JB novell

Detta är en dröm, det är en dröm. Jag har bara drömt allt. Chaz och Jennie kysstes inte alls. Försöker jag intala mej själv. Varför skulle min bästa vän göra så mot mej? Varför skulle min flickvän som jag älskar över allt annat kyssa min bästa vän...?

---

Pappa kommer och hämtar oss runt 2 tiden dagen därpå.
Jag har bestämt att jag inte tänker säga något till Jennie.. än.. och precis som mej så går hon runt och låtsas som ingenting. Som om allt är normalt, men jag vet ju, jag såg allt.
Jag tänker prata med henne när vi har kommit hem till mormor och morfar igen vid något tillfälle, det måste vara när vi är ensama.
Resan hem känns som en evighet. Jag har ingen lust att prata med någon, men när pappa frågar saker försöker jag att uppföra mej normalt så att varken han eller Jennie ska börja ana något.
"Föresten, följer ni med och handlar mat som vi kan äta ikväll sen?" Undrar pappa.
"Nej, det är väll lugnast om vi stannar hemma." Svarar jag. Jag orkar verkligen inte med alla fans och sånt nu.
"Okej, men är det nåt speciellt ni vill ha då?" Fortsätter han.
Jag kollar trött på Jennie, men hon bara skakar på huvudet och rycker på axlarna. Jag vänder mej tillbaks till pappa igen och säger att det inte spelar någon roll.

"Justin, vad är det? Du verkar typ sur.." Säger Jennie när vi är på väg ner till mitt rum.
"Typ sur?" Säger jag mellan tänderna. "Vi tar det sen" Mumlar jag sedan, och försöker att inte hålla inne mina känslor. 
Jag ser hur Jennie sväljer hårt och ser riktigt nervös ut.
Jag sätter mej tyst ner i min säng och börjar greja med mobilen, Jennie står helt tyst i dörröppningen. Det är verkligen spänt mellan oss. Det är svårt att hålla inne sin ilska och låtsas som om allt är normalt mellan mej och henne när det inte är det.
"Vi åker och handlar nu då!" Hör jag pappa ropa från övervåningen efter att jag kanske suttit här i tio minuter.
Och vid det laget har Jennie satt sig i sin säng och hon sitter också och grejar med sin mobil.
"Okej!" Ropar jag tillbaka och någon minut senare hör jag hur dom kör ut från garageuppfarten.
"Jennie, vi måste prata" Säger jag och kollar allvarligt på henne.

Jennies Perspektiv:

Jag kollar upp och möter Justins allvarliga blick.
"Vadå?" Undrar jag, men hör genast hur min röst sviker mej.
"Jennie.." Börjar han och kollar sedan ner. "Jag såg er. Dej och Chaz" Han kollar upp på mej med en ledsen blick. Han ser inte arg ut, bara besviken och ledsen.
"Vadå?" Stammar jag fram, och ännu en gång håller min röst inte riktigt, jag har en klump i magen som bara tycks växa och växa. Mina tankar far runt i huvudet. Såg Justin när Chaz kysste mej..?
"J-Justi-n-n.." Stammar jag. "Det är inte som du tror.."
Jag ser hur han får en mörk blick i ögonen och han ställer sig hastigt upp.
"Vadå inte som jag tror?! Vafan Jennie, jag såg ju er förfan! Ni höll på hela jävla kvällen igår! Så ljug inte för mej, jag såg när ni kysstes!" Skriker han och det hörs tydligt att han är nära på att börja gråta.
Jag lägger huvudet i händerna och blundar. Detta har blivit helt fel. Jag gillar inte Chaz, inte på det sättet i alla fall.. tror jag? Jag vet inte riktigt vad jag känner för Chaz, när han kysste mej kändes det, bra, rätt..? Nej, jag vet inte, allt är så kompliserat just nu.
Jag kollar upp på Justin där han står helt stilla med tårarna rinnande. Det gör ont att se honom såhär, så ledsen och sårbar.
"Det var Chaz som kysste mej, det var inte ömsesidigt" Säger jag och snyftar till.
"Det såg inte ut så.." Säger Justin, fortfarande med samma uttryckslösa ton. Jag ser hur han tar fram mobilen och börjar illsket trycka på knapparna. Sen stoppar han undan den igen.
"Du måste tro mej. Det var inte meningen, jag vet inte vad som hände" Säger jag och kollar på Justin som står helt tyst och kollar ner i golvet. "Det här kommer inte funka om du inte lyssnar på mej"
"Jag lyssnar hela tiden" Säger han sammanbitet utan att röra en min.
"Så du lyssnar om jag berättar allt?" Undrar jag.
Han svarar inte, men jag tar det som ett ja.
"Efter Chaz hade väntat på mej medans jag var på toa, så gick vi ut på balkongen för att kolla på månen. Han försökte redan då att kyssa mej..-"
"VA?!" Skriker han argt.
"Men jag backade undan" Fortsätter jag och ingronerar hans lilla utbrott. "Sen mitt i natten skulle jag bara gå upp för att ta ett glas vatten, och Chaz följde efter mej och jag blev rädd så jag tappade glaset i golvet. Vi hjälptes åt att plocka upp glas splitret. Sen bara han.. stog där framför mej och kysste mej.."
Jag kollar på Justin och ser hur han nästan håller på att koka över av illska. Han slår näven hårt i väggen innan han stormar ut ur rummet och smäller igen dörren med en smäll som gör så att en tavla är nära på att falla i golvet.
"JUSTIN! FÖRLÅT!" Ropar jag efter honom, men det är lönlöst.
Jag har gjort fel, jag vet det. Och jag ångrar mej något otroligt, vad ska jag säga för att göra allt bra? Vilka är dom rätta orden, orden som kommer ställa allt tillrätta? Att säga rätt vid rätt tillfälle är inte lätt.
Jag lägger mej ner i sängen med huvudet ner i huvudkudden och gråter ljudligt.
Helt plötsligt far mina tanker bort någon annanstans, till Chaz. Jag undrar vad han gör nu. Jag undrar om han verkligen är kär i mej. Jag är inte kär i Chaz, jag är kär i Justin. Jag undrar hur det kommer bli mellan honom och Justin nu. Det känns som om allt är mitt fel.

Jag ligger där i sängen och gråter i kanske 20 minuter innan jag hör hur någon kommer in rummet.
Jag hör en ljudlig snyftning och då förstår jag att det är Justin, men jag orkar inte kolla upp. Jag känner hur han sätter sig på sängkanten, då reser jag mej upp, men jag törs fortfarande inte möta hans blick.
Helt plötsligt omfamnar han mej, jag blundar och kramar honom hårt tillbaka och börjar snyfta så mycket så att jag knappt kan andas. Jag drar in hans doft som jag älskar så mycket.
"Det kommer att bli bra" Viskar Justin och smeker mej lätt över håret. "Jag har pratat med Chaz"
Jag känner hur klumpen i magen lättar lite när han säger det. Men samtidigt så vet jag att jag också är tvungen att prata med Chaz.
"Justin, jag älskar dej. Bara dej." Säger jag.
Han släpper taget om mej lite och kollar mej i ögonen. Hans ögon är så vackra, även om dom nu är alldeles röda av allt gråtande.
"Förlåt mej så himla mycket" Säger jag och snörvlar till.
"Du är förlåten älskling" Säger Justin och kramar om mej igen. "Men inte Chaz.. inte än.." Mumlar han sedan tyst.
Vi blir avbrutna av att min telefon ringer, jag kollar på displayen och sen svarar jag.
"Hej, det är från polisen. Och det gäller om fallet med Aaron Cox" Säger en kvinnlig röst i luren.
Jag fattar snabbt vem Aaron Cox är, det måste vara han som är 'den femte'
Jag känner hur paniken och räddslan börjar stiga inom mej. Min första tanke är att han har gjort något mot mina föräldrar nu när han inte kan få tag i Justin. Det känns som om jag vill spy. Jag klarar inte av mer nu, allt kommer på en gång...

---

KOMMENTERA! :D

Vad tror ni kommer hända nu?
En del kvar, det kommer bli en extra lång :)


PeaceN'Love