You're everything I could ever wish for - Del 13
Och till min förvåning så klarar han hela låten utan några problem, även den allra snabbaste rappen. Och den är riktigt snabbt. Jag skulle bara vricka tungan om jag försökte.
Men det är nog lyckopengens förtjänst tänker jag för mej själv.
Konserten börjar gå mot sitt slut och Justin tackar publiken innan han lämnar scenen med ett leénde.
Alla börjar sakterligen att röra på sig. Konserten är slut och det är nog många som ska bli upphämtade precis som jag.
Som mamma lovade står dom redan där med bilen och väntar.
Jag öppnar bildörren och hoppar in i baksättet brevid Tim.
"Hej" Säger jag glatt.
"Hej. Hur var det?" Undrar mamma samtidigt som bilen börjar rulla.
"Ni skulle varit där, det var helt otroligt" Säger jag ivrigt. "Han var så bra! Han är ju hur grym som helst live"
"Sjöng han Baby?" Undrar Tim nyfiket.
"Klart han gjorde!"
Har jag fel, eller är min bror verkligen lite för intresserad av det här? Han som hela tiden säger att han inte bryr sig.
"Hur har ni haft det då?"
Både pappa och Tim suckar, men mamma börjar entusiastiskt babbla på om alla gammla släktingar, maten och allt annat.
Redan efter dom tre första meningarna har jag börjat tröttna, men jag låtsas lyssna ändå för att inte såra henne.
"Det var skit tråkigt" Viskar Tim till mej när inte mamma hör. Jag skrattar lite och kollar ut egenom bilfönstret när jag hör mammas röst igen. Fast den här gången pratar hon inte med mej.
"Du Tim, skulle inte du vilja hjälpa till på cafét imorgon?" Undrar hon.
Min bror ser skeptisk ut. "Nej, jag ska skejta med Joe då, Liz kan väll göra det?"
"Jag som trodde du behövde pengar. Liz har redan jobbat så mycket på cafét" Säger mamma och slänger en blick bak på Tim.
"Jag kanske kan hjälpa till lite då" Säger Tim tillslut med en suck. Från skillnad från mej så hatar han att jobba på cafét, men ibland gör han det ändå för att få lite extra pengar.
Jag gör det för att jag tycker det är kul och för att få pengar. Den senaste tiden har jag blivit ganska rik.
Eller rik och rik, jag har mer pengar i alla fall.
"Det är någon som undrar efter dej" Säger Tim som trotsallt gick och jobbade på cafét. Han låtar road när han säger det i telefonluren.
Jag höjer på ena ögonbrynet fast han inte kan se det.
"Fast jag kanske ska gå och säga att du inte har tid" Fortsätter han innan jag hinner svara.
"Om det är Isaac eller Alex kan du väll säga att jag inte har tid.. jag typ.. öhm.. håller på med en viktig sak.."
Jag kollar ner på min halvklara teckning som ska föreställa mej själv som liten. Fast det ser mer ut som en missbildad.. jag vet inte vad. Näsan är förstor och min haka har blivit alldeles för skev.
Så att rita är alltså det viktiga som jag håller på med.
"Det är inte Isaac eller Alex" Fnyser Tim i andra änden. "Men du verkar ju ganska upptagen.. så hej då"
"Men Tim!" Halv skriker jag i luren, men det är redan för sent. Han har redan lagt på. Jag suckar tungt och kollar ner på den helt misslyckade teckningen igen.
Ingenting funkar ju när jag inte har lyckopengen tänker jag för mej själv, och i samma sekund går det upp för mej. Lyckopengen, Justin!
Tänk om det är Justin som är på cafét?! Helt plötsligt blir det en väldans fart på mej, jag flyger upp ur stolen och springer ner för trappan. Sen kastar jag mej på cykeln och börjar cykla till cafét.
"Helvete Tim!" Muttrar jag för mej själv medans jag cyklar. Var han tvungen att lägga på, kunde han inte bara sagt att det var Justin?
Som vanligt ska han retas med mej. Fast tänk om det inte ens är Justin. Jag menar, varför skulle han undra efter mej? Det är ju inte precis så att vi är bästa kompisar bara för att vi har bytt några ord med varandra, egentligen känner vi inte varandra alls.
Jag går in i cafét och ser dirket Tims förvånade ögon titta på mej bakom disken. Hans ansiksuttryck förändras snabbt till det där retsamma.
"Så du kom." Han flinar mot mej. "Han sitter vid bord 24"
Bord 24 är det bordet Justin brukar sitta vid, jag skyndar mej dit bort utan att säga ett ord till Tim.
Jag stannar till lite när jag ser att det verkligen är Justin som sitter där. Han håller på att knappa på sin Iphone. Denna gången är han ensam, ingen är med honom.
Han kollar upp och ler sitt bländade leénde emot mej och skakar på håret en gång.
"Hej" Säger han nästan lite förvånat.
"Hej" Svarar jag och väntar på att han ska fortsätta.
"Jag trodde inte att du skulle komma, din bror sa att du typ var upptagen. Men lyckopengen verkar ju funka trotsallt, du kom ju"
"Haha, så du blev lycklig av att jag kom?" Undrar jag lite osäkert.
Han ler och rycker på axlarna. "Tänkte fråga om du har lust att ta en fika med mej"
"Ja, visst" Säger jag lite förvånad och överväldigad över hans fråga.
Jag drar sakta ut stolen mitt emot Justin och sätter mej ner. Han öppnar munnen och är precis på väg att säga något men hinner inte för Tim kommer och stör.
"Liz, kan inte du ta över för mej nu?" Ber han och kollar förhoppningsfullt på mej.
Jag skakar på huvudet. "Nej, jag ska ta en fika nu, med Justin" Säger jag.
"Va?" Säger han fast jag vet att han egentligen hörde. "Öhm okej.. vad ska ni beställa då?"
Jag kollar menande på Justin för att han ska förstå att han får säga först vad han vill ha.
"En Wilson's tack" Säger han lika artigt som vanligt.
"Samma här" Säger jag.
"Gud, vad du och din bror är lika" Säger Justin när Tim har gått.
"Det får jag höra ofta" Säger jag och ler. "Föresten din konsert igår var as grym!"
"Det får jag höra ofta" Säger Justin och flinar. "Kul att du kom på den"
"Ha ha" Säger jag. "Vad gör du här föresten, helt ensam?"
"Det är mitt favorit café ju! Var bara tvungen att få en Wilson's" Säger Justin som om det var världens mest självklaraste sak. "Jag vill ge dej en sak också. Jag åker ju imorgon"
Han håller fram sin hand och där i ligger lyckopengen. Jag kan inte låta bli att le.
"Men är det inte din tur att ha det en stund nu?" Undrar jag. "Jag hade det ju i en månad typ och du har bara haft den i en dag"
"Men det kommer dröja jätte länge innan jag kommer till LA igen, du vet. Så jag kommer inte kunna ge tillbaka det."
"Den kommer tillbaka när den kommer, spela roll" Ler jag.
"Precis, spela roll. Ta den du" Envisas han, han verkar vara lika envis som mej. Han har fortfarande sin hand utsträckt när Tim kommer tillbaka med varsin Wilson's till oss.
Hans blick vandrar mellan myntet i Justins hand och sen över till mej och sen till Justin igen.
"Tänker du köpa min syster eller?" Undrar han och låtsas vara förvånad. Justin stänger fort sin hand om myntet och drar tillbaks den. "Du kan få henne gratis"
Jag kollar surt på Tim, men det märker han inte så klart. Han kollar bara på Justin som nu har börjat skratta.
Hans klingande skratt fylls i hela cafét känns det som. Jag känner hur jag är nära på att börja skratta också, men jag förblir tyst. Jag vill inte överrösta Justins gulliga skratt med mitt.
"Nej, jag tänker inte köpa henne." Säger Justin efter en stund och skakar på huvudet. Sen säger han inget mer om det. Istället tackar han för bakelserna.
I samma sekund får Tim ett sms på sin mobil och då försvinner han där ifrån.
Det blir tyst runt bordet och vi börjar äta våra bakelser under tystnad också.
"Mm.. alltså, jag fattar inte hur något kan vara så gott. Vad är hemligheten?" Undrar Justin efter en stund och slickar sig runt munnen.
Jag förstår att det är bakelsen han syftar på. "Jag har ingen aning" Erkänner jag. "Det är mamma som gör dom så jag vet inte direkt vad hemligheten är"
Hela situationen att jag sitter här med en egentligen främling känns lite konstigt. Inte pinsamt. Bara konstigt på något sätt. Han kanske inte är en fullkomlig främling, vi har ju pratat några gånger förut, och han hjälpte mej till och med när jag skadade foten. Men han är ändå någon som jag inte känner, men jag har verkligen inget emot att lära känna honom mer. Han verkar spännande på något sätt.
Helt plötsligt fylls det förut lugna cafét med hysteriskt tjejfnitter. Jag ser hur Justin rycker till på sin stol, men det är inte på grund av honom dom fnittrar.
Det är fem tjejer från Tims klass och i mitten av dom står han också. Jag vänder mej om mot Justin igen och skakar på huvudet.
"Min bror är en tjejmagnet" Säger jag. "Men han är nog inte värre än dej, så akta dej. Jag vet inte om dom är fans men jag skulle tro det"
Han drar lite på munnen. "Äh, jag tror det är lungt. Jag har ju lyckopengen, dom kommer inte se mej"
"Haha, men man vet ju aldrig vad Tim säger till dom.."
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
Men det är nog lyckopengens förtjänst tänker jag för mej själv.
Konserten börjar gå mot sitt slut och Justin tackar publiken innan han lämnar scenen med ett leénde.
Alla börjar sakterligen att röra på sig. Konserten är slut och det är nog många som ska bli upphämtade precis som jag.
Som mamma lovade står dom redan där med bilen och väntar.
Jag öppnar bildörren och hoppar in i baksättet brevid Tim.
"Hej" Säger jag glatt.
"Hej. Hur var det?" Undrar mamma samtidigt som bilen börjar rulla.
"Ni skulle varit där, det var helt otroligt" Säger jag ivrigt. "Han var så bra! Han är ju hur grym som helst live"
"Sjöng han Baby?" Undrar Tim nyfiket.
"Klart han gjorde!"
Har jag fel, eller är min bror verkligen lite för intresserad av det här? Han som hela tiden säger att han inte bryr sig.
"Hur har ni haft det då?"
Både pappa och Tim suckar, men mamma börjar entusiastiskt babbla på om alla gammla släktingar, maten och allt annat.
Redan efter dom tre första meningarna har jag börjat tröttna, men jag låtsas lyssna ändå för att inte såra henne.
"Det var skit tråkigt" Viskar Tim till mej när inte mamma hör. Jag skrattar lite och kollar ut egenom bilfönstret när jag hör mammas röst igen. Fast den här gången pratar hon inte med mej.
"Du Tim, skulle inte du vilja hjälpa till på cafét imorgon?" Undrar hon.
Min bror ser skeptisk ut. "Nej, jag ska skejta med Joe då, Liz kan väll göra det?"
"Jag som trodde du behövde pengar. Liz har redan jobbat så mycket på cafét" Säger mamma och slänger en blick bak på Tim.
"Jag kanske kan hjälpa till lite då" Säger Tim tillslut med en suck. Från skillnad från mej så hatar han att jobba på cafét, men ibland gör han det ändå för att få lite extra pengar.
Jag gör det för att jag tycker det är kul och för att få pengar. Den senaste tiden har jag blivit ganska rik.
Eller rik och rik, jag har mer pengar i alla fall.
"Det är någon som undrar efter dej" Säger Tim som trotsallt gick och jobbade på cafét. Han låtar road när han säger det i telefonluren.
Jag höjer på ena ögonbrynet fast han inte kan se det.
"Fast jag kanske ska gå och säga att du inte har tid" Fortsätter han innan jag hinner svara.
"Om det är Isaac eller Alex kan du väll säga att jag inte har tid.. jag typ.. öhm.. håller på med en viktig sak.."
Jag kollar ner på min halvklara teckning som ska föreställa mej själv som liten. Fast det ser mer ut som en missbildad.. jag vet inte vad. Näsan är förstor och min haka har blivit alldeles för skev.
Så att rita är alltså det viktiga som jag håller på med.
"Det är inte Isaac eller Alex" Fnyser Tim i andra änden. "Men du verkar ju ganska upptagen.. så hej då"
"Men Tim!" Halv skriker jag i luren, men det är redan för sent. Han har redan lagt på. Jag suckar tungt och kollar ner på den helt misslyckade teckningen igen.
Ingenting funkar ju när jag inte har lyckopengen tänker jag för mej själv, och i samma sekund går det upp för mej. Lyckopengen, Justin!
Tänk om det är Justin som är på cafét?! Helt plötsligt blir det en väldans fart på mej, jag flyger upp ur stolen och springer ner för trappan. Sen kastar jag mej på cykeln och börjar cykla till cafét.
"Helvete Tim!" Muttrar jag för mej själv medans jag cyklar. Var han tvungen att lägga på, kunde han inte bara sagt att det var Justin?
Som vanligt ska han retas med mej. Fast tänk om det inte ens är Justin. Jag menar, varför skulle han undra efter mej? Det är ju inte precis så att vi är bästa kompisar bara för att vi har bytt några ord med varandra, egentligen känner vi inte varandra alls.
Jag går in i cafét och ser dirket Tims förvånade ögon titta på mej bakom disken. Hans ansiksuttryck förändras snabbt till det där retsamma.
"Så du kom." Han flinar mot mej. "Han sitter vid bord 24"
Bord 24 är det bordet Justin brukar sitta vid, jag skyndar mej dit bort utan att säga ett ord till Tim.
Jag stannar till lite när jag ser att det verkligen är Justin som sitter där. Han håller på att knappa på sin Iphone. Denna gången är han ensam, ingen är med honom.
Han kollar upp och ler sitt bländade leénde emot mej och skakar på håret en gång.
"Hej" Säger han nästan lite förvånat.
"Hej" Svarar jag och väntar på att han ska fortsätta.
"Jag trodde inte att du skulle komma, din bror sa att du typ var upptagen. Men lyckopengen verkar ju funka trotsallt, du kom ju"
"Haha, så du blev lycklig av att jag kom?" Undrar jag lite osäkert.
Han ler och rycker på axlarna. "Tänkte fråga om du har lust att ta en fika med mej"
"Ja, visst" Säger jag lite förvånad och överväldigad över hans fråga.
Jag drar sakta ut stolen mitt emot Justin och sätter mej ner. Han öppnar munnen och är precis på väg att säga något men hinner inte för Tim kommer och stör.
"Liz, kan inte du ta över för mej nu?" Ber han och kollar förhoppningsfullt på mej.
Jag skakar på huvudet. "Nej, jag ska ta en fika nu, med Justin" Säger jag.
"Va?" Säger han fast jag vet att han egentligen hörde. "Öhm okej.. vad ska ni beställa då?"
Jag kollar menande på Justin för att han ska förstå att han får säga först vad han vill ha.
"En Wilson's tack" Säger han lika artigt som vanligt.
"Samma här" Säger jag.
"Gud, vad du och din bror är lika" Säger Justin när Tim har gått.
"Det får jag höra ofta" Säger jag och ler. "Föresten din konsert igår var as grym!"
"Det får jag höra ofta" Säger Justin och flinar. "Kul att du kom på den"
"Ha ha" Säger jag. "Vad gör du här föresten, helt ensam?"
"Det är mitt favorit café ju! Var bara tvungen att få en Wilson's" Säger Justin som om det var världens mest självklaraste sak. "Jag vill ge dej en sak också. Jag åker ju imorgon"
Han håller fram sin hand och där i ligger lyckopengen. Jag kan inte låta bli att le.
"Men är det inte din tur att ha det en stund nu?" Undrar jag. "Jag hade det ju i en månad typ och du har bara haft den i en dag"
"Men det kommer dröja jätte länge innan jag kommer till LA igen, du vet. Så jag kommer inte kunna ge tillbaka det."
"Den kommer tillbaka när den kommer, spela roll" Ler jag.
"Precis, spela roll. Ta den du" Envisas han, han verkar vara lika envis som mej. Han har fortfarande sin hand utsträckt när Tim kommer tillbaka med varsin Wilson's till oss.
Hans blick vandrar mellan myntet i Justins hand och sen över till mej och sen till Justin igen.
"Tänker du köpa min syster eller?" Undrar han och låtsas vara förvånad. Justin stänger fort sin hand om myntet och drar tillbaks den. "Du kan få henne gratis"
Jag kollar surt på Tim, men det märker han inte så klart. Han kollar bara på Justin som nu har börjat skratta.
Hans klingande skratt fylls i hela cafét känns det som. Jag känner hur jag är nära på att börja skratta också, men jag förblir tyst. Jag vill inte överrösta Justins gulliga skratt med mitt.
"Nej, jag tänker inte köpa henne." Säger Justin efter en stund och skakar på huvudet. Sen säger han inget mer om det. Istället tackar han för bakelserna.
I samma sekund får Tim ett sms på sin mobil och då försvinner han där ifrån.
Det blir tyst runt bordet och vi börjar äta våra bakelser under tystnad också.
"Mm.. alltså, jag fattar inte hur något kan vara så gott. Vad är hemligheten?" Undrar Justin efter en stund och slickar sig runt munnen.
Jag förstår att det är bakelsen han syftar på. "Jag har ingen aning" Erkänner jag. "Det är mamma som gör dom så jag vet inte direkt vad hemligheten är"
Hela situationen att jag sitter här med en egentligen främling känns lite konstigt. Inte pinsamt. Bara konstigt på något sätt. Han kanske inte är en fullkomlig främling, vi har ju pratat några gånger förut, och han hjälpte mej till och med när jag skadade foten. Men han är ändå någon som jag inte känner, men jag har verkligen inget emot att lära känna honom mer. Han verkar spännande på något sätt.
Helt plötsligt fylls det förut lugna cafét med hysteriskt tjejfnitter. Jag ser hur Justin rycker till på sin stol, men det är inte på grund av honom dom fnittrar.
Det är fem tjejer från Tims klass och i mitten av dom står han också. Jag vänder mej om mot Justin igen och skakar på huvudet.
