JB novell

"Så vart ska du?" Undrar han och sneglar på mej i bakspegeln.
"Jag vet inte, hem" Säger jag och klappar Puss lena päls.
"Ska bli, men du får visa vägen"
Han biter sig i läppen och ler mot mej genom spegeln.

---

"Här svänger du nästa till vänster. Nej! Jag menar höger!" Säger jag, jag måste bli bättre på det där med höger och vänster alltså.. "Sen fortsätter du på samma väg tills jag säger till"
"Det är betydligt roligare att höra dej förklara än en GPS" Skrattar han. "Så här ska jag svänga till vänster?"
"Ja" Nickar jag.
"Är du säker? För förut sa du höger.."
"Va? Ah! Sluta förvirra mej, du ska svänga åt höger här!"
Justin småskrattar lite för sig själv när han slutligen svänger åt höger. Sen blir det tyst en stund i bilen.
"Har du sommarlov nu eller?" Undrar han efter en stund.
"Japp, avslutningsdagen var idag. Har du ledigt någon gång då? Eller har du fullt upp hela tiden?"
"Idag och imorgon är jag ledig. Sen kör vi igång som vanligt igen. Men nu under sommaren kommer det komma mer ledighet."
Jag nickar fast han nog inte ens ser det. "Vad ska du göra nu då? Jag menar nu när du har ledigt"
"Just nu leker jag taxi." Han skrattar till lite. "Sen vet jag inte, ska nog bara ta det lungt. Det var längesen nu"
Jag glömmer helt bort att jag ska visa vägen, och kommer inte på det försen det är försent.
"Haha. Oj! Fan, du skulle svängt till vänster alldeles nyss"
"Vänster? Inte höger då?" Flinar Justin.
"Nej, vänster. Man kan inte ens svänga åt höger här.."
"Dåså, då tror jag dej" Han gör en smidig u-sväng mitt i vägen. "Fast nu kan man ju svänga åt höger."
Jag skrattar. "Var inte så lång dragen nu. Du fattar vad jag menar. Jag kan inte hjälpa att du körde fel och var tvungen att vända så att där vi ska svänga in helt plötsligt hamnar på höger sida"
"Pfft.. min GPS behöver nog vara nya batteri.. den verkar vara lite efter."
"Det där var elakt!" Säger jag och lägger armarna i kors över bröstet.
"Haha förlåt"
Vi åker en stund till, tills jag kan skymta mitt hus.
"Jag bor i det vita huset där borta" Säger jag och pekar ut genom fönstret.
Han sträcker på sig lite för att se det. Han stannar sedan bilen utanför det.
"Men Puss då!" Utbrister jag när jag ser att Puss har somnat i sätet brevid mej.
"Öhm.. aa, puss" Säger Justin lite osäkert.
"Haha, alltså det är min hund som heter Puss" Skrattar jag.
"Va? Heter hunden Puss? Vad gulligt" Säger han och brister sedan ut i skratt. Och än en gång fylls mina öron av det där änglalika skrattet, det är som ljuv musik.
Puss vaknar med ett ryck när jag vidrör vid henne och börjar genast slika mej på handen.
"Kom nu Puss, vi ska gå nu" Jag öppnar bildörren och Puss följer lydigt efter mej. Helt plötsligt får jag en idé, varför inte passa på att lära känna Justin bättre nu när jag har chansen. "Vad säger du om att jag bjuder dej på en Wilson's? Som tack för skjutsen"
"Det kan jag inte tacka nej till" Flinar han och stänger av motorn på bilen.
Han följer efter mej uppför grusgången. "Jag är ensam hemma så det är lungt" Säger jag medans jag låser upp dörren. Han nickar leénde.

