You're everything I could ever wish for - Del 8
Jag förvånas faktiskt över hans omtänksamhet. Jag har redan sagt flera gånger att det är lungt men ändå envisas han med att hjälpa mej.
"Så, nu ska Dr.Bieber ta hand om dej."
Han börjar försiktigt att linda in min svullna fot.
"Föresten kan du röra på foten?" Undrar han och stannar mitt i en rörelse.
Jag försöker att vicka lite lätt på foten, men det gör för jävla ont så jag slutar snabbt igen.
"Ja, men det gör väldigt ont" Svarar jag.
Han nickar och fortsätter sedan. Han ser mycket konsentrerad ut när han vänder och vrider försiktigt på min fot för att få bandaget rätt.
När han är klar ställer hans sig upp och ler mot mej.
"Känns det bra?" Undrar han.
"Ja. Och tack så mycket" Säger jag, men jag orkar endå inte resa på mej utan jag blir bara sittandes där.
Justin börjar skruva lite på sig innan han säger:
"Öhm.. jag tror jag måste gå nu. Innan dom börjar sakna mej för mycket." Han avslutar med att säga att han hoppas att det går bra med foten.
När han precis är på väg att dra ner handtaget till dörren stoppar han sig själv. Och istället börjar han gräva i sina fickor.
"Här, du kanske behöver den här bättre än mej. Hoppas den ger dej lycka" Säger han och räcker över lyckopengen till mej.
Jag ler lite för mej själv och tar emot den.
Två minuter senare är han borta. Jag sitter fortfarande kvar på pallen. Jag kollar ner på min fot och kan konstatera att Justin har gjort ett bra jobb med att linda in den. Bättre än vad jag hade kunnat göra i alla fall.
Jag reser mej försiktigt upp på den friska foten och provar att försiktigt stötta mej på den anndra, men det gör fortfarande väldigt ont.
För att fortare ta mej fram börjar jag hoppa på ett ben fram till trappan. Att sedan halta upp för den är en annan visa, det går. Men det är inte det enklaste.
När jag väl har kommit in i mitt rum sjunker jag ner på stolen vid mitt skrivbord. Och lyckligtvis ligger där redan en vässad penna och ett papper så jag behöver inte resa mej och halta bort för att hämta det.
Jag behöver inte ens fundera på vem jag ska rita. För mej är det självfallet. Egentligen behöver jag nog en bild framför mej men jag orkar inte ta upp datorn, så jag börjar måla ur minnet.
Två timmar senare är jag klar, jag håller upp den avmålade bilden på Justin framför mej.
Jag lyckades ju riktigt bra!
En stund senare har restan av familjen kommit hem. Pappa kollar på min fot och undrar om det är jag som har lindat in den så bra.
Jag skakar på huvudet och svarar bara kort att jag fick hjälp. Men jag säger inte av vem. Och som tur är frågar han inte mer om det.
"Du får se till att vila foten ordentligt och inte överanstränga den. Den har blivit rejält stukad" Säger han innan han lämnar rummet. Typiskt pappa att alltid tro att han vet hur man ska göra, även om det oftast är rätt.
Resten av kvällen spenderas i mitt rum. Antingen sitter jag vid datorn eller så ligger jag och lyssnar på musik i sängen. Jag har till och med laddat ner Justins låtar så jag kan lyssna på dom i Ipoden, dom är ju faktiskt ganska bra. Han har en väldigt fin röst.
Kanske jag börjar få den där Bieber Fevern? Haha, bara jag inte blir som Kayla och hennes kompisar är det lungt.
Dagarna går och går, dom blir sedan till veckor.
Det blir allt varmare och det märks att snart är det sommar. Det är riktigt skönt!
Min fot har blivit 100 procent bra också, det tog sin lilla tid men nu är den helt bra i alla fall.
Jag har inte sagt något om Justin till mina vänner, inte ens att han var på cafét. Och verkligen inte att det var han som hjälpte mej med foten. Det är min hemlighet.
