställer mej utan för Scooters rum och knackar först försiktigt på.
Sen kommer jag på att vad är meningen med att knacka försiktigt? Jennie har svimmat och kommer nog inte vakna av att jag bankar på en dörr.
Jag börjar slå hejvillt på dörren för att han ska vakna, men ingenting händer.
Då slår jag ilsket knytnäven i dörren så hårt jag bara kan. Det värker till i den, men det ingronerar jag.
Och då, äntligen öppnar en söming Scooter dörren.
"Justin.." Säger han trött och gnuggar sig i ögonen.
Han hinner inte säga något mer innan jag avbryter.
"Jennie har svimmat!!" Skriker jag.
Scooter kollar skräckslaget ner på Jennie som ligger helt stilla i min famn.
Sen tar han snabbt upp mobilen och ringer. Antagligen en ambulans eller något.
"Vad hände?" Undrar han sedan. Och då har även Kenny kommit ut. Han vaknade väll av mitt skrikande och bankande.
"Hon har glömt att ta sina tabbletter. Hon väckte mej för att hon hade ont i huvudet och kännde sig yr. Och sen helt plötsligt föll hon bara ihop." Förklarar jag snabbt med gråten i halsen.
Både Scooter och Kenny nickar.
"Det kommer en ambulans när som helst. Vill du bära ner henne, eller ska jag ta över?" Undrar Scooter.
"Nej, jag bär henne!" Säger jag bestämt och trycker på hissknappen.
Vi åker ner till lobbyn och det kommer fram personal till oss som undrar vad som hänt och strax efter det kommer det en ambulans.
Dom bär in Jennie på en bår och både jag Scooter och Kenny får åka med till sjukhuset.
Jag är orolig hela tiden, jag har varit med om detta förut, att inte veta om tjejen i mitt liv kommer att överleva och det är en sak jag absolut inte vill uppleva igen.
Jag skulle göra vad som helst, vad som helst, för att göra så att hon blir bra...

---

KOMMENTERA! :D
Jag har fått mycket mer besökare den senaste tiden :) Tack!  Men minde kommentarer.. :(
Borde väll vara tvärtom? ;d

Om ni kommenterar duktigt kanske ni får en till del idag :)


PeaceN'Love

Vi bestämmer oss för att kolla på en film innan vi går och lägger oss.
När filmen är slut somnar jag nästan med en gång i den mjuka varma sköna sängen.
Men bäst av allt är ju att jag har Justin brevid mej hela tiden..

---

Jag vaknar nästa morgon av att Justin ger mej blöta pussar i hela annsiktet.
När han ser att jag har vaknat ler han och pussar mej en sista gång på munnen.
"Nu får du skynda dej!" Säger han och försöker dra upp mej ur sängen.
Då ser jag att han redan har hunnit byta om, och antagligen duschat också för han luktar otroligt gott!
"Varför då?" Undrar jag och sätter mej upp.
"Jag har beställt en lite resa till oss klockan 11, och vi ska hinna äta frukost och sånt först. Så du måste skynda dej"
"Vart ska vi ?" Frågar jag sammtidigt som jag börjar gå mot toaletten.
"Haha, det får du se.." Säger han och följer efter mej.
"Åååhh! Varför kan du inte bara säga? Alla dessa överraskningar gör mej galen!" Säger jag och skrattar.
"Äh, kom igen. Det är kul med överraskningar" Säger han med ett roligt flin och går med mej in på toan.
Han fortsätter babbla på om att det är mycket roligare att överraska folk än att berätta om vad som händer.
Men vid det laget har jag redan slutat lyssna.
"Asså Justin.. Jag ska duscha och byta om, tänker du vara kvar här inne eller?" Avbryter jag honom mitt i meningen.
"Hahah oj, tänkte inte på att jag följde med dej ända in hit." Säger han och skrattar. "Men jag kanske behöver bajsa ? Du kan ju duscha så länge så kan jag bajsa!" Säger han sedan och gör ett konstigt fejkat leénde.
"Hahaha! Ibland är du bara för omogen Justin! Ut nu." Säger jag och börjar knuffa ut honom från badrummet.
"Nej nej! Jag behöver faktiskt bajsa!" Säger han och skrattar och stretar emot när jag försöker knuffa honom.
"Försök inte!" Säger jag och knuffar honom lätt i ryggen. "Föresten, var det inte du som sa att det var så himmla brottom? Det tar ju bara ännu längre tid nu när..."
Jag hinner inte prata klart innan han avbryter.
"Jo, juste! Shit, skynda dej!" Säger han och går ut från badrummet och låter mej göra mej iordning ifred.
Jag duschar snabbt, sen fönar jag håret och plattar det.
"Vad är det för väder ute?" Ropar jag så att Justin ska höra.
Men jag får inget svar så jag provar att ropa igen. Då sticker han in sitt huvud genom dörren.
"Ville du nåt?" Undrar han
"Ja.. Jag frågade vad det är för väder ute.." Säger jag lite halft generat eftersom jag står där i bara bh och trosor.
"Inte lika bra väder som igår, mulet typ"
"Okej. Kan du hämta min väska? Den röda du vet?" Frågar jag.
Eftersom jag inte har tagit med mej några kläder in på toan.
"Visst" Säger han och försvinner ut, efter en stund kommer han tillbaka med min röda väska som jag har alla mina kläder i.
Jag börjar rota i den och hittar snart ett par ljusa jeans och en snygg topp.
"Blir det här bra?" Frågar jag Justin när jag har fått på mej kläderna.
"Jätte bra!" Säger han och ler. "Men kom nu! Det finns frukost i köket"

"Vart är det vi ska?" Undrar jag när vi sitter vid frukostbordet.
"Det får du veta sen har jag ju sagt"
Jag suckar och tar en klunk juice.

När vi är klara börjar Justin stressat duka av allting.
"Det kommer en... en, en bil hit om ungefär 5minuter och då måste vi stå nere vid gatan" Säger han och ställer in den sista saken i skåpet.

Vi skyndar oss ner till gatan utanför hotellet.
Justin tar min hand och pekar på en limmousin.
"Där är våran bil!" Säger han.
"Det är ju en limmousin!" Säger jag chockat. "Du skojar?!"
"Ser det ut som om jag skojar?" Säger han med ett flin och öppnar dörren och vi hoppar in och sätter oss.
Vi åker i drygt 15 minuter och efter en stund ser jag eiffeltornet växa fram framför oss.
Och det är tydligen dit vi ska.
Vi tar hissen upp för eiffeltornet och ibland stannar vi och kollar på utsikten. Det är helt otroligt, det känns som om man kan se hur långt som helst.
Tillslut har vi kommit högst upp som var vårat mål. Vi står och kollar på utsikten när det helt plötsligt börjar små regna.
"Det regnar" Säger jag till Justin.
"Gör det?" Svarar han och låtsas som om han inte märker det.
Jag armbågar honom lite löst i sidan på skoj.
Då börjar det spöregna, ett riktigt sånt där sommar regn som störtar rakt från skyn.
Jag tänker precis springa in under tak när Justin tar tag i min arm.
"Kom igen, lite vatten har ingen dött av" Säger han och han har redan blivit pisseblöt, det har väll antagligen jag med, jag känner mej i alla fall som en blöt hund.
Justin kollar på mej och ler sitt bländande leénde.
"Du är blöt" Säger han fortfarande lika leénde.
"Då har du inte sett dej själv" Säger jag och skrattar.
Han drar mej närmare sig och håller mej lätt runt midjan.
Han kollar forskande en lång stund på mej, sen tar han mej runt nacken och kysser mej.
Och jag kan lova dej att det var en riktigt blöt kyss, hans läppar var alledels blöta av regnet.
När kyssen är över slikar han sig lite retsamt runt munnen.
Då är jag bara tvungen att kyssa honom igen, han gör mej galen när han gör så!
Hans armar slingrar sig bara mer och mer runt mej.

Vi står nära varandra och kollar ut över Paris, Justin har fortfarande en arm runt mej.
Vi står så en stund helt tysta och kollar, det ända som hörs är regnet. Förövrigt är det helt tyst.
Efter en stund vänder Justin sitt huvud mot mej, när jag märker att han kollar på mej vrider jag på mitt huvud och möter hans blick.
"Jennie.." Börjar han alvarligt och tar min hand och drar mej ännu närmare sin kropp.
Det är nästan så att jag kan höra hans klappranade hjärtslag.
"Ja?" Svarar jag och ler lite prövande.
"Jag vill att du ska veta att.." Fortsätter han lika alvarligt och kollar mej djupt i ögonen med en mystisk blick.
"Vad? Veta vad?" Frågar jag otåligt när han helt plötsligt slutar mitt i meningen.
"Att.. att, jag älskar dej" Säger han och spricker upp i ett litet leénde.
Han säger det med sådan känsla och kärlek så jag tror att jag ska svimma, jag har aldrig hört han säga det på det sättet förut. Det var verkligen speciellt.
Istället för att säga något ställer jag mej på tå för att nå upp till hans läppar.
"Jag älskar dej också" Säger jag sedan och ler.
Vi säger inget mer, vi bara står en stund och kollar på utsikten.
Sen tar vi hissen ner igen.
På vägen ner kommer jag på det att Justin måste fixat så att tornet var stängt för allmänheten, det var ju bara vi där helt ensama.
När vi kommit hela vägen ner hoppar vi in i limousinen som kommer som ett brev på posten varje gång man behöver den.
"Vad ska vi göra nu då?" Undrar jag. "Eller ska det bli en överraskning?" När jag säger 'överraskning' säger jag det med en ljus löjlig ton bara för att reta Justin.
"Haha. Du kan få veta vad vi ska göra nu." Säger han och ler. "Vi kan väll shoppa? Vi kan ju behöva lite torra kläder, och jag har inte tänkt att vi ska åka hem riktigt än."
"Ja! Det blir kul!" Säger jag.
Man kan nog säga att vi drar till oss ganska mycket uppmärksamhet när vi svänger in och parkerar limousinen.

Jag och Justin hittar snabbt kläder som vi vill ha. Vi stannar inte alls länge i köpcentrumet eftersom det är jobbigt när alla fans är efter en hela tiden.
Vi fick till och med stänga en affär som vi kollade i bara för att vi skulle få vara ifred.
Jag är verkligen inte van vid denna uppmärksamheten när folk pekar på mej och känner igen mej vart jag än går.
Det känns nästan lite läskigt.
Vi hoppar in i limousinen för att byta om till dom torra nya kläderna. Det är nästan lite pinsamt att vi gick inne på köpcentrumet typ helt blöta och letade efter kläder.

Jag verkligen stirrar ut Justins ryggtavla när han byter om. Hur snygg får man bli egentligen?!
Han drar på sig sin nya tröja och vänder sig om mot mej.

Vi åker runt i limousinen och har riktigt kul. Det finns tv och drinkar.
Jag vet inte hur många drinkar vi dricker var, men väldigt många i alla fall.
Justin tar en klunk av typ sin fjärde drink eller nåt och precis då lutar jag mej bakåt och det gör så att mina jeans gnids mott skinklädsen i bilen så det blir ett konstigt ljud.
Då ser jag som i slowmotion hur Justins dricka sprutar ut ur munnen.
Jag vänder snabbt på huvudet, men det är redan försent, all dricka har redan kommit i mitt annsikte.
Jag trokar snabbt bort det med tröjärmen och kollar sedan på Justin.
Han sitter där och gapar och jag ser hur lite dricka rinner ut ur hans mun.
Och vi det laget har jag börjat gapskratta.
Han spottar ut drickan som han har kvar i munnen i glaset igen och sen börjar han skratta som bara den.
Jag vet inte vad det är han skrattar åt, jag skrattar bara för att han gör det och för att han ser så rolig ut.
"Justin vad är det?" Undrar jag.
Jag ser att han försöker lugna ner sig lite, men han skrattar fortfarande lika mycket.
"F-f-fe-e...!!" Är det ända han får fram.
"Va?" Undrar jag och försöker att inte får värsta skrattattacken igen.
"D-duu f-feeees!" Lyckas han klämma ur sig, men det är knappt så att jag förstår vad han säger.
"Va? Sa du: 'du fes?'" Säger jag och skrattar.
Han nickar och håller sig för magen.
Och då fattar jag, när jag lutade mej bakåt lätt det ju nästan som om jag pruttade. Fast det var ju bara skinklädseln som gjorde så att det lät så.
"Hahaha! Justin det var inte jag. Det lät så när jag lutade mej bakåt i skinklädseln!"
Då börjar han garva ännu mer, nu anntagligen för att han trodde att jag fes, vilket jag inte gjorde.
Tillslut lyckas han sluta skratta.
"Jag trodde verkligen att du pruttade!" Säger han då.
"Och då var du tvungen att spotta all dricka på mej?"
"Hahaha. Oj, förlåt!" Säger han.

Under våran åk tur stannar vi och köper mat på McDonald's.
Men Justin har lovat något alldels specielt till ikväll. Jag undrar vad det kan vara.
Det ska ju också såklart bli en överraskning...

