You're everything I could ever wish for - Del 39
"Ey, ska ni inte bada eller?" Ropar killarna nerifrån vattnet. Jag rycker till lite, jag kollar på Alex och hon nickar.
"Jo, vi kommer" Skriker jag tillbaka. Vi drar av oss våra shorts och börjar sedan gå ner till vattnet.
"Ehm, snälla säg ingenting till någon. Inte ens till Isaac" Ber jag.
"Jag lovar" Säger Alex.
.
Innan vi har hunnit doppa oss har vi blivit nerstänkta av vatten från grabbarna.
"Sluta!" Tjuter Alex. "Vi hade fakstikt tänkt att bli blöta genom att doppa oss, inte av att ni skvätter vatten på oss!"
Dom lyssnar såklart inte, så det ända jag och Alex kan göra är att skvätta tillbaka.
.
Efter att ha badat en stund går allihopa upp. Vi sätter oss ner på våra handdukar och Isaac får en knäpp idé om att vi borde gräva ner Jordan i sanden.
"Va? Nej, inte mej?! Vi borde ta någon av tjejerna" Protesterar han och nickar mot mej och Alex.
"Nej nej! Jag och Liz ska gå och köpa glass nu!" Säger Alex och börjar dra iväg med mej. "Aldrig att jag tänker bli nergrävd där!" Muttrar hon.
.
Vi köper varsin mjukglass och börjar sedan i en långsam tackt att gå tillbaka.
"Du och Justin? Jag kan knappt fatta det" Säger Alex och slikar lite på sin glass. Jag ler lite, tänk att jag visste att hon skulle ta upp det igen. "Du är verkligen kär i honom? Eller ja, det måste du ju vara eftersom ni är tillsammans"
"Haha. Jag är äckligt kär i honom." Skrattar jag.
"Kayla kommer döda dej" Konstaterar hon. Jag flinar lite och slickar på glassen som snabbt smälter i solen. "Jag måste få träffa honom någon gång!"
"Jo visst. Men det har du ju redan gjort?" Säger jag.
"Jo jag vet. Men då var ni ju inte ihop."
När vi är tillbaka till grabbarna igen är dom fullt upptagna med att gräva ner Isaac i sanden.
"Jaså, så det är du som får bli nergrävd" Flinar jag.
"Jordan fegisen ville ju inte" Säger han och nickar mot Jordan som sitter ner i sanden vid hans sida.
Jag och Alex nickar lite och sätter oss sedan ner på våra handdukar.
"Vill ni vara med på filmkväll hos mej ikväll?" Undrar Isaac och kollar på mej och Alex. Jag byter en blick med Alex och biter mej löst i läppen.
"Jag kan inte" Svarar jag.
"Varför inte?" Undrar Isaac.
"Jag ska träffa.. en.." Jag ger Isaac en menande blick och hoppas på att han ska fatta. Han vet ju ändå om att Justin existerar i mitt liv.
"Jaha" Muttrar han och viftar bort Zac som undrandes upprepar sina 'vadå:n' "Alex du då?"
"Jo, jag kommer gärna" Säger hon och ler.
.
Några timmar senare är jag hemma igen och håller på att göra mej iordning. Jag duschar, tar på mej kläder, fönar håret, plattar håret och sminkar mej.
När jag är klar är klockan fem minuter i sju. Jag går in i mitt rum för att plocka med mej, mobil och nycklar och sånt, det lägger jag sedan ner i min handväska.
"Och vart ska du?" Undrar Tim och sticker ut sitt huvud genom dörröppningen när jag är på väg att gå ner för trappan.
"Jag ska på dejt" Flinar jag. "Hälsa mamma och pappa att jag kan bli sen"
"Åh! Fan vad gött, då slipper man dej" Säger han och låter överdrivet lycklig. "Justin Bieber är fan cool"
"Hejdå" Flinar jag och skakar lite på huvudet samtidigt som jag småspringer ned för trappen.
Justins bil står redan utanför så jag skyndar mej att ta på mej mina skor och sen går jag ut. Han hoppar ut ifrån bilen när han får syn på mej och går runt den för att sedan öppna dörren åt mej. Som en gentleman, och det bästa med Justin är att han inte behöver anstränga sig för att vara en. Det kommer naturligt.
"Du ser super snygg ut babe" Ler han mot mej samtidigt som jag stiger in i bilen.
Jag hinner inte svara innan han har smält igen bildörren, men han sitter snart brevid mej igen.
"Du med" Ler jag. Han har på sig en svart T-Shirt med något tryck på och guldiga jeans. "Snygga jeans" Flinar jag.
"Haha. You know, pojken med gludbyxorna" Säger han och skrattar samtidigt som han startar bilen.
.
"Vart ska vi föresten?" Undrar jag när vi har åkt en liten bit
Han kollar på mej och ler. "Det förvånnar mej att du inte har frågat tidigare."
"Haha jaså? Men vart ska vi då?" Undrar jag ännu en gång.
"Det får du se" Svarar han hemlighetsfult.
.
.
KOMMENTERA! :D
.
.
Känner mej verkligen as dålig. Men det har verkligen inte gått att skriva.
Snälla kommentera nu, behöver verkligen lite peppande kommentarer (;
.
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 38
Jag vet inte hur svårt det kommer vara att vara ifrån honom eftersom jag aldrig har behövt uppleva det förut. Men förmodligen kommer vi hålla kontakten via sms, msn, twitter, skype och allt sånt där. Och förhoppningsvis så får vi nog fler chanser att ses även fast han har intervjuer och konserter. Vi har ju nästan inte pratat om att han snart åker, han har knappt nämnt det.
'Hej! Om du sover nu hoppas jag att jag väcker dej! Tänkte fråga om du lust att följa med mej och Isaac och bada? Tror han kanske skulle ta med sig några andra kompisar också :)'
Jag är tvungen att läsa smset flera gånger med mina trötta ögon innan jag fattar vad det står.
'Jo du väckte mej.. Men jag är på. Kan du komma till mej om 45 minuter?'
Knappar jag iväg som svar, sen faller jag bakåt i sängen igen och ger ifrån mej en hög suck. Jag ligger en stund och sträcker på mej innan jag går upp och går ner och gör en snabb frukost.
Jag skiter både i att duscha och sminka mej idag, vi ska ju ändå bara bada. Duscha kan jag göra sedan innan Justin ska hämta upp mej för våran dejt ikväll.
Jag borstar tänderna och sen borstar jag igenom mitt toviga hår samtidigt som jag sjunger lite för mej själv.
"Grabbarna är redan på stranden" Informerar Alex mej om när vi båda sitter i baksätet på pappas bil. Egentligen känns det lite töntigt att behöva bli skjutsad när man är 16, snart 17 år och egentligen kan ha eget körkort. Men för mej har det liksom alldrig blivit av, jag vet inte varför faktiskt.
"Okej. Vilka är det mer än Isaac?" Undrar jag och börjar gräva i min väska för att kolla så jag verkligen stoppade ner solglasögonen.
"Jag vet faktiskt inte" Svarar hon och rycker på axlarna. Hon sneglar lite på mej som förbryllat rotar runt i väskan. "Vad letar du efter?"
"Mina solglasögon" Stönar jag. "Jag är säker på att jag tog med mej dom"
"Ja, nog gjorde du det" Säger hon, jag kollar upp på henne med en frågan blick. "Alltså du har dina solglasögon på huvudet ditt pucko" Fnissar hon.
"Jaha.. oj." Mumlar jag och skrattar lite.
Det blir tyst i bilen en stund och pappa höjer radion och börjar sjunga med i låten som spelas. Om inte Alex och jag inte hade varit så nära vänner så hade jag nog tyckt att det var pinsamt, men Alex är van vid min pinsama familj.
"Hur går det med Justin då?" Viskar hon och kollar med en intresserad blick på mej. Jag fnissar lite och dröjer lite med att svara. Eftersom pappa redan vet om att jag och Justin umgås så behöver hon ju egentligen inte viska. Och han vet ju till och med att vi är tillsammans, vilket är mer än vad hon vet.
"Jo, det går bra"
Hon ler. "Du har en hel del att berätta för mej!" Säger hon ivrigt.
"Vi tar det sen" Skrattar jag.
Pappa släpper av oss vid stranden och vi börjar genast att leta efter Isaac och hans kompisar, vilka nu han är med.
"Tjoa om du ser honom!" Säger jag och skuggar mitt ansikte med handen för att kunna se bättre. Det är fullt med folk på stranden som solar och badar och bygger sandslott.
Vi traskar runt en stund i den brännheta sanden och letar.
"TJOHO!" Tjoar Alex helt plötsligt och pekar några meter framför oss. Och där ligger tre killar på magen på varsin handduk. Vi går fram till dom och vi möts av tre bländande leénden.
"Tjenare!" Säger Isaac. "Slå er ner"
Vi hälsar på Zac och Jordan också innan vi breder ut våra handdukar och lägger ner dom i den varma sanden.
"Vad säger ni? Ska vi bada?" Undrar Jordan och kollar på oss alla.
"Sisten ner är en rutten banan!" Hojtar Isaac och reser sig upp, redo för att börja springa.
"Vi vill sola lite först" Säger Alex och kollar med en menande blick på mej. "Men ni kan bada så länge"
Isaac nickar snabbt och sen tävlar dom om vem som är snabbast.
Vi skrattar lite åt dom och sen vänder sig Alex mot mej. "Så.." Börjar hon och flinar. "Nu får du berätta allt!"
Jag suckar lite och ler mot henne. "Okej, iförrgår insåg jag att jag var kär i Justin" Säger jag rakt ut.
Hon bara sitter där och gapar. "Är du seriös?"
"Ser jag ut att skoja?" Skrattar jag. "Jag frågade honom vad han tyckte om mej, och han sa att han gillade mej väldigt mycket" Jag tänker efter lite och går tillbaka till den där kvällen, till den underbaraste kvällen i mitt liv. "Han sa att han älskade mej" Fortsätter jag. Alex ser häpen ut men hon har ändå den där vad-var-det-jag-sa-blicken. "Sedan frågade han vad jag tyckte om honom" Förklarar jag.
"Vad sa du?!" Undrar hon ivrigt.
"Jag var så himmla dum!" Suckar jag.
"Nej!" Utbrsiter Alex. "Säg inte att du sårade honom!"
"Alltså, jag sa att jag gillade honom, men sen frågade jag om han kunde förstå skillnaden mellan att gilla och att älska någon. Han såg så himmla ledsen ut då! Han svarade att skillnaden var att han älskar mej men att jag bara gillar honom"
"Va? Sa han så? Nej, stackars honom!"
"Jag vet" Suckar jag och ler lite. "Men sen blev det typ som ett blixtnedslag eller något, det var så konstigt. Jag vet inte hur jag ska förklara men helt plötsligt insåg jag att jag var störtkär i honom. Alla känslor kom på samma gång. Jag kunde även se det du redan hade sett, att han var kär i mig"
"Magiskt" Mumlar Alex med ett leénde.
Jag skrattar lite åt hennes fåniga leénde. "När jag insåg allt det där kändes det inte som om jag kunde prata. Så jag fick visa vad jag kände istället.."
"Kysste du honom?!" Skriker hon, kanske lite för högt. Jag kollar mej lite omkring för att se om vi har dragit till oss någon uppmärksamhet, men vi verkar ha klarat oss som tur är.
"Ja, jag kysste honom, och det var helt.. det var verkligen helt magiskt! Det kändes så rätt"
"Aww.. jag börjar snart gråta. Jag visste det, han har gillat dej hela tiden, du borde lyssna på mej! Åh, jag är så glad för din skull Liz. Tänk hur många hjärtan du har krossat nu!" Alex babblar på oavbrutet, men det där med att jag har krossat många hjärtan får mej att bli illa till mods. Jag vet att inte borde tänka så som jag gör men jag inte ändå inte låta bli. När alla får veta att jag och Justin är tillsammans kommer jag bli hatad av, inte alla, men många Beliebers. Jag antar att det är det jag är som allra mest rädd för och det är nog det som har gjort så att jag har intallat mej själv att inte falla för Justin. Det och en drös andra saker också. Jag menar, han kommer snart åka ifrån LA och jag kommer dö av saknad. Jag kommer ha papparazzis efter mej, varje litet steg jag tar kan dom ändra till en skandal.
När man är med honom är han verkligen som en vanlig kille, han beter sig inte så som man kanske tror att kändisar beter sig. Men hans liv är långt ifrån normalt och vanligt. Om det var som vilken annan kille som helst liv så skulle vi inte behöva hålla vårat förhållande hemligt för någon, vi hade inte behövt gå med kameror upptryckta i ansiktet när vi går på stan och han hade inte varit tvungen att åka iväg.
Mitt liv kommer bli helt annorlunda. Men om det är det som krävs för att få vara med Justin så klarar jag det. Hur är det man säger? Äkta kärlek övervinner allt.
"Ey, ska ni inte bada eller?" Ropar killarna nerifrån vattnet. Jag rycker till lite, jag kollar på Alex och hon nickar.
"Jo, vi kommer" Skriker jag tillbaka. Vi drar av oss våra shorts och börjar sedan gå ner till vattnet.
"Ehm, snälla säg ingenting till någon. Inte ens till Isaac" Ber jag.
"Jag lovar" Säger Alex.
KOMMENTERA! :DTror ni att Liz klarar av att vara världens kändaste tonårings flickvän?
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 37
"Här har ni fika ifall ni vill ha" Säger hon och ställer ner brickan på mitt skrivbord. "Jag åker till jobbet alldeles strax, pappa följer också med."
"Okej, tack" Säger jag.
"Vi ses hejdå" Säger hon.
"Hejdå" Säger jag och Justin i kör. Hon ler mot oss innan hon går ut ur rummet och stänger dörren bakom sig.
"Min favorit" Flinar Justin som redan har kollar vad mamma har lagt till oss på brickan.
"Wilson's?" Undrar jag och han nickar. Jag skrattar. "Kan du komma hit med brickan?"
Han ställer ner brickan i mitt knä och sätter sig sedan ner brevid mej. Jag flyttar över brickan lite till honom så att hälften av den är i hans knä.
Jag häller upp saft i glasen medans Justin börjar äta på sin Wilson's.
"Lika gott som vanligt" Konstaterar han med hela munnen full.
När vi är klara går vi ner med disken och sen går vi ut på baksidan i det fina vädret.
"Vet du en sak?" Undrar Justin.
"Vet du en sak?" Undrar Justin.
"Jag vet mycket, men kanske inte det du ska säga" Ler jag.
"Du är världens vackraste tjej" Säger han och ler. "Det finns inte ord som beskriver hur himmla lycklig jag är som har dej. Jag vill bara skrika.. är det galet?"
Jag skrattar lite åt honom. "Kanske lite galet" Säger jag. "Men det är ju så kärleken är. Galen."
"Du har rätt" Han tar mej runt midjan och drar mej tätt intill honom, han slickar sig runt läpparna innan han kysser mej. Efter några sekunder avslutar han kyssen och kollar på mej med ett leénde.
"Du, kommer du ihåg att jag sa att jag kastade lyckopengen i en fontän i New York?" Undrar han, han håller mej fortfarande runt midjan. Jag nickar som svar. "Min önskan har slagit in"
"Vad var din önskan då?" Undrar jag.
"Min önskan var att tjejen jag älskar skulle älska mej tillbaka" Han ler mot mej och stryker bort en hårlock som har fallit ner i mitt ansikte. "Jag börjar nästan tro på att det faktiskt är lyckopengen som har fört oss samman. Jag menar, det är ju tack vare den som jag har haft en anledning att träffa dej."
Jag skrattar lite och tänker tillbaka på alla gånger vi har bollat med den där lyckopengen, flera gånger på mammas café, tivolit och till och med på hans konsert.
"Justin, jag tycker nästan lite synd om dej" Säger jag och skrattar lite "Du har liksom gillat mej ganska länge och jag har inte fattat det. Du vet inte hur dum jag känner mej."
Han skrattar. "Jo, det var ganska jobbigt, det verkade som om alla andra fattade förutom du"
"Vad var jobbigast då?" Undrar jag nyfiket.
"Det jobbigaste var att jag inte kunde göra det här" Säger han och kysser mej mjukt på läpparna.
Vi är ute en stund i trädgården och Justin tar bilder på mej i gröngräset med sin Iphone och vi har verkligen jättekul.
"Du, jag skulle vilja prova en sak" Säger han och stoppar ner sin mobil i fickan samtidigt som han tar ett steg närmare mej.
"Vadå?" Undrar jag. Han tar några steg till och sen tar han tag i min nacke och kysser mej, men denna kyssen blir inte som alla andra. Den varar mycket längre och hans tunga glider in i min mun. Våra tungor möts och leker lite med varandra. Jag dras liksom med av det hela, känslan är underbar.
"Jag älskar dej Liz" Säger han när vi har avslutat.
"Jag älskar dej med Justin" Svarar jag och länkar ihop våra händer.
Några timmar senare sitter jag ensam i mitt rum och spelar musik för det vilda. Justin har åkt hem, eller inte hem men tillbaka till hotellet. Men vi ska träffas imorgon också, han skulle hämta upp mej vid 7 och så skulle vi på en 'dejt' tillsammans.
Det knackar på dörren och jag rycker till, jag sänker musiken och mamma öppnar dörren och sticker in sitt huvud i dörröppningen.
"Maten är klar" Säger hon.
"Okej" Svarar jag. Hon går där ifrån och jag loggar ut från facebook och twitter och rusar sedan ner för trappan.
"Vad har du och Justin gjort idag då?" Undrar pappa när hela familjen sitter sammlad runt köksbordet.
"Inte så mycket, vid hängde bara och så tog vi en tur till McDonal's" Svarar jag och känner hur Tim sneglar på mej. Jag kollar på honom och han flinar mot mej.
"Ska ni träffas något mer?" Undrar mamma. "När åker han härifrån föresten?"
"Imorgon klockan sju" Svarar jag på första fråga. "Jo, han åker på tisdag" Säger jag som svar på den andra frågan, jag kan inte låta bli att känna mej lite ledsen av det faktum att han snart åker, åker och lämnar mej här. Jag vet inte hur svårt det kommer vara att vara ifrån honom eftersom jag aldrig har behövt uppleva det förut. Men förmodligen kommer vi hålla kontakten via sms, msn, twitter, skype och allt sånt där. Och förhoppningsvis så får vi nog fler chanser att ses även fast han har intervjuer och konserter. Vi har ju nästan inte pratat om att han snart åker, han har knappt nämnt det.
KOMMENTERA! :D
Slänger in en liten del nu i allt flyttande.
Jag har bestämt mej för att inte lägga ner bloggen! :) Tack för dom fina kommentarerna, ni vet inte hur mycket det värmer ♥
PeaceN'Love
KOMMENTERA! :D
Slänger in en liten del nu i allt flyttande.
Jag har bestämt mej för att inte lägga ner bloggen! :) Tack för dom fina kommentarerna, ni vet inte hur mycket det värmer ♥
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 36
Jag har inte en tanke på att klockan säkert är mycket och att mina föräldrar säkert undrar vart jag är. Just då är det bara jag och han och inget annat existerar.
Vad alla kommer tycka om det här är ett annat problem, och helt ärligt så bryr jag mej inte. Nu när det äntligen har gått upp för mej att jag verkligen är helt förälskad i denna killen finns det ingenting som kan stoppa mej.
"Hade du och Justin kul idag då?" Undrar mamma.
"Ja" Mumlar jag och går upp för trappan.
Jag går direkt till toan för att tvätta bort sminket. Jag ler mot min spegelbild och den ler såklart tillbaka.
Ända sen den första kyssen med Justin har jag svävat på små rosa moln, i varje fall så känns det så. Jag har aldrig varit såhär lyckligt i hela mitt liv.
Ända sen den första kyssen med Justin har jag svävat på små rosa moln, i varje fall så känns det så. Jag har aldrig varit såhär lyckligt i hela mitt liv.
Jag tar god tid på mej att tvätta bort sminket sen tar jag god tid på mej att borsta tänderna också. Efter det kryper jag ner i min säng. Men sova kan jag inte. Det är nästintill omöjligt, jag kan inte sluta tänka på Justin. Jag vill att han ska vara här brevid mej och hålla om mej.
Jag ligger på rygg i sängen med ett stort leénde på läpparna när det vibbrerar till i min mobiltelefon som ligger på nattygsbordet brevid mej. Jag kastar mej över den och öppnar smset, som är just från killen jag hoppades på. Justin.
'Godnatt babe, sov gott, jag tänker på dej hela tiden. Vi ses imorgon xx'
Jag ler och knappar iväg ett svar:
'Godnatt. Tänker på dej oxå, kommer inte kunna sova inatt. Jag är för lycklig. Älskar dej xoxo'
När jag slår upp ögonen nästa morgon känner jag mej utvilad, konstigt nog, även fast det tog några timmar innan jag lyckades somna igår.
Jag sätter mej upp i sängen och sträcker på mej i någon minut innan jag går ner för att äta frukost.
Mamma sitter redan vid bordet med en kopp te i handen och laptopen framför sig, medans pappa håller på att plocka ur diskmaskinen.
Jag häller upp yogurt och flingor i en tallrik sen slår jag mej ner mitt emot mamma. Jag rör runt lite i tallriken medans jag sneglar på mammas ansikte. Hon verkar vara väldigt inne i det hon håller på med.
"Vad gör du?" Undrar jag. Hon kollar upp på mej och ler ett svagt leénde.
"Jag läser lite om vad min dotter gjorde igår"
"Va?" Undrar jag förvånat.
Hon vänder datorn mot mej för att jag ska kunna se. På skärmen är det några bilder på mej och Justin, både i cafét och utanför. Under dom är det lite text. Jag läser igenom den, egentligen står det inget speciellt. Bara att Justin och jag var ute på ett café och åt glass i LA. Sen är det lite spekulationer om hur jag och Justin har lärt känna varandra, och om det är något mer än vänskap mellan oss.
Om någon hade frågat mej för ett dygn sedan om jag hade kännslor för Justin hade jag svarat ett blankt nej, men om någon skulle fråga mej nu så hade inte svaret varit detsamma.
"Hm" Säger jag och rycker på axlarna. "Mina första papparazzi bilder"
"Ja, du och Justin såg ut att ha roligt i alla fall" Säger mamma och vänder på datorn igen.
Jag nickar. "På tal om mej och Justin.." Börjar jag. Mamma kollar upp på mej med ett ansiktsuttryck som jag inte riktigt vet hur jag ska tyda. Pappa slutar slamra med disken och han kollar också på mej.
Jag blir genast nervös, det känns redan som om dom vet vad jag tänker säga. Jag och Justin hade bestämt att vi skulle berätta för våra föräldrar om vårat förhållande. Det är ingen idé att försöka dölja det för dom. Sen är det en annan fråga om när vi kommer gå ut med det officiellt. Det lär inte hända riktigt än i alla fall.
"..Så finns det en sak ni bör veta" Fortsätter jag och kollar ner i min tallrik. "Jag och han är typ" Jag tar ett djup andetag. "Typ tillsammans"
"Typ tillsammans?" Undrar pappa och höjer på ena ögonbrynet.
"Ja, eller vi är det" Säger jag.
"Gumman jag är jätteglad för eran skull, Justin verkar som en bra kille. Men han är inte riktigt som oss, så bli inte ledsen om.."