Men att jag har Bieber Fever det vet både Alex och Isaac, jag vet egentligen inte exakt vad dom tycker om det. Men det verkar i alla fall som om Alex börjar tycka om hans musik med. Jag har kommit på henne ett antal gånger med att lyssna på honom.
Även Kayla vet att jag har börjat lyssna på honom, och som jag tolkar det så bryr om sig inte ett dugg om jag hatar honom eller om jag gillar honom. Hon verkar endå ganska säker på att hon någon gång kommer få träffa honom och att han då kommer bli kär i henne.
Fast det tvivlar jag stort på. Det skulle vara skandal om Justin blev tillsammans med henne, men det är nog inget jag behöver oroa mej för.
En sen fredagskväll sitter jag ensam i mitt rum framför datorn. Egentligen är jag för trött för att sitta uppe, men jag orkar inte släpa mej bort till sängen. Så jag tvingar upp mina ögonlock och loggar in på Twitter.
Jag läser några av det senaste som folk har twittrat, men min blick fastnar på en särskild tweet från en viss Justin Bieber..
'Om två veckor åker vi till LA, IGEN! Härligt. Ska besöka mitt favorit Café."
Favorit Café? Tänker jag för mej själv, det måste ju vara mammas. Jag kan ju inte vara säker, det finns många Cafén i Los Angeles. Men eftersom han besökte det mer än en gång och gav oss rejält med dricks så är ju chansen ganska stor att det är mammas han menar.
Jag kommer på mej själv med att sitta och le när jag tänker på det. Jag undrar om han kommer känna igen mej om jag råkar stötta på honom. Kanske, kanske inte. Man vet aldrig med kända personer. Dom ser ju så mycket nya ansikten varje dag och han kan ju inte komma ihåg varenda en. Och sen så var det ju ett tag sedan sist.
Men jag kan endå inte låta bli att hoppas att han faktiskt kommer känna igen mej, det skulle vara grymt!
I varje fall verkar det inte som om han ska ha någon konsert här, vilket är synd för jag hade gärna gått. Om han skulle ha det hade jag fått reda på det genom Kayla för länge sen. Hon skulle ju stått och skrytigt för halva skolan som inte ens bryr sig om att hon köpt biljetter längst fram till hans konsert.
Jag väcks ur mina funderingar av att min mobil som är på vibbration ligger i min säng och ringer. Jag ställer mej upp på mina trötta ben och tassar bort till sängen. Jag undrar vem det är som ringer så här sent. Klockan är snart halv ett på natten
"Hej" Svarar jag tyst i luren för att inte väcka resten av familjen som antagligen sover för länge sedan.
"Hej, Liz! Kan du komma ut lite, jag står i trädgården." Isaac låter konstig när han pratar, är han full?
Jag mumlar som svar att jag kommer, sen lägger jag på. Jag drar på mej en tjocktröja sen går jag så tyst jag kan genom huset och sen ut i trädgården där Isaac står och väntar.
Det räcker med en blick för att se att han är full.
"Vad gör du här?" Väser jag argt. "Det är ju för fan mitt i na-"
"Förlåt, jag har tappat bort mina nycklar. Alex svarade inte när jag ringde, det var synd för hon blir inte lika arg som dej" Han pratar sluddrigt och otydligt.
Och föresten är jag säker på att Alex också hade blivit arg om han hade kommit full hem till henne mitt i natten.
"Isaac, du är ju full! Och föresten Alex är hos sin pappa idag, kommer du ihåg?"
"Aa, just det" Mumlar han och tar ett vinglande steg frammåt.
"Har du ingen jacka? Och vad har du gjort egentligen, varför är du full?" Undrar jag, det är inte likt Isaac att hålla på att dricka och sånt. Det skrämmer mej faktiskt.
"Jackan är.. öh jag vet inte.." Säger han. Han öppnar munnen igen för att fortsätta, men sen vänder han sig snabbt om och hukar sig över mammas vinbärsbuskar. Han ger ifrån sig ett kräkljud, sen spottar han några gånger innan han kollar upp på mej igen.
