JB novell

Jag är inte död. Jag lovar.

Jag är ledsen för att jag inte har lagt upp någon ny del på typ en evighet. Jag ser ju på statistiken att det fortfarande finns några trogna läsare kvar som kollar in på bloggen. Är faktiskt fövånad över att inte statistiken ligger på noll vid detta laget.

Men nu är det såhär att jag känner att jag måste lägga bloggen åt sidan lite. Kommer självklart inte ta bort bloggen eller så, så det kommer fortfarande gå att läsa novellerna.

Och vem vet, någon gång kanske jag bestämmer mej för att skriva klart You're Everything I Could Ever Wish For den har ju liksom slutat mitt i.

Jag ber om ursäkt till er som fortfarande besöker bloggen och inte får någon ny del. Förlåt.

.

Om ni vill så kan ni gärna följa mej på mina privata blogg.

klicka på bilden för att komma till den.

"Sluta!" Tjuter Alex. "Vi hade fakstikt tänkt att bli blöta genom att doppa oss, inte av att ni skvätter vatten på oss!"

Dom lyssnar såklart inte, så det ända jag och Alex kan göra är att skvätta tillbaka.

.

Efter att ha badat en stund går allihopa upp. Vi sätter oss ner på våra handdukar och Isaac får en knäpp idé om att vi borde gräva ner Jordan i sanden.

"Va? Nej, inte mej?! Vi borde ta någon av tjejerna" Protesterar han och nickar mot mej och Alex.

"Nej nej! Jag och Liz ska gå och köpa glass nu!" Säger Alex och börjar dra iväg med mej. "Aldrig att jag tänker bli nergrävd där!" Muttrar hon.

.

Vi köper varsin mjukglass och börjar sedan i en långsam tackt att gå tillbaka.

"Du och Justin? Jag kan knappt fatta det" Säger Alex och slikar lite på sin glass. Jag ler lite, tänk att jag visste att hon skulle ta upp det igen. "Du är verkligen kär i honom? Eller ja, det måste du ju vara eftersom ni är tillsammans"

"Haha. Jag är äckligt kär i honom." Skrattar jag.

"Kayla kommer döda dej" Konstaterar hon. Jag flinar lite och slickar på glassen som snabbt smälter i solen. "Jag måste få träffa honom någon gång!"

"Jo visst. Men det har du ju redan gjort?" Säger jag.

"Jo jag vet. Men då var ni ju inte ihop."

När vi är tillbaka till grabbarna igen är dom fullt upptagna med att gräva ner Isaac i sanden.

"Jaså, så det är du som får bli nergrävd" Flinar jag.

"Jordan fegisen ville ju inte" Säger han och nickar mot Jordan som sitter ner i sanden vid hans sida.

Jag och Alex nickar lite och sätter oss sedan ner på våra handdukar.

"Vill ni vara med på filmkväll hos mej ikväll?" Undrar Isaac och kollar på mej och Alex. Jag byter en blick med Alex och biter mej löst i läppen.

"Jag kan inte" Svarar jag.

"Varför inte?" Undrar Isaac.

"Jag ska träffa.. en.." Jag ger Isaac en menande blick och hoppas på att han ska fatta. Han vet ju ändå om att Justin existerar i mitt liv.

"Jaha" Muttrar han och viftar bort Zac som undrandes upprepar sina 'vadå:n' "Alex du då?"

"Jo, jag kommer gärna" Säger hon och ler.

.

Några timmar senare är jag hemma igen och håller på att göra mej iordning. Jag duschar, tar på mej kläder, fönar håret, plattar håret och sminkar mej.

När jag är klar är klockan fem minuter i sju. Jag går in i mitt rum för att plocka med mej, mobil och nycklar och sånt, det lägger jag sedan ner i min handväska.

"Och vart ska du?" Undrar Tim och sticker ut sitt huvud genom dörröppningen när jag är på väg att gå ner för trappan.

"Jag ska på dejt" Flinar jag. "Hälsa mamma och pappa att jag kan bli sen"

"Åh! Fan vad gött, då slipper man dej" Säger han och låter överdrivet lycklig. "Justin Bieber är fan cool"

"Hejdå" Flinar jag och skakar lite på huvudet samtidigt som jag småspringer ned för trappen.

Justins bil står redan utanför så jag skyndar mej att ta på mej mina skor och sen går jag ut. Han hoppar ut ifrån bilen när han får syn på mej och går runt den för att sedan öppna dörren åt mej. Som en gentleman, och det bästa med Justin är att han inte behöver anstränga sig för att vara en. Det kommer naturligt.

"Du ser super snygg ut babe" Ler han mot mej samtidigt som jag stiger in i bilen.

Jag hinner inte svara innan han har smält igen bildörren, men han sitter snart brevid mej igen.

"Du med" Ler jag. Han har på sig en svart T-Shirt med något tryck på och guldiga jeans. "Snygga jeans" Flinar jag.

"Haha. You know, pojken med gludbyxorna" Säger han och skrattar samtidigt som han startar bilen.

.

"Vart ska vi föresten?" Undrar jag när vi har åkt en liten bit

Han kollar på mej och ler. "Det förvånnar mej att du inte har frågat tidigare."

"Haha jaså? Men vart ska vi då?" Undrar jag ännu en gång.