"Min bror är en tjejmagnet" Säger jag. "Men han är nog inte värre än dej, så akta dej. Jag vet inte om dom är fans men jag skulle tro det"
Han drar lite på munnen. "Äh, jag tror det är lungt. Jag har ju lyckopengen, dom kommer inte se mej"
"Haha, men man vet ju aldrig vad Tim säger till dom.."
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
TACK! :D
Tack så jätte mycket!
Hade besöksrekord igår! :) Nu är det bara att hoppas att många stannar på bloggen.
Del 13 ska jag försöka bli klar med till ikväll :)
TACK IGEN! Ni är BÄST! :D
PeaceN'Love
Hade besöksrekord igår! :) Nu är det bara att hoppas att många stannar på bloggen.
Del 13 ska jag försöka bli klar med till ikväll :)
TACK IGEN! Ni är BÄST! :D
PeaceN'Love
Glad Påsk
Hejj och glad påsk på er :)
Hoppas eran påskafton har varit bra. Min har varit helt okej, gött väder och grejer (y)
Håller på med del 12 nu. Så den borde bli klar om en stund :)
Så Stay tuned..
PeaceN'Love
Hoppas eran påskafton har varit bra. Min har varit helt okej, gött väder och grejer (y)
Håller på med del 12 nu. Så den borde bli klar om en stund :)
Så Stay tuned..
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 12
Va?" Undrar hon och släpper taget om mej lite.
"Nej, inget"
Det ska bli så kul att se Kaylas min när hon får reda på att jag ska på hans konsert. Och så står hon där utan biljett. Okej, kanske inte. Men man kan ju alltid hoppas att hon gör det.
Men framför allt ska det bli kul att gå på konserten. Jag hoppas att den lever upp till mina förväntningar.
Veckorna rullar på som vanligt. Jag och Alex har pratat med Isaac, i början ville han inte lyssna och stötte bara ifrån oss. Egentligen borde han veta att jag går igång när folk gör så, men han har ju som sagt inte varit sig själv riktigt den sista tiden.
Det slutar med att jag struntar i att ta det lungt, och istället börjar jag skrika exakt precis det jag egentligen vill säga. Jag säger allt ifrån att han inte är som förr, att han kommer bli en sån där 'gansterkille' som tror att han är något och framför allt att han kommer mista sina två bästa kompisar om han fortsätter.
När jag har spottat orden rakt i ansiktet på honom kollar han vettskrämt på mej.
"Jag förstår dej.." Mumlar han. "Men, är det inte lite att ta i? Jag menar, alla dricker i våran ålder. Det är liksom inte olagligt"
"Men det är just det! Fattar du inte?!" Flämtar jag. "alla gör si och så, Isaac jag vill inte att du ska bli som alla andra, du har alltid varit du, inte som alla andra." Jag känner hur despret jag börjar bli, jag måste få honom att förstå. "Föresten så dricker inte alla, kanske alla de typerna du har börjat umgås med. Och dom är dom värsta sorten, jag kan nästan slå vad om att dom skiter i vad det dom dricker smakar, bara dom bli fulla."
Isaac kollar upp på mej och drar en djup suck. När han andas ut igen träffas jag av en illa luktande stank.
Jag känner hur mina ögon smalnar. "Du har rökt, eller hur"
Det är ingen fråga, det är ett konstanterande. Han har rökt.
"Förlåt.." Mumlar han.
"Säg inte förlåt till mej. Det är inte mitt liv du förstör med sån skit" Jag sneglar på Alex som har stått tyst brevid mej en bra stund nu. "Och inte Alexs heller" Tillägger jag.
"Okej, jag kanske ångrar mej. Jag vet att jag har gjort fel. Men det är fortfarande inte du, eller ni som bestämer vad jag ska göra och inte göra." Säger Isaac.
"Vi försöker bara hjälpa dej" Mumlar Alex utan att kolla på honom. "Det har alltid varit vi tre, men sen helt plötsligt har du börjat umgås med idioter och göra idiotiska saker. Vi vill bara inte att du ska bli en idiot också"" Fortsätter hon och kollar nu upp på Isaac.
"Vänner är till för att hjälpa varandra, eller hur?" Säger jag och kollar på mina båda vänner.
Både Isaac och Alex nickar samtidigt och när dom märker att dom gör det kollar dom på varandra och börjar skratta lite tyst.
"Vänner?" Undrar Isaac och sträcker ut med armarna.
"Vänner!" Säger jag och Alex i kör och låter Isaac omfamna oss båda samtidigt.
Det dröjer inte länge fören 1 Juni är här. Ingen vet att jag ska gå.
Men alla vet att Kayla ska.. såklart.
Egentligen är det frestande att berätta det för henne. Hennes haka skulle gå ner till knäna.
Fast i och för sig, om hon ser mej på konserten kommer den gå ända ner till golvet. Vilket skulle vara ännu roligare att se.
"Är du klar? Vi måste åka nu!" Ropar mamma från nedervåningen. Jag kastar en sista blick i spegeln innan jag rusar ner för trappan.
"Ska du gå så där till en Justin Bieber konsert?" Undrar Tim och granskar mej från topp till tå med rynkad panna.
"Ja.. vadå då?" Undrar jag lite osäkert.
"Nä, men jag trodde att man typ skulle skriva Justin Bieber över hela armarna och i ansiktet och ha massor Justin Bieber kläder på sig"
"Va?" Skrattar jag. "Jag har inte ens några Justin Bieber kläder.. och värst vad du verkar kunna saker om detta" Säger jag och flinar.
"Jag sa att jag trodde!" Han betonar 'trodde' och jag känner att det skvätter spott från hans mun när han säger det.
"Du behöver inte spotta på mej för det" Muttrar jag och torkar mej med tröjärmen.
En stund senare sitter hela familjen i bilen. Först ska dom lämna av mej vid konserten, sen åker dom vidare dit släktträffen håller hus. Jag är väldigt glad att jag slipper den.
"Ha det så kul gumman" Säger pappa när jag hoppar ur bilen, medans mamma hela tiden tjatar om att jag ska ta det försiktigt.
"Vi står här utanför direkt när konserten är slut, och då kommer du hit" Säger mamma för typ femtioelfte gången.
"Ja!" Säger jag irriterat och slår igen bildörren.
Jag kollar mej omkring, det är fullt med folk överallt fast det är nästan en timme kvar tills insläppet till konserten börjar.
Jag går runt lite och ställer mej i en onödigt lång kö där man kan köpa Justin Bieber saker. Egentligen känns det lite överdrivet, men ett litet armband eller något kan väll inte skada.
Fastän det är jätte mycket tjejer i min ålder överallt känner jag mej ensam. Jag menar alla är liksom där med minst någon mer och så kommer jag där helt ensam. Dom har i alla fall någon att prata med.
Många har på sig Justin Bieber tröjor och har skrivit hans namn på armarna och i ansiktet, precis som Tim sa. Det är väll tydligen så man ska se ut när man går på Justins konsert.
Efter vad som känns som 2 år står jag äntligen längst fram i kön. Jag köper ett litet armband och sen knör jag mej ut från folkmassan.
Då får jag syn på Kayla, hon står där med ett gäng kompisar och fnittrar. Jag slinker snabbt förbi henne och som tur är såg hon mej inte.
Efter en stund börjar äntligen insläppet. Jag har en plats långt fram, längst framme vid scenen faktiskt.
Tänk att han gav mej en plats längst fram, vissa skulle nog göra vad som helst för att få det och jag fick det helt gratis bara så där. Jag är ju inte ens något stort fan.
Efter insläppet dröjer det en bra stund innan konserten sätter igång.
Det sprutas ut rök på scenen så den blir alldeles täckt. När den har skingrat sig lite kan man urskilja en figur av en människa. Man fattar ju direkt att det är Justin som står där. Alla blir verkligen helt hysteriska och börjar skrika som bara den. Det är nästan så att jag funderar på att hålla för öronen, men är man på konsert så är man. Och jag vill ju inte missa om dom säger något.
Hela konserten är verkligen helt underbar, Justin ger verkligen allt. Han sitter i det där hjärtat och spelar och allt.
Och under låten One Less Lonley Girl tar dom upp ett mycket lyckligt fan på scenen som får sitta på en stol och Justin sjunger till henne. Det ser nästan ut som om hon ska dö där uppe av lycka.
När låten är slut börjar Baby. Alla i publiken börjar sjunga med, och då menar ja verkligen alla! Till och med jag.
Utan någon anledning stoppar jag händerna i byxfickorna, då känner att lyckopengen ligger där.
Det är kul och tänka att tack vare den så är jag här, även om jag kanske inte väljer att tro på att det är den som har fört med sig tur. Men ändå.
Nu är Justin vid andra änden av scenen och halvspringer lite och tar i de som står längst fram händer.
Och helt plötsligt är han framför mej, jag kollar på honom och han kollar tillbaks på mej. Han ler åt mej, kanske för att han känner igen mej? Jag sträcker fram min hand, samma hand som jag har myntet i.
Han tar tag i den en kort sekund när han kommer förbi och sen springer han vidare. När han har släppt märker jag att jag inte har kvar myntet i handen. Jag kollar ner på golvet under mej, men där är den inte. Tog han det?
Jag kollar på Justin igen och märker hur han diskret stoppar ena handen i fickan för att sedan ta upp den igen.
Jag ler för mej själv, han måste ha tagit det.
Har detta blivit som en grej nu? Att vi typ ska låta myntet vandra i mellan oss för att vi ska få tur?
"Vill ni höra en till låt?" Ropar han i mickrofonen när alla tror att konserten är slut.
Alla börjar skrika som galningar Och Look At Me Now med Chris Brown börjar spelas högt.
"Om jag har tur nu så kommer jag klara denna låten." Säger Justin och ler.
Och till min förvåning så klarar han hela låten utan några problem, även den allra snabbaste rappen. Och den är riktigt snabbt. Jag skulle bara vricka tungan om jag försökte.
Men det är nog lyckopengens förtjänst tänker jag för mej själv.
KOMMENTERA! :D
Jag tkr det är lite dåligt med kommentarer.
Får väll försöka med detta igen; Minst 10 kommentarer så får ni en del fortare :)
Det klarar ni? Statistiken har ju gått upp (y)
PeaceN'Love
"Nej, inget"
Det ska bli så kul att se Kaylas min när hon får reda på att jag ska på hans konsert. Och så står hon där utan biljett. Okej, kanske inte. Men man kan ju alltid hoppas att hon gör det.
Men framför allt ska det bli kul att gå på konserten. Jag hoppas att den lever upp till mina förväntningar.
Veckorna rullar på som vanligt. Jag och Alex har pratat med Isaac, i början ville han inte lyssna och stötte bara ifrån oss. Egentligen borde han veta att jag går igång när folk gör så, men han har ju som sagt inte varit sig själv riktigt den sista tiden.
Det slutar med att jag struntar i att ta det lungt, och istället börjar jag skrika exakt precis det jag egentligen vill säga. Jag säger allt ifrån att han inte är som förr, att han kommer bli en sån där 'gansterkille' som tror att han är något och framför allt att han kommer mista sina två bästa kompisar om han fortsätter.
När jag har spottat orden rakt i ansiktet på honom kollar han vettskrämt på mej.
"Jag förstår dej.." Mumlar han. "Men, är det inte lite att ta i? Jag menar, alla dricker i våran ålder. Det är liksom inte olagligt"
"Men det är just det! Fattar du inte?!" Flämtar jag. "alla gör si och så, Isaac jag vill inte att du ska bli som alla andra, du har alltid varit du, inte som alla andra." Jag känner hur despret jag börjar bli, jag måste få honom att förstå. "Föresten så dricker inte alla, kanske alla de typerna du har börjat umgås med. Och dom är dom värsta sorten, jag kan nästan slå vad om att dom skiter i vad det dom dricker smakar, bara dom bli fulla."
Isaac kollar upp på mej och drar en djup suck. När han andas ut igen träffas jag av en illa luktande stank.
Jag känner hur mina ögon smalnar. "Du har rökt, eller hur"
Det är ingen fråga, det är ett konstanterande. Han har rökt.
"Förlåt.." Mumlar han.
"Säg inte förlåt till mej. Det är inte mitt liv du förstör med sån skit" Jag sneglar på Alex som har stått tyst brevid mej en bra stund nu. "Och inte Alexs heller" Tillägger jag.
"Okej, jag kanske ångrar mej. Jag vet att jag har gjort fel. Men det är fortfarande inte du, eller ni som bestämer vad jag ska göra och inte göra." Säger Isaac.
"Vi försöker bara hjälpa dej" Mumlar Alex utan att kolla på honom. "Det har alltid varit vi tre, men sen helt plötsligt har du börjat umgås med idioter och göra idiotiska saker. Vi vill bara inte att du ska bli en idiot också"" Fortsätter hon och kollar nu upp på Isaac.
"Vänner är till för att hjälpa varandra, eller hur?" Säger jag och kollar på mina båda vänner.
Både Isaac och Alex nickar samtidigt och när dom märker att dom gör det kollar dom på varandra och börjar skratta lite tyst.
"Vänner?" Undrar Isaac och sträcker ut med armarna.
"Vänner!" Säger jag och Alex i kör och låter Isaac omfamna oss båda samtidigt.
Det dröjer inte länge fören 1 Juni är här. Ingen vet att jag ska gå.
Men alla vet att Kayla ska.. såklart.
Egentligen är det frestande att berätta det för henne. Hennes haka skulle gå ner till knäna.
Fast i och för sig, om hon ser mej på konserten kommer den gå ända ner till golvet. Vilket skulle vara ännu roligare att se.
"Är du klar? Vi måste åka nu!" Ropar mamma från nedervåningen. Jag kastar en sista blick i spegeln innan jag rusar ner för trappan.
"Ska du gå så där till en Justin Bieber konsert?" Undrar Tim och granskar mej från topp till tå med rynkad panna.
"Ja.. vadå då?" Undrar jag lite osäkert.
"Nä, men jag trodde att man typ skulle skriva Justin Bieber över hela armarna och i ansiktet och ha massor Justin Bieber kläder på sig"
"Va?" Skrattar jag. "Jag har inte ens några Justin Bieber kläder.. och värst vad du verkar kunna saker om detta" Säger jag och flinar.
"Jag sa att jag trodde!" Han betonar 'trodde' och jag känner att det skvätter spott från hans mun när han säger det.
"Du behöver inte spotta på mej för det" Muttrar jag och torkar mej med tröjärmen.
En stund senare sitter hela familjen i bilen. Först ska dom lämna av mej vid konserten, sen åker dom vidare dit släktträffen håller hus. Jag är väldigt glad att jag slipper den.
"Ha det så kul gumman" Säger pappa när jag hoppar ur bilen, medans mamma hela tiden tjatar om att jag ska ta det försiktigt.
"Vi står här utanför direkt när konserten är slut, och då kommer du hit" Säger mamma för typ femtioelfte gången.
"Ja!" Säger jag irriterat och slår igen bildörren.
Jag kollar mej omkring, det är fullt med folk överallt fast det är nästan en timme kvar tills insläppet till konserten börjar.
Jag går runt lite och ställer mej i en onödigt lång kö där man kan köpa Justin Bieber saker. Egentligen känns det lite överdrivet, men ett litet armband eller något kan väll inte skada.
Fastän det är jätte mycket tjejer i min ålder överallt känner jag mej ensam. Jag menar alla är liksom där med minst någon mer och så kommer jag där helt ensam. Dom har i alla fall någon att prata med.
Många har på sig Justin Bieber tröjor och har skrivit hans namn på armarna och i ansiktet, precis som Tim sa. Det är väll tydligen så man ska se ut när man går på Justins konsert.
Efter vad som känns som 2 år står jag äntligen längst fram i kön. Jag köper ett litet armband och sen knör jag mej ut från folkmassan.
Då får jag syn på Kayla, hon står där med ett gäng kompisar och fnittrar. Jag slinker snabbt förbi henne och som tur är såg hon mej inte.
Efter en stund börjar äntligen insläppet. Jag har en plats långt fram, längst framme vid scenen faktiskt.
Tänk att han gav mej en plats längst fram, vissa skulle nog göra vad som helst för att få det och jag fick det helt gratis bara så där. Jag är ju inte ens något stort fan.
Efter insläppet dröjer det en bra stund innan konserten sätter igång.
Det sprutas ut rök på scenen så den blir alldeles täckt. När den har skingrat sig lite kan man urskilja en figur av en människa. Man fattar ju direkt att det är Justin som står där. Alla blir verkligen helt hysteriska och börjar skrika som bara den. Det är nästan så att jag funderar på att hålla för öronen, men är man på konsert så är man. Och jag vill ju inte missa om dom säger något.
Hela konserten är verkligen helt underbar, Justin ger verkligen allt. Han sitter i det där hjärtat och spelar och allt.
Och under låten One Less Lonley Girl tar dom upp ett mycket lyckligt fan på scenen som får sitta på en stol och Justin sjunger till henne. Det ser nästan ut som om hon ska dö där uppe av lycka.
När låten är slut börjar Baby. Alla i publiken börjar sjunga med, och då menar ja verkligen alla! Till och med jag.
Utan någon anledning stoppar jag händerna i byxfickorna, då känner att lyckopengen ligger där.
Det är kul och tänka att tack vare den så är jag här, även om jag kanske inte väljer att tro på att det är den som har fört med sig tur. Men ändå.
Nu är Justin vid andra änden av scenen och halvspringer lite och tar i de som står längst fram händer.
Och helt plötsligt är han framför mej, jag kollar på honom och han kollar tillbaks på mej. Han ler åt mej, kanske för att han känner igen mej? Jag sträcker fram min hand, samma hand som jag har myntet i.
Han tar tag i den en kort sekund när han kommer förbi och sen springer han vidare. När han har släppt märker jag att jag inte har kvar myntet i handen. Jag kollar ner på golvet under mej, men där är den inte. Tog han det?
Jag kollar på Justin igen och märker hur han diskret stoppar ena handen i fickan för att sedan ta upp den igen.
Jag ler för mej själv, han måste ha tagit det.
Har detta blivit som en grej nu? Att vi typ ska låta myntet vandra i mellan oss för att vi ska få tur?
"Vill ni höra en till låt?" Ropar han i mickrofonen när alla tror att konserten är slut.
Alla börjar skrika som galningar Och Look At Me Now med Chris Brown börjar spelas högt.
