You're everything I could ever wish for - Del 22
Justin börjar genast prata. Och jag håller på att dö av skratt där brevid honom, det låter faktiskt trovärdigt.
Justin kollar med en blick på mej som säger att jag ska hålla tyst. Han fortsätter prata och jag försöker konsentrera mej på att inte börja asgarva. Isaacs reaktion gör det ju inte lättare för mej heller, hans dryga svar är nästan helt klockrena. Det är nästan så Justin tappar bort sig och börjar skratta, det syns på honom att han har svårt att hålla sig. Han tar ett djupt andetag samtidigt som han kliar sig i huvudet, men Isaac lägger på innan Justin hinner säga något mer.
Jag brister ut i gapskratt så fort jag fattar att samtalet är avslutat, det gör Justin med. Vi bara sitter där i soffan och skrattar en stund, det går knappt att prata mellan allt skratt.
"Vad var det där för typ?" Undrar Justin och håller sig för magen.
"Det var Isaac, en av mina bästa kompisar" Skrattar jag.
Vi dricker ännu mer Red Bull och busringer ännu mer folk. Vi låtsas vara allt mellan telefonförsäljare till småbarn.
Och vi blir bara ännu mer skrattiga, och tillsist går det verkligen inte att hålla sig längre. Vi skrattar så vi får ont i magen. När vi har lugnat ner oss lite tar jag min Red Bull för att dricka mer och precis när jag har den vid munnen skriker Justin till.
"Akta så att du inte spiller i soffan!!" Och självklart när han skriker det i mitt öra så är det precis det jag gör. Okej, det kom ingenting i soffan utan det mesta hamna i mitt knä.
"Idiot" Säger jag och kollar surt på honom. "Du sa så bara för att jag skulle spilla, eller hur?"
"Ja, förlåt" Säger han och koller ner i mitt knä med ett flin. "Rätt klumpigt gjort ändå"
"Haha sluta!" Säger jag och tar min Red Bull och hotar med att hälla drickan över honom.
"Nej, inte på byxorna! Det är ett dyrt märke" Kvider han och låter som en riktig fjolla, men jag fattar att han bara skämtar.
Jag skrattar. "Som om jag bryr mej om dina dyra märkesbyxor."
"Det borde du" Säger han och försöker ta ifrån mej burken, men det slutar med att allt skvätter ut över oss båda, inklusive Justins märkesbyxor. "Kolla nu vad du gjorde" Skrattar han och pekar menande ner på sina byxor.
Han greppar tag i sin Red Bull som det fortfarande finns lite kvar i och slänger sig sedan över mej, beredd att hälla. Jag ligger ner på rygg med Justin hängandes över mej. Jag håller händerna för ansiktet, rädd för att han ska hälla Red Bull på mej.
"Kan inte jag få prova en sak? Ta bort händerna" Säger Justin och jag gör som han säger. "Gapa, så kan jag hälla Red Bull i din mun."
"Haha okej." Säger jag och öppnar munen lika stort som man är tvungen att göra när man är hos tandläkaren. Han häller försiktigt lite Red Bull i min mun. Jag stänger munnen och sväljer.
"Gott?" Undrar han.
"Självklart"
Han kollar rakt in i mina ögon och ler. Jag känner att jag ryser till lite av det där leéndet, jag ler tillbaka och då biter han sig lite löst i läppen.
"Du har vackra ögon, vet du det?" Mumlar han utan att slita sin blick. Jag ler lite och jag sliter heller inte min blick, jag låter den hållas kvar av Justins ögon, det känns bra och inte konstigt alls att bara kolla in i hans ögon. Hans bruna varma ögon. Det känns nästan som om dom värmer mina gröna ganska kalla ögon. Jag lägger märke till hur hans ansikte kommer allt närmare mitt. När det drygt är 5 centimeter mellan våra ansikten stannar han en kort sekund innan han böjer sig framåt och kysser mej. Jag hinner inte reagera försen jag känner hans mjuka läppar emot mina. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, jag hinner inte känna efter heller för jag ryggar tillbaka så fort jag känner att hans läppar presas emot mina. Jag kollar häpet på honom. Han ser besvärad ut. Jag hoppas att han inte hade tänkt sig att jag skulle besvara kyssen, vad håller han på med egentligen? Jag kan inte fatta att han nyss gjorde det.
"Förlåt.." Mumlar han utan att möta min blick. "Det var inte meningen." Den här gången kollar han på mej, hans ögon ser ledsna ut. Hela han ser nervös ut.
"Öhm.. jag tror jag måste gå nu" Stammar jag. "Klockan är mycket. Tack så mycket för maten och allt"
Jag reser mej upp ur soffan och går och tar på mej skorna, Justin följer efter.
"Du går väll inte hem?" Undrar han och låter som vanligt igen.
Jag kollar upp på honom. "Jo"
"Det kan du inte göra, inte så sent!" Säger han och börjar gräva i sin jacka som hänger på en krok. "Du kan få pengar till Taxi, jag tänker inte låta dej gå hem" Han drar upp sin plånbok och tar fram några sedlar som han sedan sträcker fram till mej.
"Justin det är lungt. Det kommer gå bra" Säger jag och kollar bara på pengarna han håller fram åt mej.
Han skakar på huvudet. "Nej, ta pengarna. Jag tvingar dej! Det är farligt att gå ute så sent på kvällen, klockan är ju för fan snart elva." Säger han irriterat och viftar med pengarna framför mej.
"Nej, jag går. Vad är det du inte fattar?" Säger jag med en irriterad ton och backar ett steg bakåt och tar tag i dörrhandtaget.
"Liz, snälla bråka inte med mej!" Ber han. Men det är redan försent jag har redan bestämt mej. Jag drar ner dörrhandtaget och går ut ett steg i den svagt upplysta hotellkorridoren.
"Hej då Justin, ha det så kul med konserterna och allt annat. Jag har haft jättekul idag" Säger jag och ger honom ett leénde som han motvilligt besvarar.
"Ses vi någon mer gång?" Undrar han och jag är glad att han inte tänker tjata om pengarna mer.
Jag rycker på axlarna. "Det är helt upp till dej. Du har mitt nummer, det är bara att smsa"
"Okej, bra. Då hoppas jag att vi syns snart igen då" Han ger mej ett litet leénde och säger sedan hej då. "Ta det försiktigt" Ropar han sedan efter mej, jag svarar inte. Utan bara suckar.
Direkt när jag kommer ut i den svala mörka luften ångrar jag mej att jag inte tog emot pengarna så jag kunde ta en taxi hem. Varför ska jag alltid vara så envis?
När jag går där helt ensam kan jag inte låta bli att tänka på massa läskiga saker. Att det ska komma upp någon bakom hörnet och kiddnappa mej. Eller att det ska komma något sånt där hemskt killgäng och omringa mej. Jag skakar av mej dom hemska tankarna, jag skrämmer ju bara upp mej själv. Jag börjar istället nynna på olika melodier tyst för mej själv för att få något annat att tänka på.
Varje gång jag går förbi någon eller någon går förbi mej, får jag en klump i magen av räddsla. Och ner jag ser ett killgäng längre fram på gatan ångrar jag mej något oerhört att jag inte tog emot pengarna. Jag svär tyst för mej själv om min envishet.
Dears tjoande och mörka bullriga röster är det ända som hörs i den annars tysta natten. Jag tänker vända och ta en annan väg, men jag är alldeles för nära. Dom har redan sett mej. Och det är ingen tvekan om saken, som är fulla. Dom kommer bara närmare och närmare.
"Nämen tjenare snygging, kom och ta en öl med oss!" Ropar en kille med sluddrig röst. Alla ser ut att vara äldre än mej, dom kanske är runt 20 till 25 år. Det är svårt att avgöra i mörkret.
Jag börjar skräckslaget att backa några steg innan jag vänder mej om och börjar med raska steg gå åt andra hållet. Det hållet jag kom ifrån. Men då ser jag att det står en kille där med, han går emot mej. Jag grips av panik och mitt hjärta slår hårt i bröstkorgen. Jag frågar mej ännu en gång varför jag är så förgjordat dum.
Jag kan inte se killens ansikte för han har något mörkt för sitt ansikte och en luva på huvudet. Det ända som syns är ögonen.
Jag står alldeles stilla, helt stel av skräck. Jag hör hur dom andra killarna står och skriker på mej att jag ska komma tillbaka, och dom är säkert på väg emot mej. Men jag har ingen utväg att fly till för den ensamma killen är allt för nära nu. Han grepar tag hårt i min arm och börjar dra iväg med mej. Till min förvåningen är det åt andra hållet, bort ifrån hans kompisar.
Jag börjar skrika och streta emot och någonstans bakom mej hör jag hur dom andra killarna ropar. Jag hör inte exakt vad dom säger, men jag lyssnar inte så noga heller. Det ända jag vill är att komma loss. Jag börjar skrika högre för att någon förhoppningsvis ska höra mej och hjälpa mej.
KOMMENTERA! :D
Vad kommer hända nu? :o
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 21
"Ingen orsak. Du har fått en jävla bula ska du veta" Han biter sig i läppen och jag lägger märke till hur han kollar ner på mina läppar. I en kort sekund tror jag nästan att han tänker kyssa mej, för han lutar sig liksom mot mej och har sin blick fokuserad på mina läppar. Men han hejdar sig själv och kollar ner i golvet.
Han kollar frånvarande ner och trycker allt hårdare och hårdare med sin hand mot min panna där han håller det blöta pappret.
"Aj" Mumlar jag och lutar mej lite bakåt för att lätta på trycket.
Justin kollar snabbt upp igen. "Oj förlåt"
Våra blickar fastnar i varandra och han tar sagta ner sin hand med pappret från min panna.
"Märkte du att jag försökte.. försökte.. kyssa dej?" Han snubblar lite på orden och ser ut att ångra sig dirket efter han har sagt det.
"Öhm.." Börjar jag lite osäkert och känner hur mina kinder hettar till.
Jag hör hur han svär tyst för sig själv. "Helvete" Mumlar han och kollar ner i golvet. "Förlåt, jag måste vara snurrig i huvudet efter smällen.. förlåt."
