You're everything I could ever wish for - Del 20
När jag är på väg till hotellet får jag ett till sms av Justin.
'När du kommer in i lobbyn tar du hissen till fjärde våningen, jag har rum 114. Knacka bara på ;)'
Jag gör som han säger, men jag behöver aldrig knacka på. För när jag stiger av hissen står han redan där och väntar på mej.
"Hej!" Ler han och ger mej en kram.
"Hej" Säger jag drar in hans doft av killparfym som jag bara älskar så mycket.
Vi går in i hans hotellrum. Först kommer man in i en liten hall där ställer vi av oss skorna. Sen fortsätter vi in i ett rum där det står en soffgrupp, bord och en platt tv. Lite längre in i hotellrummet finns det också en säng och ett badrum.
Vi sätter oss ner i soffan.
"Vill du ha något att dricka?" Undrar Justin.
"Nej tack, det är bra" Svarar jag.
"Okej. Men nu måste du berätta, vad sa dina föräldrar?"
Efter en stund har jag berätta allt om mitt tappra försök att få pappa att tro att han börjar bli galen.
Justin skrattar. "Men det gick ju bra tillslut i alla fall?"
"Japp"
Vi sitter och pratar en stund tills Justin helt plötsligt vill leka en lek.
"En lek Justin? Hur gammal är du?" Säger jag och skrattar.
"Haha nej men, kan vi inte köra frågeleken? Jag frågar dej en fråga och så svarar du, sen frågar du mej något och då svarar jag. Man måste svara ärligt såklart."
"Okej, då får du börja då" Säger jag och tycker det verkar som en bra idé, det är ju bra för att lära känna varandra bättre.
"Är du en Belieber?" Han flinar och jag måste sett ut som ett frågetecken. "Alltså ett fan av mej" Förtydligar han.
"Jaha. Ja, klart jag är! Fast jag är inte sån som typ stalkar dej hela tiden och kan precis allt om dej. Men jag gillar din musik väldigt mycket..-"
Han ler och avbryter mej, men det gör ingenting för han är faktiskt riktigt söt när han ler så där. "Förlåt, men du är så söt när du pratar"
Jag vet inte riktigt vad jag ska svara. Jag skrattar lite nervöst och säger tack, vilket låter ganska dumt.
"Nu är det din tur att fråga mej någonting" Säger Justin.
Jag funderar en stund innan jag har kommit på en bra fråga. "Vad är din favorit mat?"
"Pasta. Men det finns mycket god mat, när jag är ute och reser får jag chansen att prova på helt nya maträtter, det är riktigt kul" Svarar han. "Jag frågar dej samma"
"Jag vet inte riktigt" Erkänner jag. "Det finns så mycket god mat så det är nästan svårt att välja en"
"En tjej som gillar mat! Det är bra" Säger Justin och ler.
"Mat är gott ju! Lasange är väldigt gott, jo jag tror jag väljer det" Säger jag. "Med mycket ost!"
"Med mycket ost" Upprepar Justin och skrattar. "Nu är det din tur igen"
"Okej, varför vill du vara med mej på din lediga tid? Jag är bara en helt vanlig tjej, varför hänger du inte med någon annan kändis?"
Han ser ut att inte veta riktigt vad han ska svara. "Du verkar rolig, och jag vill lära känna dej mer" Blir svaret, kort och gott. Jag nöjer mej med det svaret tills vidare i alla fall.
Vi fortsätter med frågeleken en stund till och vi har riktigt roligt. Jag får veta många saker om honom som jag inte hade en aning om. Vissa saker har vi gemensamt andra saker tycker vi helt olika om, men det är bara kul för då har vi ju något att diskutera.
Justin är verkligen en social snubbe, det blir aldrig en tyst sekund. Men det kan ju bero på mej med, jag gillar också att prata.
"Jag kom på en fråga jag inte har frågat!" Säger jag efter att ha funderat en stund på vad jag ska fråga. "Vilken är din favoritfärg?"
Svaret kommer med detsamma. "Lila"
"Lila, just det. Det visste jag ju"
Helt plötsligt blir vi avbrutna av att Justins mobil ringer, han ursäktar sig och går iväg för att svara. Vilket betyder att jag blir ensam kvar i rummet.
Efter en stund kommer han tillbaka och slår sig ner i soffan brevid mej.
"Är du hungrig? Vi kan beställa upp roomservice"
"Ja, visst." Svarar jag. "Men skulle jag kunna få låna toan?"
"Självklart. Gå genom sovrummet och sen ser du en dörr, där är toan" Förklarar han. Jag hittar toan utan problem. Det är ett ganska stort badrum, med både dusch och ett lyxigt badkar.
"Jag har beställt upp mat nu, den kommer om en stund" Meddelar Justin när jag kommer tillbaks från toan.
"Okej. Vad beställde du?" Undrar jag och torkar av mina fuktiga händer på byxorna.
"Det säger jag inte" Flinar han. "Det får du se"
"Haha okej" Skrattar jag och sätter mej ner i soffan.
Efter en inte så lång stund kommer maten, när det visar sig att han har beställt upp lasange kan jag inte låta bli att tycka att det är ganska gulligt gjort, eftersom jag sa att lasange var min favoriträtt.
"Är det gott?" Undrar Justin efter vi har ätit under tystnad en stund.
"Jättegott!" Svarar jag och tar ännu en tugga. "Det är extra ost på, eller hur?"
Han ler. "Japp, precis så som du vill ha det"
"Tack, du är så gullig Justin. Jag ger dej pengar för maten sen"
"Vad snackar du om? Jag bjuder!"
"Sluta, klart jag ska betala tillbaka. Du kan inte skämma bort mej så"
"Skämmer jag bort dej om jag bjuder dej på mat en gång?" Säger Justin och skrattar lite.
"Nä men..-"
"Dåså! Slutdiskuterat!" Avbryter han och flinar.
Jag blänger surt på honom, men han låtsas inte om det.
Långt efter vi är klara med maten sitter vi bara och pratar om allt möjligt. Jag kan nästan prata med honom som jag kan med Alex eller Isaac. Han känns liksom så, äkta, jordnära och det känns som om jag kan lita på honom. Som en riktigt kompis.
"Åh, kan vi inte låtsas att jag är en intervjuare och så frågar jag dej frågor" Föreslår jag "Jag har alltid velat intervjuva en kändis"
"Kör hårt!" Säger Justin och ger mej ett brett vitt leénde.
"Okej. Första frågan är; Tycker du att jag är coolare än dej?"
"Jag trodde att du typ skulle fråga hur jag blev upptäckt eller något sånt." Säger han och skrattar. "Men svaret är såklart.. nej!"
"Vadå nej? Jag vet att du tycker det egentligen.." Flinar jag.
"Haha jaja, vi säger väll det"
Jag fortsätter med frågorna, ingen av dom är speciellt seriösa. Men vi har kul i alla fall.
"Du är helt klart den snyggaste intervjuaren jag någonsin har haft, även om frågorna var lite konstiga" Säger han och skrattar. Som vanligt när han säger något sånt där vet jag inte vad jag ska säga, så istället tar jag en kudde från soffan och dunkar den i huvudet på honom.
Två sekunder efter får jag också en kudde i huvudet. Sen är kuddkriget i full gång.
"Tänk att det alltid ska bli krig mellan oss" Säger Justin samtidigt som han slår mej med en kudde ännu en gång.
Jag kollar oförstående på honom. "Krig?" Undrar jag.
"Ja, igår hade vi mjölkrig och nu är det kuddkrig"
Jag skrattar och kastar en kudde på honom som träffar honom rakt i huvudet. Hans hår blir alldeles ruffsigt, vilket gör att han ser ganska rolig ut. I alla fall tillräckligt rolig för att jag ska börja skratta.
"Vad skrattar du åt?" Undrar han och böjer sig över mej där jag ligger och skrattar som en dåre.
"Åt dej" Svarar jag och sätter mej upp, men då slår jag i huvudet i någonting. Samtidigt som jag skriker 'aj' skriker Justin också aj. Då fattar jag att vi råkade skalla varandra.
"Hur gick det?" Undrar Justin och kollar på mej. Han håller handen för pannan precis som jag också gör.
"Bra, tror jag" Säger jag och faller bakåt i soffan igen. Det måste ha varit en hård smäll för det gör riktigt ont faktiskt, eller så är det Justin som har väldigt hårt huvud. "Hur gick det själv?"
"Är du säker på att det gick bra?" Undrar han utan att svara på min fråga.
"Ja, eller nej.. kan du kollar om jag har fått någon bula?" Jag reser mej upp igen, denna gången försiktigt. Det snurar till lite, men det går bra. Han tar tag i mitt huvud och kollar i min panna med en bekymrad min.
"Ja, det är en bula" Säger han och stryker lätt med tummen över min panna. Det gör djävulskt ont när han gör det, jag är tvungen att bita ihop för att inte skrika. "Har jag någon?" Undrar han och tar bort håret från sin panna.
Jag behöver inte kolla noga för att se att han också har fått en bula. "Ja, det har du"
Han reser sig upp och går iväg, efter någon minut kommer han tillbaka med en Red Bull i vardera hand.
"Här, lägg den här mot din panna" Säger han och ger mej en iskall Red Bull. Jag lägger den försiktigt mot min panna och han gör samma sak. "Du mår väll inte illa eller så? Bulan var ganska stor" Undrar han oroligt.
"Nej, jag känner mej bara lite yr" Svarar jag. "Dit huvud är hårdare än sten" Jag ler lite mot honom och han ler tillbaka. Jag ställer ifrån mej Red Bullen på bordet eftersom det gör ont att ha den mot bulan.
"Kom" Säger Justin och sträcker ut sin hand för att dra upp mej. Jag följer med honom genom sovrummet och in till badrummet. "Sätt dej på toaletten" beodrar han och pekar mot toastolen och jag gör som han säger.
Han tar lite toapaper som han sedan blöter ner med vatten, han kramar ut pappret så att det inte är droppande blött innan han går till mej. Han sätter sig på huk framför mej och lägger försiktigt det blöta papret mot min panna. Det iskalla vattnet känns skönt.
"Tack" Säger jag och ler.
"Ingen orsak. Du har fått en jävla bula ska du veta" Han biter sig i läppen och jag lägger märke till hur han kollar ner på mina läppar. I en kort sekund tror jag nästan att han tänker kyssa mej, för han lutar sig liksom mot mej och har sin blick fokuserad på mina läppar. Men han hejdar sig själv och kollar ner i golvet.
KOMMENTERA! :D
Blogg.se krånglar, som vanligt..
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 19
"Först trodde dom att det var Isaac, men han har ju inte brunt hår" Säger Tim som fortfarande står och flinar brevid pappa.
"Vi ska inte störa mer nu, klockan är mycket. Försök att somna om, och vi ser fram emot att träffa din kille imorgon bitti"
Åh gode gud, dom tror fortfarande att det är min kille. Dom tror att jag har försökt hålla det hemligt för dom. Men värst av allt, dom tror att dom ska få träffa honom imorgon. Inte en chans!
Mamma kollar på mej med en sån där orolig-mamma-blick. "Liz, jag hoppas att ni inte har gjort något ni kommer ångra"
Jag suckar, faktum är att vi ligger där fullt påklädda på mitt överkast. Vi somnade ju när vi kollade på filmen. Jag mumlar fram ett nej, och sen, tack o lov, lämnar mamma och pappa rummet.
"Erkänn, det är någon från fotbollslaget!" Säger Tim och nickar menande mot Justin som ligger med huvudet nere i kudden.
"Nej, det är det inte!" Fräser jag irriterat. "Gå och lägg dej"
"Är det Trey? Jag vet att du tycker han är jättesnygg!" Envisas han och flinar.
"Men gå!"
När han äntligen har lämnat rummet och stängt dörren efter sig väntar jag ännu en stund innan jag vågar vända mej mot Justin.
"Justin det är lungt, dom har gått" Viskar jag och skakar om honom lite lätt.
"Åh tack, äntligen! Det börjde bli svårt att få luft" Han sätter sig upp och gnuggar sig i ögonen. "Jag måste nog gå nu. Mamma undrar säkert vart jag håller hus" Han kliver över mej och ställer sig på golvet.
"Jag är ledsen Justin.. det är mitt fel" Säger jag och helt plötsligt känns det nästan pinsamt att prata med honom.
"Nej, klart det inte är ditt fel! Ska jag vänta tills dom har somnat innan jag går eller?" Säger han mjukt och sätter sig ner vid sängkanten. Jag nickar och sätter mej upp.
"Jag får väll komma på något att säga imorgon när 'min kille' inte är kvar"
"Du kommer säkert på något" Säger han och ler uppmuntrande
När alla i huset har somnat smyger vi tysta som två möss ner till nedervåningen. Justin tar på sig sina skor och öppnar sedan ytterdörren.
"Hej då Liz. Ha det bra, vi syns." Han ger mej en snabbt och varm kram.
"Hej då" Ler jag och han stänger dörren, eller nästan. Han hejdar sig själv mitt i rörelsen och stiger innanför dörren igen.
"Kan jag få ditt mobil nummer?" Undrar han och sträker fram sin mobil.
"Självklart" Svarar jag och tar den och skriver in mitt nummer och sparar det sedan.
"Jag kan skicka ett sms till dej så kan du ju bara lägga till mitt nummer sen" Säger han och stoppar ner mobilen i fickan.
Jag nickar, och vi säger hej då en gång till.
"Vänta! En sak till" Säger jag och får Justin att stanna till i dörröppningen. Jag gräver i fickan och tar fram det kära lyckomyntet och ger det till Justin.
Han säger ingenting utan bara ler. Han går ut i den ljumna natten och stänger tyst dörren bakom sig.
Genom hallfönstret ser jag hur han hoppar in i en bil som står parkerad lite längre bort på gatan som sedan nästan ljudlöst kör iväg.
Jag går trött uppför trappan och med mina sista krafter lyckas jag på något sätt att klä av mej kläderna och dra på mej en stor T-shirt istället. Sen bara slänger jag mej i sängen och somnar med en gång.
När jag vaknar nästa morgon, eller efter middag är det ju egentligen, är klockan redan halv två.
"Godmorgon, eller ska vi säga godmiddag?" Säger pappa när jag kommer in som en zombie i köket. "Sovar han fortfarande?"
"Mm" Mumlar jag utan att riktigt höra eller förstå vad han säger.
"Ska han inte ha någon frukost då? Jag kan steka ägg" Fortsätter pappa.
"Va?" Mumlar jag. Att prata med mej på morgonen när jag är alldeles nyvaken är näst intill omöjligt.
"Ägg! Jag kan steka ägg till er, vi har inte så mycket bröd" Upprepar han och det är inte försen då jag fattar vad det är han säger.
"Jag vill inte ha ägg" Säger jag och tar fram flingor ur skåpet. "Vad menar du med 'er'?" Jag försöker att låta som om jag inte förstår vad han pratar om.
"Din kille, jag vet ju inte vad han heter" Pappa kollar på mej.
"Min kille? Jag har ingen kille pappa" Säger jag och kollar oförstående på honom och han höjer på ena ögonbrynet.
"Vem är han då?" Jag hör hur han reser sig från stolen och när jag vänder mej om står han framför mej.
"Vem då?" Undrar jag och spelar fortfarande oförstående.
Pappa skrattar till som om det var lustigt eller något. "Liz, sluta. Ska ni ha ägg eller inte?"
"Förlåt men vad är det du pratar om? Har du blivit galen eller?"
"Sluta förneka, du vet vad jag pratar om. Vi sa ju inatt att vi ville träffa honom, är det för mycket begärt? Men oroa dej inte, jag tänker inte störa er när ni äter frukost. Jag trodde inte du orkade hålla på och retas så här på morgonen" Pappa flinar mot mej.
"Har jag fattat rätt? Ni tror att jag har en pojkvän?" Jag skrattar till. "Du kan ju själv gå upp och kolla, ingen är där. Du måste ha drömt eller nåt"
Pappa rynkar på ögonbrynen och går sedan med bestämmda steg upp till övervåningen.
När han har försvunnit sjunker jag ner på en stol. Detta var en av mina sämsta idéer någonsin, att låtsas som att ingen har varit här inatt fastän vi till och med blev tagna på bargärning, är inte särskilt smart. Jag suckar djupt. Det är klart att det går i taket.
"Börjar jag verkligen bli galen?" Säger pappa oförstående och kliar sig i huvudet, jag märker på honom att han bara skojar. Såklart så fattar han att det är jag som driver med honom. Han är ju inte dum heller. "Har han redan åkt?"
"Öhmm.. ja, tidigt imorses. Jag är ledsen att ni inte fick träffa honom" Ljuger jag
"Jaja, det får väll bli någon annan gång." Säger han och ler lite halft. "Jag fattar bara inte varför du ska hålla på att få mej att tro att ingen var här"
Jag svarar inte, utan försöker bara konsentrera mej på att äta upp mina flingor. Jag hör hur pappa drar ut en stol mitt emot mej, men jag kollar fortfarande ner i mina flingor.
Snälla, snälla prata inte med mej. Ber jag tyst för mej själv.
"Vad heter han då? Och hur länge har ni varit tillsammans?" Undrar pappa nyfiket. Fan! Jag lyfter sagta på huvudet och kollar trött på honom.
"Pappa, ge dej" Jag skjuter ut stolen och slänger min tallrik och sked i diskhon, sen går jag ut ifrån köket.
"Din pappa är lite nyfiken bara" Ropar han efter mej, men jag ingronerar honom. Varför ska han alltid vara så töntig?
Jag tar god tid på mej att göra mej iordning, jag står länge i duschen och låter bara det varma vattnet rinna.
Men när jag börjar tänka på alla dom fattiga människorna i Afrika som inte ens har något vatten att dricka får jag dåligt samvete. Här står jag och slösar vatten när miljarder männsikor törstar ihjäl varje dag.
Jag kliver ur duschen och tar sedan på mej mina kläder, efter det fönar jag håret och låter mina naturliga lockar hänga lätt över axlarna. Jag sminkar mej också lite granna.
Precis när jag är klar knackar det på dörren.
"Jag och mamma åker till Laila" Hör jag pappa säga utanför toalettdörren. Laila är min moster. "Vill du följa med? Tim är hos en kompis" Fortsätter han.
"Nej, jag stannar hemma" Svarar jag och låser upp dörren för att sedan öppna den.
"Okej, hej då gumman" Säger han och ger mej en kram.
Efter dom har åkt sätter jag mej lite vid datorn tills det plingar till i min mobil.
Jag öppnar det nya meddelandet och läser för mej själv:
' Hej, här har du mitt nr! :) Kram Justin'
Jag lägger till nummret och skickar sedan iväg ett tack till honom. Jag får snabbt ett nytt meddelande igen.
' Hur gick det idag? '
' Ingen kommentar.. nej men det gick bra. Fast dom tror fortfarande att jag är tillsammans med någon xd '
' Med mej? '
' Ja, fast dom vet ju inte att det är du '
Vi smsar en stund om allt möjligt. Efter ett tag frågar han om jag har lust att träffas. Jag blir faktiskt lite förvånad, har inte han bättre saker för sig än att hänga med mej på sin lediga tid?
Jag knappar iväg ett 'Visst, vart ska vi träffas?' Och några sms senare har vi bestämt att vi ska träffas på hans hotell, han har skrivit vad det heter och för mej är det inga problem att hitta det. Jag kan områderna här.
När jag är på väg till hotellet får jag ett till sms av Justin.
'När du kommer in i lobbyn tar du hissen till fjärde våningen, jag har rum 114. Knacka bara på ;)'
Jag gör som han säger, men jag behöver aldrig knacka på. För när jag stiger av hissen står han redan där och väntar på mej.
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 18
"Haha skulle det där låta hotfullt?" Skrattar jag. "Du skrämmer inte mej Justin, om du gör värre gör jag bara ännu värre. Och vem är du som har lyckopengen egentligen? Jo jag, så det kommer ändå sluta med ett jag vinner mjölkriget"
"Fan! Du har rätt.."
"Såklart jag har" Säger jag och blinkar. Han biter sig i läppen och släpper sina händer från väggen och backar ett steg bakåt. "Hur många deciliter mjöl har vi haft i nu egentligen?" Undrar jag och går till köksbänken.
"Jag vet inte. Två tror jag" Svarar Justin. "Eller nej, tre kanske?"
Jag suckar. "Den här kommer bli helt misslyckad" Konstaterar jag. "Ska vi slänga den och göra en ny?"
"Slänga?! Är du helt galen?"
"Vad ska vi göra med den då?" Undrar jag och skrattar lite.
Han rycker på axlarna och stoppar sitt pekfinger i smeten och slickar sedan av det. "Mmm.. vad gott!"
Jag gör samma sak och det smakar faktiskt inte så dumt.
"Vi kan ju alltid bara äta upp smeten" Säger Justin och doppar ännu ett finger i bunken.
"Ja, kom så går vi och sätter oss på alltanen"
Det har redan börjat skymma och solen är påväg ner bakom träden. Men ändå är det ljummet i luften.
Jag och Justin sitter med varsin sked och äter ur bunken.
"När kommer dina förlädrar hem då? Det kanske inte är så bra om jag är här när dom kommer"
"Jag tror inte dom kommer hem på denna sidan av middnatt i alla fall. Dom skulle till sina kompisar och det brukar alltid bli sent då."
Han ler lite snett mot mej och slickar av sin sked.
"Du har fortfarande kvar mjöl i håret, bara så du vet" Säger jag och skrattar.
"Och du har mjöl i ansiktet" Säger han sammtidigt som han skakar på håret för att få ut mjölet.
"Borta?" Undrar jag efter att jag har försökt att borsta av mitt ansikte.
Han studerar mitt ansikte och skrattar. "Nej, du har kvar lite" Han tar sin hand och stryker bort lite mjöl på min kind med sin tumme. "Nu är det borta"
"Tack" Ler jag. "Ska vi gå in, eller ska du ha mer?" Undrar jag och kollar äcklat ner i bunken. Det finns fortfarande kvar lite smet. Men själv så är jag proppmätt.