---

Okej, kom igen nu ppl ! Nu vill jag se mkt kommentarer! :)

KOMMENTERA! :D

PeaceN'Love

"Haha. Justin du friar väll inte?" Säger jag förvånat och ler.
"Haha, nej. Inte än" Säger han och blinkar med ena ögat. "Men kom igen, öppna nu!"
Jag öppnar försiktigt den lilla asken...

---

I den ligger det ett glittrande armband.
Jag tar upp det och kollar på det, det har en berlock på sig.
Det föreställer ett hjärta och i hjärtat står det 'J+J'.
Då ser jag även att J:na är massa små diamanter och runt om hjärtat är det också massa små diamnater.
Jag vet inte vad jag ska säga, det är så fint!
"Gillar du det?" Undrar han.
"Nej.. Jag älskar det!" Säger jag och slår armarna runt honom.
"Bra" Säger han och kramar mej tillbaka.
"Kan du hjälpa mej att sätta på det?" Undrar jag när vi har släppt taget om varandra.
Han hjälper mej att ta på mej det., och det sitter perfekt runt min handled.
"Hur mycket är klockan?" Undrar Justin och kollar på sin mobil. "19:30" Svarar han sedan åt sig själv.
"Ta på dej något fint, det måste inte vara värsta klänningen eller så. Bara du vet, något man kan gå ut i" Säger Justin.
Han börjar rota i sin väska och får sedan fram en vit skjorta ett par jeans och en svart slips, som han ska ha på sig.
Jag letar fram ett av mina favorit linnen, det är typ benvitt och är lång som en tunika och sitter pösigt på kroppen.
Jag går före till toan och byter om.
"Snygg som alltid" Säger han och kollar på när jag kommer ut igen.
"Så det duger?"
"Det är perfekt, eller du är perfekt" Säger han och pussar mej på näsan.
"Justin, ingen är perfekt" Säger jag och blinkar lite med ena ögat.
"Jag vet. Men för mej är du det." Säger han och ler. Och sedan går han in på toan och byter om utan att stänga dörren. Jag försöker att inte kolla alldeles för mycket, men det är svårt att låta bli.
Han står länge och försöker få ordning på slipsen. Det slutar med att jag får hjälpa honom.

Vi går hand i hand ner till repceptionen och lämnar våra nycklar.
Sen möter vi upp Kenny, han måste ju vara med nu när vi ska ut.
Jag har faktiskt ingen aning om vart vi ska, som vanligt så ska Justin alltid göra allt till överraskningar.
Men nu tror jag det mest är för att han vet att jag är så himla nyfiken, så han retar mej bara lite.
Vi går en stund och sedan går vi in i en resturang.
Justin säger något till en som arbetar där och sen blir vi visade till ett mer avskilt rum för att inte bli störda av papparazzin och fans.
"Jag hoppas att du är hungrig" Säger Justin och drar ut en stol till mej.
"Det är jag" Säger jag och sätter mej ner.
Vi bläddrar en stund i menyerna.
"Jag bjuder på allt" Säger Justin
Efter ett tag har båda bestämt sig. Jag lägger märke till att det finns inte en ända maträtt under 200 spänn!
Men det är verkligen värt pengarna, det smakar super!
Vi sitter och småpratar under tiden vi äter. Och inte försen då märker jag att Kenny inte är här.
Jag frågar Justin vart han har tagit vägen.
"Du behöver inte ora dej, han mår bra!" Säger Justin med ett flin.
"Haha. Jag menade varför han inte är här"
"Haha. Han behövs inte här och nu" Svarar han och tar sedan en klunk av sin cola.
Vi äter upp det som är kvar av våran mat och sedan säger Justin:
"Jahapp! Är det inte dags för efterrätt nu?"
"Sure!" Säger jag och ger honom ett leénde.
Det kommer en kypare och både jag och Justin beställer någon desert med glass, olika frukter och goda grejer.
Den verkar riktigt mummsig.
Och det är den verkligen också. Det godaste jag ätit i hela mitt liv. Ååhh, det är så gott!
Justin verkar tycka ungefär detsamma, för när han tar första tuggan 'Mm:ar' han högt.
"Det här var verkligen jättegott!" Säger jag med hela munnen full.
Han nickar och håller med.

När vi har fått notan och betalat, eller när Justin har betalat, lämnar vi resturangen.
jag märker att det börjar bli ganska så mörkt ute.
Kenny står och väntar på oss när vi kommer ut och då börjar vi gå tillbaka till hotellet igen.
"Kom, vi tar trapporna!" Viskar Justin och tar min hand och lämnar Kenny ensam i hissen, han gör en snopen min när vi helt plötsligt springer ifrån honom ur hissen.
Vi springer som två elefanter up för trapporna och det är säkert folk som hör oss, men det skiter vi i tottalt.
"Nej! Stackars Kenny! Han kanske blir ledsen nu när vi bara lämnade honom" Säger jag på skoj och gör en ledsen min.
"Äh, han klarar sig!" Säger Justin helt okännslomässigt samtidigt som vi svänger av vid ett hörn.
"BBUUUHHH!" Skriker Kenny och hoppar fram framför oss.
Jag och Justin blir så rädda så vi typ hoppar upp i varandras famnar, inte bokstavligen, men nästan.
"Kenny, du får inte skrämmas så! Tjejen här kommer ju för fan få mardrömmar!" Säger Justin och nickar mot mej.
"HAHA! Jag? Mardrömmar? Jag tror du blandar ihop mej med dej ibland asså"
"Ja, Justin. Det är i dina mardrömmar jag dyker upp och skrämmer vettet ur dej" Säger Kenny och håller med mej.
Justin bara fnyser lite och ser så där snobbig ut.
Sen går jag och Justin in till vårat.

Det är väldigt varmt i våran suiet så vi bestämer oss för att öppna altandörren och några fönster.
"Åh, Jennie kom och kolla!" Säger Justin och ställer sig ute på altanen och kollar rakt upp mot himmlen.
Jag ställer mej brevid honom och kollar upp.
Himmlen är alldeles stjärnklar. Det är så vackert, jag förtrollas nästan av den underbara synen.
"Ser du den stora stjärnan där?" Undrar han och pekar på den största stjärnan på himmlen som ligger lite för sig själv.
"Ja" Säger jag och sneglar lite på honom.
"Det är våran stjärna" Säger han och vänder sitt huvud mot mej.
"Naww.. Justin..." Säger jag och ler.
"Den heter.. hm.."
"Junnie!" Avbryter jag
"Haha. Ja. Junnie!" Säger Justin och skrattar.
Det här är verkligen stort, jag och Justin har precis döpt vår egna stjärna!
Vi kollar en stund till på stjärnorna men det börjar bli kallt och man får grymt ont i nacken av att kolla upp hela tiden så efter en stund går vi in igen.
Vi bestämmer oss för att kolla på en film innan vi går och lägger oss.
När filmen är slut somnar jag nästan med en gång i den mjuka varma sköna sängen.
Men bäst av allt är ju att jag har Justin brevid mej hela tiden..

---

Nu vill jag se mkt kommentarer! Kom igen nu folket :)
Det var faktiskt min namnsdag igår.. (a)

KOMMENTERA! :D

PeaceN'Love

Han lutar sig fram mot mej och kysser mej. Jag tar mina ben runt hans midja och han håller mej försiktigt under rumpan så jag inte ska trilla ner.
Kyssen bli mer och mer panssionerad och det är helt underbart!
Jag känner hans kropp mot min under vattnet.
Sen avslutar han kyssen och kollar mej djupt i ögonen.
"Du är underbar" Säger jag.
"Du med" Säger han och ler...

---

"Men du är underbarast" Säger jag och skvätter retsamt lite vatten på honom.
Han bara ler och ruskar på huvudet för att få ut allt vatten från håret.
Han simmar till trappstegen och går upp ur poolen. Han ställer sig på kanten för att hoppa i, men hejdar sig sedan när han märker att jag glor på honom.
"Vad är det?" Undrar han och försöker få ögonkontakt med mej.
Jag sliter motviligt min blick från hans otroligt snygga mage och möter hans flinande blick.
"Inget" Säger jag och biter mej i läppen.
"Okej" Säger han och tar satts och hoppar i poolen så det stänker vatten.
När han kommer upp igen flänger han med håret och tar sin hand i annsiktet för att få bort vatten.
"Asså, shit.." Flyger det ur mej innan jag hinner tänka.
Han kollar frågande på mej.
"Hur kan du vara så himmla.. sexig?" Säger jag med anndan i halsen och ler mot honom.
"Ja du.." Börjar han med ett leénde. Men fortsätter inte utan frågar istället om vi ska gå upp och typ ta en glass eller något.
Han går före mej upp för trappstegen och då fastnar hans badbyxor på något konstigt sätt i den, så dom åker ner så att jag som står bakom ser halva hans rumpa!
Jag börjar skratta som bara den och han drar generat upp sina byxor igen.
"Hahaha! Justin, jag såg din röv!"
"Jag vet. Så nu är det väll min tur att se din?" Säger han med ett flin när han kommit upp.
Jag hävar mej upp för stegen och sen går jag rätt in i Justin, med flit.
Han lägger direkt sina händer på min rumpa. Jag flinar lite och tar bort dom.
Jag går iväg och hämtar min handduk, jag hämtar även Justins hadduk och kastar den till honom.
När vi har torkat oss så vi inte är pisseblöta längre går vi in och byter om till våra kläder igen.
Sen tar vi hissen ner till lobbyn för att köpa glass.
Jag väljer en med vanilj och jordgubb och Justin väljer en vanlig med bara vanilj.
"Du.." Säger han när vi precis låst upp dörren till våran suite.
"Ja?"
"Du har lite glass där" Säger han och pekar på min kind, och tar sedan sitt pekfinger för att ta bort det.
"Du med" Säger jag.
"Vart då?"
"Precis där!" Säger jag och trycker upp hans glass i hans annsikte.
Han flinar retsamt åt mej.
"Mm.." Säger han och slickar bort glassen från munnen, men han får inte bort det som sitter lite längre upp.
Men det verkar han strunta i och går istället in.

Vi sitter ute på altanen och äter våra glassar, dom smälter fort i värmen så man får skynda sig att äta.
Efter det att vi har ätit upp, sitter vi en stund och pratar.
"Vänta lite." Säger Justin helt plötsligt och reser sig upp och försvinner in.
Jag väntar och efter ungefär fem minuter är han tillbaks. Han sätter sig leénde ner igen.
"Vad gjorde du?" Undrar jag nyfiket.
"Inget" Säger han avvikande. Jag märker på honom att han inte riktigt talar sanning.
"Ajo." Säger jag ironiskt.
"Men du får se" Säger han. "Du är så himmla nyfiken hela tiden"
"Och du är så himmla hemlighetsful"
"Kanske det. Men kom, jag tror det är klart nu" Säger han och räcker fram handen till mej.
Jag tar tag i den och följer efter honom genom vardagsrummet.
Det är obeskrivligt hur lyxigt allt är!
Vi går in till badrummet. Där har han tänt jättemånga värmeljus och fyllt bubbelpoolen med vatten.
På kanten av den ligger hans badshorts och min bikini.
Han har gjort det så himmla fint så jag nästan vill gråta av lycka! Så himmla romantiskt!
"Naww.. Justin!" Är det ända jag får fram.
Vi byter om till våra badkläder sen trycker Justin på en knapp som sätter på bubblorna i poolen.
Vi sitter nära varandra och Justin har hela tiden sin arm runt om mej.
"Du är så gullig Justin, du vet verkligen hur man ska behandla en tjej" Säger jag och kysser honom.
"Ja, med kärlek" Säger han och tar bort en hårlock från mitt annsikte.
Vi sitter en bra stund i bubbelpoolen och bara myser där bland alla stämningsfulla värmeljus.
Jag ler lyckligt och lutar mej mot hans axel och han börjar försiktigt smeka mej över håret.
Efter ett tag kliver vi upp igen. Och byter om till våra vanliga kläder.

"Jag är trött" Säger Justin och slänger sig på sängen. "Kän vad mjuk sängen är!" Säger han sedan och klappar med handen brevid sig.
Jag lägger mej ner på rygg brevid honom och håller med. Då sätter han sig över mej med ett ben på varje sida om mej, och en hand på varje sida av mitt huvud också.
"Fick dej!" Säger han och ler.
"Hahaha!" Skrattar jag och böjer med upp för att kyssa honom.
Det blir en riktigt lång kyss som aldrig vill ta slut och den blir bara mer och mer intensiv.
Hans händer leker lite med mitt hår, och gilder sedan ner över min kropp.
Tillslut känner jag att jag måste avbrya innan det går för långt.
Först kollar han lite besviket på mej men sen ler han.
"Kommer snart, älskling" Säger han och reser sig upp ifrån mej.
Jag ligger och ler för mej själv som ett fån. Det är första gången jag hör honom kalla mej för älskling.
Det låter bra i mina öronen och jag har absolut ingenting emot det.
När han kommer tillbaka ser jag att han gömmer något bakom ryggen.
Han tar fram det han gömmer och räcker fram till mej. Det är en liten mörkblå ask.
"Haha. Justin du friar väll inte?" Säger jag förvånat och ler.
"Haha, nej. Inte än" Säger han och blinkar med ena ögat. "Men kom igen, öppna nu!"
Jag öppnar försiktigt den lilla asken...

