JB novell

Justin har lovat att han ska ta med mej hem till sig och vid pizzerian där vi mötes första gången, bara för att få mej att kanske komma ihåg.
Det är som ett hål i mitt minne dom gångerna Justin är med. Varför just när han är med? Jag fattar inte..

---

Justins Perspektiv:
Det känns bra när jag och Jennie (och Kenny, men det räknas inte) är på väg till Pizzerian.
Det är en varm och skön dag.
"Här är det." Säger jag och stannar till.
Hon kollar sig omkring och sen kollar hon tillbaka på mej igen.
"Så det var här vi träffades första gången?"
"Japp"
"Romantiskt.." Säger hon och flinar lite.
Jag flinar tillbaka.
"Du var så vacker.. Jag kunnde inte sluta kolla på dej" Säger jag sedan.
Hon ler lite generat mot mej, hon är så söt även om hon har lite små sår i annskitet. Hon är fortfarande tjejen jag blev helt förälskad i.
"Är du hungrig föresten?" Undrar jag. "Nu när vi ändå är vid en Pizzeria"
"Ja, visst" Svarar hon och ler.
Vi går till Pizzerian men vi bestämmer oss för att sitta inne även om det är fint väder, jag gillar inte när folk tittar på mej när jag äter. Sen är det nog bäst att sitta där inne ifall det kommer fans.
"Du minns inte va?" Undrar jag när vi satt oss ner för vänta på att Pizzorna ska bli klara.
"Nej.. förlåt.."
"Du behöver inte be om förlåtelse för det."
"Nej men, du gör verkligen allt för att få mej att komma ihåg.  Det kommer väll sluta med att vi kommer göra alla saker som vi redan gjort exakt samma, eller nåt.." Det sista säger hon med ett litet flin i annsiktet.
"Haha, jag hade inte haft något emot det" Säger jag och ler och precis då kommer våra pizzor.
Vi börjar äta och det riktigt gott med mat.
Vi sitter och småpratar lite under tiden vi äter.
"Åh, nu är jag propp mätt" Säger Jennie och lutar sig bakåt när hon ätit upp ungefär halva pizzan. Och vid det laget är jag klar med hela min pizza och jag är också proppmät.
Vi går ut från Pizzerian och börjar gå.
Det är ganska jobbigt att Kenny följer oss vart vi än går, men jag vet ju att han måste det.
Vi bestämmer att vi ska åka hem till mej istället när vi har gått en stund.

Precis som första gången Jennie såg mitt hus så får hon värsta minen i annsiktet.
"Haha, du behöver inte se ut så där. Du har redan sett mitt hus" Säger jag och skrattar.
"Men jag kommer ju inte ihåg det. Shit, vad stort det är!" Säger hon och skrattar till.
Vi går in och sen upp på mitt rum. Jag sätter mej i min säng och hon sätter sig brevid.
Sen sitter hon och kollar på mej en stund innan hon tillslut frågar:
"Är du fortfarande kär i mej?"
Jag behöver inte ens tänka efter. Jag är fortfarande kär i henne!
"Ja!" Säger jag utan att tveka. "Men är du kär i mej..?" Undrar jag sedan.
Hon sitter tyst en stund kollar på mej med en blick jag inte kan tyda, jag känner att jag får lite smått panik. Tänk om hon inte gillar mej längre, ett slag i huvudet kanske kan förändra mer än man tror? Eller..? 
Hon biter sig i läppen och ser så där otroligt söt ut, sedan börjar hon närma sig mej.
Våra läppar möts, och jag har verkligen saknat den kännslan.
"Ja.." Hinner hon säga percis innan jag kysser henne igen.
Nu kunnde tiden bara få stanna, det hade inte gjort mej något.

Jennies Perspektiv:
Jag lägger mej ner och Justin lägger sig över mej och fortsätter kyssa mej.
Jag vet inte hur jag ska beskriva kännslan, det är helt underbart, bara jag och han.. tror inte det kan bli bättre.
"Jag älskar dej" Säger han och ler.
Jag hade visst fel..det kunnde bli bättre. De tre orden är nog dom mest betydelsfulla i hela världen.
"Jag älskar dej med"
"Jasså? Är du heeeelt säker på det?" Skojar han och börjar kittla mej.
Jag börjar tjuta av skratt och försöker slå bort honom, men han är mycket starkare än mej.
"Justin sluuuuuuta!" Skriker jag samtidigt som jag håller på att skratta halft ihjäl mej.
Men han bara fortsätter.
Jag börjar känna mej lite yr.
"Justin seriöst sluta" Säger jag och försöker få honom att sluta, men han tror fortfarande att det bara är på skoj.
Allt börjar snurra och det känns som om jag ska svimma vilken sekund som helst.
"Justin!" Skriker jag, sen svartnar det framför mej.

