JB novell

Jag märker hur Justin börjar röra på sig brevid mej. När jag märker att han är på väg att sätta sig upp puttar jag tillbaka honom. "Låtsas att du sover, snälla" Viskar jag panikslaget och hoppas på att mamma och pappa eller Tim inte ska märka något.

---

"Först trodde dom att det var Isaac, men han har ju inte brunt hår" Säger Tim som fortfarande står och flinar brevid pappa.
"Vi ska inte störa mer nu, klockan är mycket. Försök att somna om, och vi ser fram emot att träffa din kille imorgon bitti"
Åh gode gud, dom tror fortfarande att det är min kille. Dom tror att jag har försökt hålla det hemligt för dom. Men värst av allt, dom tror att dom ska få träffa honom imorgon. Inte en chans!
Mamma kollar på mej med en sån där orolig-mamma-blick. "Liz, jag hoppas att ni inte har gjort något ni kommer ångra"
Jag suckar, faktum är att vi ligger där fullt påklädda på mitt överkast. Vi somnade ju när vi kollade på filmen. Jag mumlar fram ett nej, och sen, tack o lov, lämnar mamma och pappa rummet.
"Erkänn, det är någon från fotbollslaget!" Säger Tim och nickar menande mot Justin som ligger med huvudet nere i kudden.
"Nej, det är det inte!" Fräser jag irriterat. "Gå och lägg dej"
"Är det Trey? Jag vet att du tycker han är jättesnygg!" Envisas han och flinar.
"Men gå!"
När han äntligen har lämnat rummet och stängt dörren efter sig väntar jag ännu en stund innan jag vågar vända mej mot Justin.
"Justin det är lungt, dom har gått" Viskar jag och skakar om honom lite lätt.
"Åh tack, äntligen! Det börjde bli svårt att få luft" Han sätter sig upp och gnuggar sig i ögonen. "Jag måste nog gå nu. Mamma undrar säkert vart jag håller hus" Han kliver över mej och ställer sig på golvet.
"Jag är ledsen Justin.. det är mitt fel" Säger jag och helt plötsligt känns det nästan pinsamt att prata med honom.
"Nej, klart det inte är ditt fel! Ska jag vänta tills dom har somnat innan jag går eller?" Säger han mjukt och sätter sig ner vid sängkanten. Jag nickar och sätter mej upp.
"Jag får väll komma på något att säga imorgon när 'min kille' inte är kvar"
"Du kommer säkert på något" Säger han och ler uppmuntrande

När alla i huset har somnat smyger vi tysta som två möss ner till nedervåningen. Justin tar på sig sina skor och öppnar sedan ytterdörren.
"Hej då Liz. Ha det bra, vi syns." Han ger mej en snabbt och varm kram.
"Hej då" Ler jag och han stänger dörren, eller nästan. Han hejdar sig själv mitt i rörelsen och stiger innanför dörren igen.
"Kan jag få ditt mobil nummer?" Undrar han och sträker fram sin mobil.
"Självklart" Svarar jag och tar den och skriver in mitt nummer och sparar det sedan.
"Jag kan skicka ett sms till dej så kan du ju bara lägga till mitt nummer sen" Säger han och stoppar ner mobilen i fickan.
Jag nickar, och vi säger hej då en gång till.
"Vänta! En sak till" Säger jag och får Justin att stanna till i dörröppningen. Jag gräver i fickan och tar fram det kära lyckomyntet och ger det till Justin.
Han säger ingenting utan bara ler. Han går ut i den ljumna natten och stänger tyst dörren bakom sig.
Genom hallfönstret ser jag hur han hoppar in i en bil som står parkerad lite längre bort på gatan som sedan nästan ljudlöst kör iväg.

Jag går trött uppför trappan och med mina sista krafter lyckas jag på något sätt att klä av mej kläderna och dra på mej en stor T-shirt istället. Sen bara slänger jag mej i sängen och somnar med en gång.