Jag avbryter henne. "Ledsen om vad?!" Fräser jag. "Mamma du kan inte säga att han inte är som oss, han är en vanlig kille!" Säger jag irriterat.
"Jag vet att han är en vanlig kille" Säger hon i samma mjuka ton fast att jag fräste åt henne. "Men hans liv är så annorlunda mot vårat är det jag menar"
"När hände detta?" Undrar pappa.
"Igår" Svarar jag. "Och ja, uhm.. vi vill inte berätta det för hela världen än"
Bara tanken på att hela världen kommer veta vem jag är får mej att rysa. Jag kommer gå under titteln som Justin Biebers flickvän. Men på ett sätt känns det bra också, eller egentligen på flera sätt. Men i alla fall så kommer Kayla bli paff, hon var ju redan bra paff utanför hotellet igår, och framför allt så kommer hon bli avundsjuk och förmodligen hata mej ännu mer.
"Din bror hade redan förutspott detta" Säger mamma. "Så vi har liksom gjort oss lite beredda på det här"
Jag suckar lite för mej själv samtidigt som jag ler.
"Nu när du har kille, så måste vi ju prata" Säger mamma och kollar på mej. Pappa harklar sig lite och går iväg.
Nej, inte detta pinsama samtalsämnet tänker jag.
Mamma börjar babbla på om hur viktigt det är att man inte ska göra något man inte känner sig redo för. Sen så säger hon att det ända tonårskillar tänker på är sex.
När jag har ätit klart och mamma har babblat klart går jag upp till övervåningen för att ta en dusch.
När det plingar på dörren står jag fortfarande och sminkar mej. Jag hör Justin och min mammas röst där nere, sen hörs det steg i trappan och alldeles snart ser jag hur Justin dyker upp brevid mej spegelbilden. Jag tar bort mascara borsten från mitt öga och bara stirrar på Justins spegelbild. Han är så perfekt.
Han kollar inte tillbaka på mej i spegeln, utan hans ögon kollar på mitt bakhuvud. Jag vänder mej om och fångar hans blick. Hans läppar närmar sig mina och han kysser mej mjukt och försiktigt som om jag var ömtålig. Men fjärilarna i magen blir som galna ändå. Fortfarande har vi inte sagt ett ljud till varandra.
"Du behöver inte sminka dej för att bli vacker" Säger han och kollar menande ner på mascara borsten som jag fortfarande håller i handen.
Jag ler. "Jag var ändå klar nu" Säger jag. Jag kollar in hans bruna vackra ögon, som går att drunkna i. Dom är oändliga. "Jag har saknat dej"
Han ler tillbaka mot mej. "Jag har saknat dej med babe" Han sluter sina armar om mej och kramar mej hårt. Jag drar in hans doft och känner hur hela jag fylls av lycka.
Vi tillbringar inte mer tid på toaletten utan vi går till mitt rum istället och sätter oss i min säng.
"Jag hörde att du pratade med mamma" Säger jag. "Vad sa hon?"
"Hon sa välkommen och att du var här uppe." Svarar han.
"Bara det?" Undrar jag.
"Nja, hon sa också att hon var glad för våran skull och då sa jag att jag skulle ta väl hand om dej"
"Okej" Säger jag och ler lite för mej själv. "Jag tror hon snart ska åka till jobbet, och förhoppningsvis tar hon pappa med sig"
han flinar. "Tim då?"
"Jag har ingen aning om vart han är, inte hemma i alla fall. Jag vet inte ens om han sov hemma inatt"
"Okej" Säger Justin och skrattar. Han tar fram nallen Ben som ligger bakom honom i sängen. "Erkänn, du sov med denna i natt"
"Såklart jag gjorde" Svarar jag och ler.
Jag lägger mej ner på rygg i sängen med huvudet vid fotändan. Justin ställer sig vid kanten med en hand på vardera sida i sängen om mej, hans huvudet är böjt över mitt.
"Du har nog dom finaste ögonen i hela universum" Säger han och kollar mej djupt i ögonen.
"Det kan jag inte ha, för du bär universums finaste ögon" Säger jag.
Han ler. "Det är inte sant." Han böjer sig ner och ger mej en lång kyss och precis när vi har avslutat den knackar det på min lyckligtvis stängda dörr.
"Aa, kom in" Säger jag och reser mej upp. Mamma kommer in i rummet med en bricka i händerna.
"Här har ni fika ifall ni vill ha" Säger hon och ställer ner brickan på mitt skrivbord. "Jag åker till jobbet alldeles strax, pappa följer också med."
"Okej, tack" Säger jag.
"Vi ses hejdå" Säger hon.
"Hejdå" Säger jag och Justin i kör. Hon ler mot oss innan hon går ut ur rummet och stänger dörren bakom sig.
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 35
Vi ställer oss vid räcket och kollar ut över den upplysta staden.
"Det är verkligen jättefint" Säger hon.
"Ja. Men du är finare" Säger jag.
"Du.." Börjar hon. "Vad tycker du om mej egentligen?"
Jag känner hur jag blir alldeles svettig. Nu eller aldrig, jag måste våga berätta för henne vad jag verkligen känner. Jag tar ett djupt andetag innan jag öppnar munnen.
Liz's Perspektiv:
Efter min fråga kollar jag spänt på Justin. Hans mun är halft öppen och han ser ut att leta efter dom rätta orden.
"Jag vet inte hur jag ska säga det här.." Börjar han. "Men jag gillar dej, jag gillar dej mycket.. väldigt mycket"
Han kollar osäkert på mej och väntar på min reaktion, på vad jag ska säga. Men jag fortsätter att stå där helt tyst. "Jag älskar dej" Viskar han fram, nästan så tyst så att man inte hör det. Jag står där helt stumm.
"Vad tycker du om mej?" Han låter nervös när han ställer frågan.
"Vad tycker du om mej?" Han låter nervös när han ställer frågan.
Jag dröjer lite innan jag svarar och kollar ut över staden i två sekunder. "Jag gillar dej också. Men kan du förstå skillnaden mellan att gilla och att älska någon?" Jag kollar upp på honom.
Han nickar. "Ja, du gillar mej och jag älskar dej" Säger han och suckar. "Det är skillnaden"
Just precis i det ögonblicket när han ger mej den där blicken, just precis då väller alla kännslor över mej på en och samma gång.
Det är då jag kan se, jag kan se det som både Alex och Isaac tidigare har sätt. Det som antagligen Kenny och Pattie också och sätt, och kanske till och med min bror.
Hur har jag kunnat vara så blind? Jag fattar inte varför jag inte har förstått det fören nu när alla andra har märkt det från hela första början. Men jag antar att det är typiskt mej att inte fatta saker. Han älskar mej han är verkligen kär i mej och det konstiga är att jag är det också, jag är kär i honom. Jag är kär i Justin Bieber.
Jag granskar hans ansikte i bråkdelen av en sekund, han ser ledsen och besviken ut. Men det kanske inte är så konstigt, han erkännde nyss att han är kär i mej och jag var så dum och sa att jag inte gillar honom på det sättet fast jag egentligen gör det. Var jag verkligen så rädd att falla för honom bara för att jag redan hade intalat mej själv att han inte var min typ? För att det skulle vara krånligt att ha en relation med honom, vem har någonsin sagt att kärlek är enkelt?
Jag biter mej i läppen, och tar ett steg närmare honom. Jag klarar verkligen inte av att se honom så ledsen. Särskilt inte när det är jag som har orsakat det. Jag ställer mej på tå för att nå upp till hans läppar. Jag gör den avgörande rörelsen och han besvarar kyssen. Fjärilarna i magen blir helt galna. Hans läppar är mjuka och varma på ett obekant sätt. Dom prövar sig fram, precis som mina också gör. Det känns så rätt. Jag tar ett steg bakåt och kollar i hans ögon.
"Detta borde vara vår första kyss.." Säger han mjukt och ler mot mej.
Jag ler tillbaka, känslan är obeskrivlig, jag har aldrig upplevt något så starkt i hela mitt liv. Jag har aldrig upplevt någon sån stark kärlek förut. Mitt hjärta tar glädjeskutt hela tiden och det pirrar i magen varje gång han ser på mej. Han lutar sig framåt och kysser mej igen. Hans mjuka fuktigaläppar är som gjorda för att vara mot mina.
"Du vet inte hur många gånger jag har velat göra det här" Mumlar han i mitt öra. Jag ler och han stryker bort ett hårstrå fån mitt ansikte innan kysser mej ännu en gång.
"Förlåt Justin! Jag är så dum. Jag har inte fattat själv hur jävla kär jag är i dej.. fören nu" Säger jag. "Alex och Isaac har fattat för länge sen, men jag ville inte lyssna på dom. Jag kan inte fatta att jag kunde vara så blind!"
Han lägger sitt pekfinger på min mun för att jag ska vara tyst. "Det kanske är som det sägs, kärleken är blind"
Jag ler mot honom. "Hur länge har du gillat mej?"
Han ler tillbaka och svarar: "Från första gången jag såg dej" Han kysser mej igen och bär upp mej i hans famn. Allt är så perfekt, det är kväll och vi står på en balkong med hela staden lysandes framför oss.
"Äntligen är du min" Säger han och bär in mej i vardagsrummet och sätter ned mej i soffan. Han sätter sig ner brevid mej och kollar på mej med ett stort lyckligt leénde. "Du är allting jag någonsin kunnat önska"
Jag ler mot honom utan att säga något, det känns inte som om det behövs. Det känns ändå som om han fattar vad jag tänker.
Jag kryper upp i hans famn och han sluter sina armar runt om mej. Vi sitter så en stund, allt känns så bra och jag känner mej så trygg i hans närhet. Jag har inte en tanke på att klockan säkert är mycket och att mina föräldrar säkert undrar vart jag är. Just då är det bara jag och han och inget annat existerar.
Jag kryper upp i hans famn och han sluter sina armar runt om mej. Vi sitter så en stund, allt känns så bra och jag känner mej så trygg i hans närhet. Jag har inte en tanke på att klockan säkert är mycket och att mina föräldrar säkert undrar vart jag är. Just då är det bara jag och han och inget annat existerar.
Vad alla kommer tycka om det här är ett annat problem, och helt ärligt så bryr jag mej inte. Nu när det äntligen har gått upp för mej att jag verkligen är helt förälskad i denna killen finns det ingenting som kan stoppa mej.
KOMMENTERA! :D
Nu vill jag veta vad ni tycker! Bra eller dåligt?
Detta kunde vara slutet på denna historien. Justin har äntligen fått sin prinssesa och dom kommer leva lyckliga i alla sina dagar.. Eller? Kommentera vad ni tror kommer hända! Kommer något komma ivägen för deras kärlek?
(Eftersom förra delen var ganska lång blev denna lite kortare)
PeaceN'Love
KOMMENTERA! :D
Nu vill jag veta vad ni tycker! Bra eller dåligt?
Detta kunde vara slutet på denna historien. Justin har äntligen fått sin prinssesa och dom kommer leva lyckliga i alla sina dagar.. Eller? Kommentera vad ni tror kommer hända! Kommer något komma ivägen för deras kärlek?
(Eftersom förra delen var ganska lång blev denna lite kortare)
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 34
Hon ler mot mej och jag håller på att dö. "Tack" Säger hon.
Kenny parkerar bilen på ett lämpligt ställe och vi alla stiger ur den.
"Grabben, du är ju helt såld" Säger Kenny tyst när han kommer upp vid min sida. Jag sliter motvilligt min blick ifrån Liz och ger honom en mördande blick.
Lis's Perspektiv:
Vi går runt en stund tills vi hittar ett läpmligt café att slå oss ner på. Vi bestämmer oss för att sätta oss innomhus även fast vädret är bra. Vi sätter oss mitt emot varandra vid ett litet bord med endast två platser.
Jag och Justin beställer varsin mjukglass medans Kenny håller sig undan. Han kanske har fått stränga order ifrån Justin att inte störa, vad vet jag?
Vi sitter länge på cafét och bara pratar, så som man bara kan göra med Justin. Han är verkligen en lättsam person, så rolig och liksom alltid sig själv.
"Vad säger du, ska vi åka hem till mitt hotell och hänga?" Undrar han och ler sitt felfria leénde mot mej.
Jag nickar. "Varför inte"
"Kenny! Vi vill åka tillbaka nu" Ropar Justin och Kenny kollar upp ifrån sin tidning.
"Så ni ska inte sitta här hela dagen då?" Undrar han ironiskt med ett flin i ansiktet.
När vi går ut ifrån cafét möts vi av några män med kameror och dom trycker dom genast upp i ansiktena på oss. Papparazzina börjar ställa tusen frågor, men Justin bara viftar bort dom och svarar inte på någonting. Kenny får hålla undan dom lite och tillslut ger dom sig.
Jag och Justin hoppar fort in i baksätet och sen bär det av till hans hotell. Det tar inte längre än fem minuter fören vi är framme och Kenny parkerar bilen på en parkering till ett stort hotell.
Kenny går några meter framför mej och Justin och han slänger en menande blick bak på oss när höga skrik skär i våra öron.'
"Justin Bieber! Oh my god där är han!" Skriker en tjej som står nästan precis vid entrén till hotellet. Hon pekar på Justin och dom fyra andra tjejerna blir helt galna. Ju närmare tjejerna vi kommer desto mer vill jag ta tag i Justin och springa där ifrån med honom. Det får inte vara sant. Det är verkligen som Isaac säger, Kayla kan varje steg Justin tar. För tjejen som nyss skrek är ingen mindre en Kayla Shaw.
Om det inte redan hade varit försent hade jag vänt innan hon hade hunnit se att det var jag. Men i exakt samma sekund som jag såg att det var hon såg hon att det var jag. Fan.
"Hej tjejer!" Ropar Justin glatt och vinkar med handen åt dom. Kayla och hennes kompisar tjuter av lycka, men hon har fortfarande ett ont öga på mej samtidigt som hon ser förvånad ut över att se mej med honom.
"Hej Justin, kan vi få din atougraf och ta kort med dej?" Undrar hon och låtsas inte om mej när vi kommer fram.
"Självklart" Svarar Justin och Kayla sträcker fram en CD åt honom som han ska singera. Såklart så är det hans album. När Justin böjer sig ner och skriver sin atougraf på fodralet fångar Kayla min blick och mimar: "Vad fan gör du här?!" Hon ser inte glad ut, hon ser arg ut. Jag bara rycker på axlarna och ler mot henne, vilket får henne att se ännu argare ut. Men när Justin kollar upp på henne igen ler honom och fnittrar fram ett tack.
Justin skriver varsin atougraf till dom andra tjejerna också. Jag känner igen alla tjejerna, två av dom är Vanessa och Lucy men dom två andra tjejerna har jag glömt namnena på. Jag märker att dom känner igen mej också för dom ger mej några konstiga blickar.
Alla fem får stå brevid Justin varsin gång på ett kort också. Såklart så är det Kayla som börjar att bli fotograferad av en av sina kompisar.
"Ha en bra dag nu" Säger Justin och vi styr våra steg mot ingången samtidigt som dom ropar tillbaka 'detsamma'.
"Vad fan gjorde Liz Wilson med honom?!" Hör jag Kaylas säga precis när vi kommer in i lobbyn, men det verkar inte som om Justin hörde henne.
"Vet du vilka det där var?" Frågar jag honom samtidigt som jag kollar mej omkring i den stora lobbyn.
"Några fans?" Skrattar han och trycker på knappen för hissen.
"Det var Kayla, Vanessa, Lucy och två andra vars namn jag har glömt" Säger jag.
"Kayla? Är det hon du har snackat om?" Undrar Justin och vi stiger in i hissen.
Jag nickar. "Ja, jag hatar henne. Du skulle sett hennes hatblickar hon gav mej när du kollade bort" Jag suckar. "Hon kommer döda mej så fort hon få chansen"
Justin skrattar lite. "Jaja, jag tror verkligen på att hon kommer döda dej bara för det"
"Hon är en sån bitch!" Muttrar jag upprört. "Och föresten så har hon planer på att typ gifta sig med dej"
Han bara skrattar och skakar på huvudet.
Vi går ur hissen på våning 5 och sen går vi till en dörr med nummret 331 på. Han låser upp dörren och vi går in i det stora hotellrummet.
Först är det en hall och sen är det ett stort vardagsrum med en stort tv och soffa och ett bord. På väggarna hänger det några tavlor. I vardagsrummet är det en stor öppning till sovrummet och där inne står det två sängar. Sen så finns det en dörr i sovrummet också, och den leder väll antagligen till badrummet.
Justins Perspektiv:
Medans Liz kollar med stora ögon runt i vardagsrummet kollar jag med stora ögon på henne. Hon är ju bara så himmla vacker.
"Nämen hej på er!" Säger en röst och jag rycker till. Mamma står och öppningen till sovrummet och ler mot oss.
"Hej" Säger jag och Liz sammtidigt.
"Kul att äntligen få träffa dej!" Säger mamma och sträcker fram handen åt henne, hon sakar den och ler.
"Mamma, ni har ju egentligen redan träffats" Påminner jag henne om.
"Mamma, ni har ju egentligen redan träffats" Påminner jag henne om.
"Ja just det. På cafét" Säger Liz och ler.
"Just det. Fast det var ju längsen" Säger mamma. "Men jag ska inte störa er mer. Jag går över till Kenny. Vi ses"
"Okej, hej då mamma" Säger jag.
Hon försvinner ut i hallen och sen hör vi att hon stänger igen dörren och låser efter sig.
"Det finns en balkong också" Säger jag när hon har gått. Jag går fram till några gardiner i vardagsrummet och drar isär dom. Bakom dom gömmer sig balkongen. Den är ganska stor och utsikten över staden är otrolig.
"Ååh!" Utbrsiter Liz. "Kan vi inte sätta oss där ute?"
"Jo, visst" Svarar jag och öppnar dörren. Liz går ut och ställer sig vid räcket på balkongen, jag ställer mej brevid henne och beundrar utsikten. "Utsikten är ännu vackrare när det är mörkt" Säger jag och hon ler mot mej. "Men inte lika vacker som dej förstårs" Hon kollar bort och stirrar ut i luften en stund, sen vänder hon sitt huvud mot mej igen. Det ser ut som om hon vill säga något, men hon förblir tyst.
"Vänta lite" Säger jag och hon nickar. Jag går in i vardagsrummet och fortsätter sedan in i sovrummet och där hittar jag det jag söker. På golvet står påsen med nallen i jag köpte tidigare idag. Jag tar upp nallen ur påsen och tar den bakom ryggen.
Liz vänder sig om mot mej när jag kommer tillbaka. "Vad gjorde du?" Undrar hon.
"Välj hand" Flinar jag. Hon skrattar och pekar på min vänstra hand. Jag drar fram nallen bakom ryggen och ger den till henne.
"Varsågod" Säger jag.
"Åh vad söt!" Säger hon. "Men varför får jag denna? Jag fyller ju inte år heller"
"Nej, men jag vill ändå att du ska ha den. En söt nalle till en söt tjej" Säger jag.
Hon ler mot mej. "Tack!" Säger hon. "Den ska heta.. hm.. vad ska den heta?"
"Den kan heta Ben. Han ser ut som en Ben" Säger jag och skrattar.
"Haha okej, Ben" Skrattar hon. "Hur vet du att det är en kille föresten?"
"Jag har kollat" Flinar jag.
Vi sätter oss ner en stund vid bordet på varsin stol som står där ute. Vi sitter och pratar en stund tills vi bestämmer oss för att gå in och kolla på film itsället.
Mitt i filmen går Liz på toa och kommer sedan tillbaka med världens min i ansiktet.
"Vad är det?" Undrar jag.
"Det där var ingen litet badrum" Säger hon och skakar sakta på huvudet. "Var det en jacuzzi där inne?"
"Ja det var det" Skrattar jag och reser mej upp och hämta en chipspåse.
Vi fortsätter att kolla på filmen och när den är slut går vi och knackar på hos Kenny för att kolla vad dom håller på med. Dom sitter och spelar kort.
"Ni får vara med om ni vill" Säger mamma medans hon blandar kortleken noga. Jag kollar på Liz och hon nickar uppmuntrande.
"Okej, vi är med" Säger jag och vi går in och sätter oss runt soffbordet med dom. Liz sitter brevid mamma och jag brevid Kenny på andra sidan bordet.
Kenny är den som vinner första omgången. "Fan! Det var så nära!" Säger jag och slänger ner mina kort på bordet.
"Justin, svär inte!" Säger mamma.
Kenny skrattar retsamt och börjar dela om korten på nytt för ännu en omgång.
"Justin är du en dålig förlorare?" Undrar Liz och skrattar när jag än en gång klagar över hur nära det var att jag vann.
"Han är en väldigt dålig förlorare" Säger Kenny. "Och när han vinner så har han oftats fuskat"
"Va?! Nej! Jag fuskar aldrig!" Säger jag och kollar på Kenny. Liz skrattar.
När Kenny vinner ännu en gång är jag nästan helt säker på att han fuskar.
"Kenny, det är ju du som fuskar!"
"Hur skulle jag kunna fuska på det här? Det är ett kortspel, det handlar om tur grabben" Säger han.
"Har man otur i spel så har man tur i kärlek" Säger mamma och jag känner hur jag rodnar. Var hon tvungen att säga det där.
"Kan man inte ha tur i både och?" Undrar Liz. Jag är glad att hon inte verkade märka att jag rodnande.
"Jag vet inte" Säger mamma. "Men det är så man säger i alla fall"
Jag lägger märke till hur Kenny iaktar mej resten av kortspelet.
Jag lägger märke till hur Kenny iaktar mej resten av kortspelet.
"Justin du är allt en dålig förlorare" Säger Liz skrattandes när vi går tillbaka till mitt hotellrum igen.
"Sluta, det är jag inte alls" Muttrar jag. "Men Kenny är en dålig vinnare"
"Kan man ens vara det?" Undrar hon.
"Ja, såg du inte hur mycket han skröt" Säger jag och öppnar dörren till hotellrummet.
"Men det gjorde han ju bara för att reta dej fattar du väll" Skrattar hon.
"Jaja. Men nu pratar vi inte mer om det"
"Visst som du vill"
"Kom vi går ut på balkongen. Du måste se utsikten när det är mörkt" Säger jag och tar ett löst tag om hennes arm för att hon ska följa med ut.
Vi ställer oss vid räcket och kollar ut över den upplysta staden.
"Det är verkligen jättefint" Säger hon.
"Ja. Men du är finare" Säger jag.
"Du.." Börjar hon. "Vad tycker du om mej egentligen?"
Jag känner hur jag blir alldeles svettig. Nu eller aldrig, jag måste våga berätta för henne vad jag verkligen känner. Jag tar ett djupt andetag innan jag öppnar munnen.
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 33
Jag måste erkänna att hon har en poäng, men ändå så borde jag ha märkt något. Men det skulle aldrig funka att bli tillsammans med Justin, våra liv är så olika och jag är rädd att förstöra våran vänskap. Det skulle bli så fel. Dessutom har jag inga sånna känslor för Justin, tror jag. Han är mer som en bror.
Justins Perspektiv:
"Justin, du kan inte bara slänga dina kläder runt omkring dej!" Klagar mamma. "Kom och ta upp dom"
Med en suck reser jag mej upp ur soffan och gör som jag blir tillsagd. Sen återgår jag till mitt Twittrande och Facebookande. Man kan ju inte annat älska sina fans.