"Fyfan.." Säger han och vinglar till. "Du måste hjälpa mej att hitta mina nycklar, mamma kommer, mamma kommer..-" Stammar han.
"Hon kommer få ett utbrott på dej, jag vet" Snäser jag. Irriterad över att han är så dum att tappa bort sina nycklar och dessutom är han full. Och det är väll antagligen därför han har tappat bort dom.
"Isaac, varför har du druckigt?" Frågar jag ännu en gång.
"Jag gjorde inte det.. eller.. jag vet inte" Suckar han.
Jag inser att jag inte kommer få något vettigt ur honom förren han är nyckter igen. Så vad ska jag göra? Han har inga nycklar, dessutom är han ganska långt hemmifrån. Jag suckar tungt.
"Kom, du får sova hos mej inatt. Men du måste lova att vara tyst!"
Han nickar och låtsas låsa munnen och sen slänga iväg nyckeln. Jag himlar med ögonen och tar tag i hans handled för att kunna leda honom in i huset.
Han vinglar hela tiden och på övervåningen håller han nästan på att riva ner en tavla.
"Vänta här, ska bara hämta en extra madrass." Säger jag och föser in honom i mitt rum. För säkrethets skull tar jag min nyckel och låser om honom.
När jag kommer tillbaka, ligger han i min säng med vidöppen mun och sover. Först tänker jag väcka honom, men jag ångrar mej sedan.
Imorgon får jag prata med honom. Men det är imorgon det, nu vill jag inget hellre än att sova. Jag gör mej snabbt iordning sen lägger jag mej på madrassen och somnar nästan på en gång..
KOMMENTERA! :D
Och sry för den dåliga uppdateringen, men jag har haft prao hela veckan, och jag har det hela nästa vecka oxå.
Börjar 11:00 och slutar 17:00 så har inte så mycket tid över. Sen så är man jävligt trött efteråt.
Btw, adda mej på Facebook om ni vill. @Erica Bieber Andersson
PeaceN'Love
"Så, nu ska Dr.Bieber ta hand om dej."
Han börjar försiktigt att linda in min svullna fot.
"Föresten kan du röra på foten?" Undrar han och stannar mitt i en rörelse.
Jag försöker att vicka lite lätt på foten, men det gör för jävla ont så jag slutar snabbt igen.
"Ja, men det gör väldigt ont" Svarar jag.
Han nickar och fortsätter sedan. Han ser mycket konsentrerad ut när han vänder och vrider försiktigt på min fot för att få bandaget rätt.
När han är klar ställer hans sig upp och ler mot mej.
"Känns det bra?" Undrar han.
"Ja. Och tack så mycket" Säger jag, men jag orkar endå inte resa på mej utan jag blir bara sittandes där.
Justin börjar skruva lite på sig innan han säger:
"Öhm.. jag tror jag måste gå nu. Innan dom börjar sakna mej för mycket." Han avslutar med att säga att han hoppas att det går bra med foten.
När han precis är på väg att dra ner handtaget till dörren stoppar han sig själv. Och istället börjar han gräva i sina fickor.
"Här, du kanske behöver den här bättre än mej. Hoppas den ger dej lycka" Säger han och räcker över lyckopengen till mej.
Jag ler lite för mej själv och tar emot den.
Två minuter senare är han borta. Jag sitter fortfarande kvar på pallen. Jag kollar ner på min fot och kan konstatera att Justin har gjort ett bra jobb med att linda in den. Bättre än vad jag hade kunnat göra i alla fall.
Jag reser mej försiktigt upp på den friska foten och provar att försiktigt stötta mej på den anndra, men det gör fortfarande väldigt ont.
För att fortare ta mej fram börjar jag hoppa på ett ben fram till trappan. Att sedan halta upp för den är en annan visa, det går. Men det är inte det enklaste.
När jag väl har kommit in i mitt rum sjunker jag ner på stolen vid mitt skrivbord. Och lyckligtvis ligger där redan en vässad penna och ett papper så jag behöver inte resa mej och halta bort för att hämta det.
