You're everything I could ever wish for - Del 4
"Förlåt, att jag inte har sagt att jag stanna hemma idag" Säger hon och det hörs tydligt att hon har gråtit.
"Vad har hänt?" Undrar jag oroligt.
Alex snörvlar till ljudligt i anndra änden innan hon med ostadig röst börjar att berätta.
"Du vet ju att min farmor låg på sjukhus..? Och ja, hon dog imorses"
"Va?" Viskar jag fram och känner hur tårarna bränner innanför ögonlocken. "Var hon inte på bättringsvägen bara för någon vecka sedan?"
"Jo, dom sa det."
"Alex.." säger jag coh tårkar en tår som envisas med att rinna ner för min kind. "Jag kommer till dej nu, okej?"
Jag väntar inte på svar, utan bara slänger på telefonen och tar min cykel och trampar det fortaste jag kan hela vägen hem till Alex. Egentligen kunde jag tagit bussen, men jag har inte tid med att kolla busstider.
Vi sitter länge och pratar. Jag vet hur nära Alex och hennes farmor stod varandra. Jag vet inte exakt hur det känns när någon som man älskar går bort helt plötsligt för det har aldrig hänt mej. Men jag kan absolut föreställa mej det.
Efter mer än 3 timmars snackande måste jag dra mej hemmåt.
Det känns som om det bara är uppförsbackar hela tiden när jag cyklar och nästa inga nedförsbackar.
Helt plötsligt får jag syn på någon som jag inte vill träffa. Det är Kayla som står utan för en livsmedelaffär med några av hennes kompisar och några killar. Jag kisar lite med ögonen för att se bättre. Va, vem är det med svart keps? Är det Isaac?
Jag är inte säker på att det är han och jag hinner inte kolla närmare heller för jag vill inte att Kayla ska märka mej, jag får en kännsla av att hon inte kommer vara speciellt trevlig. Säkert kommer hon bara håna mej. Eller bara ingronera mej, jag föredrar nog hellre ingronera för det är vad jag hade gjort med henne. Men jag vågar inte ta risken. Man vet aldrig med Kayla.
Jag trampar vidare och snart är jag hemma.
Nästa dag i skolan passar jag på att fråga Isaac vad han gjorde igår. Men han svarar bara att han har varit och tränat och sen har han bara varit hemma. Antagligen var det inte honom jag såg då. Det var ju lite svårt med tanke på att jag hade solen rätt i ögonen, och personen stod med ryggen åt mitt håll. Men Kayla är jag i alla fall säker på att det var.
Kayla börjar bara mer och mer gå mej på nerverna, hatblickarna hon kastar på mej så fort jag pratar med Isaac, eller dom spydiga kommentarerna jag får så fort jag öppnar munnen.
Under lunchrasten gör hon något som får mej att tappa greppet tottalt.
Jag är precis på väg bort för att stäla av min bricka i matsalen, när jag passerar Kaylas bord sträcker hon fram sin fot och fäller mej. Jag rammlar pladask ner på marken och bara känner hur allas blickar dras till mej.
"Hittade du något på golvet eller?" Säger Kayla och skrattar hånfullt. Jag reser mej snabbt upp, som tur var så hade jag inga rester kvar av maten på brickan.
Alla runt Kaylas bord sitter och skrattar åt mej. Dom små bitcharna!
Jag går snabbt och stället bort min bricka, fortfarande stirrar alla på mej men jag låtsas inte om det. Sen går jag med bestämda steg fram till Kayla igen.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, så utav ren illska greppar jag tag i hennes glas med mjölk som står på hennes bricka och gastar allt i annsiktet på henne.
"Är det fortfarande lika kul, huh?!" Säger jag och blir nästa lite förvånad över hur kaxig jag låter.
"Neejj! Mitt smink!" Skriker Kayla som om hela världen skulle gå under bara för det.
Men det gör så att alla runt om kring börjar skratta, åt Kayla denna gången. Det är rätt åt henne. Vissa börjar till och med applådera.
Jag riktigt njuter av synen när Kayla är röd som en tomat i ansiktet och är alldeles blöt av mjölken både i håret, kläderna och i ansiktet. Och hennes smink som rinner som får henne att se ut som en panda.
Innan jag går där ifrån tar jag en servett och trycker upp i hennes annsikte.
Jag hatar när folk inte kan låta mej vara. Och det slutar oftast med att jag får ett utbrott. På något sätt känns det bra att nästan hela skolan vet att jag har satt Kayla Shaw på plats.
Men en stund senare sitter jag på rektorns kontor..
Jag får en hemrigning och en timmas kvarsittning.
Så klart så protesterar jag. Det är ju inte rättvist! När jag har berättat allt vad Kayla har gjort slutar det med att hon också får en hemrigning, men ingenting mer.
Jag känner mej fortfarande orättvist behandlad, men Mr. Knight avslutar innan jag hinner säga något annat.
Såklart blir mina föräldrar arga på mej för att jag har uppfört mej så illa. Dom börjar med sitt babbel om att man inte ska göra samma sak tillbaka och att jag borde ha sagt till någon lärare dirket istället.
Men jag bryr mej inte om vad dom säger. Om man säger till någon lärare anses man som skvallerbytta, och det hade ändå inte hjälpt. Sen så är det mycket roligare att se Kayla förnedrad.
Det är en solig onsdagseftermiddag i slutet av April. Det har nu gått drygt en månad sedan det där med Kayla hände. Sen dess har hon inte vågat göra något mot mej mer, fast då och då kollar hon på mej med hat i blicken. Men mest ingronerar hon mej, precis som jag gör med henne.
Jag är ensam i stan för att köpa nya Converse. Dom anndra har blivit helt förstörda.
Denna gången blir det ett par vita. Efter jag har betalat tar jag på mej dom och lägger ner dom gammla i påsen.
Jag går ut ur affären och bestämmet mej för att ta en genväg hem som går lite snabbare.
Jag tar upp min Ipod och stoppar in lurarna i öronen och sätter på Knock You Down med Keri Hilson och Kanye West.
Jag hinner inte ens komma ifrån centrum innan jag ser Kayla, Lucy och Pamela några meter framför mig.
Jag smiter in i ett gammalt skjul och ifrån det står jag och kollar på henne. Helt plötsligt ser jag Isaac dyka upp där med två av sina kompisar. Kayla går fram och kramar honom och han kramar henne lätt tillbaka.
Jag kan knappt tro mina ögon! Isaac hatar ju Kayla? Eller sa han bara det för att han vet att jag gör det?
Helt plötsligt ser jag att han kollar åt mitt håll. Jag backar snabbt längre in i det mörka lilla skjulet.
Helt plötsligt känner jag hur jag backar in i något, eller någon. Jag skriker till och känner att mitt hjärta börjar slå hårdare. Först tror jag bara att jag har backat in i någon sak. Men när jag har att någon drar djupt efter andan fattar jag att jag inte är ensam i mitt gömställe.
"Vem där?" Undrar en killröst.
Jag blinkar några gånger och snart kan jag se skuggan av honom. Han är något länge än mej, men inte mycket och han är nog ungefär i min ålder.
"Liz." Säger jag och harklar mej. "Liz Wilson"
"Varför har du snott mitt gömställe?" Undrar han och nu kan jag se att han kollar på mej och jag kan snabbt konstatera att han luva på sig och ett par solglasögon. Men det är fortfarande svårt att se riktigt.
"Förlåt, men jag tror det är du som har snott mitt." Säger jag och skrattar till lite. "Vem är du föresten?"
"En kille" Svarar han kort.
Jag tar fram min mobil för att lysa med den, för att se honom bättre. Men när han märker att jag gör det lägger han sin hand på min och säger med panik i rösten:
"Nej, lägg ner den där!"
Precis när han har sagt klart hör jag röster en bit utanför skjulet, och jag kan med en gång höra att det är Kayla.
"Sch!" Väser jag för att han inte ska säga något mer. Jag vill inte bli upptäckt nu.
"Justin Bieber kom till LA imorses. Och imorgon är konserten" Hör jag Kayla säga.
"Tänk ifall han kommer nu. Shit, jag skulle typ dö då!" Säger någon annan, antingen Lucy, Pamela eller Vanessa.
"Haha jag med!"
Sen kan jag inte höra något mer för dom försvinner bort. Och som vanligt så pratar dom om Justin Bieber.
"Var det dom du gömde dej för?" Undrar han. Jag hoppar till lite. Jag hade nästan glömt att han var där.
"Ja, fy fan!" Säger jag och suckar. "Vem gömmer du dej för egentligen?"
Jag försöker desperat att se personen framför mej, men det är fortfarande för mörkt.
"Samma som dej" Svarar han men tillägger sedan. "Öhm.. och några mer"
"Va?!" Utbrister jag. "Känner jag dej?"
Då skrattar han bara åt mej.
"Nej, det gör du inte"
"Vem är du då? Du har inte svarat på det än" Säger jag.
"Öhm..alltså.. jag är inte här ifrån" Svarar han.
Jag suckar lite. Hur svårt kan det vara att ge mej ett namn egentligen?
"Okej, du behöver inte säga vem du är. Men jag måste i alla fall går nu" Och med dom orden går jag därifrån.
Jag går runt skjulet och hoppas på att han ska komma ut från anndra hållet, men det gör han inte. Istället hör jag hur det börjas prata där innifrån.
"Kan du komma och hämta mej?" Hör jag honom säga. "Förlåt, jag vet. Men det gick bra, jag lyckades gömma mej för dom." Säger han sedan. Han pratar så lågt så att jag är tvungen att stå med örat mot väggen för att höra.
Sen blir det tyst en stund, men sen hör jag hur han säger. "Jag tror att dom kanske fick någon bild"
Sen blir det tyst en stund till innan han säger. "Okej, bra. Jag är kvar på samma ställe. Hejdå"
Vem är han? Vågar jag vänta tills han går ut från skjulet?
För övrigt så är det helt tomt här nu så han borde ju komma fram snart. Jag står och väntar en bit längre bort i kanske fem minuter innan det kör upp en bil längs kanten. Det hoppar ut en man ifrån den. Han är ganska stor och biffig och han är mörkhyad.
Då ser jag hur killen kommer ut från sitt gömställe. Han har jeans och en grå tjocktröja på sig och han har luvan uppdragen över huvudet och solglasögon. Han kollar hela tiden ner i marken.
"Skynda dej, in i bilen Justin!" Säger mannen och två sekund senare sitter båda två i bilden och alldeles snart har dom kört iväg och bilen är borta.
Sakta men säkert börjar jag förstå vem han är. Det måste ju vara han? Vem annars kan det vara?
Det är ju rena turen att inte Kayla, Lucy, Pamela och Vanessa fick syn på honom, dom hade ju flippat ur totalt!
KOMMENTERA! :D
Hoppas inte denna delen blev för rörig..
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 3
Alex dyker varken upp på första eller anndra lektionen och hon har inte svarat på några av mina sms.
Jag provar att ringa henne men singnalerna går och efter en stund kopplas jag in på telefonsvararen.
Hennes batteri kanske har dött och så kanske hon har missat bussen eller flera bussar i så fall. Ju längre tid det går på skoldagen desto säkrare blir jag på att hon inte kommer komma överhuvudtaget. Men hon kan väll i alla fall höra av sig tycker man.
"Men du vet ju hur Alex är, glömmer saker och är almänt förrvirad. Hon kanske bara har glömt att det är skola idag" Säger Isaac när jag än en gång under lunchrasten frågar vart hon kan vara. Det är menat som ett skämt, men jag skrattar inte.
"Men jag pratade ju för fan med henne i morses" Påpekar jag surt.
Ärligt talat så börjar jag bli lite orolig, hon är inte typen som inte skulle höra av sig om hon skulle stanna hemma från skolan av någon anledning. Hon hör alltid av sig!
Isaac går iväg med några av sina anndra kompisar och lämnar mej ensam i matsalen. Okej, inte ensam. Det sitter högljuda elever överallt, men just vid mitt bord är det bara jag, en stund i alla fall. För helt plötsligt slår sig någon ner på platsen mitt emot mej. Jag kollar upp och får syn på Kaylas uppnosiga annsikte, som är överdrivet mycket sminkat. Hon kollar trottsigt på mej och lägger en slinga av sitt blonda hår bakom örat.
"En sak bara." Säger hon och lutar sig fram mot mej. "Ge fan i Isaac!"
"Vad fan menar du med det?" Undrar jag och spänner blicken i henne.
"Amen tror du jag är blind eller, ni hänger med varandra hela tiden när det är jag och han som borde göra det"
"Va?" Säger jag och kan inte låta bli att skratta. Då kollar hon surt på mej och fortsätter.
"Isaac är-"
"Inte intresserad av dej, Kayla. Jag vet. Så då kan dra härifrån nu" Avbryter jag och ger henne ett fejkat leénde.
Hon snörper ihop munnen och för en sekund ser det ut som om hon inte kan prata, som om hon just har blivit rejält utägd.
"Åh, stackars lilla flicka.." Säger jag och gör en ledsen min, även den är fejkad.
"Han är visst intresserad, han kanske inte säger det till dej. Men jag vet!" Och med dom orden tar hon sin bricka och går därifrån.
Jag kollar efter henne när hon går och sätter sig med sina fnitterapor till kompisar. Vad tog det åt henne?
Alla vet att jag och Isaac bara är kompisar, det har vi varit jätte länge. Det finns inget annat än vännskap mellan oss så varför tror Kayla något annat? Hon är väll förstårs bara avundsjuk för att jag umgås med honom.
Sista lektionen har vi Biologi i en timme. Mrs Gordon som är våran lärare står framme vid tavlan och berättar vad vi ska göra under dagens lektion.
"Ni ska två och två få gå ut och hämta olika saker i naturen som finns runt skolan. Grupp ett är Gilbert Jones och Isaac McCharty, ni ska leta efter tre olika slags grenar som ligger på marken" Förklara hon vänt mot Gilbert eftersom han är den som lyssnar mest, Isaac sitter bara och kladdar på bänken. "Grupp nummer två är Kayla Shaw och Liz Wilson, ni ska hitta två olika blommor som växer villt ute."
Jag kollar upp när jag får höra mitt namn. Jag och Kayla? No way! Jag är precis påväg att protestera, men jag inser att det inte är någon idé när hon fortsätter att rabbla upp paren.
Jag och Kayla går tysta ut genom skolans portar, hon en bit bakom mej. Jag förväntar mej inte att hon kommer hjälpa till med uppgiften.
Medans jag letar efter blommor som ett fån sitter Kayla på en bänk och solar ansiktet med slutna ögon och struntar fullständigt i vad jag håller på med. Alltså är det precis som förväntat.
"Hallå, kan du skynda dej lite eller?" Säger hon och kollar snabbt på mej. Och precis då ringer hennes mobiltelefon och refrängen av Baby med Justin Bieber spelas upp. Hon svarar och jag plockar snabbt två blommor och smiter där ifrån och lämnar Kayla.
Påväg in möter jag Isaac och Gilbert.
"Vart är din partner då?" Undrar Isaac.
"Du menar Kayla?" Säger jag och suckar. "Jag gick ifrån henne. Hon var så upptagen med att prata i telefon och sola ansiktet så hon märkte ingenting."
"Jag tycker att hon borde ta lite mer ansvar för sin skolgång" Säger Gilbert och petar upp sina glasögon och låter töntigare än vanligt.
Jag kollar på Isaac och ser att han har svårt att hålla sig för skratt, vilket jag också har. Gilbert är så.. jag vet inte vad. Han kan precis allt när det gäller NO, matte, SO eller något annat ämne. Och det är väll det som gör honom till en riktigt tönt, och hans klädstil ska vi inte tala om. Och sättet han pratar på får honom att låta som en gammal farbror.
"Liz, vart är Kayla?" Undrar Mrs. Gordon när jag kommer in i klassrummet utan henne.
"Jag vet inte, hon pratade bara i mobilen så jag gick ifrån henne." Säger jag och lägger fram dom två blommorna som jag hittade på kartedern. "Hon har inte hjälpt till alls" Lägger jag sedan till innan jag går och sätter mej på min plats.