"Det här lungt" Försäkrar jag och går iväg och slänger pappret i papperskorgen, fortfarande lite överlumpad över vad han nyss sa.
"Hur känns det i huvudet nu då?" Undrar han.
"Jag vet inte. Hur känns det själv?"
"Bra, tror jag. Är du fortfarande yr?" Han granskar sin bula i spegeln som hänger ovanför handfatet och jag går och ställer mej brevid honom.
"Lite kanske" Svarar jag. Jag kollar först på min bula genom spegeln och sen på Justins, min är något större.
"Tror du den kommer gå ner tills imorgon?" Undrar han och möter min blick i spegeln. "Alltså bulan"
"Imorgon? Jag tror det tar lite längre tid en så" Svarar jag.
"Det blir i alla fall kul att se vad pressen skriver när dom ser mej ute med världens bula. Det kommer ju bli en och annan historia. Typ, 'en hater nockade popsensationen Justin Bieber med ett basebollträ' eller 'Justin Bieber gav inte en Belieber en atougraf utan han igronerade henne totallt, fanet försökte distraherade honom och då gick han in i en stolpe, vilken klumpiduns!'"
"Så vad kommer du säga om någon undrar?" Frågar jag och skrattar.
"Att jag skallade en tjej vid namnet Liz Wilson som jag var med under min lediga tid och att dom inte har någon aning om vem det är" Säger han och flinar. "Nej, så kan jag inte säga.. folk kommer undra vem du är och rykterna kommer flöda"
"Du kan ju säga att du gick in i något, typ som en stolpe" Föreslår jag.
"Ja, jag får väll göra det" Säger han och drar lite på munnen, han vill nog inte ljuga men samtidigt kan han inte säga vad som egentligen hände. Jag vill inte att han ska göra det heller, det skulle bara skapa onödig uppståndelse och alla skulle undra vem jag är.
Vi lämnar badrummet och går ut och sätter oss i soffan igen. Justin tar upp Red Bullen som ligger i soffan och börjar bolla fram och tillbaka med den i sina händer. Sen öppnar han den och dricker en klunk.
"Den anndra är din" Säger han och nickar mot Red Bullen som jag har ställt på bordet.
"Euuww, jag tänker inte dricka något som jag har haft mot mitt huvud!" Säger jag och gör en äcklad min. Justin kollar på mej som om jag är dum i huvudet eller någonting. "Haha, kolla inte så på mej! Jag skojade ju bara" Säger jag och skrattar.
"Jag vet aldrig när du är oseriös eller när du menar allvar" Skrattar han och tar en till klunk.
"Knappt jag heller" Säger jag och flinar. "Men nu kan jag i alla fall skylla på att jag har fått en smäll i huvudet"
"Det kan jag med!" Säger han och ser mallig ut, som om det var världens grej.
"Fan vad coolt" Säger jag och härmar Justins malliga ansiksuttryck med framskjuten haka och en bitchig blick.
Han skrattar och jag öppnar min Red Bull och smakar lite på den.
Vi sitter och dricker våran Red Bull samtidigt som vi sitter och pratar. Vi sitter där i säkert flera timmar.
Vi blir avbrutna av att min mobil börjar ringa som en dåre nere i min ficka. Jag går iväg en bit för att svara och självklart är det mamma.
"Hej, vart håller du hus?" Undrar hon.
"Öhm.. hos Alex" Svarar jag, det blev hennes namn av nästan ren reflex. Jag brukar ju ofta hänga där.
"Okej, har du ätit någonting idag då?"
"Ja, jag fick mat här" Svarar jag och suckar.
"Okej bra. Jag vill att du är hemma till nio" Säger hon och jag kastar en snabb blick på klockan, den är redan halv åtta. Jag kommer inte ha alls mycket tid kvar med Justin.
"Men mamma!" Protesterar jag. "Det är sommarlov, och jag är ju bara hos Alex. Kan jag inte få komma hem lite senare?"
"Och när är lite senare då?" Undrar hon.
"Två, tre timmar eller något" Skyndar jag mej att svara.
"Okej då, jag vill att du är hemma senast 12 då. Alex bor ju i närheten och du går inte egenom några olämpliga ställen så sent på kvällen va?"
Jag vet exakt vad för 'olämpliga ställen' hon syftar på. Man får passa sig vart man går här i Los Angeles, det finns många skumma typer ute på kvällarna och dom har sina områden här och var. Jag biter mej lite löst i läppen, jag har ingen aning om vart jag kommer gå. Jag är ju inte hemma hos Alex och här ifrån vet jag inte om jag kommer gå på något sånt ställe.
"Nej mamma det är lungt" Ljuger jag.
Vi säger hej då och sen lägger vi båda på.
Jag går ut till Justin igen och då kommer jag på att jag inte ens vet om det är okej om jag stannar så länge. Jaja han får väll kasta ut mej i så fall.
"Nämen tjenare! Jag visste inte att du var här" Säger Justin med en tillgjord röst när jag sätter mej ner i soffan. "Jag gissar på att det var din kära mor som ringde" Fortsätter han.
Jag skrattar åt honom och undrar hur han visste det.
"Inte så svårt. Du sa 'MEN MAMMAAAA!'" Skrattar han och härmar min röst och tonläge.
"Haha sluta. Så sa jag inte. Inte så överdrivet i alla fall"
"Nej, men nästan" Säger han och slår mej retsamt på armen.
"Aj! Vill du att jag ska få en bula där också eller?" Säger jag och drar åt mej min arm och gör en sur min.
Han skrattar och knäpper på tven där det visas reklam för mobiltelefoner. "Åh! En sån där mobil vill jag ha!" Utbrister jag och pekar på en HTC som visas på skärmen.
"På tal om telefoner. Kan vi inte busringa?!" Säger han och kollar hoppfullt på mej.
"Busringa? Tycker du det är kul att göra det?"
"Ja, det är skit skoj"
"Aa, det tyckte jag också.. när jag gick i 3:an" Säger jag och flinar.
"Men kom igen. Det är jättekul, vi kan ju prova i alla fall och om du inte tycker det är roligt så behöver vi ju inte göra det något mer" Säger han och sänker volymen på tven.
"Okej då. Men vem ska vi ringa till?"
"Kan vi inte ringa till någon av dina kompisar?" Föreslår han och tar upp sin mobil ur fickan.
Jag tänker efter en stund. Det skulle ju faktiskt vara kul att driva med Isaac.. "Okej, jag vet en vi kan ringa till. Kan jag få din mobil?" Han ger mej sin mobil och jag slår in så att nummret blir skyddat och sen slår jag in Isaacs mobil nummer. Jag trycker på grön lur och sen på högtalare, sen ger jag mobilen till Justin.
Efter några signaler hör jag Isaacs röst svara med sin vanliga replik. 'tjenare'
Justin börjar genast prata. Och jag håller på att dö av skratt där brevid honom, det låter faktiskt trovärdigt.
KOMMENTERA! :D
Ganska kort och tråkig del. Men har ingen fantasi just nu.
Bild kommer när den kommer, det krånglar när jag ska ladda upp och har varken tid eller lust att bråka med den nu.
PeaceN'Love
Ang den dåliga uppdateringen
Jag har inte uppdaterat på ett tag pga läxor och inlämningsuppgifter som ska in nu innan betygssättningen + två prov denna veckan. Har inte hunnit! Jag är ledsen.
Hade heller suttit och skriv på novellen än att göra läxor. Men skolan går tyvärr före bloggen.
Del 23 kommer upp så fort den är helt klar! :)
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 20
När jag är på väg till hotellet får jag ett till sms av Justin.
'När du kommer in i lobbyn tar du hissen till fjärde våningen, jag har rum 114. Knacka bara på ;)'
Jag gör som han säger, men jag behöver aldrig knacka på. För när jag stiger av hissen står han redan där och väntar på mej.
"Hej!" Ler han och ger mej en kram.
"Hej" Säger jag drar in hans doft av killparfym som jag bara älskar så mycket.
Vi går in i hans hotellrum. Först kommer man in i en liten hall där ställer vi av oss skorna. Sen fortsätter vi in i ett rum där det står en soffgrupp, bord och en platt tv. Lite längre in i hotellrummet finns det också en säng och ett badrum.
Vi sätter oss ner i soffan.
"Vill du ha något att dricka?" Undrar Justin.
"Nej tack, det är bra" Svarar jag.
"Okej. Men nu måste du berätta, vad sa dina föräldrar?"
Efter en stund har jag berätta allt om mitt tappra försök att få pappa att tro att han börjar bli galen.
Justin skrattar. "Men det gick ju bra tillslut i alla fall?"
"Japp"
Vi sitter och pratar en stund tills Justin helt plötsligt vill leka en lek.
"En lek Justin? Hur gammal är du?" Säger jag och skrattar.
"Haha nej men, kan vi inte köra frågeleken? Jag frågar dej en fråga och så svarar du, sen frågar du mej något och då svarar jag. Man måste svara ärligt såklart."
"Okej, då får du börja då" Säger jag och tycker det verkar som en bra idé, det är ju bra för att lära känna varandra bättre.
"Är du en Belieber?" Han flinar och jag måste sett ut som ett frågetecken. "Alltså ett fan av mej" Förtydligar han.
"Jaha. Ja, klart jag är! Fast jag är inte sån som typ stalkar dej hela tiden och kan precis allt om dej. Men jag gillar din musik väldigt mycket..-"
Han ler och avbryter mej, men det gör ingenting för han är faktiskt riktigt söt när han ler så där. "Förlåt, men du är så söt när du pratar"
Jag vet inte riktigt vad jag ska svara. Jag skrattar lite nervöst och säger tack, vilket låter ganska dumt.
"Nu är det din tur att fråga mej någonting" Säger Justin.
Jag funderar en stund innan jag har kommit på en bra fråga. "Vad är din favorit mat?"
"Pasta. Men det finns mycket god mat, när jag är ute och reser får jag chansen att prova på helt nya maträtter, det är riktigt kul" Svarar han. "Jag frågar dej samma"
"Jag vet inte riktigt" Erkänner jag. "Det finns så mycket god mat så det är nästan svårt att välja en"
"En tjej som gillar mat! Det är bra" Säger Justin och ler.