"Äter jag mer nu så tror jag att jag spyr"
"Jag tar det som ett nej"
Vi hjälps åt att bära ut sakerna i köket igen. Sen går vi upp till mitt rum. Justin ställer sig mitt i rummet och kollar sig omkring innan han sätter sig på min skrivbordstol. "Fint rum." Säger han och han låter inte ironiskt på något sätt så jag tar det som en komplimang.
"Tack"
"Vad är det här?" Undrar han och tar upp något från mitt skrivbord. När jag ser vad det är vill jag bara sjunka egenom jorden. Varför har jag inte lagt undan den? "Har du ritat den?" Han kollar med stora ögon på mej och sen på teckningen.
"Ja, men det var länge sen" Svarar jag.
"Den är jättefin! Och den är verkligen lik mej. Alltså wow.." Han ser ut att studera bilden noga. "När ritade du den?" Undrar han och kollar upp på mej igen.
"Samma dag som du hjälpte mej med foten du vet" Svarar jag. "Precis efter du hade gått"
"Du har talang, Liz" Han ler mot mej och stryker bort ett hårstrå från ansiktet. Det är då det slår mej. Hans hår ser annorlunda ut, han måste ha klippt sig. "Har du..?" Börjar jag. "..Klippt dej?"
"Ja, för ett tag sen" Ler han. "Du borde rita en till teckning på mej med mitt nya hår"
Och så blir det, jag målar av Justin.
"Så allvarlig" Säger Justin och härmar min min.
Jag flinar. "Kan jag få kolla på dina ögon, jag menar närmare"
"Ja, visst" Svarar han och ställer sig upp från sängen.
"Nej, nej. Jag kommer till dej" Säger jag och ställer mej upp, sen går jag och sätter mej i brevid honom i sängen.
Han kollar på mej och jag studerar hans ögon. Dom är i en varm nötbrun nyans, hans ögonfransar är mörka och långa. Dom är otroligt vackra. Jag börjar sagta och nogrant att börja rita dit ena ögat och sen nästa.
"Är du klar snart?" Undrar han när jag har suddat och grejat minst 100 gånger.
"Ja snart" Säger jag lite svävande och försöker verkligen konsentrera mej på att få skuggningen perfekt.
Efter en stund är jag klar. Jag visar bilden för Justin.
"Wow.. känns nästan som om jag kollar mej själv i spegeln. Förutom att bilden är svartvit då. Får jag behålla den?"
"Självklart" Svarar jag, det är bara kul att han vill ha den och att han tycker om den. Det är alltid lika rolig när någon uppskattar det jag gör.
"Du, det har verkligen varit jätteroligt idag, och jag hoppas att vi ses snart igen.."
"Måste du går redan?" Avbryter jag. Jag har ingen lust att vara ensam.
"Jag tror det. Hur mycket är klockan?"
Jag slänger en snabb blick på klockan som hänger på väggen. "Halv tio" Svarar jag.
Han ser ut att fundera en stund. Han biter sig i läppen och kollar på mej. Han biter sig ganska ofta i läppen faktiskt, jag kan inte låta bli att medge att det är lite gulligt. "Okej då, jag kan nog stanna en stund till"
Jag ler mot honom och han ler tillbaka.
Han ställer sig upp och börjar vanka av och ann i rummet. Tillslut stannar han vid min lilla vita bokhylla, hälften av platsen tas upp av alla mina dvd filmer och resten är böcker. Han drar sitt pekfinger längs med alla filmer och tillslut stannar det på en film som han sedan drar ut.
"Kan vi inte se på den här?" Undrar han och håller upp filmen.
"Jo, du kan sätta in den i dvd spelaren. Tryck på tven först bara" Säger jag och pekar på tven.
Han gör som jag säger och snart är filmen igång. Vi båda sitter mot väggen i min säng, men efter ett tag halv ligger båda ner. När vi har kommit ungefär till mitten av filmen börjar jag känna mej sömnig och mina ögonlock känns tunga. Jag får kämpa för att dom inte ska trilla ner. Men tillslut gör dom det i alla fall och jag fallar in i en djup behaglig sömn.
Jag vet inte hur länge jag har sovit när jag börjar vakna till liv igen.
Jag öppnar sagta mina trötta ögon. Till en början ser jag ingenting men när ögonen har vant sig kan jag se mammas arga ansikte och pappas ännu argare ansikte framför mej.
"Va?" Säger jag sömningt och min röst är hes och jag känner mej helt torr i halsen.
Jag försöker vända mej men då slår jag emot något. Jag kollar åt sidan och jag blir förvånad när jag ser att Justin ligger där brevid mej i sängen.
Fan, det förklarar mamma och pappas arga blickar.
Helt plötsligt kommer Tim in i rummet också. Jag har lust att skrika på honom att han ska gå ut härifrån, men jag är rädd för att väcka Justin. Om han vaknar kommer det bli oerhört pinsamt.
"Vi visste inte att du hade skaffat dej pojkvän, varför har vi inte fått träffa honom innan?" Säger pappa lågt, han låter inte speciellt arg. Bara en aning förvånnad.
Jag harklar mej. "Det är inte min pojkvän.." Säger jag. Jag är i alla fall gald att dom inte har sett vem det verkligen är.
"Men han hade sin hand på din rumpa förut" Säger Tim och flinar.
Jag skakar på huvudet, jag känner mej fortfarande helt nyvaken. "Vad gör ni här egentligen?" Viskar jag. "Har ni stått är och glott på oss när vi sov?"
"Nej, nej" Skyndar sig mamma att säga. "Vi skulle kolla om du var vaken eftersom tven var på och då fick vi syn på dej och den här killen. Båda två sov" Förklarar hon.
Jag kollar på tven, den är avstängd nu i alla fall. Dom måste ha stängt av den.
Jag märker hur Justin börjar röra på sig brevid mej. När jag märker att han är på väg att sätta sig upp puttar jag tillbaka honom. "Låtsas att du sover, snälla" Viskar jag panikslaget och hoppas på att mamma och pappa eller Tim inte ska märka något.
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 17
"Jag vet inte, hem" Säger jag och klappar Puss lena päls.
"Ska bli, men du får visa vägen"
Han biter sig i läppen och ler mot mej genom spegeln.
"Här svänger du nästa till vänster. Nej! Jag menar höger!" Säger jag, jag måste bli bättre på det där med höger och vänster alltså.. "Sen fortsätter du på samma väg tills jag säger till"
"Det är betydligt roligare att höra dej förklara än en GPS" Skrattar han. "Så här ska jag svänga till vänster?"
"Ja" Nickar jag.
"Är du säker? För förut sa du höger.."
"Va? Ah! Sluta förvirra mej, du ska svänga åt höger här!"
Justin småskrattar lite för sig själv när han slutligen svänger åt höger. Sen blir det tyst en stund i bilen.
"Har du sommarlov nu eller?" Undrar han efter en stund.
"Japp, avslutningsdagen var idag. Har du ledigt någon gång då? Eller har du fullt upp hela tiden?"
"Idag och imorgon är jag ledig. Sen kör vi igång som vanligt igen. Men nu under sommaren kommer det komma mer ledighet."
Jag nickar fast han nog inte ens ser det. "Vad ska du göra nu då? Jag menar nu när du har ledigt"
"Just nu leker jag taxi." Han skrattar till lite. "Sen vet jag inte, ska nog bara ta det lungt. Det var längesen nu"
Jag glömmer helt bort att jag ska visa vägen, och kommer inte på det försen det är försent.
"Haha. Oj! Fan, du skulle svängt till vänster alldeles nyss"
"Vänster? Inte höger då?" Flinar Justin.
"Nej, vänster. Man kan inte ens svänga åt höger här.."
"Dåså, då tror jag dej" Han gör en smidig u-sväng mitt i vägen. "Fast nu kan man ju svänga åt höger."
Jag skrattar. "Var inte så lång dragen nu. Du fattar vad jag menar. Jag kan inte hjälpa att du körde fel och var tvungen att vända så att där vi ska svänga in helt plötsligt hamnar på höger sida"
"Pfft.. min GPS behöver nog vara nya batteri.. den verkar vara lite efter."
"Det där var elakt!" Säger jag och lägger armarna i kors över bröstet.
"Haha förlåt"
Vi åker en stund till, tills jag kan skymta mitt hus.
"Jag bor i det vita huset där borta" Säger jag och pekar ut genom fönstret.
Han sträcker på sig lite för att se det. Han stannar sedan bilen utanför det.
"Men Puss då!" Utbrister jag när jag ser att Puss har somnat i sätet brevid mej.
"Öhm.. aa, puss" Säger Justin lite osäkert.
"Haha, alltså det är min hund som heter Puss" Skrattar jag.
"Va? Heter hunden Puss? Vad gulligt" Säger han och brister sedan ut i skratt. Och än en gång fylls mina öron av det där änglalika skrattet, det är som ljuv musik.
Puss vaknar med ett ryck när jag vidrör vid henne och börjar genast slika mej på handen.
"Kom nu Puss, vi ska gå nu" Jag öppnar bildörren och Puss följer lydigt efter mej. Helt plötsligt får jag en idé, varför inte passa på att lära känna Justin bättre nu när jag har chansen. "Vad säger du om att jag bjuder dej på en Wilson's? Som tack för skjutsen"
"Det kan jag inte tacka nej till" Flinar han och stänger av motorn på bilen.
Han följer efter mej uppför grusgången. "Jag är ensam hemma så det är lungt" Säger jag medans jag låser upp dörren. Han nickar leénde.
Justin sitter och sneglar på min halv ätna Wilson's. Han har redan ätit upp sin för länge sedan.
"Haha, ta den du" Skrattar jag.
"Vadå?"
"Min Wilson's, jag orkar den ändå inte"
"Jaha. Okej då" Säger han och sträcker sig över bordet för att ta den. Sedan slukar han den i ett naffs.
"Din mamma måste typ vara en gud på att baka, för det smakar guddomligt!" Han ler och slickar av sina finger toppar.
"Haha, jag kan faktiskt också baka sånna." Säger jag och ler stolt. "Fast dom blir inte lika goda som mammas förstårs"
"Va! Du måste lära mej, så kan jag baka sånna till hela mitt crew!" Utbrister Justin.
"Okej" Säger jag och reser mej upp. Jag börjar rota runt i köks skåpen, jag tar fram strösocker, mjöl, ägg, bakpullver.. och listan fortsätter medans Justin kollar förvånat på mej. "Så. Ska vi baka då" Säger jag och kollar förväntansfullt på honom.
Han spricker upp i ett sött leénde och ställer sig upp och drar upp sina byxor innan han kommer och ställer sig brevid mej vid köksbänken.
"Okej, det är en sak du bör veta innan vi börjar." Säger jag allvarligt. "När man bakar Wilson's måste man egentligen vara en Wilson så dina kommer inte bli lika goda som mina.."
"Har ni någon sorts magisk kraft eller?" Skrattar han.
"Ja, typ" Fortsätter jag lika allvarligt och kollar in i hans bruna ögon. "Och innan vi börjar så måste du veta att man bakar alltid med kärlek, varenda lilla rörelse ska vara med kärlek. Annars riskerar du att allt blir misslyckat. Har du förstått?"
Han kollar stort på mej, och det ser nästan ut som om han tror att jag menar fullaste allvar med allt jag har sagt. Hans ansiktsuttryck får mej att brista ut i skratt. "Jag skojar bara" Säger jag och slår han löst på armen.
"Du är rolig du" Skrattar han.
Jag ler och börjar förklara lite smått hur man gör. "Först i med äggen" Säger jag och demostrerar genom att knäcka ena ägget i buncken. Nästa ägg låter jag Justin knäcka.
"Inget recept?" Undrar han och knäcker det tredje ägget.
"Nepp, proffs använder sig inte av recept" Svarar jag och flinar. "Nu ska vi ha i sockret" Fortsätter jag och räcker över decilitermåttet till honom.
När vi har kommit så långt så att vi ska ha i mjölet börjar det hela att spåra ur. Det börjar med att Justin mjölar ner sina händer och sedan säger 'hur många deciliter ska man ha i?' sammtidigt som han tar en mjölig hand och lägger den på min rygg. Först fattar jag inte varför han skrattar så mycket, men när jag ser hans händer fattar jag. Såklart så kan jag inte motstå att hämnas.
"Ey du Justin." Säger jag för att få hans uppmärksamhet. "Du har något där" Han kollar på mej och då blåser jag allt mjöl jag har i min kupade hand i hans ansikte.
"Så där skulle du inte ha gjort!" Säger han och försöker låta hotfull, han doppar snabbt sina händer i mjölpåsen och smetar sedan in allt i mitt ansikte. Jag gör en sur min men han bara skrattar åt mej.
"Seriöst nu Justin. Nu fortsätter vi" Säger jag och bortstar av händerna från mjöl. "Kan du ge mej decilitermåttet?"
Han vänder sig om och tar det och när han vänder sig om mot mej igen står jag där beredd att ge honom ännu en mjöldusch. Denna gången kommer det i hans hår och lite överallt. Jag börjar gapskratta.
Han grabbar tag i mjölpåsen och tar hela näven full "Nej nej nej Justin!" Kvider jag och springer till andra sidan av bordet och gömmer mej bakom en stol. Han börjar med sagta hotfulla steg gå emot mej, det slutar med att jag står mot väggen och inte har någon utvägg att fly till.
"Nu har jag dej" Flinar han och sträcker på armarna så att han har dom över mitt huvud, för att sedan släppa allt mjöl i mitt hår.
"Fan ta dej Justin! Fan ta dej!" Även fast jag försöker låta allvarlig kan jag inte låta bli att skratta.
Jag är precis på väg att knö mej förbi honom för att dränka honom i ännu mer mjöl, men han stoppar mej. Han puttar mej lätt på axeln så jag står mot väggen igen. Sen sätter han varsin hand på varsin sida om mej. Så jag är liksom instängd av hans kropp och armar.
"Om du hämnas så kommer jag bara göra ännu värre, igen och igen.." Flinar han. Han är så nära så att jag kan känna hans varma söta andedräckt mot min panna. "Så är det inte bara bäst att vi slutar här?"
"Haha skulle det där låta hotfullt?" Skrattar jag. "Du skrämmer inte mej Justin, om du gör värre gör jag bara ännu värre. Och vem är du som har lyckopengen egentligen? Jo jag, så det kommer ändå sluta med ett jag vinner mjölkriget"
"Fan! Du har rätt.."
KOMMENTERA! :D
Vad tycker ni om delen? :)
Besök gärna min privata blogg också http://ericaeleonoraandersson.blogg.se har nyss kommit igång med den igen :)
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 16
Jag, Alex och Isaac utbyter några konstiga blickar med varandra. Skriker dom på grund av oss?
"OH MY GOD! Det är Justin Bieber!!" Skriker ena tjejen och jag vänder mej om direkt. Det första jag ser är Justins bruna ögon som kollar rakt in i mina. Han ser förvånad ut.
Utan att jag vet ordet av det har tjejerna knött sig fram till Justin.
Han singerar deras mobiler och ställer även upp på att ta kort med dom. Sen går tjejerna hypert och ställer sig på sin plats i kön igen.
"Åh snälla, kan jag också få din autograf?"
Jag kollar häpet på Alex som nu står framför Justin med sin mobil framsträckt.
"Visst" Svarar han och sneglar lite åt mitt håll medans han skriver. "Vill du också ha en?" Han biter sig i läppen och ler mot mej.
"Öhm.. ja, visst" Svarar jag och räcker fram min mobil.
När jag tar emot min mobil igen några sekunder senare, står vi längst fram i kön och det har redan flokats ännu mer tjejer framför Justin.
Jag, Alex och Isaac hoppar in i en båt och strax efter kliver Justin och två andra in i samma båt. En av dom är Kenny.
"Är det okej om vi åker med er?" Undrar Justin vänligt.
"Ja, självklart" Svarar jag och utbyter en blick med Alex.
Tjejerna står och skriker i kön när han kliver in i våran båt.
Åkturen börjar och helt plötsligt sprätter Isaac till som sitter på sätet brevid mej.
"Hur fan kunde vattenstrålen träffa precis där!" Utbrister han och gör en konstig rörelse med handen framför området mellan benen som strålen lyckades träffa.
Alex bryter ut i gapskratt och är tvungen att hålla för munnen för att kväva sitt skratt. Men när hon märker att vi andra också börjar skratta tar hon bort handen.
"Isaac, det kommer se ut som om du har kissat på dej!" Skrattar jag.
Han ger mej en mördande blick. Och sätter sig ner igen från sitt halvstående läge.
Jag slutar skratta när det där gulliga skrattet når mina öron. Jag möter Justins blick och han ler mot mej. Hur kan han skratta så himla gulligt?
När åkturen är slut är alla så gott som dyngsura. Ingen är i alla fall helt torr.
Jag är den som kliver ut ur båten sist, före mej går Justin. Jag ser hur han tar en knuten hand bakom ryggen, sen öppnar han den och jag ser hur ett mynt faller ur handen och landar med ett klirr på båtens golv, rakt framför mina fötter.
Jag är precis på vippen på att säga att han tappade något. Men när han vänder sig om och flinande viskar:
"Nu är det din tur"
Förblir jag tyst. Han skulle inte gjort det så tydligt bakom ryggen om det inte vore för att jag skulle se det.
Jag fattar vinken och tar istället diskret upp den lilla lyckopengen.
Jag, Alex och Isaac går bort till Justin som står en bit bort och väntar på oss.
Justin Bieber, Kenny och den andra mannen går åt ett annat håll. Jag ser i ögonvårn hur ett gäng tjejer står och viskar och pekar innan dom smått skrikande springer fram till Justin Bieber.
"Var det där Justin Bieber?" Undrar Justin och nickar mot Justins håll.
Alex nickar så ivrigt så att det stänker vatten ifrån hennes blöta hår. "Ja, han åkte i samma båt som oss!"
"Det var ju bara rena slumpen, han åkte nog hellre med oss än dom skrikande tjejerna runt om honom. Dom kunde ju fan 'råkat' putta honom i vattnet av iver" Säger Isaac och sätter sina solglasögon på huvudet.
"Inget händer av en slump" Ler jag.
Helt seriöst så börjar jag nästan tro på att den där lyckopengen verkligen ger tur.
Vad var det Justin sa nu igen, den gången på cafét. 'Jag har ju lyckopengen och om den verkligen för med sig tur så kommer vi ses igen'
Så var det han sa. Och ja, vi sågs ju igen. Men nu är det ju jag som har den. Det känns som om jag har träffat Justin lite för många gånger för att det ska kunna vara en slump.
"Någon mer än jag som börjar bli hungrig?" Undrar Isaac och klappar sig på magen.
Vi andra tre kan inte annat med att hålla med. Vi är också hungriga.
Efter att ha ätit oss proppmätta åker vi lite mer bergochdalbanor plus några karuseler. Justin står som vanligt och väntar medans vi andra åker.
Jag håller hela tiden utkik efter den andra Justin. Alltså Justin Bieber. Men jag ser honom inte någon gång.
"Kan vi inte spela på lite hjul och sånt nu?" Undrar Alex.
Vi går till ett hjul där man kan vinna gosedjur först. Jag gräver i fickan efter pengar och får fram ett mynt, jag lägger den på ett nummer och precis då kommer jag på att det är lyckopengen. Den kan jag ju inte använda. Precis när tjejen som tar emot pengarna är påväg att ta myntet tar jag det.
Hon kollar lite konstigt på mej och jag skrattar lite nervöst och lägger upp ett annat mynt.
Hjulet börjar snurra. Jag, Alex, Isaac och Justin står på helspänn och hoppas på att det ska stanna på det nummer man själv har. Den åker förbi både Justins och Isaacs och stannar slutligen på mitt.
"YES!" Skriker jag.
Jag vinner en mellan stor nalle som sedan följer med mej resten av dagen. Den är ganska jobbig att bära runt på. Men man kan ju aldrig ha för mycket gosedjur. Och jag är nästan helt säker på att det var lyckopengen som gjorde så jag vann, jag brukar aldrig ha tur på sånna grejer.
Vi spelar på lite mer hjul och blir av med lite mer pengar, fast vi vinner även lite också.
Efter ytterliggare några timmar bestämmer vi oss med verkande ben för att ta bussen hem.
Och såklart när vi ska gå så ska alla andra också gå så det blir kö för att komma ut. Helt plötsligt hör vi gälla skrik som överröstar allt och vi alla förstår på en gång att Justin Bieber måste vara i närheten.
Det hinner inte gå mer än en minut innan han dyker upp, med Kenny och den andra mannen. Dom ska tydligen också ut. Justin kollar ner i marken men lyfter sin blick mot mej och ger mej ett snabbt, nästan omärkbart leénde.
Eftersom han har ett stort gäng skrikande tjejer efter sig låter personalen honom gå före alla.
"Han kan väll stå i kö som alla andra är tvungna att göra?" Muttrar Isaac.
"Precis" Säger Justin och håller helt med Isaac.
När jag har kommit hem är det första jag gör att ta en dusch eftersom jag gör en inte så trevlig upptäckt. Jag hittar nämligen skockervadd i håret.
"Kan inte du ta en promenad med Puss sen? Jag och mamma ska åka iväg och Tim ska till en kompis" Säger pappa när hela familjen sitter samlad runt matbordet.
"Okej. Jo, visst" Svarar jag.
Jag skyndar mej att äta upp sen går jag en riktigt lång promenad med Puss. Jag går ända in till centrum. När jag går förbi mammas café som för tillfället är stängt stannar det till en bil vid sidan om mej och börjar köra i samma takt som jag går. fönstret vid förar sättet åker ner och jag får syn på Justin Biebers ansikte.
Han skakar på huvudet och ler. "Tänk att jag alltid stöter på dej när jag är här i LA" Säger han.
Nu är det definitift för många gånger för att vara en slump..
"Det är lyckopengen serru" Flinar jag.
"Ja, det måste vara den" Säger han. "Vill du ha skjuts någonstans?"
"Nej, det är lungt" Svarar jag. "Jag har min hund med mej så.."
"Men det var inte det svaret jag ville ha! Hunden kan åka med, bara den inte bajsar i bilen" Säger han och skrattar lite smått.