"Om jag har tur nu så kommer jag klara denna låten." Säger Justin och ler.
Och till min förvåning så klarar han hela låten utan några problem, även den allra snabbaste rappen. Och den är riktigt snabbt. Jag skulle bara vricka tungan om jag försökte.
Men det är nog lyckopengens förtjänst tänker jag för mej själv.
KOMMENTERA! :D
Jag tkr det är lite dåligt med kommentarer.
Får väll försöka med detta igen; Minst 10 kommentarer så får ni en del fortare :)
Det klarar ni? Statistiken har ju gått upp (y)
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 11
"Vafan!" Väser Alex i mitt öra. "Dricker Isaac?!"
Jag slänger en blick på Isaac.
"Kom" Säger jag till Alex och tar hennes hand för att hon ska följa med. Jag stegar bort till Isaac och drar med honom bort en bit också.
"Vad håller du på med?" Undrar jag. "Du kan ju inte dricka fattar du väll! Du ska ju köra hem sen!"
Isaac kollar trött på mej.
"Sluta Liz, måste du alltid vara så anti?"
"Va? Vad menar du? Du kan ju inte köra hem om du har druckigt, det fattar väll vem som helst! Och varken jag eller Alex kan köra."
Jag kollar snabbt på Alex, hon ser upprörd ut.
"Vi vill hem. NU!" Säger jag irriterat.
"Men jag har ju druckigt så jag kan ju inte köra" Säger han med löjlig röst, vilket gör mej ännu mer irriterad.
"Men du blir väll knappast full av det lilla du har druckigt nu" Säger Alex.
Isaac suckar. "Okej, visst. Jag kör hem er då tråkmånsar" Muttrar han och tar fram bilnycklarna.
Under bilfärden hem säger ingen ett ord.
Alex följer med mej hem så Isaac kan åka tillbaka utan att skjutsa hem henne också.
"Du har förändrats, jag vet fan inte vad det är för idioter du har börjat umgås med. Hej då!" Säger jag. Jag väntar inte på något svar, utan bara smäller igen bildörren.
Jag muttrar tyst för mej själv hela vägen uppför grusgången till mitt hus, Alex går en bit bakom mej.
"Seriöst Liz, jag börjar bli lite rädd. Tänk om Isaac hamnar helt snett" Säger Alex när vi stapplar in genom ytterdörren.
"Det tänker vi inte tillåta, eller hur?"
"Nej, men hur ska vi hindra honom?" Undrar Alex.
Jag hinner inte svara eftersom mamma kommer ut i hallen.
"Är du redan hemma? Oj, hej Alex" Mamma ler mot oss. Alex hejar och ler tillbaka, men jag sparkar surt av mej skorna.
"Är ni hungriga?" Fortsätter hon.
"Nej" Säger jag och Alex i kör.
Jag och Alex går upp till mitt rum.
"Det ända sättet är väll att försöka prata med honom" Säger jag och slår mej ner i min säng, Alex gör detsamma.
Vi sitter tysta en stund och Alex sitter och stirrar rakt ut i luften.
"Du.. kommer du ihåg när vi var små?" Börjar hon. "Och vi sa att vi tre alltid skulle hålla ihop.."
Jag nickar. "Aa, och så sa vi att om någon av oss skulle börja göra dumma saker skulle vi hjälpa den. Tror du Isaac kommer ihåg det?"
Alex rycker på axlarna. "Om vi har tur så gör han det."
"Jag kan höra honom framför mej" Suckar jag. "Men seriöst, vi var ju små då sluta vara så mesiga" Jag imiterar hans mörka och släpiga röst.
"Jaja. Men nu kan vi väll göra något kul. Har du någon bra film?"
"Kolla i översta lådan i skrivbordet"
Alex reser sig upp, men precis när hon tänker öppna lådan hejdar hon sig och tar upp något från mitt skrivbord.
"Shit Liz! Gud vad fin!" Utbrister hon och håller upp bilden jag målade av Justin för ett tag sen. "Den är jättelik ju. Detta är nog din bästa bild. Som jag har sett i alla fall"
Jag säger ingenting utan bara ler lite.
Efter ett tag har Alex hittat en film hon vill se, hon stoppar in den i dvd spelaren och sätter sig sedan till rätta i sängen.
När filmen är slut går Alex hem. Och strax efter går jag och lägger mej.
Nästa morgon blir jag väckt av mamma.
"Godmorgon, skulle du kunna hjälpa mej på cafét igen? Du vet, det är lördag och fint väder. Extra körigt då"
Jag kollar trött upp på henne och ler lite smått. "Sen så får vi ju alltid bra med dricks när du är där" Fortsätter hon.
"Visst jag kommer" Mumlar jag.
En och en halv timme senare är jag på cafét. Jag kommer lagom till lunchrusningen.
Och ytterliggare 45 minuter senare hör jag en mycket välbekant röst.
"Det är nog bäst att vi sitter inne. Vi kan ju sitta fär vi har suttit dom andra gångerna"
Jag kollar upp från bordet jag torkar och möter Justins blick.
"Hej" Ler han så att alla hans pärlvita tänder syns.
"Hej" Säger jag och besvarar hans leénde. "Så ni är här igen"
"Japp, men detta är sista gången. Vi packar våra saker och åker vidare imorgon bitti" Säger Justin.
"Aa, men Justin har blivit helt kär i detta cafét, vem vet han kanske övertalar oss att åka hit bara för att han ska få sin bakelse" Säger mannen som var med sist gång också.
"Haha, ja. Det skulle inte förvåna mej" Skrattar Kenny.
Dom fortsätter vidare in i cafét och slår sig ner vid det bordet som står lite i skymundan.
"Vad vill ni ha idag då?" Undrar jag
"En Wilson's så klart" Säger Justin.
"Jaja, jag får väll också prova en Wilson's då" Säger mannen.
"Det är gött Scooter!" Säger Justin och slår honom lite löst i ryggen. Jag snappar snabbt upp namnet och lägger det på minnet.
Pattie och Kenny beställer också varsin Wilson's special.
Precis när jag vänder mej om för att gå säger Justin:
"Jag hoppas att du kommer på konserten om en månad"
Egentligen vill jag inte säga att jag nog inte kan komma, men jag kan ju inte ljuga..
"Jag är ledsen. Men jag tror inte att jag kan komma" Säger jag sorgset. "Vi ska tydligen på någon tråkig släktträff då, och mamma tvingar mej att följa med. Men jag ska prata med henne igen, försöka övertala henne du vet"
"Okej, jag förstår" Säger Justin. Han tar upp något ur fickan som han sedan börjar bolla fram och tillbaka med i händerna samtidigt som han håller sin blick fäst på mej. "Om du ska prata med henne igen så kanske denna kan vara till hjälp" Han sträcker fram det han har i handen och räcker det till mej.
Jag skrattar lite och tar emot lyckopengen.
"Tack" Säger jag. "Hoppas att den funkar"
Redan samma kväll passar jag på att ta upp ämnet om Justins konsert för mamma igen.
Men svaret bli dessvärre samma som innan. Släktträff hit och släktträff dit.
"Snälla mamma, jag ber dej! Jag har aldrig bett om att göra något sånt här förut. Och jag tycker faktiskt inte ens att släktträffarna är roliga, dom är urtrista. Och vi behöver inte ens betala, jag har ju fått biljetten helt gratis"
"Men tror du att vi väll lämna dej helt ensam när vi själva är flera mil bort, tänk om det skulle hända något"
I samma sekund kommer pappa ut i köket där vi står och diskuterar ganska högljudt mad varandra.
"Vad pratar ni om?" Undrar han och tar ut ett glas ur skåpet som han sedan fyller med vatten.
"Mamma låter mej inte åka på konserten när jag till och med har fått en biljett gratis" Muttrar jag.
"Vilken konsert?" Undrar pappa oförstående.
"Den jag berättde om, hon fick en biljett från Justin Bieber personligen" Säger mamma.
"Jaha ja. Just det. Och hon kan inte går för att..?"
"För att släktträffen är då, Steve!"
"Släktträff? Men det vet väll både du och jag att det bara är du som tycker den är rolig i denna familjen"
Jag ler mot pappa, fast det ser han inte. Kanske han kan lyckas övetala mamma.
"Så du tycker att vi ska lämna våran dotter ensam på en konsert när vi själva åker flera mil bort?" Mamma låter irriterad. Hon är nog ganska frustrerad över att pappa är på min sida.
"Ja, hon är 16, snart 17år. Hon klarar sig." Säger han. "Eller hur?"
"Ja" Nickar jag.
Snälla pappa rädda mej.
"Jag tycker hon ska få gå" Med dom orden lämnar han köket.
Jag kollar hoppfullt på mamma, det är hon som är avgörande. Hon ser ut att tänka efter en stund.
"Visst, du får åka då" Säger hon till slut.
"YES! Tack!" Skriker jag och kramar henne. "Lyckopengen funkade i alla fall" Mumlar jag i hennes famn.
"Va?" Undrar hon och släpper taget om mej lite.
"Nej, inget"
Det ska bli så kul att se Kaylas min när hon får reda på att jag ska på hans konsert. Och så står hon där utan biljett. Okej, kanske inte. Men man kan ju alltid hoppas att hon gör det.
Men framför allt ska det bli kul att gå på konserten. Jag hoppas att den lever upp till mina förväntningar.
KOMMENTERA! :D
Ikväll åker jag till min mormor och morfar, stannar där i två nätter. Så jag kommer alltså inte kunna uppdatera.
Men kommentera mycket så blir det betydligt roligare och skriva sen när jag kommer hem igen :)
PeaceN'Love
Jag slänger en blick på Isaac.
"Kom" Säger jag till Alex och tar hennes hand för att hon ska följa med. Jag stegar bort till Isaac och drar med honom bort en bit också.
"Vad håller du på med?" Undrar jag. "Du kan ju inte dricka fattar du väll! Du ska ju köra hem sen!"
Isaac kollar trött på mej.
"Sluta Liz, måste du alltid vara så anti?"
"Va? Vad menar du? Du kan ju inte köra hem om du har druckigt, det fattar väll vem som helst! Och varken jag eller Alex kan köra."
Jag kollar snabbt på Alex, hon ser upprörd ut.
"Vi vill hem. NU!" Säger jag irriterat.
"Men jag har ju druckigt så jag kan ju inte köra" Säger han med löjlig röst, vilket gör mej ännu mer irriterad.
"Men du blir väll knappast full av det lilla du har druckigt nu" Säger Alex.
Isaac suckar. "Okej, visst. Jag kör hem er då tråkmånsar" Muttrar han och tar fram bilnycklarna.
Under bilfärden hem säger ingen ett ord.
Alex följer med mej hem så Isaac kan åka tillbaka utan att skjutsa hem henne också.
"Du har förändrats, jag vet fan inte vad det är för idioter du har börjat umgås med. Hej då!" Säger jag. Jag väntar inte på något svar, utan bara smäller igen bildörren.
Jag muttrar tyst för mej själv hela vägen uppför grusgången till mitt hus, Alex går en bit bakom mej.
"Seriöst Liz, jag börjar bli lite rädd. Tänk om Isaac hamnar helt snett" Säger Alex när vi stapplar in genom ytterdörren.
"Det tänker vi inte tillåta, eller hur?"
"Nej, men hur ska vi hindra honom?" Undrar Alex.
Jag hinner inte svara eftersom mamma kommer ut i hallen.
"Är du redan hemma? Oj, hej Alex" Mamma ler mot oss. Alex hejar och ler tillbaka, men jag sparkar surt av mej skorna.
"Är ni hungriga?" Fortsätter hon.
"Nej" Säger jag och Alex i kör.
Jag och Alex går upp till mitt rum.
"Det ända sättet är väll att försöka prata med honom" Säger jag och slår mej ner i min säng, Alex gör detsamma.
Vi sitter tysta en stund och Alex sitter och stirrar rakt ut i luften.
"Du.. kommer du ihåg när vi var små?" Börjar hon. "Och vi sa att vi tre alltid skulle hålla ihop.."
Jag nickar. "Aa, och så sa vi att om någon av oss skulle börja göra dumma saker skulle vi hjälpa den. Tror du Isaac kommer ihåg det?"
Alex rycker på axlarna. "Om vi har tur så gör han det."
"Jag kan höra honom framför mej" Suckar jag. "Men seriöst, vi var ju små då sluta vara så mesiga" Jag imiterar hans mörka och släpiga röst.
"Jaja. Men nu kan vi väll göra något kul. Har du någon bra film?"
"Kolla i översta lådan i skrivbordet"
Alex reser sig upp, men precis när hon tänker öppna lådan hejdar hon sig och tar upp något från mitt skrivbord.
"Shit Liz! Gud vad fin!" Utbrister hon och håller upp bilden jag målade av Justin för ett tag sen. "Den är jättelik ju. Detta är nog din bästa bild. Som jag har sett i alla fall"
Jag säger ingenting utan bara ler lite.
Efter ett tag har Alex hittat en film hon vill se, hon stoppar in den i dvd spelaren och sätter sig sedan till rätta i sängen.
När filmen är slut går Alex hem. Och strax efter går jag och lägger mej.
Nästa morgon blir jag väckt av mamma.
"Godmorgon, skulle du kunna hjälpa mej på cafét igen? Du vet, det är lördag och fint väder. Extra körigt då"
Jag kollar trött upp på henne och ler lite smått. "Sen så får vi ju alltid bra med dricks när du är där" Fortsätter hon.
"Visst jag kommer" Mumlar jag.
En och en halv timme senare är jag på cafét. Jag kommer lagom till lunchrusningen.
Och ytterliggare 45 minuter senare hör jag en mycket välbekant röst.
"Det är nog bäst att vi sitter inne. Vi kan ju sitta fär vi har suttit dom andra gångerna"
Jag kollar upp från bordet jag torkar och möter Justins blick.
"Hej" Ler han så att alla hans pärlvita tänder syns.
"Hej" Säger jag och besvarar hans leénde. "Så ni är här igen"
"Japp, men detta är sista gången. Vi packar våra saker och åker vidare imorgon bitti" Säger Justin.
"Aa, men Justin har blivit helt kär i detta cafét, vem vet han kanske övertalar oss att åka hit bara för att han ska få sin bakelse" Säger mannen som var med sist gång också.
"Haha, ja. Det skulle inte förvåna mej" Skrattar Kenny.
Dom fortsätter vidare in i cafét och slår sig ner vid det bordet som står lite i skymundan.
"Vad vill ni ha idag då?" Undrar jag
"En Wilson's så klart" Säger Justin.
"Jaja, jag får väll också prova en Wilson's då" Säger mannen.
"Det är gött Scooter!" Säger Justin och slår honom lite löst i ryggen. Jag snappar snabbt upp namnet och lägger det på minnet.
Pattie och Kenny beställer också varsin Wilson's special.
Precis när jag vänder mej om för att gå säger Justin:
"Jag hoppas att du kommer på konserten om en månad"
Egentligen vill jag inte säga att jag nog inte kan komma, men jag kan ju inte ljuga..
"Jag är ledsen. Men jag tror inte att jag kan komma" Säger jag sorgset. "Vi ska tydligen på någon tråkig släktträff då, och mamma tvingar mej att följa med. Men jag ska prata med henne igen, försöka övertala henne du vet"
"Okej, jag förstår" Säger Justin. Han tar upp något ur fickan som han sedan börjar bolla fram och tillbaka med i händerna samtidigt som han håller sin blick fäst på mej. "Om du ska prata med henne igen så kanske denna kan vara till hjälp" Han sträcker fram det han har i handen och räcker det till mej.
Jag skrattar lite och tar emot lyckopengen.
"Tack" Säger jag. "Hoppas att den funkar"
Redan samma kväll passar jag på att ta upp ämnet om Justins konsert för mamma igen.
Men svaret bli dessvärre samma som innan. Släktträff hit och släktträff dit.
"Snälla mamma, jag ber dej! Jag har aldrig bett om att göra något sånt här förut. Och jag tycker faktiskt inte ens att släktträffarna är roliga, dom är urtrista. Och vi behöver inte ens betala, jag har ju fått biljetten helt gratis"
"Men tror du att vi väll lämna dej helt ensam när vi själva är flera mil bort, tänk om det skulle hända något"
I samma sekund kommer pappa ut i köket där vi står och diskuterar ganska högljudt mad varandra.
"Vad pratar ni om?" Undrar han och tar ut ett glas ur skåpet som han sedan fyller med vatten.
"Mamma låter mej inte åka på konserten när jag till och med har fått en biljett gratis" Muttrar jag.
"Vilken konsert?" Undrar pappa oförstående.
"Den jag berättde om, hon fick en biljett från Justin Bieber personligen" Säger mamma.
"Jaha ja. Just det. Och hon kan inte går för att..?"
"För att släktträffen är då, Steve!"
"Släktträff? Men det vet väll både du och jag att det bara är du som tycker den är rolig i denna familjen"
Jag ler mot pappa, fast det ser han inte. Kanske han kan lyckas övetala mamma.
"Så du tycker att vi ska lämna våran dotter ensam på en konsert när vi själva åker flera mil bort?" Mamma låter irriterad. Hon är nog ganska frustrerad över att pappa är på min sida.
"Ja, hon är 16, snart 17år. Hon klarar sig." Säger han. "Eller hur?"
"Ja" Nickar jag.
Snälla pappa rädda mej.
"Jag tycker hon ska få gå" Med dom orden lämnar han köket.
Jag kollar hoppfullt på mamma, det är hon som är avgörande. Hon ser ut att tänka efter en stund.
"Visst, du får åka då" Säger hon till slut.
"YES! Tack!" Skriker jag och kramar henne. "Lyckopengen funkade i alla fall" Mumlar jag i hennes famn.
"Va?" Undrar hon och släpper taget om mej lite.
"Nej, inget"
Det ska bli så kul att se Kaylas min när hon får reda på att jag ska på hans konsert. Och så står hon där utan biljett. Okej, kanske inte. Men man kan ju alltid hoppas att hon gör det.
Men framför allt ska det bli kul att gå på konserten. Jag hoppas att den lever upp till mina förväntningar.
KOMMENTERA! :D
Ikväll åker jag till min mormor och morfar, stannar där i två nätter. Så jag kommer alltså inte kunna uppdatera.