"Mat är gott ju! Lasange är väldigt gott, jo jag tror jag väljer det" Säger jag. "Med mycket ost!"
"Med mycket ost" Upprepar Justin och skrattar. "Nu är det din tur igen"
"Okej, varför vill du vara med mej på din lediga tid? Jag är bara en helt vanlig tjej, varför hänger du inte med någon annan kändis?"
Han ser ut att inte veta riktigt vad han ska svara. "Du verkar rolig, och jag vill lära känna dej mer" Blir svaret, kort och gott. Jag nöjer mej med det svaret tills vidare i alla fall.
Vi fortsätter med frågeleken en stund till och vi har riktigt roligt. Jag får veta många saker om honom som jag inte hade en aning om. Vissa saker har vi gemensamt andra saker tycker vi helt olika om, men det är bara kul för då har vi ju något att diskutera.
Justin är verkligen en social snubbe, det blir aldrig en tyst sekund. Men det kan ju bero på mej med, jag gillar också att prata.
"Jag kom på en fråga jag inte har frågat!" Säger jag efter att ha funderat en stund på vad jag ska fråga. "Vilken är din favoritfärg?"
Svaret kommer med detsamma. "Lila"
"Lila, just det. Det visste jag ju"
Helt plötsligt blir vi avbrutna av att Justins mobil ringer, han ursäktar sig och går iväg för att svara. Vilket betyder att jag blir ensam kvar i rummet.
Efter en stund kommer han tillbaka och slår sig ner i soffan brevid mej.
"Är du hungrig? Vi kan beställa upp roomservice"
"Ja, visst." Svarar jag. "Men skulle jag kunna få låna toan?"
"Självklart. Gå genom sovrummet och sen ser du en dörr, där är toan" Förklarar han. Jag hittar toan utan problem. Det är ett ganska stort badrum, med både dusch och ett lyxigt badkar.
"Jag har beställt upp mat nu, den kommer om en stund" Meddelar Justin när jag kommer tillbaks från toan.
"Okej. Vad beställde du?" Undrar jag och torkar av mina fuktiga händer på byxorna.
"Det säger jag inte" Flinar han. "Det får du se"
"Haha okej" Skrattar jag och sätter mej ner i soffan.
Efter en inte så lång stund kommer maten, när det visar sig att han har beställt upp lasange kan jag inte låta bli att tycka att det är ganska gulligt gjort, eftersom jag sa att lasange var min favoriträtt.
"Är det gott?" Undrar Justin efter vi har ätit under tystnad en stund.
"Jättegott!" Svarar jag och tar ännu en tugga. "Det är extra ost på, eller hur?"
Han ler. "Japp, precis så som du vill ha det"
"Tack, du är så gullig Justin. Jag ger dej pengar för maten sen"
"Vad snackar du om? Jag bjuder!"
"Sluta, klart jag ska betala tillbaka. Du kan inte skämma bort mej så"
"Skämmer jag bort dej om jag bjuder dej på mat en gång?" Säger Justin och skrattar lite.
"Nä men..-"
"Dåså! Slutdiskuterat!" Avbryter han och flinar.
Jag blänger surt på honom, men han låtsas inte om det.
Långt efter vi är klara med maten sitter vi bara och pratar om allt möjligt. Jag kan nästan prata med honom som jag kan med Alex eller Isaac. Han känns liksom så, äkta, jordnära och det känns som om jag kan lita på honom. Som en riktigt kompis.
"Åh, kan vi inte låtsas att jag är en intervjuare och så frågar jag dej frågor" Föreslår jag "Jag har alltid velat intervjuva en kändis"
"Kör hårt!" Säger Justin och ger mej ett brett vitt leénde.
"Okej. Första frågan är; Tycker du att jag är coolare än dej?"
"Jag trodde att du typ skulle fråga hur jag blev upptäckt eller något sånt." Säger han och skrattar. "Men svaret är såklart.. nej!"
"Vadå nej? Jag vet att du tycker det egentligen.." Flinar jag.
"Haha jaja, vi säger väll det"
Jag fortsätter med frågorna, ingen av dom är speciellt seriösa. Men vi har kul i alla fall.
"Du är helt klart den snyggaste intervjuaren jag någonsin har haft, även om frågorna var lite konstiga" Säger han och skrattar. Som vanligt när han säger något sånt där vet jag inte vad jag ska säga, så istället tar jag en kudde från soffan och dunkar den i huvudet på honom.
Två sekunder efter får jag också en kudde i huvudet. Sen är kuddkriget i full gång.
"Tänk att det alltid ska bli krig mellan oss" Säger Justin samtidigt som han slår mej med en kudde ännu en gång.
Jag kollar oförstående på honom. "Krig?" Undrar jag.
"Ja, igår hade vi mjölkrig och nu är det kuddkrig"
Jag skrattar och kastar en kudde på honom som träffar honom rakt i huvudet. Hans hår blir alldeles ruffsigt, vilket gör att han ser ganska rolig ut. I alla fall tillräckligt rolig för att jag ska börja skratta.
"Vad skrattar du åt?" Undrar han och böjer sig över mej där jag ligger och skrattar som en dåre.
"Åt dej" Svarar jag och sätter mej upp, men då slår jag i huvudet i någonting. Samtidigt som jag skriker 'aj' skriker Justin också aj. Då fattar jag att vi råkade skalla varandra.
"Hur gick det?" Undrar Justin och kollar på mej. Han håller handen för pannan precis som jag också gör.
"Bra, tror jag" Säger jag och faller bakåt i soffan igen. Det måste ha varit en hård smäll för det gör riktigt ont faktiskt, eller så är det Justin som har väldigt hårt huvud. "Hur gick det själv?"
"Är du säker på att det gick bra?" Undrar han utan att svara på min fråga.
"Ja, eller nej.. kan du kollar om jag har fått någon bula?" Jag reser mej upp igen, denna gången försiktigt. Det snurar till lite, men det går bra. Han tar tag i mitt huvud och kollar i min panna med en bekymrad min.
"Ja, det är en bula" Säger han och stryker lätt med tummen över min panna. Det gör djävulskt ont när han gör det, jag är tvungen att bita ihop för att inte skrika. "Har jag någon?" Undrar han och tar bort håret från sin panna.
Jag behöver inte kolla noga för att se att han också har fått en bula. "Ja, det har du"
Han reser sig upp och går iväg, efter någon minut kommer han tillbaka med en Red Bull i vardera hand.
"Här, lägg den här mot din panna" Säger han och ger mej en iskall Red Bull. Jag lägger den försiktigt mot min panna och han gör samma sak. "Du mår väll inte illa eller så? Bulan var ganska stor" Undrar han oroligt.
"Nej, jag känner mej bara lite yr" Svarar jag. "Dit huvud är hårdare än sten" Jag ler lite mot honom och han ler tillbaka. Jag ställer ifrån mej Red Bullen på bordet eftersom det gör ont att ha den mot bulan.
"Kom" Säger Justin och sträcker ut sin hand för att dra upp mej. Jag följer med honom genom sovrummet och in till badrummet. "Sätt dej på toaletten" beodrar han och pekar mot toastolen och jag gör som han säger.
Han tar lite toapaper som han sedan blöter ner med vatten, han kramar ut pappret så att det inte är droppande blött innan han går till mej. Han sätter sig på huk framför mej och lägger försiktigt det blöta papret mot min panna. Det iskalla vattnet känns skönt.
"Tack" Säger jag och ler.
"Ingen orsak. Du har fått en jävla bula ska du veta" Han biter sig i läppen och jag lägger märke till hur han kollar ner på mina läppar. I en kort sekund tror jag nästan att han tänker kyssa mej, för han lutar sig liksom mot mej och har sin blick fokuserad på mina läppar. Men han hejdar sig själv och kollar ner i golvet.
KOMMENTERA! :D
Blogg.se krånglar, som vanligt..
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 19
"Först trodde dom att det var Isaac, men han har ju inte brunt hår" Säger Tim som fortfarande står och flinar brevid pappa.
"Vi ska inte störa mer nu, klockan är mycket. Försök att somna om, och vi ser fram emot att träffa din kille imorgon bitti"
Åh gode gud, dom tror fortfarande att det är min kille. Dom tror att jag har försökt hålla det hemligt för dom. Men värst av allt, dom tror att dom ska få träffa honom imorgon. Inte en chans!
Mamma kollar på mej med en sån där orolig-mamma-blick. "Liz, jag hoppas att ni inte har gjort något ni kommer ångra"
Jag suckar, faktum är att vi ligger där fullt påklädda på mitt överkast. Vi somnade ju när vi kollade på filmen. Jag mumlar fram ett nej, och sen, tack o lov, lämnar mamma och pappa rummet.
"Erkänn, det är någon från fotbollslaget!" Säger Tim och nickar menande mot Justin som ligger med huvudet nere i kudden.
"Nej, det är det inte!" Fräser jag irriterat. "Gå och lägg dej"
"Är det Trey? Jag vet att du tycker han är jättesnygg!" Envisas han och flinar.
"Men gå!"
När han äntligen har lämnat rummet och stängt dörren efter sig väntar jag ännu en stund innan jag vågar vända mej mot Justin.
"Justin det är lungt, dom har gått" Viskar jag och skakar om honom lite lätt.
"Åh tack, äntligen! Det börjde bli svårt att få luft" Han sätter sig upp och gnuggar sig i ögonen. "Jag måste nog gå nu. Mamma undrar säkert vart jag håller hus" Han kliver över mej och ställer sig på golvet.
"Jag är ledsen Justin.. det är mitt fel" Säger jag och helt plötsligt känns det nästan pinsamt att prata med honom.
"Nej, klart det inte är ditt fel! Ska jag vänta tills dom har somnat innan jag går eller?" Säger han mjukt och sätter sig ner vid sängkanten. Jag nickar och sätter mej upp.
"Jag får väll komma på något att säga imorgon när 'min kille' inte är kvar"
"Du kommer säkert på något" Säger han och ler uppmuntrande
När alla i huset har somnat smyger vi tysta som två möss ner till nedervåningen. Justin tar på sig sina skor och öppnar sedan ytterdörren.