När jag vaknar nästa morgon, eller efter middag är det ju egentligen, är klockan redan halv två.
"Godmorgon, eller ska vi säga godmiddag?" Säger pappa när jag kommer in som en zombie i köket. "Sovar han fortfarande?"
"Mm" Mumlar jag utan att riktigt höra eller förstå vad han säger.
"Ska han inte ha någon frukost då? Jag kan steka ägg" Fortsätter pappa.
"Va?" Mumlar jag. Att prata med mej på morgonen när jag är alldeles nyvaken är näst intill omöjligt.
"Ägg! Jag kan steka ägg till er, vi har inte så mycket bröd" Upprepar han och det är inte försen då jag fattar vad det är han säger.
"Jag vill inte ha ägg" Säger jag och tar fram flingor ur skåpet. "Vad menar du med 'er'?" Jag försöker att låta som om jag inte förstår vad han pratar om.
"Din kille, jag vet ju inte vad han heter" Pappa kollar på mej.
"Min kille? Jag har ingen kille pappa" Säger jag och kollar oförstående på honom och han höjer på ena ögonbrynet.
"Vem är han då?" Jag hör hur han reser sig från stolen och när jag vänder mej om står han framför mej.
"Vem då?" Undrar jag och spelar fortfarande oförstående.
Pappa skrattar till som om det var lustigt eller något. "Liz, sluta. Ska ni ha ägg eller inte?"
"Förlåt men vad är det du pratar om? Har du blivit galen eller?"
"Sluta förneka, du vet vad jag pratar om. Vi sa ju inatt att vi ville träffa honom, är det för mycket begärt? Men oroa dej inte, jag tänker inte störa er när ni äter frukost. Jag trodde inte du orkade hålla på och retas så här på morgonen" Pappa flinar mot mej.
"Har jag fattat rätt? Ni tror att jag har en pojkvän?" Jag skrattar till. "Du kan ju själv gå upp och kolla, ingen är där. Du måste ha drömt eller nåt"
Pappa rynkar på ögonbrynen och går sedan med bestämmda steg upp till övervåningen.
När han har försvunnit sjunker jag ner på en stol. Detta var en av mina sämsta idéer någonsin, att låtsas som att ingen har varit här inatt fastän vi till och med blev tagna på bargärning, är inte särskilt smart. Jag suckar djupt. Det är klart att det går i taket.
"Börjar jag verkligen bli galen?" Säger pappa oförstående och kliar sig i huvudet, jag märker på honom att han bara skojar. Såklart så fattar han att det är jag som driver med honom. Han är ju inte dum heller. "Har han redan åkt?"
"Öhmm.. ja, tidigt imorses. Jag är ledsen att ni inte fick träffa honom" Ljuger jag
"Jaja, det får väll bli någon annan gång." Säger han och ler lite halft. "Jag fattar bara inte varför du ska hålla på att få mej att tro att ingen var här"
Jag svarar inte, utan försöker bara konsentrera mej på att äta upp mina flingor. Jag hör hur pappa drar ut en stol mitt emot mej, men jag kollar fortfarande ner i mina flingor.
Snälla, snälla prata inte med mej. Ber jag tyst för mej själv.
"Vad heter han då? Och hur länge har ni varit tillsammans?" Undrar pappa nyfiket. Fan! Jag lyfter sagta på huvudet och kollar trött på honom.
"Pappa, ge dej" Jag skjuter ut stolen och slänger min tallrik och sked i diskhon, sen går jag ut ifrån köket.
"Din pappa är lite nyfiken bara" Ropar han efter mej, men jag ingronerar honom. Varför ska han alltid vara så töntig?

Jag tar god tid på mej att göra mej iordning, jag står länge i duschen och låter bara det varma vattnet rinna.
Men när jag börjar tänka på alla dom fattiga människorna i Afrika som inte ens har något vatten att dricka får jag dåligt samvete. Här står jag och slösar vatten när miljarder männsikor törstar ihjäl varje dag.
Jag kliver ur duschen och tar sedan på mej mina kläder, efter det fönar jag håret och låter mina naturliga lockar hänga lätt över axlarna. Jag sminkar mej också lite granna.
Precis när jag är klar knackar det på dörren.
"Jag och mamma åker till Laila" Hör jag pappa säga utanför toalettdörren. Laila är min moster. "Vill du följa med? Tim är hos en kompis" Fortsätter han.
"Nej, jag stannar hemma" Svarar jag och låser upp dörren för att sedan öppna den.
"Okej, hej då gumman" Säger han och ger mej en kram.

Efter dom har åkt sätter jag mej lite vid datorn tills det plingar till i min mobil.
Jag öppnar det nya meddelandet och läser för mej själv:
' Hej, här har du mitt nr! :) Kram Justin'
Jag lägger till nummret och skickar sedan iväg ett tack till honom. Jag får snabbt ett nytt meddelande igen.
' Hur gick det idag? '
' Ingen kommentar.. nej men det gick bra. Fast dom tror fortfarande att jag är tillsammans med någon xd '
' Med mej? '
' Ja, fast dom vet ju inte att det är du '
Vi smsar en stund om allt möjligt. Efter ett tag frågar han om jag har lust att träffas. Jag blir faktiskt lite förvånad, har inte han bättre saker för sig än att hänga med mej på sin lediga tid?
Jag knappar iväg ett 'Visst, vart ska vi träffas?' Och några sms senare har vi bestämt att vi ska träffas på hans hotell, han har skrivit vad det heter och för mej är det inga problem att hitta det. Jag kan områderna här.

När jag är på väg till hotellet får jag ett till sms av Justin.
'När du kommer in i lobbyn tar du hissen till fjärde våningen, jag har rum 114. Knacka bara på ;)'
Jag gör som han säger, men jag behöver aldrig knacka på. För när jag stiger av hissen står han redan där och väntar på mej.

---

KOMMENTERA! :D



PeaceN'Love