Jag tänker en kort sekund innan jag öppnar dörren till baksätet och låter Puss hoppa in. Hon är ju van att åka bil så det borde ju inte vara något problem.
Jag märker att Justin iaktar mej i bakspegeln medans jag sätter på mej säkerhetesbältet. När jag är klar börjar han köra.
"Så vart ska du?" Undrar han och sneglar på mej i bakspegeln.
"Jag vet inte, hem" Säger jag och klappar Puss lena päls.
"Ska bli, men du får visa vägen"
Han biter sig i läppen och ler mot mej genom spegeln.
KOMMENTERA! :D
Den här delen skulle egentligen kommit upp igår, med det krånglade.
Får så dåligt med kommentarer. Jag har tillräkligt många besökare varje dag för att få mer kommentarer. Så snälla kommentera vad ni tycker om novellen och så :) Det gör mej verkligen glad.
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 15
Fem minuter senare ringer det på dörren och mamma skyndar sig för att öppna.
Jag hör röster ute i hallen men jag vågar inte riktigt gå ut för att kolla. Dom är säkert värsta snobbarna när dom bor i ett så dyrt och fint hus.
Jag står kvar och låtsas greja med min mobil när dom kommer in i köket.
Jag kollar upp och får syn på fyra nyfikna ansikten som kollar på mej. Jag granskar dom snabbt innan jag går fram och hälsar på var och en.
Mamman och pappan ser ut att vara runt 40, 45 år. Båda sönerna har samma gröna ögon som sin pappa. Medans mamman har blåa sminkade ögon. Den äldsta killen ser ut att vara i min ålder och den yngsta i Tims ålder. Kanske något yngre till och med.
Jag lägger inte någon vidare energi på att komma ihåg namnen. Det ända namn jag lyckas komma ihåg är den älstast. Han heter Justin. Det är nog just därför jag kommer ihåg namnet, men han ser inte alls ut som Justin. Alltså Justin Bieber. Han har ganska kortklippt hår som är någonstans mellan brunt och blont och han är betydligt längre än Justin Bieber.
När alla har hälsat på varandra slår vi oss ner runt köksbordet för att påbörja middagen.
Dom vuxna börjar prata med varandra direkt. Dom pratar om hur jobbigt det är att flytta och allt krångel som uppstår. Jag lyssnar egentligen inte så mycket utan försöker mer konsentrera mej på maten.
Vi andra säger inte så mycket till varandra. Bara typ 'kan du skicka såsen?'. Eller något sånt.
"Ni kan gå ifrån om ni vill. Vi kan säga till när det är efterrätt" Säger mamma och kollar vänligt på oss som sitter med tomma tallrikar framför oss och ser allmänt uttråkade ut.
"Visst" Mumlar jag och reser mej upp. Dom andra gör som jag och vi går i släptåg uppför trappan.
Jag öppnar dörren till mitt rum, men jag stänger den lika snabbt igen.
"Vi kan väll vara i ditt rum Tim?" Säger jag och börjar traska till hans rum.
Men när vi kommer in där ser jag att det minst är lika stökigt där som det är i mitt rum.
Jag kollar lite osäkert på Justin och hans bror, men dom verkar inte bry sig ett dugg. Inga konstiga blickar, och inga äcklade miner.
Efter ett tag har vi kommit igång och börjat prata med varandra. Båda är faktiskt riktigt trevliga, Liam som jag nu har lärt mej att den yngsta heter verkar ganska crazy. Justin verkar mer avslappnad och lung.
När Tim och Liam börjar prata om att spela xbox går jag och Justin in i mitt rum.
Varken jag eller han har någon lust att kolla på när dom spelar.
Det visar sig snabbt att Justin har ett stort intresse för konst. Han pratar mycket om gammla målningar och sånt. Jag själv är inte så jätte intresserad av sånt, jag tycker bara det är kul att rita.
"Kan du rita då?" Undrar jag.
"Nja, inte lika bra som dej i alla fall" Svarar han och studerar ett självporträtt som jag har gjort. "Du har verkligen talang för det här"
"Tack" Ler jag.
"Du som bor här och vet lite mer om området. Finns det något kul att göra här?" Han lägger ner bilden igen och kollar mej i ögonen.
"Nja, det finns några fritidsgårdar öppet på helgerna och ibland anordnar dom discon och sånt. Men det är inget jag brukar gå på."
Vi hinner inte prata mer innan mamma gastar från nedervåningen att det är efterrätt.
När vi kommer ner sitter alla redan runt bordet förutom Liam och Tim.
"Ni kan sätta er ute med pojkarna om ni vill, dom sitter på alltanen." Säger pappa. Både jag och Justin nickar. Såklart så får vi Wilson's special till efterrätt. Det får vi alltid när det är mamma som fixar den.
Det är skugga på alltanen vid denna tiden på dygnet men ändå är det riktigt varmt.
Jag och Justin sätter oss ner brevid våra bröder som har en livlig diskussion om vilken kändis tjej som är hetast.
"Jag tycker i alla fall att Beyoncé är mycket snyggare än Megan Fox!" Säger Tim, men Liam håller inte med.
Jag och Justin bara skrattar åt dom.
Jag märker att Justin mest sitter och petar i sin Wilson's och när vi anndra är klara har han inte ens ätit hälften.
"Var det inte gott?" Undrar jag.
"Ehm.. alltså jo." Stammar han. "Ehm.. vad är det förnåt?"
"Wilson's special heter det. Mamma har ett café inne i stan och bakelsen är speciel för cafét" Förklarar jag.
"Åh"
"Det är lungt om du inte gillar den alltså" Försäkrar jag och ger honom ett leénde.
Han ler tacksamt och lägger ner sin sked.
Helt plötsligt börjar jag tänka på Justin Bieber. Justin gillar inte Wilson's, men Justin Bieber älskar den. Jag kan inte låta bli att undra vad han gör nu. Han kanske längtar efter en Wilson's? Jag skrattar lite tyst låt tanken.
Runt tolv på kvällen beger sig gästerna hem. Om jag får säga det själv så är det ganska skönt efter dom har gått. Liam höll på att ta kol på mej det sista. Hans mun går verkligen i ett. Jag undrar om han ens är tyst när han sover.
Innan jag går och lägger mej loggar jag in på Twitter, Facebook och MSN.
Medans jag sitter där ploppar det upp en ny tweet på skärme från Justin Bieber. Jag läser tyst för mej själv;
'Saknar redan LA.'
Jag ler lite och stänger ner datorn och gör mej sedan ordning för sängen.
Dom sista veckorna innan skolavslutningen går oerhört fort.
Jag och Alex har redan planerat vad vi ska göra på avslutningsdagen. Vi ska gå på tivoli, Isaac och Justin ska också följa med.
Jag vet egentligen inte vad jag tycker om Justin, han verkar inte så värst pigg på att följa med till tivolit egentligen. Han är lite konstig faktiskt och inte så social av sig.
När vi väl är på tivolit märks det tydligt att han egentligen inte vill vara där. Det ända han går med på att åka är parisihjulet. När vi anndra åker dom anndra atraktionerna står han nedanför och väntar.
"Men kom igen, du kan väll åka med på den här i alla fall?" Säger Isaac.
Vi står vid ingången till den där när man sitter i runda båtar och åker en bana, och man riskerar hela tiden att få vatten på sig.
Justin skruvar på sig. "Nej, det är nog ingenting för mej" Säger han. "Jag kan vänta här medans ni åker"
"Men så har du ju sagt vid varenda åkatraktion nu" Säger Alex. "Den här är inte ens läskigt, du kan väll åka med?"
Det hjälper inte hur mycket vi än tjatar på honom, han vägrar att åka med. Tillslut ger vi oss och går oss och ställer oss i kön istället.
Precis när vi har ställt oss i kön börjar tjejerna framför oss skrika hysteriskt och vifta med händerna framför sina ansikten.
Jag, Alex och Isaac utbyter några konstiga blickar med varandra. Skriker dom på grund av oss?
"OH MY GOD! Det är Justin Bieber!!" Skriker ena tjejen och jag vänder mej om direkt. Det första jag ser är Justins bruna ögon som kollar rakt in i mina. Han ser förvånad ut.
KOMMENTERA! :D
Förlåt för lång väntan. Har verkligen inte hunnit.
Jag vet att ni vill att Justin Bieber ska vara med mer och att det ska hända något. Men jag vill inte går för fort fram. Det kommer, jag lovar :)
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 14
"Min bror är en tjejmagnet" Säger jag. "Men han är nog inte värre än dej, så akta dej. Jag vet inte om dom är fans men jag skulle tro det"
Han drar lite på munnen. "Äh, jag tror det är lungt. Jag har ju lyckopengen, dom kommer inte se mej"
"Haha, men man vet ju aldrig vad Tim säger till dom.."
"Tror du han säger att jag är här?" Undrar han oroligt.
Jag rycker på axlarna. "Jag vet inte."
Han ser fortfarande orolig ut så jag bestämmer mej för att gå och prata med Tim innan han säger något.
"Vänta" Säger jag och reser mej upp. "Jag ska prata med honom"
Justin nickar och ler tacksamt. "Behöver du den här?" Undrar han och håller fram lyckopengen.
Jag flinar och tar emot den.
Tim står i mitten av alla fnittriga tjejer och jag är tvungen att säga hans namn flera gånger innan han märker mej.
"Vad är det?" Undrar han irriterat.
"Kan du komma lite?" Säger jag och kramar om lyckopengen i min hand.
Han suckar och följer motvilligt med mej ut i köket där inte tjejerna kan höra oss.
"Du har väll inte sagt något?" Undrar jag. Han kollar konstigt på mej. "Om Justin" Förtydligar jag.
Än en gång får han det där retsamma ansiksuttrycket. "Vadå? Får jag inte det eller?"
"Nej! Är du dum eller! Om du säger att han är här så kommer det bli kaos, och Justin har ingen livvakt med sig"
"Inte mitt problem"
Han är precis på väg att gå men jag greppar tag i hans arm.
"Jag har inte sagt något!" Säger han och försöker komma ur mitt grepp. "Och jag tänker inte göra det heller. Då kommer dom ju bara bry sig om honom och skita i mej"
"Bra" Säger jag och släpper taget om honom. Jag kollar efter honom när han går ut till tjejerna igen. Och strax efter går jag tillbaks till Justin.
"Hur gick det?" Undrar han.
"Bra" Ler jag och ger tillbaks lyckopengen till honom.
"Du har ett väldigt fint leénde" Säger han då och ler tillbaka.
"Tack du med" Svarar jag.
Efter ett tag hör vi hur tjejerna lämnar cafét, det sprider sig en behaglig tystnad runt om oss istället för allt fnitter.
Både jag och Justin andas ut. Och jag märker att han slappnar av lite mer nu.
"Lyckopengen got tha powah!" Säger han och flinar stort.
Jag skrattar. "Ganska otroligt att en liten peng kan föra med sig lycka och tur, eller hur?
Han skrattar lite och slickar sig runt munnen. "Ja, visst är det"
Han skrattar till ännu en gång och hans underbara skratt får mej att nästan rysa. Jag har aldrig någon gång hört någon skratta så gulligt förut.
Vi sitter en stund till och pratar om allt från Justins konserter till mer vardagliga saker.
Vi har verkligen jätte trevligt men efter ett tag måste han gå.
"Är du säker på att du inte ska ha lyckopengen?" Undrar han samtidigt som han skuver in sin stol. "Jag har ju redan tur. Jag menar, jag lever ju redan i min dröm"
"Hur vet du, jag kanske också lever i min dröm" Säger jag och flinar. "Haha, nej men behåll den du. Om du ska gå ut där ensam så du kanske behöver lite tur med tanke på dina fans" Ler jag.
"I och för sig" Erkänner han. "Men jag måste verkligen gå nu. Hej då, vi ses" Han börjar med ganska snabba steg gå ifrån bordet. Jag stirrar på honom innan jag förmår mej själv att öppna munnen.
"Gör vi?" Ropar jag efter honom och jag ser hur han sakta vänder sig om.
"Never say never" Ler han. "Jag har ju lyckopengen och om den verkligen för med sig tur så kommer vi ses igen"
Han vänder sig om igen och går. Det plingar till i dörren när han går ut. Jag följer honom hela tiden med blicken tills jag inte kan se honom längre.
Helt plötsligt dyker Tim upp vid min sida vilket får mej att hoppar till.
"Så jävla coolt att Justin Bieber är på vårat café!" Säger han.
"Vadå vårat? Det är mammas, och han är inte här längre" Rättar jag honom.
"Men han var här. Och det är as ballt. Han är ju hur stor som helst. Och du har fikat med honom. Oh my god! Du har varit på dejt med Justin Bieber!"
Jag kollar undrande på honom och skakar på huvudet. Jag kan inte fatta att min bror tycker detta är så coolt. Inte ens jag tycker det.
"Dejt?" Skrattar jag. "Jag skulle aldrig dejta någon som Justin"
"Varför inte?"
"Därför han är känd och inte riktigt min typ" Svarar jag.
"Vad är din typ då?"
Jag ger honom en konstig blick. "Varför frågar du så mycket? Och varför bryr du dej ens?"
Han rycker på axlarna "Vet inte"
"Men jag ska i alla fall gå hem nu. Säg det till mamma, hejdå"
När jag kommer hem drar jag på mej lite bekvämare kläder. Så som en stor t-shirt. Jag behåller shortsen som jag hade på mej förut på.
Jag sätter mej framför datorn och loggar in på facebook, msn och twitter. Jag kollar runt en stund tills jag hör ett gnyande ljud bakom mej.
Jag suckar. Just det Puss, hon är nog i stort behov för att gå på en promenad just nu.
"Kom då, kom så går vi på promenad!" Säger jag med min hundröst och rusar ner för trappan med Puss flåsande efter mej.
Jag sätter på henne kopplet och ger henne en godis, sen går vi våran vanliga runda.
Jag stannar med henne lite i parken där jag leker en stund med henne innan vi går hem igen.
Hemma är det full rulle i huset. Pappa dammsuger köket som en galning medans Tim och två av hans kompisar sitter i vardagsrummet och spelar tvspel med onödigt högt ljud på.
Puss springer glatt ut i köket med sina smutsiga tassar för att hälsa på pappa.
"Nej! Kolla nu vad du har gjort Puss. Det var rent här förut!" Klagar pappa. Som om Puss skulle förstå vad han säger. Han sätter på dammsugarn igen och dammsuger upp smutsen sammtidigt som timern börjar pipa för att tala om att något i ungnen är klart.
"Åh snälla Liz, kan du kolla om potatisgratängen är klar? Jag måste verkligen bli klar med dammsugningen"
Jag går bort till ungnen och kollar om den är klar, men potatisen är fortfarande lite hård så jag bestämmer att den får vara inne en stund till. "Är det någon som ska komma på besök eller?" Undrar jag och kollar på när pappa far fram som ett jihu och dammsuger varje hörn och vrå.
"Ja, faktiskt" Han stänger av dammsugaren och kollar på mej.
"Jaha, vem eller vilka då?"
"Våra nya grannar" Svarar han.
Jag gör stora ögon. "I huset åt höger?"
Pappa nickar.
"Oj pappa. Då förstår jag varför du städar så noga, det huset är ännu lyxigare på insidan än vad det ser ut på utsidan"
"Precis det sa mamma också. Och det är henne jag har tagit order från" Svarar han och blinkar med ena ögat. "Hon sa något i stil med att allt måste vara perfekt"
Sekunden efter han har sagt det börjar han gasta på Tim att han måste avsluta och göra sig iordning.
Jag går upp på övervåningen för att göra mej själv iordning, jag kan ju inte gå runt i en alldeles förstor t-shirt när vi ska ha gäster om drygt 30 minuter. Istället slänger jag på mej ett linne och en söt kofta över som jag sedan piffar till med lite halsband och armband.
När jag kommer ner igen har Tims vänner gått hem och han håller på att stänga av tven. Jag hör mammas klagande röst ute i köket. Antagligen är det något pappa har gjort fel, eller inte tillräckligt bra.
"Du har väll bäddat sängen? Och inga smuttkläder på golvet?" Frågar mamma stressat när jag kommer ut i köket.
"Ja.." Svarar jag. "Gästerna ska väll inte vara i mitt rum eller?"
"Dom har barn i både din och Tims ålder, ni kanske inte vill sitta med oss vuxna hela tiden"
Jag hinner inte fråga om det är kille eller tjej innan mamma har försvunnit.
Fem minuter senare ringer det på dörren och mamma skyndar sig för att öppna.
Jag hör röster ute i hallen men jag vågar inte riktigt gå ut för att kolla. Dom är säkert värsta snobbarna när dom bor i ett så dyrt och fint hus.
KOMMENTERA! :D
Sry för tråkig del..
Ni kan fortfarande adda mej på Facebook Beliebers :)) @ Erica Bieber Andersson
Ska ni se på CSI idag? Det ska jag göra :)
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 13
Men det är nog lyckopengens förtjänst tänker jag för mej själv.
Konserten börjar gå mot sitt slut och Justin tackar publiken innan han lämnar scenen med ett leénde.
Alla börjar sakterligen att röra på sig. Konserten är slut och det är nog många som ska bli upphämtade precis som jag.
Som mamma lovade står dom redan där med bilen och väntar.
Jag öppnar bildörren och hoppar in i baksättet brevid Tim.
"Hej" Säger jag glatt.
"Hej. Hur var det?" Undrar mamma samtidigt som bilen börjar rulla.
"Ni skulle varit där, det var helt otroligt" Säger jag ivrigt. "Han var så bra! Han är ju hur grym som helst live"
"Sjöng han Baby?" Undrar Tim nyfiket.
"Klart han gjorde!"
Har jag fel, eller är min bror verkligen lite för intresserad av det här? Han som hela tiden säger att han inte bryr sig.
"Hur har ni haft det då?"
Både pappa och Tim suckar, men mamma börjar entusiastiskt babbla på om alla gammla släktingar, maten och allt annat.
Redan efter dom tre första meningarna har jag börjat tröttna, men jag låtsas lyssna ändå för att inte såra henne.
"Det var skit tråkigt" Viskar Tim till mej när inte mamma hör. Jag skrattar lite och kollar ut egenom bilfönstret när jag hör mammas röst igen. Fast den här gången pratar hon inte med mej.
"Du Tim, skulle inte du vilja hjälpa till på cafét imorgon?" Undrar hon.
Min bror ser skeptisk ut. "Nej, jag ska skejta med Joe då, Liz kan väll göra det?"
"Jag som trodde du behövde pengar. Liz har redan jobbat så mycket på cafét" Säger mamma och slänger en blick bak på Tim.
"Jag kanske kan hjälpa till lite då" Säger Tim tillslut med en suck. Från skillnad från mej så hatar han att jobba på cafét, men ibland gör han det ändå för att få lite extra pengar.
Jag gör det för att jag tycker det är kul och för att få pengar. Den senaste tiden har jag blivit ganska rik.
Eller rik och rik, jag har mer pengar i alla fall.
"Det är någon som undrar efter dej" Säger Tim som trotsallt gick och jobbade på cafét. Han låtar road när han säger det i telefonluren.
Jag höjer på ena ögonbrynet fast han inte kan se det.
"Fast jag kanske ska gå och säga att du inte har tid" Fortsätter han innan jag hinner svara.
"Om det är Isaac eller Alex kan du väll säga att jag inte har tid.. jag typ.. öhm.. håller på med en viktig sak.."
Jag kollar ner på min halvklara teckning som ska föreställa mej själv som liten. Fast det ser mer ut som en missbildad.. jag vet inte vad. Näsan är förstor och min haka har blivit alldeles för skev.
Så att rita är alltså det viktiga som jag håller på med.
"Det är inte Isaac eller Alex" Fnyser Tim i andra änden. "Men du verkar ju ganska upptagen.. så hej då"
"Men Tim!" Halv skriker jag i luren, men det är redan för sent. Han har redan lagt på. Jag suckar tungt och kollar ner på den helt misslyckade teckningen igen.
Ingenting funkar ju när jag inte har lyckopengen tänker jag för mej själv, och i samma sekund går det upp för mej. Lyckopengen, Justin!
Tänk om det är Justin som är på cafét?! Helt plötsligt blir det en väldans fart på mej, jag flyger upp ur stolen och springer ner för trappan. Sen kastar jag mej på cykeln och börjar cykla till cafét.
"Helvete Tim!" Muttrar jag för mej själv medans jag cyklar. Var han tvungen att lägga på, kunde han inte bara sagt att det var Justin?
Som vanligt ska han retas med mej. Fast tänk om det inte ens är Justin. Jag menar, varför skulle han undra efter mej? Det är ju inte precis så att vi är bästa kompisar bara för att vi har bytt några ord med varandra, egentligen känner vi inte varandra alls.
Jag går in i cafét och ser dirket Tims förvånade ögon titta på mej bakom disken. Hans ansiksuttryck förändras snabbt till det där retsamma.
"Så du kom." Han flinar mot mej. "Han sitter vid bord 24"
Bord 24 är det bordet Justin brukar sitta vid, jag skyndar mej dit bort utan att säga ett ord till Tim.
Jag stannar till lite när jag ser att det verkligen är Justin som sitter där. Han håller på att knappa på sin Iphone. Denna gången är han ensam, ingen är med honom.
Han kollar upp och ler sitt bländade leénde emot mej och skakar på håret en gång.
"Hej" Säger han nästan lite förvånat.
"Hej" Svarar jag och väntar på att han ska fortsätta.
"Jag trodde inte att du skulle komma, din bror sa att du typ var upptagen. Men lyckopengen verkar ju funka trotsallt, du kom ju"
"Haha, så du blev lycklig av att jag kom?" Undrar jag lite osäkert.
Han ler och rycker på axlarna. "Tänkte fråga om du har lust att ta en fika med mej"
"Ja, visst" Säger jag lite förvånad och överväldigad över hans fråga.
Jag drar sakta ut stolen mitt emot Justin och sätter mej ner. Han öppnar munnen och är precis på väg att säga något men hinner inte för Tim kommer och stör.
