JB novell

Och till min förvåning så klarar han hela låten utan några problem, även den allra snabbaste rappen. Och den är riktigt snabbt. Jag skulle bara vricka tungan om jag försökte.
Men det är nog lyckopengens förtjänst tänker jag för mej själv.

---

Konserten börjar gå mot sitt slut och Justin tackar publiken innan han lämnar scenen med ett leénde.
Alla börjar sakterligen att röra på sig. Konserten är slut och det är nog många som ska bli upphämtade precis som jag.
Som mamma lovade står dom redan där med bilen och väntar.
Jag öppnar bildörren och hoppar in i baksättet brevid Tim.
"Hej" Säger jag glatt.
"Hej. Hur var det?" Undrar mamma samtidigt som bilen börjar rulla.
"Ni skulle varit där, det var helt otroligt" Säger jag ivrigt. "Han var så bra! Han är ju hur grym som helst live"
"Sjöng han Baby?" Undrar Tim nyfiket.
"Klart han gjorde!"
Har jag fel, eller är min bror verkligen lite för intresserad av det här? Han som hela tiden säger att han inte bryr sig.
"Hur har ni haft det då?"
Både pappa och Tim suckar, men mamma börjar entusiastiskt babbla på om alla gammla släktingar, maten och allt annat.
Redan efter dom tre första meningarna har jag börjat tröttna, men jag låtsas lyssna ändå för att inte såra henne.
"Det var skit tråkigt" Viskar Tim till mej när inte mamma hör. Jag skrattar lite och kollar ut egenom bilfönstret när jag hör mammas röst igen. Fast den här gången pratar hon inte med mej.
"Du Tim, skulle inte du vilja hjälpa till på cafét imorgon?" Undrar hon.
Min bror ser skeptisk ut. "Nej, jag ska skejta med Joe då, Liz kan väll göra det?"
"Jag som trodde du behövde pengar. Liz har redan jobbat så mycket på cafét" Säger mamma och slänger en blick bak på Tim.
"Jag kanske kan hjälpa till lite då" Säger Tim tillslut med en suck. Från skillnad från mej så hatar han att jobba på cafét, men ibland gör han det ändå för att få lite extra pengar.
Jag gör det för att jag tycker det är kul och för att få pengar. Den senaste tiden har jag blivit ganska rik.
Eller rik och rik, jag har mer pengar i alla fall.


"Det är någon som undrar efter dej" Säger Tim som trotsallt gick och jobbade på cafét. Han låtar road när han säger det i telefonluren.
Jag höjer på ena ögonbrynet fast han inte kan se det.
"Fast jag kanske ska gå och säga att du inte har tid" Fortsätter han innan jag hinner svara.
"Om det är Isaac eller Alex kan du väll säga att jag inte har tid.. jag typ.. öhm.. håller på med en viktig sak.."
Jag kollar ner på min halvklara teckning som ska föreställa mej själv som liten. Fast det ser mer ut som en missbildad.. jag vet inte vad. Näsan är förstor och min haka har blivit alldeles för skev.
Så att rita är alltså det viktiga som jag håller på med.
"Det är inte Isaac eller Alex" Fnyser Tim i andra änden. "Men du verkar ju ganska upptagen.. så hej då"
"Men Tim!" Halv skriker jag i luren, men det är redan för sent. Han har redan lagt på. Jag suckar tungt och kollar ner på den helt misslyckade teckningen igen.
Ingenting funkar ju när jag inte har lyckopengen tänker jag för mej själv, och i samma sekund går det upp för mej. Lyckopengen, Justin!
Tänk om det är Justin som är på cafét?! Helt plötsligt blir det en väldans fart på mej, jag flyger upp ur stolen och springer ner för trappan. Sen kastar jag mej på cykeln och börjar cykla till cafét.
"Helvete Tim!" Muttrar jag för mej själv medans jag cyklar. Var han tvungen att lägga på, kunde han inte bara sagt att det var Justin?
Som vanligt ska han retas med mej. Fast tänk om det inte ens är Justin. Jag menar, varför skulle han undra efter mej? Det är ju inte precis så att vi är bästa kompisar bara för att vi har bytt några ord med varandra, egentligen känner vi inte varandra alls.
Jag går in i cafét och ser dirket Tims förvånade ögon titta på mej bakom disken. Hans ansiksuttryck förändras snabbt till det där retsamma.
"Så du kom." Han flinar mot mej. "Han sitter vid bord 24"
Bord 24 är det bordet Justin brukar sitta vid, jag skyndar mej dit bort utan att säga ett ord till Tim.
Jag stannar till lite när jag ser att det verkligen är Justin som sitter där. Han håller på att knappa på sin Iphone. Denna gången är han ensam, ingen är med honom.
Han kollar upp och ler sitt bländade leénde emot mej och skakar på håret en gång.
"Hej" Säger han nästan lite förvånat.
"Hej" Svarar jag och väntar på att han ska fortsätta.
"Jag trodde inte att du skulle komma, din bror sa att du typ var upptagen. Men lyckopengen verkar ju funka trotsallt, du kom ju"
"Haha, så du blev lycklig av att jag kom?" Undrar jag lite osäkert.
Han ler och rycker på axlarna. "Tänkte fråga om du har lust att ta en fika med mej"
"Ja, visst" Säger jag lite förvånad och överväldigad över hans fråga.
Jag drar sakta ut stolen mitt emot Justin och sätter mej ner. Han öppnar munnen och är precis på väg att säga något men hinner inte för Tim kommer och stör.
"Liz, kan inte du ta över för mej nu?" Ber han och kollar förhoppningsfullt på mej.
Jag skakar på huvudet. "Nej, jag ska ta en fika nu, med Justin" Säger jag.
"Va?" Säger han fast jag vet att han egentligen hörde. "Öhm okej.. vad ska ni beställa då?"
Jag kollar menande på Justin för att han ska förstå att han får säga först vad han vill ha.
"En Wilson's tack" Säger han lika artigt som vanligt.
"Samma här" Säger jag.