"Hej då Liz. Ha det bra, vi syns." Han ger mej en snabbt och varm kram.
"Hej då" Ler jag och han stänger dörren, eller nästan. Han hejdar sig själv mitt i rörelsen och stiger innanför dörren igen.
"Kan jag få ditt mobil nummer?" Undrar han och sträker fram sin mobil.
"Självklart" Svarar jag och tar den och skriver in mitt nummer och sparar det sedan.
"Jag kan skicka ett sms till dej så kan du ju bara lägga till mitt nummer sen" Säger han och stoppar ner mobilen i fickan.
Jag nickar, och vi säger hej då en gång till.
"Vänta! En sak till" Säger jag och får Justin att stanna till i dörröppningen. Jag gräver i fickan och tar fram det kära lyckomyntet och ger det till Justin.
Han säger ingenting utan bara ler. Han går ut i den ljumna natten och stänger tyst dörren bakom sig.
Genom hallfönstret ser jag hur han hoppar in i en bil som står parkerad lite längre bort på gatan som sedan nästan ljudlöst kör iväg.
Jag går trött uppför trappan och med mina sista krafter lyckas jag på något sätt att klä av mej kläderna och dra på mej en stor T-shirt istället. Sen bara slänger jag mej i sängen och somnar med en gång.
När jag vaknar nästa morgon, eller efter middag är det ju egentligen, är klockan redan halv två.
"Godmorgon, eller ska vi säga godmiddag?" Säger pappa när jag kommer in som en zombie i köket. "Sovar han fortfarande?"
"Mm" Mumlar jag utan att riktigt höra eller förstå vad han säger.
"Ska han inte ha någon frukost då? Jag kan steka ägg" Fortsätter pappa.
"Va?" Mumlar jag. Att prata med mej på morgonen när jag är alldeles nyvaken är näst intill omöjligt.
"Ägg! Jag kan steka ägg till er, vi har inte så mycket bröd" Upprepar han och det är inte försen då jag fattar vad det är han säger.
"Jag vill inte ha ägg" Säger jag och tar fram flingor ur skåpet. "Vad menar du med 'er'?" Jag försöker att låta som om jag inte förstår vad han pratar om.
"Din kille, jag vet ju inte vad han heter" Pappa kollar på mej.
"Min kille? Jag har ingen kille pappa" Säger jag och kollar oförstående på honom och han höjer på ena ögonbrynet.
"Vem är han då?" Jag hör hur han reser sig från stolen och när jag vänder mej om står han framför mej.
"Vem då?" Undrar jag och spelar fortfarande oförstående.
Pappa skrattar till som om det var lustigt eller något. "Liz, sluta. Ska ni ha ägg eller inte?"
"Förlåt men vad är det du pratar om? Har du blivit galen eller?"
"Sluta förneka, du vet vad jag pratar om. Vi sa ju inatt att vi ville träffa honom, är det för mycket begärt? Men oroa dej inte, jag tänker inte störa er när ni äter frukost. Jag trodde inte du orkade hålla på och retas så här på morgonen" Pappa flinar mot mej.
"Har jag fattat rätt? Ni tror att jag har en pojkvän?" Jag skrattar till. "Du kan ju själv gå upp och kolla, ingen är där. Du måste ha drömt eller nåt"
Pappa rynkar på ögonbrynen och går sedan med bestämmda steg upp till övervåningen.
När han har försvunnit sjunker jag ner på en stol. Detta var en av mina sämsta idéer någonsin, att låtsas som att ingen har varit här inatt fastän vi till och med blev tagna på bargärning, är inte särskilt smart. Jag suckar djupt. Det är klart att det går i taket.
"Börjar jag verkligen bli galen?" Säger pappa oförstående och kliar sig i huvudet, jag märker på honom att han bara skojar. Såklart så fattar han att det är jag som driver med honom. Han är ju inte dum heller. "Har han redan åkt?"
"Öhmm.. ja, tidigt imorses. Jag är ledsen att ni inte fick träffa honom" Ljuger jag
"Jaja, det får väll bli någon annan gång." Säger han och ler lite halft. "Jag fattar bara inte varför du ska hålla på att få mej att tro att ingen var här"
Jag svarar inte, utan försöker bara konsentrera mej på att äta upp mina flingor. Jag hör hur pappa drar ut en stol mitt emot mej, men jag kollar fortfarande ner i mina flingor.
Snälla, snälla prata inte med mej. Ber jag tyst för mej själv.
"Vad heter han då? Och hur länge har ni varit tillsammans?" Undrar pappa nyfiket. Fan! Jag lyfter sagta på huvudet och kollar trött på honom.
"Pappa, ge dej" Jag skjuter ut stolen och slänger min tallrik och sked i diskhon, sen går jag ut ifrån köket.
"Din pappa är lite nyfiken bara" Ropar han efter mej, men jag ingronerar honom. Varför ska han alltid vara så töntig?
Jag tar god tid på mej att göra mej iordning, jag står länge i duschen och låter bara det varma vattnet rinna.
Men när jag börjar tänka på alla dom fattiga människorna i Afrika som inte ens har något vatten att dricka får jag dåligt samvete. Här står jag och slösar vatten när miljarder männsikor törstar ihjäl varje dag.
Jag kliver ur duschen och tar sedan på mej mina kläder, efter det fönar jag håret och låter mina naturliga lockar hänga lätt över axlarna. Jag sminkar mej också lite granna.
Precis när jag är klar knackar det på dörren.
"Jag och mamma åker till Laila" Hör jag pappa säga utanför toalettdörren. Laila är min moster. "Vill du följa med? Tim är hos en kompis" Fortsätter han.
"Nej, jag stannar hemma" Svarar jag och låser upp dörren för att sedan öppna den.
"Okej, hej då gumman" Säger han och ger mej en kram.
Efter dom har åkt sätter jag mej lite vid datorn tills det plingar till i min mobil.
Jag öppnar det nya meddelandet och läser för mej själv:
' Hej, här har du mitt nr! :) Kram Justin'
Jag lägger till nummret och skickar sedan iväg ett tack till honom. Jag får snabbt ett nytt meddelande igen.
' Hur gick det idag? '
' Ingen kommentar.. nej men det gick bra. Fast dom tror fortfarande att jag är tillsammans med någon xd '
' Med mej? '
' Ja, fast dom vet ju inte att det är du '
Vi smsar en stund om allt möjligt. Efter ett tag frågar han om jag har lust att träffas. Jag blir faktiskt lite förvånad, har inte han bättre saker för sig än att hänga med mej på sin lediga tid?
Jag knappar iväg ett 'Visst, vart ska vi träffas?' Och några sms senare har vi bestämt att vi ska träffas på hans hotell, han har skrivit vad det heter och för mej är det inga problem att hitta det. Jag kan områderna här.
När jag är på väg till hotellet får jag ett till sms av Justin.
'När du kommer in i lobbyn tar du hissen till fjärde våningen, jag har rum 114. Knacka bara på ;)'
Jag gör som han säger, men jag behöver aldrig knacka på. För när jag stiger av hissen står han redan där och väntar på mej.
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 18
"Haha skulle det där låta hotfullt?" Skrattar jag. "Du skrämmer inte mej Justin, om du gör värre gör jag bara ännu värre. Och vem är du som har lyckopengen egentligen? Jo jag, så det kommer ändå sluta med ett jag vinner mjölkriget"
"Fan! Du har rätt.."
"Såklart jag har" Säger jag och blinkar. Han biter sig i läppen och släpper sina händer från väggen och backar ett steg bakåt. "Hur många deciliter mjöl har vi haft i nu egentligen?" Undrar jag och går till köksbänken.
"Jag vet inte. Två tror jag" Svarar Justin. "Eller nej, tre kanske?"
Jag suckar. "Den här kommer bli helt misslyckad" Konstaterar jag. "Ska vi slänga den och göra en ny?"
"Slänga?! Är du helt galen?"
"Vad ska vi göra med den då?" Undrar jag och skrattar lite.
Han rycker på axlarna och stoppar sitt pekfinger i smeten och slickar sedan av det. "Mmm.. vad gott!"
Jag gör samma sak och det smakar faktiskt inte så dumt.
"Vi kan ju alltid bara äta upp smeten" Säger Justin och doppar ännu ett finger i bunken.
"Ja, kom så går vi och sätter oss på alltanen"
Det har redan börjat skymma och solen är påväg ner bakom träden. Men ändå är det ljummet i luften.
Jag och Justin sitter med varsin sked och äter ur bunken.
"När kommer dina förlädrar hem då? Det kanske inte är så bra om jag är här när dom kommer"
"Jag tror inte dom kommer hem på denna sidan av middnatt i alla fall. Dom skulle till sina kompisar och det brukar alltid bli sent då."
Han ler lite snett mot mej och slickar av sin sked.
"Du har fortfarande kvar mjöl i håret, bara så du vet" Säger jag och skrattar.
"Och du har mjöl i ansiktet" Säger han sammtidigt som han skakar på håret för att få ut mjölet.
"Borta?" Undrar jag efter att jag har försökt att borsta av mitt ansikte.
Han studerar mitt ansikte och skrattar. "Nej, du har kvar lite" Han tar sin hand och stryker bort lite mjöl på min kind med sin tumme. "Nu är det borta"
"Tack" Ler jag. "Ska vi gå in, eller ska du ha mer?" Undrar jag och kollar äcklat ner i bunken. Det finns fortfarande kvar lite smet. Men själv så är jag proppmätt.
"Äter jag mer nu så tror jag att jag spyr"
"Jag tar det som ett nej"
Vi hjälps åt att bära ut sakerna i köket igen. Sen går vi upp till mitt rum. Justin ställer sig mitt i rummet och kollar sig omkring innan han sätter sig på min skrivbordstol. "Fint rum." Säger han och han låter inte ironiskt på något sätt så jag tar det som en komplimang.
"Tack"
"Vad är det här?" Undrar han och tar upp något från mitt skrivbord. När jag ser vad det är vill jag bara sjunka egenom jorden. Varför har jag inte lagt undan den? "Har du ritat den?" Han kollar med stora ögon på mej och sen på teckningen.