Jag behöver inte ens fundera på vem jag ska rita. För mej är det självfallet. Egentligen behöver jag nog en bild framför mej men jag orkar inte ta upp datorn, så jag börjar måla ur minnet.
Två timmar senare är jag klar, jag håller upp den avmålade bilden på Justin framför mej.
Jag lyckades ju riktigt bra!
En stund senare har restan av familjen kommit hem. Pappa kollar på min fot och undrar om det är jag som har lindat in den så bra.
Jag skakar på huvudet och svarar bara kort att jag fick hjälp. Men jag säger inte av vem. Och som tur är frågar han inte mer om det.
"Du får se till att vila foten ordentligt och inte överanstränga den. Den har blivit rejält stukad" Säger han innan han lämnar rummet. Typiskt pappa att alltid tro att han vet hur man ska göra, även om det oftast är rätt.
Resten av kvällen spenderas i mitt rum. Antingen sitter jag vid datorn eller så ligger jag och lyssnar på musik i sängen. Jag har till och med laddat ner Justins låtar så jag kan lyssna på dom i Ipoden, dom är ju faktiskt ganska bra. Han har en väldigt fin röst.
Kanske jag börjar få den där Bieber Fevern? Haha, bara jag inte blir som Kayla och hennes kompisar är det lungt.
Dagarna går och går, dom blir sedan till veckor.
Det blir allt varmare och det märks att snart är det sommar. Det är riktigt skönt!
Min fot har blivit 100 procent bra också, det tog sin lilla tid men nu är den helt bra i alla fall.
Jag har inte sagt något om Justin till mina vänner, inte ens att han var på cafét. Och verkligen inte att det var han som hjälpte mej med foten. Det är min hemlighet.
Men att jag har Bieber Fever det vet både Alex och Isaac, jag vet egentligen inte exakt vad dom tycker om det. Men det verkar i alla fall som om Alex börjar tycka om hans musik med. Jag har kommit på henne ett antal gånger med att lyssna på honom.
Även Kayla vet att jag har börjat lyssna på honom, och som jag tolkar det så bryr om sig inte ett dugg om jag hatar honom eller om jag gillar honom. Hon verkar endå ganska säker på att hon någon gång kommer få träffa honom och att han då kommer bli kär i henne.
Fast det tvivlar jag stort på. Det skulle vara skandal om Justin blev tillsammans med henne, men det är nog inget jag behöver oroa mej för.
En sen fredagskväll sitter jag ensam i mitt rum framför datorn. Egentligen är jag för trött för att sitta uppe, men jag orkar inte släpa mej bort till sängen. Så jag tvingar upp mina ögonlock och loggar in på Twitter.
Jag läser några av det senaste som folk har twittrat, men min blick fastnar på en särskild tweet från en viss Justin Bieber..
'Om två veckor åker vi till LA, IGEN! Härligt. Ska besöka mitt favorit Café."
Favorit Café? Tänker jag för mej själv, det måste ju vara mammas. Jag kan ju inte vara säker, det finns många Cafén i Los Angeles. Men eftersom han besökte det mer än en gång och gav oss rejält med dricks så är ju chansen ganska stor att det är mammas han menar.
Jag kommer på mej själv med att sitta och le när jag tänker på det. Jag undrar om han kommer känna igen mej om jag råkar stötta på honom. Kanske, kanske inte. Man vet aldrig med kända personer. Dom ser ju så mycket nya ansikten varje dag och han kan ju inte komma ihåg varenda en. Och sen så var det ju ett tag sedan sist.
Men jag kan endå inte låta bli att hoppas att han faktiskt kommer känna igen mej, det skulle vara grymt!
I varje fall verkar det inte som om han ska ha någon konsert här, vilket är synd för jag hade gärna gått. Om han skulle ha det hade jag fått reda på det genom Kayla för länge sen. Hon skulle ju stått och skrytigt för halva skolan som inte ens bryr sig om att hon köpt biljetter längst fram till hans konsert.
