JB novell

"Det var.. han" Svarar jag och stirrar rakt framför mej. "Vi måste låsa alla dörrar!"
Jag flyger upp från soffan och springer och låser ytterdörren. Och sen med Justin tätt efter mej springer jag upp till mitt rum och öppnar fönstret för att välta ner stegen, så att han inte ska kunna klättra upp för den. Sen stänger jag noga fönstret igen.
Jag kontrollerar så att alla fönster och dörrar som leder utåt är stängda och låsta ordentligt...

---

"Vi borde nog ringa polisen i alla fall." Säger Justin och kollar sig oroligt omkring.
"Nej" Säger jag samtidigt som jag går ut i halen och kollar ut genom fönstret, men det är helt tomt utanför.
"Men du är rädd. Och det är jag med. Vem vet vad han hittar på för något!"
Jag bara suckar och vet inte riktigt vad jag ska säga.
"Tänk om han gör något med mamma?!" Säger Justin och kollar stort på mej.
"Varför skulle han göra det? Han har hela tiden sagt att det är dej han kommer skada" Säger jag och försöker låta positivt, vilket är väldigt dumt eftersom inget med det här är positivt.
"Ja men nu är jag här med dej och tänk om dom typ kommer ivägen, eller nåt.."
När han säger det så, så kan jag faktiskt erkänna att det ligger någonting i det han säger.

Men vi ringer ändå inte polisen utan bara sitter i tvsoffan och väntar. Väntar på att någonting ska hända?
Jag vet inte. Men ingenting händer på flera timmar i alla fall.
"Mamma och dom anndra borde vara framme snart" Säger Justin och kollar på klockan på sin mobil.
Och fem sekunder senare hör vi hur en bil kör upp för garageuppfarten. Och inte långt efter det knackar det på dörren.
Vi går och öppnar och utanför står en lagom sur Pattie, med Scooter och Usher bakom sig. Men hon är nog även väldigt orolig. Jag tror hon vet att Justin inte skulle åka iväg bara sådär om det inte var något väldigt viktigt.
"Vart är dom andra?" Undrar Justin och ger sin mamma en kram.
"Dom andra är kvar, vi kan ju inte bara lämna alla saker och så" Svarar Pattie.
"Men nu måste ni faktiskt berätta vad det är som pågår här! Jag hoppas att det är något allvarligt, Justin du hade faktiskt en viktig intervju imorgon och vi skulle ju öva på..-" Säger Scooter men han blir avbryten mitt i meningen av Justin.
"Jaja. Jag vet! Det är allvarligt, jätte allvarligt. Men stäng dörren och kom in" Säger han och alla tre gör som han säger och sen stänger dom dörren efter sig. Jag är snabbt där och låser efter dom. Då ser jag hur Pattie kollar lite konstigt på mej, men jag bryr mej inte om det.
"Vi kan väll sätta oss i köket" Föreslår jag och börjar visa vägen dit.