Kayla kommer in i klassrummet precis efter att det sista paret har satt sig på sina platser.
"Kayla vart har du varit?" Undrar Mrs. Gordon strängt "Du vet att man inte får använda mobiler under lektionstid, även om man är ute"
Kayla kollar på mej eftersom hon förstår att jag måste ha skvallrat. Men hon säger ingenting, bara sätter sig tyst ner på sin plats.
Jag ser hur hon hela tiden sneglar åt Isaacs håll, men han ger henne inte så lite som en blick.
När lektionen är slut råkar jag gå bakom Kayla hennes två kompisar och höra vad dom pratar om.
"Biljetterna säljs imorgon! Vi måste se till att köpa snabbt, han är ju inte i Los Angeles varje dag" Säger Kayla.
"Det kommer absolut att vara värt att betala lite mer för att få plats längst fram" Säger Vanessa, en av Kaylas kompisar.
"Ja! Tänk, vi kanske kommer nudda honom. Tänk att nudda självaste Justin Bieber!" Säger Kayla och gör ett litet glädje skrik. "Han kommer säkert att lägga märke till mej och sen kommer det inte dröja länge fören han faller för mej. Och sen kommer jag bli Kayla Bieber" Säger hon sedan och skrattar förtjust.
Jag fortsätter att iakta Kayla även vid skåpen och jag lägger märke till att hon ställer sig lutad rakt framför Isaacs skåp samtidigt som hon håller på med mobilen. Med villje? Antagligen.
Men hon behöver inte vänta speciellt länge innan Isaac kommer.
"Ursäkta, kan du flytta på dej. Du står rakt framför mitt skåp" Säger han med viss dryghet i rösten, den är nästan omärkbar. Men jag kan höra den.
"Oj, förlåt" Säger hon och ler mot honom och tar ett skutt åt sidan.
Isaac börjar lägga in sina böcker och Kayla står fortfarande kvar och kollar på honom.
"Föresten, vet du vad vi har för läxor?" Undrar hon.
"Matte, SO och Engelska" Svarar han kort.
"Jaha, okej." Säger hon och blir tyst en stund, men fortsätter sedan. "Det är bra när killar bryr sig om skolan, och inte fjantar runt som många anndra gör. Det gillar jag"
Jag är nära på att brista ut i gapskratt när hon säger det. Det där kom ju verkligen från rätt person också..
Isaac koller på henne som om hon var galen eller något och säger:
"Okej? Men jag ska gå nu"
Han låser skåpet och går därifrån
"Okej, hejdå. Vi syns imorgon" Ropar hon efter honom.
Helt plötsligt vänder sig Isaac sig om och ropar mitt namn och börjar gå fram till mej.
"Här är dina pengar som jag är skylldig dej" Säger han och räcker fram 2 dollar till mej. Jag skrattar till och tar emot dom.
För ett tag sedan slog jag och Isaac vad om en sak. Och jag vann vadet vilket gjorde att han blev skyldig mej 2 dollar.
"Jag trodde inte jag skulle få dom" Säger jag.
"Nej inte jag heller" Erkänner Isaac. "Men nu blev det så. Köp inte godis för dom bara" Säger han sedan med tillgjord röst och skrattar.
Han dunkar mej vännskapligt i ryggen innan han går därifrån.
Jag tar ut min jacka från skåpet och låser det och precis när jag vänder mej om går Kayla förbi. Diskret knuffar hon mej innan hon fortsätter gå.
Jag har bara lust att klippa till henne. Vad har jag gjort henne egentligen?
Det första jag gör när jag kommer hem är att ringa Alex och till min stora lättnad svarar hon.
"Förlåt, att jag inte har sagt att jag stanna hemma idag" Säger hon och det hörs tydligt att hon har gråtit.
"Vad har hänt?" Undrar jag oroligt.
Vad tror ni har hänt?
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 2
"Igen? Du ritar ju av mej hela tiden!"
"Vadå hela tiden?" Undrar jag. "Det var ju jätte länge sedan, sen sist"
Jag tycker det är kul att rita av Isaac för han har så speciella drag som ofta är svårt att få till, jag har aldrig lyckats att få till det helt perfekt. Enligt mej själv då. Dom anndra ser ju inte felen som jag ser.
"Är du klar snart?" Undrar Isaac och suckar högt.
"Ja snart, sitt still" Säger jag irriterat för typ sjutioelfte gången.
Efter ungefär tio minuter är jag äntligen klar. Och om jag får säga det själv så blev jag faktiskt ganska nöjd. Helt klart den bästa bilden jag någonsin har målat av honom.
"Liz, har jag någon gång sagt att du verkligen har talang för det här?" Säger Isaac och håller upp teckningen framför sig.
"Ja, du kan ha nämnt det" Skrattar jag. När jag märker hur mycket han beundrar den säger jag att han kan få den. Men såklart så protesterar han. Men efter en stund har jag lyckas övertala honom med att det faktiskt är hans förtjänst att det blev en bild överhuvudtaget.
"Men du, jag måste dra nu" Säger Isaac och ställer sig upp. "Vi ses i morgon, kom inte försent bara"
"Nej, jag ska försöka" Mumlar jag och följer med honom ner till dörren.
När vi har sagt hejdå och han har gått, går jag och sätter mej framför tven och slår på MTV. Det är han där killen som sjunger Baby på MTV just nu. Justin Bieber, honom som alla pratar om och många tjejer är helt besatt av honom. Jag känner några stycken fast det är inte några som jag brukar umgås med.
Jag har inte riktigt fattat grejen med honom. Liksom, jag menar, hallå kolla på honom?
Jag byter kanal och börjar kolla på någon film som nyss har börjat istället.
Men jag hinner inte kolla mer än en kvart innan det ringer på dörren. Jag är precis påväg att resa mej upp för att gå och öppna, men Tim hinner före och det är väl lika bra det för det var ändå hans kompisar. Jag brukar oftas fly när han har kompisar hemma, för antingen förstör dom någonting eller så är dom bara anmält högljuda och störande. Sånt som jag lätt blir irriterad på när jag bara vill ta det lungt.
För att slippa dom idag bestämmer jag mej för att ta med mej Puss ut på en promenad.
Det är riktigt skönt att bara gå lite. Solen lyser och det märks att våren är påväg. Jag och Puss tar en riktigt lång promenad, och hon skrämer som vanligt iväg alla ekorrar hon får syn på när vi går våran vanlig runda genom parken.
Helt plötsligt stannar jag till. Jag böjer mej ner och tar upp kronan som ligger och glänser på marken.
"Kolla Puss, en lyckopeng" Säger jag till henne, fast hon egentligen ivrigt vill gå vidare, hon nosar lite i min framsträkta hand men när hon märker att det inte var något intressant börjar hon dra i kopplet.
Vi går vidare och jag stoppar ner pengen i min jackficka. Egentligen tror jag inte på att en peng kan föra med sig lycka, det är bara en kul grej när man hittar en. För tänk ifall den faktiskt gör det. Fast en peng..? Nej..
När vi kommer hem igen är det dags för mej att göra lite läxor.
Men precis när jag har börjat hör jag hur musiken högt börjar dunka innefrån Tims rum. Först försöker jag ingronera det men det är helt omöjligt att konsentrera sig i det oväsendet.
Jag går med arga steg förbi toaletten och rycker sen upp dörren till Tims rum.
"Kan du sänka eller? Jag kan ju för fan inte plugga!" Skriker jag, dels för att jag är arg och dels för att överrösta musiken.
"Kan du gå?!" Skriker Tim tillbaka.
"Ja om du sänker!"
"Haha hon har PMS" Säger han och vänder sig mot sina kompisar, han säger det inte så högt men ändå tillräckligt högt för att jag ska höra. Vilket jag vet är meningen att jag ska, det är därför jag ingronerar det och låtsas som om jag inte hörde.
"Sänk bara" Säger jag igen. Då går Tim fram till datorn och sänker några hack och just precis då byts låt också. Jag känner igen låten och när refrängen kommer hör jag att det är Justin Bieber. Haha, min bror lyssnar på Justin Bieber när inte ens jag gör det. Men Tim är ju som han är.
"Va?! Seriöst, har du Justin Beaver?" Säger en av hans kompisar förvånat och gör en äcklad min.
"Nej.. Jag kan väll inte hjälpa att den kom" Försvarar sig Tim. Det där var visst lite genant.
"Men du har ju den ändå på din spotifylista. Är du bög eller?" Säger den anndra kompisen följt av skratt.
Jag har faktiskt ingen koll på min brors kompisars namn. Namn är något jag är väldigt dålig på att komma ihåg.
"Ja, han är bög!" Säger jag och stänger dörren och går tillbaka till mitt rum.
Nästa morgon vaknar jag faktiskt i tid och det är första gången på länge som jag inte behöver stressa för att inte komma försent. Jag kan till och med ta det extra lungt.
När det är en kvart kvar innan bussen kommer ringer min mobil.
"Du är väll vaken?" Hör jag Alex välbekanta röst säga i anndra änden.
"Men ja!" Säger jag och skrattar. "Idag kommer jag inte bli försenad, jag lovar"
"Okej, vad bra. Men jag måste skynda mej nu. Annars kommer jag bli det" Säger Alex och skrattar.
"Men vi ses sen då. Hejdå"
"Hejdå"
I skolans ingång håller jag på att krocka med Trey, som är snygg, snygg, snygg! Jag vet inte hur länge jag har haft en crush på honom. Man liksom bara dör lite så fort han kollar på en.
"Hej" Hälsar jag och ger honom ett leénde.
"Hej, Liz" Hälsar han tillbaka och besvarar mitt leénde.
Längre än så blir inte vår konversation för en av hans kompisar som jag inte riktigt har koll på vad han heter kommer och avbryter, och istället skilljs vi åt när jag är tvungen att svänga av för att komma till mitt skåp.
"Va? Sjunger du den där bäver låten?" Säger Isaac som nyss har dykigt upp bakom mej.
"Nej, eller jo. Den har varit i mitt huvud ända sen igår när Tim lyssnade på den" Säger jag.
"Haha, bli inte som Kayla bara" Säger Isaac och skrattar samtidigt som han slår in koden på sitt lås.
Jag vänder mej om och kollar frågande på honom.
"Ja, alltså hon och hennes kompisar typ avgudar honom. När jag hade min lila keps du vet?"
Jag nickar och väntar på att han ska fortsätta.
"Så sa hon typ 'Olala lila, Biebers färg. Det gillar vi' Och sen börja dom typ hyperfnittra" Säger han och fnyser.
"Haha, så lila är hans färg?" Frågar jag och skrattar.
"Ja tydligen, dom verkar ju kunna allt om honom. Jag fattar inte hur man orkar"
"Nej inte jag heller" Instämmer jag. "Det är väll roligare att leva sitt egna liv än att vara helt insatt i någon annans?"
Han håller med genom att nicka mot mej. Det känns faktiskt lite konstigt att prata om Justin Bieber, varför vet jag inte. Kanske för att jag aldrig brukar nämna honom. Men visst hör man hans namn väldigt ofta, killarna hånar honom och tjejerna är som galna i honom. Själv tycker jag bara att han är överskattad.
"Föresten, grattis! Du är i tid" Säger han och byter samtalsämne.
Jag är precis på väg att svara när jag känner hur någon knuffar in mej i skåpen. Jag vänder mej om och får syn på Kayla. Hon kollar hånfullt på mej med ett elakt flin i ansiktet.
"Vad fan gör du?!" Skriker jag.
Hennes ansiktsuttryck förändrar gensat till ett fejkat förlåt-mej-ansiktisktyttryck.
"Oj, förlåt det var inte meningen"
Jag blänger på henne, nej nej inte mening? Vilken lögn. Innan jag får ut dom elaka orden som jag vill få ut har hon redan skrattandes gått därifrån.
"Bitch!" Mumlar jag buttert och smäller igen skåpsdörren.
Det blir allt mer och mer elever runt skåpen som ska hämta sina böcker innan lektionen börjar, men ännu har jag inte sett till Alex. När jag frågar Isaac säger han att han inte heller har sett till henne. Hon kanske bara är försenad, hon sa ju i telefonen att hon var tvungen att skynda sig för att inte komma försent.
KOMMENTERA! :D
Justin har ännu inte varit med, bara nämnts några gånger. Men det kommer mer, promise. Så bli inte oroliga :) Novellen har inte 'kommit igång' i handligen riktigt än bara.
En rolig sak var, att precis efter jag hade skrivit det där om Justins video på MTV så kom den på MTV här hemma. haha ;)
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 1
Även denna morgonen är jag försenad. Min väckarklocka verkar leva sitt egna lilla liv. När den inte ska ringa, då ringer den. Men när den ska ringa då ringer den inte. Och precis så var det denna morgonen, klockjäveln ringde aldrig. Så det är därför jag är 30 minuter försenad till vår första lektion som är matte. Egentligen har jag ingenting emot att missa halva mattelektionen, men nästan varje dag förra vecka kom jag försent. Och nu började jag även denna veckan med att komma försent. Detta bådar inte gott.
Mr. Baker kollar strängt på mej när jag snubblar in igenom klassrummsdörren mitt i hans genomgång. Mr. Baker är snäll, men han ogillar när man kommer försent. Fast vilka lärare gör inte det?
Jag går tyst och sätter mej brevid Isaac McCharty, där det finns en ledig plats. Isaac är en av mina bästa kompisar, vi har känt varandra sen barnsben. Han har blont hår, som börjar bli ganska långt nu. Om jag får säga det själv så tycker jag att det är dags för en klippning. Hans ögon är klarblåa och ja, han är snygg anntar jag.
Han kollar snabbt på mej och skakar på huvudet.
"Försenad som vanligt" Konstaterar han med en viskning.
"Skojar du med mej eller?" Viskar jag tillbaka sammtidigt som jag slår upp min mattebok och försöker förstå vad det är Mr. Baker egentligen snackar om.
Jag tröttnar redan efter två minuter. När han vänder sig om och skriver något med sin spretiga handstil på tavlan passar jag på att ta fram mobilen.
Jag hinner inte mer än att öppna mitt nya meddelande innan jag hör Mr. Bakers stränga röst.
"Liz, lägg ner mobilen är du snäll"
Jag kollar upp och kan snabbt konstatera att halva klassen stirrar på mej. Har dom ingen tv hemma eller?
Jag gör som jag blir tillsagt och lägger ifrån mej mobilen, och Mr. Baker återgår till sitt tal på tavlan.
"Liz, du kan väll räkna ut det här?" Undrar han vänt mot mej.
"Ööh..va?" Är det ända jag får fram. Jag stirrar stint på talet på tavlan och försöker med min sega hjärna att räkna ut det. "Ehm.. jag vet inte" Säger jag tillslut när jag inte lyckas fatta hur jag ska räkna för att få fram det rätta svaret.
"Det blir 3044,5" Hör jag en röst bakom mej viska, jag kastar en snabb blick bakåt och ser att det är Gilbert Jones som sitter där. Såklart att det är han som kan dom rätta svaren, inte är det tröghuvudet brevid mej i alla fall.
"3044,5" Ropar jag, kanske lite väll högt ut i det annars helt tysta klassrummet.
"Bra!" Utbrister Mr. Baker, han hade nog inte väntat sig att jag skulle svara rätt. När han vänder sig om för att skriva svaret på tavlan vänder jag mej om och viskar fram ett tack till Gilbert och han ler som svars mot mej.
"Varför var du försenad idag då?" Undrar Alex Powell när vi står i kön till matsalen några timmar senare.
"Väckar klockan ringde inte" Svarar jag. "Plus att jag satt uppe halva natten"
"Varför då? Det var väll inte särskilt smart" Säger Alex och tar en dutt av den illaluktande maten och lägger upp på sin tallrik.
"Men sen när är Liz smart? Hon satt väll uppe och ritade hela natten" Säger Isaac och tar en bricka knör sig före mej.