---

Ganska romantisk del, eller vad tycker ni? :)
KOMMENTERA! :D
Jag har sagt det förrut men jag säger det igen. Det är verkligen superkul när ni kommenterar det gör verkligen min dag när ni är så gulliga! Kommentarer betyder mkt!
I Love it!

PeaceN'Love

När jag så gott som klar med packningen går jag och lägger mej.
Och jag somnar med världens bredaste leénde på läpparna...

---

Jag vaknar också nästa morgon leénde.
Jag ligger kvar en stund i sängen. Och efter en stund kommer mamma in.
"Justin står nere i hallen och väntar på dej" Säger hon.
"Va?" Undrar jag. "Be honom komma upp istället"
Mamma går ner igen och strax efter kommer Justin upp.
"Hej beautiful" Säger han med ett gulligt flin i ansiktet.
"Hej" Säger jag och kramar honom och ger honom en puss på kinden. "Kan du vänta här? Jag ska bara gå till toan och göra mej iordning"
Jag tar fram kläder ur garderoben och försvinner ut till toaletten och Justin sätter sig i min säng för att vänta.
Jag försöker skynda mej så gott jag kan så hsn inte ska behöva vänta för länge.
Jag låter mitt hår vara lite lockigt, bara små plattar ner det värsta lite grann.
När jag kommer tillbaka in i mitt rum sitter Justin i min säng och bläddrar i en av alla mina FRIDA tidningar som jag har tagit med från Sverige.
"Det står om mej här!" Säger han och pekar på en sida med en bild på honom. "Men jag fattar inte vad det står"
"Haha, det står väll som vanligt att du här så snygg och talangfull eller något sånt" Säger jag och ler.
Nu kollar han upp på mej och granskar mej från topp till tå.
"Wow.. Hej snygging!"
Jag ler mot honom.
"När går planet föresten?" Undrar jag.
"Om 4 timmar typ. Sen så tar det ju sin lilla tid att åka till flygplatsen också"
"När behöver vi åka då?"
"Om en timme"
"Jag kan inte fatta att du tänker ta med mej till Paris!" Säger jag. "Det var därför du frågade om jag hade lust att åka med på en resa någon gång, då när vi var vid McDonald's?"
"Japp!" Säger Justin och ger mej det vackraste leéndet i hela världen.
När han ler kan man inte låta bli att le tillbaka.

Jag går ner för att äta frukost, Justin följer med som sällskap även om han inte vill ha något.
Jag ställer tusen frågor om vad vi ska göra och vart vi ska bo.
Men han svarar inte på någonting. Han bara säger: 'det får du se' eller 'om jag säger det så blir det ju ingen överraskning.'
Tiden har tyckts gå väldigt fort för sen är det helt plötsligt dags att åka.
Hela Justins team kommer och hämtar upp oss! Hur coolt är inte det?
Alla är väldigt snälla och roliga. Resan tar lite mer än en timme men det känns mycket kortare.
Vi har så kul hela tiden.
Vi stannar till i en liten kiosk på flygplatsen. Och jag och Justin köper varsin dricka.

När vi väll sitter på planet är jag och Justin jätte flummiga och skrattar åt allt!
Vi skrattar åt flygvärdinan, åt Scooter, åt en gubbe som äter Chips. Ja, vi skrattar verkligen åt allt.
Efter en stund efter planet har lyft blir Justin tyst. Då märker jag att han har sommnat.
Först tänker jag väcka honom, men sen kommer jag på något som är roligare..
Jag tar fram en svart tuschpenna och börjar rita honom i annsiktet.
Jag ritar en rolig mustach på honom och singelögonbryn. Jag försöker kväva några skratt samtidigt som jag ritar för att inte väcka honom.
På hans högra kind skriver jag 'Cutie' och ett hjärta.
Då kikar Scooter som sitter bakom oss fram och undrar vad vi gör.
"Schh!" Säger jag och håller mitt pekfinger framför munnen. "Justin sover"
Scooter kollar på Justin och börjar sedan skratta åt mitt konstverk.
"Var med på att han kommer hämnas på dej" Säger Scooter med ett skratt.
"Haha. Men lova att inte säg något, innan han märker det själv, okej?" Säger jag.
Han nickar och lutar sig tillbaka igen.
Efter en stund somnar även jag.
När jag vaknar igen är det första jag ser är Justin. Jag börjar gapskratta bara för han ser så rolig ut.
Justin börjar också skratta och folk stirrar konstigt på oss.
Han tar skrattande fram en spegel och håller den framför mej.
Då ser jag att han har målat mina läppar så dom ser jättestora ut, som sånna där riktigt biffiga pussmunar.
Och målat mina kinder röda och så har han målat ögonfransar ända upp till pannan med en svart penna.
Jag börjar skratta när jag ser mej själv. Jag ser ut som en sminkdocka!
"Så blir det om man busar med Bieber när han sover!" Säger Justin och ser mallig ut.
Men jag kan inte ta honom på allvar när han ser ut sådär med mustachen och ögonbrynen.
"Haha. Har du sett dej själv då?"
"Klart! Jag ser ut som supermario!"
Då börjar jag gapskratta igen. Det stämmer faktiskt!
Folk kollar på oss som om vi var värsta dampungarna.
Då hörs en röst i högtalarna som säger att det är dags för landing och att man ska sätta på sig säkerhetsbältena.
Sen kommer det en och kollar så att man har på sig dom ordentligt.
Vi landar och jag känner att jag får värsta locken för öronen, även fast jag tuggar tuggummi som man ska göra.

Det tar lång tid innan vi hittar våra väskor, men efter ett tag kommer dom.
Innan vi åker går jag och Justin till en toalett för att tvätta bort tuschen i annsiktet.
Efter ett evigt skrubbande går det äntligen bort!
Sen åker vi någonstans, jag vet inte vart för Justin vägrar att säga.
Det är så himmla coolt! Nu är vi i Frankrike, jag har aldrig varit här förut.
Vi åker inte så jätte länge, innan vi stannar utanför ett gigantiskt hotell.
"Här ska vi bo!" Säger Justin och ler stolt.
"Va?! Det är ju värsta lyxhotellet!" Utbrister jag.
Han bara ler och drar iväg med mej till ingången.
Jag står en bit bakom när han håller på att checka in, när vi fått våra nycklar går vi dirket till vårat rum utan att vänta på dom anndra.
Jag bara står och gapar när jag kommer in i rummet. Eller föresten, jag vet inte om man kan kalla det för ett rum. Först är det som en hall, sen ett stort fint vardagsrum. Och en dörr in där det antagligen är en toalett.
Sen är det ett stort sovrum och ett kök.
Det är som ett hus eller en lägenhet.
Justin kollar på mej och skrattar.
"Nu ska du och jag ha det riktigt bra!" Säger han.
"Det kan du ge dej på!" Säger jag och börjar ta av mej mina skor.
Vi börjar kolla runt lite, det finns ett kylskåp fullt med drickor som man kan ta hur många som helst av.
Jag och Justin tar varsin dirket och slår oss ner i soffan.
Då ser jag att den även finns en altan och en pool!
"Justin! Skojar du med mej eller?!"
"Vadå?" Undrar han och öppnar sin dricka.
"Finns det pool!?"
"Japp. Allt för dej baby" Säger han och ler. Sen höjer han sin flaska. "Skål för att detta kommer bli världens bästa resa!"
Jag skrattar och tar min flaska och skålar den i hans.
"Kan vi inte sätta oss där ute?" Undrar han när han har tagit den första kluncken.
Vi går ut och sätter oss vid ett bord som står där och bara njuter. Även här i Paris är det ganska varmt och bra väder ute.
"Jag vill bada" Säger Justin helt plötsligt med bliken fäst på det blåa stilla vattnet i poolen.
"Jag med" Säger jag.
"Vad väntar vi på då?" Undrar Justin och tar min hand.
Vi springer snabbt in för att byta om till badkläder. I dörröppningen på väg ut stoppar Justin mej.
"Vi hoppar i poolen på 123. Okej?" Säger han och tar min hand.
"Okej."
På tre börjar vi springa mot poolen och skrika som två galningar.
Det är nästan ingen skillnad på tempraturen i vattnet som i luften. Det är riktigt skönt
Justin lägger sig på rygg i vattnet och börjar plaska med fötterna så det skvätter på mej och överallt.
Jag skrattar och skvätter tillbaka.
Då tar Justin tag i mej och bär upp mej i sin famn.
"Håll anndan" Säger han och dyker ner med mej under vattnet. Där släpper han taget om mej, och kysser mej snabbt. Sen simmar vi upp till ytan igen för att ta luft.
Han kommer emot mej och slickar sig försiktigt om läpparna, då håller jag verkligen på att dö. 
Han är så sexig!
Han lutar sig fram mot mej och kysser mej. Jag tar mina ben runt hans midja och han håller mej försiktigt under rumpan så jag inte ska trilla ner.
Kyssen bli mer och mer panssionerad och det är helt underbart!
Jag känner hans kropp mot min under vattnet.
Sen avslutar han kyssen och kollar mej djupt i ögonen.
"Du är underbar" Säger jag.
"Du med" Säger han och ler...

---

Kan inte alla kommentera nu? Vad tycker ni?
Det är jättekul när ni kommenterar :) Det gör mej peppad att skriva mera.
Så kom igen! :)

PeaceN'Love

"Jag är hungrig" Säger Emma. "Hör du? Min mage kurrar!"
Jag hör inte att hennes mage kurrar. Men jag är i alla fall också hungrig så vi bestämmer oss för att gå till McDonald's.
Det är lång kö och alla tycks villja äta precis samtidigt som oss...

---

När vi har fått våran mat går vi ut och sätter oss vid ett bord utomhus.
När vi suttit och ätit en stund ser jag hur Emma får en konstig min i annsiktet.
Precis som jag tänker fråga vad det är, är det någon som tar tag i mina axlar bakifrån och skriker:
"BUUH!" Jag blir så rädd så att jag nästan håller på att spilla ut min dricka.
Emma börjar fnissa och jag vänder mej om för att se vem det var som skrämde mej.
Jag blir förvånad när jag ser att det är Justin som står där. Han har ett par solglasögon på sig och en vit t-shirt och ett par jeans.
"Men vad gör du här?" Frågar jag förvånat och ger honom en kram.
"Jag har köpt nya skor" Säger Justin och viftar med påsen han håller i handen.
Då ser jag att Kenny och Pattie står en bit bakom honom.
"Ska ni äta?" Undrar jag.
"Nja, jag ska bara ha en milkshake tror jag." Säger han. "Vänta här, vi kommer snart"
Justin, Pattie och Kenny försvinner iväg för att köpa milkshaken.
Efter en stund kommer dom tillbaka och slår sig ner brevid oss.
Alla sitter och samtalar en stund, och varje gång Justin frågar Emma något ser man att hon blir lite röd om kinderna.
Men efter en stund måste dom gå igen. Justin ställer sig upp och harklar sig lite.
"Jennie, kom lite." Säger han sedan.
Vi går bort en bit från dom anndra.
"Jag vill bara säga att vi börjar fra igång konserter och sånt nu" Säger Justin och låter väldigt glad.
"Åh! Vad kul!" Säger jag. "Vad det bara det du ville säga..?"
"Nja.." Säger han och flinar lite. "Det var en till sak"
"Okej, vadå?" Undrar jag nyfiket.
"Vad skulle du säga om att åka med mej på en resa någon gång framöver?"
"Det är klart jag vill!" Säger jag. "Vart då? Och när? Skolan börjar ju snart.."
"Jag vet inte. Jag tänkte bara fråga om du ville, du får se vad det blir, det får bli en överraskning."
"Haha okej" Säger jag och ler.
Precis när jag tänker gå tillbaka till dom anndra, tar Justin tag i min arm och drar mej intill sig.
"Och så ville jag göra det här" Säger han och kysser mej.
Och som alla anndra gånger vi kysst så blir jag alldeles knäsvag.
Vad romantiskt egentligen.. så och kyssas utanför McDondald's.
"Ni kanske borde ta in på hotell eller nåt" Säger Emma och flinar åt oss.
Både jag och Justin skrattar lite.
"Ne men jag ska gå nu. Hejdå" Säger han och tar på sig sina solglasögon igen och han Pattie och Kenny går iväg.
Jag kollar efter dom till dom har svängt av vid ett hörn.
Jag vänder mej mot Emma och jag ser att hon ler mot mej.
"Vad är det?" Undrar jag och skrattar till.
"Jag kan knappt tro det.." Säger hon bara och skakar lite lätt på huvudet.
"Vadå?"
"Jag har hängt med Justin Bieber! Det händer inte varje dag!" Säger hon och skrattar.
Jag bara skrattar åt henne. Jag hade ju varit likadan om det hade varit min kompis som var ihop med honom, om inte ännu värre.