"Ja, men det var länge sen" Svarar jag.
"Den är jättefin! Och den är verkligen lik mej. Alltså wow.." Han ser ut att studera bilden noga. "När ritade du den?" Undrar han och kollar upp på mej igen.
"Samma dag som du hjälpte mej med foten du vet" Svarar jag. "Precis efter du hade gått"
"Du har talang, Liz" Han ler mot mej och stryker bort ett hårstrå från ansiktet. Det är då det slår mej. Hans hår ser annorlunda ut, han måste ha klippt sig. "Har du..?" Börjar jag. "..Klippt dej?"
"Ja, för ett tag sen" Ler han. "Du borde rita en till teckning på mej med mitt nya hår"
Och så blir det, jag målar av Justin.
"Så allvarlig" Säger Justin och härmar min min.
Jag flinar. "Kan jag få kolla på dina ögon, jag menar närmare"
"Ja, visst" Svarar han och ställer sig upp från sängen.
"Nej, nej. Jag kommer till dej" Säger jag och ställer mej upp, sen går jag och sätter mej i brevid honom i sängen.
Han kollar på mej och jag studerar hans ögon. Dom är i en varm nötbrun nyans, hans ögonfransar är mörka och långa. Dom är otroligt vackra. Jag börjar sagta och nogrant att börja rita dit ena ögat och sen nästa.
"Är du klar snart?" Undrar han när jag har suddat och grejat minst 100 gånger.
"Ja snart" Säger jag lite svävande och försöker verkligen konsentrera mej på att få skuggningen perfekt.
Efter en stund är jag klar. Jag visar bilden för Justin.
"Wow.. känns nästan som om jag kollar mej själv i spegeln. Förutom att bilden är svartvit då. Får jag behålla den?"
"Självklart" Svarar jag, det är bara kul att han vill ha den och att han tycker om den. Det är alltid lika rolig när någon uppskattar det jag gör.
"Du, det har verkligen varit jätteroligt idag, och jag hoppas att vi ses snart igen.."
"Måste du går redan?" Avbryter jag. Jag har ingen lust att vara ensam.
"Jag tror det. Hur mycket är klockan?"
Jag slänger en snabb blick på klockan som hänger på väggen. "Halv tio" Svarar jag.
Han ser ut att fundera en stund. Han biter sig i läppen och kollar på mej. Han biter sig ganska ofta i läppen faktiskt, jag kan inte låta bli att medge att det är lite gulligt. "Okej då, jag kan nog stanna en stund till"
Jag ler mot honom och han ler tillbaka.
Han ställer sig upp och börjar vanka av och ann i rummet. Tillslut stannar han vid min lilla vita bokhylla, hälften av platsen tas upp av alla mina dvd filmer och resten är böcker. Han drar sitt pekfinger längs med alla filmer och tillslut stannar det på en film som han sedan drar ut.
"Kan vi inte se på den här?" Undrar han och håller upp filmen.
"Jo, du kan sätta in den i dvd spelaren. Tryck på tven först bara" Säger jag och pekar på tven.
Han gör som jag säger och snart är filmen igång. Vi båda sitter mot väggen i min säng, men efter ett tag halv ligger båda ner. När vi har kommit ungefär till mitten av filmen börjar jag känna mej sömnig och mina ögonlock känns tunga. Jag får kämpa för att dom inte ska trilla ner. Men tillslut gör dom det i alla fall och jag fallar in i en djup behaglig sömn.
Jag vet inte hur länge jag har sovit när jag börjar vakna till liv igen.
Jag öppnar sagta mina trötta ögon. Till en början ser jag ingenting men när ögonen har vant sig kan jag se mammas arga ansikte och pappas ännu argare ansikte framför mej.
"Va?" Säger jag sömningt och min röst är hes och jag känner mej helt torr i halsen.
Jag försöker vända mej men då slår jag emot något. Jag kollar åt sidan och jag blir förvånad när jag ser att Justin ligger där brevid mej i sängen.
Fan, det förklarar mamma och pappas arga blickar.
Helt plötsligt kommer Tim in i rummet också. Jag har lust att skrika på honom att han ska gå ut härifrån, men jag är rädd för att väcka Justin. Om han vaknar kommer det bli oerhört pinsamt.
"Vi visste inte att du hade skaffat dej pojkvän, varför har vi inte fått träffa honom innan?" Säger pappa lågt, han låter inte speciellt arg. Bara en aning förvånnad.
Jag harklar mej. "Det är inte min pojkvän.." Säger jag. Jag är i alla fall gald att dom inte har sett vem det verkligen är.
"Men han hade sin hand på din rumpa förut" Säger Tim och flinar.
Jag skakar på huvudet, jag känner mej fortfarande helt nyvaken. "Vad gör ni här egentligen?" Viskar jag. "Har ni stått är och glott på oss när vi sov?"
"Nej, nej" Skyndar sig mamma att säga. "Vi skulle kolla om du var vaken eftersom tven var på och då fick vi syn på dej och den här killen. Båda två sov" Förklarar hon.
Jag kollar på tven, den är avstängd nu i alla fall. Dom måste ha stängt av den.
Jag märker hur Justin börjar röra på sig brevid mej. När jag märker att han är på väg att sätta sig upp puttar jag tillbaka honom. "Låtsas att du sover, snälla" Viskar jag panikslaget och hoppas på att mamma och pappa eller Tim inte ska märka något.
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 17
"Jag vet inte, hem" Säger jag och klappar Puss lena päls.
"Ska bli, men du får visa vägen"
Han biter sig i läppen och ler mot mej genom spegeln.
"Här svänger du nästa till vänster. Nej! Jag menar höger!" Säger jag, jag måste bli bättre på det där med höger och vänster alltså.. "Sen fortsätter du på samma väg tills jag säger till"
"Det är betydligt roligare att höra dej förklara än en GPS" Skrattar han. "Så här ska jag svänga till vänster?"
"Ja" Nickar jag.
"Är du säker? För förut sa du höger.."
"Va? Ah! Sluta förvirra mej, du ska svänga åt höger här!"
Justin småskrattar lite för sig själv när han slutligen svänger åt höger. Sen blir det tyst en stund i bilen.
"Har du sommarlov nu eller?" Undrar han efter en stund.
"Japp, avslutningsdagen var idag. Har du ledigt någon gång då? Eller har du fullt upp hela tiden?"
"Idag och imorgon är jag ledig. Sen kör vi igång som vanligt igen. Men nu under sommaren kommer det komma mer ledighet."
Jag nickar fast han nog inte ens ser det. "Vad ska du göra nu då? Jag menar nu när du har ledigt"
"Just nu leker jag taxi." Han skrattar till lite. "Sen vet jag inte, ska nog bara ta det lungt. Det var längesen nu"
Jag glömmer helt bort att jag ska visa vägen, och kommer inte på det försen det är försent.
"Haha. Oj! Fan, du skulle svängt till vänster alldeles nyss"
"Vänster? Inte höger då?" Flinar Justin.
"Nej, vänster. Man kan inte ens svänga åt höger här.."
"Dåså, då tror jag dej" Han gör en smidig u-sväng mitt i vägen. "Fast nu kan man ju svänga åt höger."
Jag skrattar. "Var inte så lång dragen nu. Du fattar vad jag menar. Jag kan inte hjälpa att du körde fel och var tvungen att vända så att där vi ska svänga in helt plötsligt hamnar på höger sida"
"Pfft.. min GPS behöver nog vara nya batteri.. den verkar vara lite efter."
"Det där var elakt!" Säger jag och lägger armarna i kors över bröstet.
"Haha förlåt"
Vi åker en stund till, tills jag kan skymta mitt hus.
"Jag bor i det vita huset där borta" Säger jag och pekar ut genom fönstret.
Han sträcker på sig lite för att se det. Han stannar sedan bilen utanför det.
"Men Puss då!" Utbrister jag när jag ser att Puss har somnat i sätet brevid mej.
"Öhm.. aa, puss" Säger Justin lite osäkert.
"Haha, alltså det är min hund som heter Puss" Skrattar jag.
"Va? Heter hunden Puss? Vad gulligt" Säger han och brister sedan ut i skratt. Och än en gång fylls mina öron av det där änglalika skrattet, det är som ljuv musik.
Puss vaknar med ett ryck när jag vidrör vid henne och börjar genast slika mej på handen.
"Kom nu Puss, vi ska gå nu" Jag öppnar bildörren och Puss följer lydigt efter mej. Helt plötsligt får jag en idé, varför inte passa på att lära känna Justin bättre nu när jag har chansen. "Vad säger du om att jag bjuder dej på en Wilson's? Som tack för skjutsen"
"Det kan jag inte tacka nej till" Flinar han och stänger av motorn på bilen.
Han följer efter mej uppför grusgången. "Jag är ensam hemma så det är lungt" Säger jag medans jag låser upp dörren. Han nickar leénde.
Justin sitter och sneglar på min halv ätna Wilson's. Han har redan ätit upp sin för länge sedan.
"Haha, ta den du" Skrattar jag.
"Vadå?"
"Min Wilson's, jag orkar den ändå inte"
"Jaha. Okej då" Säger han och sträcker sig över bordet för att ta den. Sedan slukar han den i ett naffs.
"Din mamma måste typ vara en gud på att baka, för det smakar guddomligt!" Han ler och slickar av sina finger toppar.
"Haha, jag kan faktiskt också baka sånna." Säger jag och ler stolt. "Fast dom blir inte lika goda som mammas förstårs"
"Va! Du måste lära mej, så kan jag baka sånna till hela mitt crew!" Utbrister Justin.
"Okej" Säger jag och reser mej upp. Jag börjar rota runt i köks skåpen, jag tar fram strösocker, mjöl, ägg, bakpullver.. och listan fortsätter medans Justin kollar förvånat på mej. "Så. Ska vi baka då" Säger jag och kollar förväntansfullt på honom.
Han spricker upp i ett sött leénde och ställer sig upp och drar upp sina byxor innan han kommer och ställer sig brevid mej vid köksbänken.
"Okej, det är en sak du bör veta innan vi börjar." Säger jag allvarligt. "När man bakar Wilson's måste man egentligen vara en Wilson så dina kommer inte bli lika goda som mina.."