"Men du! Gå inte före!" Säger jag och knuffar bort honom. Isaac ska alltid hålla på att retas och skoja, ibland kan det vara rätt så störande.
Jag hinner före både Alex och Isaac till ett ledigt bord med fyra platser. Båda två står och kollar efter vart jag tog vägen som två yra höns. Jag skrattar lite och vinkar åt dom. Men det är bara Alex som börjar gå mot mitt håll. Isaac står kvar och pratar med Kayla Shaw och hennes tre fnitterapor, eller fnitter apor är dom alla fyra. Särskilt när Isaac är i närheten.
"Jag kan höra dom framför mej, 'Åååh Isaac hihihi'" Säger jag och immiterar Kayla. Alex bara skrattar åt mej och börjar röra runt i sin mat.
"Vi går till affären sen eller?" Undrar hon och kollar äcklat ner i sin tallrik. Jag nickar åt hennes förslag, det är tur att det finns en livsmedelsaffär så nära, annars vet jag inte hur jag hade klarat skoldagarna.
"Nu kommer ju Blondie" Säger jag mot Isaac som slår sig ner brevid Alex. "Jag trodde du skulle sätta dej med Kayla och dom"
"Nej fy fan. Jag orkar inte med dom" Säger han med en suck. "Föresten varför kallar du mej Blondie och inte Alex? Hon är ju också blond"
"Aa, men du är mer och det är så roligt när du blir irriterad på det" Säger jag och ler mot honom.
"Det är i alla fall tur att du inte säger det när någon annan hör"
"Haha, jag kan ropa ut det i hela matsalen om du vill" Säger jag och flinar. Då kollar han stort på mej, så man nästan kan tro att hans ögon ska trilla ut.
Alex börjar små skratta åt oss.
"Du skulle bara våga!" Säger han, och precis i det ögonblicket passerar Kayla vårat bord, hon tycks vicka ännu mer på höfterna än vanligt.
"Vad sa du?" Undrar hon och stannar upp och kollar på Isaac.
"Ingenting till dej i alla fall" Skyndar jag mej att säga innan ens Isaac hunnit fatta att det är honom hon pratar med. Hon ger mej en iskall blick, sen innan går hon därifrån.
Hon verkar tro att alla killar tycker om henne, men i själva verket så tror jag bara att dom tycker hon är jobbig. Och just nu har hon bara ögon för Isaac, men det där går i perioder. Nästa vecka är det väll någon annan.
Sista lektionen för dagen är idrott, men eftersom jag fick så stressigt imorses så glömmde jag såklart kläderna hemma, så jag får sitta på en bänk och kolla på när dom anndra springer runt på någon konditionsbana med olika hinder.
"Snälla, kan inte jag få dra hem? Det är ju sista lektionen och jag kan ju ändå inte vara med" Säger jag bedjande till våran idrottslärare.
"Nej, då blir det skolk vet du" Säger han och kollar ner på mej där jag sitter på bänken med sina vattniga ögon.
"Men jag får ju inte bättre konditon av att sitta här och kolla på när dom anndra springer banan" Muttrar jag, men det verkar inte Mr.Clark inte höra. Eller så struntar han bara i det.
När halva lektionen har gott smiter jag in i omklädningsrummet när inte Mr. Clark. Jag tar min väska och min jacka och går där ifrån. Jag vet att när han märker att jag inte är där kommer jag få frånvaro, men jag orkar verkligen inte sitta där inne och ruttna längre. Hemma har jag i alla fall något att göra.
När jag stiger innanför ytterdörren möts jag upp av min glatt skällande hund.
"Hej, Puss" Hälsar jag på henne och låter henne slicka mej på handen. Jag vet, Puss är ett ganska konstigt namn att döpa sin hund till. Speciellt när det är en Shäfer också. Men jag tycker faktiskt att det är ganska gulligt.
Jag hänger av mej jackan och tar av mej skorna och sen går jag in i köket där Tim sitter med en Cola burk och sin laptop på köksbordet.
"Vad gör du hemma?" Frågar jag min tre år yngre bror, han har nyss fyllt 14. Själv fyller jag 17 detta året, men jag fyller sent, den 24 December, vilket det är väldigt långt kvar till nu.
"Inställd lektion" Svarar han kort och återgår till det han håller på med på datorn.
"Jaha" Svarar jag, och i samma sekund ringer telefonen. Jag går snabbt och tar upp den från köksbänken och svarar.
"Ja, hej är Tim där?"
Jag mumlar fram ett ja och sen ger jag telefonen till Tim. Hela tiden håller det på att ringa massa tjejer på våran hemtelefon. Min lillebror är visst en riktigt tjejtjusare.
"Jag har ju sagt att du ska ringa till mobilen, inte hemtelefonen" Hör jag Tim säga när jag försvinner ut ur köket.
Jag går upp till mitt rum och sätter mej vid mitt skrivbord, jag tänder lampan och sedan tar jag mitt hårband som jag har runt handleden och sätter upp håret i en lös knut på huvudet. Det är en sak som jag bara måste göra när jag ska rita. Annars blir det bara fel. Det är som att jag inte kan rita om jag inte har mitt hår uppsatt just precis på det sättet.
Att teckna är mitt stora intresse, jag ritar mest porträtt bilder. Allt är endast i blyerts.
Jag sitter en stund och trummar med pennan samtidigt som jag funderar på vem jag ska rita.
Ska jag ringa hit Isaac? Det var faktiskt ganska länge sen jag målade av honom nu. Jag kollar på klockan som visar tio i tre, dom har ju inte ens slutat idrottslektionen än..
Jag lägger ifrån mej pennan och öppnar min dator och loggar in på Facebook. En ny vännerförfrågan och 3 nya händelser. Jag accepterar vännerförfrågan fast jag egentligen inte riktigt vet vem det är, det är i alla fall någon kille på skolan.
Två av händelserna är spelförfrågningar. Jag spelar inte ens något spel, det är därför jag bli så himmla störd på dom, jag måste verkligen blockera spelförfrågningar!
Den tredje händelsen är att någon kille som jag knappt känner, bara vet vem det är, och han har kommenterat min profilbild med 'Wow.. söt', jag gillar kommentaren sen klickar jag mej vidare till Isaacs profil för att skriva i hans logg.
'Tja, Blondie. Ring mej när du ser detta ;)'
Helt plötsligt hörs ett mullrande ljud från min mage och jag förstår att det är dags att ta något att äta.
Jag stänger ner datorn och går ner till köket.
Jag står länge och glor in i kylskåpet som är näst intill proppfullt, men ändå finns det inget man kan äta.
"Det finns pommes frites och köttbullar i frysen som du kan värma" Säger Tim som fortfarande sitter kvar vid köksbordet.
Jag öppnar dörren till frysen som är brevid kylskåpet och hittar snabbt det jag söker.
Jag värmer det i mikron och sen går jag ut i vardagsrummet och sätter mej framför tven och äter.
"Liz, hallå vakna!" Hör jag en välbekant röst säga samtidigt som personen knuffar lite lätt på mej.
Jag öppnar trött ögonen och är tvungen att kisa av det plötsliga ljuset.
"Hur kom du in?" Undrar jag och kollar upp på Isaac.
"Tim släppte in mej" Svarar han. "Det är ju bra att du svara när jag ringer också"
"Just det, förlåt men jag somnade"
"Jo, jag märkte det. Vad var det du ville föresten?"
"Kan jag få rita av dej?"
Han lyfter på ögonbrynet och kollar på mej under sin lugg.
"Igen? Du ritar ju av mej hela tiden!"
"Vadå hela tiden?" Undrar jag. "Det var ju jätte länge sedan, sen sist"
Jag tycker det är kul att rita av Isaac för han har så speciella drag som ofta är svårt att få till, jag har aldrig lyckats att få till det helt perfekt. Enligt mej själv då. Dom anndra ser ju inte felen som jag ser.
KOMMENTERA! :D
Första delen på den nya novellen som jag har valt att kalla "You're everything I could ever wish for"
Jag hoppas att ni gillar den, kom gärna med synpunkter m.m. :)
Vill bara säga att Justin inte kommer vara med så mycket i början, men det kommer.
Detta är en Bieber-novell! Så bli inte oroliga nu bara för att Justin inte ens har nämnts i denna delen.
PeaceN'Love
Love is always love - Del 50. Sista delen!
Jag känner hur paniken och räddslan börjar stiga inom mej. Min första tanke är att han har gjort något mot mina föräldrar nu när han inte kan få tag i Justin. Det känns som om jag vill spy. Jag klarar inte av mer nu, allt kommer på en gång...
Jag tar ett djup andetag innan jag frågar med hes stämma vad som har hänt.
Då skrattar hon bara åt mej.
"Ingenting har hänt. Ville bara berätta att fallet är löst."
"Va?" Undrar jag förvånat. "Är han fast?"
"Ja, ni behöver inte oroa er"
Jag drar en lättad suck. Varför ska jag alltid tro det värsta?
"Åh, tack så mycket" Utbrister jag, fortfarande förvånad över det faktum att det verkligen är över nu. Nu är det bara en sak kvar. Att ta itu med Chaz..
Vi säger hejdå och jag tackar ännu en gång. Nu är det ur världen i alla fall, det känns riktigt skönt.
"Vem var det?" Undrar Justin med skrovlig röst.
"Det var från polisen, det är över. Han är fast" Berättar jag och kan inte låta bli att le lite.
"Gud va skönt!" Konstaterar han och ger mej en kram. "Förlåt för att jag skrek på dej förut" Säger han sedan och låter uppriktig.
"Justin, du har ingenting att be om förlåtelse om!" Säger jag. "Det var jag som gjorde fel. Egentligen är jag inte ens värd din förlåtelse efter vad jag har gjort"
"Jo, Jennie det är du." Säger Justin. Ibland fattar jag verkligen inte hur han resonerar. "Man måste förlåta. Jag vet hur det är när någon försöker kyssa en fast man egentligen inte vill.."
"Va?! Vad menar du?" Undrar jag förskräckt.
"Haha, nej inget" Skyndar han sig att säga innan han fortsätter. "Alla gör misstag, även den man älskar"
Jag kan inte annat än att le mot honom. Min Justin.
Efter vi har suttit och bara pratat en stund har ännu inte dom anndra kommit hem.
Så vi bestämmer oss för att ta en välbehövande dusch.
Så fort Justin är klar i duschen hoppar jag in, medans han är utanför i badrummet och klär på sig och fönar håret.
När jag är klar är Justin inte längre kvar i badrummet. Jag klär snabbt på mej ett par mjukisbyxor och ett linne. Sen borstar jag igenom håret och fönar det lite snabbt.
När jag precis är klar kommer han in med en telefon mot örat.
"Det är Chaz" Mimar han mot mej, och räcker över telefonen. Jag tar emot den och för den mot mitt öra.
"Hej" Säger jag i luren.
Justin försvinner ut ur badrummet så jag kan prata i lung och ro med Chaz.
Hej, Jennie.." Börjar han lite nervöst. "Förlåt. Jag vet inte vad som flög i mej. Jag vet ju att det är du och Justin, men jag kan inte hjälpa mina känslor."
Jag sväljer hårt. Är han verkligen kär i mej?
"Jag är ledsen om jag har förstört för dej och Justin.."
Jag sjunker sakta ner på toalettlocket och trycker telefonluren hårdare mot örat för att höra bättre.
"Det är lungt mellan mej och Justin." Svarar jag. "Men frågan är hur det är mellan dej och mej. Och dej och Justin såklart."
"Justin är ganska arg på mej, vilket jag förstår.." Han låter riktigt ledsen när han säger det och jag kan inte låta bli att känna lite medlidande för honom.
"Justin kommer förlåta dej. Han är bara väldigt upprörd just nu" Säger jag lugnande.
"Förlåt igen, jag borde fattat när du drog dej undan första gången. Men mina känslor tog liksom över, jag visste inte vad jag gjorde."
"Chaz.." Säger jag och suckar lite. "Du vet att jag inte kan besvara dina känslor. Du är mer som en kompis eller som en bror för mej, ingenting annat"
Det blir tyst i anndra änden, men jag kan fortfarande höra hans andetag.
"Någon gång kommer du hitta tjejen som kommer kunna besvara dina känslor, men den tjejen är inte jag" Fortsätter jag bara för att säga något, så det inte är för tyst för länge.
"Men det är lungt mellan oss nu då?" Undrar Chaz efter en stund.
"Ja" Svarar jag och ler lite fast han inte kan se det. "Vill du prata med Justin?"
"Ja, det skulle nog vara bra." Svarar han.
Jag går ut ur badrummet och finner Justin sittande i soffan i vardagsrummet.
"Hejdå" Säger Chaz.
"Hejdå" Svarar jag. "Och du...?"
"Ja?"
"Ta hand om dej"
"Detsamma"
Jag räcker över telefonen till Justin och lämnar sedan rummet.¨
Med ett litet leénde på läpparna går jag ner till Justins rum. Det känns bra att allt har löst sig nu. Alla problem är som bortblåst. Ingen galen kille efter sig som hotar oss, och dramat med Chaz är så gott som löst. Han och Justin kommer bli vänner igen, det är jag helt säker på. Justin säger ju själv att man måste förlåta.
Nere i rummet hittar jag Justins laptop. Jag startar den och loggar in på Facebook och Twitter. Det känns som evigheter sen jag var inne där.
Det är nästan så att mina ögon tåras när jag läser vad mina gammla vänner gör hemma i Sverige. Det var så länge sen jag träffade någon av dom. Över fem månader sedan. Jag har till och med varit så upptagen att jag glömt att höra av mej.
Jag skickar iväg ett litet meddelande till Mathilda, där jag bland annat skriver allt som hänt den senaste tiden, inte bara det tråkiga utan också dom bra sakerna. Hon har säkert läst massa konstiga och osanna saker om mej och Justin på internet, men nu får hon i alla fall veta sanningen. Media är ofta väldigt bra på att förvränga sanningen.
Det känns väldigt konstigt att skriva på svenska igen. Det är nästan så att jag har glömt bort hur vissa ord stavas.
När jag är klar med mitt meddelande och precis har skickat iväg det kommer Justin.
"Hur gick det?" Undrar jag.
"Det gick bra" Svarar han och ler. "Jag har förlåtit honom"
"Vad bra!" Säger jag och ler tillbaka.
"Just det. Jag fick ett sms från pappa förut. Dom blir sena, det var någon trafikolycka så dom riskerar att stå i kö i över två timmar"
"oj.." Säger jag, och tänker på den gången när jag och mamma krockade för ganska länge sen. Det var hemskt. När jag vaknade upp på sjukhuset trodde jag att mamma hade dött.
Men en sak som var ännu hemskare var när jag fick minnesförlust, fast det var nog ännu värre för dom i min omgivning som jag helt hade glömt bort. Speciellt Justin.
"Så nu har vi lite tid för oss själva" Säger Justin och avbryter mina tankar. "Du Jennie..?"
Innan jag hinner svara fortsätter han. "Kommer du ihåg när vi var i eiffeltronet?"
"Ja, och du sa att du älskade mej när vi stod allra högst uppe och det spöregnade." Säger jag och ler åt minnet.
"Ja, och sen fick vi åka och köpa nya kläder"
"Och sen spottade du dricka i mitt annsikte!"
"Hahah. Oh my gosh! Vilka minnen vi har" Säger Justin och skrattar. "Kommer du ihåg när vi var på väg till Paris och vi målade i varandras annsikten?"
"haha ja!" Skrattar jag. Jag kan fortfarande se Justins målade annsikte framför mej, han såg verkligen ut som supermario.
"Kommer du ihåg i hotellrummet i New York då?" Undrar han med ett flin på läpparna.
"Nej..?" Säger jag. "Det ända jag kommer ihåg är den hemska natten när jag hittade dej sittandes helt förstörd mot dörren med den där spruckna läppen."
Men jag fattar att det inte det är det han syftar på för då hade han inte flinat så.
"Aa, men innan det" Säger Justin.
Jag letar lite i minnet och helt plötsligt kommer jag på det.