Vi går i affärer en stun till sen tar vi bussen hem.
Det har varit en riktigt rolig dag, även om det inte bara blev vi tjejer där ett tag.
Men det gjorde ingenting för min del, inte för Emmas heller tror jag.
Det sista jag gör innan jag går och lägger mej är att lyssna egenom hela My Worlds.
Jag brukar göra det lite då och då men nu var det ett tag sen.

Nästa morgon blir jag väkt av att mamma kommer in i rummet.
Hon säger att jag måste upp för idag ska jag ju åka och ta bort stygnen i huvudet.
Jag kollar sömningt på klockan, den är bara halv tio. Hur tidigt ska vi vara där egentligen?
Jag släpar mej upp och väljer att ta på mej en halv lång tröja som jag köpte igår och tights.
Sen går jag ner i köket där frukosten redan står dukad.
"När ska vi vara där?" Undrar jag medans jag brer min macka.
"Halv elva" Svarar pappa utan att kolla upp från tidningen.
Jag suckar. Varför ska vi vara där så himmla tidigt, jag hade gärna sovit en stund till.

Läkarna säger att såret har läkt väldigt fint, och det är ju possetivt!
Jag berättar för dom att jag har fått tillbaks mitt minne, men jag får ända träffa någon som ställer lite frågor som jag ska svara på. Men eftersom jag minns allt så är det inte så svårt.
Men jag är fortfarande inte riktigt friskförklarad. Jag ska fortsätta äta mina tabletter i en vecka till.
Sen ska jag på återbesök igen.
Jaja, sånt är livet. Det är ju för mitt eget bästa. Även om jag faktiskt känner mej helt frisk.
Vi åker hem igen och resten av dagen sitter jag mest framför datorn, men jag känner att jag inte kan sitta för länge för då börjar det snurra i huvudet.
Precis när jag tänker stänga av datorn rycker jag till av att jag får ett sms.
Jag stänger av datorn och sen kollar jag smset.
Det är från Justin.
'Imorgon åker vi till PARIS!!! Hör med dina föräldrar för mej info ;) <3'
Mitt hjärta tar ett extra skutt när jag läser det. Vad har han nu hittat på?
Jag rusar ner för trappan med mobilen i högsta hugg. Jag springer ut i vardagsrummet där dom sitter.
Det ända jag får fram är:
"Paris?!"
"Åh, så du har fått sms från Justin nu?" Säger pappa och ler.
"Ja!" Säger jag och nickar. "Han skrev att jag ska höra med er för mer info typ"
"Japp, för ett tag sen kom han över och frågade om han fick bjuda våran dotter på en resa till Paris." Säger mamma. "Vi svarade ja tillslut. Han ville att det skulle bli en överraskning så det är därför du inta har fått veta försen nu."
"Men, men när har ni bestämt allt det här?!"
"När du sov väldigt länge hade vi mycket tid att bestäma saker och ting" Säger pappa och flinar. Jag fattar att han menade när jag låg i koma.
Jag står där med ett fånigt leénde på läpparna.
"Ni är borta i fem dagar, det är bara att börjar packa." Säger mamma. "Och glöm inte tabletterna sen också" Tillägger hon sedan.
Jag springer upp till mitt rum och börjar packa med en gång.
Det är obeskrivligt hur lycklig jag är just nu. Mitt liv är bäst! Det är verkligen så jag känner just nu.
Det är underbart att vara kär och veta att personen känner likadant.
Kärlek övervinner verkligen allt, det är jag säker på!

När jag så gott som klar med packningen går jag och lägger mej.
Och jag somnar med världens bredaste leénde på läpparna...

---

Sry för ganska kort del, men hinner inte mer nu.
alla KOMMENTERAR! :D

PeaceN'Love

"Jennie. Är du vaken?" Hör jag Justins välbekanta röst säga.
Jag öppnar försiktigt ena ögat.
"Jag har gjort frukost" Säger han då.
Då ser jag brickan han har i knät som är full med massa goda saker.
Hur gullig får man bli tänker jag för mej själv och ler.

---

Vi äter och äter tills vi håller på att spricka.
När vi är klara går vi ner med all disk och så.
Sen gör vi oss i ordning, och efter det gör vi inte så mycket bara pratar lite granna.
Justin är väldigt glad över att jag har fått tillbaka mitt minne, vilket jag är med.
Helt plötsligt bara kom det, utan att jag han märka det, det var som om det alltid hade varit där fast ändå inte..

Efter någon timme ringer jag mamma och ber henne hämta mej.
Medans vi väntar på mamma hjälper jag och Justin Pattie lite i köket, det verkar hon uppskatta. Det är ju trottsallt jag och han som har stökat ner mest.
Efter ungefär 40 minuter kommer hon.
Vi åker hem och under tiden pratar vi om vad jag har gjort. Jag berättar att jag fått tillbaka mitt minne.
Hon blir minst lika glad som Justin.
"Du vet väll att i övermorgon ska du åka till sjukhuset?" Säger mamma.
"Ska jag?" Undrar jag.
"Ja, du ska ju ta bort stygnen i huvudet"
"Just det" Säger jag.
Det hade jag nästan glömt. Men det ska bli skönt att bli av med dom.
När vi äntligen är hemma går jag upp till mitt rum och startar datorn som jag inte varit inne på på väldigt länge nu.
Jag loggar in på msn och direkt får jag nya meddelanden från många av mina kompisar som skriver: 'OMG! Du är tsm med Justin Bieber!!' Eller något liknande.
Detta har ju tydligen spridit sig, alla vet att jag och Justin är tillsammans, men det är inte så konstigt kankse.
Jag undrar vad Justin har sagt om oss i intervjuer och sånt. Så jag börjar kolla lite.
Jag hittar snabbt en video där det står 'Justin Bieber berättar om sin tjej'. Jag klickar på den och börjar kolla.
Intervjuaren börjar fråga:
'Är det sant att du dejtar ett fan vid namn Jennie Andersson?'
'Ja, det är sant' Svarar han och ler.
Intervjuaren frågar mycket om mej, vad han tycker om mej och sånt.
Jag konstaterar att detta måste varit före olyckan.
Justin säger aldrig att vi är tillsammans.
Jag klickar vidare för att hitta en nyare intervju och jag hittar en ganska så snabbt.
Där säger han inte heller att vi är tillsammans men man kan nog säga att han antyder det, men han säger det aldrig rakt ut.
Jag börjar läsa lite nyheter om Justin på nätet, och det är mängder om att han har hamnat i desparation och ställt in alla konserter. Och allt på grund av mej.
Jag läser lite till sen loggar jag in på twitter, jag ser direkt att jag hur mycket nya followers som helst.
Jag läser hur många tweets som helst med ett leénde på läpparna från Beliebers.
Vissa skriver att jag och Justin passar jättebra tillsammans.
Anndra att dom hoppas att vårat förhållande ska hålla länge.
Men sen kommer det några få tweets som gör så att jag får en stor klump i magen.
'Jag ska döda dej om jag någonsin ser dej'
'Håll dej borta från min man! Annars kommer det inte bli kul för dej'
Står det osv.
Det är bara några, dom allra flesta är ju glada för min och Justins skull. Men jag kan ändå inte släppa det här.
Jag har fått hotbrev! Alltså från sånna som mej. Fans. Jag är ju fortfarande en Belieber och kommer alltid att vara, det känns konstigt att anndra Beliebers hotar med att döda mej! Det är ju bara sjukt..
Jasmine V har ju också fått hot när det rycktades om att hon och Justin var på g. Men det hände ju aldrig någonting vad jag vet.
Jag anntar att jag bara ska ignorera dom, men det är enklare sagt än gjort..

När jag går och lägger mej senare på kvällen har jag fortfarande inte slutat tänka på hoten, dom skrämmer mej faktiskt.
Men jag lyckas tillslut somna ändå.
Jag sover som en stock hela natten och när jag vaknar nästa morgon är jag otroligt pigg, nästan så pigg så det känns som om jag kan springa hundra varv runt jorden utan att bli det minsta trött.
Jag går upp och tar en lång och sjön dusch, jag älskar att först duscha i kallt, och sen varmt så att det riktigt bränner i huden och sen riktigt iskallt, då är det skönare än någonsin att gå ut och linda in sig i en varm och skön handduk.
Runt tolv tiden ringer min mobil, jag svarar och det är Emma som undrar om jag vill hitta på något.
Det vill jag!
Vi bestämmer att vi ska mötas nere vid korsningen.
Jag kommer dit före henne men jag behöver inte vänta så länge, drygt en minut bara.
Vi börjar sagta gå hem till henne. Under tiden småpratar vi om typ allt möjligt.
Tillslut kommer vi in på ämnet om min olycka.
"Jag får se såret" Säger hon.
Jag böjer ner huvudet för att hon ska kunna se.
"Oj aj. Hur många stygn är det?" Undrar hon samtidigt som hon kollar.
"8" Säger jag och tar upp mitt huvud igen.
"Det måste gjort ont! Jag kan inte fatta att du låg i koma, och att du tappade minnet!"
"Inte jag heller." Svarar jag.
"Asså fyy.. jag tycker så synd om dej" Säger hon och kramar mej lite lätt.
Vi går in i hennes hus, jag hinner inte se så bra hur det ser ut överallt för hon visar mej snabbt vägen till hennes rum. Hennes rum är rosa, väldigt rosa..
"Wow..!" Säger jag när jag kommer in. "Det är inte så att du tycker om rosa eller?"
"Haha, jag älskar rosa!" Säger hon och skrattar.
Hon har även några Justin posters på väggen, riktigt snygga...
"Nämen, du får inte ha bilder på min kille!" Säger jag på skoj.
"Haha. Din kille är sjuuuukt het!"
"Ja! Visst är han"
Vi börjar flumma och prata om hur snygg Justin är. Det känns som förr när jag och Mathilda brukade hålla på så.
Fast nu är skillnaden den att jag redan är tillsammans med Justin så jag behöver inte drömma att jag är det.
Vad jag är lyckligt lottad ändå!
"Jag var med Justin igår" Säger jag helt plötsligt.
"Var du? Vad gjorde ni?" Frågar Emma nyfiket.
"Pratade mest. Skrattade som bara den! Och jag putta Justin i poolen haha!" Berättar jag. "Sen blev det värsta ovädret och strömmen gick"
"Ja juste! Det åskade ju som bara den" Säger Emma. "Föresten, skolan börjar om en och en halv vecka" Säger hon sedan.
Shit, det hade jag glömt. Jag vet inte om jag ser fram emot att börja i en helt ny skola där jag knappt känner någon. Jag känner ju Emma, Ricki och Isabella men det är dom ända. Jag vet inte ens om jag kommer komma i samma klass som dom. ¨
"Vilken dag är det idag?"
Jag har ingen som helst koll på veckodagarna nu när det är lov, allt känns som helg.
"Haha, det är onsdag" Svarar Emma. "Vi börjar på nästa måndag"
Gud vad jag inte längtar tills nästa måndag då! Fy fan. Jag känner mej riktigt nervös faktiskt.
Helt plötsligt kommer jag på att jag knappt har några kläder alls. Min garderob är proppfull men ändå har jag aldrig någonting att ta på mej.
"Kan vi inte ta bussen till stan och shoppa?" Undrar jag. Det känns som en bra idé om jag får säga det själv.
Sen så har jag faktiskt saknat att shoppa med en tjejkompis.
Det är ju liksom inte samma sak att gå med sin mamma, med henne kan man inte flumma och skratta med på samma sätt.
"Ja!" Säger Emma glatt. Hon verkar också tycka det var en bra idé.
Vi går snabbt hem till mej för att hämta pengar och säga till mina föräldrar, sen tar vi bussen in till stan.
Det är folk överallt när vi kommer fram.
"Okej, vart ska vi gå först?" Frågar Emma.
"Jag vet inte. Du känner nog det här stället mer än mej, du får bestämma" Svarar jag och kollar mej omkring.
"Okej, jag vet en jättebra klädaffär vi kan gå till" Säger hon och börjar gå.
Jag följer efter henne in i en affär, som har tusen olika ursnygga kläder!
Det känns som om jag är i himmlen, om jag hade haft hur mycket pengar som helst skulle jag köpt nästan allt där inne. Jag hittar direkt en tröja som är supersnygg.
Jag går till ett provrum för att prova den.
"Vad tycker du?" Undrar jag när jag fått på mej tröjan och går ut från provrummet för att visa Emma.
"Den var skit snygg på dej!" Utbrister hon. "Om du inte köper den dödar jag dej"
"Haha. Jag antar att jag inte har något val då"
Vi kollar runt lite till och jag hittar en till tröja och ett par tights. Emma hittar också lite saker, hon köper likadana tights som mej och en jättefin kofta.
När jag lägger upp mina kläder på disken för att betala märker jag att tjejen i kassan kollar ganska mycket på mej, och tillslut säger hon:
"Jag måste bara fråga, är det du som är Justin Biebers flickvän?"
Jag kollar förvånat upp på henne, jag var verkligen inte med på att hon skulle fråga det.
"Ehm.. ja" Svarar jag.
Hon nickar och ler mot mej medans hon packar ner mina saker i en påse.
Jag hör att Emma som redan har betalat står lite längre bort och små fnissar.
När jag fått min påse och gått till Emma brister båda ut i skratt.
"Jag kan inte fatta att hon kände igen mej!" Säger jag. "Hon var ju typ 30år eller nåt"
Vi skrattar oss i väg till nästa affär, den här gången blir det en skoaffär.
Både jag och Emma hittar ett par skor som vi blir helt kära i, det är ett par vanliga converse men ändå!
Det är ett par lila som är hur snygga som helst.
Men när Emma ser att det finns i typ chockrosa vill hon hellre ha dom.
Jag köper dom lila och Emma köper dom rosa.
Sen går vi mycket nöjda ut ur butiken.
"Jag är hungrig" Säger Emma. "Hör du? Min mage kurrar!"
Jag hör inte att hennes mage kurrar. Men jag är i alla fall också hungrig så vi bestämmer oss för att gå till McDonald's.
Det är lång kö och alla tycks villja äta precis samtidigt som oss...