När alla har slått sig ner på var sin stol börjar Justin nervöst att prata.
"Jo, det är så att Jennie..-" Han gör en lite paus, och jag ser hur Scooter kollar stort på mej.
"Åh man!" Utbrister han. "Säg inte att du är med barn?!" Säger han och kollar på mej och sen vänder han sig mot Justin igen. "Är det det du försöker säga?"
"Va?!" Utbrister Pattie och Usher samtidigt.
"Jag hoppas att du skojar med mej nu!" Säger Justin. "Nej hon är inte gravid! Låt mej prata klart!" 
Alla drar en suck av lättnad och sen låter dom Justin prata utan att avbryta.
"Jag kanske ska ta det från början istället. Ni vet dom där killarna som skada dej mamma? Och som gav mej den där fläskläppen?" Börjar han och Pattie nickar.
"Jo, alltså, Du såg bara fyra, eller hur?" Hon nickar ännu en gång. "Och jag sa ju att jag såg fem. Och ja, jag hade rätt." Sen avbryter han sig själv och kollar på mej. "Det är kanske bäst att du förklarar detta, det var ju du som var med om det" 
Jag nickar lite lätt och drar efter andan innan jag börjar med ganska ostabil röst att berätta.
Jag berättar allt från hela första början den gånger när jag tappa bort mej i New York och bad den där killen om hjälp som senare visade sig vara 'den femte'.
Alla lyssnar med häpna miner i annsiktet och när jag är klar med just den delen skakar Usher bryskt på huvudet och ser riktigt arg ut. 
"Jag sa ingenting till Justin eftersom han hotade mej och jag vågade inte. Sen så åkte vi hem, och på något sätt lyckades han få reda på det. För sen höll han på att ringa hela tiden, så han har fått tag i mitt mobil nummer också." Säger jag. Jag har harklar mej lite och fortsätter sedan. "Han sa att han ville prata med mej och jag sa att jag inte längre var i New York, men det visste han ju redan. Och han sa att om jag kom så lovade han att inte skada Justin." Jag slänger en snabb blick på Justin som sitter sammanbitet och lyssnar. Sen fortsätter jag. "Så det kändes som om jag inte hade något val. Jag gick till en park här i närheten och träffade honom. Men då hade han tydligen ångrat sig och ville inte längre prata." Jag tystnar en stund eftersom det känns som om min röst inte håller längre, då verkar Justin förstå att jag behöver hjälp.
"Han började istället säga hur snygg hon var, han kysste henne och taffsade. Mot hennes villja förstås. Det gick till och med så långt så att han försökte klä av både henne och sig själv." Säger Justin sammanbitet.
"Jag lyckades knuffa bort honom och springa där ifrån. Sen ringde jag Justin direkt" Säger jag och känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken. "Jag vet att jag gjorde fel som inte sa något tidigare. Jag känner mej så dum som lät detta pågå. Allt detta hände igår kväll" 
Nu låter jag bara tårarna rinna ner för min kind utan att bry mej om det.
"Men lilla gumman" Säger Pattie och kommer runt bordet och kramar mej hårt. Hon håller om mej länge och viskar tyst i mitt öra att det kommer lösa sig och bli bra igen.
"Han ringde för några timmar sen också" Säger Justin. "Vad var det han sa Jennie?"
"Att det var mitt val att blanda i dej och att det inte var smart. Och så sa han att det var hans tur att spela nu eller något sånt" Säger jag.

Scooter har försvunnit ut från rummet och jag hör att han står i hallen och pratar allvarligt med någon i sin mobil. Jag kan gissa på att det är mina föräldrar.
Efter en stund kommer han tillbaka.
"Jennie, jag har pratat med dina föräldrar. Dom är snart hemma." Säger han och kollar på mej.
För att visa att jag har försått nickar jag.
"Du och Justin behöver inte bry er mer om detta. Det är ingenting för er, vi kommer lösa detta. Men jag tror att dina föräldrar vill prata med dej sen" Säger han sedan och ler lite svagt.
"Har du berättat för dom?" Undrar jag.
"Ja, lite kortfattat bara" Svarar han. "

Det dröjer inte alls lång tid innan mamma och pappa är hemma. Båda två verkar väldigt oroliga.
Vi sätter oss ner ännu en gång runt köksbordet och jag får med hjälp av dom andra att berätta allt igen eftersom jag knappt kan prata på grund av alla tårar som kommer hela tiden utan att jag kan hjälpa det.
"Ni båda ser trötta ut" Konstaterar mamma och kollar på mej och Justin efter att vi, eller mest dom vuxna, suttit och diskuterat saker och ting en stund. "Det är okej, att ni går och sover en stund"
Jag ger mamma och pappa varsin kram innan jag och Justin går uppför trappan och sen mot min säng...

---

KOMMENTERA! :D


Idag fyller Justin hela 17år! megastort GRATTIS till honom :) <3


PeaceN'(Bieber)Love