Men kommentera mycket så blir det betydligt roligare och skriva sen när jag kommer hem igen :)
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 10
Jag tar brickan som jag bärde ut sakerna på och lämnar sedan deras bord. Jag kan ju inte stå där hela tiden medans dom äter.
Och Justin kanske behöver tid att förklara.. eller nåt. Det kändes i alla fall som rätt tillfälle att gå där ifrån nu.
Nu är det bara att hoppas på att han inte blir överfallen av fans.
Jag börjar göra det vanliga igen. Torka bord, ställa iordning stolar och även ta hand om lite disk.
Jag kollar lite i smyg på Justin och dom när jag har chansen. Han har tagit på sig sina solglasögon igen och dom verkar prata om någonting. Jag hör inte om vad eftersom jag är inne i cafét. Sen så är det ju lite oförskämt att lyssna på andras samtal. Och bara för att Justin är känd är det ju inget undantag.
Jag sliter min blick och går in i köket med lite disk som jag sätter in i diskmaskinen.
Jag står en stund och grejar med disken och efter ettt tag kommer mamma in. Hon har ett nöjt leénde på läpparna.
"Trevliga männsikor det där" Säger hon och ställer ännu en hög brickor som behöver diskas till mej.
"Vilka?" Undrar jag.
"Vad är det pojken heter? Justin Beaver?
"Öhm.. jag tror det är Bieber.." Säger jag och skrattar lite.
"Jaja, trevliga är dom i alla fall" Säger mamma. "Dom pratar så glatt när man kommer förbi och ska duka av"
"Har du dukat av från deras bord?" Undrar jag surt.
"Jaa.. fick jag inte det?"
"Men jag ville ju göra det!" Klagar jag. Men sen så hör jag hu dumt och barnsligt det låter, så jag säger snabbt. "Men äh, skit samma"
Mamma ger mej en konstig blick, sen försvinner hon iväg.
Jag ställer ner den sista tallriken sen torkar jag mina blöta händer på en handduk.
Jag går ut ännu en gång till uteserveringen, denna gång för att det har kommit nya gäster som jag måste ta beställning från.
Det är ett meddelålders par, dom beställer kaffe och glass.
Jag märker att Justin kollar på mej när jag går förbi deras bord. Dom är precis på väg att ställa sig upp och lämna cafét men när jag passerar hör jag Justin ropa efter mej. Men det ända han säger är 'hejdå'. Jag stannar till och vinkar hejdå till dom.
Jag går in och säger beställningarna från paret till mamma så att hon kan fixa det.
Sen går jag ut igen för att torka av bordet som Justin och dom satt vid.
"Dricks.." Mumlar jag för mej själv och börjar räkna pengarna som ligger på bordet, och intryckt emellan två sedlar ligger vad som ser ut som en papperslapp. Men när jag kollar närmare på den ser jag att det är en konsert biljett till hans konsert i Los Angeles.
Jag kollar förbryllat på biljetten, jag som trodde att han inte skulle ha någon konsert. Jag kollar på datumet, den 1 Juni. Det är ju ganska långt kvar. Drygt en månad.
Jag går leénde in till mamma för att visa biljetten.
"1 Juni. Liz, jag vet inte om det går" Säger hon bekymrat och i samma sekund dör mitt leénde ut.
"Va?! Men det måste gå! Han gav mej en biljett, det är klart att jag ska gå"
"Det är ju släktträff då, kommer du ihåg?"
Jag suckar, nu när hon säger det minns jag. Men det är den värsta skiten som finns. Hela släkten på mammas sida träffas en dag och umgås, och jag kan lova dej, det blir en del folk. Jag känner knappt hälften, och jag hurrar inte precis över hela den grejen.
"Men jag måste väll inte följa med?" Frågar jag bedjande.
"Liz, detta har varit planerat jättelänge, det vet du. Och du ingår faktiskt i släkten" Mamma låter bestämd.
Jag går muttrande där ifrån. Det är ingen idé att argumentera mer med henne nu. Jag kommer bara bli sur och irriterad och skrika på henne, och det är ingen höjdare.
Jag drar av mej det löjliga förkläddet som sitter som en kjol runt min midja. Sen stoppar jag in Ipod lurarna i öronen och går hem.
Jag skickar iväg ett sms till Alex och undrar om hon har lust att hitta på något. Jag får ett svar nästan direkt och några sms senare är det bestämt att vi ska mötas vid lekplatsen.
När jag kommer dit är hon redan där. Hon sitter på en gunga och jag går och sätter mej på gungan brevid.
"Vet du en sak?" Undrar Alex. Men hon blir avbruten av att någon ropar våra namn. Vi båda vänder oss om exakt samtidigt.
Och där ute på vägen står Isaac och två anndra killar. Jag ser inte vilka det är ifrån detta avståndet.
Alex börjar vinka hysteriskt åt dom och jag gör det samma. Killarna börjar gå emot oss.
"Här är ju mina tjejer" Säger Isaac och flinar stort.
Nu ser jag att dom två anndra killarna är Zac och Jordan.
"Vad gör ni?" Undrar jag.
"Vi tänkte ta en tur med Snygga Martha" Svarar Isaac och skrattar. "Vill ni hänga med?"
Snygga Martha är hans bil, töntig som han är så har han gett den ett namn.
Både jag och Alex nickar.
Och en stund senare står alla fem hemma hos Isaac i hans garage.
"Jag ska bara backa ut henne" Säger Isaac och hoppar in i förarsätet.
"Pick sitta fram" Tjoar jag när Isaac har backar klart. Alex ger mej en mördande blick, det betyder att hon får sitta i baksätet med Zac och Jordan själv. Jag fnissar lite och öppnar dörren och hoppar in i bilen.
Han gör en rivstart och snart dunkar musiken samtidigt som vi åker.
Vi har verkligen jättekul. Alla fem är helt galna och skriker med till låtarna.
Om mamma hade sett oss nu hade hon blivit förbannad, det är tur att hon fortfarande jobbar.
"Har du ingen Justin Bieber låt?" Skriker jag för att överrösta musiken.
"Va?!" Skriker Isaac tillbaka och sänker musiken.
"Har du ingen Justin Bieber låt, undrade jag"
"Ööh.. nej" Säger Isaac och kollar konstigt på mej. "Vad fan tror du om mej" Han flinar och höjer musiken igen.
Jag kollar bak på Alex som sitter inklämd mellan Jordan och Zac.
Alex ser glad ut och verkar inte ha något emot att sitta där bak ensam med dom två killarna. Vi åker runt en stund till, sen så är jag och Alex med killarna resten av dagen och kvällen.
När klockan börjar närma sig åtta på kvällen vill killarna gå ut. Dom säger att dom ska träffa några anndra kompisar och att jag och Alex får följa med om vi vill.
Jag och Alex behöver inte byta mer än en blick, båda vill.
"Ska vi ta bilen eller gå?" Undrar Isaac.
"Bilen, jag orkar inte gå" Säger Jordan.
"Latmask" Säger Isaac och skrattar.
Vi parkerar bilen efter en inte så lång stunds åktur. Vi behöver inte gå så värst långt innan jag kan se ett gäng killar sitta ner på en plattform av sten. Några känner jag igen från skolan, men en del är helt okända också.
Jag får direkt en känsla av obehag.
"Tjenare!" Hojtar en kille och tar ett bloss av sin ciggaret. "Woho, har ni med er brudar också"
"Vilka fan är det här?" Viskar jag tyst i Alex öra.
Hon rynkar pannan och rycker lätt på axlarna. Jag vänder mitt huvud åt anndra sidan där Isaac går brevid mej och frågar honom istället.
"Ta det lungt Liz, det är bara några kompisar" Svarar han.
"Jag är lugn" Fnyser jag. "Jag bara undrade vilka det var"
Jag och Alex står lite för oss själva när Isaac, Zac och Jordan går fram och hälsar på dom anndra killarna.
"Vad heter ni då?" Undrar en av killarna.
Innan varken jag eller Alex hinner svara rycker Isaac in.
"Detta är Liz och det är Alex" Säger han och pekar på oss. Jag ger honom en arg blick, som han ingronerar.
Vi kan väll presentera oss själva.
"Jaha, så vilken är din?" Undrar killen.
Jag kollar på Isaac. Rodnar han? Han knör sig i mellan mej och Alex och lägger varsin arm runt våra axlar.
"Båda två är mina" Säger han. "Haha, nej men ingen. Vi är bara kompisar"
Ju längre vi är där och ju mer jag lär känna dessa killar, ju mer vill jag där ifrån.
Efter en stund börjar dom ta fram spritflaskor också. Vad är det för typer Isaac umgås med?
Visst, dom är ju runt 16-18år så jag antar att det inte är så farligt att dricka. Men ändå så gillar jag det inte.
"Vafan!" Väser Alex i mitt öra. "Dricker Isaac?!"
Jag slänger en blick på Isaac.
"Kom" Säger jag till Alex och tar hennes hand för att hon ska följa med. Jag stegar bort till Isaac och drar med honom bort en bit också.
"Vad håller du på med?" Undrar jag. "Du kan ju inte dricka fattar du väll! Du ska ju köra hem sen!"
KOMMENTERA! :D
På något konstigt sätt så har del 9 hamnat under 'ett rop på hjälp' -inlägget. Iaf är det så på min dator. Vet ju inte om det är så för er xd
Så om ni har missat det, är det bara att skrolla ner lite :)
PeaceN'Love
Och Justin kanske behöver tid att förklara.. eller nåt. Det kändes i alla fall som rätt tillfälle att gå där ifrån nu.
Nu är det bara att hoppas på att han inte blir överfallen av fans.
Jag börjar göra det vanliga igen. Torka bord, ställa iordning stolar och även ta hand om lite disk.
Jag kollar lite i smyg på Justin och dom när jag har chansen. Han har tagit på sig sina solglasögon igen och dom verkar prata om någonting. Jag hör inte om vad eftersom jag är inne i cafét. Sen så är det ju lite oförskämt att lyssna på andras samtal. Och bara för att Justin är känd är det ju inget undantag.
Jag sliter min blick och går in i köket med lite disk som jag sätter in i diskmaskinen.
Jag står en stund och grejar med disken och efter ettt tag kommer mamma in. Hon har ett nöjt leénde på läpparna.
"Trevliga männsikor det där" Säger hon och ställer ännu en hög brickor som behöver diskas till mej.
"Vilka?" Undrar jag.
"Vad är det pojken heter? Justin Beaver?
"Öhm.. jag tror det är Bieber.." Säger jag och skrattar lite.
"Jaja, trevliga är dom i alla fall" Säger mamma. "Dom pratar så glatt när man kommer förbi och ska duka av"
"Har du dukat av från deras bord?" Undrar jag surt.
"Jaa.. fick jag inte det?"
"Men jag ville ju göra det!" Klagar jag. Men sen så hör jag hu dumt och barnsligt det låter, så jag säger snabbt. "Men äh, skit samma"
Mamma ger mej en konstig blick, sen försvinner hon iväg.
Jag ställer ner den sista tallriken sen torkar jag mina blöta händer på en handduk.
Jag går ut ännu en gång till uteserveringen, denna gång för att det har kommit nya gäster som jag måste ta beställning från.
Det är ett meddelålders par, dom beställer kaffe och glass.
Jag märker att Justin kollar på mej när jag går förbi deras bord. Dom är precis på väg att ställa sig upp och lämna cafét men när jag passerar hör jag Justin ropa efter mej. Men det ända han säger är 'hejdå'. Jag stannar till och vinkar hejdå till dom.
Jag går in och säger beställningarna från paret till mamma så att hon kan fixa det.
Sen går jag ut igen för att torka av bordet som Justin och dom satt vid.
"Dricks.." Mumlar jag för mej själv och börjar räkna pengarna som ligger på bordet, och intryckt emellan två sedlar ligger vad som ser ut som en papperslapp. Men när jag kollar närmare på den ser jag att det är en konsert biljett till hans konsert i Los Angeles.
Jag kollar förbryllat på biljetten, jag som trodde att han inte skulle ha någon konsert. Jag kollar på datumet, den 1 Juni. Det är ju ganska långt kvar. Drygt en månad.
Jag går leénde in till mamma för att visa biljetten.
"1 Juni. Liz, jag vet inte om det går" Säger hon bekymrat och i samma sekund dör mitt leénde ut.
"Va?! Men det måste gå! Han gav mej en biljett, det är klart att jag ska gå"
"Det är ju släktträff då, kommer du ihåg?"
Jag suckar, nu när hon säger det minns jag. Men det är den värsta skiten som finns. Hela släkten på mammas sida träffas en dag och umgås, och jag kan lova dej, det blir en del folk. Jag känner knappt hälften, och jag hurrar inte precis över hela den grejen.
"Men jag måste väll inte följa med?" Frågar jag bedjande.
"Liz, detta har varit planerat jättelänge, det vet du. Och du ingår faktiskt i släkten" Mamma låter bestämd.
Jag går muttrande där ifrån. Det är ingen idé att argumentera mer med henne nu. Jag kommer bara bli sur och irriterad och skrika på henne, och det är ingen höjdare.
Jag drar av mej det löjliga förkläddet som sitter som en kjol runt min midja. Sen stoppar jag in Ipod lurarna i öronen och går hem.
Jag skickar iväg ett sms till Alex och undrar om hon har lust att hitta på något. Jag får ett svar nästan direkt och några sms senare är det bestämt att vi ska mötas vid lekplatsen.
När jag kommer dit är hon redan där. Hon sitter på en gunga och jag går och sätter mej på gungan brevid.
"Vet du en sak?" Undrar Alex. Men hon blir avbruten av att någon ropar våra namn. Vi båda vänder oss om exakt samtidigt.
Och där ute på vägen står Isaac och två anndra killar. Jag ser inte vilka det är ifrån detta avståndet.
Alex börjar vinka hysteriskt åt dom och jag gör det samma. Killarna börjar gå emot oss.
"Här är ju mina tjejer" Säger Isaac och flinar stort.
Nu ser jag att dom två anndra killarna är Zac och Jordan.
"Vad gör ni?" Undrar jag.
"Vi tänkte ta en tur med Snygga Martha" Svarar Isaac och skrattar. "Vill ni hänga med?"
Snygga Martha är hans bil, töntig som han är så har han gett den ett namn.
Både jag och Alex nickar.
Och en stund senare står alla fem hemma hos Isaac i hans garage.
"Jag ska bara backa ut henne" Säger Isaac och hoppar in i förarsätet.
"Pick sitta fram" Tjoar jag när Isaac har backar klart. Alex ger mej en mördande blick, det betyder att hon får sitta i baksätet med Zac och Jordan själv. Jag fnissar lite och öppnar dörren och hoppar in i bilen.
Han gör en rivstart och snart dunkar musiken samtidigt som vi åker.
Vi har verkligen jättekul. Alla fem är helt galna och skriker med till låtarna.
Om mamma hade sett oss nu hade hon blivit förbannad, det är tur att hon fortfarande jobbar.
"Har du ingen Justin Bieber låt?" Skriker jag för att överrösta musiken.
"Va?!" Skriker Isaac tillbaka och sänker musiken.
"Har du ingen Justin Bieber låt, undrade jag"
"Ööh.. nej" Säger Isaac och kollar konstigt på mej. "Vad fan tror du om mej" Han flinar och höjer musiken igen.
Jag kollar bak på Alex som sitter inklämd mellan Jordan och Zac.
Alex ser glad ut och verkar inte ha något emot att sitta där bak ensam med dom två killarna. Vi åker runt en stund till, sen så är jag och Alex med killarna resten av dagen och kvällen.
När klockan börjar närma sig åtta på kvällen vill killarna gå ut. Dom säger att dom ska träffa några anndra kompisar och att jag och Alex får följa med om vi vill.
Jag och Alex behöver inte byta mer än en blick, båda vill.
"Ska vi ta bilen eller gå?" Undrar Isaac.
"Bilen, jag orkar inte gå" Säger Jordan.
"Latmask" Säger Isaac och skrattar.
Vi parkerar bilen efter en inte så lång stunds åktur. Vi behöver inte gå så värst långt innan jag kan se ett gäng killar sitta ner på en plattform av sten. Några känner jag igen från skolan, men en del är helt okända också.
Jag får direkt en känsla av obehag.
"Tjenare!" Hojtar en kille och tar ett bloss av sin ciggaret. "Woho, har ni med er brudar också"
"Vilka fan är det här?" Viskar jag tyst i Alex öra.
Hon rynkar pannan och rycker lätt på axlarna. Jag vänder mitt huvud åt anndra sidan där Isaac går brevid mej och frågar honom istället.
"Ta det lungt Liz, det är bara några kompisar" Svarar han.
"Jag är lugn" Fnyser jag. "Jag bara undrade vilka det var"
Jag och Alex står lite för oss själva när Isaac, Zac och Jordan går fram och hälsar på dom anndra killarna.
"Vad heter ni då?" Undrar en av killarna.
Innan varken jag eller Alex hinner svara rycker Isaac in.
"Detta är Liz och det är Alex" Säger han och pekar på oss. Jag ger honom en arg blick, som han ingronerar.
Vi kan väll presentera oss själva.
"Jaha, så vilken är din?" Undrar killen.
Jag kollar på Isaac. Rodnar han? Han knör sig i mellan mej och Alex och lägger varsin arm runt våra axlar.
"Båda två är mina" Säger han. "Haha, nej men ingen. Vi är bara kompisar"
Ju längre vi är där och ju mer jag lär känna dessa killar, ju mer vill jag där ifrån.
Efter en stund börjar dom ta fram spritflaskor också. Vad är det för typer Isaac umgås med?
Visst, dom är ju runt 16-18år så jag antar att det inte är så farligt att dricka. Men ändå så gillar jag det inte.
"Vafan!" Väser Alex i mitt öra. "Dricker Isaac?!"
Jag slänger en blick på Isaac.
"Kom" Säger jag till Alex och tar hennes hand för att hon ska följa med. Jag stegar bort till Isaac och drar med honom bort en bit också.
"Vad håller du på med?" Undrar jag. "Du kan ju inte dricka fattar du väll! Du ska ju köra hem sen!"