"Har ni någon sorts magisk kraft eller?" Skrattar han.
"Ja, typ" Fortsätter jag lika allvarligt och kollar in i hans bruna ögon. "Och innan vi börjar så måste du veta att man bakar alltid med kärlek, varenda lilla rörelse ska vara med kärlek. Annars riskerar du att allt blir misslyckat. Har du förstått?"
Han kollar stort på mej, och det ser nästan ut som om han tror att jag menar fullaste allvar med allt jag har sagt. Hans ansiktsuttryck får mej att brista ut i skratt. "Jag skojar bara" Säger jag och slår han löst på armen.
"Du är rolig du" Skrattar han.
Jag ler och börjar förklara lite smått hur man gör. "Först i med äggen" Säger jag och demostrerar genom att knäcka ena ägget i buncken. Nästa ägg låter jag Justin knäcka.
"Inget recept?" Undrar han och knäcker det tredje ägget.
"Nepp, proffs använder sig inte av recept" Svarar jag och flinar. "Nu ska vi ha i sockret" Fortsätter jag och räcker över decilitermåttet till honom.
När vi har kommit så långt så att vi ska ha i mjölet börjar det hela att spåra ur. Det börjar med att Justin mjölar ner sina händer och sedan säger 'hur många deciliter ska man ha i?' sammtidigt som han tar en mjölig hand och lägger den på min rygg. Först fattar jag inte varför han skrattar så mycket, men när jag ser hans händer fattar jag. Såklart så kan jag inte motstå att hämnas.
"Ey du Justin." Säger jag för att få hans uppmärksamhet. "Du har något där" Han kollar på mej och då blåser jag allt mjöl jag har i min kupade hand i hans ansikte.
"Så där skulle du inte ha gjort!" Säger han och försöker låta hotfull, han doppar snabbt sina händer i mjölpåsen och smetar sedan in allt i mitt ansikte. Jag gör en sur min men han bara skrattar åt mej.
"Seriöst nu Justin. Nu fortsätter vi" Säger jag och bortstar av händerna från mjöl. "Kan du ge mej decilitermåttet?"
Han vänder sig om och tar det och när han vänder sig om mot mej igen står jag där beredd att ge honom ännu en mjöldusch. Denna gången kommer det i hans hår och lite överallt. Jag börjar gapskratta.
Han grabbar tag i mjölpåsen och tar hela näven full "Nej nej nej Justin!" Kvider jag och springer till andra sidan av bordet och gömmer mej bakom en stol. Han börjar med sagta hotfulla steg gå emot mej, det slutar med att jag står mot väggen och inte har någon utvägg att fly till.
"Nu har jag dej" Flinar han och sträcker på armarna så att han har dom över mitt huvud, för att sedan släppa allt mjöl i mitt hår.
"Fan ta dej Justin! Fan ta dej!" Även fast jag försöker låta allvarlig kan jag inte låta bli att skratta.
Jag är precis på väg att knö mej förbi honom för att dränka honom i ännu mer mjöl, men han stoppar mej. Han puttar mej lätt på axeln så jag står mot väggen igen. Sen sätter han varsin hand på varsin sida om mej. Så jag är liksom instängd av hans kropp och armar.
"Om du hämnas så kommer jag bara göra ännu värre, igen och igen.." Flinar han. Han är så nära så att jag kan känna hans varma söta andedräckt mot min panna. "Så är det inte bara bäst att vi slutar här?"
"Haha skulle det där låta hotfullt?" Skrattar jag. "Du skrämmer inte mej Justin, om du gör värre gör jag bara ännu värre. Och vem är du som har lyckopengen egentligen? Jo jag, så det kommer ändå sluta med ett jag vinner mjölkriget"
"Fan! Du har rätt.."
KOMMENTERA! :D
Vad tycker ni om delen? :)
Besök gärna min privata blogg också http://ericaeleonoraandersson.blogg.se har nyss kommit igång med den igen :)
PeaceN'Love
FÖRLÅT!
Förlåt!
Råkade publicera en halvklar del och jag märkte det inte försen jag fick en kommentar.
Del 17 kommer upp när den är helt klar!
SORRY!
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 16
Jag, Alex och Isaac utbyter några konstiga blickar med varandra. Skriker dom på grund av oss?
"OH MY GOD! Det är Justin Bieber!!" Skriker ena tjejen och jag vänder mej om direkt. Det första jag ser är Justins bruna ögon som kollar rakt in i mina. Han ser förvånad ut.
Utan att jag vet ordet av det har tjejerna knött sig fram till Justin.
Han singerar deras mobiler och ställer även upp på att ta kort med dom. Sen går tjejerna hypert och ställer sig på sin plats i kön igen.
"Åh snälla, kan jag också få din autograf?"
Jag kollar häpet på Alex som nu står framför Justin med sin mobil framsträckt.
"Visst" Svarar han och sneglar lite åt mitt håll medans han skriver. "Vill du också ha en?" Han biter sig i läppen och ler mot mej.
"Öhm.. ja, visst" Svarar jag och räcker fram min mobil.
När jag tar emot min mobil igen några sekunder senare, står vi längst fram i kön och det har redan flokats ännu mer tjejer framför Justin.
Jag, Alex och Isaac hoppar in i en båt och strax efter kliver Justin och två andra in i samma båt. En av dom är Kenny.
"Är det okej om vi åker med er?" Undrar Justin vänligt.
"Ja, självklart" Svarar jag och utbyter en blick med Alex.
Tjejerna står och skriker i kön när han kliver in i våran båt.
Åkturen börjar och helt plötsligt sprätter Isaac till som sitter på sätet brevid mej.
"Hur fan kunde vattenstrålen träffa precis där!" Utbrister han och gör en konstig rörelse med handen framför området mellan benen som strålen lyckades träffa.
Alex bryter ut i gapskratt och är tvungen att hålla för munnen för att kväva sitt skratt. Men när hon märker att vi andra också börjar skratta tar hon bort handen.
"Isaac, det kommer se ut som om du har kissat på dej!" Skrattar jag.
Han ger mej en mördande blick. Och sätter sig ner igen från sitt halvstående läge.
Jag slutar skratta när det där gulliga skrattet når mina öron. Jag möter Justins blick och han ler mot mej. Hur kan han skratta så himla gulligt?
När åkturen är slut är alla så gott som dyngsura. Ingen är i alla fall helt torr.
Jag är den som kliver ut ur båten sist, före mej går Justin. Jag ser hur han tar en knuten hand bakom ryggen, sen öppnar han den och jag ser hur ett mynt faller ur handen och landar med ett klirr på båtens golv, rakt framför mina fötter.
Jag är precis på vippen på att säga att han tappade något. Men när han vänder sig om och flinande viskar:
"Nu är det din tur"
Förblir jag tyst. Han skulle inte gjort det så tydligt bakom ryggen om det inte vore för att jag skulle se det.
Jag fattar vinken och tar istället diskret upp den lilla lyckopengen.
Jag, Alex och Isaac går bort till Justin som står en bit bort och väntar på oss.
Justin Bieber, Kenny och den andra mannen går åt ett annat håll. Jag ser i ögonvårn hur ett gäng tjejer står och viskar och pekar innan dom smått skrikande springer fram till Justin Bieber.
"Var det där Justin Bieber?" Undrar Justin och nickar mot Justins håll.
Alex nickar så ivrigt så att det stänker vatten ifrån hennes blöta hår. "Ja, han åkte i samma båt som oss!"
"Det var ju bara rena slumpen, han åkte nog hellre med oss än dom skrikande tjejerna runt om honom. Dom kunde ju fan 'råkat' putta honom i vattnet av iver" Säger Isaac och sätter sina solglasögon på huvudet.
"Inget händer av en slump" Ler jag.
Helt seriöst så börjar jag nästan tro på att den där lyckopengen verkligen ger tur.
Vad var det Justin sa nu igen, den gången på cafét. 'Jag har ju lyckopengen och om den verkligen för med sig tur så kommer vi ses igen'
Så var det han sa. Och ja, vi sågs ju igen. Men nu är det ju jag som har den. Det känns som om jag har träffat Justin lite för många gånger för att det ska kunna vara en slump.
"Någon mer än jag som börjar bli hungrig?" Undrar Isaac och klappar sig på magen.
Vi andra tre kan inte annat med att hålla med. Vi är också hungriga.
Efter att ha ätit oss proppmätta åker vi lite mer bergochdalbanor plus några karuseler. Justin står som vanligt och väntar medans vi andra åker.
Jag håller hela tiden utkik efter den andra Justin. Alltså Justin Bieber. Men jag ser honom inte någon gång.
"Kan vi inte spela på lite hjul och sånt nu?" Undrar Alex.
Vi går till ett hjul där man kan vinna gosedjur först. Jag gräver i fickan efter pengar och får fram ett mynt, jag lägger den på ett nummer och precis då kommer jag på att det är lyckopengen. Den kan jag ju inte använda. Precis när tjejen som tar emot pengarna är påväg att ta myntet tar jag det.
Hon kollar lite konstigt på mej och jag skrattar lite nervöst och lägger upp ett annat mynt.
Hjulet börjar snurra. Jag, Alex, Isaac och Justin står på helspänn och hoppas på att det ska stanna på det nummer man själv har. Den åker förbi både Justins och Isaacs och stannar slutligen på mitt.
"YES!" Skriker jag.
Jag vinner en mellan stor nalle som sedan följer med mej resten av dagen. Den är ganska jobbig att bära runt på. Men man kan ju aldrig ha för mycket gosedjur. Och jag är nästan helt säker på att det var lyckopengen som gjorde så jag vann, jag brukar aldrig ha tur på sånna grejer.
Vi spelar på lite mer hjul och blir av med lite mer pengar, fast vi vinner även lite också.
Efter ytterliggare några timmar bestämmer vi oss med verkande ben för att ta bussen hem.
Och såklart när vi ska gå så ska alla andra också gå så det blir kö för att komma ut. Helt plötsligt hör vi gälla skrik som överröstar allt och vi alla förstår på en gång att Justin Bieber måste vara i närheten.
