JB novell

Under våran åk tur stannar vi och köper mat på McDonald's.
Men Justin har lovat något alldels specielt till ikväll. Jag undrar vad det kan vara.
Det ska ju också såklart bli en överraskning...

---

Justin verkar ganska hyper inför kvällen.
Vi åker tillbaka till Eiffeltornet och nu när mörkret har börjat falla är det helt upplyst och det är så vackert.
Vi åker upp för hissen ännu en gång, bara jag och Justin. Och även denna gången är det inget annat folk där.
Om man jämnför utsikten när det är ljust som när det är mörkt vinner när det är mörkt lätt! Det är så vackert när hela stan är upplyst.
Högst upp står det ett litet runt bord med ett ljus tänt i mitten.
Justin drar ut en stol till mej och jag sätter mej ner. Sen går han runt bordet och sätter sig mitt emot mej.
Det står olika sorters plockmat på bordet, så som baguetter, olika franska ostar och anndra franska saker.
Det ser väldigt gott ut.
"Varsågod min sköna" Säger han och häller upp lite dricka i mitt glas.
"Skål!" Säger han sedan och höjer sitt glas och skålar det i mitt.
Det här är nog den romantiskaste middagen i hela mitt liv.
Sitta högst uppe i Eiffeltornet och äta en romantisk middag på kvällen med killen man älskar, bättre kan det nog inte bli.

Sen åker vi tillbaka till hotellet.
Klockan är ganska mycket, men vi bestämer oss ändå för att ta ett bad i poolen under den stjärnklara himmlen.
Justin kollar alltid lika stort på mej när jag kommer ut fron badrummet efter jag har byttit om till bikini.

Vi står på poolkanten hand i hand och hoppar i det varma vattnet.
Den här gången är vattnet varmare än luften.
Vi badar en stund sen går vi upp och byter om.
Efter det går vi och lägger oss.

Tiden går verkligen snabbt när man ha roligt, dom tre sista dagarna har gått på ett kick!
Det är synd att vi ska åka hem imorgon. Jag hade gärna stannat här med Justin i hela mitt liv!

Jag ligger i sängen och försöker sova men jag har oerhört ont i bakhuvudet.
Jag vet inte om det är en vanlig huvudvärk eller vad det är.
Jag ligger i ca 30 minuter till och försöker sova men det blir bara värre och värre, jag börjar känna mej snurrig också.
Egentligen vill jag inte väcka Justin, han ser ut att sova så gott men jag står inte ut mer.
Smärtan gör så att jag vill skrika i högan sky.
Han kollar oroligt på mej när jag berättar.
"Men du har väll tagit dina tabbletter?" Undrar han.
"Tabbletter?" Ekar jag. "Nej.. Fan!"
"Har du inte tagit dom?!"
"Nej, jag tror jag till och med har glömt att ta med mej dom" Säger jag.
Hur dum får jag bli? Hur kunnde jag glömma tabbletterna, mamma som påminnde mej flera gånger!
Jag anntar att detta är priset jag får för att våra så himmla korkad.
"Helvete.." Hör jag Justin mummla sen börjar det snurra och jag ser suddigt och dubbelt av allting.
Jag känner att jag faller bakåt och det sista jag hör är att Justin ropar mitt namn.

Justins Perspektiv:

Jag skakar hennes livlösa kropp, men ingenting händer. Hon anndas normal i alla fall.
Jag bär upp henne försiktigt i min famn och sen springer jag ut från våran suite.
Jag kan ju inte lämna henne ensam utan uppsikt. 
Jag ställer mej utan för Scooters rum och knackar först försiktigt på.
Sen kommer jag på att vad är meningen med att knacka försiktigt? Jennie har svimmat och kommer nog inte vakna av att jag bankar på en dörr.
Jag börjar slå hejvillt på dörren för att han ska vakna, men ingenting händer.
Då slår jag ilsket knytnäven i dörren så hårt jag bara kan. Det värker till i den, men det ingronerar jag.
Och då, äntligen öppnar en söming Scooter dörren.
"Justin.." Säger han trött och gnuggar sig i ögonen.
Han hinner inte säga något mer innan jag avbryter.
"Jennie har svimmat!!" Skriker jag.
Scooter kollar skräckslaget ner på Jennie som ligger helt stilla i min famn.
Sen tar han snabbt upp mobilen och ringer. Antagligen en ambulans eller något.
"Vad hände?" Undrar han sedan. Och då har även Kenny kommit ut. Han vaknade väll av mitt skrikande och bankande.
"Hon har glömt att ta sina tabbletter. Hon väckte mej för att hon hade ont i huvudet och kännde sig yr. Och sen helt plötsligt föll hon bara ihop." Förklarar jag snabbt med gråten i halsen.
Både Scooter och Kenny nickar.
"Det kommer en ambulans när som helst. Vill du bära ner henne, eller ska jag ta över?" Undrar Scooter.
"Nej, jag bär henne!" Säger jag bestämt och trycker på hissknappen.
Vi åker ner till lobbyn och det kommer fram personal till oss som undrar vad som hänt och strax efter det kommer det en ambulans.
Dom bär in Jennie på en bår och både jag Scooter och Kenny får åka med till sjukhuset.
Jag är orolig hela tiden, jag har varit med om detta förut, att inte veta om tjejen i mitt liv kommer att överleva och det är en sak jag absolut inte vill uppleva igen.
Jag skulle göra vad som helst, vad som helst, för att göra så att hon blir bra...

---

KOMMENTERA! :D
Jag har fått mycket mer besökare den senaste tiden :) Tack!  Men minde kommentarer.. :(
Borde väll vara tvärtom? ;d

Om ni kommenterar duktigt kanske ni får en till del idag :)


PeaceN'Love