JB novell

Efter några signaler hör jag Isaacs röst svara med sin vanliga replik. 'tjenare'
Justin börjar genast prata. Och jag håller på att dö av skratt där brevid honom, det låter faktiskt trovärdigt.

---

Justin kollar med en blick på mej som säger att jag ska hålla tyst. Han fortsätter prata och jag försöker konsentrera mej på att inte börja asgarva. Isaacs reaktion gör det ju inte lättare för mej heller, hans dryga svar är nästan helt klockrena. Det är nästan så Justin tappar bort sig och börjar skratta, det syns på honom att han har svårt att hålla sig. Han tar ett djupt andetag samtidigt som han kliar sig i huvudet, men Isaac lägger på innan Justin hinner säga något mer.
Jag brister ut i gapskratt så fort jag fattar att samtalet är avslutat, det gör Justin med. Vi bara sitter där i soffan och skrattar en stund, det går knappt att prata mellan allt skratt.
"Vad var det där för typ?" Undrar Justin och håller sig för magen.
"Det var Isaac, en av mina bästa kompisar" Skrattar jag.

Vi dricker ännu mer Red Bull och busringer ännu mer folk. Vi låtsas vara allt mellan telefonförsäljare till småbarn.
Och vi blir bara ännu mer skrattiga, och tillsist går det verkligen inte att hålla sig längre. Vi skrattar så vi får ont i magen. När vi har lugnat ner oss lite tar jag min Red Bull för att dricka mer och precis när jag har den vid munnen skriker Justin till.
"Akta så att du inte spiller i soffan!!" Och självklart när han skriker det i mitt öra så är det precis det jag gör. Okej, det kom ingenting i soffan utan det mesta hamna i mitt knä.
"Idiot" Säger jag och kollar surt på honom. "Du sa så bara för att jag skulle spilla, eller hur?"
"Ja, förlåt" Säger han och koller ner i mitt knä med ett flin. "Rätt klumpigt gjort ändå"
"Haha sluta!" Säger jag och tar min Red Bull och hotar med att hälla drickan över honom.
"Nej, inte på byxorna! Det är ett dyrt märke" Kvider han och låter som en riktig fjolla, men jag fattar att han bara skämtar.
Jag skrattar. "Som om jag bryr mej om dina dyra märkesbyxor."
"Det borde du" Säger han och försöker ta ifrån mej burken, men det slutar med att allt skvätter ut över oss båda, inklusive Justins märkesbyxor. "Kolla nu vad du gjorde" Skrattar han och pekar menande ner på sina byxor.
Han greppar tag i sin Red Bull som det fortfarande finns lite kvar i och slänger sig sedan över mej, beredd att hälla. Jag ligger ner på rygg med Justin hängandes över mej. Jag håller händerna för ansiktet, rädd för att han ska hälla Red Bull på mej.
"Kan inte jag få prova en sak? Ta bort händerna" Säger Justin och jag gör som han säger. "Gapa, så kan jag hälla Red Bull i din mun."
"Haha okej." Säger jag och öppnar munen lika stort som man är tvungen att göra när man är hos tandläkaren. Han häller försiktigt lite Red Bull i min mun. Jag stänger munnen och sväljer.
"Gott?" Undrar han.
"Självklart"
Han kollar rakt in i mina ögon och ler. Jag känner att jag ryser till lite av det där leéndet, jag ler tillbaka och då biter han sig lite löst i läppen.
"Du har vackra ögon, vet du det?" Mumlar han utan att slita sin blick. Jag ler lite och jag sliter heller inte min blick, jag låter den hållas kvar av Justins ögon, det känns bra och inte konstigt alls att bara kolla in i hans ögon. Hans bruna varma ögon. Det känns nästan som om dom värmer mina gröna ganska kalla ögon. Jag lägger märke till hur hans ansikte kommer allt närmare mitt. När det drygt är 5 centimeter mellan våra ansikten stannar han en kort sekund innan han böjer sig framåt och kysser mej. Jag hinner inte reagera försen jag känner hans mjuka läppar emot mina. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, jag hinner inte känna efter heller för jag ryggar tillbaka så fort jag känner att hans läppar presas emot mina. Jag kollar häpet på honom. Han ser besvärad ut. Jag hoppas att han inte hade tänkt sig att jag skulle besvara kyssen, vad håller han på med egentligen? Jag kan inte fatta att han nyss gjorde det.
"Förlåt.." Mumlar han utan att möta min blick. "Det var inte meningen." Den här gången kollar han på mej, hans ögon ser ledsna ut. Hela han ser nervös ut.
"Öhm.. jag tror jag måste gå nu" Stammar jag. "Klockan är mycket. Tack så mycket för maten och allt"
Jag reser mej upp ur soffan och går och tar på mej skorna, Justin följer efter.
"Du går väll inte hem?" Undrar han och låter som vanligt igen.
Jag kollar upp på honom. "Jo"
"Det kan du inte göra, inte så sent!" Säger han och börjar gräva i sin jacka som hänger på en krok. "Du kan få pengar till Taxi, jag tänker inte låta dej gå hem" Han drar upp sin plånbok och tar fram några sedlar som han sedan sträcker fram till mej.
"Justin det är lungt. Det kommer gå bra" Säger jag och kollar bara på pengarna han håller fram åt mej.
Han skakar på huvudet. "Nej, ta pengarna. Jag tvingar dej! Det är farligt att gå ute så sent på kvällen, klockan är ju för fan snart elva." Säger han irriterat och viftar med pengarna framför mej.
"Nej, jag går. Vad är det du inte fattar?" Säger jag med en irriterad ton och backar ett steg bakåt och tar tag i dörrhandtaget.
"Liz, snälla bråka inte med mej!" Ber han. Men det är redan försent jag har redan bestämt mej. Jag drar ner dörrhandtaget och går ut ett steg i den svagt upplysta hotellkorridoren.
"Hej då Justin, ha det så kul med konserterna och allt annat. Jag har haft jättekul idag" Säger jag och ger honom ett leénde som han motvilligt besvarar.
"Ses vi någon mer gång?" Undrar han och jag är glad att han inte tänker tjata om pengarna mer.
Jag rycker på axlarna. "Det är helt upp till dej. Du har mitt nummer, det är bara att smsa"
"Okej, bra. Då hoppas jag att vi syns snart igen då" Han ger mej ett litet leénde och säger sedan hej då. "Ta det försiktigt" Ropar han sedan efter mej, jag svarar inte. Utan bara suckar.