---

KOMMENTERA! :D

Adda min msn om ni vill: [email protected] (Mobba inte namnet, jag gjorde den när jag var liten.. xd)
Kul att chatta med anndra Beliebers ju :) Då kan ni ju även passa på att ställa frågor eller komma med förslag till novellen eller något sånt.
Det är bara att adda. Jag anntar att jag inte kommer vara så anonym längre men what ever. :P

Vill bara säga STORT TACK till http://niicolez.blogg.se som har gjort min header.
Super snygg!

PeaceN'Love

Vi går in och sen stund efter brakar ovädret loss, och jag är skit rädd. Vilket Justin märker även fast jag försöker dölja det.
"Naww är du rädd för åskan?"
"Aa, lite kanske.." Svarar jag
"Lite?" Säger han och skrattar. "Kom vi kan ha det jätte mysigt"
Han klappar i sängen brevid sig och jag sätter mej där och lutar mej mot hans axel...

---

"Jag är inte rädd för åskan"
"Nene okej, jag tror dej" Säger han men jag vet att han egentligen inte tror mej, det är ju ganska uppenbart att jag är rädd.
Vi sitter där och småpratar när strömmen helt plötsligt går och det blir kolsvart i hela huset.
Då kommer Pattie upp med både sterinljus och värmeljus som vi kan tända, och en ficklampa.
Vi ställer ljus lite här och där i rummet och sen sätter vi oss i Justins säng igen.
Han håller in ficklampan och lysser mot ett hörn i rummet.
"Ser du? Det står någon där!" Säger han med darrig röst.
Jag kollar, men det står inte alls någon där.
"Sluta! Du försöker bara skrämma mej" Säger jag och slår honom lite retasmt på armen.
"Nej. Jag lovar det står någon där!" Envisas han med samma skrämda röst.
"Men jag lovar också, det är ingen där. Ska jag gå upp och bevisa det?"
Han svarar inte så jag gör det. Jag går bort till hörnet där han lyser med ficklampan och kollar mej omkring.
"Kolla, ingen här" Säger jag och sträcker ut med armarna.
"Jo. Nu är ju du där" Säger han och flinar.
"Haha. Sluta vara så jobbig nu!" Säger jag och går tillbaka.
"Kunde du inte bara blivit rädd.. och typ krypit upp i min famn bara" Säger han och gör en ledsen min.
"Haha. Det kunde jag gjort ändå" Svarar jag och ler.
Jag kryper upp i hans famn. Vi sitter så en stund och bara myser och småpratar.
Helt plötsligt knackar det på dörren och Pattie kommer in. Både jag och Justin rycket till lite.
"Åh vad mysigt ni har gjort det!" Utbrister hon när hon ser alla ljus. 
Hon säger att jag får stanna över natten eftersom klockan börjar bli mycket och ovädret ännu inte dragit över.
Och det har jag verkligen ingenting emot!
"Hur mycket är klockan?" Frågar jag Pattie.
"Halv elva. Det finns mat där nere om ni vill ha" Säger hon. "Men nu ska jag lämna er ifred" Säger hon sedan och går ut och stänger dörren.
En stund efter hon gått går vi ner för att äta, men innan vi går släcker vi alla ljus.
Pattie har kokat pasta och köttfärssås till oss. Anntagligen innan strömmen gick. Men det är lock över det så det har bara kallnat lite.
Justin öser på jätte mycket pasta och köttförssås, så mycket så jag nästan är osäker på om han kommer orka äta upp allt.
Men det gör han, och han är klar långt före mej.
"Hur kan du äta så snabbt?" Undrar jag med munnen full med mat.
Han tar det sista på gaffeln och stoppar in det i munnen.
"Hur kan du äta så sagta?" Säger han och härmar mej.
"Jag frågade först"
Han tar en klunk saft från sitt glas, sen sitter han där med saft i munnen och flinar konstigt på mej.
"Vad gör du? Du ser ut som en apa" Säger jag och kan inte låta bli att skratta, när jag gör det blir det något konstigt grisljud.
Och då ser jag att Justin håller på att explodera där på anndra sidan bordet.
"Nej, spotta inte ut det där på mej!" Säger jag och skrattar.
Han sitter fortfarande och försöker svälja, men det verkar inte gå så bra. Då känner jag att jag behöver ta fram min.. vad ska man säga..? Lugnande sida typ.
"Okej, Justin, ANDAS, ANDAS!" Beodrar jag och visar hur man ska göra.
Men det verkar inte hjälpa något vidare bra.
Det slutar med att han springer bort till diskhon och spottar ut allt där och sen står han och skrattar som en dåre.
Jag skrattar lite också men det är nog mest för att han gör det, jag fattar egentligen inte vad det är som är så himmla kul.
När han lugnat ner sig går vi upp till hans rum igen.
"Mamma! Har vi något godis hemma?!" Ropar Justin från trappan.
"Tror det, kolla i skåpet!" Ropar hon tillbaka.
Jag och Justin springer tillbaka till köket och hämtar godis och häller allt i en skål. Sen tar vi med oss det upp.
Det är kolsvart i hans rum och jag ser inte vart han tar vägen.
"Hallå? Vart tog du vägen?" Undrar jag och tar ett försiktigt steg in i rummet och då, helt plötsligt från ingenstans hoppar han fram framför mej och lyser med ficklampan under sin haka.
Jag skriker till och han börjar skratta.
"Nu skrämde jag dej allt!" Säger han och kramar om mej hårt. Sen vinglar vi runt med varandra i rummet.
Han slänger sig i sängen med mej och då helt plötsligt kommer strömmen tillbaka.
Det gör ont i ögonen av det plötsliga ljuset och jag är tvungen att blinka flera gånger.
Justin ljublar som om hans favorit lag i hockey eller något just vann världens största match.
Han springer till sitt skrivbord och hämtar godis skålen som han har ställt där, och sen sätter han sig mot väggen och börjar vräka i sig godis.
"Haha, du kastar dej visst alltid över godiset" Säger jag och skrattar.
"Vad menar du?" Frågar han och spricker upp i ett litet leénde.
"Ja. När Ryan, Chaz och Christian var här gjorde du samma sak, men då tvingade du Christian att hämta godiset.."
I samma sekund som jag säger det går det upp för mej att jag.. minns..! Mitt minne har kommit tillbaka! Jag minns allt precis allt!
Justins leénde blir ännu bredare så alla hans tänder syns.
"Jag kan knappt tro det! Ditt minne är tillbaka!" Säger han och kramar om mej av lycka.
"Inte jag heller..." Säger jag och skrattar.
Han släpper taget om mej och kollar på mej och sen tar han mitt huvud i sina händer och kysser mej.
"Du ska bara veta hur lycklig jag är nu!" Säger han innan han kysser mej ännu en gång.
Kyssen blir mer och mer panssionerad.
Han lägger sig över mej och kysser mej upp för halsen och jag ryser till.
Då knackar det på dörren och Justin slutar snabbt med det han håller på med och båda sätter sig snabbt upp.
Pattie kommer in och säger godnatt till oss och säger att hon går och lägger sig nu.
Men jag och Justin stannar uppe en stund till och bara myser

"Är du trött?" Undrar Justin och kollar på mej.
"Lite" Svarar jag. "Är du?"
"Samma här" Svarar han
Vi bestämmer oss för att i alla fall gå och borsta tänderna och så nu.
Jag får en tandborste av Justin, oanvänd så klart, eftersom jag inte har med mej någonting.
Vi båda står och borstar tänderna samtidigt, och Justin nynnar lite på Baby. I refrängen tar han ut tandborsten ur munnen och håller den framför sig som en mikrofon och börjar vråla högt;
"AND I WAS LIKE BABY, BABY, BABY OOH.." osv
Jag börjar småskratta lite åt hans plötsliga utbrott.
Och lika plötsligt som han började, slutar han och fortsätter att borsta täderna som ingenting hänt.
När vi är klara går vi tillbaka till hans rum och han hämtar shorts och en t-shirt som jag kan sova i.
"Du kan byta om på toan" Säger Justin och räcker över kläderna till mej. "Eller så kan du göra det här.."
"Hahah, jag tror jag gör det på toan" Säger jag och blinkar med ena ögat, sen försvinner jag bort till toaletten.
När jag ändå är på toan passar jag på att tvätta bort mitt smink så jag inte ser ut som ett spöke när jag vaknar nästa morgon.
När jag kommer tillbaka har Justin både hunnit byta om och bädda åt mej på en madrass på golvet.
"Damn!" Säger Justin när jag kommer in och granska mej från topp till tå.
"Vad?" Undrar jag.
"Du är så snygg!" Säger han och biter sig i läppen.
"Ljug inte" Säger jag och ställer mej upp på tå för att kyssa honom.

Vi ligger och pratar ännu en stund till, eller en ganska lång stund till.
Men efter ett tag somnar jag, men jag vaknar snart igen av att Justin viskar mitt namn och skakar mej lite lätt.
"Vad är det?" Undrar jag trött.
"Jag kan inte sova när du snarkar så" Säger han och flinar.
"Jag snarkar inte!" Säger jag och tar min kudde och kastar den på honom.
"Ehm.. Jennie.." Säger han och kastar tillbaka kudden. "Varför sover du inte här uppe med mej istället?"
"Jag vet inte. Du har inte bett mej. Och föresten så stör jag kanske med mina 'snarkningar'." Säger jag.
"Haha. Du får sova här uppe, om du inte snarkar"
"Okej, jag lovar. Jag ska inte." Säger jag och tar med min kudde upp och kryper under täcket brevid Justin.
Han lägger sin arm runt om mej.
"Godnatt sötnos" Säger han och pussar mej på pannan.
"Godnatt" Svarar jag.
Sen somnar jag nästan direkt.

Nästa morgon vaknar jag med Justin sovande sött brevid mej.
Jag ler när jag kollar på honom. Hur kan han vara så himmla söt när han sover?
Klockan är bara halv åtta, jag kan ju lika gärna sova en stund till.
Jag lägger mej till rätta och försöker somna om, men det går inte. Jag känner mej faktiskt ganska pigg.
Men också väldigt kissenödig. Så jag tassar tyst upp för att gå på toa.
Justin sover fortfarande när jag kommer tillbaka, jag lägger mej ner brevid honom igen så tyst jag kan för att inte väcka honom, men jag råkar lägga mej på hans arm men han sover lika gott för det.
Jag ligger en lång stund och bara kollar på honom.
Efter en stund märker jag att han börjar vakna, då stänger jag snabbt ögonen och låtsas sova.
Varför jag gör det, vet jag inte.
Jag känner att han kollar på mej och sen går han försiktigt ut ur sängen och försvinner ut från rummet.
Han är borta ett bra tag, och jag undrar vad han håller på med. Men precis när jag tänker gå upp och kollar efter hör jag att någon kommer in i rummet.
Jag känner hur personen sätter sig på sängkanten.
"Jennie. Är du vaken?" Hör jag Justins välbekanta röst säga.
Jag öppnar försiktigt ena ögat.
"Jag har gjort frukost" Säger han då.
Då ser jag brickan han har i knät som är full med massa goda saker.
Hur gullig får man bli tänker jag för mej själv och ler.

---

Kort del, I know !
Nu har hon fått tillbaka minnet i alla fall! :)

KOMMENTERA :D

PeaceN'Love

Justin har lovat att han ska ta med mej hem till sig och vid pizzerian där vi mötes första gången, bara för att få mej att kanske komma ihåg.
Det är som ett hål i mitt minne dom gångerna Justin är med. Varför just när han är med? Jag fattar inte..