"Jag ska bara gå på toa och sen ska vi möta Kenny i lobbyn så går vi ut och äter" Säger mamma och jag nickar.
När hon är klar går vi ner till lobbyn och där står reden Kenny och väntar.
"Hey bro!" Säger jag till Kenny.
"Tjenare Bieber" Svarar han och vi gör vårat handslag.
Eftersom hotellet ligger nästan i centrum så behöver vi inte ta bilen utan vi kan gå, vilket känns ganska skönt. Men samtidigt lite jobbigt eftersom det bara blir fler och fler paparazzi efter oss och allt mer fans dyker upp.
Jag får stanna många gånger på vägen för att skriva atougrafer och vara med på bilder.
En stund senare har vi slagit oss ner runt ett bord i en resturang. Som vanligt så har vi valt ett bord som ligger lite avsides. Vi får våra menyer och servetrisen känner igen mej och ber mej skriva en atougraf till hennes dotter, självklart så gör jag det.
"Tusen tack. Hon kommer bli så glad." Säger hon med ett leénde och sedan går hon iväg och låter oss i lugn och ro välja vad vi vill äta.
"Justin" Säger mamma för att få min uppmärksamhet, jag kollar upp från min meny och möter hennes blick.
"Ja?"
"Den där tjejen.." Börjar hon och jag suckar lite lätt.
"Hon har ett namn"
"Förlåt jag har glömt" Säger mamma ursäktande.
"Liz" Säger jag och kan inte låta bli att le när jag säger det.
"När får jag träffa henne då? Ni har ju umgåts ganska mycket den senaste tiden, är det så att det är något mellan er?"
När hon frågar det där känner jag hur den där känsliga Justin kryper fram. Jag vill svara att jag är så jävla kär så att jag inte vet vad jag ska bära mej åt. Men det gör jag inte, såklart.
Jag undviker hennes blick och försöker låta oberörd. "Nej, vi är bara kompisar. Hon är en jättebra vän" Jag låtsas läsa i menyn, men jag känner ändå hur både mamma och Kenny har sina ögon inborrade i mej.
"Så du ville åka hit för att träffa din nyblivna vän under din paus" Säger Kenny.
"Vi har känt varandra ett tag så sådär jätte ny är hon ju inte" Säger jag och slår ihop min meny och lägger ner den framför mej på bordet.
"Okej." Säger han. "Men ni skulle träffas idag också?" Undrar han och kollar på mej med ett halft öga, samtidigt som han läser i menyn.
"Ja, klockan halv fyra. Vi tänkte gå ut och fika då så vi böjer nog dej då" Säger jag.
"Men är det verkligen så smart?" Undrar mamma. "Ingen har någon aning om denna tjejen, eller hur? Vi har ju knappt det" Säger hon, men fortsätter sedan. "Om ni ses ute tillsammans så vet du att rykterna kommer gå"
Jag skrattar lite. "Det är klart jag fattar det. Men hon är ju bara min vän" Jag hinner inte säga mer innan servitrisen kommer och ska ta våra beställningar.
"Och vad vill ni ha att dricka då?" Undrar hon till sist när vi alla har sagt vad vi vill äta.
"Sprite tack" Säger jag och hon nickar och ler mot mej. Mamma och Kenny tar varsin coca cola.
En stund senare sitter vi mätta och belåtna och väntar på notan. När vi har betalat och gett lite dricks lämnar vi resturangen och börjar gå runt i centrum lite.
Vi går in i en leksaks affär bara för skojs skull. Jag och Kenny står och leker med varsin nalle och låtsas att dom pratar med varandra när mamma dyker upp bakom en hylla. "Dina dockor finns här" Säger hon och håller upp en kartong. Jag slutar att fjanta mej och går över till henne, forfarande med nallen i handen.
En som jobbar i butiken kommer fram till oss med ett stort leénde i ansiktet. "Hej!" Säger hon. "Är det verkligen du?" Hon kollar på mej och jag ler.
"Ja det är jag." Jag skrattar lite och tar upp en kartong med en Bieber-docka i. "Är det okej om jag singnerar några sånna här?" Undrar jag.
Hon nickar entusiastiskt. "Jaja visst" Säger hon. "Det går jättebra!"
Jag ler och tar fram en penna och börjar skriva min atougraf på kartongerna. Men helt plötsligt blir jag avbruten av skrik längre in i butiken, jag tittar mej om kring och får syn på två tjejer lite längre bort. Jag ler mot dom och dom kommer fram till mej med andan i halsen.
"Hej tjejer!" Säger jag och ler stort.
"Oh my god! Är det verkligen du, jag kan knappt fatta det" Andas den ena tjejen. Hon har blont hår som är uppsatt i en hästsvans, hennes ögon är gröna och hon är ganska kort.
"Vi är dina största fans!" Säger den andra, hon är mörkhyad och hennes hår är mörkbrunt, hon är längre än den andra. Båda två är så uppspelta så att dom knappt kan stå stilla.
Jag skrattar lite. "Vad heter ni då?"
"Nellie" Säger den blonda.
"Jessie" Säger den andra. "Kan vi få ta en bild med dej?"
"Kul att träffas! Visst" Säger jag. Mamma får ta en bild på alla tre tillsammans först, och sen tar dom kort på varandra med mej. Efter att dom har fått varsin atougraf också säger dom hej då och lämnar affären.
"Ska vi gå härifrån nu?" Undrar mamma.
"Jo, jag ska bara betala" Säger jag och viftar med nallen.
"Ska du köpa den där?" Undrar Kenny förvånat, men sen börjar han flina. "Jaha ja." Säger han. "Ja, nallar går ju alltid hem hos tjejer" Han armbågar mej retsamt i sidan.
"Jaja" Muttrar jag och börjar gå till kassan.
Sen går vi runt i lite andra affärer också. Efter det går vi tillbaka till hotellet.
"Sluta le sådär Justin" Säger Kenny och kollar bak på mej i backspegeln. Vi står nu med bilden utanför Liz's hus. Jag ingronerar Kenny , jag kan verkligen inte låta bli att le när jag ser henne. Mitt hjärta tar ett extra skutt när hon ler tillbaka.
Hon öppnar bildörren och kliver in i bilen. "Hej" Säger hon och sätter sig ner. Jag och Kenny säger hej i mun på varandra och hon skrattar till.
"Vad fin du är" Konstaterar jag.
"Tack. Du är inte så dum du heller" Säger hon med ett leénde.
Kenny harklar sig där fram och börjar köra. "Vart vill ni ungdomar åka då?" Undrar han. Liz kollar på mej och jag känner hur mitt hjärta nästan håller på att hoppa ut ur bröstkorgen på mej.
"Ehm.. jag vet inte. Det finns väll rätt många cafén här va?" Säger jag.
"Jo, det finns ju en del" Svarar han. "Ni kan ju gå runt och kolla lite om ni hittar något som tilltalar er. Ett som är lite avsides kanske..?" Föreslår han.
Jag 'mm:ar' som svar och kollar sedan på Liz. Hennes hår ser ut att ha sina naturliga lockar idag, vilket jag gillar.
"Jag gillar din tröja" Säger jag och kollar på hennes långa vita tröja där det står 'I <3 LA' på.
Hon ler mot mej och jag håller på att dö. "Tack" Säger hon.
Kenny parkerar bilen på ett lämpligt ställe och vi alla stiger ur den.
"Grabben, du är ju helt såld" Säger Kenny tyst när han kommer upp vid min sida. Jag sliter motvilligt min blick ifrån Liz och ger honom en mördande blick.
En stund senare har vi slagit oss ner runt ett bord i en resturang. Som vanligt så har vi valt ett bord som ligger lite avsides. Vi får våra menyer och servetrisen känner igen mej och ber mej skriva en atougraf till hennes dotter, självklart så gör jag det.
"Tusen tack. Hon kommer bli så glad." Säger hon med ett leénde och sedan går hon iväg och låter oss i lugn och ro välja vad vi vill äta.
"Justin" Säger mamma för att få min uppmärksamhet, jag kollar upp från min meny och möter hennes blick.
"Ja?"
"Den där tjejen.." Börjar hon och jag suckar lite lätt.
"Hon har ett namn"
"Förlåt jag har glömt" Säger mamma ursäktande.
"Liz" Säger jag och kan inte låta bli att le när jag säger det.
"När får jag träffa henne då? Ni har ju umgåts ganska mycket den senaste tiden, är det så att det är något mellan er?"
När hon frågar det där känner jag hur den där känsliga Justin kryper fram. Jag vill svara att jag är så jävla kär så att jag inte vet vad jag ska bära mej åt. Men det gör jag inte, såklart.
Jag undviker hennes blick och försöker låta oberörd. "Nej, vi är bara kompisar. Hon är en jättebra vän" Jag låtsas läsa i menyn, men jag känner ändå hur både mamma och Kenny har sina ögon inborrade i mej. Det stör mej, måste dom glo?
"Så du ville åka hit för att träffa din nyblivna vän under din paus" Säger Kenny.
"Vi har känt varandra ett tag så sådär jätte ny är hon ju inte" Säger jag och slår ihop min meny och lägger ner den framför mej på bordet.
"Okej." Säger han. "Men ni skulle träffas idag också?" Undrar han och kollar på mej med ett halft öga, samtidigt som han läser i menyn.
"Ja, klockan halv fyra. Vi tänkte gå ut och fika då så vi behöver nog dej då" Säger jag.
"Men är det verkligen så smart?" Undrar mamma. "Ingen har någon aning om denna tjejen, eller hur? Vi har ju knappt det" Säger hon, men fortsätter sedan. "Om ni ses ute tillsammans så vet du att rykterna kommer gå"
Jag skrattar lite. "Det är klart jag fattar det. Men hon är ju bara min vän" Jag hinner inte säga mer innan servitrisen kommer och ska ta våra beställningar.
"Och vad vill ni ha att dricka då?" Undrar hon tillsist när vi alla har sagt vad vi vill äta.
"Sprite tack" Säger jag och hon nickar och ler mot mej. Mamma och Kenny tar varsin coca cola.
En stund senare sitter vi mätta och belåtna och väntar på notan. När vi har betalat och gett lite dricks lämnar vi resturangen och börjar gå runt i centrum lite.
Vi går in i en leksaks affär bara för skojs skull. Jag och Kenny står och leker med varsin nalle och låtsas att dom pratar med varandra när mamma dyker upp bakom en hylla. "Dina dockor finns här" Säger hon och håller upp en kartong. Jag slutar att fjanta mej och går över till henne, forfarande med nallen i handen.
En som jobbar i butiken kommer fram till oss med ett stort leénde i ansiktet. "Hej!" Säger hon. "Är det verkligen du?" Hon kollar på mej och jag ler.
"Ja det är jag." Jag skrattar lite och tar upp en kartong med en Bieber-docka i. "Är det okej om jag singnerar några sånna här?" Undrar jag.
Hon nickar entusiastiskt. "Jaja visst" Säger hon. "Det går jättebra!"
Jag ler och tar fram en penna och börjar skriva min atougraf på kartongerna. Men helt plötsligt blir jag avbruten av skrik längre in i butiken, jag tittar mej om kring och får syn på två tjejer lite längre bort. Jag ler mot dom och dom kommer fram till mej med andan i halsen.
"Hej tjejer!" Säger jag och ler stort.
"Oh my god! Är det verkligen du, jag kan knappt fatta det" Andas den ena tjejen. Hon har blont hår som är uppsatt i en hästsvans, hennes ögon är gröna och hon är ganska kort.
"Vi är dina största fans!" Säger den andra, hon är mörkhyad och hennes hår är mörkbrunt, hon är längre än den andra. Båda två är så uppspelta så att dom knappt kan stå stilla.
Jag skrattar lite. "Vad heter ni då?"
"Nellie" Säger den blonda.
"Jessie" Säger den andra. "Kan vi få ta en bild med dej?"
"Kul att träffas! Visst" Säger jag. Mamma får ta en bild på alla tre tillsammans först, och sen tar dom kort på varandra med mej. Efter att dom har fått varsin atougraf också säger dom hej då och lämnar affären.
"Ska vi gå härifrån nu?" Undrar mamma.
"Jo, jag ska bara betala" Säger jag och viftar med nallen.
"Ska du köpa den där?" Undrar Kenny förvånat, men sen börjar han flina. "Jaha ja." Säger han. "Ja, nallar går ju alltid hem hos tjejer" Han armbågar mej retsamt i sidan.
"Jaja" Muttrar jag och börjar gå till kassan.
Sen går vi runt i lite andra affärer också. Efter det går vi tillbaka till hotellet.
"Sluta le sådär Justin" Säger Kenny och kollar bak på mej i backspegeln. Vi står nu med bilden utanför Liz's hus. Jag ingronerar Kenny , jag kan verkligen inte låta bli att le när jag ser henne. Mitt hjärta tar ett extra skutt när hon ler tillbaka.
Hon öppnar bildörren och kliver in i bilen. "Hej" Säger hon och sätter sig ner. Jag och Kenny säger hej i mun på varandra och hon skrattar till.
"Vad fin du är" Konstaterar jag.
"Tack. Du är inte så dum du heller" Säger hon med ett leénde.
Kenny harklar sig där fram och börjar köra. "Vart vill ni ungdomar åka då?" Undrar han. Liz kollar på mej och jag känner hur mitt hjärta nästan håller på att hoppa ut ur bröstkorgen på mej.
"Ehm.. jag vet inte. Det finns väll rätt många cafén här va?" Säger jag.
"Jo, det finns ju en del" Svarar han. "Ni kan ju gå runt och kolla lite om ni hittar något som tilltalar er. Ett som är lite avsides kanske..?" Föreslår han.
Jag 'mm:ar' som svar och kollar sedan på Liz. Hennes hår ser ut att ha sina naturliga lockar idag.
"Jag gillar din tröja" Säger jag och kollar på hennes långa vita tröja där det står 'I ♥ LA' på.
Hon ler mot mej och jag håller på att dö. "Tack" Säger hon.
Kenny parkerar bilen på ett lämpligt ställe och vi alla stiger ur den.
"Grabben, du är ju helt såld" Säger Kenny tyst när han kommer upp vid min sida. Jag sliter motvilligt min blick ifrån Liz och ger honom en mördande blick.
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 32
Även jag är tvungen att ta av mej underkläderna på grund av att dom är så blöta. Men jag har i alla fall så jag kan byta till nya. Stackars Justin. Mjukis byxorna som han fick låna av mej kan nog passa som tur är, det hade nog varit lite pinsamt om dom var tjata på honom. Speciellt nu när han inte ens har kalsonger under.
Jag kan inte låta bli att skratta lite för mej själv. Han får ju faktiskt skylla sig själv, det var han som ville gå ut i regnet.
Efter en stund kommer han tillbaka. Han har på sig mjukisbyxorna, men t-shirten som jag gav honom håller han i handen. Jag sneglar lite på hans bara överkropp, inte visste jag att han var så vältränad.
"Jag är rädd att jag förstör tröjan om jag försöker ta på mej den" Säger han.
"Var den så liten" Säger jag förvånat och öppnar min garderob för att se om jag har någon annan tröja han kan få låna. "Prova denna då" Säger jag och kastar en reklamtröja till honom som jag har fått någon gång.
Han drar på sig den och den passar på honom.
Vi sätter oss ner i min säng och pratar, jag hämtar min laptop som står på skrivbordet och plaserar den i mitt knä. sen fäller jag upp locket och trycker på startknappen.
"Vi måste ta ett kort på oss" Säger jag och dubbelklickar på ikonen till webcamen. Våra ansikten dyker upp på skärmen och Justin gör en konstigt grimas. Jag följer hans exempel och gör en grimas jag med samtidigt som jag trycker på 'ta en bild'
Vi fortsätter att ta roliga och oseriösa bilder med webcamen och sen loggar jag in på Facebook och Twitter en stund.
Sen måste Justin tyvärr gå. Kenny kommer att hämta upp honom om tio minuter. Så vi går ner till nedervåningen och sätter oss vid köksbordet så länge, där har vi bra utsikt över gatan så att vi ser när Kenny kommer.
"Vi måste träffas igen" Säger Justin och ger mej ett leénde.
Jag nickar. "Det är du som är den upptagna av oss två. Jag kan i stort sett när som helst, det är bara att paxa mej" Säger jag och skrattar lite.
Han skrattar och kliar sig i huvudet. "Då paxar jag dej imorgon klockan.." Han tänker efter en stund men börjar på en ny mening istället. "Jag kan komma och hämta upp dej halv fyra så kan vi ta en fika på stan eller något?"
"Okej, halv fyra" Upprepar jag.
Efter en stund ser vi hur Kenny kommer körandes och stannar bilen utanför mittt hus. Justin tar på sig sina skor och vi kramas hej då i dörröppningen. Jag står kvar i dörröppningen och kollar när Justin går ner för grusgången. Innan han öppnar passagerarsätets dörr vänder han sig om och vinkar åt mej. Jag vinkar tillbaka.
Jag hör hur Justin säger hej till Kenny. Dom säger något mer till varanda och Justin har ännu inte hoppas in i bilen, jag hör hur båda börjar skratta, mest Justin.
Skrattandes börjar han springa upp för grusgången igen.
"Är det något fel?" Undrar jag.
"Jag höll nästan på att åka iväg med dina kläder" Säger han när han står framför mej och rycker lite i tröjan som han har på sig, i min tröja rättare sagt.
Jag börjar skratta. "Det hade jag glömt. Vänta så ska jag kollar om dina kläder har torkat." Säger jag och springer upp för trappan och in i badrummet. Där hänger hans kläder snyggt och prydligt över badkarskanten, men riktigt torra är dom inte än men jag tar med mej dom ner i alla fall.
Efter att Justin har bytit om till sina riktiga kläder, som dock är lite blöta, kliver han in i bilen brevid Kenny och jag kollar efter dom när dom kör iväg.
Jag känner mej riktigt trött så jag bestämmer mej för att gå och lägga mej nu med en gång. Jag tvättar bort sminket och borstar tänderna med ett leénde på läpparna. Vilken dag ändå, den har varit riktigt rolig. Justin har verkligen blivit en nära vän, det ska bli kul att träffa honom i morgon också.
När jag är klar tänker jag att jag bara ska kolla lite snabbt på Facebook och Twitter, men snabbt blir det såklart inte. Av ren nyfikenhet börjar jag surfa runt på olika skvallersajter för att se vad dom skriver om Justin. Jag skumläser lite, det står att han har en liten paus nu och att han spenderar sin tid i LA med sin mamma på ett lyxhotell. Inte så mycket mer står det.
Jag slår igen locket till datorn och sen kryper jag ner i min varma sköna säng och somnar nästan direkt.
Nästa morgon vaknar jag av fågelkvitter och att solen lyser in på mej. Jag ligger länge i sängen och sträcker på mej innan jag orkar pillra mej upp.
Med fötterna släpandes efter mej går jag ner till köket för att äta frukost. Pappa är ute i trädgården och klipper gräset och mamma är väll på cafét. Tim vet man aldrig vart han håller hus, men förmodligen är han fortfarande hos Joe.
När jag har ätit klart tar jag en lång dusch, efter det fönar jag håret och sen plattar jag det. Jag står länge och glor in i garderoben innan jag bestämmer mej för att ta på mej min vita långa tröja som det står 'I ♥ LA' på.
Jag hinner precis sminka klart mej innan min mobil ringer. Alex.
"Hej!" Säger jag
"Hej" Svarar Alex. "Vad gör du?"
"Ingenting" Svarar jag. "Vad gör du själv?"
"Inget. Ska vi hitta på någonting?"
"Visst. Kan vi ses på lekplatsen om 10?" Undrar jag och slänger ett snabbt öga på klockan.
"Ja. Vi ses. Hejdå"
"Hejdå"
Jag plockar på mej nyckar och mobil och säger hej då till pappa innan jag beger mej iväg till lekplatsen.
Jag sätter mej i den stora gungan jag och Justin gungade i igår och väntar på att Alex ska komma. Som tur är böver jag inte alls vänta länge.
"Hur går det med Justin?" Flinar hon och sätter sig brevid mej i den rymliga gungan.
"Vad är det för fel på dej?" Skrattar jag. "Vi är inget jävla kärlekspar om du tror det"
"Inte än nej. Men du kan väll i alla fall erkänna att du gillar honom?" Säger Alex provocernade.
"Alex.." Stönar jag. "Jag är inte kär i Justin och kommar aldrig bli, vi är bara kompisar. K.O.M.P.I.S.A.R!" Stavar jag åt henne så att hon ska förstå.
"Jag och Isaac är i alla fall överens om att Justin är förälskad i dej, det syns jätte väl" Säger hon och ler.
Jag bara suckar och skakar på huvudet. "Isaac också? Jag tror ni har fel"
"Det tror inte jag!" Säger hon bestämt. "Jag visste inte att du var så blind när det gäller sånt. Det är ju helt uppenbart att han gillar dej. Han är en världstjärna och väldigt upptagen hela tiden. Men på sin lediga tid åker han ända till LA bara för att få träffa dej. Det lyser om honom när han är med dej."
"Sluta överdriv." Suckar jag och vet inte riktigt vad jag ska säga.
"Det spelar ingen roll vad du än säger, han älskar dej ändå"
"Om han nu gör det, varför har han inte sagt något?" Undrar jag.
"Han vågar väll inte. Han är kanske rädd för att inte bli älskad tillbaka. Du hade inte heller vågat säga." Svarar hon och rycker lite lätt på axlarna. Jag måste erkänna att hon har en poäng, men ändå så borde jag ha märkt något. Men det skulle aldrig funka att bli tillsammans med Justin, våra liv är så olika och jag är rädd att förstöra våran vänskap. Det skulle bli så fel. Dessutom har jag inga sånna känslor för Justin, tror jag. Han är mer som en bror.
KOMMENTERA! :D
Jag är ledsen för den sega uppdateringen. Har inte varit hemma på hela helgen och sen så ska jag flytta om mindre än två veckor så jag har ju en del att göra.
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 31
Jag hör hur det prasslar där inifrån och efter någon minut kommer hon tillbaka med en skål med chips.
"Vi hade inget godis så chips får duga" Säger hon och proppar i sig några chips innan hon ställer ner skålen på bordet framför oss. Till och med när hon har munnen fullproppad med chips är hon det sötaste jag någonsin sätt.
Filmen rullar på och det börjar allt mer likna en skräckfilm. Liz sitter uppkrupen i soffan och ser vättskrämd ut.
"Varför valde vi denna filmen?" Säger hon med ynklig röst och makar sig lite närmare mej.
Jag ler lite för mej själv. "Du sa ju att du inte blir rädd för sånt" Jag kollar på henne och hon möter min blick.
"Jag kanske ljög, och jag visste inte att den skulle vara så läskig"
"Jag trodde du hade sett den förut" Säger jag och flinar lite.
"Nej. Jag har inte vågat kolla på den.." Erkänner hon och ler lite mot mej.
Vi säger inget mer utan fortsätter att kolla på filmen när det helt plötsligt hörs något konstigt ljud ifrån hallen. Liz rycker till och jag märker hur hela hon blir på helspänn. Hon pausar filmen och ger mej en skräckslagen blick när samma ljud hörs igen.