Direkt när jag kommer ut i den svala mörka luften ångrar jag mej att jag inte tog emot pengarna så jag kunde ta en taxi hem. Varför ska jag alltid vara så envis?
När jag går där helt ensam kan jag inte låta bli att tänka på massa läskiga saker. Att det ska komma upp någon bakom hörnet och kiddnappa mej. Eller att det ska komma något sånt där hemskt killgäng och omringa mej. Jag skakar av mej dom hemska tankarna, jag skrämmer ju bara upp mej själv. Jag börjar istället nynna på olika melodier tyst för mej själv för att få något annat att tänka på.
Varje gång jag går förbi någon eller någon går förbi mej, får jag en klump i magen av räddsla. Och ner jag ser ett killgäng längre fram på gatan ångrar jag mej något oerhört att jag inte tog emot pengarna. Jag svär tyst för mej själv om min envishet.
Dears tjoande och mörka bullriga röster är det ända som hörs i den annars tysta natten. Jag tänker vända och ta en annan väg, men jag är alldeles för nära. Dom har redan sett mej. Och det är ingen tvekan om saken, som är fulla. Dom kommer bara närmare och närmare.
"Nämen tjenare snygging, kom och ta en öl med oss!" Ropar en kille med sluddrig röst. Alla ser ut att vara äldre än mej, dom kanske är runt 20 till 25 år. Det är svårt att avgöra i mörkret.
Jag börjar skräckslaget att backa några steg innan jag vänder mej om och börjar med raska steg gå åt andra hållet. Det hållet jag kom ifrån. Men då ser jag att det står en kille där med, han går emot mej. Jag grips av panik och mitt hjärta slår hårt i bröstkorgen. Jag frågar mej ännu en gång varför jag är så förgjordat dum.
Jag kan inte se killens ansikte för han har något mörkt för sitt ansikte och en luva på huvudet. Det ända som syns är ögonen.
Jag står alldeles stilla, helt stel av skräck. Jag hör hur dom andra killarna står och skriker på mej att jag ska komma tillbaka, och dom är säkert på väg emot mej. Men jag har ingen utväg att fly till för den ensamma killen är allt för nära nu. Han grepar tag hårt i min arm och börjar dra iväg med mej. Till min förvåningen är det åt andra hållet, bort ifrån hans kompisar.
Jag börjar skrika och streta emot och någonstans bakom mej hör jag hur dom andra killarna ropar. Jag hör inte exakt vad dom säger, men jag lyssnar inte så noga heller. Det ända jag vill är att komma loss. Jag börjar skrika högre för att någon förhoppningsvis ska höra mej och hjälpa mej.

---

KOMMENTERA! :D

Vad kommer hända nu? :o


PeaceN'Love