JB novell

Men till min stora skräck så ligger inte Justin där!
"JUSTIN?!" Skriker jag panikslaget med sprucken röst.
Tänk om han redan har varit här! Nej, nej så får jag inte tänka, men jag kan inte låta bli att göra det ändå..

---

Jag springer tillbaka till dörren med en växande klump i magen och vid dörröppningen jag krockar med någon.
Jag kollar upp och möter Justins skrämda blick. 
"Vart har du varit?" Undrar han oroligt. "Gråter du?"
"Justin" Snyftar jag och slänger mej i hans famn. Båda två är tysta en stund och han stryker mej försiktigt över håret.
"Vad har hänt? Jag var jätteorolig när jag inte hittade dej." Säger Justin försiktigt.
Jag torkar tårarna och kollar upp i hans ögon som är fulla av oro.
"Ingenting har hänt" Ljuger jag och skakar lite lätt på huvudet. "Det var inte meningen att du skulle vakna innan jag kom tillbaka. Såg du inte lappen?"
"Lappen?" Upprepar han. "Nej.."
"Jag skrev en lapp.." Säger jag. "Men skit i det nu"
Jag tränger fram ett leénde och tar tag i hans hand. Och är precis på väg att gå iväg med honom när han stoppar mej.
"Varför grät du?" Undrar han och försöker låta lugn. "Var det för att jag inte var där när du kom? Jag letade ju bara efter dej. Jag trodde att du kanske hade gått till Anna" Gissar han.
"Nej, jag var inte hos mamma. Jag blev bara så rädd att det hade hänt dej något när du inte var där." Säger jag och kollar ner i golvet.
Det låter ju jättekonstigt att jag blev rädd bara för det. Men jag kan inte berätta vad som verkligen är orsaken även om jag vill. Jag kan inte..
"Jag var i centrum och köpte bröd och grejer" Säger jag och håller upp påsen med brödet i. "Jag tänkte överraska dej med en frukost som skulle vara klar innan du vaknade"
"Förlåt" Säger han och ler lite. "Men vi kan väll hjälpas åt att göra iordning den då? Det är säkert jättegott"
Jag har ingenting emot hans förslag. Det blir ju ingen överrasking längre men det går väll bra ändå.

Vi gör iordning allt och dukar fram det på soffbordet.
Sen sätter vi oss ner och äter.
"Det var jättegott!" Säger Justin och tar ett bett från sin fralla.
"Vad bra" Säger jag och försöker se glad ut. Men hela tiden tänker jag på det som hände mej bara för en stund sedan. Jag kan fortfarande se hans elaka ögon framför mej och känna hans doft, han luktade snus och cigaretter.
Jag ryser bara vid tanken. Men det som får mej att få riktig ståpäls är dom två orden som fortfarande ekar i mitt huvud; 'Vi ses.'
"Vad tänker du på?" Undrar Justin och väcker mej ur mina tankar. han kollar lite oroligt på mej.
"Ingenting" Svarar jag.
"Sluta!" Säger han. "Jag ser ju att det är någonting. Berätta"
Jag suckar och känner hur han tar tag i min hand över bordet och börjar leka lite med mina fingrar.
"Jag tänker bara på dom där killarna" Svarar jag och det är ju delvis sant, nästan i alla fall. "Dom skadade dej"
Det sista viskar jag nästan fram.
"Gör inte det. Dom kommer inte störa oss något mer"
"Men dom har ju bara tagit fast fyra.." Fortsätter jag.
"Som jag sa, jag kan ju ha sett fel. Eller jag har nog sett fel, hon i receptionen sa ju också fyra"
Jag känner hur det bränner till i ögonen. Nu vill jag verkligen berätta men jag kan inte!
Jag vet precis hur han kommer regera och det kommer bara göra det värre. Det är lika bra att han inte får veta.
Jag blinkar fenetriskt med ögonen för att inte börja gråta.
Justin ställer sig upp och går och sätter sig brevid mej i soffan.
"Tänk ifall det händer något när jag har åkt hem" Snyftar jag och kryper upp i hans famn.
"Jennie, vad är det med dej? Dom är ju fast. Och jag har livvakter. Varför är du så orolig hela tiden?" Säger han med mjuk och lugn röst.
"Jag vill bara inte att det ska hända dej något" Säger jag och snörvlar till.
"Jag vill inte att det ska hända dej något heller. En så söt tjej som dej kan ju hända vad som helst." 
Jag fattar inte riktigt vad han menar med det, men jag frågar inte heller. 
"Om jag kunde så skulle jag beskydda dej hela tiden" Avslutar han och kysser min kind.
Om jag kunde så skulle jag berätta allt. Tänker jag tyst för mej själv.
Efter en stund gör båda sig iordning.
Jag är halvägs av med min stora hoodie tröja när Justin kommer nyduschad ut från badrummet med en handduk virad runt midjan. Jag drar snabbt ner den igen efter som jag märkte att jag har ett stort fult märke på min vänstra arm. Det är antagligen i från den femtes hårda grepp. Eftersom jag inte vet vad han heter så kallar jag honom så.
Justin kollar konstigt på mej.
"Du har väll ändå en tröja under den där" Säger han. "Och föresten så har jag faktiskt ..-"
"Det var inte det" Avbryter jag. "Jag ångrade mej bara och tror jag vill behålla den på" Säger jag snabbt och försvinner in i badrummet.
Och där drar jag sakta av mej tröjan igen och granskar märket. Det syns tydligt att det kommer bli ett ganska rejält blåmärke där.