---

Justins Perspektiv:
Det känns bra när jag och Jennie (och Kenny, men det räknas inte) är på väg till Pizzerian.
Det är en varm och skön dag.
"Här är det." Säger jag och stannar till.
Hon kollar sig omkring och sen kollar hon tillbaka på mej igen.
"Så det var här vi träffades första gången?"
"Japp"
"Romantiskt.." Säger hon och flinar lite.
Jag flinar tillbaka.
"Du var så vacker.. Jag kunnde inte sluta kolla på dej" Säger jag sedan.
Hon ler lite generat mot mej, hon är så söt även om hon har lite små sår i annskitet. Hon är fortfarande tjejen jag blev helt förälskad i.
"Är du hungrig föresten?" Undrar jag. "Nu när vi ändå är vid en Pizzeria"
"Ja, visst" Svarar hon och ler.
Vi går till Pizzerian men vi bestämmer oss för att sitta inne även om det är fint väder, jag gillar inte när folk tittar på mej när jag äter. Sen är det nog bäst att sitta där inne ifall det kommer fans.
"Du minns inte va?" Undrar jag när vi satt oss ner för vänta på att Pizzorna ska bli klara.
"Nej.. förlåt.."
"Du behöver inte be om förlåtelse för det."
"Nej men, du gör verkligen allt för att få mej att komma ihåg.  Det kommer väll sluta med att vi kommer göra alla saker som vi redan gjort exakt samma, eller nåt.." Det sista säger hon med ett litet flin i annsiktet.
"Haha, jag hade inte haft något emot det" Säger jag och ler och precis då kommer våra pizzor.
Vi börjar äta och det riktigt gott med mat.
Vi sitter och småpratar lite under tiden vi äter.
"Åh, nu är jag propp mätt" Säger Jennie och lutar sig bakåt när hon ätit upp ungefär halva pizzan. Och vid det laget är jag klar med hela min pizza och jag är också proppmät.
Vi går ut från Pizzerian och börjar gå.
Det är ganska jobbigt att Kenny följer oss vart vi än går, men jag vet ju att han måste det.
Vi bestämmer att vi ska åka hem till mej istället när vi har gått en stund.

Precis som första gången Jennie såg mitt hus så får hon värsta minen i annsiktet.
"Haha, du behöver inte se ut så där. Du har redan sett mitt hus" Säger jag och skrattar.
"Men jag kommer ju inte ihåg det. Shit, vad stort det är!" Säger hon och skrattar till.
Vi går in och sen upp på mitt rum. Jag sätter mej i min säng och hon sätter sig brevid.
Sen sitter hon och kollar på mej en stund innan hon tillslut frågar:
"Är du fortfarande kär i mej?"
Jag behöver inte ens tänka efter. Jag är fortfarande kär i henne!
"Ja!" Säger jag utan att tveka. "Men är du kär i mej..?" Undrar jag sedan.
Hon sitter tyst en stund kollar på mej med en blick jag inte kan tyda, jag känner att jag får lite smått panik. Tänk om hon inte gillar mej längre, ett slag i huvudet kanske kan förändra mer än man tror? Eller..? 
Hon biter sig i läppen och ser så där otroligt söt ut, sedan börjar hon närma sig mej.
Våra läppar möts, och jag har verkligen saknat den kännslan.
"Ja.." Hinner hon säga percis innan jag kysser henne igen.
Nu kunnde tiden bara få stanna, det hade inte gjort mej något.

Jennies Perspektiv:
Jag lägger mej ner och Justin lägger sig över mej och fortsätter kyssa mej.
Jag vet inte hur jag ska beskriva kännslan, det är helt underbart, bara jag och han.. tror inte det kan bli bättre.
"Jag älskar dej" Säger han och ler.
Jag hade visst fel..det kunnde bli bättre. De tre orden är nog dom mest betydelsfulla i hela världen.
"Jag älskar dej med"
"Jasså? Är du heeeelt säker på det?" Skojar han och börjar kittla mej.
Jag börjar tjuta av skratt och försöker slå bort honom, men han är mycket starkare än mej.
"Justin sluuuuuuta!" Skriker jag samtidigt som jag håller på att skratta halft ihjäl mej.
Men han bara fortsätter.
Jag börjar känna mej lite yr.
"Justin seriöst sluta" Säger jag och försöker få honom att sluta, men han tror fortfarande att det bara är på skoj.
Allt börjar snurra och det känns som om jag ska svimma vilken sekund som helst.
"Justin!" Skriker jag, sen svartnar det framför mej.

Jag vaknar upp igen av att jag bli alldeles blöt i annsiktet.
"Vad hände?" Undrar jag och försöker sätta mej upp, men då börjar det snurra igen så jag lägger mej ner igen.
"Du svimmade" Säger Justin. "Jag hällde vatten över dej, har hört att man ska göra det"
"Okej."
"Förlåt. Det var mitt fel. Jag skulle slutat när du sa till.." Säger han och ser riktigt skuldmedveten ut.
"Nej, det var inte ditt fel, du kunde ju inte veta." Försäkrar jag honom om.
"Förlåt i alla fall." Säger han och pussar mej lite lätt på munnen. "Hur mår du?"
"Bra" Svarar jag utan att veta om det är sant eller inte.
Jag reser mej upp och den här gången snurrar det bara lite. Men Justin verkar märka det ändå.
"Är det säkret?" Frågar han och lägger en han på min axel.
"Ja, det är säkert!" Säger jag och försöker le övertygande mot honom.
"Vi kanske borde åka till sjukhuset ändå.." Invisas han.
"Justin. Jag mår bra!" Säger jag och skrattar till. "Jag svimmade bara"
Han ger tillslut med sig och bestämmer sig för att tro på mej trottsallt.
Justin sätter på en film och vi sätter oss i hans säng för att kolla på den.
Men ingen av oss kollar så mycket på den vi sitter mest och pratar med varandra.
"Det är en sak jag undrar över.." Säger jag.
"Okej, vadå?" Undrar han nästan lite oroligt.
"Jo, alltså.. borde inte du ha massa konserter och intervjuer och sånt?"
När jag frågar det ändras hans annsiktsuttryck till alvarlig.
"Jag mådde jättedåligt när jag inte visste om du skulle överleva eller vad som skulle hända, så vi ställde in allt tills en tid framöver." Förklarar han.
"tills en tid framöver?" Ekar jag.
"Jag vet inte exakt när. Men snart hoppas jag, jag vill börja igen, jag har faktiskt saknat det. Och så vill jag inte göra mina fans besvikna."
Jag ler över hur otroligt omtänksam han är, jag kan nästan svära på att han nästan gör vad som helst för sina fans. Och han älskar det han gör. Jag kan inte fatta hur man kan ha ett så stort hjärta.
"Du har ett stort hjärta Justin" Säger jag och ler mot honom.
"Mitt hjärta tillhör dej, det är du som har tagit det" Säger han och ler tillbaka.

Jag kollar upp på tv-rutan och märker att det är eftertexter. Vi har suttit och pratat bort hela filmen.
Jag kollar på Justin och då helt plötsligt bryter båda ut i gapskratt.
Jag vet inte riktigt vad det är vi skrattar åt, men båda två skrattar så mycket så att tårarna rinner.
"Vad skrattar vi åt?" Undrar jag sammtidigt som jag försöker att sluta, men det går inte.
"Jag vet inte" Säger Justin och skrattar ännu mer.
Jag vet inte hur länge vi sitter där och bara skrattar, men efter en stund kommer Pattie in i rummet och undrar vad vi håller på med. Men vi skrattar så mycket så vi knappt kan prata.
"Åh hej mamma" Säger Justin med en sån där duktiga-pojken-röst när han lugnat ner sig lite och igronerar frågan. Det gör ju det hela inte lättare för mej, jag börjar skratta ännu mer.
"Åh hej mamma" Härmar jag med samma löjliga röst. Då börjar Justin skratta igen och Pattie bara kollar konstigt på oss och skrattar lite hon med.
Så småning om märker hon att det inte går att prata med oss så då går hon igen.
Nu har jag lugnat ner mej lite, men Justin skrattar fortfarande minst lika mycket.
Helt plötsligt gör han ett konstigt grisljud när han skrattar och spottar mej i annsiktet.
"Ååh, du spottade mej i annsiktet!" Skriker jag skrattande och puttar till honom.
Han skrattar så mycket så han välter när jag puttar honom.
"Såå kul är det inte" Säger jag och lutar mej över honom så han inte kan resa sig upp.
"Jo!" Säger han och tar ett djupt andetag. "Jag är törstig. Kan du flytta på dej?"
"Nej det kan jag inte" Retas jag.
"Nä okej då, du behöver inte. Jag kan få bort dej ändå" Säger han och flinar. "OMG KOLLA DÄR ÄR JUSTIN BIEBER!!!" Skriker han sedan hysteriskt och pekar mot dörren.
Jag kollar atoumatiskt ditåt och då passar han på att putta bort mej.
"Hahah du gick på den!" Säger han och skrattar.
Innan jag hinner svara försvinner han iväg. Anntagligen för att hämta något att dricka.
Efter en stund kommer han tillbaka med en stor coca cola.
"Coca cola på beställning!" Säger han och gör en tjusig snurr samtidigt som han stänger dörren till rummet.
Han sätter sig ner brevid mej i sängen och börjar med detsamma att halsa ur flaskan.
Sen räcker han över den till mej och jag gör samma sak, eller jag försöker, när jag dricker för mycket på en gång får jag bara tårar i ögonen av kolsyran.
Jag ger flaskan till Justin igen och han dricker minst lika mycket igen.
"AAAHH" Säger han när han är klar. "Det var gott"
"Kan vi inte gå ut?" Undrar han sedan "Bara i trädgården, jag lovar det kommer inte komma några paparzzin denna gången"
"Paparazzin?" Frågar jag.
"Just det.. jag glömde att du inte minns. Sist gång vi var ute i min trädgård kom det paparazzin och tog bilder på oss när vi hade vattenkrig, men vi märkte ingenting fören bilderna redan hade spridit sig överallt" Förklarar han.
Vi går ut till hans baksida som är riktigt stor, det finns en pool också.
"Har du pool!" Utbrister jag.
"Yepp" Svara han och vi börjar gå till den.
"Har du mobilen på dej?" Undrar jag bara sådär utan någon anledning, eller..
"Nej. Har du?" Svara han. "Eller varför frågade du föresten"
"Nej. Jag bara undra för då kan ju jag göra såhär" Säger jag och puttar i honom i poolen.
"Fan ta dej!" Skriker Justin och ruskar på huvudet så allt vatten skvätter på mej.
Jag bara skrattar, han är riktigt snygg när han är blöt.
"Hjälp mej upp" Säger han och räcker upp sin hand för att jag ska dra upp honom, jag tar tag i den och jag känner att han är på väg att dra ner mej med när han helt plötsligt hejdar sig.
"Fan. Jag kan inte dra ner dej va? För såret i huvudet?" Frågar han en aning besviken.
"Haha nepp, precis. Jag får inte bada.. jag kan DÖÖ då!" Säger jag överdrivet och drar upp honom ur poolen.
"Om du inte haft någon alvarlig anledning så hade jag faktiskt dragit ner dej" Säger han när han kommit upp.
"Det förvånar mej inte" Säger jag och skrattar och i samma sekund går solen i moln.
Justin kollar upp mot himlen med en bekymrad min.
Jag kollar också upp och upptäcker att det är ett grymt stort svart moln som skymmer solen.
"Vi kanske ska gå in.." Säger jag och kollar oroligt på Justin.
"Aa, det kanske blir åska" Svarar han.
Jag får en klump i magen. Fan jag som hatar åska!
Vi går in och sen stund efter brakar ovädret loss, och jag är skit rädd. Vilket Justin märker även fast jag försöker dölja det.
"Naww är du rädd för åskan?"
"Aa, lite kanske.." Svarar jag
"Lite?" Säger han och skrattar. "Kom vi kan ha det jätte mysigt"
Han klappar i sängen brevid sig och jag sätter mej där och lutar mej mot hans axel...

---

KOMMENTERA! :D

Btw, jag hinner inte uppdatera så ofta, skolan har börjat och dom har redan bombaderat oss med läxor. Hinner max en del om dagen.
Det är väldigt olika hur långt en del tar att skriva, det kan ta allt från 1-4 timmar.
Jag hoppas att ni förstår varför jag inte kan uppdatera så ofta.
Men kommentera mycket det gör mej peppad och får mej att vilja skriva! :)

PeaceN'Love

Precis som hon tänker säga något, ser jag hur hela hennes annsiktet förvrängs i smärta.
Hon trycker på någon knapp för att en doktor ska komma.
"Jennie, vad är det?!" Undrar jag panikslaget...

---

Jennies Perspektiv:
Jag har så ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen, huvudet värker och hela jag skakar.
Jag kan inte svara Justin, det går inte.
Det kommer in en läkare, hon ber Justin att gå ut från rummet jag ser att han kastar en orolig blick på mej och sen försvinner han ut.
Sen blir det svart för mej igen.