"Det får du se" Svarar han hemlighetsfult.

.

.

---

KOMMENTERA! :D

.

.

PeaceN'Love

Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen och tackar alla er som fortfarande kikar in på bloggen.

.

Del 39 kommer upp så fort jag har ork att skriva klart den. Har ingen insperation längre.

Plus att Google Chrome suger när man ska blogga. -.-

.

.

PeaceN'Love

Jag är tvungen att läsa smset flera gånger med mina trötta ögon innan jag fattar vad det står.

Knappar jag iväg som svar, sen faller jag bakåt i sängen igen och ger ifrån mej en hög suck. Jag ligger en stund och sträcker på mej innan jag går upp och går ner och gör en snabb frukost.

Jag skiter både i att duscha och sminka mej idag, vi ska ju ändå bara bada. Duscha kan jag göra sedan innan Justin ska hämta upp mej för våran dejt ikväll.

Jag borstar tänderna och sen borstar jag igenom mitt toviga hår samtidigt som jag sjunger lite för mej själv.

"Grabbarna är redan på stranden" Informerar Alex mej om när vi båda sitter i baksätet på pappas bil. Egentligen känns det lite töntigt att behöva bli skjutsad när man är 16, snart 17 år och egentligen kan ha eget körkort. Men för mej har det liksom alldrig blivit av, jag vet inte varför faktiskt.

"Okej. Vilka är det mer än Isaac?" Undrar jag och börjar gräva i min väska för att kolla så jag verkligen stoppade ner solglasögonen.

"Jag vet faktiskt inte" Svarar hon och rycker på axlarna. Hon sneglar lite på mej som förbryllat rotar runt i väskan. "Vad letar du efter?"

"Mina solglasögon" Stönar jag. "Jag är säker på att jag tog med mej dom"

"Ja, nog gjorde du det" Säger hon, jag kollar upp på henne med en frågan blick. "Alltså du har dina solglasögon på huvudet ditt pucko" Fnissar hon.

"Jaha.. oj." Mumlar jag och skrattar lite.

Det blir tyst i bilen en stund och pappa höjer radion och börjar sjunga med i låten som spelas. Om inte Alex och jag inte hade varit så nära vänner så hade jag nog tyckt att det var pinsamt, men Alex är van vid min pinsama familj.

"Hur går det med Justin då?" Viskar hon och kollar med en intresserad blick på mej. Jag fnissar lite och dröjer lite med att svara. Eftersom pappa redan vet om att jag och Justin umgås så behöver hon ju egentligen inte viska. Och han vet ju till och med att vi är tillsammans, vilket är mer än vad hon vet.

"Jo, det går bra"

Hon ler. "Du har en hel del att berätta för mej!" Säger hon ivrigt.

"Vi tar det sen" Skrattar jag.

Pappa släpper av oss vid stranden och vi börjar genast att leta efter Isaac och hans kompisar, vilka nu han är med.

"Tjoa om du ser honom!" Säger jag och skuggar mitt ansikte med handen för att kunna se bättre. Det är fullt med folk på stranden som solar och badar och bygger sandslott.

Vi traskar runt en stund i den brännheta sanden och letar.

"TJOHO!" Tjoar Alex helt plötsligt och pekar några meter framför oss. Och där ligger tre killar på magen på varsin handduk. Vi går fram till dom och vi möts av tre bländande leénden.

"Tjenare!" Säger Isaac. "Slå er ner"

Vi hälsar på Zac och Jordan också innan vi breder ut våra handdukar och lägger ner dom i den varma sanden.

"Vad säger ni? Ska vi bada?" Undrar Jordan och kollar på oss alla.

"Sisten ner är en rutten banan!" Hojtar Isaac och reser sig upp, redo för att börja springa.

"Vi vill sola lite först" Säger Alex och kollar med en menande blick på mej. "Men ni kan bada så länge"

Isaac nickar snabbt och sen tävlar dom om vem som är snabbast.

Vi skrattar lite åt dom och sen vänder sig Alex mot mej. "Så.." Börjar hon och flinar. "Nu får du berätta allt!"

Jag suckar lite och ler mot henne. "Okej, iförrgår insåg jag att jag var kär i Justin" Säger jag rakt ut.

Hon bara sitter där och gapar. "Är du seriös?"

"Ser jag ut att skoja?" Skrattar jag. "Jag frågade honom vad han tyckte om mej, och han sa att han gillade mej väldigt mycket" Jag tänker efter lite och går tillbaka till den där kvällen, till den underbaraste kvällen i mitt liv. "Han sa att han älskade mej" Fortsätter jag. Alex ser häpen ut men hon har ändå den där vad-var-det-jag-sa-blicken. "Sedan frågade han vad jag tyckte om honom" Förklarar jag.

"Vad sa du?!" Undrar hon ivrigt.

"Jag var så himmla dum!" Suckar jag.

"Nej!" Utbrsiter Alex. "Säg inte att du sårade honom!"

"Alltså, jag sa att jag gillade honom, men sen frågade jag om han kunde förstå skillnaden mellan att gilla och att älska någon. Han såg så himmla ledsen ut då! Han svarade att skillnaden var att han älskar mej men att jag bara gillar honom"

"Va? Sa han så? Nej, stackars honom!"