"Ååh Justin! Det var så pinsamt" Utbrister jag.
"Men hon kom ju inte på oss" Säger han och skrattar.
"Nej, tur det" Konstaterar jag "Jag vet fan inte vad jag hade gjort om hon hade kommit på oss"
Bara tanken på att mamma nästan kom på oss när vi nästan hade sex får mej att villja sjunka igenom jorden.
"Men nu kommer ingen att komma på oss" Säger Justin och biter sig lite löst i läppen.
"Hur vet du?" Säger jag och flinar. "Dom kanske kommer hem snart"
Det kan ju faktiskt hända att bilkön inte tar så värst lång tid, det vet man ju inte. Och jag har verkligen ingen lust med att nästan bli avslöjad. Igen.
"Du har rätt" Erkänner Justin. "Det får bli en annan gång." Säger han och ser lite.. besviken.. ut ?
Jag ler mot honom och går fram och pussar honom på kinden. Då kollar han med en sur min på mej och öppnar sedan munnen för att säga något. Men han stänger den lika snabbt igen och tar ett steg närmare mej.
Han slickar sig runt munnen och sen lutar han sig fram och kysser mej panssionerat.
"Du får inte vara så snål med pussarna" Säger Justin och skrattar lite.
"Men så gjorde jag ju bara för att retas" Skrattar jag och sätter mej ner brevid datorn som jag har lämnat i sängen.
"Jag vet"
Han sätter sig i sängen på anndra sidan om datorn och jag ser hur hans blick fastnar på skärmen.
"Nån som heter Mathilda har skrivit till dej på Facebook." Säger han.
"Va?" Säger jag, fast jag egentligen hörde.
Jag klickar upp det privata meddelandet, och jag känner hur ett stort leénde breder ut sig i mitt annsikte när jag läser.
'Hej Jennie.
Jag saknar dej med! Du ska bara veta hur många konstiga saker det har stått om dej och Justin. Skönt att fått allt förklarat, tack :) NI ÄR SJUKT SÖTA TILLSAMMANS!!
Jag kan fortfarande knappt tro att du är ihop med honom! Asså OMG, det är ju helt otroligt.
Vi saknar dej här i Sverige, och du har knappt hört av dej, du ska bara veta hur glad jag blev av ditt meddelande! Vi måste ses snart, jag saknar dej skit mkt!
Här i Sverige är väll allt nästan som vanligt. Det pratas väldigt mycket om dej, men det är nog inte så konstigt. Vafan, du är ju värsta kändisen!
Vet du en sak? Jag och Calle är ääännnttllliiigggeeenn tsm! Kommer du ihåg när vi brukade kolla in honom i smyg? xd Hahah. Minnen, minnen..
Men vi måste träffas snart igen och skaffa nya frääsha minnen! ;D
Hejdå<3
Ha de bra och hälsa till Justin från mej, glöm inte att säga att jag älskar honom... haha du fattar vad jag menar ;)'
Mathilda, lilla, lilla Mathilda. Min bästa kompis! Hur kunde jag glömma att höra av mej till henne?
"Vad står det?" Undrar Justin och rynkar på pannan.
"Det står mycket" Säger jag och ler.
"Du är ju alldeles tårögd" Konstaterar han och kollar på mej.
Jag skriver snabbt ett svar till Mathilda. Och sen får jag ändå förklara för Justin om Mathilda och hela grejen om att jag inte har hört av mej, och att jag saknar henne jätte mycket. Och såklart så saknar jag alla anndra i Sverige också.
Jag går in på min Facebook profil.
"Kom, vi tar kort" Säger jag och klickar fram webkameran.
Först tar vi ett seriöst kort och sen tar vi tre stycken oseriösa, där vi gör konstiga miner och ett där Justin pussar mej på kinden, den lägger jag sedan upp som profilbild.
"Vad ska vi göra nu då?" Undrar Justin när jag har loggat ut och fällt ihop datorn.
"Jag vet inte" Säger jag och rycker på axlarna. "Kan vi inte se på en film bara?"
Justin nickar åt mitt förslag och vi går upp på övervåningen. Medans Justin stoppar in filmen 'Hairspray' i dvdspelaren sätter jag mej ner i soffan. Det var så länge sen jag såg den filmen och den är så himla bra också.
Jag kan inte låta bli att sjunga med i låtarna och det hela slutar med att jag även står upp och dansar med.
Det påminner mej om mej och Mathilda, vi brukade alltid dansa och sjunga med till den här filmen.
Justin bara skrattar åt mej, men lite förvånad är han allt att jag kan danserna så bra, så jag får förklara för honom att jag en gång i tiden har nördart denna filmen.
"Du? vad skulle du säga om att följa med på lite konserter framöver?" Undrar Justin när eftertexterna på filmen börjat.
"Va? Vart ska du ha konserter?" Undrar jag.
"Lite överallt. Det skulle vara jättekul att ha dej med"
"Men skolan då?"
"Du har redan missat jättemycket av skolan och du kan ju alltid komma tillbaka dit efter. Så länge kan du ju studera med mej och Jenny." Säger Justin och ler.
"Jenny?"
"Ja, alltså min lärare. Hon är asbra!"
Justin kollar på mej och väntar på ett svar, men jag sitter där som om jag är helt stumm, vilket det känns som jag faktiskt är.
"Ja, ja! Klart jag vill!" Utbrister jag och slänger mej runt hans hals. "Fast jag tror jag måste höra med mamma och pappa först.." Fortsätter jag och kollar upp på honom
"Det kan vi ta när vi kommer hem. Om Scooter får prata med dom om saken så ska det nog inte vara några problem" Säger Justin och ler mot mej igen. "Först åker vi till Tyskland och sen åker vi vidare till Sverige..-"
Längre hinner han inte innan jag avbryter honom med ett högt skrik. Sverige? Sa han Sverige?!
Min första tanke är att jag då har chansen att träffa Mathilda igen.
Undrar om detta verkligen är planerat, speciellt det där med Sverige. Om Justin ska till Sverige borde Mathilda sagt något om det.
"Sverige?" Ekar jag.
"Ja, jag har planerat detta ganska länge nu att åka dit med dej."
"Va? Har du?" Undrar jag förvånad över att det inte har spridigt sig så att jag har fått reda på det.
"När du sa det där om dina kompisar och så, så fick det mej bara att villja ta med dej dit ännu mer" Han ler mot mej och fortsätter. "Det är ju trottsallt lite mitt fel att..-"
"..att jag nästan tappat kontakten med mina vänner?" Avbryter jag. "Nej du! Det är det inte. Du är det bästa som har hänt mej"
"Men..-"
"Inga men." Säger jag och lägger mitt pekfinger framför hans mun. Sen drar jag min hand genom hans bruna hår samtidigt som jag kollar in i hans ögon och våra läppar möts i en lång kyss.
"Ehm.. föresten jag skulle hälsa från Mathilda att hon älskar dej" Säger jag.
"Haha. Jag kanske får träffa henne i Sverige då?"
"Självklart, men hon kommer vara galen. Bara så du vet, hon är ett stort fan. Men jag tror du kommer gilla henne" Säger jag.
"Haha, jag är van. Vi åker till Tyskland om ungefär 6 månader, och sen vidare till Sverige."
6 månader tänker jag. Det är ju ett halv år! Men jag antar att det tar lång tid att planera in en resa. Det ska ju vara biljetter som ska säljas och sånt där också. Det går ju inte på en vecka precis.
Men som man brukar säga, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...
8 månad senare:
"Du hade rätt, Sverige var grymt!" Säger Justin och tar sin väska som kommer utrullande på rullbandet.
Som vanligt är min väska nästan alltid sist.
"Jag sa ju det, du var också grym hela globen hoppade ju för fan!" Säger jag och skrattar. "Det var jätte kul att träffa Mathilda igen. Tack så mycket Justin" Säger jag sedan och vi hoppar fort in i bilen som ska köra oss ifrån flyplatsen. Vi har papparzzis efter oss hela tiden, men efter att ha varit med Justin på konserter i både USA, tyskland och slutligen Sverige så är man rätt så van.
Efter en väldigt lång bilresa är vi hemma hos mej. Det har varit jättekul att åka runt med Justin, men det är jätteskönt att äntligen vara hemma igen också. Jag har saknat mamma och pappa.
Efter att ha fått ta emot tusen frågor från mina nyfikna föräldrar ger sig jag och Justin ut en sväng.
"Visst river detta upp gammla minnen?" Säger Justin när vi står utanför Pizzerian som vi en gång träffades vid för första gången.
Jag blundar och ser i mitt inre först dom skrikande tjejerna och sedan Justins vackra annsikte. Då hade jag ingen aning om vad som väntade mej. Just då var jag bara så himla glad att se honom, och till och med få byta några få ord med honom.
Och nu nästan ett år senare står vi här igen, den här gången hand i hand.
Jag öppnar ögonen och möter Justins blick, han kisar mot mej i solljuset sen böjer han sig fram och kysser mej.
Jag sluter mina ögon under kyssen och bara önskar att tiden kunde stanna för en stund...
Detta var då sista delen på 'Love is always love' hoppas ni gillar den :)
Det skulle vara jättekul om ni kommenterade typ vilken som var den bästa delen, roliga saker. Eller något annat :D
Snart ska jag börja skriva på den nya novellen också, har inte bestämt något namn till den än, så har ni förslag så kommentera gärna :)
Så lämna inte bloggen nu bara för att denna novellen är slut, för det kommer komma en ny som jag hoppas att ni kommer gilla.
Älskar er alla mina fina små läsare, ni är bäst ! <3
PeaceN'Love
Svar på kommentar :)
Faaaan att du ska sluta skriva såna här. Men efter ett tag kan du ju börja igen snääällla (A)
Den här var as bra ;)
Svar;
Jag ska inte alls sluta skriva. ;) Bara på den här novellen, sen börjar jag på en ny som kommer handla om en helt annan tjej, och Justin såklart :)
Så sluta inte kolla på bloggen efter del 50, för som sagt så kommer det komma en helt ny novell.
Tack så mycket, det värmer när ni skriver att ni tycker om den :D ♥
PeaceN'Love
Love is always love - Del 49
Pappa kommer och hämtar oss runt 2 tiden dagen därpå.
Jag har bestämt att jag inte tänker säga något till Jennie.. än.. och precis som mej så går hon runt och låtsas som ingenting. Som om allt är normalt, men jag vet ju, jag såg allt.
Jag tänker prata med henne när vi har kommit hem till mormor och morfar igen vid något tillfälle, det måste vara när vi är ensama.
Resan hem känns som en evighet. Jag har ingen lust att prata med någon, men när pappa frågar saker försöker jag att uppföra mej normalt så att varken han eller Jennie ska börja ana något.
"Föresten, följer ni med och handlar mat som vi kan äta ikväll sen?" Undrar pappa.
"Nej, det är väll lugnast om vi stannar hemma." Svarar jag. Jag orkar verkligen inte med alla fans och sånt nu.
"Okej, men är det nåt speciellt ni vill ha då?" Fortsätter han.
Jag kollar trött på Jennie, men hon bara skakar på huvudet och rycker på axlarna. Jag vänder mej tillbaks till pappa igen och säger att det inte spelar någon roll.
"Justin, vad är det? Du verkar typ sur.." Säger Jennie när vi är på väg ner till mitt rum.
"Typ sur?" Säger jag mellan tänderna. "Vi tar det sen" Mumlar jag sedan, och försöker att inte hålla inne mina känslor.
Jag ser hur Jennie sväljer hårt och ser riktigt nervös ut.
Jag sätter mej tyst ner i min säng och börjar greja med mobilen, Jennie står helt tyst i dörröppningen. Det är verkligen spänt mellan oss. Det är svårt att hålla inne sin ilska och låtsas som om allt är normalt mellan mej och henne när det inte är det.
"Vi åker och handlar nu då!" Hör jag pappa ropa från övervåningen efter att jag kanske suttit här i tio minuter.
Och vid det laget har Jennie satt sig i sin säng och hon sitter också och grejar med sin mobil.
"Okej!" Ropar jag tillbaka och någon minut senare hör jag hur dom kör ut från garageuppfarten.
"Jennie, vi måste prata" Säger jag och kollar allvarligt på henne.
Jennies Perspektiv:
Jag kollar upp och möter Justins allvarliga blick.
"Vadå?" Undrar jag, men hör genast hur min röst sviker mej.
"Jennie.." Börjar han och kollar sedan ner. "Jag såg er. Dej och Chaz" Han kollar upp på mej med en ledsen blick. Han ser inte arg ut, bara besviken och ledsen.
"Vadå?" Stammar jag fram, och ännu en gång håller min röst inte riktigt, jag har en klump i magen som bara tycks växa och växa. Mina tankar far runt i huvudet. Såg Justin när Chaz kysste mej..?
"J-Justi-n-n.." Stammar jag. "Det är inte som du tror.."
Jag ser hur han får en mörk blick i ögonen och han ställer sig hastigt upp.
"Vadå inte som jag tror?! Vafan Jennie, jag såg ju er förfan! Ni höll på hela jävla kvällen igår! Så ljug inte för mej, jag såg när ni kysstes!" Skriker han och det hörs tydligt att han är nära på att börja gråta.
Jag lägger huvudet i händerna och blundar. Detta har blivit helt fel. Jag gillar inte Chaz, inte på det sättet i alla fall.. tror jag? Jag vet inte riktigt vad jag känner för Chaz, när han kysste mej kändes det, bra, rätt..? Nej, jag vet inte, allt är så kompliserat just nu.
Jag kollar upp på Justin där han står helt stilla med tårarna rinnande. Det gör ont att se honom såhär, så ledsen och sårbar.
"Det var Chaz som kysste mej, det var inte ömsesidigt" Säger jag och snyftar till.
"Det såg inte ut så.." Säger Justin, fortfarande med samma uttryckslösa ton. Jag ser hur han tar fram mobilen och börjar illsket trycka på knapparna. Sen stoppar han undan den igen.
"Du måste tro mej. Det var inte meningen, jag vet inte vad som hände" Säger jag och kollar på Justin som står helt tyst och kollar ner i golvet. "Det här kommer inte funka om du inte lyssnar på mej"
"Jag lyssnar hela tiden" Säger han sammanbitet utan att röra en min.
"Så du lyssnar om jag berättar allt?" Undrar jag.
Han svarar inte, men jag tar det som ett ja.
"Efter Chaz hade väntat på mej medans jag var på toa, så gick vi ut på balkongen för att kolla på månen. Han försökte redan då att kyssa mej..-"
"VA?!" Skriker han argt.
"Men jag backade undan" Fortsätter jag och ingronerar hans lilla utbrott. "Sen mitt i natten skulle jag bara gå upp för att ta ett glas vatten, och Chaz följde efter mej och jag blev rädd så jag tappade glaset i golvet. Vi hjälptes åt att plocka upp glas splitret. Sen bara han.. stog där framför mej och kysste mej.."
Jag kollar på Justin och ser hur han nästan håller på att koka över av illska. Han slår näven hårt i väggen innan han stormar ut ur rummet och smäller igen dörren med en smäll som gör så att en tavla är nära på att falla i golvet.
"JUSTIN! FÖRLÅT!" Ropar jag efter honom, men det är lönlöst.
Jag har gjort fel, jag vet det. Och jag ångrar mej något otroligt, vad ska jag säga för att göra allt bra? Vilka är dom rätta orden, orden som kommer ställa allt tillrätta? Att säga rätt vid rätt tillfälle är inte lätt.
Jag lägger mej ner i sängen med huvudet ner i huvudkudden och gråter ljudligt.
Helt plötsligt far mina tanker bort någon annanstans, till Chaz. Jag undrar vad han gör nu. Jag undrar om han verkligen är kär i mej. Jag är inte kär i Chaz, jag är kär i Justin. Jag undrar hur det kommer bli mellan honom och Justin nu. Det känns som om allt är mitt fel.
Jag ligger där i sängen och gråter i kanske 20 minuter innan jag hör hur någon kommer in rummet.