När jag öppnar ögonen igen är jag i en skog. Det borde väll egentligen kännas konstigt att vakna upp i en skog när man somnade i ett sjukhus, men det gör det inte.
Jag börjar gå längs stigen i skogen. Efter jag har gått en stund tar stigen plötsligt slut och jag står på ett brant berg, och framför mej stupar det rakt neråt och det är vatten nedanför.
Jag vänder mej om för att gå tillbaka, det ända jag tänker på är att om jag skulle trilla i så skulle min mascara förstöras.
Jag går tillbaka samma väg, jag är djupt försjunken i tankar. Men det konstiga är att jag vet inte vad jag tänker på, jag liksom bara tänker. Jag vet att det är bra tankar för det känns i hela kroppen.
Jag kommer tillbaks till stället jag vaknade på, men nu är jag inte ensam där. Justin är där också och han står och kollar på mej med en ledsen min.
Jag går emot honom ställer mej framför honom.
Jag sträcker mej upp för att kyssa honom, precis när våra läppar möts..

Vaknar jag.
Allt var bara en dröm, en konstig dröm.
Jag känner att smärtan i huvudet nästan har gått över.
Jag vrider på huvudet för att kolla mej omkring, då ser jag att mamma och pappa sitter på varsin stol lite längre in i rummet och diskuterar någonting med varandra.
När dom ser att jag kollar på dom, slutar dom.
"Hur mår du?" Undrar pappa och flyttar sig närmare mej.
"Sådär" Svarar jag.
"Vad minns du gumman?" Undrar han sedan.
"Jag minns bara dåliga saker.." Säger jag och är på väg att börja gråta. Det är oerhört frustrerande att bara komma ihåg saker man inte gillar, jag hade hellre inte kommit ihåg någonting alls.
Fast nu har jag ju några fina 'minnen' om jag nu kan kalla det så.
Det Justin berättade för mej precis innan jag fick så där ont.
Jag brukar tänka på det istället för alla dåliga minnen jag har, och typ låtsas att jag minns det, men det är svårt eftersom jag inte gör det. Jag minns inte hur jag kände, hur allt runt omkring såg ut.
Jag vet bara det som Justin beskrev att han kände.. kärlek.
Jag undrar om jag kännde samma sak, anntagligen. Eftersom jag är tillsammans med honom.
Men han kan ju ljuga om det, det kanske bara är han som är kär i mej och så säger han att han är min pojkvän bara för att han vill det, han kan ju lura i mej vad som helst egentligen..
"Gillar jag Justin?" Frågar jag mina föräldrar.
Både mamma och pappa kollar lite konstigt på mej.
"Gumman, du älskar honom." Svarar mamma och ler. "Varje gång ni hade träffats syntes det på hela dej att du var kär"
Jag anndas ut, vilken tur!
Pappa ber mej att berätta saker jag kommer ihåg, vad som helst.
Jag berättar och pappa sitter och anntecknar vad det är jag kommer ihåg.
"När får jag åka hem?" Undrar jag när vi är klara.
Jag vill inte vara här mer. Jag hatar det här stället, jag hatar när jag lämnas helt ensam i rummet.
"Om en vecka. Dom måste vara säkra på att du klarar dej" Svarar mamma.
Jag suckar, en vecka! Det känns alldeles för länge.

"Är Justin kvar här?" Undrar jag sedan. "Jag skulle vilja träffa honom"
Mamma går ut för att kolla, efter drygt två minuter kommer hon tillbaka med Justin efter sig.
Pappa pussar mej på pannan och sen följer han med mamma ut.
Jag tecknar åt Justin att han ska komma in och lägga sig brevid mej i sängen.
"Berätta om dej, om ditt liv" Säger jag efter vi legat tysta en stund.
Han vänder sig sagta emot mej och kollar in i mina ögon. Han har väldigt vackra ögon..
"Jag lever min dröm. Allt som har hänt dom senaste åren är så mycket och jag är så tacksam för allt, jag hade inte kommit så långt utan dej, dej och alla andra fans."
"Är jag ett fan?" Undrar jag. Jag vet fortfarande inte om han är bra på det han gör, jag kommer ju inte ihåg.
Han fortsätter berätta om hela sin karriär, jag kunnde aldrig tro att han var så stor!
Jag har ju en världsstjärna i mitt rum. Jag är tillsammans med en.
"Kan du inte sjunga för mej då?" Frågar jag. Jag skulle jättegärna villja höra honom, kanske jag minns då?
Han börjar sjunga, och han har en helt fantastik röst! Det är nästan så jag dör. Gud så vackert!
'U smile I smile, baby take my open heart...' Sjunger han osv.
Han avslutar sången och kollar på mej.
"Det var.. helt otroligt!" Får jag fram, jag är nästan mållös. "Snälla sjung en till" Jag kan verkligen inte få nog av att höra hans röst.
"Okej. Är det okej om jag sjunger en låt som inte är min?"
Jag nickar, han kan sjunga vad som helst, det kommer låta fantastikt ändå.
Jag känner igen låten, det är cry me a river med Justin Temberlake.
Då får jag som en déja vú.
Jag blundar och framför mej ser jag en liten kille med en gitarr som sitter i en soffa och spelar den här låten, han har mycket ljusar röst, men det är fortfarande Justins röst. Justin Biebers röst.
Helt plötsligt kommer jag ihåg, jag kommer ihåg mitt liv som ett fan av Justin Bieber.
Den videon när han sjunger cry me a river var den första jag såg med honom. Det var då allt börja, jag började kolla på mer videos med honom kolla på intervjuer och jag blev bara mer och mer besatt.
Då kommer jag på det, det var ju hemma i Sverige. Men nu är jag inte i Sverige.. vart är jag igentligen?!
Justin har sjungit klart och jag känner hur jag börjar få lite smått panik.
"Vart är jag?! Jag menar, jag är inte i Sverige.. och jag pratar inte Svenska heller, eller hur?!"
"Du är i Atlanta. Du flyttade hit från Sverige för drygt en månad sen.." Svarar Justin lite osäkert.
"Jag har fått tillbaks lite av minnet.."
"Vadå? Berätta vad du minns!"
Jag berättar att jag minns första gången jag såg honom på youtube och hur jag fortsatte att kolla på mer videos, att jag blev besatt.
Men det var allt. Men det är så konstigt. Jag vet att det var i Sverige, men ändå pratar jag engelska som om jag gjort det i hela mitt liv fast det egentligen är svenska jag har pratat mest.
Det här gör mej förrvirad och jag känner hur huvudvärken börjar komma tillbaka.
"Varför pratar jag engelska?" Undrar jag "Jag tror inte jag minns hur man pratar Svenska. Det är läskigt.."
Justin rycker på axlarna, han är nog minst lika förrvirad som mej.

Dagarna går och varje dag börjar jag minnas mer och mer. Men fortfarande inte tiden då det var jag och Justin.
Idag är dagen jag blir utskriven från sjukhuset. Det ska bli riktigt skön att få komma hem.
Jag har faktiskt mått riktigt bra dom senaste dagarna, jag har till och med varit ute ett par gånger på en promenad. Ena gången med mamma och andra med Justin.
Justin har lovat att han ska ta med mej hem till sig och vid pizzerian där vi mötes första gången, bara för att få mej att kanske komma ihåg.
Det är som ett hål i mitt minne dom gångerna Justin är med. Varför just när han är med? Jag fattar inte..

---

Kom igen. :) Nu vill jag att alla kommenterar! Vad tycker ni?

PeaceN'Love

.

"Vart är jag?" Undrar hon med mycket svag röst.
"På ett sjukhus" Svarar jag och släpper taget om henne. Hon kollar konstigt på mej som om jag var en främling eller något.
"Vem är du?"
"Men det är ju jag, Justin" Säger jag och försöker le. Hon kanske inte känner igen mej för att jag är alldeles söndergråten...

---

Innan jag hinner säga något mer kommer det in en läkare i rummet.
Hon ber mej att gå ut, jag vill egentligen inte men jag är tvungen.
Jag sätter mej utanför rummet mot väggen och väntar.
Efter en stund kommer sköterskan ut igen, hon sätter sig brevid mej och försöker få ögonkontakt med mej, men jag bara kollar ner i golvet.
"Jennie har fått minnesförlust. Vi vet inte vad hon minns och vad hon inte minns. Men det kommer fram så småning om. Hon minns i alla fall att prata engelska.."
"Hon minns inte mej.." Säger jag och försöker låta bli att inte börja gråta.
Det svarar hon inte på.
"Vi kommer ställa frågor och så till henne sen när hon mår lite bättre" Säger hon istället.
Jag säger ingenting. Jag vill att hon ska gå och lämna mej ifred. Tillslut gör hon det.
Dirket när hon har gått går jag in till Jennie igen, jag vet inte om jag får det men jag gör det ändå.
När jag kommer in ligger hon och sover. Jag sätter mej ner på stolen brevid, då öppnar hon ögonen och kollar trött på mej.
"Hur mår du?" Undrar jag och tar hennes hand.
"Jag har ont.. överallt, mest i huvudet." Viskar hon. "Dom säger att jag har fått minnesförlust.." Säger hon sedan när jag inte svarar.
"Minns du mej?" Frågar jag försiktigt.
"Nej.." Säger hon och suckar. "Är du min bror? Eller kanske min pojkvän?"

Jennies Perspektiv:
Varje andetag jag tar gör det ont i hela kroppen och när jag pratar också.
Det tar lång tid innan killen brevid svarar.
"Ja.. jag är din pojkvän."
Jag ler lite mot honom.
Helt ärligt så är han riktigt snygg även om det syns mycket väl att han har gråtit. Jag önskar att jag minndes vad han hette, hur gammal han är och allt sånt där, men det gör jag inte. Killen framför mej är en främling..
"Vet du vad som hände?" Undrar han.
"Inte mer än det läkaren sa till mej förut. Att jag rammla i en trappa och slog i huvudet."
Då kommer mina föräldrar in i rummet, dom minns jag i alla fall. Men mamma ser inte ut som jag minns henne, jag minns henne med nästan blont hår men nu är hon mörkhårig.
Mamma börjar gårta när hon ser mej och kommer fram och kramar om mej försiktigt.
"Åh gumman! Du har vaknat!" Snyftar hon i mitt öra.
"Ehm.. jag ska nog gå nu. Vi ses Jennie" Säger killen och reser sig upp från stolen.
Jag nickar och ler som svar. Men även att ler gör ont.
"Justin, tack, tack för allt" Säger pappa när han är på väg ut. Han stannar till i dörröppningen men sen går han igen.
Justin tänker jag. Det är alltså så han heter, men det säger mej ingenting.
Mamma och pappa stannar en stund och pratar med mej, men jag känner mej otroligt trött och mitt huvud värker mer än någonsin.
Efter en stund lämnar dom mej ensam och jag somnar med en gång.

När jag vaknar är det ny dag, klockan är runt halv tolv.
Det kommer in en läkare i rummet och tar lite prover och sånt sen går hon iväg, men efter tag kommer hon tillbaka.
"Du har besök. Orkar du med det?" Säger hon. Och jag ser att killen, just det, Justin står bakom henne.
Jag nickar och Justin kommer in, han gömmer något bakom ryggen. När sköterskan gått sin väg igen tar han fram det han har bakom ryggen.
Han räcker fram en bukett färgglada blommor till mej. Jag försöker sträcka mej fram för att ta emot blommarna men det gör ont i hela kroppen när jag rör mej. Justin märker det så han ställer dom på nattbordet brevid istället.

