You're everything I could ever wish for - Del 31

Jag hör hur det prasslar där inifrån och efter någon minut kommer hon tillbaka med en skål med chips.
"Vi hade inget godis så chips får duga" Säger hon och proppar i sig några chips innan hon ställer ner skålen på bordet framför oss. Till och med när hon har munnen fullproppad med chips är hon det sötaste jag någonsin sätt.





Filmen rullar på och det börjar allt mer likna en skräckfilm. Liz sitter uppkrupen i soffan och ser vättskrämd ut.
"Varför valde vi denna filmen?" Säger hon med ynklig röst och makar sig lite närmare mej.
Jag ler lite för mej själv. "Du sa ju att du inte blir rädd för sånt" Jag kollar på henne och hon möter min blick.
"Jag kanske ljög, och jag visste inte att den skulle vara så läskig"
"Jag trodde du hade sett den förut" Säger jag och flinar lite.
"Nej. Jag har inte vågat kolla på den.." Erkänner hon och ler lite mot mej.
Vi säger inget mer utan fortsätter att kolla på filmen när det helt plötsligt hörs något konstigt ljud ifrån hallen. Liz rycker till och jag märker hur hela hon blir på helspänn. Hon pausar filmen och ger mej en skräckslagen blick när samma ljud hörs igen.
 Om jag hade kunnat förklara vad ljudet kom ifrån så hade jag gjort det, men nu kan jag inte det. Det lät inte som att någon kom in genom dörren eller försökte låsa upp den. Ljudet lät mer dovt, som en dov duns nästan och lite skrapigt.
"Vad var det för något?" Viskar hon och kryper upp i min famn. Jag tar chansen och lägger min arm runt henne.
"Jag vet inte" Viskar jag tillbaka.
"Justin, jag är rädd" Piper hon. "Du får gå och kolla vad det var. Tänk ifall det är inbrott, eller tänk om vi är hemsökta!"
Jag skrattar lite tyst. "Vi borde inte kollar på den där filmen, det var säkert inget" Säger jag och försöker låta lugn, men om jag ska vara ärlig så är det en aning läskigt. "Men heey, vart håller hunden hus?" Undrar jag.
"Jag vet inte, hon ligger väll där uppe och sover eller något. Jag har i alla fall inte sätt henne gå ner" Säger hon.
"Så det kan inte ha varit hon då?" Undrar jag, hon kan ju ha smygit ner utan att vi har märkt det. "Prova att ropa på henne"
Liz rätar lite på sig i soffan. "Puss, vart är du? Kom då Puss!" Hon vågar inte säga det i normal samtalston så det blir med en väsning. Ingenting händer så hon ropar igen, lite högre denna gången. Och då kommer Puss springandes ut ifrån köket.
"Hon kan ju ha varit i hallen, man ser ju inte den här ifrån" Säger jag och jag känner hur Liz äntligen slappnar av lite.
"Var du ute i hallen? Var du det lilla vännen?" Säger hon med sin 'hundröst' "Det var säkert hon" Konstaterar hon och kollar hastigt upp på mej och jag nickar. "Undra vad hon gjorde" Hon klappar Puss som glatt viftar på svansen, sen ger hon henne några chips innan vi startar filmen igen.
Liz flyttar inte på sig utan låter mej ha min arm runt henne och det känns som om jag skulle kunna vara så nära henne för alltid.

Jag tänker på hur det hade varit om vi var tillsammans. Tänk att kunna krama henne när man ville, tänk att kyssa hennes mjuka läppar. I och för sig har jag ju gjort det, men det var ett misstag och det varade inte alls länge. Tänk att få kalla henne för min. Någon gång, någon gång ska jag berätta för henne vad jag känner. Men inte nu.
Hon ser mej bara som en kompis, men ändå står jag snart inte ut med att inte kunna säga hur jag verkligen känner. Just nu ser jag henne som en kompis, men det är bara för jag vet att vi bara är kompisar, men jag skulle kunna se henne som min flickvän också. Jag gillar henne verkligen och jag skulle kunna älska henne, faktum är att jag nog redan gör det, jag älskar henne så att det gör ont. Och jag vill så gärna berätta det för henne. Men kanske förstör jag våran vänskap då?

Liz's Perspektiv:

Klockan är runt nio tiden när filmen är slut och då går vi direkt upp till mitt rum. Utanför alla fönster har det börjat blåsa ordentligt och om man ska tyda dom otäckt mörka molnen så blir det nog regn när som helst.
"Mysigt väder" Konstaterar jag sarkastisk och stänger igen mitt sovrummsfönster och i samma sekund börjar regnet ösa ner.
"Ja." Säger Justin. "Tänk om jag skulle tvinga dej att gå ut i det" Han flinar och drar upp sina byxor som håller på att åka ner.
"Det finns inget du kan göra för att få mej ut i det där pissvädret"
Han flinar ännu mer, vilket gör mej oroligt. Jag ser på honom att han tänker göra något. "Hm.. jag antar att det är upp till bevis att jag kan det" Säger han och rycker lite på axlarna. Hans ögon blixtrar till och innan jag hinner reagera har han burit upp mej i sin famn.
"Vad gör? Släpp ner mej!" Skriker jag och försöker komma ner.
"Vi ska ju ut i regnet" Säger han och börjar gå ut från rummet och ner för trappan med mej desperat skrikandes, men han bara skrattar roat.
"Justin, det är inte roligt! Du skulle bara våga ta ut mej i regnet." Säger jag när han öppnar altandörren som leder ut till baksidan.
"Ta det lungt. Du kommer inte precis drunkna av lite regn" Säger han och skrattar samtidigt som han tar ett bestämt steg ut på altanen. 
"Det här är inte lite regn Justin!" Säger jag men det ingronerar han fullständigt. Istället går han ut med mej på gräsmattan, vilket inte tar mej än fem sekunder men ändå har vi redan blivit helt pisseblöta. Han släpper ner mej i det våta kallagräset och jag kollar upp på honom. Osäker på om jag ska springa in eller inte.
"Så farligt var det ju inte. Ganska härligt.." Säger han och drar sin fingrar genom sitt blöta hår.
"Du är elak Justin, vet du det?" Muttrar jag.
Han skrattar lite lätt och sen tar han min hand. "Kom så dansar vi" Säger han och drar med mej längre ut på gräsmattan som om det var ett stort dansgolv eller något.
"Men jag kan inte dansa. Speciellt inte i spöregn." Jag skrattar lite "Justin det är världens värsta spöregn och du vill dansa"
"Det är kul hur du alltid får mej att framstå som om jag är dum i huvudet" Säger han med ett skratt.
"Haha, ibland undrar jag faktiskt om du inte är det" Säger jag.
"Men var dum i huvudet med mej då och dansa" Säger han och flinar, han hålller fortfarande i min hand.
"Vad ska vi dansa då?" Undrar jag.
"Öhm.. tango?" Säger han och drar mej närmare honom. Han tar min fria arm och lägger den över hans nacke och axlar. Sen tar han sin egna arm på min rygg och låter den ligga strax över min rumpa. Våra händer som vi håller i varandras släpper han och flätar istället in dom i varandra. Vi står nu i någonsorts tangopositition.
"Kan du tango?" Undrar jag förvånat.
Han rynkar på näsan och ler samtidigt som han skakar på huvudet. "Nej."
Vi gör vår egna lilla tango och börjar hoppar runt med varandra på gräsmattan. Justin snurrar mej hit och dit så jag blir alldeles yr. Men kul har vi alla fall, riktigt kul. Våra skratt hörs säkert över hela området.
Tillslut blir jag så trött så jag lägger mej ner på gräsmattan. Jag är ändå så blöt som det går att bli, så det blöta gräset gör ingen skillnad. När jag ligger där lägger jag märke till hur Justins blöta t-shirt har klistrats sig fast på hans kropp, jag måste säga att han ser väldigt sexig ut.
Han lägger sig ner brevid mej och kollar mej i ögonen. "Tack för dansen, det var väldigt..."
"..blött" Säger jag och flinar. Han skrattar och hans blick glider sagta ner för min kropp. Det är då jag märker att mitt tunna linne har blivit så gott som genomskilnigt av regnet så att min blåa bh lyser igenom. Jag kollade ju på honom, så jag antar att det okej att han kollar på mej.

Vi ligger ner en stund och bara låter regnet falla ner på oss. Det är ganska skönt faktiskt.
"Ska vi gå in nu?" Undrar Justin efter en stund och jag nickar. Han reser sig upp och räcker fram sin han till mej så jag ska kunna häva mej upp.
Jag lånar ut kläder till honom eftersom hans är geonomvåta precis som mina också är.
"Ehm.. du? Är det okej om jag, du vet.." Börjar han och ser lite osäker ut "tar av mej kalsongerna ockå eftersom dom också är blöta"
Jag börjar skratta och säger: "Ja, jag använder ändå aldrig dom byxorna"
"Haha bra" Säger han och försvinner ut på toa för att byta om.
Medans han är borta passar jag också på att byta om. Även jag är tvungen att ta av mej underkläderna på grund av att dom är så blöta. Men jag har i alla fall så jag kan byta till nya. Stackars Justin. Mjukis byxorna som han fick låna av mej kan nog passa som tur är, det hade nog varit lite pinsamt om dom var tjata på honom. Speciellt nu när han inte ens har kalsonger under.
Jag kan inte låta bli att skratta lite för mej själv. Han får ju faktiskt skylla sig själv, det var han som ville gå ut i regnet.


KOMMENTERA! :D



PeaceN'Love

Kommentarer
Postat av: sara

Grymt bra den blir bara bättre & bättre!!!

2011-07-15 @ 11:11:26
Postat av: Anonym

såååååå braaaa :D

2011-07-15 @ 11:29:58
Postat av: Madeleine

Börjar gå framåt, good! riktigt bra!

2011-07-15 @ 16:07:42
URL: http://karinbeatrice.blogg.se/
Postat av: Anonym

sjuuuulkt braa! snälla lägg upp ett till snart!! :D

2011-07-16 @ 10:21:02
Postat av: Gabbi

grymt bra, uppdatera snabbt :D

2011-07-18 @ 13:32:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0