JB novell

"Ni båda ser trötta ut" Konstaterar mamma och kollar på mej och Justin efter att vi, eller mest dom vuxna, suttit och diskuterat saker och ting en stund. "Det är okej, att ni går och sover en stund"
Jag ger mamma och pappa varsin kram innan jag och Justin går uppför trappan och sen mot min säng...

"Det kommer att lösa sig. Jag lovar" Säger Justin när vi har lagt oss ner i sängen.
"Hur kan du lova det?" Undrar jag.
Han svarar inte utan bara ler lite svagt mot mej. Sen pussar han mej lite lätt på kinden innan han släcker min sänglampa.
Men det är svårt att komma till ro och sova efter allting som har hänt. Tankarna bara far runt i huvudet.
Justin verkar inte heller kunna sova för han vänder och vrider på sig hela tiden.
"Justin kan du ligga still?" Undrar jag och drar till mej täcket som har fart iväg.
"Förlåt" Mumlar han tyst och vänder sig om en sista gång sen ligger han still. Men det varar inte länge, kanske typ 10 minuter?
"Jennie, sover du?" Undrar han efter ytterligare en kvart.
"Nej, det är svårt så som du håller på" Viskar jag och öppnar ögonen och ler lite svagt mot honom i mörkret.
"Förlåt, men det går verkligen inte att sova. Jag brukar tycka att din säng är skön..-"
"Kom här" Avbryter jag honom och öppnar upp min famn. Jag kan ana att han ler mot mej och sen kryper han upp i min famn och jag slår armarna runt honom.
Efter en stund tror jag verkligen att han har somnat för han andas sådär tungt och hans mun är vidöppen. Själv har jag fortfarande svårt att somna. Fastän jag är trött så är det nästintill omöjligt, konstigt nog.
"Gud vad varmt det är" Stönar Justin och puttar bort täcket. Han hade visst inte somnat. Det kanske var pågrund av värmen som han handades så tungt.
Jag kollar på honom i smyg när han går upp ur sängen och tar av sig tröjan och byxorna. Sen ställer han sig vid fönstret och bara kollar ut en lång stund.
"Vad kollar du på?" Undrar jag.
Men det kommer ingen reaktion ifrån honom fastän jag vet att han egentligen har hört vad jag sa.
"Hallå? Vad kollar du på?" Upprepar jag och sätter mej upp i sängen, men en än gång får jag inget svar. Man kan nästan tro att han har somnat där. Med öppna ögon i så fall, men ändå.
Jag går upp ur sängen och ställer mej brevid honom och kollar också ut genom fönstret. Och då ser jag det som han kollar på. Nedanför precis på gatan står det två polisbilar och det går runt poliser lite överallt. En polis står och pratar med mamma.
Gråter hon? Det ser ut så i alla fall för hon håller händerna för annsiktet, men det är svårt att avgöra när det är så mörkt och ifrån detta avståndet.
"Vad händer?" Undrar jag oroligt.
"Jag vet inte" Säger Justin och rycker på axlarna. "Dom kanske bara skydar oss typ"
Jag drar en lättad suck och försöker tänka possitivt, dom är säkert bara här för att hjälpa oss.
"Vem är det där?" Undrar jag och pekar ut genom fönstret. "Vänta.. är inte det din pappa?"
"Va? Jo.. vad gör han här?" Säger han och får helt plötsligt väldigt brottom. Han hoppar först i sina jeans som ligger utslängda på golvet och sen tar han på sig tröjan så snabbt så att den hamnar ut och in.
"Kom!" Säger han och tar tag min arm och drar med sig mej.
Båda två springer ner för trappan och är nära på att krocka med Jermy när vi svänger runt hörnet till köket.
Justin spricker upp i världens störta leénde när han ser vem som står framför honom och sen slänger han sig i armarna på sin pappa.
"Pappa vad gör du här?"

