JB novell

Vi går in och sen stund efter brakar ovädret loss, och jag är skit rädd. Vilket Justin märker även fast jag försöker dölja det.
"Naww är du rädd för åskan?"
"Aa, lite kanske.." Svarar jag
"Lite?" Säger han och skrattar. "Kom vi kan ha det jätte mysigt"
Han klappar i sängen brevid sig och jag sätter mej där och lutar mej mot hans axel...

---

"Jag är inte rädd för åskan"
"Nene okej, jag tror dej" Säger han men jag vet att han egentligen inte tror mej, det är ju ganska uppenbart att jag är rädd.
Vi sitter där och småpratar när strömmen helt plötsligt går och det blir kolsvart i hela huset.
Då kommer Pattie upp med både sterinljus och värmeljus som vi kan tända, och en ficklampa.
Vi ställer ljus lite här och där i rummet och sen sätter vi oss i Justins säng igen.
Han håller in ficklampan och lysser mot ett hörn i rummet.
"Ser du? Det står någon där!" Säger han med darrig röst.
Jag kollar, men det står inte alls någon där.
"Sluta! Du försöker bara skrämma mej" Säger jag och slår honom lite retasmt på armen.
"Nej. Jag lovar det står någon där!" Envisas han med samma skrämda röst.
"Men jag lovar också, det är ingen där. Ska jag gå upp och bevisa det?"
Han svarar inte så jag gör det. Jag går bort till hörnet där han lyser med ficklampan och kollar mej omkring.
"Kolla, ingen här" Säger jag och sträcker ut med armarna.
"Jo. Nu är ju du där" Säger han och flinar.
"Haha. Sluta vara så jobbig nu!" Säger jag och går tillbaka.
"Kunde du inte bara blivit rädd.. och typ krypit upp i min famn bara" Säger han och gör en ledsen min.
"Haha. Det kunde jag gjort ändå" Svarar jag och ler.
Jag kryper upp i hans famn. Vi sitter så en stund och bara myser och småpratar.
Helt plötsligt knackar det på dörren och Pattie kommer in. Både jag och Justin rycket till lite.
"Åh vad mysigt ni har gjort det!" Utbrister hon när hon ser alla ljus. 
Hon säger att jag får stanna över natten eftersom klockan börjar bli mycket och ovädret ännu inte dragit över.
Och det har jag verkligen ingenting emot!
"Hur mycket är klockan?" Frågar jag Pattie.
"Halv elva. Det finns mat där nere om ni vill ha" Säger hon. "Men nu ska jag lämna er ifred" Säger hon sedan och går ut och stänger dörren.
En stund efter hon gått går vi ner för att äta, men innan vi går släcker vi alla ljus.
Pattie har kokat pasta och köttfärssås till oss. Anntagligen innan strömmen gick. Men det är lock över det så det har bara kallnat lite.
Justin öser på jätte mycket pasta och köttförssås, så mycket så jag nästan är osäker på om han kommer orka äta upp allt.
Men det gör han, och han är klar långt före mej.
"Hur kan du äta så snabbt?" Undrar jag med munnen full med mat.
Han tar det sista på gaffeln och stoppar in det i munnen.
"Hur kan du äta så sagta?" Säger han och härmar mej.
"Jag frågade först"
Han tar en klunk saft från sitt glas, sen sitter han där med saft i munnen och flinar konstigt på mej.
"Vad gör du? Du ser ut som en apa" Säger jag och kan inte låta bli att skratta, när jag gör det blir det något konstigt grisljud.
Och då ser jag att Justin håller på att explodera där på anndra sidan bordet.
"Nej, spotta inte ut det där på mej!" Säger jag och skrattar.
Han sitter fortfarande och försöker svälja, men det verkar inte gå så bra. Då känner jag att jag behöver ta fram min.. vad ska man säga..? Lugnande sida typ.
"Okej, Justin, ANDAS, ANDAS!" Beodrar jag och visar hur man ska göra.
Men det verkar inte hjälpa något vidare bra.
Det slutar med att han springer bort till diskhon och spottar ut allt där och sen står han och skrattar som en dåre.
Jag skrattar lite också men det är nog mest för att han gör det, jag fattar egentligen inte vad det är som är så himmla kul.
När han lugnat ner sig går vi upp till hans rum igen.
"Mamma! Har vi något godis hemma?!" Ropar Justin från trappan.
"Tror det, kolla i skåpet!" Ropar hon tillbaka.
Jag och Justin springer tillbaka till köket och hämtar godis och häller allt i en skål. Sen tar vi med oss det upp.
Det är kolsvart i hans rum och jag ser inte vart han tar vägen.
"Hallå? Vart tog du vägen?" Undrar jag och tar ett försiktigt steg in i rummet och då, helt plötsligt från ingenstans hoppar han fram framför mej och lyser med ficklampan under sin haka.
Jag skriker till och han börjar skratta.
"Nu skrämde jag dej allt!" Säger han och kramar om mej hårt. Sen vinglar vi runt med varandra i rummet.
Han slänger sig i sängen med mej och då helt plötsligt kommer strömmen tillbaka.
Det gör ont i ögonen av det plötsliga ljuset och jag är tvungen att blinka flera gånger.
Justin ljublar som om hans favorit lag i hockey eller något just vann världens största match.
Han springer till sitt skrivbord och hämtar godis skålen som han har ställt där, och sen sätter han sig mot väggen och börjar vräka i sig godis.
"Haha, du kastar dej visst alltid över godiset" Säger jag och skrattar.
"Vad menar du?" Frågar han och spricker upp i ett litet leénde.
"Ja. När Ryan, Chaz och Christian var här gjorde du samma sak, men då tvingade du Christian att hämta godiset.."
I samma sekund som jag säger det går det upp för mej att jag.. minns..! Mitt minne har kommit tillbaka! Jag minns allt precis allt!
Justins leénde blir ännu bredare så alla hans tänder syns.
"Jag kan knappt tro det! Ditt minne är tillbaka!" Säger han och kramar om mej av lycka.
"Inte jag heller..." Säger jag och skrattar.
Han släpper taget om mej och kollar på mej och sen tar han mitt huvud i sina händer och kysser mej.
"Du ska bara veta hur lycklig jag är nu!" Säger han innan han kysser mej ännu en gång.
Kyssen blir mer och mer panssionerad.
Han lägger sig över mej och kysser mej upp för halsen och jag ryser till.
Då knackar det på dörren och Justin slutar snabbt med det han håller på med och båda sätter sig snabbt upp.
Pattie kommer in och säger godnatt till oss och säger att hon går och lägger sig nu.
Men jag och Justin stannar uppe en stund till och bara myser