"Jag vet" Suckar jag och ler lite. "Men sen blev det typ som ett blixtnedslag eller något, det var så konstigt. Jag vet inte hur jag ska förklara men helt plötsligt insåg jag att jag var störtkär i honom. Alla känslor kom på samma gång. Jag kunde även se det du redan hade sett, att han var kär i mig"

"Magiskt" Mumlar Alex med ett leénde.

Jag skrattar lite åt hennes fåniga leénde. "När jag insåg allt det där kändes det inte som om jag kunde prata. Så jag fick visa vad jag kände istället.."

"Kysste du honom?!" Skriker hon, kanske lite för högt. Jag kollar mej lite omkring för att se om vi har dragit till oss någon uppmärksamhet, men vi verkar ha klarat oss som tur är.

"Ja, jag kysste honom, och det var helt.. det var verkligen helt magiskt! Det kändes så rätt"

"Aww.. jag börjar snart gråta. Jag visste det, han har gillat dej hela tiden, du borde lyssna på mej! Åh, jag är så glad för din skull Liz. Tänk hur många hjärtan du har krossat nu!" Alex babblar på oavbrutet, men det där med att jag har krossat många hjärtan får mej att bli illa till mods. Jag vet att inte borde tänka så som jag gör men jag inte ändå inte låta bli. När alla får veta att jag och Justin är tillsammans kommer jag bli hatad av, inte alla, men många Beliebers. Jag antar att det är det jag är som allra mest rädd för och det är nog det som har gjort så att jag har intallat mej själv att inte falla för Justin. Det och en drös andra saker också. Jag menar, han kommer snart åka ifrån LA och jag kommer dö av saknad. Jag kommer ha papparazzis efter mej, varje litet steg jag tar kan dom ändra till en skandal.

När man är med honom är han verkligen som en vanlig kille, han beter sig inte så som man kanske tror att kändisar beter sig. Men hans liv är långt ifrån normalt och vanligt. Om det var som vilken annan kille som helst liv så skulle vi inte behöva hålla vårat förhållande hemligt för någon, vi hade inte behövt gå med kameror upptryckta i ansiktet när vi går på stan och han hade inte varit tvungen att åka iväg.

Mitt liv kommer bli helt annorlunda. Men om det är det som krävs för att få vara med Justin så klarar jag det. Hur är det man säger? Äkta kärlek övervinner allt.

"Ey, ska ni inte bada eller?" Ropar killarna nerifrån vattnet. Jag rycker till lite, jag kollar på Alex och hon nickar.

"Jo, vi kommer" Skriker jag tillbaka. Vi drar av oss våra shorts och börjar sedan gå ner till vattnet.

"Ehm, snälla säg ingenting till någon. Inte ens till Isaac" Ber jag.

"Jag lovar" Säger Alex.

---

Har ingen fantasi, och inga bra ideér på vad som kan hända i novellen. Det känns inte lika kul att driva en novellblogg längre, har typ tröttnat.

Känner inte för att skriva Bieber-noveller längre, jag menar, alla liknar ju typ varandra?

Och sen så flyttar jag snart och kommer nog inte ha så mycket tid att skriva heller.

.

Aja, jag måste i alla fall tänka egenom det här. Men om jag skulle bestämma mej för att sluta skriva skulle jag såklart avsluta 'You're everything I could ever wish for' först.

Men om jag lägger ner bloggen kommer jag säkert ångra mej sedan. Så jag vet inte.

Som sagt, jag måste fundera.

PeaceN'Love

Efter min fråga kollar jag spänt på Justin. Hans mun är halft öppen och han ser ut att leta efter dom rätta orden.

"Jag vet inte hur jag ska säga det här.." Börjar han. "Men jag gillar dej, jag gillar dej mycket.. väldigt mycket"

Han kollar osäkert på mej och väntar på min reaktion, på vad jag ska säga. Men jag fortsätter att stå där helt tyst. "Jag älskar dej" Viskar han fram, nästan så tyst så att man inte hör det. Jag står där helt stumm.
 "Vad tycker du om mej?" Han låter nervös när han ställer frågan.

Jag dröjer lite innan jag svarar och kollar ut över staden i två sekunder. "Jag gillar dej också. Men kan du förstå skillnaden mellan att gilla och att älska någon?" Jag kollar upp på honom.

Han nickar. "Ja, du gillar mej och jag älskar dej" Säger han och suckar. "Det är skillnaden"

Just precis i det ögonblicket när han ger mej den där blicken, just precis då väller alla kännslor över mej på en och samma gång.

Det är då jag kan se, jag kan se det som både Alex och Isaac tidigare har sätt. Det som antagligen Kenny och Pattie också och sätt, och kanske till och med min bror.

Hur har jag kunnat vara så blind? Jag fattar inte varför jag inte har förstått det fören nu när alla andra har märkt det från hela första början. Men jag antar att det är typiskt mej att inte fatta saker. Han älskar mej han är verkligen kär i mej och det konstiga är att jag är det också, jag är kär i honom. Jag är kär i Justin Bieber.