Om jag hade kunnat förklara vad ljudet kom ifrån så hade jag gjort det, men nu kan jag inte det. Det lät inte som att någon kom in genom dörren eller försökte låsa upp den. Ljudet lät mer dovt, som en dov duns nästan och lite skrapigt.
"Vad var det för något?" Viskar hon och kryper upp i min famn. Jag tar chansen och lägger min arm runt henne.
"Jag vet inte" Viskar jag tillbaka.
"Justin, jag är rädd" Piper hon. "Du får gå och kolla vad det var. Tänk ifall det är inbrott, eller tänk om vi är hemsökta!"
Jag skrattar lite tyst. "Vi borde inte kollar på den där filmen, det var säkert inget" Säger jag och försöker låta lugn, men om jag ska vara ärlig så är det en aning läskigt. "Men heey, vart håller hunden hus?" Undrar jag.
"Jag vet inte, hon ligger väll där uppe och sover eller något. Jag har i alla fall inte sätt henne gå ner" Säger hon.
"Så det kan inte ha varit hon då?" Undrar jag, hon kan ju ha smygit ner utan att vi har märkt det. "Prova att ropa på henne"
Liz rätar lite på sig i soffan. "Puss, vart är du? Kom då Puss!" Hon vågar inte säga det i normal samtalston så det blir med en väsning. Ingenting händer så hon ropar igen, lite högre denna gången. Och då kommer Puss springandes ut ifrån köket.
"Hon kan ju ha varit i hallen, man ser ju inte den här ifrån" Säger jag och jag känner hur Liz äntligen slappnar av lite.
"Var du ute i hallen? Var du det lilla vännen?" Säger hon med sin 'hundröst' "Det var säkert hon" Konstaterar hon och kollar hastigt upp på mej och jag nickar. "Undra vad hon gjorde" Hon klappar Puss som glatt viftar på svansen, sen ger hon henne några chips innan vi startar filmen igen.
Liz flyttar inte på sig utan låter mej ha min arm runt henne och det känns som om jag skulle kunna vara så nära henne för alltid.
Jag tänker på hur det hade varit om vi var tillsammans. Tänk att kunna krama henne när man ville, tänk att kyssa hennes mjuka läppar. I och för sig har jag ju gjort det, men det var ett misstag och det varade inte alls länge. Tänk att få kalla henne för min. Någon gång, någon gång ska jag berätta för henne vad jag känner. Men inte nu.
Hon ser mej bara som en kompis, men ändå står jag snart inte ut med att inte kunna säga hur jag verkligen känner. Just nu ser jag henne som en kompis, men det är bara för jag vet att vi bara är kompisar, men jag skulle kunna se henne som min flickvän också. Jag gillar henne verkligen och jag skulle kunna älska henne, faktum är att jag nog redan gör det, jag älskar henne så att det gör ont. Och jag vill så gärna berätta det för henne. Men kanske förstör jag våran vänskap då?
Liz's Perspektiv:
Klockan är runt nio tiden när filmen är slut och då går vi direkt upp till mitt rum. Utanför alla fönster har det börjat blåsa ordentligt och om man ska tyda dom otäckt mörka molnen så blir det nog regn när som helst.
"Mysigt väder" Konstaterar jag sarkastisk och stänger igen mitt sovrummsfönster och i samma sekund börjar regnet ösa ner.
"Ja." Säger Justin. "Tänk om jag skulle tvinga dej att gå ut i det" Han flinar och drar upp sina byxor som håller på att åka ner.
"Det finns inget du kan göra för att få mej ut i det där pissvädret"
Han flinar ännu mer, vilket gör mej oroligt. Jag ser på honom att han tänker göra något. "Hm.. jag antar att det är upp till bevis att jag kan det" Säger han och rycker lite på axlarna. Hans ögon blixtrar till och innan jag hinner reagera har han burit upp mej i sin famn.
"Vad gör? Släpp ner mej!" Skriker jag och försöker komma ner.
"Vi ska ju ut i regnet" Säger han och börjar gå ut från rummet och ner för trappan med mej desperat skrikandes, men han bara skrattar roat.
"Justin, det är inte roligt! Du skulle bara våga ta ut mej i regnet." Säger jag när han öppnar altandörren som leder ut till baksidan.
"Ta det lungt. Du kommer inte precis drunkna av lite regn" Säger han och skrattar samtidigt som han tar ett bestämt steg ut på altanen.
"Det här är inte lite regn Justin!" Säger jag men det ingronerar han fullständigt. Istället går han ut med mej på gräsmattan, vilket inte tar mej än fem sekunder men ändå har vi redan blivit helt pisseblöta. Han släpper ner mej i det våta kallagräset och jag kollar upp på honom. Osäker på om jag ska springa in eller inte.
"Så farligt var det ju inte. Ganska härligt.." Säger han och drar sin fingrar genom sitt blöta hår.
"Du är elak Justin, vet du det?" Muttrar jag.
Han skrattar lite lätt och sen tar han min hand. "Kom så dansar vi" Säger han och drar med mej längre ut på gräsmattan som om det var ett stort dansgolv eller något.
"Men jag kan inte dansa. Speciellt inte i spöregn." Jag skrattar lite "Justin det är världens värsta spöregn och du vill dansa"
"Det är kul hur du alltid får mej att framstå som om jag är dum i huvudet" Säger han med ett skratt.
"Haha, ibland undrar jag faktiskt om du inte är det" Säger jag.
"Men var dum i huvudet med mej då och dansa" Säger han och flinar, han hålller fortfarande i min hand.
"Vad ska vi dansa då?" Undrar jag.
"Öhm.. tango?" Säger han och drar mej närmare honom. Han tar min fria arm och lägger den över hans nacke och axlar. Sen tar han sin egna arm på min rygg och låter den ligga strax över min rumpa. Våra händer som vi håller i varandras släpper han och flätar istället in dom i varandra. Vi står nu i någonsorts tangopositition.
"Kan du tango?" Undrar jag förvånat.
Han rynkar på näsan och ler samtidigt som han skakar på huvudet. "Nej."
Vi gör vår egna lilla tango och börjar hoppar runt med varandra på gräsmattan. Justin snurrar mej hit och dit så jag blir alldeles yr. Men kul har vi alla fall, riktigt kul. Våra skratt hörs säkert över hela området.
Tillslut blir jag så trött så jag lägger mej ner på gräsmattan. Jag är ändå så blöt som det går att bli, så det blöta gräset gör ingen skillnad. När jag ligger där lägger jag märke till hur Justins blöta t-shirt har klistrats sig fast på hans kropp, jag måste säga att han ser väldigt sexig ut.
Han lägger sig ner brevid mej och kollar mej i ögonen. "Tack för dansen, det var väldigt..."
"..blött" Säger jag och flinar. Han skrattar och hans blick glider sagta ner för min kropp. Det är då jag märker att mitt tunna linne har blivit så gott som genomskilnigt av regnet så att min blåa bh lyser igenom. Jag kollade ju på honom, så jag antar att det okej att han kollar på mej.
Vi ligger ner en stund och bara låter regnet falla ner på oss. Det är ganska skönt faktiskt.
"Ska vi gå in nu?" Undrar Justin efter en stund och jag nickar. Han reser sig upp och räcker fram sin han till mej så jag ska kunna häva mej upp.
Jag lånar ut kläder till honom eftersom hans är geonomvåta precis som mina också är.
"Ehm.. du? Är det okej om jag, du vet.." Börjar han och ser lite osäker ut "tar av mej kalsongerna ockå eftersom dom också är blöta"
Jag börjar skratta och säger: "Ja, jag använder ändå aldrig dom byxorna"
"Haha bra" Säger han och försvinner ut på toa för att byta om.
Medans han är borta passar jag också på att byta om. Även jag är tvungen att ta av mej underkläderna på grund av att dom är så blöta. Men jag har i alla fall så jag kan byta till nya. Stackars Justin. Mjukis byxorna som han fick låna av mej kan nog passa som tur är, det hade nog varit lite pinsamt om dom var tjata på honom. Speciellt nu när han inte ens har kalsonger under.
Jag kan inte låta bli att skratta lite för mej själv. Han får ju faktiskt skylla sig själv, det var han som ville gå ut i regnet.
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 30
"Nej, men det lär hon få veta snart. Om det är okej för dej?" Säger jag och blir genast lite nervös. Undra vad hon tycker om att jag umgås med Justin.
"Jadå" Svarar han och ler.
Det dröjer inte länge fören det hörs steg i trappen och sen knackar det på dörren.
"Du kan komma in" Säger jag.
"Hej gumman!" Säger mamma och tar några steg in i rummet.
"Nämen!" Utbrister hon när hon få se vem som sitter brevid mej i sängen.
"Hej Mrs Wilson" Säger Justin artigt och ställer sig upp. Han räcker fram sin högra hand till mamma och hon skakar den förbryllat.
"Egentligen har vi ju redan hälsat." Säger hon. "Men det var ju längesen" Justin ler och mot henne och sätter sig ner igen. Mamma kliar sig i huvudet och ser fundersam ut. "Hur kommer det sig att ni umgås?" Undrar hon.
"Det är en lång historia mamma." Säger jag och hoppas på att hon inte har tid att lyssna på den nu. "Men det är väll tackvare ditt café"
"Jag hade gärna velat höra men jag hinner tyvärr inte, jag ska ju till farfar och framor för att träffa pappas kusin." Säger hon och ser lite besviken ut. "Hur länge stannar du då Justin?"
"Jag vet inte. Jag bor på ett hotell här i närheten så jag skulle bara ringa till Kenny när jag ville hem" Svarar han.
"Okej. Men nu måste jag rusa." Säger hon "Liz, följer du med ner lite bara?" Jag nickar och reser mej upp. "Justin, vi kanske ses igen då" Säger hon.
"Ja, det hoppas jag" Svarar han med ett leénde. Jag ger honom en ursäktande blick innan jag slinker ut ur dörröppningen efter mamma.
Hon börjar inte prata försen vi är ända nere på nedervåningen.
"Jag antar att detta inte är första gången du och Justin träffas" Säger hon och kollar granskande på mej.
"Nej..."Säger jag lite besvärat.
"Varför har du inte sagt något?" Undrar hon.
Jag rycker lite på axlarna. "Jag ville inte att det skulle sprida sig, särskilt inte till Tim du vet ju hur han är. Men nu är det redan försent, han vet redan. Men han har lovat att inte säga något" Säger jag.
"Men till oss kunde du ju sagt, vi är ju dina föräldrar" Säger hon med den där typiska mammatonen i rösten. "Ni är väll inget mer än vänner?" Undrar hon och kollar allvarligt på mej.
Jag möter hennes blick och kollar stort på henne "Nej! Vi är bara kompisar"
Hon nickar och tar fram sina skor och börjar snöra upp dom. "Vi blir nog sena ikväll, jag hoppas att det går bra. Är Tim ute eller?"
"Ja" Mumlar jag. "Jag tror det är bäst att du ringer honom sen"
"Ja, det tror jag med. Du och Justin kan ju beställa hem pizza senare om ni blir hungriga"
"Vi har redan ätit pizza idag, Isaac och Alex kom hit en väng förut och dom hade pizza med sig" Säger jag och känner mej äcklad bara av tänka på att äta pizza igen.
"Jaha" Säger hon och funderar en stund. "Jag tror vi har köttfärs i kylen. Så om ni vill så kan ni ju göra tacos, vi har sallad och grönsaker. Blir det bra?"
Jag nickar. "Men Tim då, ska han ha någon mat?"
"Ni kan ju göra så det räcker till honom också. Annars äter nog pappa upp det imorgon"
"Förlåt att det tog sån tid" Säger jag när jag stiger in i mitt rum igen. Justin halvligger ner i sängen och knappar på sin mobil.
"Det är lungt" Mumlar han utan att knappt slita blicken från skärmen. Han ger mej bara ett halft ögonkast.
"Vad gör du?" Undrar jag och sätter mej brevid honom.
"Spelar angry birds" Svarar han och jag kollar ner på skärmen precis samtidigt som han kastar iväg den sista fågeln.
"Yes! Kolla, jag klarade denna banan" Säger han och pekar stolt på skärmen.
Jag himlar med ögonen mot honom. Vad är det med killar och spel egentligen? Han låser mobilen och stoppar sedan ner den i fickan. Han biter sig lite i läppen innan han frågar: "Hur länge har du kännt Alex och Isaac?"
"Nästan hela mitt liv" Svarar jag. "Alex och jag gick till och med på samma dagis och Isaac blev jag kompis med i första året i skolan och vi har hållt ihop sen dess"
Han ler mot mej och reser sig sedan upp och går fram till mitt skrivbord. "Ska du inte fortsätta på den här?" Undrar han och håller upp en skiss som jag nyss har börjat på.
"Jo, någon gång ska jag väll det. Ser du vem det ska bli?"
"Ja. Micheal Jackson" Han säger det inte ens som en fråga, utan mer som ett konstanterande. Han lägger ifrån sig bilden igen och slår sig ner på min skrivbordsstol.
"Är du hungrig?" Undrar jag och känner hur min mage börjar kurra. "Mamma sa att vi kunde göra tacos"
"Visst" Svarar Justin.
Jag går före honom ner i trappan och känner hur han glor på mej, på min rumpa? Jag flinar lite för mej själv.
När vi kommer ner i köket börjar vi göra iordning allt. Så som att skära upp sallad, tomat och allt annat.
En stund senare sitter vi inne i vardagsrummet och äter.
"Detta gjorde vi bra" Konstaterar Justin och torkar sig runt munnen med famsidan av handen.
Jag nickar som svar och precis då hör jag hur någon, antagligen Tim, låser upp dörren från utsidan.
"Hallå, någon hemma?!" Ropar han från hallen.
"Ja!" Ropar jag tillbaka.
"Mamma sa att det skulle finnas mat till mej" Säger han och dyker upp i öppningen till vardagsrummet.
"Det finns det också" Säger jag. "Skynda dej innan vi äter upp allt" Jag pekar på allt som är framdukat på vardagsrummsbordet och han skyndar sig ut i köket och kommer sedan tillbaka med en tallrik.
"Mm, det luktar gott" Konstaterar han och börjar lassa upp mängder köttfärs på sin tallrik. Efter det ger han sig på salladen, samtidigt sjunger han med i låten som går på MTV för tillfället. "Yeah, yeah, yeah, girl, I wanna, yeah, yeah, yeah, I wanna se you tonight..."
Jag försöker konsentrera mej på att äta och ingronera min brors falska sång så gott det går.
"Gillar du Chris Brown?" Undrar Justin och Tim tystnar genast.
"Ja, han är jättebra!" Svarar han och slår sig ner med sin tallrik i fotöljen. "Har du träffat honom?" Han kollar nyfiket på Justin och tar en tugga av sin mat.
"Ja, vi har gjort en låt tillsammans. Han är toppen"
Jag letar i mitt minne och försöker komma ihåg om jag har hört den låten någon gång, för sådär jättekoll på Justin har jag ju inte.
"Aha. Vad heter låten då?" Frågar Tim.
"Next 2 You" Svarar Justin med ett leénde och när han säger låttitteln vet jag precis vilken låt det är och hur den går, i alla fall i refrängen.
"Ska kolla upp den sen. Liz har säkert lyssnat på den någon gång"
"Har jag nog" Säger jag och ger honom en arg blick när han tänker lägga upp sin äckliga fötter på bordet. Han tar genast bort dom.
Chris Browns låt Yeah x3 tar slut och det byts låt. Alla tres blickar vänds snabbt mot tvskärmen eftersom vi alla känner igen låtan mycket väl. Det är Justin Biebers låt Baby, ganska typiskt att den kommer just nu när han sitter här precis brevid mej.
"Ååh, jag älskar denna låten. Justin Bieber är ju så jäävla snygg!" Utbrister Tim med skämtsam och tillgjord röst.
"Snälla sluta. Du låter så töntig" Säger jag och kollar trött på honom.
"Jag härmar ju bara dej" Flinar han följt av ett skratt.
"Jag har aldrig sagt så!" Säger jag och sneglar lite åt Justins håll, han bara sitter där och flinar. "Du blandar nog ihop mej med alla dina tjejer"
"Vadå alla mina tjejer?" Undrar han. "Menar du inte med Justins alla tjejer?" Han nickar mot Justin som bara skrattar lite halvhjärtat. Han tycker nog vi är hur töntiga som helst.
"Dina tjejer är ju Justins tjejer" Suckar jag, men hör genast hur konstigt det låter. "I alla fall några" Tillägger jag snabbt.
"Men är inte du Justins tjej då eller?" Undrar han och börjar sedan skratta, han hörde nog precis som jag och Justin också gjorde, hur fel det lät.
"Okej, nu är det slutdiskuterat" Säger jag. "Jag har aldrig sagt sådär i alla fall"
"Är du säker på det?" Undrar Justin och flinar lite.
"Ja! Jag trodde du skulle vara på min sida" Säger jag och spänner ögonen i honom. "Och föresten så är det slutdiskuterat"
"Du fegar ju bara ur!" Skrattar Tim och håller nästan på att sätta i halsen när han ska svälja det han har i munnen.
"Ska du ut sen igen eller?" Frågar jag Tim. Mest för att byta samtalsämne, egentligen så bryr jag mej inte särskilt mycket.
"Ja, jag ska sova över hos Joe." Han och skrapar upp det sista på tallriken och kollar sedan upp på mej. "Och ja, mamma vet om det" Säger han innan jag hinner fråga honom.
Inte många minuter senare har han gått.
"Förlåt, Tim är lite.." Börjar jag men hittar inte riktigt ordet. "Lite.." Jag kliar mej på armbågen. "Lite.. konstig" Säger jag fast att det egentligen inte var det ordet jag sökte.
"Precis dom du alltså" Säger Justin och armbågar mej lite lätt i sidan.
"Tack för den då!" Säger jag och försöker låta stött även fast jag vet att han bara skämtar med mej.
"På ett bra sätt alltså" Han ler och jag kan inte låta bli att le tillbaka. "Du är så söt när du gör så"
Jag kollar konstigt på honom. "Gör vad?"
"När du ler sådär snett" Säger han.
"Tack, antar jag" Säger jag och kan inte riktigt hjälpa att jag ler ännu mer bara för det. "Men du, ska vi kolla på film?"
"Visst" Säger han och nickar som svar.
Justins Perspektiv:
Medans Liz sitter på knä framför tvbänken och leter efter någon film vi kan kolla på passar jag på att skicka iväg ett sms till Kenny. Jag informerar honom om att jag nog stannar här ytterligare några timmar till eftersom vi ska kolla på film.
"Vill du se den här?" Undrar Liz och håller upp en film. "Det är en skräkis, så du kanske inte vågar se på den" Flinar hon. Jag läser på fodralet och nickar sedan.
"Den blir jättebra. Klart jag vågar, det är nog snarare du som inte vågar"
Hon fnyser tillgjort medans hon stoppar in filmen i dvdspelaren. "Jag blir inte rädd för sånt här.." Säger hon och det hörs i hennes röst att hon inte riktigt talar sanning. Men om hon blir rädd ser jag det bara som en fördel, då kan jag ju hålla om henne bara för att. Jag ler lite åt tanken, det skulle ju vara helt underbart.
Hon hoppar upp brevid mej i soffan och sen startar filmen.
"Jag är så jävla sugen på godis" Säger Liz när det kanske har gått 15 minuter på filmen. Än så länge har det inte hänt så jätte mycket läskigt.
Jag skrattar lite och hon reser sig upp. "Kan du pausa filmen, jag ska bara kolla om vi har något" Säger hon. Jag pausar filmen och hon försvinner ut i köket. Jag hör hur det prasslar där inifrån och efter någon minut kommer hon tillbaka med en skål med chips.
"Vi hade inget godis så chips får duga" Säger hon och proppar i sig några chips innan hon ställer ner skålen på bordet framför oss. Till och med när hon har munnen fullproppad med chips är hon det sötaste jag någonsin sätt.
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
"Hallå, någon hemma?!" Ropar han från hallen.
"Ja!" Ropar jag tillbaka.
"Mamma sa att det skulle finnas mat till mej" Säger han och dyker upp i öppningen till vardagsrummet.
"Det finns det också" Säger jag. "Skynda dej innan vi äter upp allt" Jag pekar på allt som är framdukat på vardagsrummsbordet och han skyndar sig ut i köket och kommer sedan tillbaka med en tallrik.
"Mm, det luktar gott" Konstaterar han och börjar lassa upp mängder köttfärs på sin tallrik. Efter det ger han sig på salladen, samtidigt sjunger han med i låten som går på MTV för tillfället. "Yeah, yeah, yeah, girl, I wanna, yeah, yeah, yeah, I wanna se you tonight..."
Jag försöker konsentrera mej på att äta och ingronera min brors falska sång så gott det går.
"Gillar du Chris Brown?" Undrar Justin och Tim tystnar genast.
"Ja, han är jättebra!" Svarar han och slår sig ner med sin tallrik i fotöljen. "Har du träffat honom?" Han kollar nyfiket på Justin och tar en tugga av sin mat.
"Ja, vi har gjort en låt tillsammans. Han är toppen"
Jag letar i mitt minne och försöker komma ihåg om jag har hört den låten någon gång, för sådär jättekoll på Justin har jag ju inte.
"Aha. Vad heter låten då?" Frågar Tim.
"Next 2 You" Svarar Justin med ett leénde och när han säger låttitteln vet jag precis vilken låt det är och hur den går, i alla fall i refrängen.
"Ska kolla upp den sen. Liz har säkert lyssnat på den någon gång"
"Har jag nog" Säger jag och ger honom en arg blick när han tänker lägga upp sin äckliga fötter på bordet. Han tar genast bort dom.
Chris Browns låt Yeah x3 tar slut och det byts låt. Alla tres blickar vänds snabbt mot tvskärmen eftersom vi alla känner igen låtan mycket väl. Det är Justin Biebers låt Baby, ganska typiskt att den kommer just nu när han sitter här precis brevid mej.
"Ååh, jag älskar denna låten. Justin Bieber är ju så jäävla snygg!" Utbrister Tim med skämtsam och tillgjord röst.
"Snälla sluta. Du låter så töntig" Säger jag och kollar trött på honom.
"Jag härmar ju bara dej" Flinar han följt av ett skratt.
"Jag har aldrig sagt så!" Säger jag och sneglar lite åt Justins håll, han bara sitter där och flinar. "Du blandar nog ihop mej med alla dina tjejer"
"Vadå alla mina tjejer?" Undrar han. "Menar du inte med Justins alla tjejer?" Han nickar mot Justin som bara skrattar lite halvhjärtat. Han tycker nog vi är hur töntiga som helst.
"Dina tjejer är ju Justins tjejer" Suckar jag, men hör genast hur konstigt det låter. "I alla fall några" Tillägger jag snabbt.
"Men är inte du Justins tjej då eller?" Undrar han och börjar sedan skratta, han hörde nog precis som jag och Justin också gjorde, hur fel det lät.
"Okej, nu är det slutdiskuterat" Säger jag. "Jag har aldrig sagt sådär i alla fall"
"Är du säker på det?" Undrar Justin och flinar lite.
"Ja! Jag trodde du skulle vara på min sida" Säger jag och spänner ögonen i honom. "Och föresten så är det slutdiskuterat"
"Du fegar ju bara ur!" Skrattar Tim och håller nästan på att sätta i halsen när han ska svälja det han har i munnen.
"Ska du ut sen igen eller?" Frågar jag Tim. Mest för att byta samtalsämne, egentligen så bryr jag mej inte särskilt mycket.