Efter en stund sitter Jag, Justin, Pattie, Jermy, Scooter, Usher, mina föräldrar och en manlig och en kvinnlig polis runt köksbordet.
"Vi skulle villja ta in er på förhör" Säger den manlig polisen och kollar på mej och Justin.
"Okej, när då?" Undrar Justin.
"Inte förren imorgon, det börjar bli sent"
Sen vänder sig Pattie mot mej och Justin.
"Har ni sovit?" Undrar hon.
"Nja, det var ganska svårt att somna. Men vi har i alla fall vilat lite." Svarar jag.
Hon nickar nöjt mot oss och sen är det Jermys tur att prata.
"Justin, vad skulle du säga om att komma och hälsa på oss ett tag?"
"Ja! Det skulle vara jätekul. Men jag kan inte bara lämna allt" Säger han och kollar menande på mej.
Då ler Jermy bara och säger:
"Det är klart att Jennie också får följa med"
Och sen är det bestämt. Jag och Justin åker med Jermy hem imrogon eftermiddag när vi har blivit förhörda.
Jag tycker det ska bli jättekul att får träffa Justins småskyskon och att lära känna Jermy mera. Men framför allt är det skönt att komma bort från allt det hära. Att lämna allt det här bakom sig och låta poliserna sköta det här.
Det borde ju inte vara så svårt.

Nästa morgon vaknar jag helt ensam i sängen. Vart är Justin?
Jag går upp och tar på mej morgonrocken och sen smyger jag försiktigt ner för trappan. När jag har kommit hlalvvägs hör jag dämpade röster som pratar. Det låter som om dom kommer ifrån köket.
Jag kikar försiktigt in och får syn på Justin och Scooter som står och pratar med varandra.
"Lugna ner dej. Både du och jag vet att detta är det bästa. Du kan inte kontrolera allt, överlämna detta till proffsen och ta lite paus och umgås med flickvännen och familjen. Dina fans kommer att förstå, tro mej"
Säger Scooter.
"Jaja, du har rätt" Säger Justin med en suck och vänder på sig och börjar gå mot mitt håll.
Jag låtsas som ingenting och låtsas som om jag precis gått ner.
"Hej vad gör ni?" Undrar jag när jag nästan håller på att krocka med Justin.
"Nej, ingenting. Vi pratade bara lite. Vad gör du uppe?"
Jag rycker lite lätt på axlarna  och kastar en snabb blick på klockan som visar fem över åtta.
"Jennie tycker du att Justin sviker sina fans om han åker med sin pappa några dagar?" Undrar Scooter.
"Nej, det tycker jag inte. Justin du är värd att få vila lite, speciellt efter allt som har hänt."
Grejen med Justin är att han alltid vill göra sina fans glada, han älskar dom verkligen. Men ibland verkar det som om han inte fattar att han måste få vila och bara ta det lungt ett tag.
Scooter ler nöjt mot mej och sen säger han åt oss att det nog är bäst att vi går och försöker sova lite till så att vi orkar med dom där förhören imorgon.

Jag och Justin går hand i hand upp för trappan och försöker gå så tyst vi bara kan förbi dom anndra rummen där bland annat Jermy, Usher och Pattie sover.
Det känns konstigt att alla dom övernattar hos oss, men det känns också väldigt tryggt.
Jag tar av mej morgonrocken och sen lägger jag mej brevid Justin som redan ligger i sängen.

Jag och Justin är dom som sover längst sen. Vi båda vaknar någon gång runt tolv tiden och då har redan alla andra ätit frukost. Mamma och Pattie har till och med hunnit att ta en promenad.
Men jag har ingenting emot att äta frukost med bara Justin.
"Tror du att dom kommer hitta honom?" Undrar jag när vi har suttit oss vid bordet med varsin tallrik flingor.
"Nej, jag vet" Svarar Justin och ler.
"Okej. Jag vet inte, men jag hoppas. Föresten ska det bli jättekul att träffa dina småskyskon"
"Haha, jag håller med. Jag har inte träffat dom på jättelänge"
Sen är samtalet i full gång om alla roliga minnen Justin har med sina syskon och sin pappa...