KOMMENTERA! :D
På något konstigt sätt så har del 9 hamnat under 'ett rop på hjälp' -inlägget. Iaf är det så på min dator. Vet ju inte om det är så för er xd
Så om ni har missat det, är det bara att skrolla ner lite :)
PeaceN'Love
Ett rop på hjälp!
Hejj.
Är det någon som vet hur man kan göra reklam för sin blogg?
Det skulle vara så kul med mer läsare. Har runt 30 unika, och det är inte mycket alls. Det skulle bli mycket roligare att skriva när man vet att man har mkt folk som kollar in bloggen varje dag.
Jag vet, folk kanske tröttnar och inte stannar kvar för att jag är så himla kass på att upptatera.
Men kommentarer betyder verkligen allt, dom gör så att uppdateringen blir bättre.
Och varje liten besökare är oxå viktig. Det är inte kul att skriva när man knappt får någon feedaback alls.
Så snälla kommentera! :) Vad som helst.
Och om ni har lust att hjälpa mej (vilket vore jättegulligt!) så kan ni ju gärna tipsa om bloggen. I era bloggar, eller vad som helst. Om ni tycker den är bra vill säga.
Med mer kommentarer och mer besökare så lovar jag att uppdateringen kommer bli bättre.
Sen när någon (antagligen en läsare) har hackat sig in på min blogg och till och med skrivit ett inlägg att jag ska lägger ner bloggen, är inte heller så där jätte kul. Man tappar liksom lusten då.
Del 9 kommer förhoppningsvis senare idag/ikväll! :)
PeaceN'Love
Är det någon som vet hur man kan göra reklam för sin blogg?
Det skulle vara så kul med mer läsare. Har runt 30 unika, och det är inte mycket alls. Det skulle bli mycket roligare att skriva när man vet att man har mkt folk som kollar in bloggen varje dag.
Jag vet, folk kanske tröttnar och inte stannar kvar för att jag är så himla kass på att upptatera.
Men kommentarer betyder verkligen allt, dom gör så att uppdateringen blir bättre.
Och varje liten besökare är oxå viktig. Det är inte kul att skriva när man knappt får någon feedaback alls.
Så snälla kommentera! :) Vad som helst.
Och om ni har lust att hjälpa mej (vilket vore jättegulligt!) så kan ni ju gärna tipsa om bloggen. I era bloggar, eller vad som helst. Om ni tycker den är bra vill säga.
Med mer kommentarer och mer besökare så lovar jag att uppdateringen kommer bli bättre.
Sen när någon (antagligen en läsare) har hackat sig in på min blogg och till och med skrivit ett inlägg att jag ska lägger ner bloggen, är inte heller så där jätte kul. Man tappar liksom lusten då.
Del 9 kommer förhoppningsvis senare idag/ikväll! :)
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 9
När jag kommer tillbaka, ligger han i min säng med vidöppen mun och sover. Först tänker jag väcka honom, men jag ångrar mej sedan.
Imorgon får jag prata med honom. Men det är imorgon det, nu vill jag inget hellre än att sova. Jag gör mej snabbt iordning sen lägger jag mej på madrassen och somnar nästan på en gång..
Jag vaknar före Isaac nästa morgon.
Istället för att väcka honom sitter jag och glor på honom tills han vaknar. Han vrider på sig några gånger, innan han slutligen öppnar ögonen och kollar trött på mej.
"Vad gör jag här?" Mumlar han och gnuggar sig i ögonen.
"Jag undrar samma sak" Svarar jag och blänger på honom.
"Va?! Nej, men seriöst"
Han sätter sig upp i sängen och kollar stort på mej där nere på madrassen.
"Det är inte konstigt att du inte kommer ihåg något, så full som du var" Fnyser jag.
"Va? full?" Upprepar han."Åh, nej! Fan!"
Han tar händerna för ansiktet samtidigt som han slänger sig på rygg i sängen.
"Varför i helvete var du full?" Undrar jag och lutar mej över honom för att ta bort hans händer. "Hade du festat eller? Isaac.. det är inte likt dej att-"
"Men förlåt då! Och du är inte min morsa!" Fräser han. "Jag vet faktiskt inte"
"Nej, men du kom till mej mitt inatten och var as full! Det är klart som fan att jag undrar." Fräser jag tillbaka och kollar argt på honom.
Han suckar högt, men säger ingenting på en lång stund. Han bara ligger där och stirrar rakt upp i taket.
Tillslut vänder han sitt huvud åt mitt håll och säger:
"Jag tappade bort mina nycklar.." Han gör en liten paus och fortsätter sedan. "Fast jag tror jag vet vart dom är nu"
"Jaha, vart då?"
"Skorna" Säger han och flinar.
Jag kan inte låta bli att skratta till lite även om jag fortfarande är väldigt sur på honom. Han lägger ju alltid nycklarna i skon så länge det bara är hemnyckeln.
En gång frågade jag varför han alltid la nyckeln i skon, då hade han svarat att det var bra för då kände han alltid att den var där. Plus att det inte är någon som kollar om det ligger en nyckel i en sko.
"Du mår väll inte illa fortfarande?" Undrar jag oroligt efter en stunds tystnad
Han kollar konstigt på mej. Och då känner jag att jag kanske får förklara för honom. "Ja, du spydde i mammas vinbärsbuskar inatt"
"Förlåt" Han kollar uppriktigt på mej. "Men nej, jag mår inte illa. Har lite ont i huvudet bara"
"Inte så konstigt" Konstaterar jag. "Är du hungrig?"
"Nja, lite kanske. Men jag borde nog gå hem. Och dina föräldrar kommer väll undra vad jag gör här?"
"Ingen av dom är hemma. Bara Tim, om inte han har stuckigt till någon kompis" Försäkrar jag.
Vi går ner till nedervåningen och äter frukost tillsammans.
Vi pratar under tiden vi äter och till slut kommer det fram att han faktiskt var på en fest. Men att det tydligen inte var meningen att dricka så mycket. Egentligen borde jag väll inte lägga mej i vad han gör, men jag vill inte att han ska bli en sådan som super varje helg och sånt.
Han är min vän och jag bryr mej om honom. Och han verkar verkligen ångra sig att han drack.
När vi har ätit upp går han hem, och när han kollar efter så var nyckel i skon. Vilken tur!
Resten av dagen är jag ute och njuter av solen och det sköna vädret.
Jag går en riktigt lång promenad med Puss, samtidigt som Justin Biebers låtar spelas i min Ipod om och om igen.
Jag får helt seriöst inte nog av dom!
Utan att tänka på det börjar styra min steg mot Alex hus.
När jag står utanför ringer jag på dörrklockan. Ingen öppnar. Jag ringer igen, men då kommer jag på det.
Hon är ju hos sin pappa. Jag sa ju det till och med till Isaac inatt, ibland är minnet inte riktigt med.
Jag och Puss börjar gå hem igen. Men vi stannar till vid en kiosk och jag köper en glass.
När jag kommer hem möts jag av Tim och hans kompis i hallen.
"Vart ska ni?" Undrar jag.
"Vi ska ragga brudar!" Säger Tim och flinar. "Eller hur, Joe?"
Joe, skrattar bara.
"Lycka till med det då, ingen vill ha dej ändå Tim." Retas jag.
Innan han smäller igen ytterdörren säger han:
"Ingen vill ha dej heller!"
Dom två kommande veckorna har vi så väldigt mycket i skolan att göra. Mängder med läxor, prov och inlämningsuppgifter.
Så jag hinner nästan glömma bort att Justin anländer till LA alldeles snart. Exakt när vet jag inte.
Jag är så nyfiken om det verkligen är vårat Café han menar.
När jag senare läser en Tweet från Justin om att han nu är i LA och 'har det chill' drar jag snabbt som bara den till cafét och erbjuder mamma extra hjälp. Vilket hon inte tackar nej till.
Varje gång jag hör att det plingar till i dörren kollar jag upp från det jag håller på med och kollar mot dörren. Men aldrig är det Justin som stiger in.
Andra dagen kommer han inte heller. Jag börjar bli allt mer osäker på att han överhuvudtaget kommer att komma.
Fast egentligen bryr jag mej inte. Eller gör jag det?
Nu har jag ju börjat gilla hans musik så jag antar att det är lite speciellare nu.
Men den tredjedagen kommer han faktiskt. Det är eftermiddag och inte alls mycket folk på cafét. Jag står vid uteserveringen och torkar av några bord när jag ser honom. Han har solglasögon på sig. Och jag ser som i slowmotion hur han tar av sig dom och sedan skakar han på håret på det där sättet.
När han ser mej spricker han upp i ett stort leénde. Känner han verkligen igen mej? Jag ler i alla fall lite halft tillbaka.
Hans mamma är med honom, och den där mannen. Vad var det han hette nu igen? Ken? Kenny?
Och någon annan man, han har bruna ögon och kort brunt hår.
Dom slår sig ner vid ett bord i solen och jag går in för att lämna trasan för att sedan ta deras beställning.
"En Wilson's och en glass med bara vanilj, tack" Säger Justin artigt.
Dom anndra beställer bara varsin glass. Justin verkar i alla fall tycka om Wilson's special.
När jag är på väg ut i köket kan jag inte låta bli att tänka på att om folk får reda på att detta är Justin Biebers 'favorit café' så kommer det säkert strömma in fler kunder. Vilket mamma inte skulle ha något emot alls.
Jag berättar den glada nyheten för mamma som står och torkar bort en osynlig fläck på en köksbänk.
"Bara hans galna fans inte river hela cafét så är det okej" Säger hon.
Jag suckar lite åt henns kommentar. "Det är ju inte hans fel fattar du väll, tror du det är lätt att vara världskänd eller?"
"Men jag skojade ju bara" Ler hon och blinkar med ena ögat mot mej. "Om han drar till sig mer gäster så är det ju jättebra!"
"Jag ska ha Wilson's special till efterrätt" Förklarar Justin för dom anndra när jag har ställer ner hans saker framför honom på bordet.
"Det hade ju egentligen räckt med antingen glass eller bakelsen" Säger mannen som jag inte vet vem det är.
Justins mamma instämmer genom att nicka. Justin flinar och vänder sedan sitt huvud mot mej.
"Hur går det med foten föresten?" Frågar han mej. "Det ser ut att gå bra i alla fall"
"Jo, det är jättebra" Säger jag. "Men det är nog för att du lindad in den så bra"
Han ler. "Äh, det är lyckopengen såklart!"
Jag skrattar lite. Jag böjer mej ner och tar av mej min sko för att sedan ta ut lyckopengen som jag har lagt där i.
Där känner jag att jag alltid har den, precis som Isaac gör med sin nyckel.
"Nu är den din igen" Säger jag och räcker den till honom.
Först kollar han tveksamt på den, men när jag kollar menande på honom tar han emot den.
"Okej, om jag inte blir överfallen av fans just nu när jag sitter här så vet jag att det är en äkta lyckopeng"
Innan han stoppar ner den i fickan kysser han den.
"Va? Vad är detta om?" Undrar Justins mamma och ser lite förvirrad ut.
Jag kollar på dom anndras ansikten och kan konstatera att dom också ser helt förvirrade ut.
Det verkar i alla fall som att Justin inte har nämnt någonting om mej, för alla tre ser ut som levande frågetecken.
"Känner ni varandra eller?" Undrar mannen och kollar oförstående på Justin.
Jag tar brickan som jag bärde ut sakerna på och lämnar sedan deras bord. Jag kan ju inte stå där hela tiden medans dom äter.
Och Justin kanske behöver tid att förklara.. eller nåt. Det kändes i alla fall som rätt tillfälle att gå där ifrån nu.
Nu är det bara att hoppas på att han inte blir överfallen av fans.
KOMMENTERA! :D
Blir så arg! Hela inlägget försvann, så jag var tvungen att skriva om allt. Och förut så hade jag världens flyt, men såklart så hade jag inte det nu. Det är därför denna delen blev försenad. Sorry!
PeaceN'Love
Imorgon får jag prata med honom. Men det är imorgon det, nu vill jag inget hellre än att sova. Jag gör mej snabbt iordning sen lägger jag mej på madrassen och somnar nästan på en gång..
Jag vaknar före Isaac nästa morgon.
Istället för att väcka honom sitter jag och glor på honom tills han vaknar. Han vrider på sig några gånger, innan han slutligen öppnar ögonen och kollar trött på mej.
"Vad gör jag här?" Mumlar han och gnuggar sig i ögonen.
"Jag undrar samma sak" Svarar jag och blänger på honom.
"Va?! Nej, men seriöst"
Han sätter sig upp i sängen och kollar stort på mej där nere på madrassen.
"Det är inte konstigt att du inte kommer ihåg något, så full som du var" Fnyser jag.
"Va? full?" Upprepar han."Åh, nej! Fan!"
Han tar händerna för ansiktet samtidigt som han slänger sig på rygg i sängen.
"Varför i helvete var du full?" Undrar jag och lutar mej över honom för att ta bort hans händer. "Hade du festat eller? Isaac.. det är inte likt dej att-"
"Men förlåt då! Och du är inte min morsa!" Fräser han. "Jag vet faktiskt inte"
"Nej, men du kom till mej mitt inatten och var as full! Det är klart som fan att jag undrar." Fräser jag tillbaka och kollar argt på honom.
Han suckar högt, men säger ingenting på en lång stund. Han bara ligger där och stirrar rakt upp i taket.
Tillslut vänder han sitt huvud åt mitt håll och säger:
"Jag tappade bort mina nycklar.." Han gör en liten paus och fortsätter sedan. "Fast jag tror jag vet vart dom är nu"
"Jaha, vart då?"
"Skorna" Säger han och flinar.
Jag kan inte låta bli att skratta till lite även om jag fortfarande är väldigt sur på honom. Han lägger ju alltid nycklarna i skon så länge det bara är hemnyckeln.
En gång frågade jag varför han alltid la nyckeln i skon, då hade han svarat att det var bra för då kände han alltid att den var där. Plus att det inte är någon som kollar om det ligger en nyckel i en sko.
"Du mår väll inte illa fortfarande?" Undrar jag oroligt efter en stunds tystnad
Han kollar konstigt på mej. Och då känner jag att jag kanske får förklara för honom. "Ja, du spydde i mammas vinbärsbuskar inatt"
"Förlåt" Han kollar uppriktigt på mej. "Men nej, jag mår inte illa. Har lite ont i huvudet bara"
"Inte så konstigt" Konstaterar jag. "Är du hungrig?"
"Nja, lite kanske. Men jag borde nog gå hem. Och dina föräldrar kommer väll undra vad jag gör här?"
"Ingen av dom är hemma. Bara Tim, om inte han har stuckigt till någon kompis" Försäkrar jag.
Vi går ner till nedervåningen och äter frukost tillsammans.
Vi pratar under tiden vi äter och till slut kommer det fram att han faktiskt var på en fest. Men att det tydligen inte var meningen att dricka så mycket. Egentligen borde jag väll inte lägga mej i vad han gör, men jag vill inte att han ska bli en sådan som super varje helg och sånt.
Han är min vän och jag bryr mej om honom. Och han verkar verkligen ångra sig att han drack.
När vi har ätit upp går han hem, och när han kollar efter så var nyckel i skon. Vilken tur!
Resten av dagen är jag ute och njuter av solen och det sköna vädret.
Jag går en riktigt lång promenad med Puss, samtidigt som Justin Biebers låtar spelas i min Ipod om och om igen.
Jag får helt seriöst inte nog av dom!
Utan att tänka på det börjar styra min steg mot Alex hus.
När jag står utanför ringer jag på dörrklockan. Ingen öppnar. Jag ringer igen, men då kommer jag på det.
Hon är ju hos sin pappa. Jag sa ju det till och med till Isaac inatt, ibland är minnet inte riktigt med.
Jag och Puss börjar gå hem igen. Men vi stannar till vid en kiosk och jag köper en glass.
När jag kommer hem möts jag av Tim och hans kompis i hallen.
"Vart ska ni?" Undrar jag.
"Vi ska ragga brudar!" Säger Tim och flinar. "Eller hur, Joe?"
Joe, skrattar bara.
"Lycka till med det då, ingen vill ha dej ändå Tim." Retas jag.
Innan han smäller igen ytterdörren säger han:
"Ingen vill ha dej heller!"
Dom två kommande veckorna har vi så väldigt mycket i skolan att göra. Mängder med läxor, prov och inlämningsuppgifter.
Så jag hinner nästan glömma bort att Justin anländer till LA alldeles snart. Exakt när vet jag inte.
Jag är så nyfiken om det verkligen är vårat Café han menar.
När jag senare läser en Tweet från Justin om att han nu är i LA och 'har det chill' drar jag snabbt som bara den till cafét och erbjuder mamma extra hjälp. Vilket hon inte tackar nej till.
Varje gång jag hör att det plingar till i dörren kollar jag upp från det jag håller på med och kollar mot dörren. Men aldrig är det Justin som stiger in.
Andra dagen kommer han inte heller. Jag börjar bli allt mer osäker på att han överhuvudtaget kommer att komma.
Fast egentligen bryr jag mej inte. Eller gör jag det?
Nu har jag ju börjat gilla hans musik så jag antar att det är lite speciellare nu.
Men den tredjedagen kommer han faktiskt. Det är eftermiddag och inte alls mycket folk på cafét. Jag står vid uteserveringen och torkar av några bord när jag ser honom. Han har solglasögon på sig. Och jag ser som i slowmotion hur han tar av sig dom och sedan skakar han på håret på det där sättet.
När han ser mej spricker han upp i ett stort leénde. Känner han verkligen igen mej? Jag ler i alla fall lite halft tillbaka.
Hans mamma är med honom, och den där mannen. Vad var det han hette nu igen? Ken? Kenny?
Och någon annan man, han har bruna ögon och kort brunt hår.
Dom slår sig ner vid ett bord i solen och jag går in för att lämna trasan för att sedan ta deras beställning.
"En Wilson's och en glass med bara vanilj, tack" Säger Justin artigt.
Dom anndra beställer bara varsin glass. Justin verkar i alla fall tycka om Wilson's special.
När jag är på väg ut i köket kan jag inte låta bli att tänka på att om folk får reda på att detta är Justin Biebers 'favorit café' så kommer det säkert strömma in fler kunder. Vilket mamma inte skulle ha något emot alls.
Jag berättar den glada nyheten för mamma som står och torkar bort en osynlig fläck på en köksbänk.
