JB novell

Jag pratar lite med Luke också och berättar att jag träffade hans bror i New York.
Efter skolan följer jag med Ricki hem. Vi har bestämt att vi ska hjälpas åt att plugga NO.

---

"Kan du den här?" Undrar Ricki när vi sitter hemma hos henne runt hennes köksbord.
Jag kollar upp från min mobil och kollar på frågan hon pekar på i boken.
"Det är någonting med atomer" Svarar jag och fortsätter skriva på smset till Justin.
"Nähe säger du verkligen det?!" Säger hon ironiskt. "Allt det här handlar om atomer."
Jag 'mm:ar' lite tyst utan att ens kollar upp från mobilen.
"Vem smsar du med?" Undrar Ricki nyfiket. "Justin?"
Jag ler lite och biter mej löst i läppen och nickar och sen sänder jag i väg meddelandet.
"Jaha, vad skriver han då?" Frågar hon och ler.
"Ingenting" Svarar jag hemlighetsfullt. "Men skulle inte vi plugga NO?"
"Jo, men du smsar ju bara hela tiden"
"Inte nu längre" Säger jag och läser första frågan i boken. Sen börjar jag leta efter svaret utan någon vidare framgång. NO är verkligen inte min starka sida. Det förvirrar mej bara, massa atomer och molekyler hela tiden som man inte kan se i verkligheten men ändå ska man veta hur dom är uppbyggda.
Men efter en stund har vi i alla fall lyckats svara på fem frågor.
Precis när vi tänker svara på den sjätte frågan vibbar min mobil på bordet av ett sms.
Ricki slänger sig snabbt över den med ett flin i annsiktet.
"Det är säkert från Justin" Säger hon sammtidigt som hon låser upp mobilen och jag försöker sträcka mej över bordet för att få tag i den.
"Ge mej den!" Säger jag och lägger mej över böckerna och pennor på bordet.
"Haha det är fån Luke!" Utbrister hon och läser högt smset. "Tja, vad gör du? Och sen är det ett hjärta."
Hon säger det som om det var världens sak att Luke smsa mej. 
"Okej, men ge mej mobilen nu"
Hon ger mej den motvilligt och jag sätter mej ner igen och svarar på smset. Jag känner hur Ricki kollar på mej när jag skriver. Jag kollar upp och möter hennes blick.
"Vad är det?" Undrar jag och lägger ner mobilen i fickan.
"Vad tycker du om Luke egentligen?"
"Han är väll snäll.." Säger jag lite misstänktsamt. "Vadå då?"
Hon lutar sig över bordet och kollar sig runt omkring för att försäkra sig om att ingen annan är här och kan höra.
"Visste du att Emma har varit tillsammans med honom?"
"Va? Nej, det visste jag inte." Säger jag. "När var dom det?"
"Dom gjorde slut innan sommaren, dom hade varit tillsammans i två år då. Och nu pratar dom knappt med varandra" Berättar Ricki.
Och nu när hon säger det så är det ju faktiskt som om dom undviker varandra.

När jag kommer hem senare är det helt tomt i hela huset. Varken mamma eller pappa är hemma än.
Mamma skulle handla på vägen hem och pappa jobbar över, som han brukar göra.
Då har jag ju i alla fall lite tid för mej själv.
Och det bästa jag vet att göra när man är helt ensam är att dunka musik på max. Så det gör jag.
Jag hör knappt att mobilen ringer, jag bara känner hur det vibbar i fickan.
Jag kollar på displayen och ser att det är Justin. Jag går och sänker musiken lite, sen svarar jag.
"Hej"
"Hej älskling" Säger han glatt. "Hur är det?"
"Bra. Själv då?"
"Det är bra. Har precis haft lite intervjuer och spelningar nu. Det gör fortfarande ont att sjunga på grund av fläskläppen men det går i alla fall."
Jag får en klump i magen när han nämner det. Det får mej bara att tänka på det jag absolut inte vill tänka på.
Jag drar automatiskt handen till märket som nu har blivit ett stort hemskt blåmärke på min vänstra arm.
Det gör ont bara jag snuddar vid det.
"Okej, vad bra" Säger jag och försöker låta normal.
"Hur var det i skolan då?" Undrar han.
"Typ som vanligt. Massa tjatiga lärare och en hög nya läxor" Säger jag och suckar lite.

Vi pratar med varandra i kanske 20 minuter. Sen är han tvungen att lägga på och strax efter det kommer mamma hem.
Hela familjen äter tillsammans när pappa också har kommit hem.

En kväll en vecka senare får jag ett konstigt telefonsamtal. Det är ett okänt nummer.
Det är helt tyst i anndra änden, men jag kan ändå höra att någon är där.
Jag provar några gånger att ropa hallå, men tillslut ger jag upp och läger på. Vad är det för mening att ringa och sedan inte säga något, att bara vara helt tyst?
Jag tänker inte mer på det, men några dagar senare händer samma sak.
Jag ropar hallå några gånger, men precis som förra gången händer inte ett skit. Jag kan ju höra personens andetag.
"Men säg något då!" Säger jag irriterat innan jag lägger på. Jag hinner knappt lägga ner mobilen innan det ringer igen. Jag suckar och himmlar med ögonen när det står 'okänt' igen. Den här gången svarar jag inte ens. Utan bara klickar bort personen direkt.
Men efter en stund ringer det igen. Jag gör samma sak, men sen ringer det igen och igen.
När det ringer för sjunde gången trycker jag illsket på svara knappen.
"Vad är det du vill?!" Snäser jag illsket.
"Ehm.. stör jag?" Hör jag Justins röst osäkert säga. Jag får med ens dåligt samvete.
"Oj, förlåt. Jag visste inte att det var du" Ursäktar jag mej. "Det är någon som håller på att ringer mej hela tiden, jag vet inte vem det är och när jag svarar så är personen helt tyst." Förklarar jag för honom.
"Jaha. Så du trodde att det var den som ringde igen?"
"Jaa." Svarar jag. "Gick konserten bra idag föresten?" Frågar jag och byter samtalsämne.
"Jättebra! Fansen här i LA är grymma" Säger han och låter stolt.
Jag hör hur någon längre bort ropar på Justin och han får helt plötsligt väldigt brottom.
Han säger att han inte kan prata mer nu och säger att han kanske ringer senare. Sen lägger han på.
Jag suckar, det blir ofta så när man pratar med Justin. Han har fullt upp hela tiden.
Det finns inget mer jag längtar efter än att få träffa honom igen.

Jag väntar hela kvällen på att han ska ringa igen. Men det gör han inte.
Jag vill själv inte ringa för jag är rädd för att jag ska störa honom.
Så det är därför jag flyger upp när min mobil ringer klockan halv tio på kvällen. Jag tar det förgivet att det är Justin som ringer när jag glatt springer och hämtar min mobil som ligger på skrivbordet.
'Okänt' Står det på displayen. Jag suckar besviket innan jag svarar.
Jag är beredd på att det bara kommer vara tyst när jag svarar även denna gången. 
Så det är därför jag skrämt drar efter andan när jag har hans röst. Jag hör att det här en han. Och jag hör vem det är..
Jag känner hur det går kalla kårar längs hela min ryggradd. Och jag är precis på väg att lägga på när han säger:
"Det är ingen idé att du lägger på" Det är precis som han vet vad jag tänkte. "Det är lika bra att du lyssnar" Fortsätter han med samma hotfulla och tonlösa röst som sist gång jag hörde honom
Snälla, inte han..

---

Vad vill han? Tror ni det har hänt någonting med Justin?

KOMMENTERA! :D


PeaceN'Love