"Är du trött?" Undrar Justin och kollar på mej.
"Lite" Svarar jag. "Är du?"
"Samma här" Svarar han
Vi bestämmer oss för att i alla fall gå och borsta tänderna och så nu.
Jag får en tandborste av Justin, oanvänd så klart, eftersom jag inte har med mej någonting.
Vi båda står och borstar tänderna samtidigt, och Justin nynnar lite på Baby. I refrängen tar han ut tandborsten ur munnen och håller den framför sig som en mikrofon och börjar vråla högt;
"AND I WAS LIKE BABY, BABY, BABY OOH.." osv
Jag börjar småskratta lite åt hans plötsliga utbrott.
Och lika plötsligt som han började, slutar han och fortsätter att borsta täderna som ingenting hänt.
När vi är klara går vi tillbaka till hans rum och han hämtar shorts och en t-shirt som jag kan sova i.
"Du kan byta om på toan" Säger Justin och räcker över kläderna till mej. "Eller så kan du göra det här.."
"Hahah, jag tror jag gör det på toan" Säger jag och blinkar med ena ögat, sen försvinner jag bort till toaletten.
När jag ändå är på toan passar jag på att tvätta bort mitt smink så jag inte ser ut som ett spöke när jag vaknar nästa morgon.
När jag kommer tillbaka har Justin både hunnit byta om och bädda åt mej på en madrass på golvet.
"Damn!" Säger Justin när jag kommer in och granska mej från topp till tå.
"Vad?" Undrar jag.
"Du är så snygg!" Säger han och biter sig i läppen.
"Ljug inte" Säger jag och ställer mej upp på tå för att kyssa honom.

Vi ligger och pratar ännu en stund till, eller en ganska lång stund till.
Men efter ett tag somnar jag, men jag vaknar snart igen av att Justin viskar mitt namn och skakar mej lite lätt.
"Vad är det?" Undrar jag trött.
"Jag kan inte sova när du snarkar så" Säger han och flinar.
"Jag snarkar inte!" Säger jag och tar min kudde och kastar den på honom.
"Ehm.. Jennie.." Säger han och kastar tillbaka kudden. "Varför sover du inte här uppe med mej istället?"
"Jag vet inte. Du har inte bett mej. Och föresten så stör jag kanske med mina 'snarkningar'." Säger jag.
"Haha. Du får sova här uppe, om du inte snarkar"
"Okej, jag lovar. Jag ska inte." Säger jag och tar med min kudde upp och kryper under täcket brevid Justin.
Han lägger sin arm runt om mej.
"Godnatt sötnos" Säger han och pussar mej på pannan.
"Godnatt" Svarar jag.
Sen somnar jag nästan direkt.

Nästa morgon vaknar jag med Justin sovande sött brevid mej.
Jag ler när jag kollar på honom. Hur kan han vara så himmla söt när han sover?
Klockan är bara halv åtta, jag kan ju lika gärna sova en stund till.
Jag lägger mej till rätta och försöker somna om, men det går inte. Jag känner mej faktiskt ganska pigg.
Men också väldigt kissenödig. Så jag tassar tyst upp för att gå på toa.
Justin sover fortfarande när jag kommer tillbaka, jag lägger mej ner brevid honom igen så tyst jag kan för att inte väcka honom, men jag råkar lägga mej på hans arm men han sover lika gott för det.
Jag ligger en lång stund och bara kollar på honom.
Efter en stund märker jag att han börjar vakna, då stänger jag snabbt ögonen och låtsas sova.
Varför jag gör det, vet jag inte.
Jag känner att han kollar på mej och sen går han försiktigt ut ur sängen och försvinner ut från rummet.
Han är borta ett bra tag, och jag undrar vad han håller på med. Men precis när jag tänker gå upp och kollar efter hör jag att någon kommer in i rummet.
Jag känner hur personen sätter sig på sängkanten.
"Jennie. Är du vaken?" Hör jag Justins välbekanta röst säga.
Jag öppnar försiktigt ena ögat.
"Jag har gjort frukost" Säger han då.
Då ser jag brickan han har i knät som är full med massa goda saker.
Hur gullig får man bli tänker jag för mej själv och ler.

---

Kort del, I know !
Nu har hon fått tillbaka minnet i alla fall! :)

KOMMENTERA :D

PeaceN'Love