"Bara hans galna fans inte river hela cafét så är det okej" Säger hon.
Jag suckar lite åt henns kommentar. "Det är ju inte hans fel fattar du väll, tror du det är lätt att vara världskänd eller?"
"Men jag skojade ju bara" Ler hon och blinkar med ena ögat mot mej. "Om han drar till sig mer gäster så är det ju jättebra!"
"Jag ska ha Wilson's special till efterrätt" Förklarar Justin för dom anndra när jag har ställer ner hans saker framför honom på bordet.
"Det hade ju egentligen räckt med antingen glass eller bakelsen" Säger mannen som jag inte vet vem det är.
Justins mamma instämmer genom att nicka. Justin flinar och vänder sedan sitt huvud mot mej.
"Hur går det med foten föresten?" Frågar han mej. "Det ser ut att gå bra i alla fall"
"Jo, det är jättebra" Säger jag. "Men det är nog för att du lindad in den så bra"
Han ler. "Äh, det är lyckopengen såklart!"
Jag skrattar lite. Jag böjer mej ner och tar av mej min sko för att sedan ta ut lyckopengen som jag har lagt där i.
Där känner jag att jag alltid har den, precis som Isaac gör med sin nyckel.
"Nu är den din igen" Säger jag och räcker den till honom.
Först kollar han tveksamt på den, men när jag kollar menande på honom tar han emot den.
"Okej, om jag inte blir överfallen av fans just nu när jag sitter här så vet jag att det är en äkta lyckopeng"
Innan han stoppar ner den i fickan kysser han den.
"Va? Vad är detta om?" Undrar Justins mamma och ser lite förvirrad ut.
Jag kollar på dom anndras ansikten och kan konstatera att dom också ser helt förvirrade ut.
Det verkar i alla fall som att Justin inte har nämnt någonting om mej, för alla tre ser ut som levande frågetecken.
"Känner ni varandra eller?" Undrar mannen och kollar oförstående på Justin.
Jag tar brickan som jag bärde ut sakerna på och lämnar sedan deras bord. Jag kan ju inte stå där hela tiden medans dom äter.
Och Justin kanske behöver tid att förklara.. eller nåt. Det kändes i alla fall som rätt tillfälle att gå där ifrån nu.
Nu är det bara att hoppas på att han inte blir överfallen av fans.
KOMMENTERA! :D
Blir så arg! Hela inlägget försvann, så jag var tvungen att skriva om allt. Och förut så hade jag världens flyt, men såklart så hade jag inte det nu. Det är därför denna delen blev försenad. Sorry!
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 8
Jag förvånas faktiskt över hans omtänksamhet. Jag har redan sagt flera gånger att det är lungt men ändå envisas han med att hjälpa mej.
"Så, nu ska Dr.Bieber ta hand om dej."
Han börjar försiktigt att linda in min svullna fot.
"Föresten kan du röra på foten?" Undrar han och stannar mitt i en rörelse.
Jag försöker att vicka lite lätt på foten, men det gör för jävla ont så jag slutar snabbt igen.
"Ja, men det gör väldigt ont" Svarar jag.
Han nickar och fortsätter sedan. Han ser mycket konsentrerad ut när han vänder och vrider försiktigt på min fot för att få bandaget rätt.
När han är klar ställer hans sig upp och ler mot mej.
"Känns det bra?" Undrar han.
"Ja. Och tack så mycket" Säger jag, men jag orkar endå inte resa på mej utan jag blir bara sittandes där.
Justin börjar skruva lite på sig innan han säger:
"Öhm.. jag tror jag måste gå nu. Innan dom börjar sakna mej för mycket." Han avslutar med att säga att han hoppas att det går bra med foten.
När han precis är på väg att dra ner handtaget till dörren stoppar han sig själv. Och istället börjar han gräva i sina fickor.
"Här, du kanske behöver den här bättre än mej. Hoppas den ger dej lycka" Säger han och räcker över lyckopengen till mej.
Jag ler lite för mej själv och tar emot den.
Två minuter senare är han borta. Jag sitter fortfarande kvar på pallen. Jag kollar ner på min fot och kan konstatera att Justin har gjort ett bra jobb med att linda in den. Bättre än vad jag hade kunnat göra i alla fall.
Jag reser mej försiktigt upp på den friska foten och provar att försiktigt stötta mej på den anndra, men det gör fortfarande väldigt ont.
För att fortare ta mej fram börjar jag hoppa på ett ben fram till trappan. Att sedan halta upp för den är en annan visa, det går. Men det är inte det enklaste.
När jag väl har kommit in i mitt rum sjunker jag ner på stolen vid mitt skrivbord. Och lyckligtvis ligger där redan en vässad penna och ett papper så jag behöver inte resa mej och halta bort för att hämta det.
Jag behöver inte ens fundera på vem jag ska rita. För mej är det självfallet. Egentligen behöver jag nog en bild framför mej men jag orkar inte ta upp datorn, så jag börjar måla ur minnet.
Två timmar senare är jag klar, jag håller upp den avmålade bilden på Justin framför mej.
Jag lyckades ju riktigt bra!
En stund senare har restan av familjen kommit hem. Pappa kollar på min fot och undrar om det är jag som har lindat in den så bra.
Jag skakar på huvudet och svarar bara kort att jag fick hjälp. Men jag säger inte av vem. Och som tur är frågar han inte mer om det.
"Du får se till att vila foten ordentligt och inte överanstränga den. Den har blivit rejält stukad" Säger han innan han lämnar rummet. Typiskt pappa att alltid tro att han vet hur man ska göra, även om det oftast är rätt.
Resten av kvällen spenderas i mitt rum. Antingen sitter jag vid datorn eller så ligger jag och lyssnar på musik i sängen. Jag har till och med laddat ner Justins låtar så jag kan lyssna på dom i Ipoden, dom är ju faktiskt ganska bra. Han har en väldigt fin röst.
Kanske jag börjar få den där Bieber Fevern? Haha, bara jag inte blir som Kayla och hennes kompisar är det lungt.
Dagarna går och går, dom blir sedan till veckor.
Det blir allt varmare och det märks att snart är det sommar. Det är riktigt skönt!
Min fot har blivit 100 procent bra också, det tog sin lilla tid men nu är den helt bra i alla fall.
Jag har inte sagt något om Justin till mina vänner, inte ens att han var på cafét. Och verkligen inte att det var han som hjälpte mej med foten. Det är min hemlighet.
Men att jag har Bieber Fever det vet både Alex och Isaac, jag vet egentligen inte exakt vad dom tycker om det. Men det verkar i alla fall som om Alex börjar tycka om hans musik med. Jag har kommit på henne ett antal gånger med att lyssna på honom.
Även Kayla vet att jag har börjat lyssna på honom, och som jag tolkar det så bryr om sig inte ett dugg om jag hatar honom eller om jag gillar honom. Hon verkar endå ganska säker på att hon någon gång kommer få träffa honom och att han då kommer bli kär i henne.
Fast det tvivlar jag stort på. Det skulle vara skandal om Justin blev tillsammans med henne, men det är nog inget jag behöver oroa mej för.
En sen fredagskväll sitter jag ensam i mitt rum framför datorn. Egentligen är jag för trött för att sitta uppe, men jag orkar inte släpa mej bort till sängen. Så jag tvingar upp mina ögonlock och loggar in på Twitter.
Jag läser några av det senaste som folk har twittrat, men min blick fastnar på en särskild tweet från en viss Justin Bieber..
'Om två veckor åker vi till LA, IGEN! Härligt. Ska besöka mitt favorit Café."
Favorit Café? Tänker jag för mej själv, det måste ju vara mammas. Jag kan ju inte vara säker, det finns många Cafén i Los Angeles. Men eftersom han besökte det mer än en gång och gav oss rejält med dricks så är ju chansen ganska stor att det är mammas han menar.
Jag kommer på mej själv med att sitta och le när jag tänker på det. Jag undrar om han kommer känna igen mej om jag råkar stötta på honom. Kanske, kanske inte. Man vet aldrig med kända personer. Dom ser ju så mycket nya ansikten varje dag och han kan ju inte komma ihåg varenda en. Och sen så var det ju ett tag sedan sist.
Men jag kan endå inte låta bli att hoppas att han faktiskt kommer känna igen mej, det skulle vara grymt!
I varje fall verkar det inte som om han ska ha någon konsert här, vilket är synd för jag hade gärna gått. Om han skulle ha det hade jag fått reda på det genom Kayla för länge sen. Hon skulle ju stått och skrytigt för halva skolan som inte ens bryr sig om att hon köpt biljetter längst fram till hans konsert.
Jag väcks ur mina funderingar av att min mobil som är på vibbration ligger i min säng och ringer. Jag ställer mej upp på mina trötta ben och tassar bort till sängen. Jag undrar vem det är som ringer så här sent. Klockan är snart halv ett på natten
"Hej" Svarar jag tyst i luren för att inte väcka resten av familjen som antagligen sover för länge sedan.
"Hej, Liz! Kan du komma ut lite, jag står i trädgården." Isaac låter konstig när han pratar, är han full?
Jag mumlar som svar att jag kommer, sen lägger jag på. Jag drar på mej en tjocktröja sen går jag så tyst jag kan genom huset och sen ut i trädgården där Isaac står och väntar.
Det räcker med en blick för att se att han är full.
"Vad gör du här?" Väser jag argt. "Det är ju för fan mitt i na-"
"Förlåt, jag har tappat bort mina nycklar. Alex svarade inte när jag ringde, det var synd för hon blir inte lika arg som dej" Han pratar sluddrigt och otydligt.
Och föresten är jag säker på att Alex också hade blivit arg om han hade kommit full hem till henne mitt i natten.
"Isaac, du är ju full! Och föresten Alex är hos sin pappa idag, kommer du ihåg?"
"Aa, just det" Mumlar han och tar ett vinglande steg frammåt.
"Har du ingen jacka? Och vad har du gjort egentligen, varför är du full?" Undrar jag, det är inte likt Isaac att hålla på att dricka och sånt. Det skrämmer mej faktiskt.
"Jackan är.. öh jag vet inte.." Säger han. Han öppnar munnen igen för att fortsätta, men sen vänder han sig snabbt om och hukar sig över mammas vinbärsbuskar. Han ger ifrån sig ett kräkljud, sen spottar han några gånger innan han kollar upp på mej igen.
"Fyfan.." Säger han och vinglar till. "Du måste hjälpa mej att hitta mina nycklar, mamma kommer, mamma kommer..-" Stammar han.
"Hon kommer få ett utbrott på dej, jag vet" Snäser jag. Irriterad över att han är så dum att tappa bort sina nycklar och dessutom är han full. Och det är väll antagligen därför han har tappat bort dom.
"Isaac, varför har du druckigt?" Frågar jag ännu en gång.
"Jag gjorde inte det.. eller.. jag vet inte" Suckar han.
Jag inser att jag inte kommer få något vettigt ur honom förren han är nyckter igen. Så vad ska jag göra? Han har inga nycklar, dessutom är han ganska långt hemmifrån. Jag suckar tungt.
"Kom, du får sova hos mej inatt. Men du måste lova att vara tyst!"
Han nickar och låtsas låsa munnen och sen slänga iväg nyckeln. Jag himlar med ögonen och tar tag i hans handled för att kunna leda honom in i huset.
Han vinglar hela tiden och på övervåningen håller han nästan på att riva ner en tavla.
"Vänta här, ska bara hämta en extra madrass." Säger jag och föser in honom i mitt rum. För säkrethets skull tar jag min nyckel och låser om honom.
När jag kommer tillbaka, ligger han i min säng med vidöppen mun och sover. Först tänker jag väcka honom, men jag ångrar mej sedan.
Imorgon får jag prata med honom. Men det är imorgon det, nu vill jag inget hellre än att sova. Jag gör mej snabbt iordning sen lägger jag mej på madrassen och somnar nästan på en gång..
KOMMENTERA! :D
Och sry för den dåliga uppdateringen, men jag har haft prao hela veckan, och jag har det hela nästa vecka oxå.
Börjar 11:00 och slutar 17:00 så har inte så mycket tid över. Sen så är man jävligt trött efteråt.
Btw, adda mej på Facebook om ni vill. @Erica Bieber Andersson
PeaceN'Love
"Så, nu ska Dr.Bieber ta hand om dej."
Han börjar försiktigt att linda in min svullna fot.
"Föresten kan du röra på foten?" Undrar han och stannar mitt i en rörelse.
Jag försöker att vicka lite lätt på foten, men det gör för jävla ont så jag slutar snabbt igen.
"Ja, men det gör väldigt ont" Svarar jag.
Han nickar och fortsätter sedan. Han ser mycket konsentrerad ut när han vänder och vrider försiktigt på min fot för att få bandaget rätt.
När han är klar ställer hans sig upp och ler mot mej.
"Känns det bra?" Undrar han.
"Ja. Och tack så mycket" Säger jag, men jag orkar endå inte resa på mej utan jag blir bara sittandes där.
Justin börjar skruva lite på sig innan han säger:
"Öhm.. jag tror jag måste gå nu. Innan dom börjar sakna mej för mycket." Han avslutar med att säga att han hoppas att det går bra med foten.
När han precis är på väg att dra ner handtaget till dörren stoppar han sig själv. Och istället börjar han gräva i sina fickor.
"Här, du kanske behöver den här bättre än mej. Hoppas den ger dej lycka" Säger han och räcker över lyckopengen till mej.
Jag ler lite för mej själv och tar emot den.
Två minuter senare är han borta. Jag sitter fortfarande kvar på pallen. Jag kollar ner på min fot och kan konstatera att Justin har gjort ett bra jobb med att linda in den. Bättre än vad jag hade kunnat göra i alla fall.
Jag reser mej försiktigt upp på den friska foten och provar att försiktigt stötta mej på den anndra, men det gör fortfarande väldigt ont.
För att fortare ta mej fram börjar jag hoppa på ett ben fram till trappan. Att sedan halta upp för den är en annan visa, det går. Men det är inte det enklaste.
När jag väl har kommit in i mitt rum sjunker jag ner på stolen vid mitt skrivbord. Och lyckligtvis ligger där redan en vässad penna och ett papper så jag behöver inte resa mej och halta bort för att hämta det.
Jag behöver inte ens fundera på vem jag ska rita. För mej är det självfallet. Egentligen behöver jag nog en bild framför mej men jag orkar inte ta upp datorn, så jag börjar måla ur minnet.
Två timmar senare är jag klar, jag håller upp den avmålade bilden på Justin framför mej.
Jag lyckades ju riktigt bra!
En stund senare har restan av familjen kommit hem. Pappa kollar på min fot och undrar om det är jag som har lindat in den så bra.
Jag skakar på huvudet och svarar bara kort att jag fick hjälp. Men jag säger inte av vem. Och som tur är frågar han inte mer om det.
"Du får se till att vila foten ordentligt och inte överanstränga den. Den har blivit rejält stukad" Säger han innan han lämnar rummet. Typiskt pappa att alltid tro att han vet hur man ska göra, även om det oftast är rätt.
Resten av kvällen spenderas i mitt rum. Antingen sitter jag vid datorn eller så ligger jag och lyssnar på musik i sängen. Jag har till och med laddat ner Justins låtar så jag kan lyssna på dom i Ipoden, dom är ju faktiskt ganska bra. Han har en väldigt fin röst.
Kanske jag börjar få den där Bieber Fevern? Haha, bara jag inte blir som Kayla och hennes kompisar är det lungt.
Dagarna går och går, dom blir sedan till veckor.
Det blir allt varmare och det märks att snart är det sommar. Det är riktigt skönt!
Min fot har blivit 100 procent bra också, det tog sin lilla tid men nu är den helt bra i alla fall.
Jag har inte sagt något om Justin till mina vänner, inte ens att han var på cafét. Och verkligen inte att det var han som hjälpte mej med foten. Det är min hemlighet.
Men att jag har Bieber Fever det vet både Alex och Isaac, jag vet egentligen inte exakt vad dom tycker om det. Men det verkar i alla fall som om Alex börjar tycka om hans musik med. Jag har kommit på henne ett antal gånger med att lyssna på honom.
Även Kayla vet att jag har börjat lyssna på honom, och som jag tolkar det så bryr om sig inte ett dugg om jag hatar honom eller om jag gillar honom. Hon verkar endå ganska säker på att hon någon gång kommer få träffa honom och att han då kommer bli kär i henne.
Fast det tvivlar jag stort på. Det skulle vara skandal om Justin blev tillsammans med henne, men det är nog inget jag behöver oroa mej för.
En sen fredagskväll sitter jag ensam i mitt rum framför datorn. Egentligen är jag för trött för att sitta uppe, men jag orkar inte släpa mej bort till sängen. Så jag tvingar upp mina ögonlock och loggar in på Twitter.
Jag läser några av det senaste som folk har twittrat, men min blick fastnar på en särskild tweet från en viss Justin Bieber..
'Om två veckor åker vi till LA, IGEN! Härligt. Ska besöka mitt favorit Café."
Favorit Café? Tänker jag för mej själv, det måste ju vara mammas. Jag kan ju inte vara säker, det finns många Cafén i Los Angeles. Men eftersom han besökte det mer än en gång och gav oss rejält med dricks så är ju chansen ganska stor att det är mammas han menar.
Jag kommer på mej själv med att sitta och le när jag tänker på det. Jag undrar om han kommer känna igen mej om jag råkar stötta på honom. Kanske, kanske inte. Man vet aldrig med kända personer. Dom ser ju så mycket nya ansikten varje dag och han kan ju inte komma ihåg varenda en. Och sen så var det ju ett tag sedan sist.
Men jag kan endå inte låta bli att hoppas att han faktiskt kommer känna igen mej, det skulle vara grymt!
I varje fall verkar det inte som om han ska ha någon konsert här, vilket är synd för jag hade gärna gått. Om han skulle ha det hade jag fått reda på det genom Kayla för länge sen. Hon skulle ju stått och skrytigt för halva skolan som inte ens bryr sig om att hon köpt biljetter längst fram till hans konsert.
Jag väcks ur mina funderingar av att min mobil som är på vibbration ligger i min säng och ringer. Jag ställer mej upp på mina trötta ben och tassar bort till sängen. Jag undrar vem det är som ringer så här sent. Klockan är snart halv ett på natten
"Hej" Svarar jag tyst i luren för att inte väcka resten av familjen som antagligen sover för länge sedan.