Jag vaknar upp igen av att jag bli alldeles blöt i annsiktet.
"Vad hände?" Undrar jag och försöker sätta mej upp, men då börjar det snurra igen så jag lägger mej ner igen.
"Du svimmade" Säger Justin. "Jag hällde vatten över dej, har hört att man ska göra det"
"Okej."
"Förlåt. Det var mitt fel. Jag skulle slutat när du sa till.." Säger han och ser riktigt skuldmedveten ut.
"Nej, det var inte ditt fel, du kunde ju inte veta." Försäkrar jag honom om.
"Förlåt i alla fall." Säger han och pussar mej lite lätt på munnen. "Hur mår du?"
"Bra" Svarar jag utan att veta om det är sant eller inte.
Jag reser mej upp och den här gången snurrar det bara lite. Men Justin verkar märka det ändå.
"Är det säkret?" Frågar han och lägger en han på min axel.
"Ja, det är säkert!" Säger jag och försöker le övertygande mot honom.
"Vi kanske borde åka till sjukhuset ändå.." Invisas han.
"Justin. Jag mår bra!" Säger jag och skrattar till. "Jag svimmade bara"
Han ger tillslut med sig och bestämmer sig för att tro på mej trottsallt.
Justin sätter på en film och vi sätter oss i hans säng för att kolla på den.
Men ingen av oss kollar så mycket på den vi sitter mest och pratar med varandra.
"Det är en sak jag undrar över.." Säger jag.
"Okej, vadå?" Undrar han nästan lite oroligt.
"Jo, alltså.. borde inte du ha massa konserter och intervjuer och sånt?"
När jag frågar det ändras hans annsiktsuttryck till alvarlig.
"Jag mådde jättedåligt när jag inte visste om du skulle överleva eller vad som skulle hända, så vi ställde in allt tills en tid framöver." Förklarar han.
"tills en tid framöver?" Ekar jag.
"Jag vet inte exakt när. Men snart hoppas jag, jag vill börja igen, jag har faktiskt saknat det. Och så vill jag inte göra mina fans besvikna."
Jag ler över hur otroligt omtänksam han är, jag kan nästan svära på att han nästan gör vad som helst för sina fans. Och han älskar det han gör. Jag kan inte fatta hur man kan ha ett så stort hjärta.
"Du har ett stort hjärta Justin" Säger jag och ler mot honom.
"Mitt hjärta tillhör dej, det är du som har tagit det" Säger han och ler tillbaka.