Jag granskar hans ansikte i bråkdelen av en sekund, han ser ledsen och besviken ut. Men det kanske inte är så konstigt, han erkännde nyss att han är kär i mej och jag var så dum och sa att jag inte gillar honom på det sättet fast jag egentligen gör det. Var jag verkligen så rädd att falla för honom bara för att jag redan hade intalat mej själv att han inte var min typ? För att det skulle vara krånligt att ha en relation med honom, vem har någonsin sagt att kärlek är enkelt?

Jag biter mej i läppen, och tar ett steg närmare honom. Jag klarar verkligen inte av att se honom så ledsen. Särskilt inte när det är jag som har orsakat det. Jag ställer mej på tå för att nå upp till hans läppar. Jag gör den avgörande rörelsen och han besvarar kyssen. Fjärilarna i magen blir helt galna. Hans läppar är mjuka och varma på ett obekant sätt. Dom prövar sig fram, precis som mina också gör. Det känns så rätt. Jag tar ett steg bakåt och kollar i hans ögon.

"Detta borde vara vår första kyss.." Säger han mjukt och ler mot mej.

Jag ler tillbaka, känslan är obeskrivlig, jag har aldrig upplevt något så starkt i hela mitt liv. Jag har aldrig upplevt någon sån stark kärlek förut. Mitt hjärta tar glädjeskutt hela tiden och det pirrar i magen varje gång han ser på mej. Han lutar sig framåt och kysser mej igen. Hans mjuka fuktigaläppar är som gjorda för att vara mot mina.

"Du vet inte hur många gånger jag har velat göra det här" Mumlar han i mitt öra. Jag ler och han stryker bort ett hårstrå fån mitt ansikte innan kysser mej ännu en gång.

"Förlåt Justin! Jag är så dum. Jag har inte fattat själv hur jävla kär jag är i dej.. fören nu" Säger jag. "Alex och Isaac har fattat för länge sen, men jag ville inte lyssna på dom. Jag kan inte fatta att jag kunde vara så blind!"

Han lägger sitt pekfinger på min mun för att jag ska vara tyst. "Det kanske är som det sägs, kärleken är blind"

Jag ler mot honom. "Hur länge har du gillat mej?"

Han ler tillbaka och svarar: "Från första gången jag såg dej" Han kysser mej igen och bär upp mej i hans famn. Allt är så perfekt, det är kväll och vi står på en balkong med hela staden lysandes framför oss.

"Äntligen är du min" Säger han och bär in mej i vardagsrummet och sätter ned mej i soffan. Han sätter sig ner brevid mej och kollar på mej med ett stort lyckligt leénde. "Du är allting jag någonsin kunnat önska"

Jag ler mot honom utan att säga något, det känns inte som om det behövs. Det känns ändå som om han fattar vad jag tänker.
Jag kryper upp i hans famn och han sluter sina armar runt om mej. Vi sitter så en stund, allt känns så bra och jag känner mej så trygg i hans närhet. Jag har inte en tanke på att klockan säkert är mycket och att mina föräldrar säkert undrar vart jag är. Just då är det bara jag och han och inget annat existerar.

Vad alla kommer tycka om det här är ett annat problem, och helt ärligt så bryr jag mej inte. Nu när det äntligen har gått upp för mej att jag verkligen är helt förälskad i denna killen finns det ingenting som kan stoppa mej.

---

KOMMENTERA! :D

Nu vill jag veta vad ni tycker! Bra eller dåligt?
Detta kunde vara slutet på denna historien. Justin har äntligen fått sin prinssesa och dom kommer leva lyckliga i alla sina dagar.. Eller? Kommentera vad ni tror kommer hända! Kommer något komma ivägen för deras kärlek?

(Eftersom förra delen var ganska lång blev denna lite kortare)


PeaceN'Love

"Justin, du kan inte bara slänga dina kläder runt omkring dej!" Klagar mamma. "Kom och ta upp dom"

Med en suck reser jag mej upp ur soffan och gör som jag blir tillsagd. Sen återgår jag till mitt Twittrande och Facebookande. Man kan ju inte annat älska sina fans.

"Jag ska bara gå på toa och sen ska vi möta Kenny i lobbyn så går vi ut och äter" Säger mamma och jag nickar.

När hon är klar går vi ner till lobbyn och där står reden Kenny och väntar.

"Hey bro!" Säger jag till Kenny.

"Tjenare Bieber" Svarar han och vi gör vårat handslag.

Eftersom hotellet ligger nästan i centrum så behöver vi inte ta bilen utan vi kan gå, vilket känns ganska skönt. Men samtidigt lite jobbigt eftersom det bara blir fler och fler paparazzi efter oss och allt mer fans dyker upp.

Jag får stanna många gånger på vägen för att skriva atougrafer och vara med på bilder.

Bara så ni vet, när personen man snackar med har blockat än, då vet man att man har lyckats ;)

jaja, ni fattar om ni läser bloggen

.

http://ericaeleonoraandersson.blogg.se

.

Hoppas att den får er att skratta, det fick den mej i alla fall att göra. Den seriöst gjorde hela min kväll och natt.

.

---

.

Del 31 ska jag förska bli klar med ikväll/inatt. Hade hoppats på att den skulle bli klar och publicerad idag, men mitt sug på att skriva är aldrig lika stort på dagen som det är på kvällen eller natten.

.

Ha det gött!

.