Jag hör en ljudlig snyftning och då förstår jag att det är Justin, men jag orkar inte kolla upp. Jag känner hur han sätter sig på sängkanten, då reser jag mej upp, men jag törs fortfarande inte möta hans blick.
Helt plötsligt omfamnar han mej, jag blundar och kramar honom hårt tillbaka och börjar snyfta så mycket så att jag knappt kan andas. Jag drar in hans doft som jag älskar så mycket.
"Det kommer att bli bra" Viskar Justin och smeker mej lätt över håret. "Jag har pratat med Chaz"
Jag känner hur klumpen i magen lättar lite när han säger det. Men samtidigt så vet jag att jag också är tvungen att prata med Chaz.
"Justin, jag älskar dej. Bara dej." Säger jag.
Han släpper taget om mej lite och kollar mej i ögonen. Hans ögon är så vackra, även om dom nu är alldeles röda av allt gråtande.
"Förlåt mej så himla mycket" Säger jag och snörvlar till.
"Du är förlåten älskling" Säger Justin och kramar om mej igen. "Men inte Chaz.. inte än.." Mumlar han sedan tyst.
Vi blir avbrutna av att min telefon ringer, jag kollar på displayen och sen svarar jag.
"Hej, det är från polisen. Och det gäller om fallet med Aaron Cox" Säger en kvinnlig röst i luren.
Jag fattar snabbt vem Aaron Cox är, det måste vara han som är 'den femte'
Jag känner hur paniken och räddslan börjar stiga inom mej. Min första tanke är att han har gjort något mot mina föräldrar nu när han inte kan få tag i Justin. Det känns som om jag vill spy. Jag klarar inte av mer nu, allt kommer på en gång...
KOMMENTERA! :D
Vad tror ni kommer hända nu?
En del kvar, det kommer bli en extra lång :)
PeaceN'Love
Love is always love - Del 48
Jag suckar tyst och dricker en klunk från min Red Bull. Han är min bästa vän ju, men ändå håller han på att flörta med min flickvän? Om det nu inte bara är jag som inbillar mej det...
Jag vänder mej om mot Ryan och frågar vad det är för film han har satt på egentligen.
"Jaa, ingen film man sitter och hånglar till i alla fall." Säger han och flinar stort. "Sorry Justin"
"Haha, man kan hångla till alla filmer" Säger jag och vänder mej om mot Jennie för att bevisa det.
Hon kollar på mej och ler och jag tar hennes huvud i min händer och kysser henne, med tunga och allt.
Ryan bara skrattar åt mej och säger något i stil med att jag är galen. Vilket nog kan stämma.
Filmen rullar på och jag håller hela tiden ett öga på Jennie och Chaz för att se vad dom gör.
Jennie verkar ganska inne i filmen. Chaz också, men ibland sneglar han på henne med en blick som jag inte har sett hos honom förut, och vi har ju ändå känt varandra riktigt länge. Jag tycker inte om den. Inte alls..
"Chaz, kan du skicka hit godisskålen?" Undrar jag. Chaz har lagt beslag på hela. Det är så typiskt honom, han är så glupsk.
Innan han ger den till mej frågar han Jennie om hon vill ha, men hon skakar bara på huvudet och skickar den vidare till mej.
Jennies Perspektiv:
Filmen är väll egentligen inte så värst bra, för mycket blod och läskigheter för min smak.
"Jag går bara på toa" Säger jag efter ha suttit kissinödig ett tag.
"Ska vi pausa filmen så länge?" Undrar Ryan omtänksamt.
"Nej, det är okej." Svarar jag och börjar gå upp för trappan. Jag öppnar dörren och märker att det är alldeles kolsvart i hela huset. Det känns ganska läskigt, speciellt efter jag har sett den där läskiga filmen.
Jag tar tveksamt ett steg ut i rummet, men hejdar mej sedan. Nej, detta är alldeles för läskigt. Jag fantiserar bara ihop massa läskiga saker.
Jag springer ner för trappan igen.
"Ehm.. är det någon som kan följa med? Det är mörkt där ute..." Säger jag, men hör gensat hur töntigt det låter.
Det är inte riktat till någon speciell person men Chaz är den först som nappar.
"Jag kan följa med dej om du är mörkrädd" Säger han och reser sig upp ur soffan.
Jag kollar på Justin som kastar en mörk blick mot Chaz, som Chaz inte ser eftersom han ryggen vänd mot Justin.
Är Justin svartsjuk bara för Chaz och jag har kul tillsammans..?
Jag skakar snabbt av mej tanken, det kan han väll inte vara. Han vet att jag aldrig kommer svika honom.
Och jag skulle aldrig kunna bli kär i Chaz. Han är mer som en bror för mej, och absolut inte pojkvänsmatrial.
Det är Justin jag är kär i! Ingen annan. Försöker jag intala mej själv.
Chaz följer med mej upp och står utanför medans jag är på toa. Det känns inte lika läskigt att gå i ett bäcksvart hus när man är två i alla fall.
"Åh, kolla!" Utbrister Chaz när vi passerar ett fönster på tillbaka vägen. Jag följer Chaz's pekfingers riktning och ser genom fönstret en otroligt stor gul lysande måne. Den är verkligen jättestor och den lyser väldigt starkt.
"Shit.." Lyckas jag få ur mej.
"Kom, vi går upp och kollar på den" Säger Chaz och snuddar vid min hand och börjar sedan styra sina steg mot trappan. Jag följer efter honom och han öppnar balkongdörren och vi båda går ut. Det är väldigt kallt ute, säkert minusgrader.
"Jag tror jag aldrig någonsin har sett månen såhär stor och så starkt lysande" Säger jag.
"Den är nästan lika vacker som dej.." Säger han och kollar på mej.
Jag vänder generat bort huvudet och en pinsam tystnad uppstår. Varför blir jag generad? Det är ju bara Chaz liksom.. Det brukar aldrig vara pinsamt tyst med honom. Men varför säger han ens så? Flörtar han med mej?
Jag låtsas som om jag inte hört honom, fast jag lyckas nog inte så bra. Men Chaz säger i alla fall inget mer om det.
Jag vänder huvdet mot Chaz igen och märker hur han kollar på mej. Han böjer sakta sitt huvud mot mej och jag förstår vad han tänker göra.
"Chaz.." Börjar jag och vänder bort huvdet när han är så nära att jag kan känna hans andedräckt.
Han rycker till som om han var i trans eller något.
"Oj.. förlåt.." Mumlar han och kollar ner.
Jag går där ifrån utan att säga något mer och denna gång blir jag inte mörkrädd. Tankarna far runt för mycket i huvdet för att ens hinna bli rädd.
Jag går ner till Ryans rum igen med Chaz en bit bakom mej. Jag sätter mej i soffan igen så nära Justin som det bara går och tar hans hand och flätar in mina fingrar i hans.
"Vad länge ni var borta" Konstaterar han och kollar granskande på mej.
"Mm, jag hade ont i magen, eller jag har ont i magen" Säger jag, och det är ingen lögn. Det är faktiskt sant, jag har ont i magen.
"Jaha.." Säger Justin och kramar min hand, sen återgår han till filmen igen.
Efter en stund är filmen äntligen slut och klockan är då snart två på natten. Alla är trötta så vi bestämmer oss för att börja göra iordning sängplatser till oss.
Vi bäddar ner soffan till mej och Justin, och Chaz får en madrass på golvet, medans Ryan sover uppe i sin säng.
Jag och Chaz har bara sagt någar få saker till varandra sen händelesen på balkongen, det är väldigt stelt mellan oss.
Killarna somnar ganska snabbt, det märker man. Ryan har några små snarkningar för sig och Justin andas tungt, Chaz vet jag inte. Han ligger en bit ifrån mej, men han ser ut att sova i alla fall.
Hur jag än vänder och vrider på mej lyckas jag inte somna. Efter en stund får jag nog och bestämmer mej för att gå upp och ta ett glas vatten. Som jag alltid brukar göra när jag inte kan somna.
Jag reser mej försiktigt upp ur sängen och tassar tyst upp för trappan för att inte väcka dom anndra.
När jag har druckigt en klunk är påväg att ta en mun till ur glaset får jag en känsla av att någon står och kollar på mej. Jag vänder mej om och får syn på Chaz som står ungefär tre meter bakom mej. Det gör så att jag rycker till och tappar glaset på golvet så att det går i tusen bitar.
"Fan" Mumlar jag. "Du skrämde mej"
Jag sätter mej ner på huk och börjar plocka upp glas splittret på golvet. Chaz är snabbt framme och hjälper mej.
"Akta så du inte säker dej" Säger han och får tag på en sopborste som står vid väggen.
Han sopar upp allt splitter sen ställer han tillbaka sopborsten.
"Vad gör du uppe?" Undrar han.
"Tänkte bara ta ett glas vatten" Säger jag. "Men sen kom du och skrämde mej.."
"Förlåt för det" Säger han och skrattar lite. "Det var inte mening" Säger han sedan och kollar mej djupt i ögonen.
Han tar ett steg närmare mej och böjer sig fram och kysser mej. Jag ångrar mej i samma sekund som jag besvarar kyssen. Jag kan knappt tro att jag låter honom göra det!
Jag vill inte men ändå låter jag honom..
Justins Perspektiv:
Jag tar ett steg tillbaka när jag ser hur Chaz böjer sig fram och kysser Jennie. Jag backar bara längre och längre bak och håller på att gå in i väggen.
Jag vill inte se mer! Jag springer tyst därifrån och ner till Ryans rum igen och jag känner hur tårarna bränner innanför ögonlocken.
Jag slänger mej i sängen med huvudet ner i kudden för att dämpa tårarna, jag tvingar mej själv att inte bryta ihop tottalt över det jag sett. Det får inte vara sant!
Jag lägger mej tillrätta under täcket och blundar när jag hör hur dom kommer tillbaka, jag vill kolla men jag vågar inte så jag behåller ögonen stängda.
Detta är en dröm, det är en dröm. Jag har bara drömt allt. Chaz och Jennie kysstes inte alls. Försöker jag intala mej själv. Varför skulle min bästa vän göra så mot mej? Varför skulle min flickvän som jag älskar över allt annat kyssa min bästa vän...?
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
Love is always love - Del 47
"Haha du med"
Då märker jag hur Justin kollar lite extra på oss med ett annsiktsuttryck som jag inte riktigt kan läsa...
"Hur mycket är klockan?" Undrar jag när jag märker att eftertexterna på filmen har börjat rulla.
"Halv sju" Svarar Justin.
"Va?!" Säger Ryan och flyger upp ur soffan. "Mina föräldrar borde vara hemma för länge sen" Säger han sedan och tar upp sin mobil ur fickan. "Ahaaaa." Utbrister han sedan "Hoppas matchen gick bra blah blah blah, vi kommer hem imorgon." Läser han högt från mobilen och får sen ett busigt flin i ansiktet.
"Ryan... jag vet vad du tänker..." Säger Chaz.
"Det betyder FF all night loooong!" Säger Ryan. "Vill ni sova över här?" Undrar han vänt mot mej och Justin.
"Ja, varför inte" Säger Justin och känner hur hans hand söker efter min i soffan. Han flätar in sin hand i min, och så sitter vi.
"Men jag då? Får jag sova över?" Frågar Chaz och kollar besviket på Ryan som sätter sig ner fotöljen.
"Nej.. du är alldeles för jobbig.." Svarar Ryan nocholant och tar en godis ur godisskålen. "Haha, nejdå. Klart du får" Säger han sedan och kollar upp på Chaz som nu ser gladare ut.
"Men jag ska bara ringa pappa, höra att det går bra bara" Säger Justin och släpper min hand och slår nummret på sin mobil, sen tar han telefonen mot örat.
Det är inte många ord han byter med Jermey, men på dom få han säger fattar man att vi får stanna.
"Jag är hungrig" Säger Chaz och dom anndra instämmer med att säga 'jag med'
Jag bara kollar stort på alla tre.
"Hur kan ni vara hungriga nu?!" Undrar jag förvånat. "Ni har ju fan vräkt i er godis mer än mej, och jag är inte ens hungrig"
Men killarna bara skrattar åt mej, och alldeles snart står vi i köket och Ryan har ringt och beställt tre pizzor.
När dom har ätit klart bestämmer vi oss för att spela kort.
"Vad ska vi spela då?" Undrar Justin och börjar blanda kortleken.
"Poker.. klädpoker" Säger Chaz.
"Va? Nej, det är ju fuskigt, jag är ju den ända tjejen!" Protesterar jag.
"Haha. Vattenpoker då? Så ser vi vem som kissar på sig först" Säger Justin och skrattar.
Alla går med på att spela det, så Justin börjar dela ut korten.
Vi har väldigt kul under hela spelet, Justin är den som får dricka allra mest. Även vi anndra får dricka ganska mycket.
"Kissinödig än?" Undrar Ryan när Justin får dricka typ sitt tioende glas.
"Tänk inte på rinnande vatten bara" Säger Chaz och skrattar, Justin bara blänger på honom.
Spelet fortsätter tills ingen längre orkar hålla på och Justin håller på att spy av allt vatten. Inte bokstavligen, men nästan. Och sen blir det kö till toan.
När alla har kissat klart går vi ner till Ryans rum och sätter på musik på högsta volym, så högt så att säkert grannarna hör.
Efter att ha brottats lite med Justin kommer Chaz och sätter sig brevid mej i soffan. Nära, väldigt nära med tanke på att hela soffan är ledig.
"Är du trött Jennie?" Undrar han och ler mot mej.
"Inte så" Svarar jag och besvarar hans leénde som jag inte kan låta bli att tycka är ganska gulligt. "Du då?"
"Nej, jag är pigg som en nötkärna" Svarar han.
Utan att säga ett ljud försvinner Ryan upp på övervåningen.
"Vart ska du?" Ropar Justin efter honom.
"Upp bara" Svarar Ryan.
Då reser sig Justin upp ur datastolen och fölljer med Ryan upp på övervåningen.
Justins Perspektiv:
När jag och Ryan kommer tillbaka ner igen med Red Bull som vi var och hämta på övervånningen sitter Jennie och Chaz och skrattar åt någonting. Men det är inte det som gör mej illa till mods, nej, utan det är att Chaz har lagt sin arm runt henne. Han tar snabbt bort den när han märker att vi är tillbaka och dom slutar tvärt att skratta.
"Red Bull" Säger jag och kastar varsin Red Bull till dom och låtsas som ingenting.
"Ååh! I love u man!" Utbrister Chaz och öppnar sedan burken. Jag ler lite mot honom och sätter mej på Jennies anndra sida.
"Hej älskling" Säger jag och lägger armen om henne. Då ler hon det där leéndet som jag bara älskar så himla mycket.
"Hej sötnos" Säger hon och pussar mej lätt på kinden.
Ryan sätter in en film i dvd spelaren och redan efter dom fem första minutrerna fattar man att det är en riktigt äcklig skräckfilm.
Jag kollar på Jennie och märker att Chaz har sin arm runt henne, igen! Sitter han och flörtar med henne eller?
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det värsta är nog ändå att Jennie låter han hålla på, hon gör ju ingenting för att stoppa honom.
Men jag kan ändå inte riktigt erkänna att jag faktiskt är svartsjuk. Vilket jag är, jag vet att jag är det, men jag vill ändå inte erkänna det för mej själv.
Jag ser i ögonvrån hur Chaz böjer sig fram och viskar något i Jennies öra som gör så att hon börjar fnittra.
Jag suckar tyst och dricker en klunk från min Red Bull. Han är min bästa vän ju, men ändå håller han på att flörta med min flickvän? Om det nu inte bara är jag som inbillar mej det...
KOMMENTERA! :D
Snälla, mycket kommentarer nu :) Ni är så snåla med dom. ;p
PeaceN'Love
Love is always love - Del 46
Den här gången kan dom kramas riktigt utan att ha den där väggen ivägen. Även jag får en kram från dom.
"Grattis till vinnsten! Ni var jättegrymma!" Säger Justin.