"Liz, kan inte du ta över för mej nu?" Ber han och kollar förhoppningsfullt på mej.
Jag skakar på huvudet. "Nej, jag ska ta en fika nu, med Justin" Säger jag.
"Va?" Säger han fast jag vet att han egentligen hörde. "Öhm okej.. vad ska ni beställa då?"
Jag kollar menande på Justin för att han ska förstå att han får säga först vad han vill ha.
"En Wilson's tack" Säger han lika artigt som vanligt.
"Samma här" Säger jag.
"Gud, vad du och din bror är lika" Säger Justin när Tim har gått.
"Det får jag höra ofta" Säger jag och ler. "Föresten din konsert igår var as grym!"
"Det får jag höra ofta" Säger Justin och flinar. "Kul att du kom på den"
"Ha ha" Säger jag. "Vad gör du här föresten, helt ensam?"
"Det är mitt favorit café ju! Var bara tvungen att få en Wilson's" Säger Justin som om det var världens mest självklaraste sak. "Jag vill ge dej en sak också. Jag åker ju imorgon"
Han håller fram sin hand och där i ligger lyckopengen. Jag kan inte låta bli att le.
"Men är det inte din tur att ha det en stund nu?" Undrar jag. "Jag hade det ju i en månad typ och du har bara haft den i en dag"
"Men det kommer dröja jätte länge innan jag kommer till LA igen, du vet. Så jag kommer inte kunna ge tillbaka det."
"Den kommer tillbaka när den kommer, spela roll" Ler jag.
"Precis, spela roll. Ta den du" Envisas han, han verkar vara lika envis som mej. Han har fortfarande sin hand utsträckt när Tim kommer tillbaka med varsin Wilson's till oss.
Hans blick vandrar mellan myntet i Justins hand och sen över till mej och sen till Justin igen.
"Tänker du köpa min syster eller?" Undrar han och låtsas vara förvånad. Justin stänger fort sin hand om myntet och drar tillbaks den. "Du kan få henne gratis"
Jag kollar surt på Tim, men det märker han inte så klart. Han kollar bara på Justin som nu har börjat skratta.
Hans klingande skratt fylls i hela cafét känns det som. Jag känner hur jag är nära på att börja skratta också, men jag förblir tyst. Jag vill inte överrösta Justins gulliga skratt med mitt.
"Nej, jag tänker inte köpa henne." Säger Justin efter en stund och skakar på huvudet. Sen säger han inget mer om det. Istället tackar han för bakelserna.
I samma sekund får Tim ett sms på sin mobil och då försvinner han där ifrån.
Det blir tyst runt bordet och vi börjar äta våra bakelser under tystnad också.
"Mm.. alltså, jag fattar inte hur något kan vara så gott. Vad är hemligheten?" Undrar Justin efter en stund och slickar sig runt munnen.
Jag förstår att det är bakelsen han syftar på. "Jag har ingen aning" Erkänner jag. "Det är mamma som gör dom så jag vet inte direkt vad hemligheten är"
Hela situationen att jag sitter här med en egentligen främling känns lite konstigt. Inte pinsamt. Bara konstigt på något sätt. Han kanske inte är en fullkomlig främling, vi har ju pratat några gånger förut, och han hjälpte mej till och med när jag skadade foten. Men han är ändå någon som jag inte känner, men jag har verkligen inget emot att lära känna honom mer. Han verkar spännande på något sätt.
Helt plötsligt fylls det förut lugna cafét med hysteriskt tjejfnitter. Jag ser hur Justin rycker till på sin stol, men det är inte på grund av honom dom fnittrar.
Det är fem tjejer från Tims klass och i mitten av dom står han också. Jag vänder mej om mot Justin igen och skakar på huvudet.
"Min bror är en tjejmagnet" Säger jag. "Men han är nog inte värre än dej, så akta dej. Jag vet inte om dom är fans men jag skulle tro det"
Han drar lite på munnen. "Äh, jag tror det är lungt. Jag har ju lyckopengen, dom kommer inte se mej"
"Haha, men man vet ju aldrig vad Tim säger till dom.."
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 12
"Nej, inget"
Det ska bli så kul att se Kaylas min när hon får reda på att jag ska på hans konsert. Och så står hon där utan biljett. Okej, kanske inte. Men man kan ju alltid hoppas att hon gör det.
Men framför allt ska det bli kul att gå på konserten. Jag hoppas att den lever upp till mina förväntningar.
Veckorna rullar på som vanligt. Jag och Alex har pratat med Isaac, i början ville han inte lyssna och stötte bara ifrån oss. Egentligen borde han veta att jag går igång när folk gör så, men han har ju som sagt inte varit sig själv riktigt den sista tiden.
Det slutar med att jag struntar i att ta det lungt, och istället börjar jag skrika exakt precis det jag egentligen vill säga. Jag säger allt ifrån att han inte är som förr, att han kommer bli en sån där 'gansterkille' som tror att han är något och framför allt att han kommer mista sina två bästa kompisar om han fortsätter.
När jag har spottat orden rakt i ansiktet på honom kollar han vettskrämt på mej.
"Jag förstår dej.." Mumlar han. "Men, är det inte lite att ta i? Jag menar, alla dricker i våran ålder. Det är liksom inte olagligt"
"Men det är just det! Fattar du inte?!" Flämtar jag. "alla gör si och så, Isaac jag vill inte att du ska bli som alla andra, du har alltid varit du, inte som alla andra." Jag känner hur despret jag börjar bli, jag måste få honom att förstå. "Föresten så dricker inte alla, kanske alla de typerna du har börjat umgås med. Och dom är dom värsta sorten, jag kan nästan slå vad om att dom skiter i vad det dom dricker smakar, bara dom bli fulla."
Isaac kollar upp på mej och drar en djup suck. När han andas ut igen träffas jag av en illa luktande stank.
Jag känner hur mina ögon smalnar. "Du har rökt, eller hur"
Det är ingen fråga, det är ett konstanterande. Han har rökt.
"Förlåt.." Mumlar han.
"Säg inte förlåt till mej. Det är inte mitt liv du förstör med sån skit" Jag sneglar på Alex som har stått tyst brevid mej en bra stund nu. "Och inte Alexs heller" Tillägger jag.
"Okej, jag kanske ångrar mej. Jag vet att jag har gjort fel. Men det är fortfarande inte du, eller ni som bestämer vad jag ska göra och inte göra." Säger Isaac.
"Vi försöker bara hjälpa dej" Mumlar Alex utan att kolla på honom. "Det har alltid varit vi tre, men sen helt plötsligt har du börjat umgås med idioter och göra idiotiska saker. Vi vill bara inte att du ska bli en idiot också"" Fortsätter hon och kollar nu upp på Isaac.
"Vänner är till för att hjälpa varandra, eller hur?" Säger jag och kollar på mina båda vänner.
Både Isaac och Alex nickar samtidigt och när dom märker att dom gör det kollar dom på varandra och börjar skratta lite tyst.
"Vänner?" Undrar Isaac och sträcker ut med armarna.
"Vänner!" Säger jag och Alex i kör och låter Isaac omfamna oss båda samtidigt.
Det dröjer inte länge fören 1 Juni är här. Ingen vet att jag ska gå.
Men alla vet att Kayla ska.. såklart.
Egentligen är det frestande att berätta det för henne. Hennes haka skulle gå ner till knäna.
Fast i och för sig, om hon ser mej på konserten kommer den gå ända ner till golvet. Vilket skulle vara ännu roligare att se.
"Är du klar? Vi måste åka nu!" Ropar mamma från nedervåningen. Jag kastar en sista blick i spegeln innan jag rusar ner för trappan.
"Ska du gå så där till en Justin Bieber konsert?" Undrar Tim och granskar mej från topp till tå med rynkad panna.
"Ja.. vadå då?" Undrar jag lite osäkert.
"Nä, men jag trodde att man typ skulle skriva Justin Bieber över hela armarna och i ansiktet och ha massor Justin Bieber kläder på sig"
"Va?" Skrattar jag. "Jag har inte ens några Justin Bieber kläder.. och värst vad du verkar kunna saker om detta" Säger jag och flinar.
"Jag sa att jag trodde!" Han betonar 'trodde' och jag känner att det skvätter spott från hans mun när han säger det.
"Du behöver inte spotta på mej för det" Muttrar jag och torkar mej med tröjärmen.
En stund senare sitter hela familjen i bilen. Först ska dom lämna av mej vid konserten, sen åker dom vidare dit släktträffen håller hus. Jag är väldigt glad att jag slipper den.
"Ha det så kul gumman" Säger pappa när jag hoppar ur bilen, medans mamma hela tiden tjatar om att jag ska ta det försiktigt.
"Vi står här utanför direkt när konserten är slut, och då kommer du hit" Säger mamma för typ femtioelfte gången.
"Ja!" Säger jag irriterat och slår igen bildörren.
Jag kollar mej omkring, det är fullt med folk överallt fast det är nästan en timme kvar tills insläppet till konserten börjar.
Jag går runt lite och ställer mej i en onödigt lång kö där man kan köpa Justin Bieber saker. Egentligen känns det lite överdrivet, men ett litet armband eller något kan väll inte skada.
Fastän det är jätte mycket tjejer i min ålder överallt känner jag mej ensam. Jag menar alla är liksom där med minst någon mer och så kommer jag där helt ensam. Dom har i alla fall någon att prata med.
Många har på sig Justin Bieber tröjor och har skrivit hans namn på armarna och i ansiktet, precis som Tim sa. Det är väll tydligen så man ska se ut när man går på Justins konsert.
Efter vad som känns som 2 år står jag äntligen längst fram i kön. Jag köper ett litet armband och sen knör jag mej ut från folkmassan.
Då får jag syn på Kayla, hon står där med ett gäng kompisar och fnittrar. Jag slinker snabbt förbi henne och som tur är såg hon mej inte.
Efter en stund börjar äntligen insläppet. Jag har en plats långt fram, längst framme vid scenen faktiskt.
Tänk att han gav mej en plats längst fram, vissa skulle nog göra vad som helst för att få det och jag fick det helt gratis bara så där. Jag är ju inte ens något stort fan.
Efter insläppet dröjer det en bra stund innan konserten sätter igång.
Det sprutas ut rök på scenen så den blir alldeles täckt. När den har skingrat sig lite kan man urskilja en figur av en människa. Man fattar ju direkt att det är Justin som står där. Alla blir verkligen helt hysteriska och börjar skrika som bara den. Det är nästan så att jag funderar på att hålla för öronen, men är man på konsert så är man. Och jag vill ju inte missa om dom säger något.
Hela konserten är verkligen helt underbar, Justin ger verkligen allt. Han sitter i det där hjärtat och spelar och allt.
Och under låten One Less Lonley Girl tar dom upp ett mycket lyckligt fan på scenen som får sitta på en stol och Justin sjunger till henne. Det ser nästan ut som om hon ska dö där uppe av lycka.
När låten är slut börjar Baby. Alla i publiken börjar sjunga med, och då menar ja verkligen alla! Till och med jag.
Utan någon anledning stoppar jag händerna i byxfickorna, då känner att lyckopengen ligger där.
Det är kul och tänka att tack vare den så är jag här, även om jag kanske inte väljer att tro på att det är den som har fört med sig tur. Men ändå.
Nu är Justin vid andra änden av scenen och halvspringer lite och tar i de som står längst fram händer.
Och helt plötsligt är han framför mej, jag kollar på honom och han kollar tillbaks på mej. Han ler åt mej, kanske för att han känner igen mej? Jag sträcker fram min hand, samma hand som jag har myntet i.
Han tar tag i den en kort sekund när han kommer förbi och sen springer han vidare. När han har släppt märker jag att jag inte har kvar myntet i handen. Jag kollar ner på golvet under mej, men där är den inte. Tog han det?
Jag kollar på Justin igen och märker hur han diskret stoppar ena handen i fickan för att sedan ta upp den igen.
Jag ler för mej själv, han måste ha tagit det.
Har detta blivit som en grej nu? Att vi typ ska låta myntet vandra i mellan oss för att vi ska få tur?
"Vill ni höra en till låt?" Ropar han i mickrofonen när alla tror att konserten är slut.
Alla börjar skrika som galningar Och Look At Me Now med Chris Brown börjar spelas högt.
"Om jag har tur nu så kommer jag klara denna låten." Säger Justin och ler.
Och till min förvåning så klarar han hela låten utan några problem, även den allra snabbaste rappen. Och den är riktigt snabbt. Jag skulle bara vricka tungan om jag försökte.
Men det är nog lyckopengens förtjänst tänker jag för mej själv.
KOMMENTERA! :D
Jag tkr det är lite dåligt med kommentarer.
Får väll försöka med detta igen; Minst 10 kommentarer så får ni en del fortare :)
Det klarar ni? Statistiken har ju gått upp (y)
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 11
Jag slänger en blick på Isaac.
"Kom" Säger jag till Alex och tar hennes hand för att hon ska följa med. Jag stegar bort till Isaac och drar med honom bort en bit också.
"Vad håller du på med?" Undrar jag. "Du kan ju inte dricka fattar du väll! Du ska ju köra hem sen!"
Isaac kollar trött på mej.
"Sluta Liz, måste du alltid vara så anti?"
"Va? Vad menar du? Du kan ju inte köra hem om du har druckigt, det fattar väll vem som helst! Och varken jag eller Alex kan köra."
Jag kollar snabbt på Alex, hon ser upprörd ut.
"Vi vill hem. NU!" Säger jag irriterat.
"Men jag har ju druckigt så jag kan ju inte köra" Säger han med löjlig röst, vilket gör mej ännu mer irriterad.
"Men du blir väll knappast full av det lilla du har druckigt nu" Säger Alex.
Isaac suckar. "Okej, visst. Jag kör hem er då tråkmånsar" Muttrar han och tar fram bilnycklarna.
Under bilfärden hem säger ingen ett ord.
Alex följer med mej hem så Isaac kan åka tillbaka utan att skjutsa hem henne också.
"Du har förändrats, jag vet fan inte vad det är för idioter du har börjat umgås med. Hej då!" Säger jag. Jag väntar inte på något svar, utan bara smäller igen bildörren.
Jag muttrar tyst för mej själv hela vägen uppför grusgången till mitt hus, Alex går en bit bakom mej.
"Seriöst Liz, jag börjar bli lite rädd. Tänk om Isaac hamnar helt snett" Säger Alex när vi stapplar in genom ytterdörren.
"Det tänker vi inte tillåta, eller hur?"
"Nej, men hur ska vi hindra honom?" Undrar Alex.
Jag hinner inte svara eftersom mamma kommer ut i hallen.
"Är du redan hemma? Oj, hej Alex" Mamma ler mot oss. Alex hejar och ler tillbaka, men jag sparkar surt av mej skorna.
"Är ni hungriga?" Fortsätter hon.
"Nej" Säger jag och Alex i kör.
Jag och Alex går upp till mitt rum.
"Det ända sättet är väll att försöka prata med honom" Säger jag och slår mej ner i min säng, Alex gör detsamma.
Vi sitter tysta en stund och Alex sitter och stirrar rakt ut i luften.
"Du.. kommer du ihåg när vi var små?" Börjar hon. "Och vi sa att vi tre alltid skulle hålla ihop.."
Jag nickar. "Aa, och så sa vi att om någon av oss skulle börja göra dumma saker skulle vi hjälpa den. Tror du Isaac kommer ihåg det?"
Alex rycker på axlarna. "Om vi har tur så gör han det."
"Jag kan höra honom framför mej" Suckar jag. "Men seriöst, vi var ju små då sluta vara så mesiga" Jag imiterar hans mörka och släpiga röst.
"Jaja. Men nu kan vi väll göra något kul. Har du någon bra film?"
"Kolla i översta lådan i skrivbordet"
Alex reser sig upp, men precis när hon tänker öppna lådan hejdar hon sig och tar upp något från mitt skrivbord.
"Shit Liz! Gud vad fin!" Utbrister hon och håller upp bilden jag målade av Justin för ett tag sen. "Den är jättelik ju. Detta är nog din bästa bild. Som jag har sett i alla fall"
Jag säger ingenting utan bara ler lite.
Efter ett tag har Alex hittat en film hon vill se, hon stoppar in den i dvd spelaren och sätter sig sedan till rätta i sängen.
När filmen är slut går Alex hem. Och strax efter går jag och lägger mej.
Nästa morgon blir jag väckt av mamma.
"Godmorgon, skulle du kunna hjälpa mej på cafét igen? Du vet, det är lördag och fint väder. Extra körigt då"
Jag kollar trött upp på henne och ler lite smått. "Sen så får vi ju alltid bra med dricks när du är där" Fortsätter hon.
"Visst jag kommer" Mumlar jag.
En och en halv timme senare är jag på cafét. Jag kommer lagom till lunchrusningen.
Och ytterliggare 45 minuter senare hör jag en mycket välbekant röst.
"Det är nog bäst att vi sitter inne. Vi kan ju sitta fär vi har suttit dom andra gångerna"
Jag kollar upp från bordet jag torkar och möter Justins blick.
"Hej" Ler han så att alla hans pärlvita tänder syns.
"Hej" Säger jag och besvarar hans leénde. "Så ni är här igen"
"Japp, men detta är sista gången. Vi packar våra saker och åker vidare imorgon bitti" Säger Justin.
"Aa, men Justin har blivit helt kär i detta cafét, vem vet han kanske övertalar oss att åka hit bara för att han ska få sin bakelse" Säger mannen som var med sist gång också.
"Haha, ja. Det skulle inte förvåna mej" Skrattar Kenny.
Dom fortsätter vidare in i cafét och slår sig ner vid det bordet som står lite i skymundan.
"Vad vill ni ha idag då?" Undrar jag
"En Wilson's så klart" Säger Justin.
"Jaja, jag får väll också prova en Wilson's då" Säger mannen.
"Det är gött Scooter!" Säger Justin och slår honom lite löst i ryggen. Jag snappar snabbt upp namnet och lägger det på minnet.
Pattie och Kenny beställer också varsin Wilson's special.
Precis när jag vänder mej om för att gå säger Justin:
"Jag hoppas att du kommer på konserten om en månad"
Egentligen vill jag inte säga att jag nog inte kan komma, men jag kan ju inte ljuga..
"Jag är ledsen. Men jag tror inte att jag kan komma" Säger jag sorgset. "Vi ska tydligen på någon tråkig släktträff då, och mamma tvingar mej att följa med. Men jag ska prata med henne igen, försöka övertala henne du vet"
"Okej, jag förstår" Säger Justin. Han tar upp något ur fickan som han sedan börjar bolla fram och tillbaka med i händerna samtidigt som han håller sin blick fäst på mej. "Om du ska prata med henne igen så kanske denna kan vara till hjälp" Han sträcker fram det han har i handen och räcker det till mej.
Jag skrattar lite och tar emot lyckopengen.
"Tack" Säger jag. "Hoppas att den funkar"
Redan samma kväll passar jag på att ta upp ämnet om Justins konsert för mamma igen.
Men svaret bli dessvärre samma som innan. Släktträff hit och släktträff dit.
"Snälla mamma, jag ber dej! Jag har aldrig bett om att göra något sånt här förut. Och jag tycker faktiskt inte ens att släktträffarna är roliga, dom är urtrista. Och vi behöver inte ens betala, jag har ju fått biljetten helt gratis"
"Men tror du att vi väll lämna dej helt ensam när vi själva är flera mil bort, tänk om det skulle hända något"
I samma sekund kommer pappa ut i köket där vi står och diskuterar ganska högljudt mad varandra.
"Vad pratar ni om?" Undrar han och tar ut ett glas ur skåpet som han sedan fyller med vatten.
"Mamma låter mej inte åka på konserten när jag till och med har fått en biljett gratis" Muttrar jag.
"Vilken konsert?" Undrar pappa oförstående.
"Den jag berättde om, hon fick en biljett från Justin Bieber personligen" Säger mamma.
"Jaha ja. Just det. Och hon kan inte går för att..?"
"För att släktträffen är då, Steve!"
"Släktträff? Men det vet väll både du och jag att det bara är du som tycker den är rolig i denna familjen"
Jag ler mot pappa, fast det ser han inte. Kanske han kan lyckas övetala mamma.
"Så du tycker att vi ska lämna våran dotter ensam på en konsert när vi själva åker flera mil bort?" Mamma låter irriterad. Hon är nog ganska frustrerad över att pappa är på min sida.
"Ja, hon är 16, snart 17år. Hon klarar sig." Säger han. "Eller hur?"
"Ja" Nickar jag.
Snälla pappa rädda mej.
"Jag tycker hon ska få gå" Med dom orden lämnar han köket.
Jag kollar hoppfullt på mamma, det är hon som är avgörande. Hon ser ut att tänka efter en stund.
"Visst, du får åka då" Säger hon till slut.
"YES! Tack!" Skriker jag och kramar henne. "Lyckopengen funkade i alla fall" Mumlar jag i hennes famn.
"Va?" Undrar hon och släpper taget om mej lite.
"Nej, inget"
Det ska bli så kul att se Kaylas min när hon får reda på att jag ska på hans konsert. Och så står hon där utan biljett. Okej, kanske inte. Men man kan ju alltid hoppas att hon gör det.
Men framför allt ska det bli kul att gå på konserten. Jag hoppas att den lever upp till mina förväntningar.
KOMMENTERA! :D
Ikväll åker jag till min mormor och morfar, stannar där i två nätter. Så jag kommer alltså inte kunna uppdatera.
Men kommentera mycket så blir det betydligt roligare och skriva sen när jag kommer hem igen :)
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 10
Och Justin kanske behöver tid att förklara.. eller nåt. Det kändes i alla fall som rätt tillfälle att gå där ifrån nu.
Nu är det bara att hoppas på att han inte blir överfallen av fans.
Jag börjar göra det vanliga igen. Torka bord, ställa iordning stolar och även ta hand om lite disk.
Jag kollar lite i smyg på Justin och dom när jag har chansen. Han har tagit på sig sina solglasögon igen och dom verkar prata om någonting. Jag hör inte om vad eftersom jag är inne i cafét. Sen så är det ju lite oförskämt att lyssna på andras samtal. Och bara för att Justin är känd är det ju inget undantag.