Justins Perspektiv:
Jag tycker att hon ser lite piggare ut idag, hon har fått lite mer färg i annsiktet och är inte riktigt lika blek.
Hon kollar länge forskande på mej.
"Jag kan inte fatta att du är min pojkvän.." Säger hon sedan och ler ett annsträngt leénde.
"Men det är jag." Säger jag och ler tillbaka.
"Du är så fin."
När hon säger det ler jag ännu mer, det känns bra att höra.
"Det är du som är det." Säger jag. "Jag önskar bara att du skulle komma ihåg mej"
Hon suckar lite och säger sedan:
"Jag med. Vad heter du? Jag menar hela ditt namn, jag vet redan att du heter Justin"
"Justin Bieber."
När jag säger det ser jag hur hennes ögon blixtrar till, i den sekunden tror jag att hon kanske kommer ihåg mej.
Hon ligger tyst en stund, det ser ut som hon funderar på något.
"Bieber?" Säger hon sedan och skrattar lite tyst. "Det låter roligt. Det känns som om jag känner igen det.. men jag vet inte.."
"Snälla berätta allt du minns, det måste inte vara om mej, vad som helst" Ber jag.
Hon tänker efter en stund, sen sluter hon ögonen och börjar berätta.
"Ehm.. jag minns när min farmor dog, jag kommer ihåg hennes begravning och allt. Jag minns när jag och min kompis Mathilda bråkade och blev inte vänner igen på ett bra tag." Hon gör en paus och sedan fortsätter hon. "Jag kommer ihåg när jag rammlade ner från en klätterställning och bröt armen, jag kommer ihåg hur ont det gjorde och att jag saknade min nalle, min favorit nalle." 
Hon öppnar ögonen igen och jag ser att hon är på väg att börja gråta. "Jag minns bara dåliga saker, saker jag inte gillade" Säger hon sedan.
"Jag minns även att vi flyttade, men jag minns inte vart.."
Då kommer jag på det! Hon minns att hon flyttade, det var ingen bra sak i hennes ögon.
Hon skulle ju såklart sakna alla sina vänner. Men att hon flyttade till Atlanta var en bra sak eftersom hon kom närmare sin idol, alltså mej!
Det är därför hon bara minns att hon flyttade.
Hon minns alla dåliga saker..
Det är nästan så att jag börjar gråta, tänk att bara minnas alla dåliga saker, alla misstag man har gjort och glömma dom bra, alla bra stunder i livet.
"Du flyttade hit" Säger jag med gråten i halsen.
Hon kollar oroligt på mej.
"Justin, varför gråter du?"
Då börjar jag gråta ännu mer. Men nu är det mer av lycka, jag har verkligen saknat att höra henne säga mitt namn, hon säger det med en speciell klang i rösten. Och det låter precis lika vackert som då när hon minndes mej. 
"Jag gråter för att jag har saknat dej, och nu när du har vaknat igen så minns du mej inte. Men jag ska få dej att minnas, jag lovar"
Jag vet att det är en ganska stor sak att lova, men jag ska verkligen göra allt.
"Berätta vad vi brukar göra då, hur vi träffades och så" Ber hon. 
"Orkar du det då?" 
"Ja"
"Okej. Vi träffades första gången vid en pizzeria. Du var där med dina förldrar, du kom fram till mej medans dina föräldrar var i pizzerian och beställde tror jag. Jag tyckte du var så söt! Du fick min atuograf, vi tog även kort tillsammans.."
"Vänta lite, sa du att jag fick din atougraf? Är du någon slags kändis eller?" Avbryter hon och skrattar till lite.
Vad dum jag är! Varför berätta jag inte från början om min karriär.. Kanske för att jag trodde att det inte skulle bli samma sak då, men det här går inte att berätta utan att hon vet det.
Jag berättar för henne om mitt kändisskap, hon ser nästan ut att inte tro mej.
"Hur vet jag att du inte ljuger nu?"
"Snälla bara tro mej, varför skulle jag ljuga för dej"
Jag fortsätter berätta.
"Efter vi hade tagit kort, pratade vi lite, inte så mycket. När vi kramades hej då frågade jag vad du hette, du sa ditt namn och sen gick du iväg till dina föräldrar.
Exakt en vecka senare hade jag en konsert här i Atlanta. Jag kommer ihåg att jag såg dej i publiken och jag log mot dej och du log tillbaka.
När konserten var slut hittade jag en mobil på golvet, jag fattade att det var din när jag såg din bakrundsbild. Det var en bild på mej och dej. Jag hittade din mammas nummer och Scooter ringde och berättade att vi hittat din mobil." 
Hon lyssnar noga när jag berättar hela historian. Jag berättar om allt, när vi var i turnebussen och jag skrev min atuograf på ett papper och mitt mobil nummer. Ja, jag berättar verkligen allt.
När jag kommer till krocken hon och hennes mamma var med om avbryter hon mej.
"Jag kommer ihåg den.." Säger hon tyst.
Jag nickar och fortsätter berätta. Jag berättar om när vi hade picknick och vi sitter och skojar med varandra om hur jag börjar jaga henne runt i trädgården på skoj, hur hon springer upp i stentrappan och rammlar.
"Så du var med.. när det hände?"
"Ja. Dom säger att jag rädda ditt liv, men jag vet inte.."
"Gjorde du? Hur?"
"Jag band min tröja runt såret i ditt huvud så att inte för mycket blod skulle åka ut"
Precis som hon tänker säga något, ser jag hur hela hennes annsiktet förvrängs i smärta.
Hon trycker på någon knapp för att en doktor ska komma.
"Jennie, vad är det?!" Undrar jag panikslaget...

---

Vad tror ni? Kommer hon någonsin få tillbaka minnet? 

Kom igen, KOMMENTERA! :D

PeaceN'Love
 
  

Jag slår huvudet i trappan och det sista jag hör är att Justin skriker mitt namn.
Sen blir allt svart, precis som när jag var med om bilolyckan..

---

Justins Perspektiv:

"JENNIE!!" Skriker jag och springer fram till henne.
Hon ligger alldeles stilla, och sammtidigt som jag ringer efter ambulans håller jag hennes huvud och då märker jag att hon blöder rejält mycket.
Om inte någon gör något åt såret i huvudet kommer hon förblöda.
Och den någon som måste göra något åt det är jag!
Jag har sådan panik så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag tar av mej min T-shirt och binder den runt hennes huvud för att stoppa blodet.
Tänk ifall Jennie dör! Då är det mitt fel, om inte jag hade jagat henne hade det här aldrig hänt..
Efter en stund kommer äntligen ambulansen.
Jag minns att dom bär in henne på en bår och jag får åka med till sjukhuset. Hela tiden håller jag i hennes hand.
Jag vet ingenting om hur hennes tillstånd är, bara att hon i alla fall är vid liv.

När vi är framme säger en läkare till mej att jag inte får följa med längre.
Jag får helt enkelt sitta i väntrummet och vänta, vänta och se..
Jag vet inte hur länge jag sitter där, men precis efter läkaren har gått och lämnat mej ensam bryter jag ihop tottalt.
Hela tiden tills nu har jag hållit mej från att börjar gråta.
Men nu låter jag bara tårarna rinna, och det känns faktiskt riktigt skönt att få ut det. Jag gråter tills det känns som om jag inte har några tårar kvar.
När jag har lugnat ner mej lite ringer jag mamma, hon svarar efter en lång stund.
Jag berättar allt som hänt med Jennie och hon säger att hon kommer nu direkt.

Hur länge det dröjer innan mamma äntligen kommer vet jag inte, 30 minuter eller kanske 45?
Men det är inte bara mamma som kommer det är även Jennies mamma och pappa också.
Mamma kommer till mej och kramar om mej, men Jennies föräldrar fortsätter framåt och frågar en sjuksköterska något, sen försvinner dom bort bakom ett hörn.
"Justin, vet du något om hur Jennie mår?" Undrar mamma försiktigt sammtidigt som hon håller om mej.
"N-nej.." Snörvlar jag. "Jag vet ingenting." Min röst har blivit alldeles grummlig och sprucken efter allt gråtande.
Precis då ser jag i ögonvtån att en vitklädd kvinna går förbi oss. Det är den sjuksköterskan Jennies föräldrar pratade med.
"Ursäkta!" Ropar jag och hon vänder sig om. "Hur mår Jennie? Kommer hon bli bra?" Frågar jag med gråten i halsen.
"Vi vet inte så mycket om det än. Hon är fortfarande medvetslös" Säger kvinnan med sorgsen röst. "Men det du gjorde med tröjan var jätte bra. Om du inte hade gjort det kanske hon inte hade levt nu" Säger hon sedan och ler lite.
Jag nickar som svar och hon börjar gå igen, men hejdar sig sedan.
"Föresten, ni kan få komma med mej till ett speciellt rum så länge. Så kommer ni bli meddelade om Jennies tillstånd. För ni är annhöriga va?"
"Ja, jag är hennes pojkvänn.." Svarar jag. Och det verkar räknas som annhörig i alla fall som tur är.
Jag och mamma följer med till något rum och där sitter även Jennies föräldrar.
Hennes mamma sitter och gråter och hennes pappa sitter brevid och försöker trösta henne, men man kan se att han är minst lika ledsen som hon.
Jag sitter och ber tyst för mej själv, jag ber att Jennie ska bli frisk, jag tänker inte ge upp på henne, inte i första taget! Mitt hopp finns ännu kvar. Och jag vet att det finns hos alla i detta rummet.
Vi sitter ett bra tag här, vi säger inte så mycket till varandra. Men efter en stund kommer en sjuksköterska in.
"Jennie ligger i koma. Det är bara och vänta och se när hon vaknar upp igen. Men vi gör allt för att det ska bli bra" Säger hon och koller på oss alla.
Koma?! Tänker jag för mig själv. Det kan man ju ligga i hur länge som helst!
"Ni kan få gå och se henne om ni vill" Säger sköterskan sedan.
"Justin, du kan gå före oss. Du har räddat hennes liv med hjälp av tröjan du band runt huvudet" Säger hennes pappa och kollar på mej.
Jag nickar och följer efter sköterskan som visar vägen till rummet Jennie ligger i.
När jag kommer in stänger sköterskan dörren och lämnar mej ensam med henne.
Jag går fram till sängen hon ligger i och sätter mej på en stol som står brevid. Hon ser så fridfull ut när hon ligger där.
Hon har slangar från näsan och från kroppen som leder till olika apparater. Jag känner att jag fäller ännu en tår, jag som trodde dom var slut.
Hon är där, fast ändå inte.. hennes kropp är i alla fall där..
Jag undrar vad hon tänker på, om hon nu tänker..?
"Jennie..Om du hör mej nu" Börjar jag men det är meningslöst. Fast jag fortsätter ändå, ifall att.. "Så vill jag att du ska veta att jag älskar dej. Vi har inte kännt varandra så jättelänge, men från första gången som jag såg dej var det som om jag visste att du var den.
Den jag har letat efter. Den jag alltid kommer älska oavsätt vad som händer. Du är speciell. Du är min lilla prinsessa.. snälla fortsätt kämpa, ge inte upp!"
Det sista snyftar jag fram. Men hon ligger fortfarande lika livlös och kritvit i annsiktet. Jag kysser henne på pannan, det känns som om hon ska gå sönder om jag rör vid henne för mycket.
Sen lämnar jag rummet och låter hennes föräldrar komma in.
När dom kommer tillbaks igen bestämmer mamma att vi ska åka hem.
"Justin du är en hjälte" Säger Jennies mamma när vi har sagt hej då.
Jag kan inte förstå hur hon kan kalla mej hjälte. Det var ju mitt fel! Mitt fel att hon rammla och slog i huvudet. Det blir man ingen hjälte av.

När vi väll är hemma bryter jag ihop igen. Jag har sådana skuldkänslor så att det inte är sant!
"Allt är mitt fel! Om inte jag hade jagat henne hade hon aldrig rammlat i den jävla stentrappan!" Snyftar jag fram.
"Åh Justin, lilla gubben! Det var inte ditt fel, du får inte tro det!" Säger mamma, och jag hör att även hon snyftar lite. "Du får inte ta på dej skulden. Jennies föräldrar har rätt, du är en hjälte Justin. Du räddade hennes liv"
Det spelar ingen roll vad hon säger, det känns ändå som om det är mitt fel.

Dagarn går och Jennies tillstånd har inte ändrats ett dugg.
Vi har ställt in alla konserter och itervjuer och sånt.
Man kan nog säga att jag har hamnat i någon slag dessperation.
Det ända jag gör på dagarna är att inte göra någonting, jag sover och ber omvartannat.
Jag skriver på Twitter och ber mina fans att be för Jennie.
Jag äter knappt någonting och personerna i min omgivning börjar bli rätt oroliga för mej. Jag vet att detta inte är bra för min karriär, men bryr mej inte. Om mina fans verkligen är mina riktiga fans stöttar dom mej i det här.
Jag vet att jag egentligen borde rycka upp mej, för det hjälper ju inte Jennie ett skit att gå runt och vara deppig hela tiden.
Men hon är i mina tankar hela tiden, allt som vi borde gjort. Allt som vi inte hunnit göra än. Det här var ju bara början på något så stort, jag vet det.
Jag måste verkligen sluta tänka så! Jag får inte ge upp hoppet.

Nu är det en vecka sedan det hände och ännu har vi inte fått något besked om att det varken är bättre eller sämre.
Jag kan knappt föreställa mej hur svårt hennes föräldrar måste ha..
Men idag ska i alla fall jag åka och hälsa på henne. Kenny och mamma följer med.
Jag ser henne ännu en gång ligga alldeles livlös, precis som förra gången. Jag önskar att det fanns något jag kunnde göra.
Jag sitter länge brevid Jennie och håller i hennes hand, jag pratar lite tyst med henne. Ännu en gång berättar jag för henne hur mycket jag älskar henne och hur mycket hennes föräldrar älskar henne.
"Jag tänker aldrig ge upp hoppet.." Viskar jag tyst.
När jag precis tänker böja mej när och pussa henne droppar det en tår från mej precis vid hennes öga.
Jag torkar försiktigt bort den och sen pussar jag henne lätt på munnen.
Jag kollar länge på henne och efter en stund ser jag att hon försöker öppna ögonen!
Då märker jag att det inte var min tår som kom vid hennes öga. Det hon som gråter. Hon har vaknat!
"Åh! Jennie du har vaknat" Säger jag och ler mellan mina tårar. Hon öppnar sagta ögonen helt och kollar på mej.
Jag är så himmla lycklig att hon vaknat så jag kramar om henne.
"Vart är jag?" Undrar hon med mycket svag röst.
"På ett sjukhus" Svarar jag och släpper taget om henne. Hon kollar konstigt på mej som om jag var en främling eller något.
"Vem är du?"
"Men det är ju jag, Justin" Säger jag och försöker le. Hon kanske inte känner igen mej för att jag är alldeles söndergråten...

---

KOMMENTERA! :D