PeaceN'Love

Filmen rullar på och det börjar allt mer likna en skräckfilm. Liz sitter uppkrupen i soffan och ser vättskrämd ut.

"Varför valde vi denna filmen?" Säger hon med ynklig röst och makar sig lite närmare mej.

Jag ler lite för mej själv. "Du sa ju att du inte blir rädd för sånt" Jag kollar på henne och hon möter min blick.

"Jag kanske ljög, och jag visste inte att den skulle vara så läskig"

"Jag trodde du hade sett den förut" Säger jag och flinar lite.

"Nej. Jag har inte vågat kolla på den.." Erkänner hon och ler lite mot mej.

Vi säger inget mer utan fortsätter att kolla på filmen när det helt plötsligt hörs något konstigt ljud ifrån hallen. Liz rycker till och jag märker hur hela hon blir på helspänn. Hon pausar filmen och ger mej en skräckslagen blick när samma ljud hörs igen.

 Om jag hade kunnat förklara vad ljudet kom ifrån så hade jag gjort det, men nu kan jag inte det. Det lät inte som att någon kom in genom dörren eller försökte låsa upp den. Ljudet lät mer dovt, som en dov duns nästan och lite skrapigt.

"Vad var det för något?" Viskar hon och kryper upp i min famn. Jag tar chansen och lägger min arm runt henne.

"Jag vet inte" Viskar jag tillbaka.

"Justin, jag är rädd" Piper hon. "Du får gå och kolla vad det var. Tänk ifall det är inbrott, eller tänk om vi är hemsökta!"

Jag skrattar lite tyst. "Vi borde inte kollar på den där filmen, det var säkert inget" Säger jag och försöker låta lugn, men om jag ska vara ärlig så är det en aning läskigt. "Men heey, vart håller hunden hus?" Undrar jag.

"Jag vet inte, hon ligger väll där uppe och sover eller något. Jag har i alla fall inte sätt henne gå ner" Säger hon.

"Så det kan inte ha varit hon då?" Undrar jag, hon kan ju ha smygit ner utan att vi har märkt det. "Prova att ropa på henne"

Liz rätar lite på sig i soffan. "Puss, vart är du? Kom då Puss!" Hon vågar inte säga det i normal samtalston så det blir med en väsning. Ingenting händer så hon ropar igen, lite högre denna gången. Och då kommer Puss springandes ut ifrån köket.

"Hon kan ju ha varit i hallen, man ser ju inte den här ifrån" Säger jag och jag känner hur Liz äntligen slappnar av lite.

"Var du ute i hallen? Var du det lilla vännen?" Säger hon med sin 'hundröst' "Det var säkert hon" Konstaterar hon och kollar hastigt upp på mej och jag nickar. "Undra vad hon gjorde" Hon klappar Puss som glatt viftar på svansen, sen ger hon henne några chips innan vi startar filmen igen.

Liz flyttar inte på sig utan låter mej ha min arm runt henne och det känns som om jag skulle kunna vara så nära henne för alltid.

Jag tänker på hur det hade varit om vi var tillsammans. Tänk att kunna krama henne när man ville, tänk att kyssa hennes mjuka läppar. I och för sig har jag ju gjort det, men det var ett misstag och det varade inte alls länge. Tänk att få kalla henne för min. Någon gång, någon gång ska jag berätta för henne vad jag känner. Men inte nu.

Hon ser mej bara som en kompis, men ändå står jag snart inte ut med att inte kunna säga hur jag verkligen känner. Just nu ser jag henne som en kompis, men det är bara för jag vet att vi bara är kompisar, men jag skulle kunna se henne som min flickvän också. Jag gillar henne verkligen och jag skulle kunna älska henne, faktum är att jag nog redan gör det, jag älskar henne så att det gör ont. Och jag vill så gärna berätta det för henne. Men kanske förstör jag våran vänskap då?

Klockan är runt nio tiden när filmen är slut och då går vi direkt upp till mitt rum. Utanför alla fönster har det börjat blåsa ordentligt och om man ska tyda dom otäckt mörka molnen så blir det nog regn när som helst.

"Mysigt väder" Konstaterar jag sarkastisk och stänger igen mitt sovrummsfönster och i samma sekund börjar regnet ösa ner.

"Ja." Säger Justin. "Tänk om jag skulle tvinga dej att gå ut i det" Han flinar och drar upp sina byxor som håller på att åka ner.

"Det finns inget du kan göra för att få mej ut i det där pissvädret"

Han flinar ännu mer, vilket gör mej oroligt. Jag ser på honom att han tänker göra något. "Hm.. jag antar att det är upp till bevis att jag kan det" Säger han och rycker lite på axlarna. Hans ögon blixtrar till och innan jag hinner reagera har han burit upp mej i sin famn.

"Vad gör? Släpp ner mej!" Skriker jag och försöker komma ner.

"Vi ska ju ut i regnet" Säger han och börjar gå ut från rummet och ner för trappan med mej desperat skrikandes, men han bara skrattar roat.

"Justin, det är inte roligt! Du skulle bara våga ta ut mej i regnet." Säger jag när han öppnar altandörren som leder ut till baksidan.

"Ta det lungt. Du kommer inte precis drunkna av lite regn" Säger han och skrattar samtidigt som han tar ett bestämt steg ut på altanen. 