Jag väcks ur mina funderingar av att min mobil som är på vibbration ligger i min säng och ringer. Jag ställer mej upp på mina trötta ben och tassar bort till sängen. Jag undrar vem det är som ringer så här sent. Klockan är snart halv ett på natten
"Hej" Svarar jag tyst i luren för att inte väcka resten av familjen som antagligen sover för länge sedan.
"Hej, Liz! Kan du komma ut lite, jag står i trädgården." Isaac låter konstig när han pratar, är han full?
Jag mumlar som svar att jag kommer, sen lägger jag på. Jag drar på mej en tjocktröja sen går jag så tyst jag kan genom huset och sen ut i trädgården där Isaac står och väntar.
Det räcker med en blick för att se att han är full.
"Vad gör du här?" Väser jag argt. "Det är ju för fan mitt i na-"
"Förlåt, jag har tappat bort mina nycklar. Alex svarade inte när jag ringde, det var synd för hon blir inte lika arg som dej" Han pratar sluddrigt och otydligt.
Och föresten är jag säker på att Alex också hade blivit arg om han hade kommit full hem till henne mitt i natten.
"Isaac, du är ju full! Och föresten Alex är hos sin pappa idag, kommer du ihåg?"
"Aa, just det" Mumlar han och tar ett vinglande steg frammåt.
"Har du ingen jacka? Och vad har du gjort egentligen, varför är du full?" Undrar jag, det är inte likt Isaac att hålla på att dricka och sånt. Det skrämmer mej faktiskt.
"Jackan är.. öh jag vet inte.." Säger han. Han öppnar munnen igen för att fortsätta, men sen vänder han sig snabbt om och hukar sig över mammas vinbärsbuskar. Han ger ifrån sig ett kräkljud, sen spottar han några gånger innan han kollar upp på mej igen.
"Fyfan.." Säger han och vinglar till. "Du måste hjälpa mej att hitta mina nycklar, mamma kommer, mamma kommer..-" Stammar han.
"Hon kommer få ett utbrott på dej, jag vet" Snäser jag. Irriterad över att han är så dum att tappa bort sina nycklar och dessutom är han full. Och det är väll antagligen därför han har tappat bort dom.
"Isaac, varför har du druckigt?" Frågar jag ännu en gång.
"Jag gjorde inte det.. eller.. jag vet inte" Suckar han.
Jag inser att jag inte kommer få något vettigt ur honom förren han är nyckter igen. Så vad ska jag göra? Han har inga nycklar, dessutom är han ganska långt hemmifrån. Jag suckar tungt.
"Kom, du får sova hos mej inatt. Men du måste lova att vara tyst!"
Han nickar och låtsas låsa munnen och sen slänga iväg nyckeln. Jag himlar med ögonen och tar tag i hans handled för att kunna leda honom in i huset.
Han vinglar hela tiden och på övervåningen håller han nästan på att riva ner en tavla.
"Vänta här, ska bara hämta en extra madrass." Säger jag och föser in honom i mitt rum. För säkrethets skull tar jag min nyckel och låser om honom.
När jag kommer tillbaka, ligger han i min säng med vidöppen mun och sover. Först tänker jag väcka honom, men jag ångrar mej sedan.
Imorgon får jag prata med honom. Men det är imorgon det, nu vill jag inget hellre än att sova. Jag gör mej snabbt iordning sen lägger jag mej på madrassen och somnar nästan på en gång..
KOMMENTERA! :D
Och sry för den dåliga uppdateringen, men jag har haft prao hela veckan, och jag har det hela nästa vecka oxå.
Börjar 11:00 och slutar 17:00 så har inte så mycket tid över. Sen så är man jävligt trött efteråt.
Btw, adda mej på Facebook om ni vill. @Erica Bieber Andersson
PeaceN'Love
Kommentarer
Postat av: Johanna
mer mer :D
Postat av: jennie
gud viken bra del justin is coming to town !!!!!
Postat av: Anonym
fan vad bra! Läste hela idag ;)
Postat av: Sofia
Fan asså! blir ju helt speechless när jag läser :D shit... en av dom bästa jag läst! SJUUUKT bra! :D
Trackback
