JB novell

Jag säger inget utan bara lutar mitt huvud mot hans axel och ler.
Han pussar mej på huvudet och sen klappar han mej lätt över håret.
"Jag älskar dej" Viskar han i mitt öra..

---

"Jag älskar dej med, mest av allt i hela världen, i hela universum"
Han ler och skrattar lite tyst.
"Vad är det som är så bra med mej? Varför är det just mej du gillar när det finns milljarder anndra tjejer där ute?" Frågar jag efter en stunds tystnad.
"För du är alltid dej själv. Du har en grym personlighet, ja du är helt enkelt underbar. Jag har aldrig riktigt vetat exakt hur jag vill att min dröm tjej ska vara, men nu vet jag. Som dej. Du är verkligen min typ. Det sa bara klick när jag såg dej. Och du ser mej för den jag är och inte bara Justin Bieber världens känaste tonåring." Säger han och avslutar med ett supersött leénde trotts den svullna läppen.
Jag ler tillbaka mot honom.
"Och det där leéndet" Säger han och pekar på mej. "Jag skulle kunna dö för det"
Mitt leénde går över i ett litet skratt. Han är så himla söt.

Vi sitter inte där ute så värst länge till eftersom det börjar bli kallt.
Istället sätter vi oss i soffan inne och slöar framför tv:en.
Ju längre vi sitter där desto tröttare blir jag och snart har tröttheten tagit över och jag somnar med mitt huvud lutad mot Justins axel.

När jag vaknar tidigt nästa morgon ligger jag brevid Justin i sängen.
Klockan är bara 7, så jag fluffar till kudden lite och lägger mej tillrätta och försöker somna om.
Men sängen känns hård och obekväm. Jag är väll helt enkelt inte trött längre, jag somnade ju ändå ganska tidigt igår. Men om jag inte kan sova, vad ska jag då göra?
Helt plötsligt får jag en idé. Varför inte överraska Justin med en god frukost? Han kommer troligen endå inte vakna än på länge.
Vi måste ju inte äta frukosten på hotellet, vi kan ju ha våran egna lilla frukost.
Jag smyger försiktigt upp och drar på mej mjukis byxor och en hoodie tröja. Jag skriver en lapp och lägger på Justins nattbord så att han inte blir orolig om han skulle vakna innan jag kommer tillbaka.
Sen tar jag på mig skorna och  lämnar hotellet och börjar gå till centrum.
Jag har ju varit där en gång förut med mamma så jag känner ju i alla fall igen mej lite.
Jag är på jakt efter någon butik där dom säljer nybakat bröd.
Jag får leta ganska länge innan jag tillslut hittar en liten butik där dom säljer nytt färskt bröd.
Det doftar riktigt gott där inne och efter en stunds velande mellan två olika sorter bestämer jag mej för att köpa några frallor som ser jättegoda ut.
Jag betalar och lämnar sedan affären.
Sen går jag till en vanlig mataffär och köper lite olika sorters pålägg och Juice.

Nu är det bara att gå tillbaka till hotellet. -Tror jag..
Jag kollar mej runt omkring, och jag kommer inte ens ihåg vilket håll jag kom ifrån.
Jag chansar och börjar gå åt höger. Det känns rätt en stund i alla fall. Sen känns det bara fel. Vart är jag nu?
Det är inga männskor ute, bara duvor på gågatan och dom kan man ju inte fråga efter vägen.
Jag sätter mej ner på en bänk, jag har ganska ont i benen, jag har ju gått en ganska lång bit.
Det är typiskt mej att gå fel! Jag har verkligen inget lokalsinne.
Jag sitter där en stund och tillslut ser jag en männsika.
Han kommer bara närmare och närmare. Han ser ut att vara äldre än mej, kanske typ 17.
"Ursäkta" Säger jag när han är på väg att gå förbi mej.
Han backar och kollar väldigt mycket på mej. Nej föresten, han kollar inte, han glor.
"Vet du vart jag är? Jag ska till ... " Fortsätter jag och tänker efter en stund. Vad var det nu hotellet hette..? "Centrum, torget, där det finns en stor fontän" Säger jag istället eftersom jag inte kommer ihåg hotellets namn.
"Oj, du är långt där ifrån. Men jag ska dit så du kan ju följa med mej?" Säger han och ler lite.
Det är något med hans röst och tonläge som jag inte gillar, och det där leéndet så läskigt ut. Men jag säger ändå ja och följer med honom. Vad ska jag annars göra jag behöver ju komma tillbaka till hotellet så fort som möjligt innan Justin vaknar.