"Det här är inte lite regn Justin!" Säger jag men det ingronerar han fullständigt. Istället går han ut med mej på gräsmattan, vilket inte tar mej än fem sekunder men ändå har vi redan blivit helt pisseblöta. Han släpper ner mej i det våta kallagräset och jag kollar upp på honom. Osäker på om jag ska springa in eller inte.

"Så farligt var det ju inte. Ganska härligt.." Säger han och drar sin fingrar genom sitt blöta hår.

"Du är elak Justin, vet du det?" Muttrar jag.

Han skrattar lite lätt och sen tar han min hand. "Kom så dansar vi" Säger han och drar med mej längre ut på gräsmattan som om det var ett stort dansgolv eller något.

"Men jag kan inte dansa. Speciellt inte i spöregn." Jag skrattar lite "Justin det är världens värsta spöregn och du vill dansa"

"Det är kul hur du alltid får mej att framstå som om jag är dum i huvudet" Säger han med ett skratt.

"Haha, ibland undrar jag faktiskt om du inte är det" Säger jag.

"Men var dum i huvudet med mej då och dansa" Säger han och flinar, han hålller fortfarande i min hand.

"Vad ska vi dansa då?" Undrar jag.

"Öhm.. tango?" Säger han och drar mej närmare honom. Han tar min fria arm och lägger den över hans nacke och axlar. Sen tar han sin egna arm på min rygg och låter den ligga strax över min rumpa. Våra händer som vi håller i varandras släpper han och flätar istället in dom i varandra. Vi står nu i någonsorts tangopositition.

"Kan du tango?" Undrar jag förvånat.

Han rynkar på näsan och ler samtidigt som han skakar på huvudet. "Nej."

Vi gör vår egna lilla tango och börjar hoppar runt med varandra på gräsmattan. Justin snurrar mej hit och dit så jag blir alldeles yr. Men kul har vi alla fall, riktigt kul. Våra skratt hörs säkert över hela området.

Tillslut blir jag så trött så jag lägger mej ner på gräsmattan. Jag är ändå så blöt som det går att bli, så det blöta gräset gör ingen skillnad. När jag ligger där lägger jag märke till hur Justins blöta t-shirt har klistrats sig fast på hans kropp, jag måste säga att han ser väldigt sexig ut.

Han lägger sig ner brevid mej och kollar mej i ögonen. "Tack för dansen, det var väldigt..."

"..blött" Säger jag och flinar. Han skrattar och hans blick glider sagta ner för min kropp. Det är då jag märker att mitt tunna linne har blivit så gott som genomskilnigt av regnet så att min blåa bh lyser igenom. Jag kollade ju på honom, så jag antar att det okej att han kollar på mej.

Vi ligger ner en stund och bara låter regnet falla ner på oss. Det är ganska skönt faktiskt.

"Ska vi gå in nu?" Undrar Justin efter en stund och jag nickar. Han reser sig upp och räcker fram sin han till mej så jag ska kunna häva mej upp.

Jag lånar ut kläder till honom eftersom hans är geonomvåta precis som mina också är.

"Ehm.. du? Är det okej om jag, du vet.." Börjar han och ser lite osäker ut "tar av mej kalsongerna ockå eftersom dom också är blöta"

Jag börjar skratta och säger: "Ja, jag använder ändå aldrig dom byxorna"

"Haha bra" Säger han och försvinner ut på toa för att byta om.

Medans han är borta passar jag också på att byta om. Även jag är tvungen att ta av mej underkläderna på grund av att dom är så blöta. Men jag har i alla fall så jag kan byta till nya. Stackars Justin. Mjukis byxorna som han fick låna av mej kan nog passa som tur är, det hade nog varit lite pinsamt om dom var tjata på honom. Speciellt nu när han inte ens har kalsonger under.

Jag kan inte låta bli att skratta lite för mej själv. Han får ju faktiskt skylla sig själv, det var han som ville gå ut i regnet.

---

KOMMENTERA! :D

PeaceN'Love

"Nämen!" Utbrister hon när hon få se vem som sitter brevid mej i sängen.

"Hej Mrs Wilson" Säger Justin artigt och ställer sig upp. Han räcker fram sin högra hand till mamma och hon skakar den förbryllat.

"Egentligen har vi ju redan hälsat." Säger hon. "Men det var ju längesen" Justin ler och mot henne och sätter sig ner igen. Mamma kliar sig i huvudet och ser fundersam ut. "Hur kommer det sig att ni umgås?" Undrar hon.

"Det är en lång historia mamma." Säger jag och hoppas på att hon inte har tid att lyssna på den nu. "Men det är väll tackvare ditt café"

"Jag hade gärna velat höra men jag hinner tyvärr inte, jag ska ju till farfar och framor för att träffa pappas kusin." Säger hon och ser lite besviken ut. "Hur länge stannar du då Justin?"

"Jag vet inte. Jag bor på ett hotell här i närheten så jag skulle bara ringa till Kenny när jag ville hem" Svarar han.

"Okej. Men nu måste jag rusa." Säger hon "Liz, följer du med ner lite bara?" Jag nickar och reser mej upp. "Justin, vi kanske ses igen då" Säger hon.

"Ja, det hoppas jag" Svarar han med ett leénde. Jag ger honom en ursäktande blick innan jag slinker ut ur dörröppningen efter mamma.