Jag sliter min blick och går in i köket med lite disk som jag sätter in i diskmaskinen.
Jag står en stund och grejar med disken och efter ettt tag kommer mamma in. Hon har ett nöjt leénde på läpparna.
"Trevliga männsikor det där" Säger hon och ställer ännu en hög brickor som behöver diskas till mej.
"Vilka?" Undrar jag.
"Vad är det pojken heter? Justin Beaver?
"Öhm.. jag tror det är Bieber.." Säger jag och skrattar lite.
"Jaja, trevliga är dom i alla fall" Säger mamma. "Dom pratar så glatt när man kommer förbi och ska duka av"
"Har du dukat av från deras bord?" Undrar jag surt.
"Jaa.. fick jag inte det?"
"Men jag ville ju göra det!" Klagar jag. Men sen så hör jag hu dumt och barnsligt det låter, så jag säger snabbt. "Men äh, skit samma"
Mamma ger mej en konstig blick, sen försvinner hon iväg.
Jag ställer ner den sista tallriken sen torkar jag mina blöta händer på en handduk.
Jag går ut ännu en gång till uteserveringen, denna gång för att det har kommit nya gäster som jag måste ta beställning från.
Det är ett meddelålders par, dom beställer kaffe och glass.
Jag märker att Justin kollar på mej när jag går förbi deras bord. Dom är precis på väg att ställa sig upp och lämna cafét men när jag passerar hör jag Justin ropa efter mej. Men det ända han säger är 'hejdå'. Jag stannar till och vinkar hejdå till dom.
Jag går in och säger beställningarna från paret till mamma så att hon kan fixa det.
Sen går jag ut igen för att torka av bordet som Justin och dom satt vid.
"Dricks.." Mumlar jag för mej själv och börjar räkna pengarna som ligger på bordet, och intryckt emellan två sedlar ligger vad som ser ut som en papperslapp. Men när jag kollar närmare på den ser jag att det är en konsert biljett till hans konsert i Los Angeles.
Jag kollar förbryllat på biljetten, jag som trodde att han inte skulle ha någon konsert. Jag kollar på datumet, den 1 Juni. Det är ju ganska långt kvar. Drygt en månad.
Jag går leénde in till mamma för att visa biljetten.
"1 Juni. Liz, jag vet inte om det går" Säger hon bekymrat och i samma sekund dör mitt leénde ut.
"Va?! Men det måste gå! Han gav mej en biljett, det är klart att jag ska gå"
"Det är ju släktträff då, kommer du ihåg?"
Jag suckar, nu när hon säger det minns jag. Men det är den värsta skiten som finns. Hela släkten på mammas sida träffas en dag och umgås, och jag kan lova dej, det blir en del folk. Jag känner knappt hälften, och jag hurrar inte precis över hela den grejen.
"Men jag måste väll inte följa med?" Frågar jag bedjande.
"Liz, detta har varit planerat jättelänge, det vet du. Och du ingår faktiskt i släkten" Mamma låter bestämd.
Jag går muttrande där ifrån. Det är ingen idé att argumentera mer med henne nu. Jag kommer bara bli sur och irriterad och skrika på henne, och det är ingen höjdare.
Jag drar av mej det löjliga förkläddet som sitter som en kjol runt min midja. Sen stoppar jag in Ipod lurarna i öronen och går hem.
Jag skickar iväg ett sms till Alex och undrar om hon har lust att hitta på något. Jag får ett svar nästan direkt och några sms senare är det bestämt att vi ska mötas vid lekplatsen.
När jag kommer dit är hon redan där. Hon sitter på en gunga och jag går och sätter mej på gungan brevid.
"Vet du en sak?" Undrar Alex. Men hon blir avbruten av att någon ropar våra namn. Vi båda vänder oss om exakt samtidigt.
Och där ute på vägen står Isaac och två anndra killar. Jag ser inte vilka det är ifrån detta avståndet.
Alex börjar vinka hysteriskt åt dom och jag gör det samma. Killarna börjar gå emot oss.
"Här är ju mina tjejer" Säger Isaac och flinar stort.
Nu ser jag att dom två anndra killarna är Zac och Jordan.
"Vad gör ni?" Undrar jag.
"Vi tänkte ta en tur med Snygga Martha" Svarar Isaac och skrattar. "Vill ni hänga med?"
Snygga Martha är hans bil, töntig som han är så har han gett den ett namn.
Både jag och Alex nickar.
Och en stund senare står alla fem hemma hos Isaac i hans garage.
"Jag ska bara backa ut henne" Säger Isaac och hoppar in i förarsätet.
"Pick sitta fram" Tjoar jag när Isaac har backar klart. Alex ger mej en mördande blick, det betyder att hon får sitta i baksätet med Zac och Jordan själv. Jag fnissar lite och öppnar dörren och hoppar in i bilen.
Han gör en rivstart och snart dunkar musiken samtidigt som vi åker.
Vi har verkligen jättekul. Alla fem är helt galna och skriker med till låtarna.
Om mamma hade sett oss nu hade hon blivit förbannad, det är tur att hon fortfarande jobbar.
"Har du ingen Justin Bieber låt?" Skriker jag för att överrösta musiken.
"Va?!" Skriker Isaac tillbaka och sänker musiken.
"Har du ingen Justin Bieber låt, undrade jag"
"Ööh.. nej" Säger Isaac och kollar konstigt på mej. "Vad fan tror du om mej" Han flinar och höjer musiken igen.
Jag kollar bak på Alex som sitter inklämd mellan Jordan och Zac.
Alex ser glad ut och verkar inte ha något emot att sitta där bak ensam med dom två killarna. Vi åker runt en stund till, sen så är jag och Alex med killarna resten av dagen och kvällen.
När klockan börjar närma sig åtta på kvällen vill killarna gå ut. Dom säger att dom ska träffa några anndra kompisar och att jag och Alex får följa med om vi vill.
Jag och Alex behöver inte byta mer än en blick, båda vill.
"Ska vi ta bilen eller gå?" Undrar Isaac.
"Bilen, jag orkar inte gå" Säger Jordan.
"Latmask" Säger Isaac och skrattar.
Vi parkerar bilen efter en inte så lång stunds åktur. Vi behöver inte gå så värst långt innan jag kan se ett gäng killar sitta ner på en plattform av sten. Några känner jag igen från skolan, men en del är helt okända också.
Jag får direkt en känsla av obehag.
"Tjenare!" Hojtar en kille och tar ett bloss av sin ciggaret. "Woho, har ni med er brudar också"
"Vilka fan är det här?" Viskar jag tyst i Alex öra.
Hon rynkar pannan och rycker lätt på axlarna. Jag vänder mitt huvud åt anndra sidan där Isaac går brevid mej och frågar honom istället.
"Ta det lungt Liz, det är bara några kompisar" Svarar han.
"Jag är lugn" Fnyser jag. "Jag bara undrade vilka det var"
Jag och Alex står lite för oss själva när Isaac, Zac och Jordan går fram och hälsar på dom anndra killarna.
"Vad heter ni då?" Undrar en av killarna.
Innan varken jag eller Alex hinner svara rycker Isaac in.
"Detta är Liz och det är Alex" Säger han och pekar på oss. Jag ger honom en arg blick, som han ingronerar.
Vi kan väll presentera oss själva.
"Jaha, så vilken är din?" Undrar killen.
Jag kollar på Isaac. Rodnar han? Han knör sig i mellan mej och Alex och lägger varsin arm runt våra axlar.
"Båda två är mina" Säger han. "Haha, nej men ingen. Vi är bara kompisar"
Ju längre vi är där och ju mer jag lär känna dessa killar, ju mer vill jag där ifrån.
Efter en stund börjar dom ta fram spritflaskor också. Vad är det för typer Isaac umgås med?
Visst, dom är ju runt 16-18år så jag antar att det inte är så farligt att dricka. Men ändå så gillar jag det inte.
"Vafan!" Väser Alex i mitt öra. "Dricker Isaac?!"
Jag slänger en blick på Isaac.
"Kom" Säger jag till Alex och tar hennes hand för att hon ska följa med. Jag stegar bort till Isaac och drar med honom bort en bit också.
"Vad håller du på med?" Undrar jag. "Du kan ju inte dricka fattar du väll! Du ska ju köra hem sen!"
KOMMENTERA! :D
På något konstigt sätt så har del 9 hamnat under 'ett rop på hjälp' -inlägget. Iaf är det så på min dator. Vet ju inte om det är så för er xd
Så om ni har missat det, är det bara att skrolla ner lite :)
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 9
Imorgon får jag prata med honom. Men det är imorgon det, nu vill jag inget hellre än att sova. Jag gör mej snabbt iordning sen lägger jag mej på madrassen och somnar nästan på en gång..
Jag vaknar före Isaac nästa morgon.
Istället för att väcka honom sitter jag och glor på honom tills han vaknar. Han vrider på sig några gånger, innan han slutligen öppnar ögonen och kollar trött på mej.
"Vad gör jag här?" Mumlar han och gnuggar sig i ögonen.
"Jag undrar samma sak" Svarar jag och blänger på honom.
"Va?! Nej, men seriöst"
Han sätter sig upp i sängen och kollar stort på mej där nere på madrassen.
"Det är inte konstigt att du inte kommer ihåg något, så full som du var" Fnyser jag.
"Va? full?" Upprepar han."Åh, nej! Fan!"
Han tar händerna för ansiktet samtidigt som han slänger sig på rygg i sängen.
"Varför i helvete var du full?" Undrar jag och lutar mej över honom för att ta bort hans händer. "Hade du festat eller? Isaac.. det är inte likt dej att-"
"Men förlåt då! Och du är inte min morsa!" Fräser han. "Jag vet faktiskt inte"
"Nej, men du kom till mej mitt inatten och var as full! Det är klart som fan att jag undrar." Fräser jag tillbaka och kollar argt på honom.
Han suckar högt, men säger ingenting på en lång stund. Han bara ligger där och stirrar rakt upp i taket.
Tillslut vänder han sitt huvud åt mitt håll och säger:
"Jag tappade bort mina nycklar.." Han gör en liten paus och fortsätter sedan. "Fast jag tror jag vet vart dom är nu"
"Jaha, vart då?"
"Skorna" Säger han och flinar.
Jag kan inte låta bli att skratta till lite även om jag fortfarande är väldigt sur på honom. Han lägger ju alltid nycklarna i skon så länge det bara är hemnyckeln.
En gång frågade jag varför han alltid la nyckeln i skon, då hade han svarat att det var bra för då kände han alltid att den var där. Plus att det inte är någon som kollar om det ligger en nyckel i en sko.
"Du mår väll inte illa fortfarande?" Undrar jag oroligt efter en stunds tystnad
Han kollar konstigt på mej. Och då känner jag att jag kanske får förklara för honom. "Ja, du spydde i mammas vinbärsbuskar inatt"
"Förlåt" Han kollar uppriktigt på mej. "Men nej, jag mår inte illa. Har lite ont i huvudet bara"
"Inte så konstigt" Konstaterar jag. "Är du hungrig?"
"Nja, lite kanske. Men jag borde nog gå hem. Och dina föräldrar kommer väll undra vad jag gör här?"
"Ingen av dom är hemma. Bara Tim, om inte han har stuckigt till någon kompis" Försäkrar jag.
Vi går ner till nedervåningen och äter frukost tillsammans.
Vi pratar under tiden vi äter och till slut kommer det fram att han faktiskt var på en fest. Men att det tydligen inte var meningen att dricka så mycket. Egentligen borde jag väll inte lägga mej i vad han gör, men jag vill inte att han ska bli en sådan som super varje helg och sånt.
Han är min vän och jag bryr mej om honom. Och han verkar verkligen ångra sig att han drack.
När vi har ätit upp går han hem, och när han kollar efter så var nyckel i skon. Vilken tur!
Resten av dagen är jag ute och njuter av solen och det sköna vädret.
Jag går en riktigt lång promenad med Puss, samtidigt som Justin Biebers låtar spelas i min Ipod om och om igen.
Jag får helt seriöst inte nog av dom!
Utan att tänka på det börjar styra min steg mot Alex hus.
När jag står utanför ringer jag på dörrklockan. Ingen öppnar. Jag ringer igen, men då kommer jag på det.
Hon är ju hos sin pappa. Jag sa ju det till och med till Isaac inatt, ibland är minnet inte riktigt med.
Jag och Puss börjar gå hem igen. Men vi stannar till vid en kiosk och jag köper en glass.
När jag kommer hem möts jag av Tim och hans kompis i hallen.
"Vart ska ni?" Undrar jag.
"Vi ska ragga brudar!" Säger Tim och flinar. "Eller hur, Joe?"
Joe, skrattar bara.
"Lycka till med det då, ingen vill ha dej ändå Tim." Retas jag.
Innan han smäller igen ytterdörren säger han:
"Ingen vill ha dej heller!"
Dom två kommande veckorna har vi så väldigt mycket i skolan att göra. Mängder med läxor, prov och inlämningsuppgifter.
Så jag hinner nästan glömma bort att Justin anländer till LA alldeles snart. Exakt när vet jag inte.
Jag är så nyfiken om det verkligen är vårat Café han menar.
När jag senare läser en Tweet från Justin om att han nu är i LA och 'har det chill' drar jag snabbt som bara den till cafét och erbjuder mamma extra hjälp. Vilket hon inte tackar nej till.
Varje gång jag hör att det plingar till i dörren kollar jag upp från det jag håller på med och kollar mot dörren. Men aldrig är det Justin som stiger in.
Andra dagen kommer han inte heller. Jag börjar bli allt mer osäker på att han överhuvudtaget kommer att komma.
Fast egentligen bryr jag mej inte. Eller gör jag det?
Nu har jag ju börjat gilla hans musik så jag antar att det är lite speciellare nu.
Men den tredjedagen kommer han faktiskt. Det är eftermiddag och inte alls mycket folk på cafét. Jag står vid uteserveringen och torkar av några bord när jag ser honom. Han har solglasögon på sig. Och jag ser som i slowmotion hur han tar av sig dom och sedan skakar han på håret på det där sättet.
När han ser mej spricker han upp i ett stort leénde. Känner han verkligen igen mej? Jag ler i alla fall lite halft tillbaka.
Hans mamma är med honom, och den där mannen. Vad var det han hette nu igen? Ken? Kenny?
Och någon annan man, han har bruna ögon och kort brunt hår.
Dom slår sig ner vid ett bord i solen och jag går in för att lämna trasan för att sedan ta deras beställning.
"En Wilson's och en glass med bara vanilj, tack" Säger Justin artigt.
Dom anndra beställer bara varsin glass. Justin verkar i alla fall tycka om Wilson's special.
När jag är på väg ut i köket kan jag inte låta bli att tänka på att om folk får reda på att detta är Justin Biebers 'favorit café' så kommer det säkert strömma in fler kunder. Vilket mamma inte skulle ha något emot alls.
Jag berättar den glada nyheten för mamma som står och torkar bort en osynlig fläck på en köksbänk.
"Bara hans galna fans inte river hela cafét så är det okej" Säger hon.
Jag suckar lite åt henns kommentar. "Det är ju inte hans fel fattar du väll, tror du det är lätt att vara världskänd eller?"
"Men jag skojade ju bara" Ler hon och blinkar med ena ögat mot mej. "Om han drar till sig mer gäster så är det ju jättebra!"
"Jag ska ha Wilson's special till efterrätt" Förklarar Justin för dom anndra när jag har ställer ner hans saker framför honom på bordet.
"Det hade ju egentligen räckt med antingen glass eller bakelsen" Säger mannen som jag inte vet vem det är.
Justins mamma instämmer genom att nicka. Justin flinar och vänder sedan sitt huvud mot mej.
"Hur går det med foten föresten?" Frågar han mej. "Det ser ut att gå bra i alla fall"
"Jo, det är jättebra" Säger jag. "Men det är nog för att du lindad in den så bra"
Han ler. "Äh, det är lyckopengen såklart!"
Jag skrattar lite. Jag böjer mej ner och tar av mej min sko för att sedan ta ut lyckopengen som jag har lagt där i.
Där känner jag att jag alltid har den, precis som Isaac gör med sin nyckel.
"Nu är den din igen" Säger jag och räcker den till honom.
Först kollar han tveksamt på den, men när jag kollar menande på honom tar han emot den.
"Okej, om jag inte blir överfallen av fans just nu när jag sitter här så vet jag att det är en äkta lyckopeng"
Innan han stoppar ner den i fickan kysser han den.
"Va? Vad är detta om?" Undrar Justins mamma och ser lite förvirrad ut.
Jag kollar på dom anndras ansikten och kan konstatera att dom också ser helt förvirrade ut.
Det verkar i alla fall som att Justin inte har nämnt någonting om mej, för alla tre ser ut som levande frågetecken.
"Känner ni varandra eller?" Undrar mannen och kollar oförstående på Justin.
Jag tar brickan som jag bärde ut sakerna på och lämnar sedan deras bord. Jag kan ju inte stå där hela tiden medans dom äter.
Och Justin kanske behöver tid att förklara.. eller nåt. Det kändes i alla fall som rätt tillfälle att gå där ifrån nu.
Nu är det bara att hoppas på att han inte blir överfallen av fans.
KOMMENTERA! :D
Blir så arg! Hela inlägget försvann, så jag var tvungen att skriva om allt. Och förut så hade jag världens flyt, men såklart så hade jag inte det nu. Det är därför denna delen blev försenad. Sorry!
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 8
"Så, nu ska Dr.Bieber ta hand om dej."
Han börjar försiktigt att linda in min svullna fot.
"Föresten kan du röra på foten?" Undrar han och stannar mitt i en rörelse.
Jag försöker att vicka lite lätt på foten, men det gör för jävla ont så jag slutar snabbt igen.
"Ja, men det gör väldigt ont" Svarar jag.
Han nickar och fortsätter sedan. Han ser mycket konsentrerad ut när han vänder och vrider försiktigt på min fot för att få bandaget rätt.
När han är klar ställer hans sig upp och ler mot mej.
"Känns det bra?" Undrar han.
"Ja. Och tack så mycket" Säger jag, men jag orkar endå inte resa på mej utan jag blir bara sittandes där.
Justin börjar skruva lite på sig innan han säger:
"Öhm.. jag tror jag måste gå nu. Innan dom börjar sakna mej för mycket." Han avslutar med att säga att han hoppas att det går bra med foten.
När han precis är på väg att dra ner handtaget till dörren stoppar han sig själv. Och istället börjar han gräva i sina fickor.
"Här, du kanske behöver den här bättre än mej. Hoppas den ger dej lycka" Säger han och räcker över lyckopengen till mej.
Jag ler lite för mej själv och tar emot den.
Två minuter senare är han borta. Jag sitter fortfarande kvar på pallen. Jag kollar ner på min fot och kan konstatera att Justin har gjort ett bra jobb med att linda in den. Bättre än vad jag hade kunnat göra i alla fall.
Jag reser mej försiktigt upp på den friska foten och provar att försiktigt stötta mej på den anndra, men det gör fortfarande väldigt ont.
För att fortare ta mej fram börjar jag hoppa på ett ben fram till trappan. Att sedan halta upp för den är en annan visa, det går. Men det är inte det enklaste.
När jag väl har kommit in i mitt rum sjunker jag ner på stolen vid mitt skrivbord. Och lyckligtvis ligger där redan en vässad penna och ett papper så jag behöver inte resa mej och halta bort för att hämta det.
Jag behöver inte ens fundera på vem jag ska rita. För mej är det självfallet. Egentligen behöver jag nog en bild framför mej men jag orkar inte ta upp datorn, så jag börjar måla ur minnet.
Två timmar senare är jag klar, jag håller upp den avmålade bilden på Justin framför mej.
Jag lyckades ju riktigt bra!
En stund senare har restan av familjen kommit hem. Pappa kollar på min fot och undrar om det är jag som har lindat in den så bra.
Jag skakar på huvudet och svarar bara kort att jag fick hjälp. Men jag säger inte av vem. Och som tur är frågar han inte mer om det.
"Du får se till att vila foten ordentligt och inte överanstränga den. Den har blivit rejält stukad" Säger han innan han lämnar rummet. Typiskt pappa att alltid tro att han vet hur man ska göra, även om det oftast är rätt.
Resten av kvällen spenderas i mitt rum. Antingen sitter jag vid datorn eller så ligger jag och lyssnar på musik i sängen. Jag har till och med laddat ner Justins låtar så jag kan lyssna på dom i Ipoden, dom är ju faktiskt ganska bra. Han har en väldigt fin röst.
Kanske jag börjar få den där Bieber Fevern? Haha, bara jag inte blir som Kayla och hennes kompisar är det lungt.
Dagarna går och går, dom blir sedan till veckor.
Det blir allt varmare och det märks att snart är det sommar. Det är riktigt skönt!
Min fot har blivit 100 procent bra också, det tog sin lilla tid men nu är den helt bra i alla fall.
Jag har inte sagt något om Justin till mina vänner, inte ens att han var på cafét. Och verkligen inte att det var han som hjälpte mej med foten. Det är min hemlighet.
Men att jag har Bieber Fever det vet både Alex och Isaac, jag vet egentligen inte exakt vad dom tycker om det. Men det verkar i alla fall som om Alex börjar tycka om hans musik med. Jag har kommit på henne ett antal gånger med att lyssna på honom.
Även Kayla vet att jag har börjat lyssna på honom, och som jag tolkar det så bryr om sig inte ett dugg om jag hatar honom eller om jag gillar honom. Hon verkar endå ganska säker på att hon någon gång kommer få träffa honom och att han då kommer bli kär i henne.
Fast det tvivlar jag stort på. Det skulle vara skandal om Justin blev tillsammans med henne, men det är nog inget jag behöver oroa mej för.
En sen fredagskväll sitter jag ensam i mitt rum framför datorn. Egentligen är jag för trött för att sitta uppe, men jag orkar inte släpa mej bort till sängen. Så jag tvingar upp mina ögonlock och loggar in på Twitter.
Jag läser några av det senaste som folk har twittrat, men min blick fastnar på en särskild tweet från en viss Justin Bieber..