"Hej, Liz! Kan du komma ut lite, jag står i trädgården." Isaac låter konstig när han pratar, är han full?
Jag mumlar som svar att jag kommer, sen lägger jag på. Jag drar på mej en tjocktröja sen går jag så tyst jag kan genom huset och sen ut i trädgården där Isaac står och väntar.
Det räcker med en blick för att se att han är full.
"Vad gör du här?" Väser jag argt. "Det är ju för fan mitt i na-"
"Förlåt, jag har tappat bort mina nycklar. Alex svarade inte när jag ringde, det var synd för hon blir inte lika arg som dej" Han pratar sluddrigt och otydligt.
Och föresten är jag säker på att Alex också hade blivit arg om han hade kommit full hem till henne mitt i natten.
"Isaac, du är ju full! Och föresten Alex är hos sin pappa idag, kommer du ihåg?"
"Aa, just det" Mumlar han och tar ett vinglande steg frammåt.
"Har du ingen jacka? Och vad har du gjort egentligen, varför är du full?" Undrar jag, det är inte likt Isaac att hålla på att dricka och sånt. Det skrämmer mej faktiskt.
"Jackan är.. öh jag vet inte.." Säger han. Han öppnar munnen igen för att fortsätta, men sen vänder han sig snabbt om och hukar sig över mammas vinbärsbuskar. Han ger ifrån sig ett kräkljud, sen spottar han några gånger innan han kollar upp på mej igen.
"Fyfan.." Säger han och vinglar till. "Du måste hjälpa mej att hitta mina nycklar, mamma kommer, mamma kommer..-" Stammar han.
"Hon kommer få ett utbrott på dej, jag vet" Snäser jag. Irriterad över att han är så dum att tappa bort sina nycklar och dessutom är han full. Och det är väll antagligen därför han har tappat bort dom.
"Isaac, varför har du druckigt?" Frågar jag ännu en gång.
"Jag gjorde inte det.. eller.. jag vet inte" Suckar han.
Jag inser att jag inte kommer få något vettigt ur honom förren han är nyckter igen. Så vad ska jag göra? Han har inga nycklar, dessutom är han ganska långt hemmifrån. Jag suckar tungt.
"Kom, du får sova hos mej inatt. Men du måste lova att vara tyst!"
Han nickar och låtsas låsa munnen och sen slänga iväg nyckeln. Jag himlar med ögonen och tar tag i hans handled för att kunna leda honom in i huset.
Han vinglar hela tiden och på övervåningen håller han nästan på att riva ner en tavla.
"Vänta här, ska bara hämta en extra madrass." Säger jag och föser in honom i mitt rum. För säkrethets skull tar jag min nyckel och låser om honom.
När jag kommer tillbaka, ligger han i min säng med vidöppen mun och sover. Först tänker jag väcka honom, men jag ångrar mej sedan.
Imorgon får jag prata med honom. Men det är imorgon det, nu vill jag inget hellre än att sova. Jag gör mej snabbt iordning sen lägger jag mej på madrassen och somnar nästan på en gång..
KOMMENTERA! :D
Och sry för den dåliga uppdateringen, men jag har haft prao hela veckan, och jag har det hela nästa vecka oxå.
Börjar 11:00 och slutar 17:00 så har inte så mycket tid över. Sen så är man jävligt trött efteråt.
Btw, adda mej på Facebook om ni vill. @Erica Bieber Andersson
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 7
"Sch! Gissa vem det är" Viskar personen som håller för mina ögon.
Jag ler och fattar direkt att det är Isaac.
"Isaac, lägg ner" Säger jag och tar bort hans händer. Men när jag vänder mej om är det inte Isaac som står där..
Jag blinkar en gång och kollar häpet på personen framför mej.
Justin var ju den sista jag trodde att det skulle vara. Men endå är det han som står där framför mej och ler som aldrig förr.
"Stalkar du mej eller?" Är det ända jag får fram.
"Nej, eller alltså.." Börjar han. Han kollar ner i marken och böjer sig sedan och tar upp något. "Nämen ser man på, en lyckopeng" Säger han och håller upp en krona.
Jag börjar aoutomatiskt gräva i mina fickor, vart är min lyckopeng egentligen? Den som jag hittade den gången jag var ute och gick med Puss. Det måste vara den Justin håller i nu, den måste ha trillat ur fickan när jag böjde mej ner för att knyta skorna.
Först tänker jag säga till honom att den nog är min. Men jag ångrar mej så fort jag är på väg att öppna munnen. Det är ju bara en krona. Han kan ju lika gärna få behålla den. Den har inte fört med sig någon speciell lycka till mej ändå.
"Vad gör du här egentligen?" Undrar jag och struntar i att säga något om pengen. "Du är ju överallt"
"Jag vet inte, hade bara vägarna förbi och så fick jag syn på dej. Fick lust att skoja lite med dej" Säger han och skrattar lite.
"Okej.." Säger jag och pressar fram ett leénde.
Det blir tyst en stund, nästan pinsamt tyst. Vad ska vi prata om egentligen?
"Så vem är Isaac?" Undrar Justin. Det låter som om han frågar det bara för att vi ska ha något att prata om och kanske få igång en konversation.
Jag lägger märke till att han hela tiden kollar sig diskret omkring. Det är nog inte lätt att vara så känd så att man måste akta sig för paparazzis och galna fans hela tiden. Men detta är ett ganska lungt område, så jag tror inte det är någon fara.
"Min kompis" Svarar jag. "Han brukar skoja, så jag trodde det var han"
Justin nickar och ler. När det ser ut som om han inte tänker säga något mer byter jag samtalsämne.
"Du vet, när du tog mitt gömställe? Så sa du att du gömde dej för samma personer som jag gjorde.."
"Ja, jag hörde ju vad dom pratade om.,-"
"Dej" Avbryter jag.
"Ja, fick en känsla av att det hade blivit kaos om jag hade visat mej då" Säger Justin.
"Det kan du ge dej på att det hade blivit. Dom avgudar dej, helt besatta är dom" Säger jag och gör stora ögon.
"Haha, gulligt" Säger Justin och skrattar.
Vi fortsätter att prata och börjar sagta att gå. Vart vet jag inte.
"Nja. Gulligt? Skulle inte tro det.." Säger jag. "Jag hatar dom"
Efter en stund har jag berättat hela historien i minsta lilla detalj om Kayla. Varför jag gjorde det, det vet jag inte. Han lyssnade ju i alla fall.
"Hon verkar ju.. schysst" Säger Justin ironiskt. Jag skrattar lite och i samma sekund känner jag hur min högra fot viker sig åt sida när jag tar ett steg frammåt. Jag känner hur smärtan strålar upp geonom foten och upp i hela benet.
"Aj!" Skriker jag och stannar till.
Justin kollar med en undrande blick på mej.
"Fan min fot" Mumlar jag, och försöker envist att ta ett steg framåt. Men då blir smärtan bara ännu värre.
"Vad hände?" Undrar Justin och kollar på mej när jag haltar fram en bit.
"Jag trampade snett" Svarar jag och gör en grimas. "Och nu är foten helt cp"
"Vänta. Du kan stötta dej på mej" Säger han omtänktsamt och är snabbt som blixten framme brevid mej.
"Nej, det är lungt" Försäkrar jag honom om och försöker en än gång på egen hand ta mej fram. Vilket inte alls går bra. Jag känner mej som en klumpig flodhäst eller något liknande.
Jag suckar och stöttar mej motviligt mot Justin. Vi börjar gå igen i en väldigt långsam takt. Ingen av oss säger någonting.
Efter en stund är vi framme vid mitt hus. Jag stannar och säger att det är här jag bor.
"Tack för hjälpen" Säger jag och börjar mödosamt halta in på grusgången.
"Nej, vänta. Jag kan hjälpa dej" Säger han då och kommer efter mej. Jag lägger ännu en gång min arm runt hans nacke för att kunna stötta mej själv.
När vi står utanför min dörr rotar jag irriterat runt i min väska efter dom där förbannade nycklarna samtidigt som jag försöker hålla balansen. Tillslut hittar jag dom och låser upp dörren.
Jag vänder mej om för att kolla på Justin.
"Har inte du någon konsert, eller någon intervju att passa?" Undrar jag.
Han skakar på huvudet. "Nej, och nu måste jag ju se till att det går bra med din fot" Säger han och ler lite.
"Det går bra. Du behöver inte ringa någon ambulans"
Han skrattar, och jag sliter min blick ifrån honom och kollar över hans axel. Då får jag syn på några som absolut inte får se att Justin är här. Det är Kayla och Vanessa. Dom går där helt lungt och kollar inte ens åt vårat håll men ändå får jag världens panik.
"In med dej!" Väser jag och puttar in Justin genom dörren. Sen stänger jag den.
"Vad nu då?" Undrar han.
"Kayla och Vanessa var där" Upplyser jag honom om.
Jag sätter mej ner på den lilla pallen som står i hallen för att slippa anstränga foten för mycket.
Försiktigt börjar jag ta av mej skon, redan innan jag har fått av mej strumpan märker jag att foten är svullen.
"Det var tur att dom inte såg dej" Säger jag och kastar en snabb blick upp på Justin.
Han säger ingenting utan bara ler lite mot mej och kollar sedan ner på min fot som typ har blivit 10 gånger tjockare.
"Oj, din fot" Säger han och drar in luft mellan tänderna. "Om ni har bandage eller nåt så kan jag hjälpa dej att linda det runt foten"
"Jag tror det finns i nedersta lådan i köket brevid skåpet" Säger jag och pekar på en vit låda.
Han går ut i köket och börjar rota runt i lådan och efter en stund kommer han tillbaka med ett bandage i hande.
Jag förvånas faktiskt över hans omtänksamhet. Jag har redan sagt flera gånger att det är lungt men ändå envisas han med att hjälpa mej.
"Så, nu ska Dr.Bieber ta hand om dej."
KOMMENTERA! :D
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 6
Jag märker inte ens när dom lämnar cafét, helt plötsligt ser jag bara att platserna är tomma.
När jag går dit för att duka av ser jag att jag har fått dricks. Det är inte bara några kronor. Det är ganska mycket pengar som ligger där. Så mycket dricks har jag aldrig fått förut, det kanske betyder att dom kommer tillbaka?
När jag går dit för att duka av ser jag att jag har fått dricks. Det är inte bara några kronor. Det är ganska mycket pengar som ligger där. Så mycket dricks har jag aldrig fått förut, det kanske betyder att dom kommer tillbaka?
Och ja, nästan samma tid nästa dag kommer han igen med den där mannen och kvinnan som nog är hans mamma. Den här gången håller jag nästan på att krocka med honom.
Jag håller i en tom Fanta burk och en tom tallrik som jag nästan håller på att tappa i golvet.
"Oj, förlåt" Säger jag och kollar upp på honom.
"Nä, det är lungt" Säger han, och flashar ett litet leénde.
Sen fortsätter dom in i Cafét och sätter sig på samma plats som förra gången. När jag har ställt av mej det jag har i händerna går jag raka vägen till deras bord för att se vad dom vill ha denna gången.
"Samma som förra gången" Säger Justin direkt.
"Cola och en Wilson's special alltså?" Ler jag.
"Japp. Du hade rätt, den var jättegod" Säger han och ler tillbaka.
Jag ler och vänder mej till mannen, han beställer kaffe och en Wilson's special och det gör även Justins mamma.
"Vi har fått en ny stammis" Viskar jag till mamma när jag kommer ut i köket. Hon har fullt upp med att ställa in saker i diskmaskinen. "Och inte vem som helst" Tillägger jag sedan
Hon kollar upp på mej och torkar sig i pannan med tröjärmen.
"Jaha, vem då?" Undrar hon
"Justin Bieber" Svarar jag och flinar.
"Jaha. Vem är det? Eller är det han där som blev känd genom YouTube?" Frågar hon sammtidigt som hon försöker knö ner den sista tallriken.
Jag nickar.
"Jag tror inte jag skulle känna igen honom om jag såg honom" Säger hon då och skrattar.
"Han sitter längst in i cafét med sin mamma tror jag, och någon annan man som jag inte vet vem det är. Dom var här igår också" Säger jag. "Det var dom vi fick så mycket dricks av föresten"
"Vad kul. Värsta kändis cafét ju" Skrattar hon. Jag himlar lite med ögonen mot henne. Det är nog meningen att det ska låta coolt, men ni vet att när en mamma försöker låta cool låter hon ännu mer töntigare än vanligt. Det var ju tur att ingen annan hörde i alla fall.
Dom tackar när jag kommer tillbaka med beställningarna.
Tänk om Kayla och hennes kompisar hade varit här nu. Snacka om att det hade blivit kaos då. Eller några anndra galnda fans.
Jag går ut i köket igen där mamma precis trycker på startknappen på diskmaskinen.
Hon är precis på väg att öppna munnen när höga skrik fylla hela cafét. Hennes ansiktsuttryck ändras genast, och hon gör en konstig min.
både jag och mamma stormar ut från köket för att se vad som försigår.
Mina ögon späras upp när jag ser ett tiotal tjejer stå och skrika rakt ut. Mannen som kom i sällskap med Justin försöker att få undan tjejerna, men dom är verkligen helt galna.
"Kom, följ med hit" Säger min mamma till Justin och hans mamma. Tjejerna försöker desperat att dra åt sig Justin när vi smiter förbi.
"Ni måste gå nu. Ge killen lite plats" Hör jag mannen säga när vi kommit ut i köket som är våran ända räddning.
Mamma säger till dom att dom gärna få slå sig ner så länge. Dom sätter sig på varsin stol medans jag och mamma fortfarande står upp.
"Förlåt för det där" Säger Justin och kollar på både mej och mamma.
"Nej, nej det är lungt" Skyndar mamma sig att säga.
Två minuter efter kommer mannen tillbaka. Då har vi redan hunnit presentera oss för varandra. Kvinnan heter tydligen Pattie och hon är Justins mamma. Precis som jag trodde.
"Hej." Säger han och sträcker fram sin hand och hälsar på mamma. Han presenterar sig som Kenny.
"Hej. Allison" Säger mamma och tar tag i hans hand och skakar den.
Sen vandrar hans blick vidare till mej.
"Hej." Säger han och räcker fram sin hand till mej med.
"Hej. Liz" Säger jag.
Jag känner hur Justin kollar på mej. Jag vänder mej sakta om, och när våra blickar möts kollar han bort.
"Är det lungt där ute nu?" Undrar Pattie
"Ja, när dom märkte att inte Justin var kvar så var det inte lika svårt att få bort dom" Svarar Kenny och nickar mot Justin som sitter och kollar ner på sina skor.
Mamma börjar prata med Pattie och Kenny, och då tar Justin till orda och börjar prata med mej.
"Jag måste bara fråga.. det var du som snodde mitt gömställe va?" Säger han och ställer sig upp.
"Haha, det var du som snodde mitt" Skrattar jag.
"Haha. Det var inte särskilt smart att gå ut själv utan att ha någon med mej." Säger han då, och förklarar att han blev jagad av både paparazzis och fans.
Men vi hinner inte byta så värst många ord innan dom är tvungna att gå igen. Dom betalar för maten och lämnar sedan cafét.
"Hmm..det där var... anorlunda." Säger mamma och skrattar precis efter dom har gått ut genom dörren.
Jag mumlar något till svar sen tar jag mina saker och går hem.
Hälften av vägen hem från skolan nästa dag får jag sällskap av Isaac. Han ska tydligen till någon kompis som bor åt samma håll som mej.
"Hur går det med tjejerna då?" Undrar jag helt plötsligt.
Isaac kollar upp på mej och verkar lite överväldigad av min fråga.
"Nja, alltså. Som vanligt, om du fattar vad jag menar.."
"Du har massa tjejer runt dej, men ingen som duger?"
Isaac skrattar och nickar.
Det som är så bra med Isaac är att han inte liksom 'leker' med någon, som många anndra killar gör. Han är aldrig ihop med någon bara för att det är kul eller så. Det är verkligen bara när han är säker på att han känner något. Man kan väll säga att han är svårfångad. Tjejerna skingras runt honom, och det är klart han är trevlig och pratar med dom. Men det blir oftast inget annat mellan någon av dom.
"Du då? Hur går det med killarna?" Undrar han och flinar.
Jag rycker lite på axlarna och dröjer lite med att svara. Det är kul att göra honom nyfiken.
"Kom igen. Gillar du någon eller?" Undrar han nyfiket.
Jag ler lite mot honom och biter mej i läppen.
"Det skulle du bra gärna vilja veta va" Retas jag.
"Woho! Så du gillar någon?" Säger han och flinar ännu större.
Jag brister ut i skratt.
"Nej, det gör jag inte!" Säger jag och slår till honom på armen ganska hårt. Han slår tillbaka på mej och sen är vi i full gång med att göra blåmärken på varandra.
Efter ett tag ska han svänga av för att komma hem till sin kompis och jag ska fortsätta åt anndra hållet.
Och då är det endå ännu en bit kvar hem till mej.
Nu när jag inte behöver social med någon stoppar jag i mina Ipod lurar i öronen och sätter på musik.
Efter en stund måste jag stanna för att knyta mina skor. Jag böjer mej ner och börjar knyta mina skor när jag helt plötsligt känner hur någon håller för mina ögon.
Jag skriker till och tror att jag är påväg att bli kiddnappad.
"Sch! Gissa vem det är" Viskar personen som håller för mina ögon.
Jag ler och fattar direkt att det är Isaac.
"Isaac, lägg ner" Säger jag och tar bort hans händer. Men när jag vänder mej om är det inte Isaac som står där..
KOMMENTERA! :D
Vem tror ni det är?
PeaceN'love
Fy fan vad arg jag blir nu!
Okej, såhär är det!
Inlägget innan har INTE jag skrivit! Någon har kommit in på min blogg.
Jag ska inte lägga ner bloggen. Fan heller!
Justin Bieber suger?! WTF! Jag skulle ALDRIG skriva så. Jag kommer alltid vara en Belieber.
I'm the King ?! Ööh, ego? Nej Justin är kung! :o
Asså vafan jag fattar ingenting.