Hon börjar inte prata försen vi är ända nere på nedervåningen.

"Jag antar att detta inte är första gången du och Justin träffas" Säger hon och kollar granskande på mej.

"Nej..."Säger jag lite besvärat.

"Varför har du inte sagt något?" Undrar hon.

Jag rycker lite på axlarna. "Jag ville inte att det skulle sprida sig, särskilt inte till Tim du vet ju hur han är. Men nu är det redan försent, han vet redan. Men han har lovat att inte säga något" Säger jag.

"Men till oss kunde du ju sagt, vi är ju dina föräldrar" Säger hon med den där typiska mammatonen i rösten. "Ni är väll inget mer än vänner?" Undrar hon och kollar allvarligt på mej.

Jag möter hennes blick och kollar stort på henne "Nej! Vi är bara kompisar"

Hon nickar och tar fram sina skor och börjar snöra upp dom. "Vi blir nog sena ikväll, jag hoppas att det går bra. Är Tim ute eller?"

"Ja" Mumlar jag. "Jag tror det är bäst att du ringer honom sen"

"Ja, det tror jag med. Du och Justin kan ju beställa hem pizza senare om ni blir hungriga"

"Vi har redan ätit pizza idag, Isaac och Alex kom hit en väng förut och dom hade pizza med sig" Säger jag och känner mej äcklad bara av tänka på att äta pizza igen.

"Jaha" Säger hon och funderar en stund. "Jag tror vi har köttfärs i kylen. Så om ni vill så kan ni ju göra tacos, vi har sallad och grönsaker. Blir det bra?"

Jag nickar. "Men Tim då, ska han ha någon mat?"

"Ni kan ju göra så det räcker till honom också. Annars äter nog pappa upp det imorgon"

"Förlåt att det tog sån tid" Säger jag när jag stiger in i mitt rum igen. Justin halvligger ner i sängen och knappar på sin mobil.

"Det är lungt" Mumlar han utan att knappt slita blicken från skärmen. Han ger mej bara ett halft ögonkast.

"Vad gör du?" Undrar jag och sätter mej brevid honom.

"Spelar angry birds" Svarar han och jag kollar ner på skärmen precis samtidigt som han kastar iväg den sista fågeln.

"Yes! Kolla, jag klarade denna banan" Säger han och pekar stolt på skärmen.

Jag himlar med ögonen mot honom. Vad är det med killar och spel egentligen? Han låser mobilen och stoppar sedan ner den i fickan. Han biter sig lite i läppen innan han frågar: "Hur länge har du kännt Alex och Isaac?"

"Nästan hela mitt liv" Svarar jag. "Alex och jag gick till och med på samma dagis och Isaac blev jag kompis med i första året i skolan och vi har hållt ihop sen dess"

Han ler mot mej och reser sig sedan upp och går fram till mitt skrivbord. "Ska du inte fortsätta på den här?" Undrar han och håller upp en skiss som jag nyss har börjat på.

"Jo, någon gång ska jag väll det. Ser du vem det ska bli?"

"Ja. Micheal Jackson" Han säger det inte ens som en fråga, utan mer som ett konstanterande. Han lägger ifrån sig bilden igen och slår sig ner på min skrivbordsstol.

"Är du hungrig?" Undrar jag och känner hur min mage börjar kurra. "Mamma sa att vi kunde göra tacos"

"Visst" Svarar Justin.

Jag går före honom ner i trappan och känner hur han glor på mej, på min rumpa? Jag flinar lite för mej själv.

När vi kommer ner i köket börjar vi göra iordning allt. Så som att skära upp sallad, tomat och allt annat.

En stund senare sitter vi inne i vardagsrummet och äter.

"Detta gjorde vi bra" Konstaterar Justin och torkar sig runt munnen med famsidan av handen.

