You're everything I could ever wish for - Del 37

"Här har ni fika ifall ni vill ha" Säger hon och ställer ner brickan på mitt skrivbord. "Jag åker till jobbet alldeles strax, pappa följer också med."
"Okej, tack" Säger jag.
"Vi ses hejdå" Säger hon.
"Hejdå" Säger jag och Justin i kör. Hon ler mot oss innan hon går ut ur rummet och stänger dörren bakom sig.




"Min favorit" Flinar Justin som redan har kollar vad mamma har lagt till oss på brickan.
"Wilson's?" Undrar jag och han nickar. Jag skrattar. "Kan du komma hit med brickan?"
Han ställer ner brickan i mitt knä och sätter sig sedan ner brevid mej. Jag flyttar över brickan lite till honom så att hälften av den är i hans knä.
Jag häller upp saft i glasen medans Justin börjar äta på sin Wilson's.
"Lika gott som vanligt" Konstaterar han med hela munnen full.

När vi är klara går vi ner med disken och sen går vi ut på baksidan i det fina vädret.
"Vet du en sak?" Undrar Justin.
"Jag vet mycket, men kanske inte det du ska säga" Ler jag.
"Du är världens vackraste tjej" Säger han och ler. "Det finns inte ord som beskriver hur himmla lycklig jag är som har dej. Jag vill bara skrika.. är det galet?"
Jag skrattar lite åt honom. "Kanske lite galet" Säger jag. "Men det är ju så kärleken är. Galen."
"Du har rätt" Han tar mej runt midjan och drar mej tätt intill honom, han slickar sig runt läpparna innan han kysser mej. Efter några sekunder avslutar han kyssen och kollar på mej med ett leénde.
"Du, kommer du ihåg att jag sa att jag kastade lyckopengen i en fontän i New York?" Undrar han, han håller mej fortfarande runt midjan. Jag nickar som svar. "Min önskan har slagit in"
"Vad var din önskan då?" Undrar jag.
"Min önskan var att tjejen jag älskar skulle älska mej tillbaka" Han ler mot mej och stryker bort en hårlock som har fallit ner i mitt ansikte. "Jag börjar nästan tro på att det faktiskt är lyckopengen som har fört oss samman. Jag menar, det är ju tack vare den som jag har haft en anledning att träffa dej."
Jag skrattar lite och tänker tillbaka på alla gånger vi har bollat med den där lyckopengen, flera gånger på mammas café, tivolit och till och med på hans konsert.
"Justin, jag tycker nästan lite synd om dej" Säger jag och skrattar lite "Du har liksom gillat mej ganska länge och jag har inte fattat det. Du vet inte hur dum jag känner mej."
Han skrattar. "Jo, det var ganska jobbigt, det verkade som om alla andra fattade förutom du"
"Vad var jobbigast då?" Undrar jag nyfiket.
"Det jobbigaste var att jag inte kunde göra det här" Säger han och kysser mej mjukt på läpparna.

Vi är ute en stund i trädgården och Justin tar bilder på mej i gröngräset med sin Iphone och vi har verkligen jättekul.
"Du, jag skulle vilja prova en sak" Säger han och stoppar ner sin mobil i fickan samtidigt som han tar ett steg närmare mej.
"Vadå?" Undrar jag. Han tar några steg till och sen tar han tag i min nacke och kysser mej, men denna kyssen blir inte som alla andra. Den varar mycket längre och hans tunga glider in i min mun. Våra tungor möts och leker lite med varandra. Jag dras liksom med av det hela, känslan är underbar.
"Jag älskar dej Liz" Säger han när vi har avslutat.
"Jag älskar dej med Justin" Svarar jag och länkar ihop våra händer.

Några timmar senare sitter jag ensam i mitt rum och spelar musik för det vilda. Justin har åkt hem, eller inte hem men tillbaka till hotellet. Men vi ska träffas imorgon också, han skulle hämta upp mej vid 7 och så skulle vi på en 'dejt' tillsammans.
Det knackar på dörren och jag rycker till, jag sänker musiken och mamma öppnar dörren och sticker in sitt huvud i dörröppningen.
"Maten är klar" Säger hon.
"Okej" Svarar jag. Hon går där ifrån och jag loggar ut från facebook och twitter och rusar sedan ner för trappan.

"Vad har du och Justin gjort idag då?" Undrar pappa när hela familjen sitter sammlad runt köksbordet.
"Inte så mycket, vid hängde bara och så tog vi en tur till McDonal's" Svarar jag och känner hur Tim sneglar på mej. Jag kollar på honom och han flinar mot mej.
"Ska ni träffas något mer?" Undrar mamma. "När åker han härifrån föresten?"
"Imorgon klockan sju" Svarar jag på första fråga. "Jo, han åker på tisdag" Säger jag som svar på den andra frågan, jag kan inte låta bli att känna mej lite ledsen av det faktum att han snart åker, åker och lämnar mej här. Jag vet inte hur svårt det kommer vara att vara ifrån honom eftersom jag aldrig har behövt uppleva det förut. Men förmodligen kommer vi hålla kontakten via sms, msn, twitter, skype och allt sånt där. Och förhoppningsvis så får vi nog fler chanser att ses även fast han har intervjuer och konserter. Vi har ju nästan inte pratat om att han snart åker, han har knappt nämnt det.



KOMMENTERA! :D

Slänger in en liten del nu i allt flyttande.
Jag har bestämt mej för att inte lägga ner bloggen! :) Tack för dom fina kommentarerna, ni vet inte hur mycket det värmer ♥

PeaceN'Love


Kommentarer
Postat av: Johanna

mer mer :D

2011-08-02 @ 16:55:13
URL: http://johannaviveca.blogg.se/
Postat av: Madde

:)

2011-08-03 @ 03:41:04
URL: http://karinbeatrice.blogg.se/
Postat av: Anonym

Jätte bra vill ha mer!!

Du skriver så grymt bra! :D

2011-08-03 @ 11:20:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0