Love is always love - Del 43

"Okej. Jag vet inte, men jag hoppas. Föresten ska det bli jättekul att träffa dina småskyskon"
"Haha, jag håller med. Jag har inte träffat dom på jättelänge"
Sen är samtalet i full gång om alla roliga minnen Justin har med sina syskon och sin pappa...





När vi är klara med frukosten är klockan redan för mycket och vi är tvugna att skynda oss för att komma till polisstaionen.
Jag får en känsla av déjá vú i hela kroppen när vi går in genom portarna till polishuset. Känslan som jag har i magen är så välbekant från förra gången vi var på förhör.
Men från skillnad från förra gången tar detta förhöret mycket längre tid. Dom vill veta minsta lilla detalj. Jag gör mitt bästa för att minnas så mycket som möjligt.
Jag sitter länge och tvekar på om han verkligen hade en tattuering på sin arm. Men sen bestämmer jag mej för att han nog hade det, men jag har ingen aning om vad den föreställde.
Polisen verkar nöjd med  det som jag har berättad, så jag får gå och sen är det Justins tur.

"Jennie, kan jag få prata med dej lite?" Undrar Jeremy när jag precis är påväg att sätta mej ner brevid mamma i en soffa.
"Visst" Svarar jag och hejdar mej att sätta mej ner och följer med Jeremy.
Vi stannar strax innan utgången.
"Du har väll träffat Justins kompisar Ryan och Chaz?" Undrar han.
"Ja, för ganska längesen" Svarar jag och fattar inte riktigt vart han vill komma.
"Okej. Dom har iallafall en stor hockey tävling alldeles snart, i övermorgon faktiskt. Så jag tänkte överrsaka Justin och ta med honom dit och kolla på den. Jag vet att han gärna vill se den." Säger han och kollar på mej. "Men jag vet att han vill träffa Jazzy och Jaxon också, som hans mormor och morfar är barnvakt åt just nu. Så jag tänkte att vi åker till dom, då är det ju mycket närmare till tävlingen också"
"Okej" Säger jag och nickar.
"Så spela gärna med, och avslöja ingenting för Justin"
"Men Justin är smart, tror du inte att han kommer fatta om vi åker till Canada?" Undrar jag.
Jermery ser lite osäker ut men han säger att i så fall gör det ingenting för han kommer ändå bli glad över att få se sina vänner igen.
Och jag kan inte annat än att hålla med.

En stund senare är Justin också klar och vi kan äntligen åka hem.
Men vi stannar inte så länge, men länge nog så att jag har tid och packa saker jag behöver ha med mej och sådant.
Sen åker jag, Justin och Jermery till flygplatsen.
Justin verkar glad över att snart få träffa sina syskon och sin mormor och morfar igen.

Flygresan tar inte så lång tid. Jag sover nästan halva vägen och utan att jag vet ordet av det så är det dags att landa på flygplatsen i Canada.
Sen är det där med att hitta sina väskor. Och tänk att alltid ens egna väskor ska vara nästan sist.
"Jennie här är din väska" Säger Justin och räcker mej min fullpackade väska.
Jag ler och tar emot väskan och en stund senare är vi påväg till Justins mormor och morfar.
Stämningen är på topp i bilen, alla tre sitter och sjunger med till låtarna på radion.
Efter att vi har sjungt med i Chris Browns låt Yeah x3 kommer det en mycket, mycket välbekant låt.
"Pappa, sänk" Ber Justin.
Jag kollar stort på honom.
"Nej, höj!" Säger jag och börjar sjunga med till somebody to love som spelas på radion.
Justin suckar och ler lite mot mej. Jag kan inte förstå varför han vill sänka. Men det kanske är för att det typ känns konstigt att höra sig själv på radion?
Jermery varken höjer eller sänker volymen, han låter den vara densamma som förut.
Jag sitter och sjunger med till hela låten och Justin bara sitter och grejar med sin iPhone. Antagligen är han ute på twitter och facebook.

Efter drygt en halvtimme svänger vi in på en grageuppfart till ett ganska normal stort hus.
Justins mormor och morfar måste ha hört att vi kom för precis när vi klivit ur bilen kommer du utrusande från huset. Och efter dom kommer det en skällande liten hund. Jag förstår att det måste vara Justins hund Sammy.
Justin kramar om sina morföräldrar samtidigt. Och sen hälsar han på Sammy.
"Hej, Jennie! Äntligen får vi träffa dej" Säger Justins mormor och ger mej en kram.
"Vart är Jazzy och Jaxon?" Undrar Justin och är redan påväg in.
"Dom sitter inne i vardagsrummet och leker" Svarar Justins morfar och alla går in i huset.
Jazmyn får ett stort leénde i hela annsiktet när hon får syn på Justin.
Justin springer fram och bär uppe henne i sin famn, men Jaxon sitter lika lungt kvar och leker med en liten leksaks bil och verkar inte riktigt fatta varför Jazzy är så glad.
"Hej, Jazzy, har du saknat mej?" Säger Justin med sin 'småbarnsröst'
Hon nickar och kollar lite blygt på mej.
"Detta är Jennie, hon är min flickvän. Säg hej" Säger Justin och pekar på mej.
"Hej." Säger hon blygt.
"Hej" Svarar jag och ler mot henne. Hon är så söt.
"Justin, ni sover väll nere i ditt rum eller?" Undrar Justins mormor.
"Ja, visst. Ska vi bära ner grejerna nu eller?"
"Ja, kom upp och ät sen bara. Maten är klar om 20minuter." Svarar hon.
Justin säger hej till Jaxon, fast han verkar mest av allt vilja fortsätta leka med sin bil.
Sen går vi ner till Justins rum.

Jag känner igen det från bilder som jag har sett på internet. Det är ett ganska litet mysigt rum.
Och det är en board runt hela rummet som det står 'Toronto' och 'Maple Leafs' på.
Och allt är blått och vitt.
Han har många olika priser på en hylla och även uppsatt på väggen...


KOMMENTERA! :D

Dålig och kort del, I know.

Verkligen förlåt för så sjukt dålig uppdatering. Men det är så mycket nu. Läxoroch sånt, sen så har det varit väldigt stressigt för jag skulle hitta praoplats och det gick inte så bra. Men det är löst nu som tur är :)

Sen så är jag sjukt sugen på att börja på en ny novell. (Men lugn jag ska skriva klart denna först, i del 50 blir det ett slut) Har redan planerat lite vad som ska hända i den nya novellen. Ska bli jättekul att dela med mej av den sen :)


PeaceN'Love

Kommentarer
Postat av: Svarten97

Bra kapitel, men när du börjar med en novell sedan, upptatera lite oftare bara

Tack och hej leverpastej! :))

2011-03-10 @ 21:59:20
URL: http://Svarten97.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0