'Om två veckor åker vi till LA, IGEN! Härligt. Ska besöka mitt favorit Café."
Favorit Café? Tänker jag för mej själv, det måste ju vara mammas. Jag kan ju inte vara säker, det finns många Cafén i Los Angeles. Men eftersom han besökte det mer än en gång och gav oss rejält med dricks så är ju chansen ganska stor att det är mammas han menar.
Jag kommer på mej själv med att sitta och le när jag tänker på det. Jag undrar om han kommer känna igen mej om jag råkar stötta på honom. Kanske, kanske inte. Man vet aldrig med kända personer. Dom ser ju så mycket nya ansikten varje dag och han kan ju inte komma ihåg varenda en. Och sen så var det ju ett tag sedan sist.
Men jag kan endå inte låta bli att hoppas att han faktiskt kommer känna igen mej, det skulle vara grymt!
I varje fall verkar det inte som om han ska ha någon konsert här, vilket är synd för jag hade gärna gått. Om han skulle ha det hade jag fått reda på det genom Kayla för länge sen. Hon skulle ju stått och skrytigt för halva skolan som inte ens bryr sig om att hon köpt biljetter längst fram till hans konsert.
Jag väcks ur mina funderingar av att min mobil som är på vibbration ligger i min säng och ringer. Jag ställer mej upp på mina trötta ben och tassar bort till sängen. Jag undrar vem det är som ringer så här sent. Klockan är snart halv ett på natten
"Hej" Svarar jag tyst i luren för att inte väcka resten av familjen som antagligen sover för länge sedan.
"Hej, Liz! Kan du komma ut lite, jag står i trädgården." Isaac låter konstig när han pratar, är han full?
Jag mumlar som svar att jag kommer, sen lägger jag på. Jag drar på mej en tjocktröja sen går jag så tyst jag kan genom huset och sen ut i trädgården där Isaac står och väntar.
Det räcker med en blick för att se att han är full.
"Vad gör du här?" Väser jag argt. "Det är ju för fan mitt i na-"
"Förlåt, jag har tappat bort mina nycklar. Alex svarade inte när jag ringde, det var synd för hon blir inte lika arg som dej" Han pratar sluddrigt och otydligt.
Och föresten är jag säker på att Alex också hade blivit arg om han hade kommit full hem till henne mitt i natten.
"Isaac, du är ju full! Och föresten Alex är hos sin pappa idag, kommer du ihåg?"
"Aa, just det" Mumlar han och tar ett vinglande steg frammåt.
"Har du ingen jacka? Och vad har du gjort egentligen, varför är du full?" Undrar jag, det är inte likt Isaac att hålla på att dricka och sånt. Det skrämmer mej faktiskt.
"Jackan är.. öh jag vet inte.." Säger han. Han öppnar munnen igen för att fortsätta, men sen vänder han sig snabbt om och hukar sig över mammas vinbärsbuskar. Han ger ifrån sig ett kräkljud, sen spottar han några gånger innan han kollar upp på mej igen.
"Fyfan.." Säger han och vinglar till. "Du måste hjälpa mej att hitta mina nycklar, mamma kommer, mamma kommer..-" Stammar han.
"Hon kommer få ett utbrott på dej, jag vet" Snäser jag. Irriterad över att han är så dum att tappa bort sina nycklar och dessutom är han full. Och det är väll antagligen därför han har tappat bort dom.
"Isaac, varför har du druckigt?" Frågar jag ännu en gång.
"Jag gjorde inte det.. eller.. jag vet inte" Suckar han.
Jag inser att jag inte kommer få något vettigt ur honom förren han är nyckter igen. Så vad ska jag göra? Han har inga nycklar, dessutom är han ganska långt hemmifrån. Jag suckar tungt.
"Kom, du får sova hos mej inatt. Men du måste lova att vara tyst!"
Han nickar och låtsas låsa munnen och sen slänga iväg nyckeln. Jag himlar med ögonen och tar tag i hans handled för att kunna leda honom in i huset.
Han vinglar hela tiden och på övervåningen håller han nästan på att riva ner en tavla.
"Vänta här, ska bara hämta en extra madrass." Säger jag och föser in honom i mitt rum. För säkrethets skull tar jag min nyckel och låser om honom.
När jag kommer tillbaka, ligger han i min säng med vidöppen mun och sover. Först tänker jag väcka honom, men jag ångrar mej sedan.
Imorgon får jag prata med honom. Men det är imorgon det, nu vill jag inget hellre än att sova. Jag gör mej snabbt iordning sen lägger jag mej på madrassen och somnar nästan på en gång..
KOMMENTERA! :D
Och sry för den dåliga uppdateringen, men jag har haft prao hela veckan, och jag har det hela nästa vecka oxå.
Börjar 11:00 och slutar 17:00 så har inte så mycket tid över. Sen så är man jävligt trött efteråt.
Btw, adda mej på Facebook om ni vill. @Erica Bieber Andersson
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 7
"Sch! Gissa vem det är" Viskar personen som håller för mina ögon.
Jag ler och fattar direkt att det är Isaac.
"Isaac, lägg ner" Säger jag och tar bort hans händer. Men när jag vänder mej om är det inte Isaac som står där..
Jag blinkar en gång och kollar häpet på personen framför mej.
Justin var ju den sista jag trodde att det skulle vara. Men endå är det han som står där framför mej och ler som aldrig förr.
"Stalkar du mej eller?" Är det ända jag får fram.
"Nej, eller alltså.." Börjar han. Han kollar ner i marken och böjer sig sedan och tar upp något. "Nämen ser man på, en lyckopeng" Säger han och håller upp en krona.
Jag börjar aoutomatiskt gräva i mina fickor, vart är min lyckopeng egentligen? Den som jag hittade den gången jag var ute och gick med Puss. Det måste vara den Justin håller i nu, den måste ha trillat ur fickan när jag böjde mej ner för att knyta skorna.
Först tänker jag säga till honom att den nog är min. Men jag ångrar mej så fort jag är på väg att öppna munnen. Det är ju bara en krona. Han kan ju lika gärna få behålla den. Den har inte fört med sig någon speciell lycka till mej ändå.
"Vad gör du här egentligen?" Undrar jag och struntar i att säga något om pengen. "Du är ju överallt"
"Jag vet inte, hade bara vägarna förbi och så fick jag syn på dej. Fick lust att skoja lite med dej" Säger han och skrattar lite.
"Okej.." Säger jag och pressar fram ett leénde.
Det blir tyst en stund, nästan pinsamt tyst. Vad ska vi prata om egentligen?
"Så vem är Isaac?" Undrar Justin. Det låter som om han frågar det bara för att vi ska ha något att prata om och kanske få igång en konversation.
Jag lägger märke till att han hela tiden kollar sig diskret omkring. Det är nog inte lätt att vara så känd så att man måste akta sig för paparazzis och galna fans hela tiden. Men detta är ett ganska lungt område, så jag tror inte det är någon fara.
"Min kompis" Svarar jag. "Han brukar skoja, så jag trodde det var han"
Justin nickar och ler. När det ser ut som om han inte tänker säga något mer byter jag samtalsämne.
"Du vet, när du tog mitt gömställe? Så sa du att du gömde dej för samma personer som jag gjorde.."
"Ja, jag hörde ju vad dom pratade om.,-"
"Dej" Avbryter jag.
"Ja, fick en känsla av att det hade blivit kaos om jag hade visat mej då" Säger Justin.
"Det kan du ge dej på att det hade blivit. Dom avgudar dej, helt besatta är dom" Säger jag och gör stora ögon.
"Haha, gulligt" Säger Justin och skrattar.
Vi fortsätter att prata och börjar sagta att gå. Vart vet jag inte.
"Nja. Gulligt? Skulle inte tro det.." Säger jag. "Jag hatar dom"
Efter en stund har jag berättat hela historien i minsta lilla detalj om Kayla. Varför jag gjorde det, det vet jag inte. Han lyssnade ju i alla fall.
"Hon verkar ju.. schysst" Säger Justin ironiskt. Jag skrattar lite och i samma sekund känner jag hur min högra fot viker sig åt sida när jag tar ett steg frammåt. Jag känner hur smärtan strålar upp geonom foten och upp i hela benet.
"Aj!" Skriker jag och stannar till.
Justin kollar med en undrande blick på mej.
"Fan min fot" Mumlar jag, och försöker envist att ta ett steg framåt. Men då blir smärtan bara ännu värre.
"Vad hände?" Undrar Justin och kollar på mej när jag haltar fram en bit.
"Jag trampade snett" Svarar jag och gör en grimas. "Och nu är foten helt cp"
"Vänta. Du kan stötta dej på mej" Säger han omtänktsamt och är snabbt som blixten framme brevid mej.
"Nej, det är lungt" Försäkrar jag honom om och försöker en än gång på egen hand ta mej fram. Vilket inte alls går bra. Jag känner mej som en klumpig flodhäst eller något liknande.
Jag suckar och stöttar mej motviligt mot Justin. Vi börjar gå igen i en väldigt långsam takt. Ingen av oss säger någonting.
Efter en stund är vi framme vid mitt hus. Jag stannar och säger att det är här jag bor.
"Tack för hjälpen" Säger jag och börjar mödosamt halta in på grusgången.
"Nej, vänta. Jag kan hjälpa dej" Säger han då och kommer efter mej. Jag lägger ännu en gång min arm runt hans nacke för att kunna stötta mej själv.
När vi står utanför min dörr rotar jag irriterat runt i min väska efter dom där förbannade nycklarna samtidigt som jag försöker hålla balansen. Tillslut hittar jag dom och låser upp dörren.
Jag vänder mej om för att kolla på Justin.
"Har inte du någon konsert, eller någon intervju att passa?" Undrar jag.
Han skakar på huvudet. "Nej, och nu måste jag ju se till att det går bra med din fot" Säger han och ler lite.
"Det går bra. Du behöver inte ringa någon ambulans"
Han skrattar, och jag sliter min blick ifrån honom och kollar över hans axel. Då får jag syn på några som absolut inte får se att Justin är här. Det är Kayla och Vanessa. Dom går där helt lungt och kollar inte ens åt vårat håll men ändå får jag världens panik.
"In med dej!" Väser jag och puttar in Justin genom dörren. Sen stänger jag den.
"Vad nu då?" Undrar han.
"Kayla och Vanessa var där" Upplyser jag honom om.
Jag sätter mej ner på den lilla pallen som står i hallen för att slippa anstränga foten för mycket.
Försiktigt börjar jag ta av mej skon, redan innan jag har fått av mej strumpan märker jag att foten är svullen.
"Det var tur att dom inte såg dej" Säger jag och kastar en snabb blick upp på Justin.
Han säger ingenting utan bara ler lite mot mej och kollar sedan ner på min fot som typ har blivit 10 gånger tjockare.
"Oj, din fot" Säger han och drar in luft mellan tänderna. "Om ni har bandage eller nåt så kan jag hjälpa dej att linda det runt foten"
"Jag tror det finns i nedersta lådan i köket brevid skåpet" Säger jag och pekar på en vit låda.
Han går ut i köket och börjar rota runt i lådan och efter en stund kommer han tillbaka med ett bandage i hande.
Jag förvånas faktiskt över hans omtänksamhet. Jag har redan sagt flera gånger att det är lungt men ändå envisas han med att hjälpa mej.
"Så, nu ska Dr.Bieber ta hand om dej."
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 6
När jag går dit för att duka av ser jag att jag har fått dricks. Det är inte bara några kronor. Det är ganska mycket pengar som ligger där. Så mycket dricks har jag aldrig fått förut, det kanske betyder att dom kommer tillbaka?
Och ja, nästan samma tid nästa dag kommer han igen med den där mannen och kvinnan som nog är hans mamma. Den här gången håller jag nästan på att krocka med honom.
Jag håller i en tom Fanta burk och en tom tallrik som jag nästan håller på att tappa i golvet.
"Oj, förlåt" Säger jag och kollar upp på honom.
"Nä, det är lungt" Säger han, och flashar ett litet leénde.
Sen fortsätter dom in i Cafét och sätter sig på samma plats som förra gången. När jag har ställt av mej det jag har i händerna går jag raka vägen till deras bord för att se vad dom vill ha denna gången.
"Samma som förra gången" Säger Justin direkt.
"Cola och en Wilson's special alltså?" Ler jag.
"Japp. Du hade rätt, den var jättegod" Säger han och ler tillbaka.
Jag ler och vänder mej till mannen, han beställer kaffe och en Wilson's special och det gör även Justins mamma.
"Vi har fått en ny stammis" Viskar jag till mamma när jag kommer ut i köket. Hon har fullt upp med att ställa in saker i diskmaskinen. "Och inte vem som helst" Tillägger jag sedan
Hon kollar upp på mej och torkar sig i pannan med tröjärmen.
"Jaha, vem då?" Undrar hon
"Justin Bieber" Svarar jag och flinar.
"Jaha. Vem är det? Eller är det han där som blev känd genom YouTube?" Frågar hon sammtidigt som hon försöker knö ner den sista tallriken.
Jag nickar.
"Jag tror inte jag skulle känna igen honom om jag såg honom" Säger hon då och skrattar.
"Han sitter längst in i cafét med sin mamma tror jag, och någon annan man som jag inte vet vem det är. Dom var här igår också" Säger jag. "Det var dom vi fick så mycket dricks av föresten"
"Vad kul. Värsta kändis cafét ju" Skrattar hon. Jag himlar lite med ögonen mot henne. Det är nog meningen att det ska låta coolt, men ni vet att när en mamma försöker låta cool låter hon ännu mer töntigare än vanligt. Det var ju tur att ingen annan hörde i alla fall.
Dom tackar när jag kommer tillbaka med beställningarna.
Tänk om Kayla och hennes kompisar hade varit här nu. Snacka om att det hade blivit kaos då. Eller några anndra galnda fans.
Jag går ut i köket igen där mamma precis trycker på startknappen på diskmaskinen.
Hon är precis på väg att öppna munnen när höga skrik fylla hela cafét. Hennes ansiktsuttryck ändras genast, och hon gör en konstig min.
både jag och mamma stormar ut från köket för att se vad som försigår.
Mina ögon späras upp när jag ser ett tiotal tjejer stå och skrika rakt ut. Mannen som kom i sällskap med Justin försöker att få undan tjejerna, men dom är verkligen helt galna.
"Kom, följ med hit" Säger min mamma till Justin och hans mamma. Tjejerna försöker desperat att dra åt sig Justin när vi smiter förbi.
"Ni måste gå nu. Ge killen lite plats" Hör jag mannen säga när vi kommit ut i köket som är våran ända räddning.
Mamma säger till dom att dom gärna få slå sig ner så länge. Dom sätter sig på varsin stol medans jag och mamma fortfarande står upp.
"Förlåt för det där" Säger Justin och kollar på både mej och mamma.
"Nej, nej det är lungt" Skyndar mamma sig att säga.
Två minuter efter kommer mannen tillbaka. Då har vi redan hunnit presentera oss för varandra. Kvinnan heter tydligen Pattie och hon är Justins mamma. Precis som jag trodde.
"Hej." Säger han och sträcker fram sin hand och hälsar på mamma. Han presenterar sig som Kenny.
"Hej. Allison" Säger mamma och tar tag i hans hand och skakar den.
Sen vandrar hans blick vidare till mej.
"Hej." Säger han och räcker fram sin hand till mej med.
"Hej. Liz" Säger jag.
Jag känner hur Justin kollar på mej. Jag vänder mej sakta om, och när våra blickar möts kollar han bort.
"Är det lungt där ute nu?" Undrar Pattie
"Ja, när dom märkte att inte Justin var kvar så var det inte lika svårt att få bort dom" Svarar Kenny och nickar mot Justin som sitter och kollar ner på sina skor.
Mamma börjar prata med Pattie och Kenny, och då tar Justin till orda och börjar prata med mej.
"Jag måste bara fråga.. det var du som snodde mitt gömställe va?" Säger han och ställer sig upp.
"Haha, det var du som snodde mitt" Skrattar jag.
"Haha. Det var inte särskilt smart att gå ut själv utan att ha någon med mej." Säger han då, och förklarar att han blev jagad av både paparazzis och fans.
Men vi hinner inte byta så värst många ord innan dom är tvungna att gå igen. Dom betalar för maten och lämnar sedan cafét.
"Hmm..det där var... anorlunda." Säger mamma och skrattar precis efter dom har gått ut genom dörren.
Jag mumlar något till svar sen tar jag mina saker och går hem.
Hälften av vägen hem från skolan nästa dag får jag sällskap av Isaac. Han ska tydligen till någon kompis som bor åt samma håll som mej.
"Hur går det med tjejerna då?" Undrar jag helt plötsligt.
Isaac kollar upp på mej och verkar lite överväldigad av min fråga.
"Nja, alltså. Som vanligt, om du fattar vad jag menar.."
"Du har massa tjejer runt dej, men ingen som duger?"
Isaac skrattar och nickar.
Det som är så bra med Isaac är att han inte liksom 'leker' med någon, som många anndra killar gör. Han är aldrig ihop med någon bara för att det är kul eller så. Det är verkligen bara när han är säker på att han känner något. Man kan väll säga att han är svårfångad. Tjejerna skingras runt honom, och det är klart han är trevlig och pratar med dom. Men det blir oftast inget annat mellan någon av dom.
"Du då? Hur går det med killarna?" Undrar han och flinar.
Jag rycker lite på axlarna och dröjer lite med att svara. Det är kul att göra honom nyfiken.
"Kom igen. Gillar du någon eller?" Undrar han nyfiket.
Jag ler lite mot honom och biter mej i läppen.
"Det skulle du bra gärna vilja veta va" Retas jag.
"Woho! Så du gillar någon?" Säger han och flinar ännu större.
Jag brister ut i skratt.
"Nej, det gör jag inte!" Säger jag och slår till honom på armen ganska hårt. Han slår tillbaka på mej och sen är vi i full gång med att göra blåmärken på varandra.
Efter ett tag ska han svänga av för att komma hem till sin kompis och jag ska fortsätta åt anndra hållet.
Och då är det endå ännu en bit kvar hem till mej.
Nu när jag inte behöver social med någon stoppar jag i mina Ipod lurar i öronen och sätter på musik.
Efter en stund måste jag stanna för att knyta mina skor. Jag böjer mej ner och börjar knyta mina skor när jag helt plötsligt känner hur någon håller för mina ögon.
Jag skriker till och tror att jag är påväg att bli kiddnappad.
"Sch! Gissa vem det är" Viskar personen som håller för mina ögon.
Jag ler och fattar direkt att det är Isaac.
"Isaac, lägg ner" Säger jag och tar bort hans händer. Men när jag vänder mej om är det inte Isaac som står där..
KOMMENTERA! :D
Vem tror ni det är?
PeaceN'love
You're everything I could ever wish for - Del 5
Sakta men säkert börjar jag förstå vem han är. Det måste ju vara han? Vem annars kan det vara?
Det är ju rena turen att inte Kayla, Lucy, Pamela och Vanessa fick syn på honom, dom hade ju flippat ur totalt!
Jag bara står där och försöker sammla tankarna en stund.
Så jag har nyss stött ihop med Justin Bieber? Killen alla tjejer skriker över. Varför skrek inte jag?
Hade jag skrikigt om jag visste att det var han?
Antagligen hade jag inte gjort det, jag är inte den typen av tjejer som skriker över kändisar eller som blir helt förälskad i någon.
Jag börjar sagta att går därifrån. Det tar ovanligt lång tid för mej att gå hem just idag.
När jag kommer hem sätter jag mej direkt vid datorn och loggar in på Twitter.
Jag söker efter Justin Bieber och sen tycker jag på 'follow-knappen'
Sen går jag in på Youtube och kollar på några intervjuer och även några musikvideos. Han är ju faktiskt ganska rolig.
Jag har aldrig förut ens tänkt tanken på att börja kolla på interjuver och så med honom, det hela känndes bara överdrivet. Hela grejen med Justin Bieber.
Men nu när jag faktiskt har 'träffat' honom. Om man nu kan säga så. Så har jag faktiskt en anledning att kolla vad han här för typ, jag har ju faktiskt snackat med honom. Även fast jag dock inte visste om det då.
Nästa dag i skolan bestämer jag mej för att inte berätta något om Justin för varken Isaac eller Alex. Fast egentligen finns det inte så mycket att säga. 'Vet du? Igår snodde Justin Bieber mitt gömställe, när jag skulle smyga på dej och Kayla.'
Nej det låter bara konstigt. Jag skulle ändå inte kunna få fram det på ett bra sätt, sen så skulle det säkert komma vidare till Kayla och hennes fnitterapor vilket jag inte vill! Det verkar ju i alla fall som Isaac umgås med dom
Isaac ska jag i alla fall ta itu med, jag måste få fram om han verkligen brukar umgås med Kayla.
Vi möts vid skåpen efter sista lektionen, alla anndra har redan gått så det är bara jag och han där. Och då tar jag tillfället i akt.
"Så.. brukar du umgås med Kayla?" Jag går rakt på sak och vänder mej om för att se på Isaac.
Han står fortfarande med nyllet i sitt skåp och verkar leta efter något. "Jag såg dej" Säger jag, då vänder sig Isaac sakterligen om.
"Vart då?" Undrar han och ser helt oberörd ut.
"En bit utanför centrum" Svarar jag. "Du var med Kayla, Vanessa, Lucy.."
Jag hinner inte rabbla upp alla namn innnan han avbryter mej.
"Jaha, alltså det var inte meningen. Råkade bara stöta på dom"
"Och då kramar du henne?" Jag flinar mot honom och han tar ut sin väska ur skåpet. Sammtidigt som han stänger skåpet igen säger han:
"Det var hon som kramade mej! Med du vet hur Kayla är. Hon kramar alla. Jag kunde liksom inte bara knuffa bort henne"
"Jag hade fan smällt till henne om hon hade försökt krama mej!" Säger jag och då skrattar Isaac bara.
"Så tro ingenting nu. Du vet ju att det bara finns två tjejer för mej, du och Alex" Det sista säger han på skoj.