Vi går tysta och jag går någon meter bakom honom, när han helt plötsligt vänder sig om och stannar och meddelar att vi snart är framme.
"Okej" Säger jag och ler lite och börjar gå igen. Men då stoppar han mej.
"Jennie Andersson, eller hur?" Säger han och trycker upp mej mot en vägg. "Vilket sammanträffande"
Han trycker mej ännu hårdare mej upp mot den kalla husväggen så jag knappt får någon luft.
"SLÄPP NER MEJ!!" Skriker jag och försöker slita mej loss från hans grepp men då blir det bara hårdare.
Tankarna far runt i mitt huvud. Är det han som är 'den femte' ? Hade Justin rätt, var dom fem den natten?
"Vem är du?" Lyckas jag klämma fram med vissa svårigheter.
"Skit du i det" Väser han mellan tänderna och späner blicken i mej. "Kom. Du ska med mej" Säger han och släpper mej lite, men han håller fortfarande fast mej.
Jag tar chansen och siktar in en spark mellan hans ben. Jag känner hur han direkt släpper taget om mej och vrider sig i smärtor. Jag springer där ifrån så fort jag kan.
"Eyy!" Ropar han och jag hör hur han börjar springa efter mej. "Vart tror du att du ska ta vägen?!"
Jag bara springer och springer, men han är snabbare än mej och snart är han ikapp. Han tar tag i mina luva och drar mej bakåt.
"Jag ska inte göra dej illa. Jag vill ju ha dej." Säger han och ler elakt. "Men du kan säga bye bye till din älskade Justin Bieber"
Då fattar jag, det var han som var en av dom killarna utanför dörren den kvällen. Justin hade rätt.
Jag är så rädd så jag vet inte vad jag ska göra. Men sammtidigt så är jag så grymt förbannad, ingen ska någonsin få göra Justin något ont.
"NEJ!" Skriker jag och börjar veva hejvillt med armarna, men det gör inte det hela bättre. Det verkar bara göra honom mer förbannad.
Och då ser jag hur han sagta drar fram en vass kniv. Jag kollar med stora ögon på den. Detta kan inte vara sant!
"Om du skriker, eller säger ett knyst mer får du hälsa på min lilla vän" Säger han och leker hotfullt med kniven. "Har du förstått?"
Jag nickar skräckslaget. Jag vågar inte göra något annat.
"Okej, bra. För nu ska du lyssna jävligt noga" Fortsätter han med samma hotfulla ton. "Om du säger så mycket som ett skit till någon om detta så-" Han tar kniven framför sin hals och låtsas skära, vilket betyder att det kommer hända mej om jag säger till någon. "Bra, då är vi överräns. Trevligt att träffas, vi ses" Säger han med en fejkad vänlig ton i rösten.
Jag säger ingenting utan bara skyndar mej därifrån med skakande ben så snabbt jag kan utan att springa.
Jag känner hur tårarna börjar rinna. Och tillslut kan jag se fontänen mitt på torget, lite suddigt dock på grund av tårarna men nu kommer jag i alla fall kunna hitta tillbaka till hotellet.
"Justin, Justin.." Snyftar jag för mej själv. 
Jag måste kolla så att Justin mår bra. tänker jag.
"Jag måste kolla så att Justin mår bra!" Upprepar jag sedan högt ur mina tankar och börjar springa.
Jag springer hela vägen fram till hissen i lobbyn och trycker på knappen för att hissen ska komma. Men när jag väntat i två sekunder struntar jag i den och tar trapporna istället. 
Flera gånger håller jag på att snubbla men jag klarar mej. Jag fummlar med nyckeln till dörren och tillsist lyckas jag få upp dörren, jag rusar in och springer direkt fram till sängen. 
Men till min stora skräck så ligger inte Justin där!
"JUSTIN?!" Skriker jag panikslaget med sprucken röst.
Tänk om han redan har varit här! Nej, nej så får jag inte tänka, men jag kan inte låta bli att göra det ändå.. 

---

Vad kommer hända nu?

KOMMENTERA :D



PeaceN'Love