"Ja, jag ska sova över hos Joe." Han och skrapar upp det sista på tallriken och kollar sedan upp på mej. "Och ja, mamma vet om det" Säger han innan jag hinner fråga honom.
Inte många minuter senare har han gått.
"Förlåt, Tim är lite.." Börjar jag men hittar inte riktigt ordet. "Lite.." Jag kliar mej på armbågen. "Lite.. konstig" Säger jag fast att det egentligen inte var det ordet jag sökte.
"Precis dom du alltså" Säger Justin och armbågar mej lite lätt i sidan.
"Tack för den då!" Säger jag och försöker låta stött även fast jag vet att han bara skämtar med mej.
"På ett bra sätt alltså" Han ler och jag kan inte låta bli att le tillbaka. "Du är så söt när du gör så"
Jag kollar konstigt på honom. "Gör vad?"
"När du ler sådär snett" Säger han.
"Tack, antar jag" Säger jag och kan inte riktigt hjälpa att jag ler ännu mer bara för det. "Men du, ska vi kolla på film?"
"Visst" Säger han och nickar som svar.
Justins Perspektiv:
Medans Liz sitter på knä framför tvbänken och leter efter någon film vi kan kolla på passar jag på att skicka iväg ett sms till Kenny. Jag informerar honom om att jag nog stannar här ytterligare några timmar till eftersom vi ska kolla på film.
"Vill du se den här?" Undrar Liz och håller upp en film. "Det är en skräkis, så du kanske inte vågar se på den" Flinar hon. Jag läser på fodralet och nickar sedan.
"Den blir jättebra. Klart jag vågar, det är nog snarare du som inte vågar"
Hon fnyser tillgjort medans hon stoppar in filmen i dvdspelaren. "Jag blir inte rädd för sånt här.." Säger hon och det hörs i hennes röst att hon inte riktigt talar sanning. Men om hon blir rädd ser jag det bara som en fördel, då kan jag ju hålla om henne bara för att. Jag ler lite åt tanken, det skulle ju vara helt underbart.
Hon hoppar upp brevid mej i soffan och sen startar filmen.
"Jag är så jävla sugen på godis" Säger Liz när det kanske har gått 15 minuter på filmen. Än så länge har det inte hänt så jätte mycket läskigt.
Jag skrattar lite och hon reser sig upp. "Kan du pausa filmen, jag ska bara kolla om vi har något" Säger hon. Jag pausar filmen och hon försvinner ut i köket. Jag hör hur det prasslar där inifrån och efter någon minut kommer hon tillbaka med en skål med chips.
"Vi hade inget godis så chips får duga" Säger hon och proppar i sig några chips innan hon ställer ner skålen på bordet framför oss. Till och med när hon har munnen fullproppad med chips är hon det sötaste jag någonsin sätt.
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 29
"Kan du spela gitarr?" Undrar han.
Jag skakar på huvudet. "Jag kan några ackord, och jag vet vad skillnaden mellan tabbar och ackord är." Svarar jag.
"Kan du ingen låt?" Undrar han.
"Jo, jag kan smoke on the whater"
"Men det var jätte längesen. Jag vet inte om jag kommer ihåg den" Säger jag och tar osäkert emot gitarren.
Jag ger med mej och spelar nästan hela låten utan några problem. Tänk att jag kan den fortfarande fast det var så länge sen jag spelade sist.
Efter att ha gungat och hållt på att fjanta oss med Alex och Isaac i säkert en timme går vi hem till mej igen. Bara jag och Justin alltså. Alex Och Isaac skulle hem till Alex.
Jag skakar på huvudet. "Jag kan några ackord, och jag vet vad skillnaden mellan tabbar och ackord är." Svarar jag.
"Kan du ingen låt?" Undrar han.
"Jo, jag kan smoke on the whater"
"Spela den för mej" Säger han bestämt och ger mej gitarren.
"Men det var jätte längesen. Jag vet inte om jag kommer ihåg den" Säger jag och tar osäkert emot gitarren.
"Kom igen" Säger Justin och ler.
"Men det är pinsamt" Protesterar jag.
"Pinsamt? Det är ju bara jag, vi känner ju varandra nu" Säger han
"Bara du?! Du är Justin Bieber för guds skull!" Flinar jag.
"Det har ju inte stört dej förut" Påminner han mej om och det stämmer faktiskt.
Jag ger med mej och spelar nästan hela låten utan några problem. Tänk att jag kan den fortfarande fast det var så länge sen jag spelade sist.
"Det gick ju bra" Konstaterar han när jag är klar.
"Hyffsat" Flinar jag och lägger ifrån mej gitarren. Justin höjer lite på ena ögonbrynet och jag skrattar till. "Okej, det gick bra" Säger jag
Justin spelar en till låt och sen bestämmer vi oss för att gå ut lite. Eftersom vädret är lite sisådär idag så är det nästan inga ute vilken är bra. Men Justin drar på sig sin luva i alla fall för att inte bli egenkänd så lätt.
Vi går till lekplatsen och sätter oss på varsin blöt gunga.
"Du?" Undrar jag.
"Ja?" Säger Justin och kollar upp på mej.
"Vad gör vi i fall någon kommer och ser att det är du?"
Han rycker på axlarna och skrattar till lite, som om det var något roligt i det jag sa. "Oroa dej inte" Han ler mot mej och ställer sig upp. "Kan inte jag få ta fart på dej i den stora gungan?" Undrar han och pekar mot den stora runda blå gungan som ligger några meter ifrån denna gungställningen.
"Okej" Svarar jag och går och sätter mej i den. "Inte för högt bara" Han börjar ta fart och det blir bara högre och högre. "Okej Justin, nu räker det!" Säger jag och håller mej i hårdare.
"Men det är ju inte ens högt än" Säger han och fortsätter ta fart.
"Nej precis! Jag sa ju att jag inte ville att det skulle vara högt"
"Sa du inte alls" Säger Justin. "Du sa att jag inte skulle ta för högt" Rättar han. Och även om jag inte ser honom så känner jag på mej att han flinar.
"Jaja" Suckar jag. "Men nu tycker jag att det är min tur att ta fart på dej"
Han hänger sig på gungan och farten saktar genast ner. Han hänger kvar en lång stund och gungan fortsätter gunga medans han försöker häva sig upp. "Vad gör du?" Skrattar jag och ställer mej upp för att göra plats åt honom.
Han hänger sig på gungan och farten saktar genast ner. Han hänger kvar en lång stund och gungan fortsätter gunga medans han försöker häva sig upp. "Vad gör du?" Skrattar jag och ställer mej upp för att göra plats åt honom.
"Jag tänkte att det kanske är roligare om vi gungar tillsammans" Han ställer sig upp framför mej och kollar in i mina ögon, vi står och kollar in i varandras ögon i säkert flera sekunder. Men när vi får höra plingande och tjoande ljud utifrån vägen sliter både jag och Justin våra blickar.
Plingandet kommer från en cykel och tjoandet kommer ifrån personerna som sitter på cykeln. Nämligen Isaac och Alex.
"Vad gör ni?" Tjoar Alex och hoppar av pakethållaren på Isaacs cykel.
"Gungar! Vad ser det ut som?" Vrålar jag tillbaka.
"Nu kanske vi har några som kan ta fart på oss" Säger Justin och ler.
Jag flinar. "Kom och ta fart på oss!" Jag ser hur Alex och Isaac skrattar när dom går mot oss. "Vad skrattar ni åt?" Undrar jag och dom slutar genast.
"Nej inget" Skyndar sig Isaac att säga.
Efter att ha gungat och hållt på att fjanta oss med Alex och Isaac i säkert en timme går vi hem till mej igen. Bara jag och Justin alltså. Alex Och Isaac skulle hem till Alex.
Precis när vi kommer innanför dörren plingar det till i min mobil. Ett meddelande från Alex. Jag börjar läsa det samtidigt som jag tar av mej skorna.
'Justin gillar dej! Jag är helt säker på det, det syns på hela honom. Han ser kär ut, ni skulle bli ett så gulligt par :')'
Jag himlar med ögonen och suckar tyst, men inte tillräckligt tyst.
"Vad är det?" Undrar Justin.
Jag granskar honom snabbt och försöker se något täcken på förälskelse i hans blick. Gillar han verkligen mej, än mer som en vän? Eller är det bara Alex som har fel? Han har ju faktiskt kysst mej..
"Inget" Svarar jag och ler mot honom. "Kom så går vi upp"
Jag går bakom honom i trappan och då passar jag på att svara på Alex's sms.
'Jag har inte märkt något. Justin är inte min typ, han är mer som en bror för mej'
'Du gillar nog honom, du har bara inte insett det än ;)'
'Klart jag gillar honom, men inte på det sättet :)'
Det känns konstigt att sitta och smsa om honom när han sitter precis brevid mej. På något sätt känns det inte bra.
Jag kollar upp från mobilen och kollar på Justin som nu går runt i rummet, han öppnar munnen för att säga något men då hörs det nerifrån att ytterdörren öppnas och någon sekund efter hörs mammas röst ropa:
"Liz? Är du hemma?"
"Ja, jag är på mitt rum!" Ropar jag tillbaka.
"Din mamma?" Undrar Justin och jag nickar. "Hon vet inte att jag är här va?"
"Nej, men det lär hon få veta snart. Om det är okej för dej?" Säger jag och blir genast lite nervös. Undra vad hon tycker om att jag umgås med Justin.
"Jadå" Svarar han och ler.
Det dröjer inte länge fören det hörs steg i trappen och sen knackar det på dörren.
"Du kan komma in" Säger jag.
"Hej gumman!" Säger mamma och tar några steg in i rummet.
KOMMENTERA! :D
http://ericaeleonoraandersson.blogg.se
kika gärna in :)
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 28
Killen som står i dörröppningen har kortklippt brunt hår som är väl fixat, hans ögon är gyllenbruna och hans ansiksdrag påminner om Liz's. Han ser ut att vara 13, 14 år. Jag kan snabbt dra slutsatsen att det är hennes bror.
"Justin Bieber?!" Säger han förvånat och kollar chockat på mej.
"Justin Bieber?!" Säger han förvånat och kollar chockat på mej.
"Ehm.. ja, det är jag" Säger jag och reser mej upp. "Och du är?"
"Du är i mitt hus. Jag ställer frågorna!" Säger han och ser allvarlig ut, men spricker sedan upp i ett leénde. "Jag är Tim. Vad gör du här?"
Jag hinner inte svara innan Liz kommer inrusandes i rummet. Hennes blick stannar på Tim och vandrar sedan vidare till mej och sen tillbaka till Tim igen.
"Fan!" mumlar hon. "Vad gör du här?!"
"Pfft.. Jag står bara här och snackar lite med Justin Bieber. Vad ser det ut som?" Fnyser han och försöker låta cool.
"Jaha, om vadå?" Undrar hon. "Och vad gör du hemma föresten?"
"Mamma behövde mej inte längre. Och vad vi pratar om angår inte dej"
"Sluta" Säger Liz irriterat. "Seriöst vad snackade ni om? Vad har han sagt?" Nu kollar hon på mej.
"Vi hann faktiskt inte säga så mycket innan du kom." Svarar jag och rycker lite lätt på axlarna.
Hon nickar och ger mej ett litet leénde. "Tim, kan du lova att inte säga något till någon?" Undrar hon och kollar bedjande på sin bror.
"Säga något om vadå?" Undrar han.
"Om att jag umgås med Justin!"
"Du vill att jag inte säger något till.. mamma och pappa..?"
Hon ser ut att fundera en stund. "Nej, skit i mamma och pappa. Men det är du och dina kompisar. Jag menar, vem vet vad ni hittar på? Du kommer ju springa runt till alla som du känner och skryta om det här!"
Jag biter mej lite i läppen, om det är som Liz säger så är det inte bra. Jag vill inte att det ska gå massa rykten och jag vill inte dra in Liz i det hela. Jag vill bara vara en vanlig kille och kunna umgås med folk.
"Jag skulle ju bli ganska populär bland tjejerna om dom fick veta.." Säger Tim fundersamt, det är svårt att avgöra om han bara skojar eller om han menar allvar.
"Lyssna nu. Dom skulle bara utnyttja dej för att komma närmare Justin. Och du är redan populär bland tjejerna. Konstigt nog.." Säger Liz och jag nickar för att visa att jag håller med. "Vill du bli uttnytjad?"
Tim skakar på huvudet och öppnar munnen för att säga något men ångrar sig sedan och stänger den igen.
"Kom här" Säger jag och vinkar åt honom att följa med. Tim följer efter mej ut ur rummet. "Jag ska bara prata lite med honom." Säger jag och möter Liz blick. Hon nickar men kollar fortfarande lite konstigt på mej. Jag stänger dörren och vänder mej mot Tim.
Liz Perspektiv:
Jag blir förvånad när Justin tar med Tim ut ur rummet för att prata med honom. Om det är någon han lyssnar på så är det nog på honom. Inte på mej i alla fall.
Efter kanske fem minuter kommer dom tillbaka, båda två med ett leénde i ansiktet.
"Så, hur gick det?" Undrar jag.
"Han kommer inte säga något." Svarar Justin med ett flin och lägger sin hand på Tims axel och Tim nickar.
"Toppen!" Säger jag och ler och hoppas att Tim verkligen håller detta nu.
"Men jag ska gå nu. Och försten jag skulle hälsa ifrån mamma att hon kommer hem vid fem en snabbis sen åker hon till farmor och farfar för att träffa pappas kusin." Säger Tim.
"Jaha. Och när kommer dom hem då?" Undrar jag.
"Sent hoppas jag för då kan jag vara ute hur länge jag vill" Flinar han. "Men hej då"
"Hej då. Vi ses" Säger Justin.
"Vad sa du till honom egentligen?" Undrar jag efter Tim har gått. "Mutade du honom?"
"Haha nej, inga mutningar" Skrattar Justin. "Jag sa typ vad som kan hända om han berättade för någon. Sen så gav jag honom några tips när det gäller tjejerna."
"Haha! Det är värt en kram" Säger jag och skrattar. Han ler och jag ger honom en kram, en varm kram som varar lite längre än vad jag hade förväntat mej.
"Så, vad ska vi göra nu då?" Undrar Justin och släpper taget om mej.
"Jag vet inte" Svarar jag och rycker på axlarna. "Vad vill du göra?"
"Jag frågade ju dej" Flinar han och armbågar mej lite lätt i sidan.
"Men jag vet ju inte. Du får bestämma"
"Jag vet inte heller. Jag tycker du ska bestämma"
"Sluta, det här är ju löjligt" Säger jag och skrattar. "Men okej, jag bestämmer.." Jag går fram till min garderob och tar fram min gammla gitarr. "Jag bestämmer att du ska spela något för mej"
"Okej" Säger Justin och tar emot gitarren och sätter sig sedan ner i sängen. "Då får du bestämma vad jag ska spela också"
Jag tänker efter en stund. "Fast Car" Säger jag. "Har du hört den?"
"Klart jag har" Säger han och drar med fingrarna över strängarna. Han vrider lite på knopparna där uppe, antagligen är gitarren lite ostämd efter att ha stått där helt orörd inne i garderoben ganska länge. Han drar med fingrarna över strängarna ännu en gång och sen drar han ett ackord innan han börjar sjunga.
[Fast Car - Justin Bieber (inte hela)] Lyssna medans du läser nedanstående, om du vill.
Han sjunger den riktigt bra. Hans röst passar till låten också.
"Vad tycker du?" Undrar han när han har dragit sista ackordet.
"Jättebra. Du har verkligen talang. Men det har du antagligen hört tusen gånger förut." Säger jag. "Kan du inte spela något mer? Du kan bestämma själv den här gången"
"Jo visst" Säger han och behöver inte ens tänka efter vad han ska spela innan han drar första ackordet.
Jag känner dirket igen vilken låt det är. Hans egan hit Baby fast en aokustisk version. Jag vill egentligen höra mer, men när han har spelat klart Baby lägger han ifrån sig gitarren.
"Kan du spela gitarr?" Undrar han.
Jag skakar på huvudet. "Jag kan några ackord, och jag vet vad skillnaden mellan tabbar och ackord är." Svarar jag.
"Kan du ingen låt?" Undrar han.
"Jo, jag kan smoke on the whater"
"Spela den för mej" Säger han bestämt och ger mej gitarren.
KOMMENTERA! :D
Tack för alla fina kommentarer :)
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 27
Sen dröjer det inte lång tid fören filmen är igång och vi har börjat äta. Vi har faktiskt riktigt trevligt, alla pratar med varandra och Justin verkar inte alls obekväm med att sitta här med mina kompisar som han inte ens känner. Faktum är att han och Isaac har börjat disskutera tv-spel med varandra. Jag är glad att dom kommer överrens, jag menar Isaac har faktiskt sagt en del taskiga saker om Justin.
Medans killarna håller på med sitt trista snack om tv-spel snackar jag och Alex om andra saker. Eftersom jag och Justin sitter i den lilla soffan och Alex och Isaac i den stora får vi nästan skrika till varandra. I alla fall jag och Alex som sitter längst ifrån varandra.
"Var det inte du som nyss hade ätit frukost?" Flinar Alex och kollar menande ner på min nästan uppätna Pizza.
"Hehe jo.. men det är ju som Isaac säger. 'Lite pizza går alltid att klämma ner'" Svarar jag och blinkar åt henne.
"Va? Vadå?" Undrar Isaac förvirrat som antagligen hörde sitt namn.
"Jadu, vi pratar om hur otroligt töntig du är.. om du vill veta" Säger jag och Alex nickar instämande.
"Och glupsk" Fyller Alex i.
"Tack då. Och ni ska föreställa er min vänner"
Efter en stund är allas blickar riktade mot tv-skärmen, och alla verkar vara inne i filmen. Men jag känner hur Justin kollar på mej då och då och när jag möter hans blick ler han varmt mot mej.
"Hur länge är du ledig?" Undrar jag när jag tror att dom andra inte hör och flyttar mej lite närmare honom.
"Resten av veckan" Ler han.
"Vilken dag är det idag då?" Undrar jag och fnissar till. Det känns lite dumt att fråga det.
"Tisdag" Svarar han med ett skratt. "Vi kanske kan träffas någon mer gång under veckan? Bara du och jag" Fortsätter han och kastar en snabb blick på Alex och Isaac i den andra soffan, som tur är är dom fortfarande helt inne i filmen.
"Gärna" Svarar jag. Sen fortsätter vi kolla på filmen som förövrigt är ganska bra.
Efter kanske ytterligare en kvart tjugo minuter reser sig Alex upp.
"Jag ska bara gå på toa." Säger hon och jag tar upp fjärrkontrollen för att pausa filmen. "Nej, du behöver inte pausa. Fortsätt ni att kolla"
Jag lägger ner fjärrkontrollen igen och Alex försvinner ut från vardagsrummet. Jag lutar mej tillbaka i soffan och märker då att Justin har sträkt ut sin arm mot ryggstödet så den hamnar typ över mina axlar när jag lutar mej bakåt.
Jag ser hur Justin öppnar munnen och är påväg att säga någonting men han blir avbruten.
"LIZ! TOAPAPPRET ÄR SLUT!!" Skriker Alex från toaletten så högt så att säkert hela kvarteret hör det.
Alla brister ut i skratt och jag ropar tillbaka: "Jag kommer!"
Jag går till toan och som tur är har Alex inte låst om sig. "Ska jag hålla andan?" Undrar jag innan jag vågar gå innanför tröskeln.
"Nej, det är lungt. Jag har inte bajsat" Skrattar hon.
"Okej, vad bra" Säger jag och rotar fram en toarulle som jag sedan kastar till henne.
"Tack" Säger hon. "Kan du vänta på mej utanför?"
"Visst" svarar jag och går ut och ställer mej utanför och väntar på henne. Det tar inte alls lång tid för henne. Så efter en stund kommer hon ut med ett stort flin i ansiktet. "Vad flinar då åt?" Undrar jag.
"Inget" Svarar hon svävande. "Det är bara det att..-" Hon avbryter sig själv och sänker rösten en aning. "Har du märkt hur Justin kollar på dej?"
"Vad menar du?" Undrar jag och rynkar på ögonbrynen.
"Nja.. alltså. Jag satt och kollade lite på er förut, och han liksom kollar på dej på ett speciellt sätt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara.."
"Du svamlar ju bara" Säger jag med ett skratt. Jag hänger inte riktigt med vad hon snackar om.
"Nej men seriöst han gör det" Fortsätter hon.
Jag bara skakar på huvudet. "Kom nu så går vi tillbaka innan dom börjar sakna oss för mycket" Säger jag, men jag hinner nästan inte ens ta ett steg innan jag blir stoppad.
"Du måste bara svara på en fråga först" Säger hon och greppar tag i min arm.
Jag kollar trött på henne. "Vadå?"
"Hur länge har ni känt varandra? Hur länge har ni träffats?" Undrar hon och hennes ögon lyser av nyfikenhet.
"Det där var två frågor Alex" Säger jag. "Det var ganska länge sen vi träffades för första gången.. sen så har vi bara lärt känna varandra mer och mer. Typ." Säger jag hoppas på att hon ska nöja sig med det svaret. Men det gör hon inte. Såklart.
"Hur länge sen? Alltså hur kom det sig att ni började prata med varandra?" Frågar hon. Jag vet inte hur jag ska kunna berätta allt för henne i en kort version, ganska mycker har ju hänt.
"Jag ska försöka dra det här kort för dej. Okej?" Hon nickar ivrigt. "Och inga frågor, jag kan inte berätta allt i detalj nu, jag kan berätta mer någon annan gång" Säger jag och hon nickar ännu en gång. "Det var typ någon gång i April. Jag gömde mej i ett skjul. En kille som vägrade tala om vem han var gömde sig i samma skjul som mej. Jag gick där ifrån före honom men jag stog kvar utanför och väntade på att han skulle komma ut. Då såg jag att det var Justin Bieber. Sen var han på mammas café, jag serverade honom där och vi snackade lite med varandra. Sen kom han fler gånger. Han kom alltid till mammas café när han var i LA. Vi blev typ vänner och började träffas även när han inte var på cafét också." Säger jag och bestämmer mej för att inte gå närmare in på träffarna och det där när jag stukade foten. Och absolut inte något om lyckomyntet, det känns helt enkelt som något som bör stanna mellan mej och Justin. "Kom, nu går vi ut till killarna igen" Säger jag innan Alex hinner säga något. Till min förvåning följer hon lydigt efter utan att säga ett ljud.
"Varför tog det så lång tid?" Undrar Isaac och kollar upp från tven.
"Vi är tjejer, vi tar lång tid på oss" Säger jag snabbt och sätter mej ner brevid Justin igen. Justin kollar på mej och ler, jag besvarar hans leénde och sätter mej tillrätta.
Justins Perspektiv:
Filmen är bra och ganska rolig men egentligen kollar jag inte så mycket på den. Eller jag kollar ju på den men jag hänger inte riktigt med i handligen, jag konsentrerar mej inte på den heller. Det ända jag kan tänka på är Liz, Liz och åter igen Liz.
Jag kan verkligen inte hjälpa det, men jag börjar verkligen falla för henne. På riktigt. Jag tror aldrig jag har känt så här för någon förut. Vad är det för fel på mej? Hon gillar inte mej på det sättet, så varför kan jag inte sluta tänka på henne?