Det hinner inte gå mer än en minut innan han dyker upp, med Kenny och den andra mannen. Dom ska tydligen också ut. Justin kollar ner i marken men lyfter sin blick mot mej och ger mej ett snabbt, nästan omärkbart leénde.
Eftersom han har ett stort gäng skrikande tjejer efter sig låter personalen honom gå före alla.
"Han kan väll stå i kö som alla andra är tvungna att göra?" Muttrar Isaac.
"Precis" Säger Justin och håller helt med Isaac.
När jag har kommit hem är det första jag gör att ta en dusch eftersom jag gör en inte så trevlig upptäckt. Jag hittar nämligen skockervadd i håret.
"Kan inte du ta en promenad med Puss sen? Jag och mamma ska åka iväg och Tim ska till en kompis" Säger pappa när hela familjen sitter samlad runt matbordet.
"Okej. Jo, visst" Svarar jag.
Jag skyndar mej att äta upp sen går jag en riktigt lång promenad med Puss. Jag går ända in till centrum. När jag går förbi mammas café som för tillfället är stängt stannar det till en bil vid sidan om mej och börjar köra i samma takt som jag går. fönstret vid förar sättet åker ner och jag får syn på Justin Biebers ansikte.
Han skakar på huvudet och ler. "Tänk att jag alltid stöter på dej när jag är här i LA" Säger han.
Nu är det definitift för många gånger för att vara en slump..
"Det är lyckopengen serru" Flinar jag.
"Ja, det måste vara den" Säger han. "Vill du ha skjuts någonstans?"
"Nej, det är lungt" Svarar jag. "Jag har min hund med mej så.."
"Men det var inte det svaret jag ville ha! Hunden kan åka med, bara den inte bajsar i bilen" Säger han och skrattar lite smått.
Jag tänker en kort sekund innan jag öppnar dörren till baksätet och låter Puss hoppa in. Hon är ju van att åka bil så det borde ju inte vara något problem.
Jag märker att Justin iaktar mej i bakspegeln medans jag sätter på mej säkerhetesbältet. När jag är klar börjar han köra.
"Så vart ska du?" Undrar han och sneglar på mej i bakspegeln.
"Jag vet inte, hem" Säger jag och klappar Puss lena päls.
"Ska bli, men du får visa vägen"
Han biter sig i läppen och ler mot mej genom spegeln.
KOMMENTERA! :D
Den här delen skulle egentligen kommit upp igår, med det krånglade.
Får så dåligt med kommentarer. Jag har tillräkligt många besökare varje dag för att få mer kommentarer. Så snälla kommentera vad ni tycker om novellen och så :) Det gör mej verkligen glad.
PeaceN'Love
15 år!
Halloj!
Vill bara meddela att det blir ingen uppdatering idag, eftersom jag fyller år idag :)
Trodde att jag skulle hinna klart med del 16, men jag märker redan nu att jag inte kommer göra det.
Kanske ikväll, men bara kanske.
(oohja! Glad chey på bilden, fick ju Justins bok! :D:D ÄNTLIGEN!)
PeaceN'Love
Justin Bieber på TV 4 !
Martin Stenmarck är det som är pogramledare.
Såhär står det i ttela (Trollhättans tidning);
Svensk underhållning från 2011. Del 1 av7. Ebba Knutsson får sjunga tillsammans med artisten Josh Groban. Bertil Gurtavsson får sin dröm uppfylld, att flyga ett flyplan. Mollan Andersson får träffa sin idol Justin Bieber. Gunnar Blommé blir överraskad i studion och Elisabeth Wännström får uppträfa med Kikki Danielsson.
Ingen av Bieber-bloggarna jag följer har skrivit något om detta. Så jag tänkte vara snäll och skriva det så kan ni ju kolla om ni vill :)
Plus att detta är ett svenskt pogram och då är antagligen tjejen som får träffa Justin också svensk. Lite coolt, lyllos henne!
Fast ni kanske redan vet det? Kanske bara jag som är sent ute? Men iaf! :)
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 15
Fem minuter senare ringer det på dörren och mamma skyndar sig för att öppna.
Jag hör röster ute i hallen men jag vågar inte riktigt gå ut för att kolla. Dom är säkert värsta snobbarna när dom bor i ett så dyrt och fint hus.
Jag står kvar och låtsas greja med min mobil när dom kommer in i köket.
Jag kollar upp och får syn på fyra nyfikna ansikten som kollar på mej. Jag granskar dom snabbt innan jag går fram och hälsar på var och en.
Mamman och pappan ser ut att vara runt 40, 45 år. Båda sönerna har samma gröna ögon som sin pappa. Medans mamman har blåa sminkade ögon. Den äldsta killen ser ut att vara i min ålder och den yngsta i Tims ålder. Kanske något yngre till och med.
Jag lägger inte någon vidare energi på att komma ihåg namnen. Det ända namn jag lyckas komma ihåg är den älstast. Han heter Justin. Det är nog just därför jag kommer ihåg namnet, men han ser inte alls ut som Justin. Alltså Justin Bieber. Han har ganska kortklippt hår som är någonstans mellan brunt och blont och han är betydligt längre än Justin Bieber.
När alla har hälsat på varandra slår vi oss ner runt köksbordet för att påbörja middagen.
Dom vuxna börjar prata med varandra direkt. Dom pratar om hur jobbigt det är att flytta och allt krångel som uppstår. Jag lyssnar egentligen inte så mycket utan försöker mer konsentrera mej på maten.
Vi andra säger inte så mycket till varandra. Bara typ 'kan du skicka såsen?'. Eller något sånt.
"Ni kan gå ifrån om ni vill. Vi kan säga till när det är efterrätt" Säger mamma och kollar vänligt på oss som sitter med tomma tallrikar framför oss och ser allmänt uttråkade ut.
"Visst" Mumlar jag och reser mej upp. Dom andra gör som jag och vi går i släptåg uppför trappan.
Jag öppnar dörren till mitt rum, men jag stänger den lika snabbt igen.
"Vi kan väll vara i ditt rum Tim?" Säger jag och börjar traska till hans rum.
Men när vi kommer in där ser jag att det minst är lika stökigt där som det är i mitt rum.
Jag kollar lite osäkert på Justin och hans bror, men dom verkar inte bry sig ett dugg. Inga konstiga blickar, och inga äcklade miner.
Efter ett tag har vi kommit igång och börjat prata med varandra. Båda är faktiskt riktigt trevliga, Liam som jag nu har lärt mej att den yngsta heter verkar ganska crazy. Justin verkar mer avslappnad och lung.
När Tim och Liam börjar prata om att spela xbox går jag och Justin in i mitt rum.
Varken jag eller han har någon lust att kolla på när dom spelar.
Det visar sig snabbt att Justin har ett stort intresse för konst. Han pratar mycket om gammla målningar och sånt. Jag själv är inte så jätte intresserad av sånt, jag tycker bara det är kul att rita.
"Kan du rita då?" Undrar jag.
"Nja, inte lika bra som dej i alla fall" Svarar han och studerar ett självporträtt som jag har gjort. "Du har verkligen talang för det här"
"Tack" Ler jag.
"Du som bor här och vet lite mer om området. Finns det något kul att göra här?" Han lägger ner bilden igen och kollar mej i ögonen.
"Nja, det finns några fritidsgårdar öppet på helgerna och ibland anordnar dom discon och sånt. Men det är inget jag brukar gå på."
Vi hinner inte prata mer innan mamma gastar från nedervåningen att det är efterrätt.
När vi kommer ner sitter alla redan runt bordet förutom Liam och Tim.
"Ni kan sätta er ute med pojkarna om ni vill, dom sitter på alltanen." Säger pappa. Både jag och Justin nickar. Såklart så får vi Wilson's special till efterrätt. Det får vi alltid när det är mamma som fixar den.
Det är skugga på alltanen vid denna tiden på dygnet men ändå är det riktigt varmt.
Jag och Justin sätter oss ner brevid våra bröder som har en livlig diskussion om vilken kändis tjej som är hetast.
"Jag tycker i alla fall att Beyoncé är mycket snyggare än Megan Fox!" Säger Tim, men Liam håller inte med.
Jag och Justin bara skrattar åt dom.
Jag märker att Justin mest sitter och petar i sin Wilson's och när vi anndra är klara har han inte ens ätit hälften.
"Var det inte gott?" Undrar jag.
"Ehm.. alltså jo." Stammar han. "Ehm.. vad är det förnåt?"
"Wilson's special heter det. Mamma har ett café inne i stan och bakelsen är speciel för cafét" Förklarar jag.
"Åh"
"Det är lungt om du inte gillar den alltså" Försäkrar jag och ger honom ett leénde.
Han ler tacksamt och lägger ner sin sked.
Helt plötsligt börjar jag tänka på Justin Bieber. Justin gillar inte Wilson's, men Justin Bieber älskar den. Jag kan inte låta bli att undra vad han gör nu. Han kanske längtar efter en Wilson's? Jag skrattar lite tyst låt tanken.
Runt tolv på kvällen beger sig gästerna hem. Om jag får säga det själv så är det ganska skönt efter dom har gått. Liam höll på att ta kol på mej det sista. Hans mun går verkligen i ett. Jag undrar om han ens är tyst när han sover.
Innan jag går och lägger mej loggar jag in på Twitter, Facebook och MSN.
Medans jag sitter där ploppar det upp en ny tweet på skärme från Justin Bieber. Jag läser tyst för mej själv;
'Saknar redan LA.'
Jag ler lite och stänger ner datorn och gör mej sedan ordning för sängen.
Dom sista veckorna innan skolavslutningen går oerhört fort.
Jag och Alex har redan planerat vad vi ska göra på avslutningsdagen. Vi ska gå på tivoli, Isaac och Justin ska också följa med.
Jag vet egentligen inte vad jag tycker om Justin, han verkar inte så värst pigg på att följa med till tivolit egentligen. Han är lite konstig faktiskt och inte så social av sig.
När vi väl är på tivolit märks det tydligt att han egentligen inte vill vara där. Det ända han går med på att åka är parisihjulet. När vi anndra åker dom anndra atraktionerna står han nedanför och väntar.