"Gud, vad du och din bror är lika" Säger Justin när Tim har gått.
"Det får jag höra ofta" Säger jag och ler. "Föresten din konsert igår var as grym!"
"Det får jag höra ofta" Säger Justin och flinar. "Kul att du kom på den"
"Ha ha" Säger jag. "Vad gör du här föresten, helt ensam?"
"Det är mitt favorit café ju! Var bara tvungen att få en Wilson's" Säger Justin som om det var världens mest självklaraste sak. "Jag vill ge dej en sak också. Jag åker ju imorgon"
Han håller fram sin hand och där i ligger lyckopengen. Jag kan inte låta bli att le.
"Men är det inte din tur att ha det en stund nu?" Undrar jag. "Jag hade det ju i en månad typ och du har bara haft den i en dag"
"Men det kommer dröja jätte länge innan jag kommer till LA igen, du vet. Så jag kommer inte kunna ge tillbaka det."
"Den kommer tillbaka när den kommer, spela roll" Ler jag.
"Precis, spela roll. Ta den du" Envisas han, han verkar vara lika envis som mej. Han har fortfarande sin hand utsträckt när Tim kommer tillbaka med varsin Wilson's till oss.
Hans blick vandrar mellan myntet i Justins hand och sen över till mej och sen till Justin igen.
"Tänker du köpa min syster eller?" Undrar han och låtsas vara förvånad. Justin stänger fort sin hand om myntet och drar tillbaks den. "Du kan få henne gratis"
Jag kollar surt på Tim, men det märker han inte så klart. Han kollar bara på Justin som nu har börjat skratta.
Hans klingande skratt fylls i hela cafét känns det som. Jag känner hur jag är nära på att börja skratta också, men jag förblir tyst. Jag vill inte överrösta Justins gulliga skratt med mitt.
"Nej, jag tänker inte köpa henne." Säger Justin efter en stund och skakar på huvudet. Sen säger han inget mer om det. Istället tackar han för bakelserna.
I samma sekund får Tim ett sms på sin mobil och då försvinner han där ifrån.
Det blir tyst runt bordet och vi börjar äta våra bakelser under tystnad också.
"Mm.. alltså, jag fattar inte hur något kan vara så gott. Vad är hemligheten?" Undrar Justin efter en stund och slickar sig runt munnen.
Jag förstår att det är bakelsen han syftar på. "Jag har ingen aning" Erkänner jag. "Det är mamma som gör dom så jag vet inte direkt vad hemligheten är"
Hela situationen att jag sitter här med en egentligen främling känns lite konstigt. Inte pinsamt. Bara konstigt på något sätt. Han kanske inte är en fullkomlig främling, vi har ju pratat några gånger förut, och han hjälpte mej till och med när jag skadade foten. Men han är ändå någon som jag inte känner, men jag har verkligen inget emot att lära känna honom mer. Han verkar spännande på något sätt.
Helt plötsligt fylls det förut lugna cafét med hysteriskt tjejfnitter. Jag ser hur Justin rycker till på sin stol, men det är inte på grund av honom dom fnittrar.
Det är fem tjejer från Tims klass och i mitten av dom står han också. Jag vänder mej om mot Justin igen och skakar på huvudet.
"Min bror är en tjejmagnet" Säger jag. "Men han är nog inte värre än dej, så akta dej. Jag vet inte om dom är fans men jag skulle tro det"
Han drar lite på munnen. "Äh, jag tror det är lungt. Jag har ju lyckopengen, dom kommer inte se mej"
"Haha, men man vet ju aldrig vad Tim säger till dom.."

---

KOMMENTERA! :D



PeaceN'Love