Justin sitter och sneglar på min halv ätna Wilson's. Han har redan ätit upp sin för länge sedan.
"Haha, ta den du" Skrattar jag.
"Vadå?"
"Min Wilson's, jag orkar den ändå inte"
"Jaha. Okej då" Säger han och sträcker sig över bordet för att ta den. Sedan slukar han den i ett naffs.
"Din mamma måste typ vara en gud på att baka, för det smakar guddomligt!" Han ler och slickar av sina finger toppar.
"Haha, jag kan faktiskt också baka sånna." Säger jag och ler stolt. "Fast dom blir inte lika goda som mammas förstårs"
"Va! Du måste lära mej, så kan jag baka sånna till hela mitt crew!" Utbrister Justin.
"Okej" Säger jag och reser mej upp. Jag börjar rota runt i köks skåpen, jag tar fram strösocker, mjöl, ägg, bakpullver.. och listan fortsätter medans Justin kollar förvånat på mej.  "Så. Ska vi baka då" Säger jag och kollar förväntansfullt på honom.
Han spricker upp i ett sött leénde och ställer sig upp och drar upp sina byxor innan han kommer och ställer sig brevid mej vid köksbänken.
"Okej, det är en sak du bör veta innan vi börjar." Säger jag allvarligt. "När man bakar Wilson's måste man egentligen vara en Wilson så dina kommer inte bli lika goda som mina.."
"Har ni någon sorts magisk kraft eller?" Skrattar han.
"Ja, typ" Fortsätter jag lika allvarligt och kollar in i hans bruna ögon. "Och innan vi börjar så måste du veta att man bakar alltid med kärlek, varenda lilla rörelse ska vara med kärlek. Annars riskerar du att allt blir misslyckat. Har du förstått?"
Han kollar stort på mej, och det ser nästan ut som om han tror att jag menar fullaste allvar med allt jag har sagt. Hans ansiktsuttryck får mej att brista ut i skratt. "Jag skojar bara" Säger jag och slår han löst på armen.
"Du är rolig du" Skrattar han.
Jag ler och börjar förklara lite smått hur man gör. "Först i med äggen" Säger jag och demostrerar genom att knäcka ena ägget i buncken. Nästa ägg låter jag Justin knäcka.
"Inget recept?" Undrar han och knäcker det tredje ägget.
"Nepp, proffs använder sig inte av recept" Svarar jag och flinar. "Nu ska vi ha i sockret" Fortsätter jag och räcker över decilitermåttet till honom.
När vi har kommit så långt så att vi ska ha i mjölet börjar det hela att spåra ur. Det börjar med att Justin mjölar ner sina händer och sedan säger 'hur många deciliter ska man ha i?' sammtidigt som han tar en mjölig hand och lägger den på min rygg. Först fattar jag inte varför han skrattar så mycket, men när jag ser hans händer fattar jag. Såklart så kan jag inte motstå att hämnas.
"Ey du Justin." Säger jag för att få hans uppmärksamhet. "Du har något där" Han kollar på mej och då blåser jag allt mjöl jag har i min kupade hand i hans ansikte.
"Så där skulle du inte ha gjort!" Säger han och försöker låta hotfull, han doppar snabbt sina händer i mjölpåsen och smetar sedan in allt i mitt ansikte. Jag gör en sur min men han bara skrattar åt mej.
"Seriöst nu Justin. Nu fortsätter vi" Säger jag och bortstar av händerna från mjöl. "Kan du ge mej decilitermåttet?"
Han vänder sig om och tar det och när han vänder sig om mot mej igen står jag där beredd att ge honom ännu en mjöldusch. Denna gången kommer det i hans hår och lite överallt. Jag börjar gapskratta.
Han grabbar tag i mjölpåsen och tar hela näven full "Nej nej nej Justin!" Kvider jag och springer till andra sidan av bordet och gömmer mej bakom en stol. Han börjar med sagta hotfulla steg gå emot mej, det slutar med att jag står mot väggen och inte har någon utvägg att fly till.
"Nu har jag dej" Flinar han och sträcker på armarna så att han har dom över mitt huvud, för att sedan släppa allt mjöl i mitt hår.
"Fan ta dej Justin! Fan ta dej!" Även fast jag försöker låta allvarlig kan jag inte låta bli att skratta.
Jag är precis på väg att knö mej förbi honom för att dränka honom i ännu mer mjöl, men han stoppar mej. Han puttar mej lätt på axeln så jag står mot väggen igen. Sen sätter han varsin hand på varsin sida om mej. Så jag är liksom instängd av hans kropp och armar.
"Om du hämnas så kommer jag bara göra ännu värre, igen och igen.." Flinar han. Han är så nära så att jag kan känna hans varma söta andedräckt mot min panna. "Så är det inte bara bäst att vi slutar här?"
"Haha skulle det där låta hotfullt?" Skrattar jag. "Du skrämmer inte mej Justin, om du gör värre gör jag bara ännu värre. Och vem är du som har lyckopengen egentligen? Jo jag, så det kommer ändå sluta med ett jag vinner mjölkriget"
"Fan! Du har rätt.."

---

KOMMENTERA! :D

Vad tycker ni om delen? :)

Besök gärna min privata blogg också http://ericaeleonoraandersson.blogg.se har nyss kommit igång med den igen :)


PeaceN'Love