"Nu är det väll dags för oss att dra va?" Säger Alex när eftertexterna på filmen har börjat rulla. Hon kollar på Isaac och han instämmer.
"Japp" Svarar han och reser sig upp. Liz reser sig också upp och går fram till dvdspelaren för att ta ut filmen. Jag kommer på mej själv med att stirra på henne. Jag sliter motvilligt min blick, och kollar istället på Isaac och Alex. Alex går fram till Liz för att ta emot sin film.
"Vi följer er till dörren" Säger Liz när hon räcker över skivan.
"Det var jättekul att träffa dej idag Justin" Säger Alex och ler när vi står i den lilla hallen.
"Tack detsamma." Säger jag och besvarar hennes leénde. "Vi kanske ses snart igen"
"Du var inte som jag trodde" Säger Isaac och flinar lite. "Du är faktiskt rätt schysst"
"Haha tack, du med" Säger jag och skrattar.
"Hur trodde du att han skulle vara då?" Undrar Liz och höjer på ena ögonbrynet.
Isaac ser lite fundersam ut, som om han inte vet riktigt vad han ska svara. "Pfft.. inte vet jag. Kanske lite mer som en kändis. Snobbig och uppblåst typ" Säger han och kollar på Liz och sen på mej. "Det är possitivt att du inte är sån alltså" Tillägger han.
"Tack" Ler jag, jag blir så glad över att höra sånt.
"Schyssta vänner du har" Säger jag när dom har gått.
"Så du gillade dom?"
Jag nickar och vi börjar gå upp till hennes rum igen. "Vänta här. Jag ska bara gå på toa." Säger hon.
"Okej" Svarar jag och sätter mej ner i hennes säng. Hon går iväg och stänger dörren bakom sig, det blir en liten smäll när den slår igen som får mej att blinka till.
Efter en stund hör jag en killröst ropa hennes namn och det hörs steg i trappan. Jag känner hur hela jag stelnar till. Konstigt att jag inte hörde att någon kom in i ytterdörren.
"Liz, är du där inne?" Hörs samma röst precis utanför dörren till rummet och en sekund efter slits dörren upp.
Killen som står i dörröppningen har kortklippt brunt hår som är väl fixat, hans ögon är gyllenbruna och hans ansiksdrag påminner om Liz's. Han ser ut att vara 13, 14 år. Jag kan snabbt dra slutsatsen att det är hennes bror.
"Justin Bieber?!" Säger han förvånat och kollar chockat på mej.
KOMMENTERA! :D
Jag får bara mindre och mindre kommentarer. Tycker ni att novellen är dålig, eller orkar ni bara inte kommentera? Jag vill gärna veta vad ni tycker om den :) Jag vet att jag kan få betydligt mer kommentarer än vad jag får.
Tycker ni att det går för långsamt, lagom eller för sagta framåt mellan Justin och Liz?
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 26
Precis när jag är påväg att ta upp mobilen plingar det på dörren. Typiskt, han är tidig.
"Jag öppnar!" Skriker jag och rusar ner för trappan. Mitt hår är bara plattat på ena sidan men det skiter jag i. Tim eller mamma eller pappa för absolut inte öppna dörren.
Jag öppnar dörren och där utanför står Justin. Men inte den Justin jag hade förväntat mej att se. Nej, utanför på trappen står 'Justin aka Tönt' som Isaac säger. Kanske lite taskigt, men även jag kan faktiskt erkänna att han är lite mesig.
Han måste ha sett min förvånade min för det första han säger är: "Oj, väntar du besök eller?"
"Ehm.. ja" Svarar jag och ler halft mot honom.
"Du glömde din tröja igår, jag tänkte att du kanske ville ha tillbaks den" Säger han och håller fram min svarta tjocktröja.
"Tack" Säger jag och tar emot den. "Det var därför det var så kallt att gå hem igår."
Han ler lite mot mej. "Jag ska inte störa mer nu. Hej då" Säger han och tar ett steg bakåt så han står utanför dörren.
"Hej då" Säger jag och han vänder på sig och börjar gå, jag stänger dörren bakom honom. Inombords suckar jag av lättnad, jag har fortfarande tid på mej. Och jag kan fortfarande ringa och säga att vi inte kan vara här.
Jag springer upp för trappan igen för att ringa sammtidigt som jag försöker platta klart mitt hår när mamma kommer in i mitt rum, utan att knacka dessutom.
"Vem var det som kom förut?" Undrar hon utan att alls bry sig om att jag håller en telefon vid örat. Jag avslutar snabbt samtalet innan han hunnit svara och kollar surt på henne.
"Det var bara Justin" Säger jag. "Han ville lämna tillbaks min tröja som jag glömde igår"
"Okej. Men du, jag måste jobba över på cafét idag.." Börjar hon och jag känner hur ett litet hopp tänds inom mej. "Är du upptagen idag eller vill du hjälpa mej?"
"Nej mamma, jag är ledsen. Jag kan tyvärr inte hjälpa dej" Svarar jag. "Men Tim kanske kan? Eller pappa? Eller varför inte båda två?"
Mamma kollar misstroget på mej. "Jag ska fråga Tim men pappa kan inte, hans kusin från Kanada har kommit hit, han är hos din farfar och farmor nu så pappa tar väll en sväng dit. Dom har ju inte träffats på säkert 15 år."
"Så det betyder att jag blir ensam hemma idag?" Undrar jag utan att låta allt för glad, för att det inte ska låta för misstänksamt.
"Ja, om Tim följer med mej till cafét" Svara hon och med dom orden lämnar hon rummet.
Några minuter senare hör jag hur hon ropar hej då nerifrån hallen. Jag hör att Tv:en inte står på längre så jag antar att Tim följde med henne. Ibland har man tur alltså.
Jag skyndar mej att platta klart håret. När jag är klar är klockan tre minuter i tolv, jag väntar och väntar och precis när klockan slår tolv ringer det på dörren precis som han har stått där och väntat på att klockan skulle bli exakt tolv.
Jag små joggar ut i hallen och öppnar dörren. Jag blir bländad av ett leénde som räcker ända upp till öronen.
"Hej" Hälsar Justin och ger mej en lätt kram och räcker sedan över en bukett med fem röda rosor. "Du ser fantastisk ut"
"Tack så mycket, och detsamma." Jag kollar ner på dom fem röda roserna som jag håller i min hand och ler. "Rosor?"
"Jag tyckte det passa dej" Svarar han och ler.
När han har fått av sig skorna går vi ut i köket och jag letar fram en passande vas till rosorna.
"Så.. detta är mitt rum då" Säger jag och ställer blommorna på mitt nattygsbord.
"Jag vet" Säger Justin med ett leénde. "Jag har varit här förut.." Han skrattar lite och jag känner hur minnena ploppar upp i mitt huvud.
"Just det" Mumlar jag. "Ååh det var så pinsamt!" Utbrister jag och tänker på när vi båda somnade i min säng och mamma och pappa kom hem och trodde att Justin var min kille. Den gången hade jag tur i oturen, det var otur att dom kom in i rummet och såg oss men det var tur att dom inte såg att det var han.
Justin skrattar och fattar nog precis vad jag menar. "Det är ju i alla fall en rätt rolig histora." Skrattar han.
"Ja, en historia som jag aldrig kommer berätta för någon. Någonsin!" Säger jag och kollar på Justins flinande ansikte.
"Så du menar att du inte har berättat för någon?" Undrar han.
Jag skakar på huvudet som svar. "Har du det då eller?"
"Ja, för pressen. Snacka om att dom blev helt till sig!" Säger han följt av ett litet skratt. När han ser mitt chockade ansikte skrattar han ännu mer. "Jag skojade bara."
"Det hoppas jag" Säger jag och kan inte låta bli att skratta. "Föresten var har du gjort av lyckopengen?" Undrar jag. Jag kommer inte ens ihåg när jag såg den sist gång.
"Jag har kastat den i en brunn i New York och önskat mej någonting" Flinar han. Jag vet inte om han skojar eller menar allvar först. "Eller det var ingen brunn, det var en fontän. Men det kanske funkar ändå"
"Haha, vad önskade du dej då?" Undrar jag.
"Det kan jag ju inte säga"
"Jo, till mej kan du" Envisas jag.
"Nix" Säger Justin och ler. "Så är reglerna. Man får inte berätta för någon vad man önskade sig"
"Regler och regler" Muttrar jag. "Regler är till för att brytas"
Helt plötsligt hörs ett gnyande ljud utanför min stängda dörr. Jag öppnar dörren och in kommer en mycket glad Puss. Hennes svans viftar glatt fram och tillbaka. Först hälsar hon på mej sen rusar hon över till Justin och börjar slicka honom i ansiktet.
"Hey, ta det lungt lille vän." Säger han och torkar sig i ansiktet med sin arm. "Jag menar stora vän" Säger han sedan.
När Puss äntligen har hoppat och slickat klart på Justin lägger hon sig trött ner i min säng.
"Har det varit kul i New York och Kanada då?" Undrar jag och beslutar mej äntligen för att sätta mej ner brevid Justin i sängen.
"Ja, det har varit jätte bra. Det var trevligt att träffa familjen och vännerna igen" Han gör en kort paus. "Men det är trevligare här"
"Jaså?" Undrar jag och ler lite och han nickar.
"Det är en sak du bör veta.." Börjar han och låter genast allvarlig. "..att du är den vackraste flickan på denna planet"
Jag känner att jag rodnar lite. "Det tror jag säkert inte, det finns många fler där ute som är betydligt vack..-"
Jag blir avbruten. "Kan du inte bara ta emot komplimangen?" Säger han med ett skratt.
"Jo, förlåt. Tack" Säger jag och känner att jag fortfarande rodnar. Det har aldrig hänt förut att någon kille har sagt att jag är vacker. Kanske att jag är snygg, men aldrig att jag är vacker. Det låter helt annorlunda men jag gillar det.
Innan Justin hinner säga något mer blir vi avbrutna av att min mobil ringer. Jag kollar ursäktande på Justin och sen tar jag upp mobilen och svarar.
"Tjenare" Säger personen i andra änden och jag hör direkt att det är Isaac.
"Hej Blondie" Säger jag.
"Du, jag hoppas att det är okej att jag och Alex kommer upp med lite Pizza" Säger han. "Pizzorna är rykande varma och dom doftar ljuuuuvligt! Du kan inte tacka nej till en 'lunchdejt' med dina två bästa vänner"
"Förlåt, men jag kan inte." Säger jag och är fullt medveten om att Justin lyssnar på varenda ord jag säger. "Alltså jag har precis ätit frukost" Ljuger jag.
"Kom igen, lite Pizza går alltid att klämma ner. Vi står redan nedanför ditt hus, kolla ut genom fönstret i ditt rum" Säger Isaac. Jag går till fönstret och kollar ner. Det hörs ett klick i telefonluren och jag förstår att Isaac har lagt på. Och där nere på gräsmattan står han och vinkar som en idiot medans Alex står och håller i alla pizzakartongerna. Jag lägger ner mobilen på fönsterbrädan och kollar på Justin.
"Vem är det? Eller vad händer?" Undrar han.
"Det är Isaac och Alex" Muttrar jag.
"Dina vänner?" Undrar Justin och reser sig upp och är påväg att gå till mej.
"Nej! Gå tillbaka. Dom får inte se dej" Säger jag och stoppar honom. Jag kollar ut genom fönstret igen och ser Isaac står och tecknar åt mej att jag ska öppna fönstret.
"Öppna du" Säger Justin som står och kollar ner på dom. Men han står vid sidan av fönstret så dom ser inte honom. Jag öppnar osäkert fönstret och kikar ner på dom.
"Liz, tvinga oss inte att slå in dörren!" Tjoar Isaac nedanför. "Kom ner och öppna dörren för oss så käkar vi Pizza! Alex har med sig en film också, det är ju ändå tråkigt väder"
Jag sneglar lite på Justin som står och skrattar lite tyst för sig själv.
"Men jag har ju precis ätit frukost sa jag ju!" Skriker jag tillbaka. Då kollar Justin förvånat på mej.
"Släpp in dom. Mej gör det ingenting" Säger han som om det var världens självklarhet.
"Gå ner och lås upp nu då!" Denna gången är det Alex som ropar. Jag kan inte låta bli att skratta åt henne, hon ser så liten ut bakom pizzakartongerna.
"Men jag är ju med dej nu" Viskar jag till Justin för att dom inte ska höra.
"Du gör som du vill" Säger han och rycker på axlarna. "Men jag har ingenting emot att träffa din vänner"
Jag funderar en stund och tillslut ger jag med mej.
"Okej, jag kommer ner och öppnar" Skriker jag och Isaac gör tummen upp. "Följer du med ner?" Frågar jag Justin och han nickar. "Bara så du vet så kan jag ha råkat nämna att jag har umgåts med dej. Dom trodde mej inte först, men jag lyckades övertala dom." Förklarar jag när vi är påväg nerför trappan.
Jag tar ett djupt andetag innan jag låser upp dörren och öppnar.
"Hej äntligen öppnar du!" Säger Isaac men hans blick glider snabbt över till personen som står bakom mej. "Whata fuck!" Utbrister han och kollar häpet på Justin.
"Liz, drömmer jag eller är det bara någon som är väldigt lik Justin Bieber som står där?!" Undrar Alex och ser minst sagt chokad ut.
"Nej, det är jag" Säger Justin och tar ett steg framåt. Han räcker fram sin högra hand och hälsar på Alex som nästan håller på att tappa pizzakarongerna, men innan hon tar Justins hand och hälsar ställer hon ner dom på den lilla byrån. Efter att han har hälsat på Alex gör han samma sak med Isaac.
"Jag hoppas att pizzorna räcker" Säger Isaac som verkar ha hämtat sig ganska snabbt.
"Alex kom in" Skrattar jag och kollar på Alex som står på tröskeln och bara kollar häpet på Justin. Hon rycker till lite och går in helt så jag kan stänga dörren.
"Vad var det för film du hade med dej?" Frågar jag Alex medans vi går in i vardagsrummet.
"Life as we know it" Svarar hon och visar mej filmfodralet. "Det är en komedi"
Alex och Isaac sätter sig ner i den stora soffan utan att lämna någon plats kvar, så till mej och Justin finns bara den lilla soffan. Justin sätter sig längst in och precis när jag tänker sätta mej ner brevid honom kommer jag på att pizzorna fortfarande står kvar ute i hallen.
"Pizzorna står ju fortfarande kvar i hallen." Säger jag. "Justin, följer du med mej och hjälper mej att bära?"
"Självklart" Svarar han och reser sig upp.
Det är fyra pizzor så vi bär två var.
"Jag hoppas verkligen att det är okej för dej nu att dom är med" Säger jag tyst för att inte dom ska höra ut i vardagsrummet.
"Ja. Har jag ju sagt". Säger han och ler. "Det är bara kul"
"Bra" Säger jag precis innan vi kommer in i vardagsrummet. Vi ställer av pizzorna på soffbordet.
"Har du något att dricka? För det glömmde vi att köpa." Säger Alex och kollar upp på mej.
"Vadå glömmde?" Undrar Isaac. "Den drickan vi ville ha fanns inte så vi sket i det och hoppades på att du hade"
Jag himlar med ögonen och bara skrattar åt honom.
"Ibland är du bara för ärlig" Muttrar Alex.
"Haha det är lungt. Jag har dricka" Säger jag och drar med mej Justin ut till köket som bärhjälp.
Jag öppnar kylskåpet och tar fram två stycken 1,5 liters coca color. Sen tar jag även fram bistick också och glas såklart. Jag och Justin hjälps åt att bära ut allt till vardagsrummet.
Sen dröjer det inte lång tid fören filmen är igång och vi har börjat äta. Vi har faktiskt riktigt trevligt, alla pratar med varandra och Justin verkar inte alls obekväm med att sitta här med mina kompisar som han inte ens känner. Faktum är att han och Isaac har börjat disskutera tv-spel med varandra. Jag är glad att dom kommer överrens, jag menar Isaac har faktiskt sagt en del taskiga saker om Justin.
KOMMENTERA! :D
Det blev en lite längre del eftersom ni fick vänta så länge. Jag hoppas att den är efterlängtad :)
(Det blev något fel med färgen på bilden när jag sparade den)
PeaceN'Love
KOMMENTERA! :D
Det blev en lite längre del eftersom ni fick vänta så länge. Jag hoppas att den är efterlängtad :)
(Det blev något fel med färgen på bilden när jag sparade den)
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 25
Jag känner hur mitt hjärta slår ett hårt slag i bröstkorgen. Jag ger Isaac en du-skulle-ju-inte-säga-något-om-det-blick. Men han bara flinar.
"Hahaha vad rolig du är!" Fnittrar Kayla. "I så fall är ju jag också det, för vi är väll vänner eller?"
"Öhm.. aa.." Klämmer Isaac ur sig. Det är då jag fattar, Kayla trodde att han bara skojade och menade att han var Justin Bieber för att hon sa att han var lik honom. Bara Isaac låter henne fortsätta tro det så är det lungt.
Justins Perspektiv:
Dagen börjar gå mot sitt slut och det känns skönt att snart få gå och lägga sig, men först måste jag bara skriva några rader på Twitter och Facebook, samt skicka iväg ett sms till Liz.
När det är gjort damper jag trött ner i sängen. Jag lägger mej till rätta och några minuter senare sover jag som en stock.
Nästa morgon är jag tvungen att gå upp tidigt för att vara med i ett morgonprogram i radion.
"Så Justin, hur går det med tjejerna? Har du hittat något ännu?" Frågar intervjuaren och ler ett snett leénde.
"Jag är singel och väntar fortfarande på den rätta" Svarar jag.
"Så det finns ingen tjej som du tycker extra mycket om?" Han låter nyfiken och han väntar spänt på att jag ska svara.
"Nej, inte förutom min mamma. Jag älskar henne" Svarar jag och ler.
"Vad gulligt" Utbrister intervjuaren. "Är din mamma alltid med dej på konserter och sånt där?" Jag känner mej lättad över att han bytte samtalsämne. Jo visst, jag gillar att snacka om tjejer men det är jobbigt när man inerst inne faktiskt gillar någon ganska mycket fast man inte kan säga det. Det är det som gör mitt liv komplicerat, jag kan inte alltid vara ärlig.
Jag besvarar frågan och sen rullar intervjuen på väldigt bra.
"Är du taggad på att åka till din familj och dina vänner nu då?" Undrar Scooter som kommer bakom mej och dunckar mej vänskpligt i ryggen. Sen räcker han över en vattenflaska till mej.
Jag tar emot flaskan och skruvar upp korken. "Till tusen" Svarar jag och tar sedan några klunkar från det kalla vattnet.
Scooter ler. "Vad har du tänkt att göra sen då, efter du har varit i Kanada?"
"Jag vet inte" Säger jag och rycker på axlarna. "Bara chilla och kanske träffa.. någon."
"Vem då?" Undrar Scooter nyfiket.
Jag suckar och ler lite. "Du vet den där tjejen på cafét i Los Angeles?" Undrar jag. "Jag ska träffa henne"
"Jaha hon. Hon är ju riktigt söt Justin. Jag såg att du kollade in henne" Flinar Scooter och går sedan iväg.
Jag skrattar tyst för mej själv och sen går jag för att möta mamma. Föresten är hon mer en riktigt söt..
Jag får nyckeln till vårat hotellrum av mamma.
Med ett enkelt knyck låser jag upp dörren och stiger sedan in i det svala hotellrummet. Jag sätter mej direkt ner i soffan med min laptop.
Jag gör det vanliga. Skriver lite på Twitter och Facebook. När jag är i full gång med att följa fans på Twitter plingar det till i min mobil. Jag ser att det står 'Liz' på displayen och jag skyndar mej att öppna meddelandet.
'Hej, vad gör du? :)'
'Inte mycket alls. Gör några tjejer glada genom att följa dom på Twitter :) dudå?'
Det dröjer inte alls lång tid fören jag får ett svar. Jag hinner knappt lägga ifrån mej mobilen.
'Haha, och jag har redan fått den äran :D Ingenting typ, tråkar framför datorn'
Jag ler och knappar iväg ett svar.
'Låter ju inte speciellt kul. Vill du skypa med mej? :D'
En stund senare har vi ringt upp varandra på skype. Och nu kan jag se henne vackra ansikte på min datorskärm
"Hej sötnos" Säger jag och ett leénde sprider sig i hennes ansikte.
"Hej snygging" Säger hon med ett skratt.
"Vad gör du då?" Undrar jag.
"Pratar med dej" Svarar hon. "Du då?"
"Just nu så pratar jag med världens sötaste tjej på skype" Säger jag med ett flin.
Jag ser hur hon blir lite generad. Hon rätar på sig i stolen och med ett leénde säger hon: "Jaha, vem då?"
Vi sitter länge där framför varsin dator och pratar med varandra vilket får mej att längta ännu mer tills vi ska träffas. Jag är ifall oerhört taksamt över att det finns datorer och mobiltelefoner och sånt. Jag hade nog inte klarat av att inte få höra av mina vänner när jag är borta så mycket.
Liz's Perspektiv:
Dagarna rullar på som vanligt. Bra väder är det också, det uppskattas av många vilket gör att varenda strand blir proppfull.
Efter en heldag på stranden med grillning på kvällen lägger jag mej ner i min säng och är helt slut och jag skulle nog somnat bumms om det inte vore för att det börjar vibrera hysteriskt i min mobil. Först tror jag bara att det är ett sms och tänker skita i det. Men när jag märker att det fortsätter fattar jag att det ringer och jag svarar trött i luren utan att kolla vem det är som ringer.
"Hallå"
"Oj förlåt, väckte jag dej eller något?" Undrar personen i andra änden och jag hör direkt vem det är. Jag hade nästan glömt att han kommer till LA imorgon för att träffa mej.
"Nej det är lungt" Säger jag och gnuggar mej i ögat och glömmer helt bort att jag fortfarande har smink på mej.
"Vill bara säga att jag bor på samma hotell som sist. Kan vi ses klockan 12 imorgon?" Undrar Justin.
Klockan tolv tänker jag för mej själv, det känns som om jag skulle kunna sova i årtionden men jag svarar ändå att det blir perfekt.
"Vart ska vi träffas då?" Undrar jag.
Det blir tyst en stund och han verkar tänka efter. "Hemma hos dej, eller är dina förä..-"
"Visst det blir bra" Avbryter jag. "Klockan tolv hemma hos mej" Upprepar jag. "Vi ses, jag måste lägga på nu"
"Okej. Hejdå sov gott" Säger Justin.
"Hejdå och godnatt" Svarar jag och lägger ifrån mej mobilen sen somnar jag nästan direkt.
Jag vaknar klockan elva nästa morgon och inser att jag bara har en timme att göra mej iordning på innan Justin kommer. Sen inser jag att jag har ett annat problem. Justin kommer hit snart och min föräldrar är hemma plus min bror. Och ingen av dom har någon aning om att jag umgås med en världskändis. Jag måste ringa till Justin och säga att vi inte kan vara här, mina föräldrar kommer ju få spader och Tim kommer ju flippa ur. Han kommer ju inte precis hålla käft om det om jag ens så skulle ge honom allt jag ägde.
Precis när jag är påväg att ta upp mobilen plingar det på dörren. Typiskt, han är tidig.