Jag nickar som svar och precis då hör jag hur någon, antagligen Tim, låser upp dörren från utsidan.
"Hallå, någon hemma?!" Ropar han från hallen.
"Ja!" Ropar jag tillbaka.
"Mamma sa att det skulle finnas mat till mej" Säger han och dyker upp i öppningen till vardagsrummet.
"Det finns det också" Säger jag. "Skynda dej innan vi äter upp allt" Jag pekar på allt som är framdukat på vardagsrummsbordet och han skyndar sig ut i köket och kommer sedan tillbaka med en tallrik.
"Mm, det luktar gott" Konstaterar han och börjar lassa upp mängder köttfärs på sin tallrik. Efter det ger han sig på salladen, samtidigt sjunger han med i låten som går på MTV för tillfället. "Yeah, yeah, yeah, girl, I wanna, yeah, yeah, yeah, I wanna se you tonight..."
Jag försöker konsentrera mej på att äta och ingronera min brors falska sång så gott det går.
"Gillar du Chris Brown?" Undrar Justin och Tim tystnar genast.
"Ja, han är jättebra!" Svarar han och slår sig ner med sin tallrik i fotöljen. "Har du träffat honom?" Han kollar nyfiket på Justin och tar en tugga av sin mat.
"Ja, vi har gjort en låt tillsammans. Han är toppen"
Jag letar i mitt minne och försöker komma ihåg om jag har hört den låten någon gång, för sådär jättekoll på Justin har jag ju inte.
"Aha. Vad heter låten då?" Frågar Tim.
"Next 2 You" Svarar Justin med ett leénde och när han säger låttitteln vet jag precis vilken låt det är och hur den går, i alla fall i refrängen.
"Ska kolla upp den sen. Liz har säkert lyssnat på den någon gång"
"Har jag nog" Säger jag och ger honom en arg blick när han tänker lägga upp sin äckliga fötter på bordet. Han tar genast bort dom.
Chris Browns låt Yeah x3 tar slut och det byts låt. Alla tres blickar vänds snabbt mot tvskärmen eftersom vi alla känner igen låtan mycket väl. Det är Justin Biebers låt Baby, ganska typiskt att den kommer just nu när han sitter här precis brevid mej.
"Ååh, jag älskar denna låten. Justin Bieber är ju så jäävla snygg!" Utbrister Tim med skämtsam och tillgjord röst.
"Snälla sluta. Du låter så töntig" Säger jag och kollar trött på honom.
"Jag härmar ju bara dej" Flinar han följt av ett skratt.
"Jag har aldrig sagt så!" Säger jag och sneglar lite åt Justins håll, han bara sitter där och flinar. "Du blandar nog ihop mej med alla dina tjejer"
"Vadå alla mina tjejer?" Undrar han. "Menar du inte med Justins alla tjejer?" Han nickar mot Justin som bara skrattar lite halvhjärtat. Han tycker nog vi är hur töntiga som helst.
"Dina tjejer är ju Justins tjejer" Suckar jag, men hör genast hur konstigt det låter. "I alla fall några" Tillägger jag snabbt.
"Men är inte du Justins tjej då eller?" Undrar han och börjar sedan skratta, han hörde nog precis som jag och Justin också gjorde, hur fel det lät.
"Okej, nu är det slutdiskuterat" Säger jag. "Jag har aldrig sagt sådär i alla fall"
"Är du säker på det?" Undrar Justin och flinar lite.
"Ja! Jag trodde du skulle vara på min sida" Säger jag och spänner ögonen i honom. "Och föresten så är det slutdiskuterat"
"Du fegar ju bara ur!" Skrattar Tim och håller nästan på att sätta i halsen när han ska svälja det han har i munnen.
"Ska du ut sen igen eller?" Frågar jag Tim. Mest för att byta samtalsämne, egentligen så bryr jag mej inte särskilt mycket.
"Ja, jag ska sova över hos Joe." Han och skrapar upp det sista på tallriken och kollar sedan upp på mej. "Och ja, mamma vet om det" Säger han innan jag hinner fråga honom.

Inte många minuter senare har han gått.
"Förlåt, Tim är lite.." Börjar jag men hittar inte riktigt ordet. "Lite.." Jag kliar mej på armbågen. "Lite.. konstig" Säger jag fast att det egentligen inte var det ordet jag sökte.
"Precis dom du alltså" Säger Justin och armbågar mej lite lätt i sidan.
"Tack för den då!" Säger jag och försöker låta stött även fast jag vet att han bara skämtar med mej.
"På ett bra sätt alltså" Han ler och jag kan inte låta bli att le tillbaka. "Du är så söt när du gör så"
Jag kollar konstigt på honom. "Gör vad?"
"När du ler sådär snett" Säger han.
"Tack, antar jag" Säger jag och kan inte riktigt hjälpa att jag ler ännu mer bara för det. "Men du, ska vi kolla på film?"
"Visst" Säger han och nickar som svar.

Justins Perspektiv:

Medans Liz sitter på knä framför tvbänken och leter efter någon film vi kan kolla på passar jag på att skicka iväg ett sms till Kenny. Jag informerar honom om att jag nog stannar här ytterligare några timmar till eftersom vi ska kolla på film.
"Vill du se den här?" Undrar Liz och håller upp en film. "Det är en skräkis, så du kanske inte vågar se på den" Flinar hon. Jag läser på fodralet och nickar sedan.
"Den blir jättebra. Klart jag vågar, det är nog snarare du som inte vågar"
Hon fnyser tillgjort medans hon stoppar in filmen i dvdspelaren. "Jag blir inte rädd för sånt här.." Säger hon och det hörs i hennes röst att hon inte riktigt talar sanning. Men om hon blir rädd ser jag det bara som en fördel, då kan jag ju hålla om henne bara för att. Jag ler lite åt tanken, det skulle ju vara helt underbart.
Hon hoppar upp brevid mej i soffan och sen startar filmen.

"Jag är så jävla sugen på godis" Säger Liz när det kanske har gått 15 minuter på filmen. Än så länge har det inte hänt så jätte mycket läskigt.
Jag skrattar lite och hon reser sig upp. "Kan du pausa filmen, jag ska bara kolla om vi har något" Säger hon. Jag pausar filmen och hon försvinner ut i köket. Jag hör hur det prasslar där inifrån och efter någon minut kommer hon tillbaka med en skål med chips.
"Vi hade inget godis så chips får duga" Säger hon och proppar i sig några chips innan hon ställer ner skålen på bordet framför oss. Till och med när hon har munnen fullproppad med chips är hon det sötaste jag någonsin sätt.

---

KOMMENTERA! :D




PeaceN'Love