Jag kollar upp på tv-rutan och märker att det är eftertexter. Vi har suttit och pratat bort hela filmen.
Jag kollar på Justin och då helt plötsligt bryter båda ut i gapskratt.
Jag vet inte riktigt vad det är vi skrattar åt, men båda två skrattar så mycket så att tårarna rinner.
"Vad skrattar vi åt?" Undrar jag sammtidigt som jag försöker att sluta, men det går inte.
"Jag vet inte" Säger Justin och skrattar ännu mer.
Jag vet inte hur länge vi sitter där och bara skrattar, men efter en stund kommer Pattie in i rummet och undrar vad vi håller på med. Men vi skrattar så mycket så vi knappt kan prata.
"Åh hej mamma" Säger Justin med en sån där duktiga-pojken-röst när han lugnat ner sig lite och igronerar frågan. Det gör ju det hela inte lättare för mej, jag börjar skratta ännu mer.
"Åh hej mamma" Härmar jag med samma löjliga röst. Då börjar Justin skratta igen och Pattie bara kollar konstigt på oss och skrattar lite hon med.
Så småning om märker hon att det inte går att prata med oss så då går hon igen.
Nu har jag lugnat ner mej lite, men Justin skrattar fortfarande minst lika mycket.
Helt plötsligt gör han ett konstigt grisljud när han skrattar och spottar mej i annsiktet.
"Ååh, du spottade mej i annsiktet!" Skriker jag skrattande och puttar till honom.
Han skrattar så mycket så han välter när jag puttar honom.
"Såå kul är det inte" Säger jag och lutar mej över honom så han inte kan resa sig upp.
"Jo!" Säger han och tar ett djupt andetag. "Jag är törstig. Kan du flytta på dej?"
"Nej det kan jag inte" Retas jag.
"Nä okej då, du behöver inte. Jag kan få bort dej ändå" Säger han och flinar. "OMG KOLLA DÄR ÄR JUSTIN BIEBER!!!" Skriker han sedan hysteriskt och pekar mot dörren.
Jag kollar atoumatiskt ditåt och då passar han på att putta bort mej.
"Hahah du gick på den!" Säger han och skrattar.
Innan jag hinner svara försvinner han iväg. Anntagligen för att hämta något att dricka.
Efter en stund kommer han tillbaka med en stor coca cola.
"Coca cola på beställning!" Säger han och gör en tjusig snurr samtidigt som han stänger dörren till rummet.
Han sätter sig ner brevid mej i sängen och börjar med detsamma att halsa ur flaskan.
Sen räcker han över den till mej och jag gör samma sak, eller jag försöker, när jag dricker för mycket på en gång får jag bara tårar i ögonen av kolsyran.
Jag ger flaskan till Justin igen och han dricker minst lika mycket igen.
"AAAHH" Säger han när han är klar. "Det var gott"
"Kan vi inte gå ut?" Undrar han sedan "Bara i trädgården, jag lovar det kommer inte komma några paparzzin denna gången"
"Paparazzin?" Frågar jag.
"Just det.. jag glömde att du inte minns. Sist gång vi var ute i min trädgård kom det paparazzin och tog bilder på oss när vi hade vattenkrig, men vi märkte ingenting fören bilderna redan hade spridit sig överallt" Förklarar han.
Vi går ut till hans baksida som är riktigt stor, det finns en pool också.
"Har du pool!" Utbrister jag.
"Yepp" Svara han och vi börjar gå till den.
"Har du mobilen på dej?" Undrar jag bara sådär utan någon anledning, eller..
"Nej. Har du?" Svara han. "Eller varför frågade du föresten"
"Nej. Jag bara undra för då kan ju jag göra såhär" Säger jag och puttar i honom i poolen.
"Fan ta dej!" Skriker Justin och ruskar på huvudet så allt vatten skvätter på mej.
Jag bara skrattar, han är riktigt snygg när han är blöt.
"Hjälp mej upp" Säger han och räcker upp sin hand för att jag ska dra upp honom, jag tar tag i den och jag känner att han är på väg att dra ner mej med när han helt plötsligt hejdar sig.
"Fan. Jag kan inte dra ner dej va? För såret i huvudet?" Frågar han en aning besviken.
"Haha nepp, precis. Jag får inte bada.. jag kan DÖÖ då!" Säger jag överdrivet och drar upp honom ur poolen.
"Om du inte haft någon alvarlig anledning så hade jag faktiskt dragit ner dej" Säger han när han kommit upp.
"Det förvånar mej inte" Säger jag och skrattar och i samma sekund går solen i moln.
Justin kollar upp mot himlen med en bekymrad min.
Jag kollar också upp och upptäcker att det är ett grymt stort svart moln som skymmer solen.
"Vi kanske ska gå in.." Säger jag och kollar oroligt på Justin.
"Aa, det kanske blir åska" Svarar han.
Jag får en klump i magen. Fan jag som hatar åska!
Vi går in och sen stund efter brakar ovädret loss, och jag är skit rädd. Vilket Justin märker även fast jag försöker dölja det.
"Naww är du rädd för åskan?"
"Aa, lite kanske.." Svarar jag
"Lite?" Säger han och skrattar. "Kom vi kan ha det jätte mysigt"
Han klappar i sängen brevid sig och jag sätter mej där och lutar mej mot hans axel...

---

KOMMENTERA! :D

Btw, jag hinner inte uppdatera så ofta, skolan har börjat och dom har redan bombaderat oss med läxor. Hinner max en del om dagen.
Det är väldigt olika hur långt en del tar att skriva, det kan ta allt från 1-4 timmar.
Jag hoppas att ni förstår varför jag inte kan uppdatera så ofta.
Men kommentera mycket det gör mej peppad och får mej att vilja skriva! :)

PeaceN'Love