"Jag öppnar!" Skriker jag och rusar ner för trappan. Mitt hår är bara plattat på ena sidan men det skiter jag i. Tim eller mamma eller pappa för absolut inte öppna dörren.
KOMMENTERA! :D
Inte så mycket till kapitel men mer kommer hända. Stay tuned :)
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 24
"Vill du att jag ska vara ärlig?" Undrar jag och biter mej i läppen.
"Nej, jag vill att du ska ljuga för mej lille vän. Ja! Klart jag vill att du ska vara ärlig!"
"Okej, jag var med Justin"
"Justin aka tönt?" Undrar han och nickar mot grannhuset.
"Nej, inte han Justin. Justin Bieber"
Isaac höjer på ena ögonbrynet och Alex börjar fnittra. "I dina drömmar ja" Säger Alex.
"Du skulle ju vara ärlig" Säger Isaac. "Och var det där det bästa du kunde komma på? Justin Bieber?"
Jag suckar. Han kan se när jag ljuger men inte när jag verkligen talar sanning. Fast jag har ju inte berättat något om Justin för dom så det kanske inte är så konstigt.
"Ni får tro vad ni vill, men jag ljuger i alla fall inte" Säger jag och rycker på axlarna. Det känns som om vad jag än säger så kommer dom inte tro mej i alla fall. Jag har ju inga bevis precis, ingen som kan stå på min sida och säga att det är sant. Förutom en då, Justin själv i egen hög person. Men han är ju i New York nu.
Det plingar till i min mobil av ett sms, jag öppnar det och läsar.
"Kom igen Liz, vi är nyfikna! Vem var det? Din kille? Vem det nu är.." Undrar Alex.
"Sluta. Hon måste inte berätta om hon inte vill, ser du inte? Hon blir generad!" Säger Isaac och flinar.
Jag sitter där med hettande kinder och jag är säkert röd i ansiktet. Men det är inte på grund av vad Alex sa. Det är smset som jag har fått. Från Justin.
'Hej sötnos. Det kanske låter konstigt men jag saknar dej faktiskt. Föresten, fick ljuga ihop en historia om hur jag fick bulan. Men det gick bra! :-) Efter New York åker jag till min familj i Kanada och hälsar på dom ett tag. Sen har jag inget planerat, har du lust att ses då? Jag tänker på dej ofta. Kram Justin.'
Jag skrattar lite nervöst. "Hörrni, jag har ingen kille. Jag skulle berättat för er då!" Säger jag och stoppar ner mobilen i fickan. "Jag har ju redan sagt vem det var. Det var Justin Bieber men ni tror ju mej inte så det är ju erat problem"
"Okej okej, om det nu var Justin Bieber. Varför var du med honom? Och varför har inte Kaylat dödat dej än? Och varför skulle han ens vilja vara med dej?" Säger Isaac och flinar misstroget.
"Ett; För att han frågade. Två; För att ingen vet om det?! Tills nu då.. Tre; Ja, tänk för att han ville det!"
"Liz. Lilla, lilla Liz! Kayla Shaw vet varje steg den där Bieber tar, tro mej" Säger Isaac och pratar med mej som om jag var ett litet barn.
"Sluta 'lilla' mej" Fräser jag irriterat. "Ser du bulan här?" Undrar jag och pekar på min panna. Både Isaac och Alex nickar. "'Den där Bieber' skallade mej" Säger jag och ler nöjt.
"Åh, du har slagit i huvudet! Det är därför du har tappat förståndet! Och svamlar massa om Justin Bieber" Säger Isaac.
Jag tar ett djupt andetag för att kunna kontrollera mej själv. Jag har bara lust att ge honom en örfil. "Om du inte tror mej så kan du ju googla bilder på honom. Han har en likadan jävla bula" Säger jag. "Ja fan! Fan va smart jag är! Jag hämtar datorn så ska ni få se, det har säkert tagits bilder på honom på flygplatsen!"
Jag springer iväg för att hämta datorn och Isaac och Alex bara kollar efter mej. Dom tror nog seriöst att jag har blivit knäpp på något sätt. Men nu ska dom allt få se!
Jag springer upp på mitt rum och hämtar min laptop. Sen springer jag med datorn i handen ut till alltanen igen.
"Kolla! Ser ni, han har en bula!" Säger jag och pekar på skärmen när jag har hittat en sida om allt det senaste om Justin Bieber.
Men inte ens det verkar få dom att tro på mej det minsta.
"Men wow! Det står ju att han gick in i en stolpe så att han fick en bula" Säger Alex och pekar på texten som står under bilden.
Jag blänger på henne. "Men tror du att han kan säga sanningen eller? Om han skulle säga att han var med en tjej som han råkade skalla så skulle det ju bli kaos"
"Okej, Liz. Jag ger upp, du har blivit knäpp" Säger Isaac och stirrar på mej.
Jag sitter med vidöppen mun och bara stirrar på honom "Jag är inte knäpp. Det är ni som är knäppa som inte fattar att jag talar sanning." Säger jag och slår igen locket till datorn med en smäll och sen börjar jag illsket att knappa på min mobil. Jag skickar ett svar på smset jag fick av Justin för en stund sen.
'Jag saknar dej också. Jag ser fram emot att träffa dej sen igen när du har varit i Kanada ;-)'
När jag har skickat iväg smset lägger jag ner mobilen på bordet och kollar surt på Isaac och Alex som sitter framför mej.
Efter någon minut när vi har suttit helt knäpp tysta plingar det till i min mobil av ett sms igen.
"Kolla smset" Säger jag och skjutsar över min mobil till andra sidan av bordet.
Alex och Isaac kollar osäkert på mej och med ett konstigt ansiktsuttryck tar Alex upp mobilen.
Hennes blick fastnar på skärmen i några spända sekunder. "Vafan.." Är det ända hon får fram. Hon kollar upp på mej med en förvånad blick. "Justin.. Bieber..?" Mumlar hon.
"Öppna smset och läs det" Beodrar jag.
Hon gör som jag säger och läser högt innantill vad som står; "'Okej, längtar redan! glad smiley Jag hör av mej. Kram Bieber'"
"Tror ni mej nu då?" Undrar jag och flinar lite smått.
"Ehm.. alltså.." Börjar Isaac. "Man kan ju fejka sånt.."
"Men kom igen!" Stönar jag. "Varför skulle jag göra det? Fatta, det är Justin Bieber"
"Jag tror dej" Säger Alex och ler uppmuntrande mot mej. Jag ler tillbaka och min blick åker en bit åt sidan där Isaac sitter. Han ser fortfarande ut som om han inte riktigt vet vad han ska tro. "Fan va coolt ändå! Hur är han? Är han snäll? Eller är han typ divig?" Undrar Alex och kollar stort på mej.
"Han är... normal.. typ" Svarar jag.
Jag hör hur Isaac fnyser till från sin plats men jag ingronerar det. Jag vet ändå att om jag skulle fråga vad det är så skulle det bara komma något dumt från hans mun.
Efter en stunds pratande om Justin bestämer vi oss för att bara gå runt lite.
Först går vi till en kiosk och köper varsin glass som vi sedan smockar i oss sittandes på en parkbänk.
"Aahh, jag vill åka och bada någonstans!" Säger Isaac och skuggar handen för ögonen. "Kolla, där kommer Kayla och Vanessa" Säger han och nickar bort mot parkens ände.
"Fuck.." Mumlar jag. Både för att Kayla är påväg mot vårat håll och för att jag spilde glass på min tröja. "Om hon säger något elakt eller dumt så lovar jag er att jag kommer slå ner henne" Säger jag utan att riktigt mena det.
"Jaja" Suckar Alex med ett litet leénde.
"Hej Isaac!" Hälsar Kayla, men mej och Alex behandlar hon som luft. Som om vi inte var där. "Vad fin du är idag, jag tycker det är jättegulligt när du har kepsen sådär. Du ser lite ut som Justin Bieber då" Fnissar hon.
Jag ser hur Isaac suckar lite tyst. Han är nog ganska trött på att höra om Justin Bieber nu. "Okej, men då har jag väll den såhär då" Säger han och sätter sin keps lite sneare på huvudet sen kastar han en snabb blick på mej. "Du vet att Liz är polare med Justin Bieber va?"
Jag känner hur mitt hjärta slår ett hårt slag i bröstkorgen. Jag ger Isaac en du-skulle-ju-inte-säga-något-om-det-blick. Men han bara flinar.
"Hahaha vad rolig du är!" Fnittrar Kayla. "I så fall är ju jag också det, för vi är väll vänner eller?"
"Öhm.. aa.." Klämmer Isaac ur sig. Det är då jag fattar, Kayla trodde att han bara skojade och menade att han var Justin Bieber för att hon sa att han var lik honom. Bara Isaac låter henne fortsätta tro det så är det lungt.
KOMMENTERA! :D
Vill bara säga att det inte blir någon uppdatering den kommande veckan. För då är jag nämligen i Rhodos (Grekland) Åker på natten/morgonen till söndag så detta är alltså den sista delen innan jag åker. Så se till att kommentera mycket! :)
Är där i en vecka sen blir väll uppdateringen förhoppningsvis som vanligt igen, men jag kan inte lova att det kommer vara så jättebra uppdateringen nu under sommaren.
En annan sak oxå.
Det kommer komma in mer kärlek i novellen. Jag lovar ;) Jag vill bara inte att allt ska vara så 'självklart' eller hur man ska säga. Det ska liksom inte vara så enkelt om ni fattar vad jag menar.
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 23
Jag börjar skrika och streta emot och någonstans bakom mej hör jag hur dom andra killarna ropar. Jag hör inte exakt vad dom säger, men jag lyssnar inte så noga heller. Det ända jag vill är att komma loss. Jag börjar skrika högre för att någon förhoppningsvis ska höra mej och hjälpa mej.
Vi börjar komma allt längre ifrån de andra killarna och helt plötsligt drar han in mej bakom ett hörn.
Han släper taget om mej och jag slutar skrika. Men mitt hjärta slår fortfarande hårt i bröstkorgen. Vad tänker han göra med mej? Tankarna far runt i huvudet på mej. Tänker han våldta mej?
"Liz, det är lungt. Det är bara jag" Säger han och drar av sig luvan. I några korta sekunder står jag bara och stirrar på honom, jag känner hur räddslan sakta glider av mej och det känns lätt att andas igen. När jag känner att jag kan röra mej igen kastar jag mej i hans famn. Jag känner mej så lättad över att det bara var han, jag snyftar till och känner hur en tår rinner ner för min kind. Efter den kommer det bara fler och fler. Han håller om mej en lång stund och jag känner mej trygg i hans famn.
"Jag kunde bara inte låta dej gå ensam. Men du var envis, så jag följde efter dej istället. Förlåt om jag skrämde dej" Han släpper taget om mej lite, och kollar på mej.
"Sch! Du behöver inte säga något. Kom så går vi tillbaka till hotellet" Säger han och lägger ett pekfinger framför min mun precis när jag är på väg att säga något.
Jag torkar mina tårar och sen börjar vi gå.
"Hur kunde du veta?" Undrar jag när vi sitter inne i hans hotellrum igen.
Han rycker på axlarna. "Jag visste inte. Det är en stor stad och mycket kan hända. Jag tror dom där killarna blev ganska paff när jag kom där och drog iväg med dej" Flinar han.
"Jo ja. Jag är jätteglad över att det var du, fyfan vad rädd jag var!"
Han ler lite svagt mot mej. "Lova att du tar en taxi hem nu" Säger han och ger mej pengarna som jag förut vägrade att ta emot. Jag ler tacksamt mot honom.
Jag tar en taxi hem och är hemma lagom till midnatt. Mamma sitter i soffan och kollar på TV, när hon märker att jag kommer in rycker hon till.
"Hej, har du haft kul?" Undrar hon.
Jag nickar.
"Tur att du kom hem så jag kan gå och lägga mej" Säger hon och stänger av TVen. Jag får faktiskt lite dåligt samvete över att ha ljugit för henne. Men det hon inte vet har hon inte ont av.
KOMMENTERA! :D
Han släper taget om mej och jag slutar skrika. Men mitt hjärta slår fortfarande hårt i bröstkorgen. Vad tänker han göra med mej? Tankarna far runt i huvudet på mej. Tänker han våldta mej?
"Liz, det är lungt. Det är bara jag" Säger han och drar av sig luvan. I några korta sekunder står jag bara och stirrar på honom, jag känner hur räddslan sakta glider av mej och det känns lätt att andas igen. När jag känner att jag kan röra mej igen kastar jag mej i hans famn. Jag känner mej så lättad över att det bara var han, jag snyftar till och känner hur en tår rinner ner för min kind. Efter den kommer det bara fler och fler. Han håller om mej en lång stund och jag känner mej trygg i hans famn.
"Jag kunde bara inte låta dej gå ensam. Men du var envis, så jag följde efter dej istället. Förlåt om jag skrämde dej" Han släpper taget om mej lite, och kollar på mej.
"Sch! Du behöver inte säga något. Kom så går vi tillbaka till hotellet" Säger han och lägger ett pekfinger framför min mun precis när jag är på väg att säga något.
Jag torkar mina tårar och sen börjar vi gå.
"Hur kunde du veta?" Undrar jag när vi sitter inne i hans hotellrum igen.
Han rycker på axlarna. "Jag visste inte. Det är en stor stad och mycket kan hända. Jag tror dom där killarna blev ganska paff när jag kom där och drog iväg med dej" Flinar han.
"Jo ja. Jag är jätteglad över att det var du, fyfan vad rädd jag var!"
Han ler lite svagt mot mej. "Lova att du tar en taxi hem nu" Säger han och ger mej pengarna som jag förut vägrade att ta emot. Jag ler tacksamt mot honom.
Jag tar en taxi hem och är hemma lagom till midnatt. Mamma sitter i soffan och kollar på TV, när hon märker att jag kommer in rycker hon till.
"Hej, har du haft kul?" Undrar hon.
Jag nickar.
"Tur att du kom hem så jag kan gå och lägga mej" Säger hon och stänger av TVen. Jag får faktiskt lite dåligt samvete över att ha ljugit för henne. Men det hon inte vet har hon inte ont av.
Justins Perspektiv:
Jag ligger i sängen och försöker sova, men jag kommer inte riktigt till ro.
Jag tar upp min mobil som ligger på nattygsbordet och knappar in:
'Hej, vill bara höra så att du är okej :)'
Jag skickar iväg smset till Liz och lägger mej ner i sängen igen. Efter en inte så lång stund så plingar det till i mobilen och jag öppnar smset från Liz.
'Ja jag mår bra :) Tänkte precis gå och lägga mej'
Jag knappar iväg ett godnatt och sen rättar jag till kudden innan jag somnar.
"Ey Justin!" Hör jag någon bakom mej ropa. Jag vänder mej om för att möta Kennys blick, han håller upp min väska. "Jag är inte din packåsna, ta din väska"
Jag flinar. "Kasta den då!"
Han kastar den och jag fångar den.
Vi hoppar in i den fullsatta bilen och sen bär det av mot LAX, Los Angeles flyplats. Vi ska flyga till New York, ännu en storstad.
Jag sätter mej brevid min mamma i flygplanet, hon pratar med mej men jag lyssnar inte så noga. Mina tankar är någon helt annan stans. Hos Liz.
Jag kan se hennes gröna vackra ögon framför mej och höra hennes röst. Jag kan se hennes leénde framför mej och känna smaken av hennes mjuka läppar. Jag ångrar att jag kysste henne, det gör jag verkligen. Hon ville inte och vi är ju bara vänner. Man kysser inte sina vänner. Men jag kunde inte hjälpa det, det var som om dom ropade på mej. Men ändå, av det lilla jag har fått så vill jag bara ha mera.
Jag vet att hon bara ser mej som en vän, och jag vet att jag borde göra det också. Men jag kan inte hjälpa vad jag känner. Ju mer jag har börjat umgås med henne ju mer har jag börjat gilla henne på ett annat sätt. Jag kan se det framför mej, hur vi är det lyckligaste paret i hela världen.
Jag ler när jag tänker på det. Och nu är jag påväg bort här ifrån, bort från henne. Jag undrar vad hon gör nu, sitter hon och tänker på mej? Antagligen inte.
"Justin" Det är mamma som försöker att få min uppmärksamhet.
"Ja?" Mumlar jag och glider sagta ifrån min lilla tankebubbla.
"Vad säger du om att åka och hälsa på dina vänner snart?"
"Om det säger jag; Jiihoo! När då?"
"Efter New York" Svarar hon.
Jag ler och lutar mej bakåt igen och efter en stund somnar jag.
Jag vaknar några timmar senare och då är det är dags för landning.
Liz Perspektiv:
"Vilken härlig dag!" Konstaterar Alex och blundar mot solen.
"Mm" Mumlar jag.
"Vi borde gå och köpa jordgubbar!" Säger Alex och sätter sig upp från sin solstol och kollar på mej.
Jag ler mot henne. "Och så doppar vi dom i smällt choklad!"
En stund senare lämnar vi affären med två liter jorgubbar och en chokladkaka.
"Kolla, där är Kayla" Säger Alex och nickar mot ett litet gäng tjejer. Kayla står i mitten av alla. Hennes mun går i ett och samtidigt som hon pratar viftar hon med armarna så det ser ut som hon är dirigent till en symfoniorkester eller något.
"Ska vi gå fram och skryta om att vi har åkt i samma båt som Justin Bieber" Säger Alex och ett flin breder ut sig i hennes ansikte.
"Gå du och gör det om du vill" Skrattar jag.
"Nej.. men kom nu, vi måste gå innan chokladen smällter." Säger hon och snabbar på stegen.
"Haha, erkänn bara att du inte vågar"
Hon stannar tvärtt och kollar på mej. "Okej, jag erkänner. Jag vågar inte" Hon flinar och börjar gå igen.
Jag traskar efter henne och alldeles snart sitter vi i solen på min alltan igen och smaskar på jordgubbar doppade i smällt choklad.
Helt plötsligt står Isaac nedandför alltanen på gräset och kollar på oss.
"Blondie!" Utbrister jag och ler mot honom.
"Käften!" Säger han och ser sur ut. Men hans ansiktsuttryck förändras snabbt när han ser vad vi äter. "Är det okej om jag joinar eller?" Undrar han och hoppar över alltanräcket.
Innan vi hinner svara har han hunnit ta en jordgubbe och stoppat den i munnen.
"Jag antar det" Svarar jag.
"Haha, vet ni vad som hände igår kväll?" Undrar han.
Både jag och Alex skakar på huvudet.
"Det var någon idiot som ringde med dolt nummer.." Börjar han och jag fattar direkt att det är min och Justins busringning han pratar om. Han börjar berätta allt och jag försöker att hålla god min, vilket brister ganska snart.
Isaac kollar på mej och skakar på huvudet. "Det var du, eller hur?"
"Nej? Varför skulle det vara jag" Svarar jag och försöker se ut som om jag inte fattar vad han pratar om.
"Kom igen, jag ser det på dej att det var du. Vem var det du var med? En kille?"
Jag suckar, han känner mej alldeles för väl. "Isaac, jag var själv. Jag hade tråkigt"
"Själv?! Jo visst, sen när har du fått killröst?"
"Man kan faktiskt förvränga rösten" Förklarar jag.
"Sluta, du var inte själv. Vad heter han?" Undrar han och ser intresserad ut.
"Vill du att jag ska vara ärlig?" Undrar jag och biter mej i läppen.
"Nej, jag vill att du ska ljuga för mej lille vän. Ja! Klart jag vill att du ska vara ärlig!"
"Okej, jag var med Justin"
"Justin aka tönt?" Undrar han och nickar mot grannhuset.
"Nej, inte han Justin. Justin Bieber"
KOMMENTERA! :D
Första gången jag har med Justins perspektiv, vad tycker ni om det? Ska jag ha med det oftare?
Och en än gång, jag är ledsen för den dåliga uppdateringen. Men jag sitter inte så mycket vid datorn när det är så bra väder. Är heller ute och njuter då. Jag hoppas att ni förstår.
Tack för alla fina kommentarer! :D
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 22
Efter några signaler hör jag Isaacs röst svara med sin vanliga replik. 'tjenare'
Justin börjar genast prata. Och jag håller på att dö av skratt där brevid honom, det låter faktiskt trovärdigt.
Justin kollar med en blick på mej som säger att jag ska hålla tyst. Han fortsätter prata och jag försöker konsentrera mej på att inte börja asgarva. Isaacs reaktion gör det ju inte lättare för mej heller, hans dryga svar är nästan helt klockrena. Det är nästan så Justin tappar bort sig och börjar skratta, det syns på honom att han har svårt att hålla sig. Han tar ett djupt andetag samtidigt som han kliar sig i huvudet, men Isaac lägger på innan Justin hinner säga något mer.
Jag brister ut i gapskratt så fort jag fattar att samtalet är avslutat, det gör Justin med. Vi bara sitter där i soffan och skrattar en stund, det går knappt att prata mellan allt skratt.
"Vad var det där för typ?" Undrar Justin och håller sig för magen.
"Det var Isaac, en av mina bästa kompisar" Skrattar jag.
Vi dricker ännu mer Red Bull och busringer ännu mer folk. Vi låtsas vara allt mellan telefonförsäljare till småbarn.
Och vi blir bara ännu mer skrattiga, och tillsist går det verkligen inte att hålla sig längre. Vi skrattar så vi får ont i magen. När vi har lugnat ner oss lite tar jag min Red Bull för att dricka mer och precis när jag har den vid munnen skriker Justin till.
"Akta så att du inte spiller i soffan!!" Och självklart när han skriker det i mitt öra så är det precis det jag gör. Okej, det kom ingenting i soffan utan det mesta hamna i mitt knä.
"Idiot" Säger jag och kollar surt på honom. "Du sa så bara för att jag skulle spilla, eller hur?"
"Ja, förlåt" Säger han och koller ner i mitt knä med ett flin. "Rätt klumpigt gjort ändå"
"Haha sluta!" Säger jag och tar min Red Bull och hotar med att hälla drickan över honom.
"Nej, inte på byxorna! Det är ett dyrt märke" Kvider han och låter som en riktig fjolla, men jag fattar att han bara skämtar.
Jag skrattar. "Som om jag bryr mej om dina dyra märkesbyxor."
"Det borde du" Säger han och försöker ta ifrån mej burken, men det slutar med att allt skvätter ut över oss båda, inklusive Justins märkesbyxor. "Kolla nu vad du gjorde" Skrattar han och pekar menande ner på sina byxor.
Han greppar tag i sin Red Bull som det fortfarande finns lite kvar i och slänger sig sedan över mej, beredd att hälla. Jag ligger ner på rygg med Justin hängandes över mej. Jag håller händerna för ansiktet, rädd för att han ska hälla Red Bull på mej.
"Kan inte jag få prova en sak? Ta bort händerna" Säger Justin och jag gör som han säger. "Gapa, så kan jag hälla Red Bull i din mun."
"Haha okej." Säger jag och öppnar munen lika stort som man är tvungen att göra när man är hos tandläkaren. Han häller försiktigt lite Red Bull i min mun. Jag stänger munnen och sväljer.
"Gott?" Undrar han.
"Självklart"
Han kollar rakt in i mina ögon och ler. Jag känner att jag ryser till lite av det där leéndet, jag ler tillbaka och då biter han sig lite löst i läppen.