Sen säger han hej då och jag gör detsamma och sen går vi åt skilda håll.
Det känns i alla fall bra att det där med Kayla inte var något. Men det verkade ju lite misstänktsamt när jag såg det. Men Isaac har rätt, Kayla kramar alla. Eller i alla fall dom flesta som hon anser till sina kompisar. Vilket vill säga inte mej och inte Alex heller, men tydligen Isaac.
Jag kommer hem till ett helt ödeslaget hus. Det är torsdag, vilket betyder att jag slutar tidigt från skolan och Tim slutar sent. Och mamma och pappa jobbar som vanligt.
Det är skönt att ha lite tid för sig själv. Det är skönt att komma hem till ett tyst hus efter en stökig och högljud skoldag, det är skönt att bara njuta av tystnaden.
Efter att ha gjort iordning ett glas oboy och en macka går jag upp till mitt rum och sätter mej framför datorn.
Jag gör det vanlig. Loggar in på msn, Twitter och Facebook.
Jag ser att jag har gått från typ 75 followers till nästan 500 på twitter, bara på en dag!
Efter en stund förstår jag varför. Justin Bieber följer mej..
Jag sa ju mitt namn till honom så det kanske inte är så konstigt att han hittade mej. Men i och för sig finns det nog ganska många som heter Liz Wilson. Fast han kanske kände igen mej på min bild. Även om han hade solglas ögon på sig och det var mörkt så kanske han såg hur jag såg ut. Lite kul ändå att han sökte upp mej på twitter.
Efter att ha tagit sista bettet på mackan och druckigt sista klunken oboy ringer min mobil. När jag kollar står det 'mamma' på displayen.
Jag suckar och sen svarar jag. Nu var denna friden slut..
"Kan du komma och hjälpa mej på cafét? Det är lite körigt just nu"
"Mm, visst. Jag är där om tio minuter" Svarar jag och trycker sedan bort henne.
Min mamma har ett eget café, hon har anstälda och sånt men ibland händer det att jag är tvungen att hoppa in när det är extra mycket att göra. Oftast brukar jag få ta beställningarna och sedan servera dom. Det är faktiskt ganska kul, och jag får betalt för det.
När jag kommer dit idag kan jag med en blick konstatera att nästan varenda bord är upptaget.
Jag flänger runt där som en galning och serverar och tar emot beställningar.
Efter ett tag börjar det lätta upp, det var väll bara en eftermiddagsrusning. Vädret är ju bra så det är många som bara stannar till för att sätta sig i solen och ta en fika.
"Tack för hjälpen" Säger mamma och klappar mej på axeln. Jag ler som svar och just precis då plingar det till i dörren, vilket betyder att någon kommer in.
Jag går ut från köket för att se vart dom sätter sig. Jag stannar till lite när jag ser vem det är.
Det är Justin, Justin Bieber. Han är där med samma person som kom och hämtade honom med bilen plus en annan, en kvinna. Hon kan nog mycket väl vara hans mamma.
Jag låter dom sätta sig ner. Dom väljer ett bord långt in i cafét som liksom står lite i skymundan.
Jag väntar lite för att dom ska hinna bestämma sig vad dom vill ha innan jag går fram för att ta deras beställning.
Först är det kvinnan som säger vad hon vill ha och sen är det mannen.
"Jag vill ha en Cola och en Wilson's special" Säger Justin som beställer sist.
En Wilson's special är en speciell bakelse just för detta cafét som just heter Wilson's. Den är väldigt god och det passar jag även på att påpeka för dom.
"Bra val, den är jättegod" Säger jag och ler. "Jag kommer snart tillbaka med era beställningar" Säger jag sedan och innan jag vänder mej om och går iväg ser jag hur Justin ler tillbaka åt mej.
Efter jag har gett dom sina saker står jag och kollar på dom lite i smyg. Men när det plingar till ännu en gång i dörren är jag tvungen att gå iväg.
Jag märker inte ens när dom lämnar cafét, helt plötsligt ser jag bara att platserna är tomma.
När jag går dit för att duka av ser jag att jag har fått dricks. Det är inte bara några kronor. Det är ganska mycket pengar som ligger där. Så mycket dricks har jag aldrig fått förut, det kanske betyder att dom kommer tillbaka?
KOMMENTERA! :D
Och än en gång förlåt för den sjukt dåliga uppdateringen :/
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 4
"Förlåt, att jag inte har sagt att jag stanna hemma idag" Säger hon och det hörs tydligt att hon har gråtit.
"Vad har hänt?" Undrar jag oroligt.
Alex snörvlar till ljudligt i anndra änden innan hon med ostadig röst börjar att berätta.
"Du vet ju att min farmor låg på sjukhus..? Och ja, hon dog imorses"
"Va?" Viskar jag fram och känner hur tårarna bränner innanför ögonlocken. "Var hon inte på bättringsvägen bara för någon vecka sedan?"
"Jo, dom sa det."
"Alex.." säger jag coh tårkar en tår som envisas med att rinna ner för min kind. "Jag kommer till dej nu, okej?"
Jag väntar inte på svar, utan bara slänger på telefonen och tar min cykel och trampar det fortaste jag kan hela vägen hem till Alex. Egentligen kunde jag tagit bussen, men jag har inte tid med att kolla busstider.
Vi sitter länge och pratar. Jag vet hur nära Alex och hennes farmor stod varandra. Jag vet inte exakt hur det känns när någon som man älskar går bort helt plötsligt för det har aldrig hänt mej. Men jag kan absolut föreställa mej det.
Efter mer än 3 timmars snackande måste jag dra mej hemmåt.
Det känns som om det bara är uppförsbackar hela tiden när jag cyklar och nästa inga nedförsbackar.
Helt plötsligt får jag syn på någon som jag inte vill träffa. Det är Kayla som står utan för en livsmedelaffär med några av hennes kompisar och några killar. Jag kisar lite med ögonen för att se bättre. Va, vem är det med svart keps? Är det Isaac?
Jag är inte säker på att det är han och jag hinner inte kolla närmare heller för jag vill inte att Kayla ska märka mej, jag får en kännsla av att hon inte kommer vara speciellt trevlig. Säkert kommer hon bara håna mej. Eller bara ingronera mej, jag föredrar nog hellre ingronera för det är vad jag hade gjort med henne. Men jag vågar inte ta risken. Man vet aldrig med Kayla.
Jag trampar vidare och snart är jag hemma.
Nästa dag i skolan passar jag på att fråga Isaac vad han gjorde igår. Men han svarar bara att han har varit och tränat och sen har han bara varit hemma. Antagligen var det inte honom jag såg då. Det var ju lite svårt med tanke på att jag hade solen rätt i ögonen, och personen stod med ryggen åt mitt håll. Men Kayla är jag i alla fall säker på att det var.
Kayla börjar bara mer och mer gå mej på nerverna, hatblickarna hon kastar på mej så fort jag pratar med Isaac, eller dom spydiga kommentarerna jag får så fort jag öppnar munnen.
Under lunchrasten gör hon något som får mej att tappa greppet tottalt.
Jag är precis på väg bort för att stäla av min bricka i matsalen, när jag passerar Kaylas bord sträcker hon fram sin fot och fäller mej. Jag rammlar pladask ner på marken och bara känner hur allas blickar dras till mej.
"Hittade du något på golvet eller?" Säger Kayla och skrattar hånfullt. Jag reser mej snabbt upp, som tur var så hade jag inga rester kvar av maten på brickan.
Alla runt Kaylas bord sitter och skrattar åt mej. Dom små bitcharna!
Jag går snabbt och stället bort min bricka, fortfarande stirrar alla på mej men jag låtsas inte om det. Sen går jag med bestämda steg fram till Kayla igen.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, så utav ren illska greppar jag tag i hennes glas med mjölk som står på hennes bricka och gastar allt i annsiktet på henne.
"Är det fortfarande lika kul, huh?!" Säger jag och blir nästa lite förvånad över hur kaxig jag låter.
"Neejj! Mitt smink!" Skriker Kayla som om hela världen skulle gå under bara för det.
Men det gör så att alla runt om kring börjar skratta, åt Kayla denna gången. Det är rätt åt henne. Vissa börjar till och med applådera.
Jag riktigt njuter av synen när Kayla är röd som en tomat i ansiktet och är alldeles blöt av mjölken både i håret, kläderna och i ansiktet. Och hennes smink som rinner som får henne att se ut som en panda.
Innan jag går där ifrån tar jag en servett och trycker upp i hennes annsikte.
Jag hatar när folk inte kan låta mej vara. Och det slutar oftast med att jag får ett utbrott. På något sätt känns det bra att nästan hela skolan vet att jag har satt Kayla Shaw på plats.
Men en stund senare sitter jag på rektorns kontor..
Jag får en hemrigning och en timmas kvarsittning.
Så klart så protesterar jag. Det är ju inte rättvist! När jag har berättat allt vad Kayla har gjort slutar det med att hon också får en hemrigning, men ingenting mer.
Jag känner mej fortfarande orättvist behandlad, men Mr. Knight avslutar innan jag hinner säga något annat.
Såklart blir mina föräldrar arga på mej för att jag har uppfört mej så illa. Dom börjar med sitt babbel om att man inte ska göra samma sak tillbaka och att jag borde ha sagt till någon lärare dirket istället.
Men jag bryr mej inte om vad dom säger. Om man säger till någon lärare anses man som skvallerbytta, och det hade ändå inte hjälpt. Sen så är det mycket roligare att se Kayla förnedrad.
Det är en solig onsdagseftermiddag i slutet av April. Det har nu gått drygt en månad sedan det där med Kayla hände. Sen dess har hon inte vågat göra något mot mej mer, fast då och då kollar hon på mej med hat i blicken. Men mest ingronerar hon mej, precis som jag gör med henne.
Jag är ensam i stan för att köpa nya Converse. Dom anndra har blivit helt förstörda.
Denna gången blir det ett par vita. Efter jag har betalat tar jag på mej dom och lägger ner dom gammla i påsen.
Jag går ut ur affären och bestämmet mej för att ta en genväg hem som går lite snabbare.
Jag tar upp min Ipod och stoppar in lurarna i öronen och sätter på Knock You Down med Keri Hilson och Kanye West.
Jag hinner inte ens komma ifrån centrum innan jag ser Kayla, Lucy och Pamela några meter framför mig.
Jag smiter in i ett gammalt skjul och ifrån det står jag och kollar på henne. Helt plötsligt ser jag Isaac dyka upp där med två av sina kompisar. Kayla går fram och kramar honom och han kramar henne lätt tillbaka.
Jag kan knappt tro mina ögon! Isaac hatar ju Kayla? Eller sa han bara det för att han vet att jag gör det?
Helt plötsligt ser jag att han kollar åt mitt håll. Jag backar snabbt längre in i det mörka lilla skjulet.
Helt plötsligt känner jag hur jag backar in i något, eller någon. Jag skriker till och känner att mitt hjärta börjar slå hårdare. Först tror jag bara att jag har backat in i någon sak. Men när jag har att någon drar djupt efter andan fattar jag att jag inte är ensam i mitt gömställe.
"Vem där?" Undrar en killröst.
Jag blinkar några gånger och snart kan jag se skuggan av honom. Han är något länge än mej, men inte mycket och han är nog ungefär i min ålder.
"Liz." Säger jag och harklar mej. "Liz Wilson"
"Varför har du snott mitt gömställe?" Undrar han och nu kan jag se att han kollar på mej och jag kan snabbt konstatera att han luva på sig och ett par solglasögon. Men det är fortfarande svårt att se riktigt.
"Förlåt, men jag tror det är du som har snott mitt." Säger jag och skrattar till lite. "Vem är du föresten?"
"En kille" Svarar han kort.
Jag tar fram min mobil för att lysa med den, för att se honom bättre. Men när han märker att jag gör det lägger han sin hand på min och säger med panik i rösten:
"Nej, lägg ner den där!"
Precis när han har sagt klart hör jag röster en bit utanför skjulet, och jag kan med en gång höra att det är Kayla.
"Sch!" Väser jag för att han inte ska säga något mer. Jag vill inte bli upptäckt nu.
"Justin Bieber kom till LA imorses. Och imorgon är konserten" Hör jag Kayla säga.
"Tänk ifall han kommer nu. Shit, jag skulle typ dö då!" Säger någon annan, antingen Lucy, Pamela eller Vanessa.
"Haha jag med!"
Sen kan jag inte höra något mer för dom försvinner bort. Och som vanligt så pratar dom om Justin Bieber.
"Var det dom du gömde dej för?" Undrar han. Jag hoppar till lite. Jag hade nästan glömt att han var där.
"Ja, fy fan!" Säger jag och suckar. "Vem gömmer du dej för egentligen?"
Jag försöker desperat att se personen framför mej, men det är fortfarande för mörkt.
"Samma som dej" Svarar han men tillägger sedan. "Öhm.. och några mer"
"Va?!" Utbrister jag. "Känner jag dej?"
Då skrattar han bara åt mej.
"Nej, det gör du inte"
"Vem är du då? Du har inte svarat på det än" Säger jag.
"Öhm..alltså.. jag är inte här ifrån" Svarar han.
Jag suckar lite. Hur svårt kan det vara att ge mej ett namn egentligen?
"Okej, du behöver inte säga vem du är. Men jag måste i alla fall går nu" Och med dom orden går jag därifrån.
Jag går runt skjulet och hoppas på att han ska komma ut från anndra hållet, men det gör han inte. Istället hör jag hur det börjas prata där innifrån.
"Kan du komma och hämta mej?" Hör jag honom säga. "Förlåt, jag vet. Men det gick bra, jag lyckades gömma mej för dom." Säger han sedan. Han pratar så lågt så att jag är tvungen att stå med örat mot väggen för att höra.
Sen blir det tyst en stund, men sen hör jag hur han säger. "Jag tror att dom kanske fick någon bild"
Sen blir det tyst en stund till innan han säger. "Okej, bra. Jag är kvar på samma ställe. Hejdå"
Vem är han? Vågar jag vänta tills han går ut från skjulet?
För övrigt så är det helt tomt här nu så han borde ju komma fram snart. Jag står och väntar en bit längre bort i kanske fem minuter innan det kör upp en bil längs kanten. Det hoppar ut en man ifrån den. Han är ganska stor och biffig och han är mörkhyad.
Då ser jag hur killen kommer ut från sitt gömställe. Han har jeans och en grå tjocktröja på sig och han har luvan uppdragen över huvudet och solglasögon. Han kollar hela tiden ner i marken.
"Skynda dej, in i bilen Justin!" Säger mannen och två sekund senare sitter båda två i bilden och alldeles snart har dom kört iväg och bilen är borta.
Sakta men säkert börjar jag förstå vem han är. Det måste ju vara han? Vem annars kan det vara?
Det är ju rena turen att inte Kayla, Lucy, Pamela och Vanessa fick syn på honom, dom hade ju flippat ur totalt!
KOMMENTERA! :D
Hoppas inte denna delen blev för rörig..
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 3
Alex dyker varken upp på första eller anndra lektionen och hon har inte svarat på några av mina sms.
Jag provar att ringa henne men singnalerna går och efter en stund kopplas jag in på telefonsvararen.
Hennes batteri kanske har dött och så kanske hon har missat bussen eller flera bussar i så fall. Ju längre tid det går på skoldagen desto säkrare blir jag på att hon inte kommer komma överhuvudtaget. Men hon kan väll i alla fall höra av sig tycker man.
"Men du vet ju hur Alex är, glömmer saker och är almänt förrvirad. Hon kanske bara har glömt att det är skola idag" Säger Isaac när jag än en gång under lunchrasten frågar vart hon kan vara. Det är menat som ett skämt, men jag skrattar inte.
"Men jag pratade ju för fan med henne i morses" Påpekar jag surt.
Ärligt talat så börjar jag bli lite orolig, hon är inte typen som inte skulle höra av sig om hon skulle stanna hemma från skolan av någon anledning. Hon hör alltid av sig!
Isaac går iväg med några av sina anndra kompisar och lämnar mej ensam i matsalen. Okej, inte ensam. Det sitter högljuda elever överallt, men just vid mitt bord är det bara jag, en stund i alla fall. För helt plötsligt slår sig någon ner på platsen mitt emot mej. Jag kollar upp och får syn på Kaylas uppnosiga annsikte, som är överdrivet mycket sminkat. Hon kollar trottsigt på mej och lägger en slinga av sitt blonda hår bakom örat.
"En sak bara." Säger hon och lutar sig fram mot mej. "Ge fan i Isaac!"
"Vad fan menar du med det?" Undrar jag och spänner blicken i henne.
"Amen tror du jag är blind eller, ni hänger med varandra hela tiden när det är jag och han som borde göra det"
"Va?" Säger jag och kan inte låta bli att skratta. Då kollar hon surt på mej och fortsätter.
"Isaac är-"
"Inte intresserad av dej, Kayla. Jag vet. Så då kan dra härifrån nu" Avbryter jag och ger henne ett fejkat leénde.
Hon snörper ihop munnen och för en sekund ser det ut som om hon inte kan prata, som om hon just har blivit rejält utägd.
"Åh, stackars lilla flicka.." Säger jag och gör en ledsen min, även den är fejkad.
"Han är visst intresserad, han kanske inte säger det till dej. Men jag vet!" Och med dom orden tar hon sin bricka och går därifrån.
Jag kollar efter henne när hon går och sätter sig med sina fnitterapor till kompisar. Vad tog det åt henne?
Alla vet att jag och Isaac bara är kompisar, det har vi varit jätte länge. Det finns inget annat än vännskap mellan oss så varför tror Kayla något annat? Hon är väll förstårs bara avundsjuk för att jag umgås med honom.
Sista lektionen har vi Biologi i en timme. Mrs Gordon som är våran lärare står framme vid tavlan och berättar vad vi ska göra under dagens lektion.
"Ni ska två och två få gå ut och hämta olika saker i naturen som finns runt skolan. Grupp ett är Gilbert Jones och Isaac McCharty, ni ska leta efter tre olika slags grenar som ligger på marken" Förklara hon vänt mot Gilbert eftersom han är den som lyssnar mest, Isaac sitter bara och kladdar på bänken. "Grupp nummer två är Kayla Shaw och Liz Wilson, ni ska hitta två olika blommor som växer villt ute."
Jag kollar upp när jag får höra mitt namn. Jag och Kayla? No way! Jag är precis påväg att protestera, men jag inser att det inte är någon idé när hon fortsätter att rabbla upp paren.
Jag och Kayla går tysta ut genom skolans portar, hon en bit bakom mej. Jag förväntar mej inte att hon kommer hjälpa till med uppgiften.
Medans jag letar efter blommor som ett fån sitter Kayla på en bänk och solar ansiktet med slutna ögon och struntar fullständigt i vad jag håller på med. Alltså är det precis som förväntat.
"Hallå, kan du skynda dej lite eller?" Säger hon och kollar snabbt på mej. Och precis då ringer hennes mobiltelefon och refrängen av Baby med Justin Bieber spelas upp. Hon svarar och jag plockar snabbt två blommor och smiter där ifrån och lämnar Kayla.
Påväg in möter jag Isaac och Gilbert.
"Vart är din partner då?" Undrar Isaac.
"Du menar Kayla?" Säger jag och suckar. "Jag gick ifrån henne. Hon var så upptagen med att prata i telefon och sola ansiktet så hon märkte ingenting."
"Jag tycker att hon borde ta lite mer ansvar för sin skolgång" Säger Gilbert och petar upp sina glasögon och låter töntigare än vanligt.
Jag kollar på Isaac och ser att han har svårt att hålla sig för skratt, vilket jag också har. Gilbert är så.. jag vet inte vad. Han kan precis allt när det gäller NO, matte, SO eller något annat ämne. Och det är väll det som gör honom till en riktigt tönt, och hans klädstil ska vi inte tala om. Och sättet han pratar på får honom att låta som en gammal farbror.
"Liz, vart är Kayla?" Undrar Mrs. Gordon när jag kommer in i klassrummet utan henne.
"Jag vet inte, hon pratade bara i mobilen så jag gick ifrån henne." Säger jag och lägger fram dom två blommorna som jag hittade på kartedern. "Hon har inte hjälpt till alls" Lägger jag sedan till innan jag går och sätter mej på min plats.
Kayla kommer in i klassrummet precis efter att det sista paret har satt sig på sina platser.
"Kayla vart har du varit?" Undrar Mrs. Gordon strängt "Du vet att man inte får använda mobiler under lektionstid, även om man är ute"
Kayla kollar på mej eftersom hon förstår att jag måste ha skvallrat. Men hon säger ingenting, bara sätter sig tyst ner på sin plats.
Jag ser hur hon hela tiden sneglar åt Isaacs håll, men han ger henne inte så lite som en blick.
När lektionen är slut råkar jag gå bakom Kayla hennes två kompisar och höra vad dom pratar om.
"Biljetterna säljs imorgon! Vi måste se till att köpa snabbt, han är ju inte i Los Angeles varje dag" Säger Kayla.
"Det kommer absolut att vara värt att betala lite mer för att få plats längst fram" Säger Vanessa, en av Kaylas kompisar.
"Ja! Tänk, vi kanske kommer nudda honom. Tänk att nudda självaste Justin Bieber!" Säger Kayla och gör ett litet glädje skrik. "Han kommer säkert att lägga märke till mej och sen kommer det inte dröja länge fören han faller för mej. Och sen kommer jag bli Kayla Bieber" Säger hon sedan och skrattar förtjust.
Jag fortsätter att iakta Kayla även vid skåpen och jag lägger märke till att hon ställer sig lutad rakt framför Isaacs skåp samtidigt som hon håller på med mobilen. Med villje? Antagligen.
Men hon behöver inte vänta speciellt länge innan Isaac kommer.
"Ursäkta, kan du flytta på dej. Du står rakt framför mitt skåp" Säger han med viss dryghet i rösten, den är nästan omärkbar. Men jag kan höra den.
"Oj, förlåt" Säger hon och ler mot honom och tar ett skutt åt sidan.
Isaac börjar lägga in sina böcker och Kayla står fortfarande kvar och kollar på honom.