Då får jag syn på något. Tjejernas skrik skär i öronen och dom börjar stormma emot oss...
Dom kommer fram till oss, fortfarande skriker dom hysteriskt.
Dom är sju eller åtta stycken.
Justin ler och skriver atougrafer till tjejerna och ställer även upp att vara med på några bilder.
"Justin, vi har en fråga. Vad är det egentligen som har hänt?" Frågar en av tjejerna.
Jag ser hur Justin känner sig obekväm med frågan, vilket jag också gör.
"Kul att träffa er tjejer, men vi måste gå nu. Hejdå" Säger han och ingronerar frågan.
Ryan, Chaz, Jermey, Justin och jag börjar gå mot bilen. Till min och alla anndras lättnad följer tjejerna inte efter oss.
"Så, vad gör vi nu?" Undrar Justin.
"Kan vi inte dra hem till mej?" Föreslår Ryan. "Ni måste se mitt nya rum!"
"Ja, visst! Pappa kan du köra oss till Ryan?"
"Ja, när vill ni bli hämtade sen då?" Undrar han samtidigt som han rullar ut från parkeringsplatsen.
Justin kastar en snabb blick bak på oss som sitter i baksätet och säger sedan:
"Kan vi höra av oss?"
Ryan har ett ganska stort vitt hus. Direkt när man kommer in ser man en trappa som leder upp till övervåningen.
Vi går en liten rundtur i hela huset, men ännu har jag inte sett något rum som kan vara Ryans.
"Ryan, var är ditt rum?" Undrar jag när vi har gått egenom alla rum på övervåningen.
Han flinar lite åt mej.
"Jag har det bästa rummet. Kom." Säger han och vänder tvärtt och börjar gå ner för trappan.
Vi går egenom vardagsrummet, och mellan vardagsrummet och köket öppnar han en dörr. Han börjar springa ner för trappan som finns bakom den med oss tätt bakom.
Vi kommer ner till en jättefin inreddkällare. Allt går i vitt och grått, det är verkligen super fint!
Här nere har han både tv, dator, steroanläggning och mängder olika tvspel. Men det som drar min uppmärksamhet allra mest är planshen på väggen.
"Vad gulligt, Ryan" Säger Justin och flinar mot postern med honom på väggen.
"Hahah" Skrattar Ryan.
"Kom igen, vi spelar xbox!" Ber Chaz och börjar rota fram kontrollerna.
Killarna sätter sig och spelar medans jag kollar på. Att spela tvspel och sånt är inte riktigt min grej.
"Nej, NEEEEEJJ!" Skriker Chaz. "Vad fan gör den?!"
"Hahah, du har förlorat" Skrattar Justin.
Chaz mumlar något som inte går att höra och lägger kontrollen på bordet.
Jag och Chaz sitter och pratar medans dom anndra spelar.
"Kan inte ni gå och hämta lite godis och dricka?" Undrar Ryan. "Chaz, du vet vart det finns."
"Jaa" Svarar Chaz och reser sig upp. "Kommer du?" Frågar han sedan mej.
Jag fölljer med Chaz och hämtar godis och dricka, hela tiden håller vi på att knuffa in varandra i väggarna. På skoj såklart.
Jag och Chaz kommer tillbaka gapskrattande in i Ryans rum. Men killarna verkar knapp märka att vi kommer tillbaka, dom är väldigt inne i spelet.
Chaz skrattar så mycket så att en del godis faller ur skålen och hamnar på golvet nedanför honom.
"Ska vi inte ha glas också?" Undrar jag samtidigt som jag försöker att inte skratta.
"Jo. Jag kan hämta det!" Säger Chaz och stampar högljudt upp för trappan.
Jag sätter mej ner i soffan igen, men ångrar mej sedan och ställer mej upp och ställer mej bakom ett hörn för att sedan skrämma Chaz när han kommer tillbaka.
"BUUUH!!" Skriker jag och hoppar fram framför honom när han kommer tillbaka. Hela han rycker till så att han nästan tappar glasen han har i handen, och han börjar skrika som en liten tjej.
Justin och Ryan som såg allt börjar skratta åt Chaz.
"Haha, jag trodde nästan att några Beliebers hade kommit hit" Skrattar Ryan.
"Vadå? Så du menar att jag skriker som Justins fans?" Undrar Chaz förskräkt.
Ingen svarar på frågan, utan bara skrattar åt honom, istället börjar vi vräka i oss godis.
"Vem vann spelet?" Frågar jag Justin och Ryan.
"Jag!" Svarar båda två i kör.
Dom kollar konstigt på varandra och bryter sedan ut i gapskratt. Chaz bara skakar på huvudet åt dom och säger:
"Ingen av er vann, jag vann!"
"Haha, du förlorade ju" Säger jag och armbågar honom lite lätt i sidan.
"Precis" Instämmer Ryan och ler hånfullt åt sin kompis.
Efter en stund har vi fått igång en film som alla utan jag och Chaz kollar på. Det vill säga att det bara är Justin och Ryan som kollar.
Jag och Chaz håller på att göra olika tävlingar, typ vem som kan hålla anndan längst, vem som kan få in fläst godisar i munnen sammtidigt och massa anndra töntiga saker. Men vi har hur kul som helst.
"Kan ni två vara tysta i fem minuter?!" Stönar Ryan när vi får ännu ett skrattanfall.
Jag och Chaz struntar fullständigt i Ryan och fortsätter att fjanta oss.
Då och då märker jag att Justin sneglar på oss.
"Okej, vi kör tysta leken!" Säger Chaz som om det var världens bästa idé. "Vi börjar NU!"
Hela tiden sitter han och göra grimaser åt mej för att jag ska börja skratta, och det dröjer inte länge tills jag börjar asgarva.
"Hahaha, du är så söt när du skrattar!" Utbrister Chaz.
"Haha du med"
Då märker jag hur Justin kollar lite extra på oss med ett annsiktsuttryck som jag inte riktigt kan läsa...
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
Love is always love - Del 45
Jag rycker till av hans fråga och vänder mej mot honom. Har han hört vad vi har pratat om...?
"Ingenting" Svarar Jermery och slår Justin vänligt på axeln.
Jag drar en liten suck av lättnad. Jag är så dålig på att ljuga, det känns som om hela jag säger att det är en lögn.
Jermery går ut i köket och jag och Justin går ner till hans rum.
Dagen går verkligen snabbt. Utan att jag vet ordet av det så har klockan blivit halv elva på kvällen.
Dom små har redan gått och lagt sig.
Jag och Justin säger godnatt till alla sen går vi och gör oss iordning för att sedan krypa ner i våra sängar.
"Du?"
"Jaa?" Svarar jag.
"Varför ligger du så långt ifrån mej?" Undrar Justin.
"För att sängen står här?" Säger jag
"Vaför måste du ligga i sängen då?" Undrar Justin. "När du lan ligga på mej"
"På dej?" Säger jag och skrattar lite halvhjärtat. "Misstolk.."
"Haha, men min säng är inte så stor du vet."
"Så därför ska jag ligga på dej?" Undrar jag och kan inte låta bli att skratta åt våran sjukt konstiga konversation.
Han rycker lite på axlarna och flinar stort.
Jag ställer mej upp och rättar till min stora sovtröja innan jag vänder mej mot Justin med ett utmanande leénde på läpparna.
"Så vad säger du om att sova mjukt och bekvämt på självaste Bieber?" Flinar Justin. "Extra pris, bara för dej"
"Haha, vad kostar det då?" Säger jag och skrattar.
"För dej är det gratis älskling"
"Dåså" Säger jag och lägger mej på honom så att mitt huvud vilar mot hans bröstkorg.
"Föresten, det är ingen garanti" Tillägger han snabbt.
"Fan också, jag som tänkte klaga på det är för hårt"
"Haha, det är musklerna vettu" Säger Justin självbelåtet.
"Jaja" Säger jag och blänger på honom åt hans egotrippade kommentar.
Sen knör jag ner mej brevid honom istället och kan lätt konstatera att det var betydligt skönare att ligga brevid honom, men ändå tätt så att våra kroppar är som fast klistrade på varandra.
Jag märker hur Justin kollar på mina läppar.
"Jag vet vad du vill.." Mumlar jag och kysser hans läppar innan han hinner svara. Han kysser mej tillbaka flera gånger innan han sträcker på sin hals och låter mej kyssa den. Och jag riktigt känner hur han ryser till.
Nästa morgon vaknar jag av att jag nästan håller på att rammla ur sängen.
Justin ligger utsträckt med både ben och armar och tar upp i stort sätt hela sängen. Jag sneglar på klockan och konstaterar att jag lika gärna kan väcka honom efter som klockan är såpass mycket.
Men att väcka Justin är inte det enklaste har jag lärt mej. Han bara mumlar något ohörbart och vänder sig om.
"Åh! Justin! Vad ska jag göra för att du ska vakna?" Stönar jag och drar av han täcket.
Men jag får inget svar, bara ett svagt gnyande och Justins hand som desperat letar efter täcket.
Då kommer Justins mormor intraskande i rummet.
"Han är omöjlig!" Klagar jag och pekar på Justin som ligger alldeles död i sängen.
"Jag vet en sak som funkar" Viskar hon och ler. "Justin, jag har gjort pannkakor, kom och ät innan dom tar slut!" Säger hon sedan med lite högre ton.
Jag ser hur Justin rycker till i sängen och sätter sig sedan upp och ser alldeles klarvaken ut.
Både jag och Justins mormor börjar skratta lite tyst.
"Skynda dej nu" Säger hon och med dom orden lämnar hon rummet.
"Ja, precis skynda dej. Jag är hungrig" Säger jag och kastar hans mjukisbyxor till honom. Han drar snabbt på sig dom över kallsongerna och sen drar han på sig en T-shirt som det står 'I ♥ My Girlfriend' på.
"Söt tröja" Säger jag och pekar på hans mage.
"Haha. Du är söt" Säger han och blinkar lite åt mej.
Påväg upp för trappan kan jag känna den ljuva doften av nygräddade pannkakor.
Efter att vi har ätit oss proppmätta på pannkakor och gjort oss iordning är det dags att åka till hockeytävlingen.
"Är ni klara? Vi måste åka nu" Säger Jermery till mej och Justin.
"Åka vart?" Undrar Justin lite förvirrat
Jermery flinar lite mot sin son.
"Överraskning Justin, du får se" Säger han.
"Va?" Utbrister han. "Vet du vad det är?" Undrar han vänt mot mej.
Jag nickar och ler som svar på frågan. Och jag märker att det bara får honom att bli ännu mer nyfiken. Det förvånar mej faktiskt att han inte har kommit på någonting än.
Vi hoppar in i bilen och börjar våran färd mot hockeytävlingen.
Jazzy, Jaxon och Justins mormor och morfar stannar hemma.
"Jag har det!" Utbrister Justin efter att vi har åkt ungefär halva vägen. "Vi ska till Ryans och Chaz hockeytävling, eller hur?"
Både jag och Jermery sitter tysta en stund utan att svara på hans fråga.
"Du får se, vi säger ingenting" Säger Jermery tillslut.
"Jaja, säg inget då. Jag är nästan säker på att det är det i alla fall" Säger Justin och ler nöjt.
En stund senare kommer vi fram till en nästan fullsatt arena.
"Jag sa ju det!" Säger Justin när vi går in genom portarna till arenan.
Vi går och sätter oss på några lediga platser längst fram på läktarna. Man kan ju säga att vi drar många blickar till oss, men ännu är det ingen som har frågat om atougraf eller något sådant. Men det kommer väll, det är ju bara en tidsfråga.
Alla lagen åker ut på isen, och bland alla spelare ser jag två stycken som jag känner igen.
"WOOHOO, RYAN OCH CHAZ!!" Skriker Justin och viftar med händerna för att som ska se honom.
När dom har fått syn på oss åker dom fram och hälsar på oss.
"Ni kommer äga ut alla här" Konstaterar Justin när dom har gjort sitt speciella handslag.
"Så klart!" Säger Ryan och ler. "Jennie, det var längesen man såg dej" Säger han sedan.
"Nej, inte så värst" Säger Chaz och ler mot mej.
Jag vet precis vad Chaz menar. Visst, det var längesen vi sågs. Men vi 'ses' ju lite då och då på sms. Vilket jag inte gör med Ryan.
"Haha, på sms ja" Säger jag och flinar.
"Brukar ni smsa?" Undrar Ryan lite förvånat och Justin instämmer.
"Ja, jag och Jennie är polare" Säger Chaz och slår sin kompis lätt i ryggen.
"Föresten, jag hörde om det som har hänt.." Börjar Ryan, men blir avbryten av Justin som säger att det är okej. Han verkar inte villja prata om det, vilket inte jag heller vill. Jag har nästan lyckas förtränga det.
"Ryan och Chaz, kom hit." Ropar någon en bit längre bort som mycket väl kan vara deras tränare.
"Vi syns sen va?" Undrar Chaz riktakt mot mej och Justin.
"Ja, så klart. Lycka till nu" Svarar Justin och sen åker dom iväg över isen.
Tävlingen går riktigt bra för Ryan och Chaz lag. Dom är två riktigt duktiga spelare, i mina ögon i alla fall.
In i det sista är det riktigt spännande, så spännande så att Justin nervöst sitter och biter på naglarna.
Det är endast några få sekunder kvar av tävlingen när någon i deras lag passar Ryan så att han kan sätta det avgörande målet.
Både jag, Justin och Jermery flyger upp från våra platser och applåderar och jublar högt. Vilket många anndra också gör.
Killarna åker iväg från banan på sina skridskor för att duscha och vi går ut till entrén för att möta upp Ryan och Chaz när dom är klara.
Efter en stund kommer dom ut, nyduschade och glada.
Den här gången kan dom kramas riktigt utan att ha den där väggen ivägen. Även jag får en kram från dom.
"Grattis till vinnsten! Ni var jättegrymma!" Säger Justin.
Då får jag syn på något. Tjejernas skrik skär i öronen och dom börjar stormma emot oss...
KOMMENTERA! :D
Har studiedag imorgon, kanske blir två delar då :) Kan inte lova någonting, men jag ska göra mitt bästa.
Jag älskar feedback så snälla kommentera, då gör du mej glad serru ;d
PeaceN'Love
Love is always love - Del 44
Jag känner igen det från bilder som jag har sett på internet. Det är ett ganska litet mysigt rum.
Och det är en board runt hela rummet som det står 'Toronto' och 'Maple Leafs' på.
Och allt är blått och vitt.
Han har många olika priser på en hylla och även uppsatt på väggen...
Medans jag kollar runt i rummet slänger sig Justin i sängen. Som han nästan alltid brukar göra.
Jag märker att han kollar väldigt på mej.
"Vad är det?" Undrar jag och vänder mej mot honom.
"Kom" Säger han och ler mot mej.
Han sätter sig upp i sängen och jag sätter mej brevid honom.
Jag sitter länge och väntar på att han ska säga något, men han bara sitter där och kollar på mej.
"Men vad?!" Frågar jag lite irriterat, men ändå kan jag inte låta bli att skratta till lite.
"Men vad?!" Citerar han mej med löjlig röst.
"Men vad är det?" Förtydligar jag och försöker att se allvarlig ut. Vilket jag nog inte lyckas med.
Han ler och slickar sig runt sin mun samtidigt om hans blick glider ner till mina läppar. Jag ler lite för mej själv och vet precis vad det är han tänker på. Och innan jag hinner reagera känner jag hans mjuka och något fuktiga läppar pressas mot mina.
Jag besvarar kyssen som blir allt mer och mer panssionerad. Jag ryser till när Justin tar sin hand och drar den genom mitt hår.
Jag avslutar kyssen och kollar in i hans bruna ögon och även denna gången är jag nära på att drunkna i dom.
Jag slänger mej i sängen med huvudet före och tvingar mej själv att inte totallt smällta av hans blick.
"Justin, du gör mej fortfarande alldeles knäsvag, varje gång jag stirrar in i dina ögon så bokstavligen smällter jag!" Säger jag med huvudet nerborrat i hans kudde.