Resten av dagen umgås jag och Justin med Pattie och mamma. Vi pratar inget mer om det.
Det är lika bra de. Man vet ju aldrig vad som kan slinka ur mej och min stora käft.
Vi har det trevligt och gör saker tillsammans alla fyra.
Men på eftermiddagen är det dags för mamma och mej att fara hem igen.
"Glöm inte, tre veckor. Sen ses vi igen" Viskar Justin i mitt öra när vi sagt hejdå för sjutioelfte gången.
"Jag saknar dej redan" Säger jag och kysser honom en sista gång innan vi måste lämna dom.

Jag sover mest hela tiden i flyget. Och när jag vaknar igen är vi nästan framme. Det är bara landningen kvar.
Landingen går bra och nu är det bara att hitta väskorna och sånt.
Pappa kommer och hämtar oss på flygplatsen och sen åker vi hem.
Jag ska göra allt för att dom där tre veckorna ska gå så fort som möjligt. Jag har ju skola och sånt så dom borde ju flyta på ganska bra. Bara man har något att göra så brukar ju tiden oftast gå ganska snabbt.
Det är ganska sent på kvällen när vi kommer hem, men jag är inte alls trött. Jag sov ju hela tiden i flyget.
Halva natten sitter jag uppe framför datorn med musik i mina lurar.
Jag chattar med mina gammla vänner från Sverige, det var verkligen jättelänge sen jag gjorde det och det är jättekul att veta hur dom har det.
Jag behöver inte berätta så mycket om Justin, dom vet ju redan en hel del. Allt sprider sig verkligen som cancer vi internet, tidningar m.m.
Alla vet vad som händer Justin hela tiden. Och media verkar särskilt gilla att skvallra om mej och honom.
Jag går in på youtube och söker på 'Justin Bieber on ELLEN Degeners show' Jag kollar på hela intervjun, och jag kan inte låta bli att le åt hans annsikts uttryck när jag kommer in och han säger: 'JENNIE?!' Jätte förvånat.
Jag kollar runt en stund till på olika intervjuer och sen stänger jag av datorn och gör mej iordning för sängen.

Jag sover ganska oroligt den natten. Jag drömmer massa konstiga obegripliga saker, och vaknar alldeles kallsvettig sen. Men jag kommer aldrig ihåg vad det är jag har drömt.
Men tillslut lyckas jag somna ordentligt.

Jag hör svagt hur det tjuter, det låter som om det är inuti mitt huvud. Det blir bara starkare och starkare.
Tillslut kommer jag på att det är min väckarklockan som ringer.
Jag stänger sömningt av den och sedan släppar jag mej trött upp ur sängen.
Efter jag har tagit en dusch känner jag mej gensat lite piggare.
Både mamma och pappa har redan åkt till jobbet så jag får göra frukost själv.

Hela dagen i skolan hänger jag med Emma och Ricki, vi har jättekul tillsammans.
Jag pratar lite med Luke också och berättar att jag träffade hans bror i New York.
Efter skolan följer jag med Ricki hem. Vi har bestämt att vi ska hjälpas åt att plugga NO.

---

KOMMENTERA :D

Kan ju säga att nu när det är lov kommer uppdateringen bli bättre ! :)
Är helt läxfri nu! Jippi :D

PeaceN'Love