JB novell

"Min bror är en tjejmagnet" Säger jag. "Men han är nog inte värre än dej, så akta dej. Jag vet inte om dom är fans men jag skulle tro det"
Han drar lite på munnen. "Äh, jag tror det är lungt. Jag har ju lyckopengen, dom kommer inte se mej"
"Haha, men man vet ju aldrig vad Tim säger till dom.."

---

"Tror du han säger att jag är här?" Undrar han oroligt.
Jag rycker på axlarna. "Jag vet inte."
Han ser fortfarande orolig ut så jag bestämmer mej för att gå och prata med Tim innan han säger något.
"Vänta" Säger jag och reser mej upp. "Jag ska prata med honom"
Justin nickar och ler tacksamt. "Behöver du den här?" Undrar han och håller fram lyckopengen.
Jag flinar och tar emot den.
Tim står i mitten av alla fnittriga tjejer och jag är tvungen att säga hans namn flera gånger innan han märker mej.
"Vad är det?" Undrar han irriterat.
"Kan du komma lite?" Säger jag och kramar om lyckopengen i min hand.
Han suckar och följer motvilligt med mej ut i köket där inte tjejerna kan höra oss.
"Du har väll inte sagt något?" Undrar jag. Han kollar konstigt på mej. "Om Justin" Förtydligar jag.
Än en gång får han det där retsamma ansiksuttrycket. "Vadå? Får jag inte det eller?"
"Nej! Är du dum eller! Om du säger att han är här så kommer det bli kaos, och Justin har ingen livvakt med sig"
"Inte mitt problem"
Han är precis på väg att gå men jag greppar tag i hans arm.
"Jag har inte sagt något!" Säger han och försöker komma ur mitt grepp. "Och jag tänker inte göra det heller. Då kommer dom ju bara bry sig om honom och skita i mej"
"Bra" Säger jag och släpper taget om honom. Jag kollar efter honom när han går ut till tjejerna igen. Och strax efter går jag tillbaks till Justin.
"Hur gick det?" Undrar han.
"Bra" Ler jag och ger tillbaks lyckopengen till honom.
"Du har ett väldigt fint leénde" Säger han då och ler tillbaka.
"Tack du med" Svarar jag.
Efter ett tag hör vi hur tjejerna lämnar cafét, det sprider sig en behaglig tystnad runt om oss istället för allt fnitter.
Både jag och Justin andas ut. Och jag märker att han slappnar av lite mer nu.
"Lyckopengen got tha powah!" Säger han och flinar stort.
Jag skrattar. "Ganska otroligt att en liten peng kan föra med sig lycka och tur, eller hur? 
Han skrattar lite och slickar sig runt munnen. "Ja, visst är det"
Han skrattar till ännu en gång och hans underbara skratt får mej att nästan rysa. Jag har aldrig någon gång hört någon skratta så gulligt förut.
Vi sitter en stund till och pratar om allt från Justins konserter till mer vardagliga saker.
Vi har verkligen jätte trevligt men efter ett tag måste han gå.
"Är du säker på att du inte ska ha lyckopengen?" Undrar han samtidigt som han skuver in sin stol. "Jag har ju redan tur. Jag menar, jag lever ju redan i min dröm"
"Hur vet du, jag kanske också lever i min dröm" Säger jag och flinar. "Haha, nej men behåll den du. Om du ska gå ut där ensam så du kanske behöver lite tur med tanke på dina fans" Ler jag.
"I och för sig" Erkänner han. "Men jag måste verkligen gå nu. Hej då, vi ses" Han börjar med ganska snabba steg gå ifrån bordet. Jag stirrar på honom innan jag förmår mej själv att öppna munnen.
"Gör vi?" Ropar jag efter honom och jag ser hur han sakta vänder sig om.
"Never say never" Ler han. "Jag har ju lyckopengen och om den verkligen för med sig tur så kommer vi ses igen"
Han vänder sig om igen och går. Det plingar till i dörren när han går ut. Jag följer honom hela tiden med blicken tills jag inte kan se honom längre.
Helt plötsligt dyker Tim upp vid min sida vilket får mej att hoppar till.
"Så jävla coolt att Justin Bieber är på vårat café!" Säger han.
"Vadå vårat? Det är mammas, och han är inte här längre" Rättar jag honom.
"Men han var här. Och det är as ballt. Han är ju hur stor som helst. Och du har fikat med honom. Oh my god! Du har varit på dejt med Justin Bieber!"
Jag kollar undrande på honom och skakar på huvudet. Jag kan inte fatta att min bror tycker detta är så coolt. Inte ens jag tycker det.
"Dejt?" Skrattar jag. "Jag skulle aldrig dejta någon som Justin"
"Varför inte?"
"Därför han är känd och inte riktigt min typ" Svarar jag.
"Vad är din typ då?"
Jag ger honom en konstig blick. "Varför frågar du så mycket? Och varför bryr du dej ens?"
Han rycker på axlarna "Vet inte"
"Men jag ska i alla fall gå hem nu. Säg det till mamma, hejdå"