Jag kan riktigt höra att han ler och jag känner hur han sätter sig lätt på mina lår. Sen tar han försiktigt bort mitt hår från nacken och lägger allt åt ena sidan.
Sen böjer han sig fram och kysser mej lätt flera gånger i nacken. Vilket får mej att rysa till av behag.
Efter en stund känner jag hur trycket lättar över mina lår och förstår att han måste ha gått av mej. Jag stryker bort lite hår som hamnat i annsiktet och sen kollar jag upp, och det första jag ser är Justins bländande leénde, som sedan övergår i ett litet gulligt skratt.
"Vänta lite" Säger han och reser snabbt upp ur sängen med ett litet flin i ansiktet.
Jag sätter mej upp för att se vad han gör. Han börjar att rota runt i sin väska.
Efter en stund får han upp något, men jag ser inte vad det är eftersom han sitter ivägen. Och det verkar inte som om det är meningen att jag ska se det heller, för så fort han rest sig upp tar han det har han har i handen och gömmer det bakom ryggen.
"Vad har du där?" Frågar jag nyfiket och försöker se vad det är han gömmer.
"Tänk snabbt" Säger han och i samma sekund kommer det en Red Bull flygande emot mej.
Jag skriker till, och av ren reflex fångar jag den.
"Biebz har alltid minst en Red Bull till hands" Säger han och flinar.
"Haha, så att du ska kunna flyga iväg med dina Red Bull vingar eller?" Säger jag och skrattar.
"Haha. Precis!"
"Och så ger du den till mej? Tänk om jag flyger ifrån dej"
"I så fall flyger jag med dej, tro inte att du får hela själv. Vi delar på den, jag råkade dricka upp den anndra i flyget när du sov." Säger han och blinkar mot mej.
Sen tar han drickan ifrån mej och öppnar den och tar två jätte klunkar ifrån den, sen räcker han över den till mej.
"Tack för att du sparade något" Säger jag och ler ironiskt.
Jag dricker en klunk, och då ska såklart Justin jävlas med mej och slå på burken så att hälften av drickan hamnar i mitt knä.
Jag kollar mordiskt på honom men han bara skrattar. Och det smittar av sig för efter en stund sitter även jag där och skrattar.
Lagom till vi har hjälpts åt att torka bort drickan från mitt knä ropar Justins mormor att maten är klar.
Justin springer som ett litet barn upp för trappan.
Vi sätter oss runt bordet med dom anndra, det doftar gott av ris och kyckling.
Och det smakar väldigt gott för den delen också.
Vi sitter länge och pratar och äter och har det jätte trevligt. Men efter en stund börjar Jaxon få nog, så jag och Justin får som uppgift att gå och natta honom.
"Jag vill leka" Är det första Jazzy säger när vi kommer tillbaka.
Jag och Justin tar med henne till vardagsrummet där det ligger dockor utspritt över hela golvet.
Jag flinar och plockar upp en docka från golvet och håller upp den framför Justin.
"Haha, Jazzy gillar faktiskt att leka med den. Eller hur Jazzy?" Försvarar Justin sig.
Jazzy bara kollar konstigt på honom, men när hon får syn på dockan reser hon sig upp från golvet och springer fram och tar dockan med ett leénde på läpparna.
"Min bror" Säger hon glatt och håller fram Justin-dockan framför mej.
Både jag och Justin börjar skratta, och bara för att vi skrattar gör Jazmyn det med.
Vi sitter en stund och leker med Jazzy. Och till min glädje verkar hon gilla mej.
"Jag går bara på toa" Säger Justin och försvinner ut från vardagsrummet.
Jazzy verkar inte ens märka att han försvunnit utan hon sitter lika glatt kvar och leker.
Jag är så inne i lekandet med Jazmyn så att jag knappt märket att Justin står i dörröppningen och kollar på oss.
Han ler mot mej när han märker att jag har sett honom.
"Du skulle bli en bra mamma." Säger han och kommer och pussar mej lätt på kinden.
Jag ler åt komplimangen och tar emot en docka som Jazzy räcker mej.
"Jazzy?" Säger Justin. "Du ska gå och lägga dej nu"
Hon sträcker på armarna vilket betyder att Justin ska bära upp henne.
"Jag trodde hon skulle protestera" Viskar Justin till mej när han har fått upp henne i sin famn.
Resten av kvällen spelar alla spel tillsammans. Justin är verkligen en vinnarskalle och han tar verkligen spelet på största blodiga allvar.
"YEEEEEEEES!" Skriker han högt när han tillslut vinner hela spelet.
"Sch! Väck inte Jaxon och Jazmyn" Säger Jermery och tar pekfingret framför munnen.
"Bara för att inte du vann" Säger Justin och flinar.
Jermery bara blänger på honom.
"Justin, jag har bäddat där nere." Upplyser Justin mormor oss om. "Föresten, är det inte bra att du dricker så mycket Red Bull" Säger hon sedan.
Då får både jag och Justin svårt att hålla oss för skratt så vi säger fort godnatt till alla och sen går vi ner till Justins rum.
Och som sagt var så står där en extra ihopfällbar säng på golvet.
Vi ligger och bara pratar med varandra långt in på småtimmarna. Jag kan verkligen prata om allt med Justin, han är så lättsam och han lyssnar och förstår.
Det är en sak som jag har insett, och det är att han inte bara är min pojkvän utan även min bästa vän.
"Du, Jennie.." Börjar Justin.
"Ja?"
"Om inte du hade träffat mej, vad tror du att du hade gjort då?" Undrar han. Jag blir lite överväldigad av frågan, jag har faktiskt inte tänkt på det så mycket.
"Jag vet faktiskt inte.." Svarar jag. "Levt ett normalt och nog inte lika galet liv anntar jag. Det är svårt att föreställa mej ett liv utan dej."
Jag ser hur han ler lite svagt mot mej i mörkret.
"Du då? Om inte du hade träffat mej" Säger jag.
"Jag hade väll fortsätt som vanligt med min karriär. Men jag hade hittat dej tillslut ändå. För den rätta hittar man alltid, och du är den rätta"
"Naww" Säger jag och böjer mej fram och kysser honom.
Sen lägger jag mej ner och blundar och när jag öppnar ögonen igen gör det ont i ögonen av det plötsliga ljuset som lysser in i rummet.
"Godmorgon" Säger Justin.
"Godmorgon" Svarar jag trött och drar handen genom mitt toviga hår.
Efter frukosten går jag och Justin ut på gården. Han insisterar på att få lära mej att åka skateboard fast jag redan nu vet att jag aldrig kommer klara det.
"Men du kan ju inte veta om du aldrig har provat" Säger Justin och tar fram en skateboard och börjar åka på den.
Han åker runt lite och göra några trix och sen åker han och stannar brädan perfekt framför mej.
"Nu är det din tur, baby"
Jag suckar och ler samtidigt.
Jag låter honom visa mej hur man gör. Men jag har till och med problem med att kunna stå på brädan när den rullar utan att vingla.
Men efter en stund klarar jag faktiskt till och med att svänga och bromsa.
"Bra! Jag sa ju att det skulle gå. Never say never" Brömer Justin. "Jag kan lära dig ett trix också, det enklaste"
Han visar några gånger hur jag ska göra, men när det är min tur att prova börjar det regna.
Det märks verkligen att det är höst. Alla träd har tappat alla löv och tempraturen verkar bara sjunka och sjunka för varje dag som går.
Och regnet blir min räddning från att slippa åka mer skateboard, även om det dock var ganska kul.
"Vem smsar du med?" Undrar jag när vi kommit in och fått av oss ytterkläderna och sånt.
"Ryan" Svarar Justin och stoppar undan mobilen igen.
Just det, Ryan och Chaz och den där hockey tävlingen. Har Jermey glömt bort den?
Och precis när jag tänker det kommer Jermey ut i hallen där vi står och Justin försvinner in i köket.
"Hur blir det med den där hockey tävlingen imorgon?" Undrar jag så tyst jag kan.
"Jag tänkte prata lite med dej om det." Svarar Jermey. Han hade inte glömt det ändå. "Den börjar klockan ett imorgon och håller på till tre någon gång. Ryan och Chaz vet redan att vi kommer så dom är beredda. Du behöver i stort sätt inte göra någonting, förutom att inte avslöja något vill säga." Informerar han.
"Vad pratar ni om?" Undrar Justin som nu har kommit ut i hallen
Jag rycker till av hans fråga och vänder mej mot honom. Har han hört vad vi har pratat om...?
KOMMENTERA! :D
UPDATE: Jag vet inte varför bilden och sträcket hamnar här nere. Jag håller på att försöka och få det rätt, men när jag trycker på publicera hamnar det ändå här nere. :S
Ni lär ju märka när jag har fixat de :P
PeaceN'Love
Love is always love - Del 43
"Haha, jag håller med. Jag har inte träffat dom på jättelänge"
Sen är samtalet i full gång om alla roliga minnen Justin har med sina syskon och sin pappa...
När vi är klara med frukosten är klockan redan för mycket och vi är tvugna att skynda oss för att komma till polisstaionen.
Jag får en känsla av déjá vú i hela kroppen när vi går in genom portarna till polishuset. Känslan som jag har i magen är så välbekant från förra gången vi var på förhör.
Men från skillnad från förra gången tar detta förhöret mycket längre tid. Dom vill veta minsta lilla detalj. Jag gör mitt bästa för att minnas så mycket som möjligt.
Jag sitter länge och tvekar på om han verkligen hade en tattuering på sin arm. Men sen bestämmer jag mej för att han nog hade det, men jag har ingen aning om vad den föreställde.
Polisen verkar nöjd med det som jag har berättad, så jag får gå och sen är det Justins tur.
"Jennie, kan jag få prata med dej lite?" Undrar Jeremy när jag precis är påväg att sätta mej ner brevid mamma i en soffa.
"Visst" Svarar jag och hejdar mej att sätta mej ner och följer med Jeremy.
Vi stannar strax innan utgången.
"Du har väll träffat Justins kompisar Ryan och Chaz?" Undrar han.
"Ja, för ganska längesen" Svarar jag och fattar inte riktigt vart han vill komma.
"Okej. Dom har iallafall en stor hockey tävling alldeles snart, i övermorgon faktiskt. Så jag tänkte överrsaka Justin och ta med honom dit och kolla på den. Jag vet att han gärna vill se den." Säger han och kollar på mej. "Men jag vet att han vill träffa Jazzy och Jaxon också, som hans mormor och morfar är barnvakt åt just nu. Så jag tänkte att vi åker till dom, då är det ju mycket närmare till tävlingen också"
"Okej" Säger jag och nickar.
"Så spela gärna med, och avslöja ingenting för Justin"
"Men Justin är smart, tror du inte att han kommer fatta om vi åker till Canada?" Undrar jag.
Jermery ser lite osäker ut men han säger att i så fall gör det ingenting för han kommer ändå bli glad över att få se sina vänner igen.
Och jag kan inte annat än att hålla med.
En stund senare är Justin också klar och vi kan äntligen åka hem.
Men vi stannar inte så länge, men länge nog så att jag har tid och packa saker jag behöver ha med mej och sådant.
Sen åker jag, Justin och Jermery till flygplatsen.
Justin verkar glad över att snart få träffa sina syskon och sin mormor och morfar igen.
Flygresan tar inte så lång tid. Jag sover nästan halva vägen och utan att jag vet ordet av det så är det dags att landa på flygplatsen i Canada.
Sen är det där med att hitta sina väskor. Och tänk att alltid ens egna väskor ska vara nästan sist.
"Jennie här är din väska" Säger Justin och räcker mej min fullpackade väska.
Jag ler och tar emot väskan och en stund senare är vi påväg till Justins mormor och morfar.
Stämningen är på topp i bilen, alla tre sitter och sjunger med till låtarna på radion.
Efter att vi har sjungt med i Chris Browns låt Yeah x3 kommer det en mycket, mycket välbekant låt.
"Pappa, sänk" Ber Justin.
Jag kollar stort på honom.
"Nej, höj!" Säger jag och börjar sjunga med till somebody to love som spelas på radion.
Justin suckar och ler lite mot mej. Jag kan inte förstå varför han vill sänka. Men det kanske är för att det typ känns konstigt att höra sig själv på radion?
Jermery varken höjer eller sänker volymen, han låter den vara densamma som förut.
Jag sitter och sjunger med till hela låten och Justin bara sitter och grejar med sin iPhone. Antagligen är han ute på twitter och facebook.
Efter drygt en halvtimme svänger vi in på en grageuppfart till ett ganska normal stort hus.
Justins mormor och morfar måste ha hört att vi kom för precis när vi klivit ur bilen kommer du utrusande från huset. Och efter dom kommer det en skällande liten hund. Jag förstår att det måste vara Justins hund Sammy.
Justin kramar om sina morföräldrar samtidigt. Och sen hälsar han på Sammy.
"Hej, Jennie! Äntligen får vi träffa dej" Säger Justins mormor och ger mej en kram.
"Vart är Jazzy och Jaxon?" Undrar Justin och är redan påväg in.
"Dom sitter inne i vardagsrummet och leker" Svarar Justins morfar och alla går in i huset.
Jazmyn får ett stort leénde i hela annsiktet när hon får syn på Justin.
Justin springer fram och bär uppe henne i sin famn, men Jaxon sitter lika lungt kvar och leker med en liten leksaks bil och verkar inte riktigt fatta varför Jazzy är så glad.
"Hej, Jazzy, har du saknat mej?" Säger Justin med sin 'småbarnsröst'
Hon nickar och kollar lite blygt på mej.
"Detta är Jennie, hon är min flickvän. Säg hej" Säger Justin och pekar på mej.
"Hej." Säger hon blygt.
"Hej" Svarar jag och ler mot henne. Hon är så söt.
"Justin, ni sover väll nere i ditt rum eller?" Undrar Justins mormor.
"Ja, visst. Ska vi bära ner grejerna nu eller?"
"Ja, kom upp och ät sen bara. Maten är klar om 20minuter." Svarar hon.
Justin säger hej till Jaxon, fast han verkar mest av allt vilja fortsätta leka med sin bil.
Sen går vi ner till Justins rum.
Jag känner igen det från bilder som jag har sett på internet. Det är ett ganska litet mysigt rum.
Och det är en board runt hela rummet som det står 'Toronto' och 'Maple Leafs' på.
Och allt är blått och vitt.
Han har många olika priser på en hylla och även uppsatt på väggen...
KOMMENTERA! :D
Dålig och kort del, I know.
Verkligen förlåt för så sjukt dålig uppdatering. Men det är så mycket nu. Läxoroch sånt, sen så har det varit väldigt stressigt för jag skulle hitta praoplats och det gick inte så bra. Men det är löst nu som tur är :)
Sen så är jag sjukt sugen på att börja på en ny novell. (Men lugn jag ska skriva klart denna först, i del 50 blir det ett slut) Har redan planerat lite vad som ska hända i den nya novellen. Ska bli jättekul att dela med mej av den sen :)
PeaceN'Love
Love is always love - Del 42
"Ni båda ser trötta ut" Konstaterar mamma och kollar på mej och Justin efter att vi, eller mest dom vuxna, suttit och diskuterat saker och ting en stund. "Det är okej, att ni går och sover en stund"
Jag ger mamma och pappa varsin kram innan jag och Justin går uppför trappan och sen mot min säng...
"Det kommer att lösa sig. Jag lovar" Säger Justin när vi har lagt oss ner i sängen.
"Hur kan du lova det?" Undrar jag.
Han svarar inte utan bara ler lite svagt mot mej. Sen pussar han mej lite lätt på kinden innan han släcker min sänglampa.
Men det är svårt att komma till ro och sova efter allting som har hänt. Tankarna bara far runt i huvudet.
Justin verkar inte heller kunna sova för han vänder och vrider på sig hela tiden.
"Justin kan du ligga still?" Undrar jag och drar till mej täcket som har fart iväg.