"Du har vackra ögon, vet du det?" Mumlar han utan att slita sin blick. Jag ler lite och jag sliter heller inte min blick, jag låter den hållas kvar av Justins ögon, det känns bra och inte konstigt alls att bara kolla in i hans ögon. Hans bruna varma ögon. Det känns nästan som om dom värmer mina gröna ganska kalla ögon. Jag lägger märke till hur hans ansikte kommer allt närmare mitt. När det drygt är 5 centimeter mellan våra ansikten stannar han en kort sekund innan han böjer sig framåt och kysser mej. Jag hinner inte reagera försen jag känner hans mjuka läppar emot mina. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, jag hinner inte känna efter heller för jag ryggar tillbaka så fort jag känner att hans läppar presas emot mina. Jag kollar häpet på honom. Han ser besvärad ut. Jag hoppas att han inte hade tänkt sig att jag skulle besvara kyssen, vad håller han på med egentligen? Jag kan inte fatta att han nyss gjorde det.
"Förlåt.." Mumlar han utan att möta min blick. "Det var inte meningen." Den här gången kollar han på mej, hans ögon ser ledsna ut. Hela han ser nervös ut.
"Öhm.. jag tror jag måste gå nu" Stammar jag. "Klockan är mycket. Tack så mycket för maten och allt"
Jag reser mej upp ur soffan och går och tar på mej skorna, Justin följer efter.
"Du går väll inte hem?" Undrar han och låter som vanligt igen.
Jag kollar upp på honom. "Jo"
"Det kan du inte göra, inte så sent!" Säger han och börjar gräva i sin jacka som hänger på en krok. "Du kan få pengar till Taxi, jag tänker inte låta dej gå hem" Han drar upp sin plånbok och tar fram några sedlar som han sedan sträcker fram till mej.
"Justin det är lungt. Det kommer gå bra" Säger jag och kollar bara på pengarna han håller fram åt mej.
Han skakar på huvudet. "Nej, ta pengarna. Jag tvingar dej! Det är farligt att gå ute så sent på kvällen, klockan är ju för fan snart elva." Säger han irriterat och viftar med pengarna framför mej.
"Nej, jag går. Vad är det du inte fattar?" Säger jag med en irriterad ton och backar ett steg bakåt och tar tag i dörrhandtaget.
"Liz, snälla bråka inte med mej!" Ber han. Men det är redan försent jag har redan bestämt mej. Jag drar ner dörrhandtaget och går ut ett steg i den svagt upplysta hotellkorridoren.
"Hej då Justin, ha det så kul med konserterna och allt annat. Jag har haft jättekul idag" Säger jag och ger honom ett leénde som han motvilligt besvarar.
"Ses vi någon mer gång?" Undrar han och jag är glad att han inte tänker tjata om pengarna mer.
Jag rycker på axlarna. "Det är helt upp till dej. Du har mitt nummer, det är bara att smsa"
"Okej, bra. Då hoppas jag att vi syns snart igen då" Han ger mej ett litet leénde och säger sedan hej då. "Ta det försiktigt" Ropar han sedan efter mej, jag svarar inte. Utan bara suckar.
Direkt när jag kommer ut i den svala mörka luften ångrar jag mej att jag inte tog emot pengarna så jag kunde ta en taxi hem. Varför ska jag alltid vara så envis?
När jag går där helt ensam kan jag inte låta bli att tänka på massa läskiga saker. Att det ska komma upp någon bakom hörnet och kiddnappa mej. Eller att det ska komma något sånt där hemskt killgäng och omringa mej. Jag skakar av mej dom hemska tankarna, jag skrämmer ju bara upp mej själv. Jag börjar istället nynna på olika melodier tyst för mej själv för att få något annat att tänka på.
Varje gång jag går förbi någon eller någon går förbi mej, får jag en klump i magen av räddsla. Och ner jag ser ett killgäng längre fram på gatan ångrar jag mej något oerhört att jag inte tog emot pengarna. Jag svär tyst för mej själv om min envishet.
Dears tjoande och mörka bullriga röster är det ända som hörs i den annars tysta natten. Jag tänker vända och ta en annan väg, men jag är alldeles för nära. Dom har redan sett mej. Och det är ingen tvekan om saken, som är fulla. Dom kommer bara närmare och närmare.
"Nämen tjenare snygging, kom och ta en öl med oss!" Ropar en kille med sluddrig röst. Alla ser ut att vara äldre än mej, dom kanske är runt 20 till 25 år. Det är svårt att avgöra i mörkret.
Jag börjar skräckslaget att backa några steg innan jag vänder mej om och börjar med raska steg gå åt andra hållet. Det hållet jag kom ifrån. Men då ser jag att det står en kille där med, han går emot mej. Jag grips av panik och mitt hjärta slår hårt i bröstkorgen. Jag frågar mej ännu en gång varför jag är så förgjordat dum.
Jag kan inte se killens ansikte för han har något mörkt för sitt ansikte och en luva på huvudet. Det ända som syns är ögonen.
Jag står alldeles stilla, helt stel av skräck. Jag hör hur dom andra killarna står och skriker på mej att jag ska komma tillbaka, och dom är säkert på väg emot mej. Men jag har ingen utväg att fly till för den ensamma killen är allt för nära nu. Han grepar tag hårt i min arm och börjar dra iväg med mej. Till min förvåningen är det åt andra hållet, bort ifrån hans kompisar.
Jag börjar skrika och streta emot och någonstans bakom mej hör jag hur dom andra killarna ropar. Jag hör inte exakt vad dom säger, men jag lyssnar inte så noga heller. Det ända jag vill är att komma loss. Jag börjar skrika högre för att någon förhoppningsvis ska höra mej och hjälpa mej.
KOMMENTERA! :D
Vad kommer hända nu? :o
PeaceN'Love
Justin börjar genast prata. Och jag håller på att dö av skratt där brevid honom, det låter faktiskt trovärdigt.
Justin kollar med en blick på mej som säger att jag ska hålla tyst. Han fortsätter prata och jag försöker konsentrera mej på att inte börja asgarva. Isaacs reaktion gör det ju inte lättare för mej heller, hans dryga svar är nästan helt klockrena. Det är nästan så Justin tappar bort sig och börjar skratta, det syns på honom att han har svårt att hålla sig. Han tar ett djupt andetag samtidigt som han kliar sig i huvudet, men Isaac lägger på innan Justin hinner säga något mer.
Jag brister ut i gapskratt så fort jag fattar att samtalet är avslutat, det gör Justin med. Vi bara sitter där i soffan och skrattar en stund, det går knappt att prata mellan allt skratt.
"Vad var det där för typ?" Undrar Justin och håller sig för magen.
"Det var Isaac, en av mina bästa kompisar" Skrattar jag.
Vi dricker ännu mer Red Bull och busringer ännu mer folk. Vi låtsas vara allt mellan telefonförsäljare till småbarn.
Och vi blir bara ännu mer skrattiga, och tillsist går det verkligen inte att hålla sig längre. Vi skrattar så vi får ont i magen. När vi har lugnat ner oss lite tar jag min Red Bull för att dricka mer och precis när jag har den vid munnen skriker Justin till.
"Akta så att du inte spiller i soffan!!" Och självklart när han skriker det i mitt öra så är det precis det jag gör. Okej, det kom ingenting i soffan utan det mesta hamna i mitt knä.
"Idiot" Säger jag och kollar surt på honom. "Du sa så bara för att jag skulle spilla, eller hur?"
"Ja, förlåt" Säger han och koller ner i mitt knä med ett flin. "Rätt klumpigt gjort ändå"
"Haha sluta!" Säger jag och tar min Red Bull och hotar med att hälla drickan över honom.
"Nej, inte på byxorna! Det är ett dyrt märke" Kvider han och låter som en riktig fjolla, men jag fattar att han bara skämtar.
Jag skrattar. "Som om jag bryr mej om dina dyra märkesbyxor."
"Det borde du" Säger han och försöker ta ifrån mej burken, men det slutar med att allt skvätter ut över oss båda, inklusive Justins märkesbyxor. "Kolla nu vad du gjorde" Skrattar han och pekar menande ner på sina byxor.
Han greppar tag i sin Red Bull som det fortfarande finns lite kvar i och slänger sig sedan över mej, beredd att hälla. Jag ligger ner på rygg med Justin hängandes över mej. Jag håller händerna för ansiktet, rädd för att han ska hälla Red Bull på mej.
"Kan inte jag få prova en sak? Ta bort händerna" Säger Justin och jag gör som han säger. "Gapa, så kan jag hälla Red Bull i din mun."
"Haha okej." Säger jag och öppnar munen lika stort som man är tvungen att göra när man är hos tandläkaren. Han häller försiktigt lite Red Bull i min mun. Jag stänger munnen och sväljer.
"Gott?" Undrar han.
"Självklart"
Han kollar rakt in i mina ögon och ler. Jag känner att jag ryser till lite av det där leéndet, jag ler tillbaka och då biter han sig lite löst i läppen.
"Du har vackra ögon, vet du det?" Mumlar han utan att slita sin blick. Jag ler lite och jag sliter heller inte min blick, jag låter den hållas kvar av Justins ögon, det känns bra och inte konstigt alls att bara kolla in i hans ögon. Hans bruna varma ögon. Det känns nästan som om dom värmer mina gröna ganska kalla ögon. Jag lägger märke till hur hans ansikte kommer allt närmare mitt. När det drygt är 5 centimeter mellan våra ansikten stannar han en kort sekund innan han böjer sig framåt och kysser mej. Jag hinner inte reagera försen jag känner hans mjuka läppar emot mina. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, jag hinner inte känna efter heller för jag ryggar tillbaka så fort jag känner att hans läppar presas emot mina. Jag kollar häpet på honom. Han ser besvärad ut. Jag hoppas att han inte hade tänkt sig att jag skulle besvara kyssen, vad håller han på med egentligen? Jag kan inte fatta att han nyss gjorde det.
"Förlåt.." Mumlar han utan att möta min blick. "Det var inte meningen." Den här gången kollar han på mej, hans ögon ser ledsna ut. Hela han ser nervös ut.
"Öhm.. jag tror jag måste gå nu" Stammar jag. "Klockan är mycket. Tack så mycket för maten och allt"
Jag reser mej upp ur soffan och går och tar på mej skorna, Justin följer efter.
"Du går väll inte hem?" Undrar han och låter som vanligt igen.
Jag kollar upp på honom. "Jo"
"Det kan du inte göra, inte så sent!" Säger han och börjar gräva i sin jacka som hänger på en krok. "Du kan få pengar till Taxi, jag tänker inte låta dej gå hem" Han drar upp sin plånbok och tar fram några sedlar som han sedan sträcker fram till mej.
"Justin det är lungt. Det kommer gå bra" Säger jag och kollar bara på pengarna han håller fram åt mej.
Han skakar på huvudet. "Nej, ta pengarna. Jag tvingar dej! Det är farligt att gå ute så sent på kvällen, klockan är ju för fan snart elva." Säger han irriterat och viftar med pengarna framför mej.
"Nej, jag går. Vad är det du inte fattar?" Säger jag med en irriterad ton och backar ett steg bakåt och tar tag i dörrhandtaget.
"Liz, snälla bråka inte med mej!" Ber han. Men det är redan försent jag har redan bestämt mej. Jag drar ner dörrhandtaget och går ut ett steg i den svagt upplysta hotellkorridoren.
"Hej då Justin, ha det så kul med konserterna och allt annat. Jag har haft jättekul idag" Säger jag och ger honom ett leénde som han motvilligt besvarar.
"Ses vi någon mer gång?" Undrar han och jag är glad att han inte tänker tjata om pengarna mer.
Jag rycker på axlarna. "Det är helt upp till dej. Du har mitt nummer, det är bara att smsa"
"Okej, bra. Då hoppas jag att vi syns snart igen då" Han ger mej ett litet leénde och säger sedan hej då. "Ta det försiktigt" Ropar han sedan efter mej, jag svarar inte. Utan bara suckar.
Direkt när jag kommer ut i den svala mörka luften ångrar jag mej att jag inte tog emot pengarna så jag kunde ta en taxi hem. Varför ska jag alltid vara så envis?
När jag går där helt ensam kan jag inte låta bli att tänka på massa läskiga saker. Att det ska komma upp någon bakom hörnet och kiddnappa mej. Eller att det ska komma något sånt där hemskt killgäng och omringa mej. Jag skakar av mej dom hemska tankarna, jag skrämmer ju bara upp mej själv. Jag börjar istället nynna på olika melodier tyst för mej själv för att få något annat att tänka på.
Varje gång jag går förbi någon eller någon går förbi mej, får jag en klump i magen av räddsla. Och ner jag ser ett killgäng längre fram på gatan ångrar jag mej något oerhört att jag inte tog emot pengarna. Jag svär tyst för mej själv om min envishet.
Dears tjoande och mörka bullriga röster är det ända som hörs i den annars tysta natten. Jag tänker vända och ta en annan väg, men jag är alldeles för nära. Dom har redan sett mej. Och det är ingen tvekan om saken, som är fulla. Dom kommer bara närmare och närmare.
"Nämen tjenare snygging, kom och ta en öl med oss!" Ropar en kille med sluddrig röst. Alla ser ut att vara äldre än mej, dom kanske är runt 20 till 25 år. Det är svårt att avgöra i mörkret.
Jag börjar skräckslaget att backa några steg innan jag vänder mej om och börjar med raska steg gå åt andra hållet. Det hållet jag kom ifrån. Men då ser jag att det står en kille där med, han går emot mej. Jag grips av panik och mitt hjärta slår hårt i bröstkorgen. Jag frågar mej ännu en gång varför jag är så förgjordat dum.
Jag kan inte se killens ansikte för han har något mörkt för sitt ansikte och en luva på huvudet. Det ända som syns är ögonen.
Jag står alldeles stilla, helt stel av skräck. Jag hör hur dom andra killarna står och skriker på mej att jag ska komma tillbaka, och dom är säkert på väg emot mej. Men jag har ingen utväg att fly till för den ensamma killen är allt för nära nu. Han grepar tag hårt i min arm och börjar dra iväg med mej. Till min förvåningen är det åt andra hållet, bort ifrån hans kompisar.
Jag börjar skrika och streta emot och någonstans bakom mej hör jag hur dom andra killarna ropar. Jag hör inte exakt vad dom säger, men jag lyssnar inte så noga heller. Det ända jag vill är att komma loss. Jag börjar skrika högre för att någon förhoppningsvis ska höra mej och hjälpa mej.
KOMMENTERA! :D
Vad kommer hända nu? :o
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 21
"Ingen orsak. Du har fått en jävla bula ska du veta" Han biter sig i läppen och jag lägger märke till hur han kollar ner på mina läppar. I en kort sekund tror jag nästan att han tänker kyssa mej, för han lutar sig liksom mot mej och har sin blick fokuserad på mina läppar. Men han hejdar sig själv och kollar ner i golvet.
Han kollar frånvarande ner och trycker allt hårdare och hårdare med sin hand mot min panna där han håller det blöta pappret.
"Aj" Mumlar jag och lutar mej lite bakåt för att lätta på trycket.
Justin kollar snabbt upp igen. "Oj förlåt"
Våra blickar fastnar i varandra och han tar sagta ner sin hand med pappret från min panna.
"Märkte du att jag försökte.. försökte.. kyssa dej?" Han snubblar lite på orden och ser ut att ångra sig dirket efter han har sagt det.
"Öhm.." Börjar jag lite osäkert och känner hur mina kinder hettar till.
Jag hör hur han svär tyst för sig själv. "Helvete" Mumlar han och kollar ner i golvet. "Förlåt, jag måste vara snurrig i huvudet efter smällen.. förlåt."
"Det här lungt" Försäkrar jag och går iväg och slänger pappret i papperskorgen, fortfarande lite överlumpad över vad han nyss sa.
"Hur känns det i huvudet nu då?" Undrar han.
"Jag vet inte. Hur känns det själv?"
"Bra, tror jag. Är du fortfarande yr?" Han granskar sin bula i spegeln som hänger ovanför handfatet och jag går och ställer mej brevid honom.
"Lite kanske" Svarar jag. Jag kollar först på min bula genom spegeln och sen på Justins, min är något större.
"Tror du den kommer gå ner tills imorgon?" Undrar han och möter min blick i spegeln. "Alltså bulan"
"Imorgon? Jag tror det tar lite längre tid en så" Svarar jag.
"Det blir i alla fall kul att se vad pressen skriver när dom ser mej ute med världens bula. Det kommer ju bli en och annan historia. Typ, 'en hater nockade popsensationen Justin Bieber med ett basebollträ' eller 'Justin Bieber gav inte en Belieber en atougraf utan han igronerade henne totallt, fanet försökte distraherade honom och då gick han in i en stolpe, vilken klumpiduns!'"
"Så vad kommer du säga om någon undrar?" Frågar jag och skrattar.
"Att jag skallade en tjej vid namnet Liz Wilson som jag var med under min lediga tid och att dom inte har någon aning om vem det är" Säger han och flinar. "Nej, så kan jag inte säga.. folk kommer undra vem du är och rykterna kommer flöda"
"Du kan ju säga att du gick in i något, typ som en stolpe" Föreslår jag.
"Ja, jag får väll göra det" Säger han och drar lite på munnen, han vill nog inte ljuga men samtidigt kan han inte säga vad som egentligen hände. Jag vill inte att han ska göra det heller, det skulle bara skapa onödig uppståndelse och alla skulle undra vem jag är.
Vi lämnar badrummet och går ut och sätter oss i soffan igen. Justin tar upp Red Bullen som ligger i soffan och börjar bolla fram och tillbaka med den i sina händer. Sen öppnar han den och dricker en klunk.
"Den anndra är din" Säger han och nickar mot Red Bullen som jag har ställt på bordet.
"Euuww, jag tänker inte dricka något som jag har haft mot mitt huvud!" Säger jag och gör en äcklad min. Justin kollar på mej som om jag är dum i huvudet eller någonting. "Haha, kolla inte så på mej! Jag skojade ju bara" Säger jag och skrattar.
"Jag vet aldrig när du är oseriös eller när du menar allvar" Skrattar han och tar en till klunk.
"Knappt jag heller" Säger jag och flinar. "Men nu kan jag i alla fall skylla på att jag har fått en smäll i huvudet"
"Det kan jag med!" Säger han och ser mallig ut, som om det var världens grej.
"Fan vad coolt" Säger jag och härmar Justins malliga ansiksuttryck med framskjuten haka och en bitchig blick.
Han skrattar och jag öppnar min Red Bull och smakar lite på den.
Vi sitter och dricker våran Red Bull samtidigt som vi sitter och pratar. Vi sitter där i säkert flera timmar.
Vi blir avbrutna av att min mobil börjar ringa som en dåre nere i min ficka. Jag går iväg en bit för att svara och självklart är det mamma.
"Hej, vart håller du hus?" Undrar hon.
"Öhm.. hos Alex" Svarar jag, det blev hennes namn av nästan ren reflex. Jag brukar ju ofta hänga där.
"Okej, har du ätit någonting idag då?"
"Ja, jag fick mat här" Svarar jag och suckar.
"Okej bra. Jag vill att du är hemma till nio" Säger hon och jag kastar en snabb blick på klockan, den är redan halv åtta. Jag kommer inte ha alls mycket tid kvar med Justin.
"Men mamma!" Protesterar jag. "Det är sommarlov, och jag är ju bara hos Alex. Kan jag inte få komma hem lite senare?"
"Och när är lite senare då?" Undrar hon.
"Två, tre timmar eller något" Skyndar jag mej att svara.
"Okej då, jag vill att du är hemma senast 12 då. Alex bor ju i närheten och du går inte egenom några olämpliga ställen så sent på kvällen va?"
Jag vet exakt vad för 'olämpliga ställen' hon syftar på. Man får passa sig vart man går här i Los Angeles, det finns många skumma typer ute på kvällarna och dom har sina områden här och var. Jag biter mej lite löst i läppen, jag har ingen aning om vart jag kommer gå. Jag är ju inte hemma hos Alex och här ifrån vet jag inte om jag kommer gå på något sånt ställe.
"Nej mamma det är lungt" Ljuger jag.
Vi säger hej då och sen lägger vi båda på.
Jag går ut till Justin igen och då kommer jag på att jag inte ens vet om det är okej om jag stannar så länge. Jaja han får väll kasta ut mej i så fall.
"Nämen tjenare! Jag visste inte att du var här" Säger Justin med en tillgjord röst när jag sätter mej ner i soffan. "Jag gissar på att det var din kära mor som ringde" Fortsätter han.
Jag skrattar åt honom och undrar hur han visste det.
"Inte så svårt. Du sa 'MEN MAMMAAAA!'" Skrattar han och härmar min röst och tonläge.
"Haha sluta. Så sa jag inte. Inte så överdrivet i alla fall"
"Nej, men nästan" Säger han och slår mej retsamt på armen.
"Aj! Vill du att jag ska få en bula där också eller?" Säger jag och drar åt mej min arm och gör en sur min.
Han skrattar och knäpper på tven där det visas reklam för mobiltelefoner. "Åh! En sån där mobil vill jag ha!" Utbrister jag och pekar på en HTC som visas på skärmen.
"På tal om telefoner. Kan vi inte busringa?!" Säger han och kollar hoppfullt på mej.
"Busringa? Tycker du det är kul att göra det?"
"Ja, det är skit skoj"
"Aa, det tyckte jag också.. när jag gick i 3:an" Säger jag och flinar.
"Men kom igen. Det är jättekul, vi kan ju prova i alla fall och om du inte tycker det är roligt så behöver vi ju inte göra det något mer" Säger han och sänker volymen på tven.
"Okej då. Men vem ska vi ringa till?"
"Kan vi inte ringa till någon av dina kompisar?" Föreslår han och tar upp sin mobil ur fickan.
Jag tänker efter en stund. Det skulle ju faktiskt vara kul att driva med Isaac.. "Okej, jag vet en vi kan ringa till. Kan jag få din mobil?" Han ger mej sin mobil och jag slår in så att nummret blir skyddat och sen slår jag in Isaacs mobil nummer. Jag trycker på grön lur och sen på högtalare, sen ger jag mobilen till Justin.
Efter några signaler hör jag Isaacs röst svara med sin vanliga replik. 'tjenare'
Justin börjar genast prata. Och jag håller på att dö av skratt där brevid honom, det låter faktiskt trovärdigt.
KOMMENTERA! :D
Ganska kort och tråkig del. Men har ingen fantasi just nu.
Bild kommer när den kommer, det krånglar när jag ska ladda upp och har varken tid eller lust att bråka med den nu.
PeaceN'Love
Ang den dåliga uppdateringen
Hej
Jag har inte uppdaterat på ett tag pga läxor och inlämningsuppgifter som ska in nu innan betygssättningen + två prov denna veckan. Har inte hunnit! Jag är ledsen.
Hade heller suttit och skriv på novellen än att göra läxor. Men skolan går tyvärr före bloggen.
Del 23 kommer upp så fort den är helt klar! :)
PeaceN'Love
Jag har inte uppdaterat på ett tag pga läxor och inlämningsuppgifter som ska in nu innan betygssättningen + två prov denna veckan. Har inte hunnit! Jag är ledsen.
Hade heller suttit och skriv på novellen än att göra läxor. Men skolan går tyvärr före bloggen.
Del 23 kommer upp så fort den är helt klar! :)
PeaceN'Love