När jag kommer hem drar jag på mej lite bekvämare kläder. Så som en stor t-shirt. Jag behåller shortsen som jag hade på mej förut på.
Jag sätter mej framför datorn och loggar in på facebook, msn och twitter. Jag kollar runt en stund tills jag hör ett gnyande ljud bakom mej.
Jag suckar. Just det Puss, hon är nog i stort behov för att gå på en promenad just nu.
"Kom då, kom så går vi på promenad!" Säger jag med min hundröst och rusar ner för trappan med Puss flåsande efter mej.
Jag sätter på henne kopplet och ger henne en godis, sen går vi våran vanliga runda.
Jag stannar med henne lite i parken där jag leker en stund med henne innan vi går hem igen.
Hemma är det full rulle i huset. Pappa dammsuger köket som en galning medans Tim och två av hans kompisar sitter i vardagsrummet och spelar tvspel med onödigt högt ljud på.
Puss springer glatt ut i köket med sina smutsiga tassar för att hälsa på pappa.
"Nej! Kolla nu vad du har gjort Puss. Det var rent här förut!" Klagar pappa. Som om Puss skulle förstå vad han säger. Han sätter på dammsugarn igen och dammsuger upp smutsen sammtidigt som timern börjar pipa för att tala om att något i ungnen är klart.
"Åh snälla Liz, kan du kolla om potatisgratängen är klar? Jag måste verkligen bli klar med dammsugningen"
Jag går bort till ungnen och kollar om den är klar, men potatisen är fortfarande lite hård så jag bestämmer att den får vara inne en stund till. "Är det någon som ska komma på besök eller?" Undrar jag och kollar på när pappa far fram som ett jihu och dammsuger varje hörn och vrå.
"Ja, faktiskt" Han stänger av dammsugaren och kollar på mej.
"Jaha, vem eller vilka då?"
"Våra nya grannar" Svarar han.
Jag gör stora ögon. "I huset åt höger?"
Pappa nickar.
"Oj pappa. Då förstår jag varför du städar så noga, det huset är ännu lyxigare på insidan än vad det ser ut på utsidan"
"Precis det sa mamma också. Och det är henne jag har tagit order från" Svarar han och blinkar med ena ögat. "Hon sa något i stil med att allt måste vara perfekt"
Sekunden efter han har sagt det börjar han gasta på Tim att han måste avsluta och göra sig iordning.
Jag går upp på övervåningen för att göra mej själv iordning, jag kan ju inte gå runt i en alldeles förstor t-shirt när vi ska ha gäster om drygt 30 minuter. Istället slänger jag på mej ett linne och en söt kofta över som jag sedan piffar till med lite halsband och armband.
När jag kommer ner igen har Tims vänner gått hem och han håller på att stänga av tven. Jag hör mammas klagande röst ute i köket. Antagligen är det något pappa har gjort fel, eller inte tillräckligt bra.
"Du har väll bäddat sängen? Och inga smuttkläder på golvet?" Frågar mamma stressat när jag kommer ut i köket.
"Ja.." Svarar jag. "Gästerna ska väll inte vara i mitt rum eller?"
"Dom har barn i både din och Tims ålder, ni kanske inte vill sitta med oss vuxna hela tiden"
Jag hinner inte fråga om det är kille eller tjej innan mamma har försvunnit.

Fem minuter senare ringer det på dörren och mamma skyndar sig för att öppna.
Jag hör röster ute i hallen men jag vågar inte riktigt gå ut för att kolla. Dom är säkert värsta snobbarna när dom bor i ett så dyrt och fint hus.

---

KOMMENTERA! :D

Sry för tråkig del..

Ni kan fortfarande adda mej på Facebook Beliebers :)) @ Erica Bieber Andersson

Ska ni se på CSI idag? Det ska jag göra :)



PeaceN'Love