"Föresten, vet du vad vi har för läxor?" Undrar hon.
"Matte, SO och Engelska" Svarar han kort.
"Jaha, okej." Säger hon och blir tyst en stund, men fortsätter sedan. "Det är bra när killar bryr sig om skolan, och inte fjantar runt som många anndra gör. Det gillar jag"
Jag är nära på att brista ut i gapskratt när hon säger det. Det där kom ju verkligen från rätt person också..
Isaac koller på henne som om hon var galen eller något och säger:
"Okej? Men jag ska gå nu"
Han låser skåpet och går därifrån
"Okej, hejdå. Vi syns imorgon" Ropar hon efter honom.
Helt plötsligt vänder sig Isaac sig om och ropar mitt namn och börjar gå fram till mej.
"Här är dina pengar som jag är skylldig dej" Säger han och räcker fram 2 dollar till mej. Jag skrattar till och tar emot dom.
För ett tag sedan slog jag och Isaac vad om en sak. Och jag vann vadet vilket gjorde att han blev skyldig mej 2 dollar.
"Jag trodde inte jag skulle få dom" Säger jag.
"Nej inte jag heller" Erkänner Isaac. "Men nu blev det så. Köp inte godis för dom bara" Säger han sedan med tillgjord röst och skrattar.
Han dunkar mej vännskapligt i ryggen innan han går därifrån.
Jag tar ut min jacka från skåpet och låser det och precis när jag vänder mej om går Kayla förbi. Diskret knuffar hon mej innan hon fortsätter gå.
Jag har bara lust att klippa till henne. Vad har jag gjort henne egentligen?
Det första jag gör när jag kommer hem är att ringa Alex och till min stora lättnad svarar hon.
"Förlåt, att jag inte har sagt att jag stanna hemma idag" Säger hon och det hörs tydligt att hon har gråtit.
"Vad har hänt?" Undrar jag oroligt.
Vad tror ni har hänt?
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 2
"Igen? Du ritar ju av mej hela tiden!"
"Vadå hela tiden?" Undrar jag. "Det var ju jätte länge sedan, sen sist"
Jag tycker det är kul att rita av Isaac för han har så speciella drag som ofta är svårt att få till, jag har aldrig lyckats att få till det helt perfekt. Enligt mej själv då. Dom anndra ser ju inte felen som jag ser.
"Är du klar snart?" Undrar Isaac och suckar högt.
"Ja snart, sitt still" Säger jag irriterat för typ sjutioelfte gången.
Efter ungefär tio minuter är jag äntligen klar. Och om jag får säga det själv så blev jag faktiskt ganska nöjd. Helt klart den bästa bilden jag någonsin har målat av honom.
"Liz, har jag någon gång sagt att du verkligen har talang för det här?" Säger Isaac och håller upp teckningen framför sig.
"Ja, du kan ha nämnt det" Skrattar jag. När jag märker hur mycket han beundrar den säger jag att han kan få den. Men såklart så protesterar han. Men efter en stund har jag lyckas övertala honom med att det faktiskt är hans förtjänst att det blev en bild överhuvudtaget.
"Men du, jag måste dra nu" Säger Isaac och ställer sig upp. "Vi ses i morgon, kom inte försent bara"
"Nej, jag ska försöka" Mumlar jag och följer med honom ner till dörren.
När vi har sagt hejdå och han har gått, går jag och sätter mej framför tven och slår på MTV. Det är han där killen som sjunger Baby på MTV just nu. Justin Bieber, honom som alla pratar om och många tjejer är helt besatt av honom. Jag känner några stycken fast det är inte några som jag brukar umgås med.
Jag har inte riktigt fattat grejen med honom. Liksom, jag menar, hallå kolla på honom?
Jag byter kanal och börjar kolla på någon film som nyss har börjat istället.
Men jag hinner inte kolla mer än en kvart innan det ringer på dörren. Jag är precis påväg att resa mej upp för att gå och öppna, men Tim hinner före och det är väl lika bra det för det var ändå hans kompisar. Jag brukar oftas fly när han har kompisar hemma, för antingen förstör dom någonting eller så är dom bara anmält högljuda och störande. Sånt som jag lätt blir irriterad på när jag bara vill ta det lungt.
För att slippa dom idag bestämmer jag mej för att ta med mej Puss ut på en promenad.
Det är riktigt skönt att bara gå lite. Solen lyser och det märks att våren är påväg. Jag och Puss tar en riktigt lång promenad, och hon skrämer som vanligt iväg alla ekorrar hon får syn på när vi går våran vanlig runda genom parken.
Helt plötsligt stannar jag till. Jag böjer mej ner och tar upp kronan som ligger och glänser på marken.
"Kolla Puss, en lyckopeng" Säger jag till henne, fast hon egentligen ivrigt vill gå vidare, hon nosar lite i min framsträkta hand men när hon märker att det inte var något intressant börjar hon dra i kopplet.
Vi går vidare och jag stoppar ner pengen i min jackficka. Egentligen tror jag inte på att en peng kan föra med sig lycka, det är bara en kul grej när man hittar en. För tänk ifall den faktiskt gör det. Fast en peng..? Nej..
När vi kommer hem igen är det dags för mej att göra lite läxor.
Men precis när jag har börjat hör jag hur musiken högt börjar dunka innefrån Tims rum. Först försöker jag ingronera det men det är helt omöjligt att konsentrera sig i det oväsendet.
Jag går med arga steg förbi toaletten och rycker sen upp dörren till Tims rum.
"Kan du sänka eller? Jag kan ju för fan inte plugga!" Skriker jag, dels för att jag är arg och dels för att överrösta musiken.
"Kan du gå?!" Skriker Tim tillbaka.
"Ja om du sänker!"
"Haha hon har PMS" Säger han och vänder sig mot sina kompisar, han säger det inte så högt men ändå tillräckligt högt för att jag ska höra. Vilket jag vet är meningen att jag ska, det är därför jag ingronerar det och låtsas som om jag inte hörde.
"Sänk bara" Säger jag igen. Då går Tim fram till datorn och sänker några hack och just precis då byts låt också. Jag känner igen låten och när refrängen kommer hör jag att det är Justin Bieber. Haha, min bror lyssnar på Justin Bieber när inte ens jag gör det. Men Tim är ju som han är.
"Va?! Seriöst, har du Justin Beaver?" Säger en av hans kompisar förvånat och gör en äcklad min.
"Nej.. Jag kan väll inte hjälpa att den kom" Försvarar sig Tim. Det där var visst lite genant.
"Men du har ju den ändå på din spotifylista. Är du bög eller?" Säger den anndra kompisen följt av skratt.
Jag har faktiskt ingen koll på min brors kompisars namn. Namn är något jag är väldigt dålig på att komma ihåg.
"Ja, han är bög!" Säger jag och stänger dörren och går tillbaka till mitt rum.
Nästa morgon vaknar jag faktiskt i tid och det är första gången på länge som jag inte behöver stressa för att inte komma försent. Jag kan till och med ta det extra lungt.
När det är en kvart kvar innan bussen kommer ringer min mobil.
"Du är väll vaken?" Hör jag Alex välbekanta röst säga i anndra änden.
"Men ja!" Säger jag och skrattar. "Idag kommer jag inte bli försenad, jag lovar"
"Okej, vad bra. Men jag måste skynda mej nu. Annars kommer jag bli det" Säger Alex och skrattar.
"Men vi ses sen då. Hejdå"
"Hejdå"
I skolans ingång håller jag på att krocka med Trey, som är snygg, snygg, snygg! Jag vet inte hur länge jag har haft en crush på honom. Man liksom bara dör lite så fort han kollar på en.
"Hej" Hälsar jag och ger honom ett leénde.
"Hej, Liz" Hälsar han tillbaka och besvarar mitt leénde.
Längre än så blir inte vår konversation för en av hans kompisar som jag inte riktigt har koll på vad han heter kommer och avbryter, och istället skilljs vi åt när jag är tvungen att svänga av för att komma till mitt skåp.
"Va? Sjunger du den där bäver låten?" Säger Isaac som nyss har dykigt upp bakom mej.
"Nej, eller jo. Den har varit i mitt huvud ända sen igår när Tim lyssnade på den" Säger jag.
"Haha, bli inte som Kayla bara" Säger Isaac och skrattar samtidigt som han slår in koden på sitt lås.
Jag vänder mej om och kollar frågande på honom.
"Ja, alltså hon och hennes kompisar typ avgudar honom. När jag hade min lila keps du vet?"
Jag nickar och väntar på att han ska fortsätta.
"Så sa hon typ 'Olala lila, Biebers färg. Det gillar vi' Och sen börja dom typ hyperfnittra" Säger han och fnyser.
"Haha, så lila är hans färg?" Frågar jag och skrattar.
"Ja tydligen, dom verkar ju kunna allt om honom. Jag fattar inte hur man orkar"
"Nej inte jag heller" Instämmer jag. "Det är väll roligare att leva sitt egna liv än att vara helt insatt i någon annans?"
Han håller med genom att nicka mot mej. Det känns faktiskt lite konstigt att prata om Justin Bieber, varför vet jag inte. Kanske för att jag aldrig brukar nämna honom. Men visst hör man hans namn väldigt ofta, killarna hånar honom och tjejerna är som galna i honom. Själv tycker jag bara att han är överskattad.
"Föresten, grattis! Du är i tid" Säger han och byter samtalsämne.
Jag är precis på väg att svara när jag känner hur någon knuffar in mej i skåpen. Jag vänder mej om och får syn på Kayla. Hon kollar hånfullt på mej med ett elakt flin i ansiktet.
"Vad fan gör du?!" Skriker jag.
Hennes ansiktsuttryck förändrar gensat till ett fejkat förlåt-mej-ansiktisktyttryck.
"Oj, förlåt det var inte meningen"
Jag blänger på henne, nej nej inte mening? Vilken lögn. Innan jag får ut dom elaka orden som jag vill få ut har hon redan skrattandes gått därifrån.
"Bitch!" Mumlar jag buttert och smäller igen skåpsdörren.
Det blir allt mer och mer elever runt skåpen som ska hämta sina böcker innan lektionen börjar, men ännu har jag inte sett till Alex. När jag frågar Isaac säger han att han inte heller har sett till henne. Hon kanske bara är försenad, hon sa ju i telefonen att hon var tvungen att skynda sig för att inte komma försent.
KOMMENTERA! :D
Justin har ännu inte varit med, bara nämnts några gånger. Men det kommer mer, promise. Så bli inte oroliga :) Novellen har inte 'kommit igång' i handligen riktigt än bara.
En rolig sak var, att precis efter jag hade skrivit det där om Justins video på MTV så kom den på MTV här hemma. haha ;)
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 1
Även denna morgonen är jag försenad. Min väckarklocka verkar leva sitt egna lilla liv. När den inte ska ringa, då ringer den. Men när den ska ringa då ringer den inte. Och precis så var det denna morgonen, klockjäveln ringde aldrig. Så det är därför jag är 30 minuter försenad till vår första lektion som är matte. Egentligen har jag ingenting emot att missa halva mattelektionen, men nästan varje dag förra vecka kom jag försent. Och nu började jag även denna veckan med att komma försent. Detta bådar inte gott.
Mr. Baker kollar strängt på mej när jag snubblar in igenom klassrummsdörren mitt i hans genomgång. Mr. Baker är snäll, men han ogillar när man kommer försent. Fast vilka lärare gör inte det?
Jag går tyst och sätter mej brevid Isaac McCharty, där det finns en ledig plats. Isaac är en av mina bästa kompisar, vi har känt varandra sen barnsben. Han har blont hår, som börjar bli ganska långt nu. Om jag får säga det själv så tycker jag att det är dags för en klippning. Hans ögon är klarblåa och ja, han är snygg anntar jag.
Han kollar snabbt på mej och skakar på huvudet.
"Försenad som vanligt" Konstaterar han med en viskning.
"Skojar du med mej eller?" Viskar jag tillbaka sammtidigt som jag slår upp min mattebok och försöker förstå vad det är Mr. Baker egentligen snackar om.
Jag tröttnar redan efter två minuter. När han vänder sig om och skriver något med sin spretiga handstil på tavlan passar jag på att ta fram mobilen.
Jag hinner inte mer än att öppna mitt nya meddelande innan jag hör Mr. Bakers stränga röst.
"Liz, lägg ner mobilen är du snäll"
Jag kollar upp och kan snabbt konstatera att halva klassen stirrar på mej. Har dom ingen tv hemma eller?
Jag gör som jag blir tillsagt och lägger ifrån mej mobilen, och Mr. Baker återgår till sitt tal på tavlan.
"Liz, du kan väll räkna ut det här?" Undrar han vänt mot mej.
"Ööh..va?" Är det ända jag får fram. Jag stirrar stint på talet på tavlan och försöker med min sega hjärna att räkna ut det. "Ehm.. jag vet inte" Säger jag tillslut när jag inte lyckas fatta hur jag ska räkna för att få fram det rätta svaret.
"Det blir 3044,5" Hör jag en röst bakom mej viska, jag kastar en snabb blick bakåt och ser att det är Gilbert Jones som sitter där. Såklart att det är han som kan dom rätta svaren, inte är det tröghuvudet brevid mej i alla fall.
"3044,5" Ropar jag, kanske lite väll högt ut i det annars helt tysta klassrummet.
"Bra!" Utbrister Mr. Baker, han hade nog inte väntat sig att jag skulle svara rätt. När han vänder sig om för att skriva svaret på tavlan vänder jag mej om och viskar fram ett tack till Gilbert och han ler som svars mot mej.
"Varför var du försenad idag då?" Undrar Alex Powell när vi står i kön till matsalen några timmar senare.
"Väckar klockan ringde inte" Svarar jag. "Plus att jag satt uppe halva natten"
"Varför då? Det var väll inte särskilt smart" Säger Alex och tar en dutt av den illaluktande maten och lägger upp på sin tallrik.
"Men sen när är Liz smart? Hon satt väll uppe och ritade hela natten" Säger Isaac och tar en bricka knör sig före mej.
"Men du! Gå inte före!" Säger jag och knuffar bort honom. Isaac ska alltid hålla på att retas och skoja, ibland kan det vara rätt så störande.
Jag hinner före både Alex och Isaac till ett ledigt bord med fyra platser. Båda två står och kollar efter vart jag tog vägen som två yra höns. Jag skrattar lite och vinkar åt dom. Men det är bara Alex som börjar gå mot mitt håll. Isaac står kvar och pratar med Kayla Shaw och hennes tre fnitterapor, eller fnitter apor är dom alla fyra. Särskilt när Isaac är i närheten.
"Jag kan höra dom framför mej, 'Åååh Isaac hihihi'" Säger jag och immiterar Kayla. Alex bara skrattar åt mej och börjar röra runt i sin mat.
"Vi går till affären sen eller?" Undrar hon och kollar äcklat ner i sin tallrik. Jag nickar åt hennes förslag, det är tur att det finns en livsmedelsaffär så nära, annars vet jag inte hur jag hade klarat skoldagarna.
"Nu kommer ju Blondie" Säger jag mot Isaac som slår sig ner brevid Alex. "Jag trodde du skulle sätta dej med Kayla och dom"
"Nej fy fan. Jag orkar inte med dom" Säger han med en suck. "Föresten varför kallar du mej Blondie och inte Alex? Hon är ju också blond"
"Aa, men du är mer och det är så roligt när du blir irriterad på det" Säger jag och ler mot honom.
"Det är i alla fall tur att du inte säger det när någon annan hör"
"Haha, jag kan ropa ut det i hela matsalen om du vill" Säger jag och flinar. Då kollar han stort på mej, så man nästan kan tro att hans ögon ska trilla ut.
Alex börjar små skratta åt oss.
"Du skulle bara våga!" Säger han, och precis i det ögonblicket passerar Kayla vårat bord, hon tycks vicka ännu mer på höfterna än vanligt.
"Vad sa du?" Undrar hon och stannar upp och kollar på Isaac.
"Ingenting till dej i alla fall" Skyndar jag mej att säga innan ens Isaac hunnit fatta att det är honom hon pratar med. Hon ger mej en iskall blick, sen innan går hon därifrån.
Hon verkar tro att alla killar tycker om henne, men i själva verket så tror jag bara att dom tycker hon är jobbig. Och just nu har hon bara ögon för Isaac, men det där går i perioder. Nästa vecka är det väll någon annan.
Sista lektionen för dagen är idrott, men eftersom jag fick så stressigt imorses så glömmde jag såklart kläderna hemma, så jag får sitta på en bänk och kolla på när dom anndra springer runt på någon konditionsbana med olika hinder.
"Snälla, kan inte jag få dra hem? Det är ju sista lektionen och jag kan ju ändå inte vara med" Säger jag bedjande till våran idrottslärare.
"Nej, då blir det skolk vet du" Säger han och kollar ner på mej där jag sitter på bänken med sina vattniga ögon.
"Men jag får ju inte bättre konditon av att sitta här och kolla på när dom anndra springer banan" Muttrar jag, men det verkar inte Mr.Clark inte höra. Eller så struntar han bara i det.
När halva lektionen har gott smiter jag in i omklädningsrummet när inte Mr. Clark. Jag tar min väska och min jacka och går där ifrån. Jag vet att när han märker att jag inte är där kommer jag få frånvaro, men jag orkar verkligen inte sitta där inne och ruttna längre. Hemma har jag i alla fall något att göra.
När jag stiger innanför ytterdörren möts jag upp av min glatt skällande hund.
"Hej, Puss" Hälsar jag på henne och låter henne slicka mej på handen. Jag vet, Puss är ett ganska konstigt namn att döpa sin hund till. Speciellt när det är en Shäfer också. Men jag tycker faktiskt att det är ganska gulligt.
Jag hänger av mej jackan och tar av mej skorna och sen går jag in i köket där Tim sitter med en Cola burk och sin laptop på köksbordet.
"Vad gör du hemma?" Frågar jag min tre år yngre bror, han har nyss fyllt 14. Själv fyller jag 17 detta året, men jag fyller sent, den 24 December, vilket det är väldigt långt kvar till nu.
"Inställd lektion" Svarar han kort och återgår till det han håller på med på datorn.
"Jaha" Svarar jag, och i samma sekund ringer telefonen. Jag går snabbt och tar upp den från köksbänken och svarar.
"Ja, hej är Tim där?"
Jag mumlar fram ett ja och sen ger jag telefonen till Tim. Hela tiden håller det på att ringa massa tjejer på våran hemtelefon. Min lillebror är visst en riktigt tjejtjusare.
"Jag har ju sagt att du ska ringa till mobilen, inte hemtelefonen" Hör jag Tim säga när jag försvinner ut ur köket.
Jag går upp till mitt rum och sätter mej vid mitt skrivbord, jag tänder lampan och sedan tar jag mitt hårband som jag har runt handleden och sätter upp håret i en lös knut på huvudet. Det är en sak som jag bara måste göra när jag ska rita. Annars blir det bara fel. Det är som att jag inte kan rita om jag inte har mitt hår uppsatt just precis på det sättet.
Att teckna är mitt stora intresse, jag ritar mest porträtt bilder. Allt är endast i blyerts.
Jag sitter en stund och trummar med pennan samtidigt som jag funderar på vem jag ska rita.
Ska jag ringa hit Isaac? Det var faktiskt ganska länge sen jag målade av honom nu. Jag kollar på klockan som visar tio i tre, dom har ju inte ens slutat idrottslektionen än..
Jag lägger ifrån mej pennan och öppnar min dator och loggar in på Facebook. En ny vännerförfrågan och 3 nya händelser. Jag accepterar vännerförfrågan fast jag egentligen inte riktigt vet vem det är, det är i alla fall någon kille på skolan.
Två av händelserna är spelförfrågningar. Jag spelar inte ens något spel, det är därför jag bli så himmla störd på dom, jag måste verkligen blockera spelförfrågningar!
Den tredje händelsen är att någon kille som jag knappt känner, bara vet vem det är, och han har kommenterat min profilbild med 'Wow.. söt', jag gillar kommentaren sen klickar jag mej vidare till Isaacs profil för att skriva i hans logg.
'Tja, Blondie. Ring mej när du ser detta ;)'
Helt plötsligt hörs ett mullrande ljud från min mage och jag förstår att det är dags att ta något att äta.
Jag stänger ner datorn och går ner till köket.
Jag står länge och glor in i kylskåpet som är näst intill proppfullt, men ändå finns det inget man kan äta.
"Det finns pommes frites och köttbullar i frysen som du kan värma" Säger Tim som fortfarande sitter kvar vid köksbordet.
Jag öppnar dörren till frysen som är brevid kylskåpet och hittar snabbt det jag söker.
Jag värmer det i mikron och sen går jag ut i vardagsrummet och sätter mej framför tven och äter.
"Liz, hallå vakna!" Hör jag en välbekant röst säga samtidigt som personen knuffar lite lätt på mej.
Jag öppnar trött ögonen och är tvungen att kisa av det plötsliga ljuset.
"Hur kom du in?" Undrar jag och kollar upp på Isaac.
"Tim släppte in mej" Svarar han. "Det är ju bra att du svara när jag ringer också"
"Just det, förlåt men jag somnade"
"Jo, jag märkte det. Vad var det du ville föresten?"
"Kan jag få rita av dej?"
Han lyfter på ögonbrynet och kollar på mej under sin lugg.
"Igen? Du ritar ju av mej hela tiden!"
"Vadå hela tiden?" Undrar jag. "Det var ju jätte länge sedan, sen sist"
Jag tycker det är kul att rita av Isaac för han har så speciella drag som ofta är svårt att få till, jag har aldrig lyckats att få till det helt perfekt. Enligt mej själv då. Dom anndra ser ju inte felen som jag ser.
KOMMENTERA! :D
Första delen på den nya novellen som jag har valt att kalla "You're everything I could ever wish for"
Jag hoppas att ni gillar den, kom gärna med synpunkter m.m. :)
Vill bara säga att Justin inte kommer vara med så mycket i början, men det kommer.
Detta är en Bieber-novell! Så bli inte oroliga nu bara för att Justin inte ens har nämnts i denna delen.
PeaceN'Love