Tack så jävla mycket du som var inne på min blogg och skrev detta. Så himmla glad man blir -.-
Jaja, har bytt lösen nu så nu ska det inte va några problem längre.
Jag är inte säker, men det är bara en som vet mitt lösenord. Så vafan ska jag tro?
Det kan ju vara någon annan som har kommit på det men..
I alla fall.. tack än en gång för att du tog dej tid att gå in på min blogg och skriva det här.
Omogna jävel..
Btw, oroa er inte. Bloggen kommer inte läggas ner!
UPDATE: 'viktigt meddelande till mina läsare !' inlägget tas bort imorgon!
PeaceN'Love
Inlägget innan har INTE jag skrivit! Någon har kommit in på min blogg.
Jag ska inte lägga ner bloggen. Fan heller!
Justin Bieber suger?! WTF! Jag skulle ALDRIG skriva så. Jag kommer alltid vara en Belieber.
I'm the King ?! Ööh, ego? Nej Justin är kung! :o
Asså vafan jag fattar ingenting.
Tack så jävla mycket du som var inne på min blogg och skrev detta. Så himmla glad man blir -.-
Jaja, har bytt lösen nu så nu ska det inte va några problem längre.
Jag är inte säker, men det är bara en som vet mitt lösenord. Så vafan ska jag tro?
Det kan ju vara någon annan som har kommit på det men..
I alla fall.. tack än en gång för att du tog dej tid att gå in på min blogg och skriva det här.
Omogna jävel..
Btw, oroa er inte. Bloggen kommer inte läggas ner!
Linnea om viktigt meddelanden till mina läsare !:
asså fy fan! |
UPDATE: 'viktigt meddelande till mina läsare !' inlägget tas bort imorgon!
PeaceN'Love
viktigt meddelanden till mina läsare !
hejsan !
detta är jätte viktigt.
det är nämnligen såhär att jag ska sluta blogga, eftersom jag inte orkar mer.
dessutom suger justin bieber nu ! det är ju liksom inte lika kul att blogga då !
jag hatar honom ! i will kill him(justin bieber) !
just nu känner jag bara för att kasta ägg & bananer rakt i facet på honom !
jaja, innan jag avslutar att blogga vill jag bara säga att bloggen kommer stå kvar, även om jag inte bloggar !
och i'm the king, tralalallaal ! :)
ha det bra nu !
tack för alla dom fina kommentarer och att ni följt min blogg hela tiden, tusen tack !
You're everything I could ever wish for - Del 5
"Skynda dej, in i bilen Justin!" Säger mannen och två sekund senare sitter båda två i bilden och alldeles snart har dom kört iväg och bilen är borta.
Sakta men säkert börjar jag förstå vem han är. Det måste ju vara han? Vem annars kan det vara?
Det är ju rena turen att inte Kayla, Lucy, Pamela och Vanessa fick syn på honom, dom hade ju flippat ur totalt!
Jag bara står där och försöker sammla tankarna en stund.
Så jag har nyss stött ihop med Justin Bieber? Killen alla tjejer skriker över. Varför skrek inte jag?
Hade jag skrikigt om jag visste att det var han?
Antagligen hade jag inte gjort det, jag är inte den typen av tjejer som skriker över kändisar eller som blir helt förälskad i någon.
Jag börjar sagta att går därifrån. Det tar ovanligt lång tid för mej att gå hem just idag.
När jag kommer hem sätter jag mej direkt vid datorn och loggar in på Twitter.
Jag söker efter Justin Bieber och sen tycker jag på 'follow-knappen'
Sen går jag in på Youtube och kollar på några intervjuer och även några musikvideos. Han är ju faktiskt ganska rolig.
Jag har aldrig förut ens tänkt tanken på att börja kolla på interjuver och så med honom, det hela känndes bara överdrivet. Hela grejen med Justin Bieber.
Men nu när jag faktiskt har 'träffat' honom. Om man nu kan säga så. Så har jag faktiskt en anledning att kolla vad han här för typ, jag har ju faktiskt snackat med honom. Även fast jag dock inte visste om det då.
Nästa dag i skolan bestämer jag mej för att inte berätta något om Justin för varken Isaac eller Alex. Fast egentligen finns det inte så mycket att säga. 'Vet du? Igår snodde Justin Bieber mitt gömställe, när jag skulle smyga på dej och Kayla.'
Nej det låter bara konstigt. Jag skulle ändå inte kunna få fram det på ett bra sätt, sen så skulle det säkert komma vidare till Kayla och hennes fnitterapor vilket jag inte vill! Det verkar ju i alla fall som Isaac umgås med dom
Isaac ska jag i alla fall ta itu med, jag måste få fram om han verkligen brukar umgås med Kayla.
Vi möts vid skåpen efter sista lektionen, alla anndra har redan gått så det är bara jag och han där. Och då tar jag tillfället i akt.
"Så.. brukar du umgås med Kayla?" Jag går rakt på sak och vänder mej om för att se på Isaac.
Han står fortfarande med nyllet i sitt skåp och verkar leta efter något. "Jag såg dej" Säger jag, då vänder sig Isaac sakterligen om.
"Vart då?" Undrar han och ser helt oberörd ut.
"En bit utanför centrum" Svarar jag. "Du var med Kayla, Vanessa, Lucy.."
Jag hinner inte rabbla upp alla namn innnan han avbryter mej.
"Jaha, alltså det var inte meningen. Råkade bara stöta på dom"
"Och då kramar du henne?" Jag flinar mot honom och han tar ut sin väska ur skåpet. Sammtidigt som han stänger skåpet igen säger han:
"Det var hon som kramade mej! Med du vet hur Kayla är. Hon kramar alla. Jag kunde liksom inte bara knuffa bort henne"
"Jag hade fan smällt till henne om hon hade försökt krama mej!" Säger jag och då skrattar Isaac bara.
"Så tro ingenting nu. Du vet ju att det bara finns två tjejer för mej, du och Alex" Det sista säger han på skoj.
Sen säger han hej då och jag gör detsamma och sen går vi åt skilda håll.
Det känns i alla fall bra att det där med Kayla inte var något. Men det verkade ju lite misstänktsamt när jag såg det. Men Isaac har rätt, Kayla kramar alla. Eller i alla fall dom flesta som hon anser till sina kompisar. Vilket vill säga inte mej och inte Alex heller, men tydligen Isaac.
Jag kommer hem till ett helt ödeslaget hus. Det är torsdag, vilket betyder att jag slutar tidigt från skolan och Tim slutar sent. Och mamma och pappa jobbar som vanligt.
Det är skönt att ha lite tid för sig själv. Det är skönt att komma hem till ett tyst hus efter en stökig och högljud skoldag, det är skönt att bara njuta av tystnaden.
Efter att ha gjort iordning ett glas oboy och en macka går jag upp till mitt rum och sätter mej framför datorn.
Jag gör det vanlig. Loggar in på msn, Twitter och Facebook.
Jag ser att jag har gått från typ 75 followers till nästan 500 på twitter, bara på en dag!
Efter en stund förstår jag varför. Justin Bieber följer mej..
Jag sa ju mitt namn till honom så det kanske inte är så konstigt att han hittade mej. Men i och för sig finns det nog ganska många som heter Liz Wilson. Fast han kanske kände igen mej på min bild. Även om han hade solglas ögon på sig och det var mörkt så kanske han såg hur jag såg ut. Lite kul ändå att han sökte upp mej på twitter.
Efter att ha tagit sista bettet på mackan och druckigt sista klunken oboy ringer min mobil. När jag kollar står det 'mamma' på displayen.
Jag suckar och sen svarar jag. Nu var denna friden slut..
"Kan du komma och hjälpa mej på cafét? Det är lite körigt just nu"
"Mm, visst. Jag är där om tio minuter" Svarar jag och trycker sedan bort henne.
Min mamma har ett eget café, hon har anstälda och sånt men ibland händer det att jag är tvungen att hoppa in när det är extra mycket att göra. Oftast brukar jag få ta beställningarna och sedan servera dom. Det är faktiskt ganska kul, och jag får betalt för det.
När jag kommer dit idag kan jag med en blick konstatera att nästan varenda bord är upptaget.
Jag flänger runt där som en galning och serverar och tar emot beställningar.
Efter ett tag börjar det lätta upp, det var väll bara en eftermiddagsrusning. Vädret är ju bra så det är många som bara stannar till för att sätta sig i solen och ta en fika.
"Tack för hjälpen" Säger mamma och klappar mej på axeln. Jag ler som svar och just precis då plingar det till i dörren, vilket betyder att någon kommer in.
Jag går ut från köket för att se vart dom sätter sig. Jag stannar till lite när jag ser vem det är.
Det är Justin, Justin Bieber. Han är där med samma person som kom och hämtade honom med bilen plus en annan, en kvinna. Hon kan nog mycket väl vara hans mamma.
Jag låter dom sätta sig ner. Dom väljer ett bord långt in i cafét som liksom står lite i skymundan.
Jag väntar lite för att dom ska hinna bestämma sig vad dom vill ha innan jag går fram för att ta deras beställning.
Först är det kvinnan som säger vad hon vill ha och sen är det mannen.
"Jag vill ha en Cola och en Wilson's special" Säger Justin som beställer sist.
En Wilson's special är en speciell bakelse just för detta cafét som just heter Wilson's. Den är väldigt god och det passar jag även på att påpeka för dom.
"Bra val, den är jättegod" Säger jag och ler. "Jag kommer snart tillbaka med era beställningar" Säger jag sedan och innan jag vänder mej om och går iväg ser jag hur Justin ler tillbaka åt mej.
Efter jag har gett dom sina saker står jag och kollar på dom lite i smyg. Men när det plingar till ännu en gång i dörren är jag tvungen att gå iväg.
Jag märker inte ens när dom lämnar cafét, helt plötsligt ser jag bara att platserna är tomma.
När jag går dit för att duka av ser jag att jag har fått dricks. Det är inte bara några kronor. Det är ganska mycket pengar som ligger där. Så mycket dricks har jag aldrig fått förut, det kanske betyder att dom kommer tillbaka?
KOMMENTERA! :D
Och än en gång förlåt för den sjukt dåliga uppdateringen :/
PeaceN'Love
Sakta men säkert börjar jag förstå vem han är. Det måste ju vara han? Vem annars kan det vara?
Det är ju rena turen att inte Kayla, Lucy, Pamela och Vanessa fick syn på honom, dom hade ju flippat ur totalt!
Jag bara står där och försöker sammla tankarna en stund.
Så jag har nyss stött ihop med Justin Bieber? Killen alla tjejer skriker över. Varför skrek inte jag?
Hade jag skrikigt om jag visste att det var han?
Antagligen hade jag inte gjort det, jag är inte den typen av tjejer som skriker över kändisar eller som blir helt förälskad i någon.
Jag börjar sagta att går därifrån. Det tar ovanligt lång tid för mej att gå hem just idag.
När jag kommer hem sätter jag mej direkt vid datorn och loggar in på Twitter.
Jag söker efter Justin Bieber och sen tycker jag på 'follow-knappen'
Sen går jag in på Youtube och kollar på några intervjuer och även några musikvideos. Han är ju faktiskt ganska rolig.
Jag har aldrig förut ens tänkt tanken på att börja kolla på interjuver och så med honom, det hela känndes bara överdrivet. Hela grejen med Justin Bieber.
Men nu när jag faktiskt har 'träffat' honom. Om man nu kan säga så. Så har jag faktiskt en anledning att kolla vad han här för typ, jag har ju faktiskt snackat med honom. Även fast jag dock inte visste om det då.
Nästa dag i skolan bestämer jag mej för att inte berätta något om Justin för varken Isaac eller Alex. Fast egentligen finns det inte så mycket att säga. 'Vet du? Igår snodde Justin Bieber mitt gömställe, när jag skulle smyga på dej och Kayla.'
Nej det låter bara konstigt. Jag skulle ändå inte kunna få fram det på ett bra sätt, sen så skulle det säkert komma vidare till Kayla och hennes fnitterapor vilket jag inte vill! Det verkar ju i alla fall som Isaac umgås med dom
Isaac ska jag i alla fall ta itu med, jag måste få fram om han verkligen brukar umgås med Kayla.
Vi möts vid skåpen efter sista lektionen, alla anndra har redan gått så det är bara jag och han där. Och då tar jag tillfället i akt.
"Så.. brukar du umgås med Kayla?" Jag går rakt på sak och vänder mej om för att se på Isaac.
Han står fortfarande med nyllet i sitt skåp och verkar leta efter något. "Jag såg dej" Säger jag, då vänder sig Isaac sakterligen om.
"Vart då?" Undrar han och ser helt oberörd ut.
"En bit utanför centrum" Svarar jag. "Du var med Kayla, Vanessa, Lucy.."
Jag hinner inte rabbla upp alla namn innnan han avbryter mej.
"Jaha, alltså det var inte meningen. Råkade bara stöta på dom"
"Och då kramar du henne?" Jag flinar mot honom och han tar ut sin väska ur skåpet. Sammtidigt som han stänger skåpet igen säger han:
"Det var hon som kramade mej! Med du vet hur Kayla är. Hon kramar alla. Jag kunde liksom inte bara knuffa bort henne"
"Jag hade fan smällt till henne om hon hade försökt krama mej!" Säger jag och då skrattar Isaac bara.
"Så tro ingenting nu. Du vet ju att det bara finns två tjejer för mej, du och Alex" Det sista säger han på skoj.
Sen säger han hej då och jag gör detsamma och sen går vi åt skilda håll.
Det känns i alla fall bra att det där med Kayla inte var något. Men det verkade ju lite misstänktsamt när jag såg det. Men Isaac har rätt, Kayla kramar alla. Eller i alla fall dom flesta som hon anser till sina kompisar. Vilket vill säga inte mej och inte Alex heller, men tydligen Isaac.
Jag kommer hem till ett helt ödeslaget hus. Det är torsdag, vilket betyder att jag slutar tidigt från skolan och Tim slutar sent. Och mamma och pappa jobbar som vanligt.
Det är skönt att ha lite tid för sig själv. Det är skönt att komma hem till ett tyst hus efter en stökig och högljud skoldag, det är skönt att bara njuta av tystnaden.
Efter att ha gjort iordning ett glas oboy och en macka går jag upp till mitt rum och sätter mej framför datorn.
Jag gör det vanlig. Loggar in på msn, Twitter och Facebook.
Jag ser att jag har gått från typ 75 followers till nästan 500 på twitter, bara på en dag!
Efter en stund förstår jag varför. Justin Bieber följer mej..
Jag sa ju mitt namn till honom så det kanske inte är så konstigt att han hittade mej. Men i och för sig finns det nog ganska många som heter Liz Wilson. Fast han kanske kände igen mej på min bild. Även om han hade solglas ögon på sig och det var mörkt så kanske han såg hur jag såg ut. Lite kul ändå att han sökte upp mej på twitter.
Efter att ha tagit sista bettet på mackan och druckigt sista klunken oboy ringer min mobil. När jag kollar står det 'mamma' på displayen.
Jag suckar och sen svarar jag. Nu var denna friden slut..
"Kan du komma och hjälpa mej på cafét? Det är lite körigt just nu"
"Mm, visst. Jag är där om tio minuter" Svarar jag och trycker sedan bort henne.
Min mamma har ett eget café, hon har anstälda och sånt men ibland händer det att jag är tvungen att hoppa in när det är extra mycket att göra. Oftast brukar jag få ta beställningarna och sedan servera dom. Det är faktiskt ganska kul, och jag får betalt för det.
När jag kommer dit idag kan jag med en blick konstatera att nästan varenda bord är upptaget.
Jag flänger runt där som en galning och serverar och tar emot beställningar.
Efter ett tag börjar det lätta upp, det var väll bara en eftermiddagsrusning. Vädret är ju bra så det är många som bara stannar till för att sätta sig i solen och ta en fika.
"Tack för hjälpen" Säger mamma och klappar mej på axeln. Jag ler som svar och just precis då plingar det till i dörren, vilket betyder att någon kommer in.
Jag går ut från köket för att se vart dom sätter sig. Jag stannar till lite när jag ser vem det är.
Det är Justin, Justin Bieber. Han är där med samma person som kom och hämtade honom med bilen plus en annan, en kvinna. Hon kan nog mycket väl vara hans mamma.
Jag låter dom sätta sig ner. Dom väljer ett bord långt in i cafét som liksom står lite i skymundan.
Jag väntar lite för att dom ska hinna bestämma sig vad dom vill ha innan jag går fram för att ta deras beställning.
Först är det kvinnan som säger vad hon vill ha och sen är det mannen.
"Jag vill ha en Cola och en Wilson's special" Säger Justin som beställer sist.
En Wilson's special är en speciell bakelse just för detta cafét som just heter Wilson's. Den är väldigt god och det passar jag även på att påpeka för dom.
"Bra val, den är jättegod" Säger jag och ler. "Jag kommer snart tillbaka med era beställningar" Säger jag sedan och innan jag vänder mej om och går iväg ser jag hur Justin ler tillbaka åt mej.
Efter jag har gett dom sina saker står jag och kollar på dom lite i smyg. Men när det plingar till ännu en gång i dörren är jag tvungen att gå iväg.
Jag märker inte ens när dom lämnar cafét, helt plötsligt ser jag bara att platserna är tomma.
När jag går dit för att duka av ser jag att jag har fått dricks. Det är inte bara några kronor. Det är ganska mycket pengar som ligger där. Så mycket dricks har jag aldrig fått förut, det kanske betyder att dom kommer tillbaka?
KOMMENTERA! :D
Och än en gång förlåt för den sjukt dåliga uppdateringen :/
PeaceN'Love
Förlåt!
Jag vill bara be om förlåtelse för den hemskt dåliga uppdateringen.
Jag får seriöst dåligt samvete när jag inte uppdaterar på länge. Men det har varit så mycket nu, så jag har liksom inte hunnit.
Men jag lovar att del 5 kommer någon gång under dagen :) Så Stay Tuned.
-Och nej, det är ingen aprilskämt ;d
PeaceN'Love
Jag får seriöst dåligt samvete när jag inte uppdaterar på länge. Men det har varit så mycket nu, så jag har liksom inte hunnit.
Men jag lovar att del 5 kommer någon gång under dagen :) Så Stay Tuned.
-Och nej, det är ingen aprilskämt ;d
PeaceN'Love