"Men kom igen, du kan väll åka med på den här i alla fall?" Säger Isaac.
Vi står vid ingången till den där när man sitter i runda båtar och åker en bana, och man riskerar hela tiden att få vatten på sig.
Justin skruvar på sig. "Nej, det är nog ingenting för mej" Säger han. "Jag kan vänta här medans ni åker"
"Men så har du ju sagt vid varenda åkatraktion nu" Säger Alex. "Den här är inte ens läskigt, du kan väll åka med?"
Det hjälper inte hur mycket vi än tjatar på honom, han vägrar att åka med. Tillslut ger vi oss och går oss och ställer oss i kön istället.
Precis när vi har ställt oss i kön börjar tjejerna framför oss skrika hysteriskt och vifta med händerna framför sina ansikten.
Jag, Alex och Isaac utbyter några konstiga blickar med varandra. Skriker dom på grund av oss?
"OH MY GOD! Det är Justin Bieber!!" Skriker ena tjejen och jag vänder mej om direkt. Det första jag ser är Justins bruna ögon som kollar rakt in i mina. Han ser förvånad ut.
KOMMENTERA! :D
Förlåt för lång väntan. Har verkligen inte hunnit.
Jag vet att ni vill att Justin Bieber ska vara med mer och att det ska hända något. Men jag vill inte går för fort fram. Det kommer, jag lovar :)
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 14
"Min bror är en tjejmagnet" Säger jag. "Men han är nog inte värre än dej, så akta dej. Jag vet inte om dom är fans men jag skulle tro det"
Han drar lite på munnen. "Äh, jag tror det är lungt. Jag har ju lyckopengen, dom kommer inte se mej"
"Haha, men man vet ju aldrig vad Tim säger till dom.."
"Tror du han säger att jag är här?" Undrar han oroligt.
Jag rycker på axlarna. "Jag vet inte."
Han ser fortfarande orolig ut så jag bestämmer mej för att gå och prata med Tim innan han säger något.
"Vänta" Säger jag och reser mej upp. "Jag ska prata med honom"
Justin nickar och ler tacksamt. "Behöver du den här?" Undrar han och håller fram lyckopengen.
Jag flinar och tar emot den.
Tim står i mitten av alla fnittriga tjejer och jag är tvungen att säga hans namn flera gånger innan han märker mej.
"Vad är det?" Undrar han irriterat.
"Kan du komma lite?" Säger jag och kramar om lyckopengen i min hand.
Han suckar och följer motvilligt med mej ut i köket där inte tjejerna kan höra oss.
"Du har väll inte sagt något?" Undrar jag. Han kollar konstigt på mej. "Om Justin" Förtydligar jag.
Än en gång får han det där retsamma ansiksuttrycket. "Vadå? Får jag inte det eller?"
"Nej! Är du dum eller! Om du säger att han är här så kommer det bli kaos, och Justin har ingen livvakt med sig"
"Inte mitt problem"
Han är precis på väg att gå men jag greppar tag i hans arm.
"Jag har inte sagt något!" Säger han och försöker komma ur mitt grepp. "Och jag tänker inte göra det heller. Då kommer dom ju bara bry sig om honom och skita i mej"
"Bra" Säger jag och släpper taget om honom. Jag kollar efter honom när han går ut till tjejerna igen. Och strax efter går jag tillbaks till Justin.
"Hur gick det?" Undrar han.
"Bra" Ler jag och ger tillbaks lyckopengen till honom.
"Du har ett väldigt fint leénde" Säger han då och ler tillbaka.
"Tack du med" Svarar jag.
Efter ett tag hör vi hur tjejerna lämnar cafét, det sprider sig en behaglig tystnad runt om oss istället för allt fnitter.
Både jag och Justin andas ut. Och jag märker att han slappnar av lite mer nu.
"Lyckopengen got tha powah!" Säger han och flinar stort.
Jag skrattar. "Ganska otroligt att en liten peng kan föra med sig lycka och tur, eller hur?
Han skrattar lite och slickar sig runt munnen. "Ja, visst är det"
Han skrattar till ännu en gång och hans underbara skratt får mej att nästan rysa. Jag har aldrig någon gång hört någon skratta så gulligt förut.
Vi sitter en stund till och pratar om allt från Justins konserter till mer vardagliga saker.
Vi har verkligen jätte trevligt men efter ett tag måste han gå.
"Är du säker på att du inte ska ha lyckopengen?" Undrar han samtidigt som han skuver in sin stol. "Jag har ju redan tur. Jag menar, jag lever ju redan i min dröm"
"Hur vet du, jag kanske också lever i min dröm" Säger jag och flinar. "Haha, nej men behåll den du. Om du ska gå ut där ensam så du kanske behöver lite tur med tanke på dina fans" Ler jag.
"I och för sig" Erkänner han. "Men jag måste verkligen gå nu. Hej då, vi ses" Han börjar med ganska snabba steg gå ifrån bordet. Jag stirrar på honom innan jag förmår mej själv att öppna munnen.
"Gör vi?" Ropar jag efter honom och jag ser hur han sakta vänder sig om.
"Never say never" Ler han. "Jag har ju lyckopengen och om den verkligen för med sig tur så kommer vi ses igen"
Han vänder sig om igen och går. Det plingar till i dörren när han går ut. Jag följer honom hela tiden med blicken tills jag inte kan se honom längre.
Helt plötsligt dyker Tim upp vid min sida vilket får mej att hoppar till.
"Så jävla coolt att Justin Bieber är på vårat café!" Säger han.
"Vadå vårat? Det är mammas, och han är inte här längre" Rättar jag honom.
"Men han var här. Och det är as ballt. Han är ju hur stor som helst. Och du har fikat med honom. Oh my god! Du har varit på dejt med Justin Bieber!"
Jag kollar undrande på honom och skakar på huvudet. Jag kan inte fatta att min bror tycker detta är så coolt. Inte ens jag tycker det.
"Dejt?" Skrattar jag. "Jag skulle aldrig dejta någon som Justin"
"Varför inte?"
"Därför han är känd och inte riktigt min typ" Svarar jag.
"Vad är din typ då?"
Jag ger honom en konstig blick. "Varför frågar du så mycket? Och varför bryr du dej ens?"
Han rycker på axlarna "Vet inte"
"Men jag ska i alla fall gå hem nu. Säg det till mamma, hejdå"
När jag kommer hem drar jag på mej lite bekvämare kläder. Så som en stor t-shirt. Jag behåller shortsen som jag hade på mej förut på.
Jag sätter mej framför datorn och loggar in på facebook, msn och twitter. Jag kollar runt en stund tills jag hör ett gnyande ljud bakom mej.
Jag suckar. Just det Puss, hon är nog i stort behov för att gå på en promenad just nu.
"Kom då, kom så går vi på promenad!" Säger jag med min hundröst och rusar ner för trappan med Puss flåsande efter mej.
Jag sätter på henne kopplet och ger henne en godis, sen går vi våran vanliga runda.
Jag stannar med henne lite i parken där jag leker en stund med henne innan vi går hem igen.
Hemma är det full rulle i huset. Pappa dammsuger köket som en galning medans Tim och två av hans kompisar sitter i vardagsrummet och spelar tvspel med onödigt högt ljud på.
Puss springer glatt ut i köket med sina smutsiga tassar för att hälsa på pappa.
"Nej! Kolla nu vad du har gjort Puss. Det var rent här förut!" Klagar pappa. Som om Puss skulle förstå vad han säger. Han sätter på dammsugarn igen och dammsuger upp smutsen sammtidigt som timern börjar pipa för att tala om att något i ungnen är klart.
"Åh snälla Liz, kan du kolla om potatisgratängen är klar? Jag måste verkligen bli klar med dammsugningen"
Jag går bort till ungnen och kollar om den är klar, men potatisen är fortfarande lite hård så jag bestämmer att den får vara inne en stund till. "Är det någon som ska komma på besök eller?" Undrar jag och kollar på när pappa far fram som ett jihu och dammsuger varje hörn och vrå.
"Ja, faktiskt" Han stänger av dammsugaren och kollar på mej.
"Jaha, vem eller vilka då?"
"Våra nya grannar" Svarar han.
Jag gör stora ögon. "I huset åt höger?"
Pappa nickar.
"Oj pappa. Då förstår jag varför du städar så noga, det huset är ännu lyxigare på insidan än vad det ser ut på utsidan"
"Precis det sa mamma också. Och det är henne jag har tagit order från" Svarar han och blinkar med ena ögat. "Hon sa något i stil med att allt måste vara perfekt"
Sekunden efter han har sagt det börjar han gasta på Tim att han måste avsluta och göra sig iordning.
Jag går upp på övervåningen för att göra mej själv iordning, jag kan ju inte gå runt i en alldeles förstor t-shirt när vi ska ha gäster om drygt 30 minuter. Istället slänger jag på mej ett linne och en söt kofta över som jag sedan piffar till med lite halsband och armband.
När jag kommer ner igen har Tims vänner gått hem och han håller på att stänga av tven. Jag hör mammas klagande röst ute i köket. Antagligen är det något pappa har gjort fel, eller inte tillräckligt bra.
"Du har väll bäddat sängen? Och inga smuttkläder på golvet?" Frågar mamma stressat när jag kommer ut i köket.
"Ja.." Svarar jag. "Gästerna ska väll inte vara i mitt rum eller?"
"Dom har barn i både din och Tims ålder, ni kanske inte vill sitta med oss vuxna hela tiden"
Jag hinner inte fråga om det är kille eller tjej innan mamma har försvunnit.
Fem minuter senare ringer det på dörren och mamma skyndar sig för att öppna.
Jag hör röster ute i hallen men jag vågar inte riktigt gå ut för att kolla. Dom är säkert värsta snobbarna när dom bor i ett så dyrt och fint hus.
KOMMENTERA! :D
Sry för tråkig del..
Ni kan fortfarande adda mej på Facebook Beliebers :)) @ Erica Bieber Andersson
Ska ni se på CSI idag? Det ska jag göra :)
PeaceN'Love
Del 14 ...
Så ni får stå ut tills imorgon, då lovar jag att den kommer :)
#promise
Håll utkik ! :)
PeaceN'Love