"Förlåt" Mumlar han tyst och vänder sig om en sista gång sen ligger han still. Men det varar inte länge, kanske typ 10 minuter?
"Jennie, sover du?" Undrar han efter ytterligare en kvart.
"Nej, det är svårt så som du håller på" Viskar jag och öppnar ögonen och ler lite svagt mot honom i mörkret.
"Förlåt, men det går verkligen inte att sova. Jag brukar tycka att din säng är skön..-"
"Kom här" Avbryter jag honom och öppnar upp min famn. Jag kan ana att han ler mot mej och sen kryper han upp i min famn och jag slår armarna runt honom.
Efter en stund tror jag verkligen att han har somnat för han andas sådär tungt och hans mun är vidöppen. Själv har jag fortfarande svårt att somna. Fastän jag är trött så är det nästintill omöjligt, konstigt nog.
"Gud vad varmt det är" Stönar Justin och puttar bort täcket. Han hade visst inte somnat. Det kanske var pågrund av värmen som han handades så tungt.
Jag kollar på honom i smyg när han går upp ur sängen och tar av sig tröjan och byxorna. Sen ställer han sig vid fönstret och bara kollar ut en lång stund.
"Vad kollar du på?" Undrar jag.
Men det kommer ingen reaktion ifrån honom fastän jag vet att han egentligen har hört vad jag sa.
"Hallå? Vad kollar du på?" Upprepar jag och sätter mej upp i sängen, men en än gång får jag inget svar. Man kan nästan tro att han har somnat där. Med öppna ögon i så fall, men ändå.
Jag går upp ur sängen och ställer mej brevid honom och kollar också ut genom fönstret. Och då ser jag det som han kollar på. Nedanför precis på gatan står det två polisbilar och det går runt poliser lite överallt. En polis står och pratar med mamma.
Gråter hon? Det ser ut så i alla fall för hon håller händerna för annsiktet, men det är svårt att avgöra när det är så mörkt och ifrån detta avståndet.
"Vad händer?" Undrar jag oroligt.
"Jag vet inte" Säger Justin och rycker på axlarna. "Dom kanske bara skydar oss typ"
Jag drar en lättad suck och försöker tänka possitivt, dom är säkert bara här för att hjälpa oss.
"Vem är det där?" Undrar jag och pekar ut genom fönstret. "Vänta.. är inte det din pappa?"
"Va? Jo.. vad gör han här?" Säger han och får helt plötsligt väldigt brottom. Han hoppar först i sina jeans som ligger utslängda på golvet och sen tar han på sig tröjan så snabbt så att den hamnar ut och in.
"Kom!" Säger han och tar tag min arm och drar med sig mej.
Båda två springer ner för trappan och är nära på att krocka med Jermy när vi svänger runt hörnet till köket.
Justin spricker upp i världens störta leénde när han ser vem som står framför honom och sen slänger han sig i armarna på sin pappa.
"Pappa vad gör du här?"
Efter en stund sitter Jag, Justin, Pattie, Jermy, Scooter, Usher, mina föräldrar och en manlig och en kvinnlig polis runt köksbordet.
"Vi skulle villja ta in er på förhör" Säger den manlig polisen och kollar på mej och Justin.
"Okej, när då?" Undrar Justin.
"Inte förren imorgon, det börjar bli sent"
Sen vänder sig Pattie mot mej och Justin.
"Har ni sovit?" Undrar hon.
"Nja, det var ganska svårt att somna. Men vi har i alla fall vilat lite." Svarar jag.
Hon nickar nöjt mot oss och sen är det Jermys tur att prata.
"Justin, vad skulle du säga om att komma och hälsa på oss ett tag?"
"Ja! Det skulle vara jätekul. Men jag kan inte bara lämna allt" Säger han och kollar menande på mej.
Då ler Jermy bara och säger:
"Det är klart att Jennie också får följa med"
Och sen är det bestämt. Jag och Justin åker med Jermy hem imrogon eftermiddag när vi har blivit förhörda.
Jag tycker det ska bli jättekul att får träffa Justins småskyskon och att lära känna Jermy mera. Men framför allt är det skönt att komma bort från allt det hära. Att lämna allt det här bakom sig och låta poliserna sköta det här.
Det borde ju inte vara så svårt.
Nästa morgon vaknar jag helt ensam i sängen. Vart är Justin?
Jag går upp och tar på mej morgonrocken och sen smyger jag försiktigt ner för trappan. När jag har kommit hlalvvägs hör jag dämpade röster som pratar. Det låter som om dom kommer ifrån köket.
Jag kikar försiktigt in och får syn på Justin och Scooter som står och pratar med varandra.
"Lugna ner dej. Både du och jag vet att detta är det bästa. Du kan inte kontrolera allt, överlämna detta till proffsen och ta lite paus och umgås med flickvännen och familjen. Dina fans kommer att förstå, tro mej"
Säger Scooter.
"Jaja, du har rätt" Säger Justin med en suck och vänder på sig och börjar gå mot mitt håll.
Jag låtsas som ingenting och låtsas som om jag precis gått ner.
"Hej vad gör ni?" Undrar jag när jag nästan håller på att krocka med Justin.
"Nej, ingenting. Vi pratade bara lite. Vad gör du uppe?"
Jag rycker lite lätt på axlarna och kastar en snabb blick på klockan som visar fem över åtta.
"Jennie tycker du att Justin sviker sina fans om han åker med sin pappa några dagar?" Undrar Scooter.
"Nej, det tycker jag inte. Justin du är värd att få vila lite, speciellt efter allt som har hänt."
Grejen med Justin är att han alltid vill göra sina fans glada, han älskar dom verkligen. Men ibland verkar det som om han inte fattar att han måste få vila och bara ta det lungt ett tag.
Scooter ler nöjt mot mej och sen säger han åt oss att det nog är bäst att vi går och försöker sova lite till så att vi orkar med dom där förhören imorgon.
Jag och Justin går hand i hand upp för trappan och försöker gå så tyst vi bara kan förbi dom anndra rummen där bland annat Jermy, Usher och Pattie sover.
Det känns konstigt att alla dom övernattar hos oss, men det känns också väldigt tryggt.
Jag tar av mej morgonrocken och sen lägger jag mej brevid Justin som redan ligger i sängen.
Jag och Justin är dom som sover längst sen. Vi båda vaknar någon gång runt tolv tiden och då har redan alla andra ätit frukost. Mamma och Pattie har till och med hunnit att ta en promenad.
Men jag har ingenting emot att äta frukost med bara Justin.
"Tror du att dom kommer hitta honom?" Undrar jag när vi har suttit oss vid bordet med varsin tallrik flingor.
"Nej, jag vet" Svarar Justin och ler.
"Okej. Jag vet inte, men jag hoppas. Föresten ska det bli jättekul att träffa dina småskyskon"
"Haha, jag håller med. Jag har inte träffat dom på jättelänge"
Sen är samtalet i full gång om alla roliga minnen Justin har med sina syskon och sin pappa...
KOMMENTERA! :D
Jag vet att uppdateringen är kass, men ni får helt enkelt acceptera det, för jag hinner inte med.
Men jag försöker så gott jag kan.
Men kommentera mycket, så kan ni vara säkra på att ni kommer få en del fortare. :)
Kan jag få över 10 kommentarer på denna delen från olika IP ? Värt ett försök ;)
PeaceN'Love
Svar på kommentar :)
| Svarten97 om Love is always love - Del 41: bra kapitel, men vad kommer den femte att gör?! damn girl you are making my head blow... haha Btw. tycker du att justin har förändrats? http://a.yfrog.com/img614/5581/uhbps.jpg Svar: Jo, jag tycker nog faktiskt att han har förändrats lite. Men det gör ju alla? Det där är bara en bild, men visst man tycker ju att han i alla fall skulle kunnat le lite i alla fall på den nedersta. Vissa säger att dom saknar den flummiga och oseriösa Justin som skojar hela tiden, så som han var förr. Men nu är han 17 år och då kan man inte längre bete sig som typ 13. Och han skojar faktiskt fortfarande :) Och nu har han ju varit känd ett tag och jag tror att man uppskattar saker och ting mer i början. Om ni fattar vad jag menar? Nu är han ju typ van vid allt detta. Och man kan faktiskt inte vara glad och le käkarna ur led hela tiden. Många tror att det är Selenas fel, det tror inte jag. Jag har alltid gillat Selena och hon verkar som en jättebra tjej. Om hon gör Justin lycklig så go for it! Dom är jättesöta tillsammans! :) Det var vad jag tyckte, det finns säkert folk som är emot mej. PeaceN'Love |
01 Mars, 20:58 |
Love is always love - Del 41
Jag flyger upp från soffan och springer och låser ytterdörren. Och sen med Justin tätt efter mej springer jag upp till mitt rum och öppnar fönstret för att välta ner stegen, så att han inte ska kunna klättra upp för den. Sen stänger jag noga fönstret igen.
Jag kontrollerar så att alla fönster och dörrar som leder utåt är stängda och låsta ordentligt...
"Vi borde nog ringa polisen i alla fall." Säger Justin och kollar sig oroligt omkring.
"Nej" Säger jag samtidigt som jag går ut i halen och kollar ut genom fönstret, men det är helt tomt utanför.
"Men du är rädd. Och det är jag med. Vem vet vad han hittar på för något!"
Jag bara suckar och vet inte riktigt vad jag ska säga.
"Tänk om han gör något med mamma?!" Säger Justin och kollar stort på mej.
"Varför skulle han göra det? Han har hela tiden sagt att det är dej han kommer skada" Säger jag och försöker låta positivt, vilket är väldigt dumt eftersom inget med det här är positivt.
"Ja men nu är jag här med dej och tänk om dom typ kommer ivägen, eller nåt.."
När han säger det så, så kan jag faktiskt erkänna att det ligger någonting i det han säger.
Men vi ringer ändå inte polisen utan bara sitter i tvsoffan och väntar. Väntar på att någonting ska hända?
Jag vet inte. Men ingenting händer på flera timmar i alla fall.
"Mamma och dom anndra borde vara framme snart" Säger Justin och kollar på klockan på sin mobil.
Och fem sekunder senare hör vi hur en bil kör upp för garageuppfarten. Och inte långt efter det knackar det på dörren.
Vi går och öppnar och utanför står en lagom sur Pattie, med Scooter och Usher bakom sig. Men hon är nog även väldigt orolig. Jag tror hon vet att Justin inte skulle åka iväg bara sådär om det inte var något väldigt viktigt.
"Vart är dom andra?" Undrar Justin och ger sin mamma en kram.
"Dom andra är kvar, vi kan ju inte bara lämna alla saker och så" Svarar Pattie.
"Men nu måste ni faktiskt berätta vad det är som pågår här! Jag hoppas att det är något allvarligt, Justin du hade faktiskt en viktig intervju imorgon och vi skulle ju öva på..-" Säger Scooter men han blir avbryten mitt i meningen av Justin.
"Jaja. Jag vet! Det är allvarligt, jätte allvarligt. Men stäng dörren och kom in" Säger han och alla tre gör som han säger och sen stänger dom dörren efter sig. Jag är snabbt där och låser efter dom. Då ser jag hur Pattie kollar lite konstigt på mej, men jag bryr mej inte om det.
"Vi kan väll sätta oss i köket" Föreslår jag och börjar visa vägen dit.
När alla har slått sig ner på var sin stol börjar Justin nervöst att prata.
"Jo, det är så att Jennie..-" Han gör en lite paus, och jag ser hur Scooter kollar stort på mej.
"Åh man!" Utbrister han. "Säg inte att du är med barn?!" Säger han och kollar på mej och sen vänder han sig mot Justin igen. "Är det det du försöker säga?"
"Va?!" Utbrister Pattie och Usher samtidigt.
"Jag hoppas att du skojar med mej nu!" Säger Justin. "Nej hon är inte gravid! Låt mej prata klart!"
Alla drar en suck av lättnad och sen låter dom Justin prata utan att avbryta.
"Jag kanske ska ta det från början istället. Ni vet dom där killarna som skada dej mamma? Och som gav mej den där fläskläppen?" Börjar han och Pattie nickar.
"Jo, alltså, Du såg bara fyra, eller hur?" Hon nickar ännu en gång. "Och jag sa ju att jag såg fem. Och ja, jag hade rätt." Sen avbryter han sig själv och kollar på mej. "Det är kanske bäst att du förklarar detta, det var ju du som var med om det"
Jag nickar lite lätt och drar efter andan innan jag börjar med ganska ostabil röst att berätta.
Jag berättar allt från hela första början den gånger när jag tappa bort mej i New York och bad den där killen om hjälp som senare visade sig vara 'den femte'.
Alla lyssnar med häpna miner i annsiktet och när jag är klar med just den delen skakar Usher bryskt på huvudet och ser riktigt arg ut.
"Jag sa ingenting till Justin eftersom han hotade mej och jag vågade inte. Sen så åkte vi hem, och på något sätt lyckades han få reda på det. För sen höll han på att ringa hela tiden, så han har fått tag i mitt mobil nummer också." Säger jag. Jag har harklar mej lite och fortsätter sedan. "Han sa att han ville prata med mej och jag sa att jag inte längre var i New York, men det visste han ju redan. Och han sa att om jag kom så lovade han att inte skada Justin." Jag slänger en snabb blick på Justin som sitter sammanbitet och lyssnar. Sen fortsätter jag. "Så det kändes som om jag inte hade något val. Jag gick till en park här i närheten och träffade honom. Men då hade han tydligen ångrat sig och ville inte längre prata." Jag tystnar en stund eftersom det känns som om min röst inte håller längre, då verkar Justin förstå att jag behöver hjälp.
"Han började istället säga hur snygg hon var, han kysste henne och taffsade. Mot hennes villja förstås. Det gick till och med så långt så att han försökte klä av både henne och sig själv." Säger Justin sammanbitet.
"Jag lyckades knuffa bort honom och springa där ifrån. Sen ringde jag Justin direkt" Säger jag och känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken. "Jag vet att jag gjorde fel som inte sa något tidigare. Jag känner mej så dum som lät detta pågå. Allt detta hände igår kväll"
Nu låter jag bara tårarna rinna ner för min kind utan att bry mej om det.
"Men lilla gumman" Säger Pattie och kommer runt bordet och kramar mej hårt. Hon håller om mej länge och viskar tyst i mitt öra att det kommer lösa sig och bli bra igen.
"Han ringde för några timmar sen också" Säger Justin. "Vad var det han sa Jennie?"
"Att det var mitt val att blanda i dej och att det inte var smart. Och så sa han att det var hans tur att spela nu eller något sånt" Säger jag.
Scooter har försvunnit ut från rummet och jag hör att han står i hallen och pratar allvarligt med någon i sin mobil. Jag kan gissa på att det är mina föräldrar.
Efter en stund kommer han tillbaka.
"Jennie, jag har pratat med dina föräldrar. Dom är snart hemma." Säger han och kollar på mej.
För att visa att jag har försått nickar jag.
"Du och Justin behöver inte bry er mer om detta. Det är ingenting för er, vi kommer lösa detta. Men jag tror att dina föräldrar vill prata med dej sen" Säger han sedan och ler lite svagt.
"Har du berättat för dom?" Undrar jag.
"Ja, lite kortfattat bara" Svarar han. "
Det dröjer inte alls lång tid innan mamma och pappa är hemma. Båda två verkar väldigt oroliga.
Vi sätter oss ner ännu en gång runt köksbordet och jag får med hjälp av dom andra att berätta allt igen eftersom jag knappt kan prata på grund av alla tårar som kommer hela tiden utan att jag kan hjälpa det.
"Ni båda ser trötta ut" Konstaterar mamma och kollar på mej och Justin efter att vi, eller mest dom vuxna, suttit och diskuterat saker och ting en stund. "Det är okej, att ni går och sover en stund"
Jag ger mamma och pappa varsin kram innan jag och Justin går uppför trappan och sen mot min säng...
KOMMENTERA! :D
Idag fyller Justin hela 17år! megastort GRATTIS till honom :) <3
PeaceN'(Bieber)Love
