JB novell

När jag kommer tillbaka, ligger han i min säng med vidöppen mun och sover. Först tänker jag väcka honom, men jag ångrar mej sedan.
Imorgon får jag prata med honom. Men det är imorgon det, nu vill jag inget hellre än att sova. Jag gör mej snabbt iordning sen lägger jag mej på madrassen och somnar nästan på en gång..

---

Jag vaknar före Isaac nästa morgon.
Istället för att väcka honom sitter jag och glor på honom tills han vaknar. Han vrider på sig några gånger, innan han slutligen öppnar ögonen och kollar trött på mej.
"Vad gör jag här?" Mumlar han och gnuggar sig i ögonen.
"Jag undrar samma sak" Svarar jag och blänger på honom.
"Va?! Nej, men seriöst"
Han sätter sig upp i sängen och kollar stort på mej där nere på madrassen.
"Det är inte konstigt att du inte kommer ihåg något, så full som du var" Fnyser jag.
"Va? full?" Upprepar han."Åh, nej! Fan!"
Han tar händerna för ansiktet samtidigt som han slänger sig på rygg i sängen.
"Varför i helvete var du full?" Undrar jag och lutar mej över honom för att ta bort hans händer. "Hade du festat eller? Isaac.. det är inte likt dej att-"
"Men förlåt då! Och du är inte min morsa!" Fräser han. "Jag vet faktiskt inte"
"Nej, men du kom till mej mitt inatten och var as full! Det är klart som fan att jag undrar." Fräser jag tillbaka och kollar argt på honom.
Han suckar högt, men säger ingenting på en lång stund. Han bara ligger där och stirrar rakt upp i taket.
Tillslut vänder han sitt huvud åt mitt håll och säger:
"Jag tappade bort mina nycklar.." Han gör en liten paus och fortsätter sedan. "Fast jag tror jag vet vart dom är nu"
"Jaha, vart då?"
"Skorna" Säger han och flinar.
Jag kan inte låta bli att skratta till lite även om jag fortfarande är väldigt sur på honom. Han lägger ju alltid nycklarna i skon så länge det bara är hemnyckeln.
En gång frågade jag varför han alltid la nyckeln i skon, då hade han svarat att det var bra för då kände han alltid att den var där. Plus att det inte är någon som kollar om det ligger en nyckel i en sko.
"Du mår väll inte illa fortfarande?" Undrar jag oroligt efter en stunds tystnad
Han kollar konstigt på mej. Och då känner jag att jag kanske får förklara för honom. "Ja, du spydde i mammas vinbärsbuskar inatt"
"Förlåt" Han kollar uppriktigt på mej. "Men nej, jag mår inte illa. Har lite ont i huvudet bara"
"Inte så konstigt" Konstaterar jag. "Är du hungrig?"
"Nja, lite kanske. Men jag borde nog gå hem. Och dina föräldrar kommer väll undra vad jag gör här?"
"Ingen av dom är hemma. Bara Tim, om inte han har stuckigt till någon kompis" Försäkrar jag.
Vi går ner till nedervåningen och äter frukost tillsammans.
Vi pratar under tiden vi äter och till slut kommer det fram att han faktiskt var på en fest. Men att det tydligen inte var meningen att dricka så mycket. Egentligen borde jag väll inte lägga mej i vad han gör, men jag vill inte att han ska bli en sådan som super varje helg och sånt.
Han är min vän och jag bryr mej om honom. Och han verkar verkligen ångra sig att han drack.
När vi har ätit upp går han hem, och när han kollar efter så var nyckel i skon. Vilken tur!

Resten av dagen är jag ute och njuter av solen och det sköna vädret.
Jag går en riktigt lång promenad med Puss, samtidigt som Justin Biebers låtar spelas i min Ipod om och om igen.
Jag får helt seriöst inte nog av dom!
Utan att tänka på det börjar styra min steg mot Alex hus.
När jag står utanför ringer jag på dörrklockan. Ingen öppnar. Jag ringer igen, men då kommer jag på det.
Hon är ju hos sin pappa. Jag sa ju det till och med till Isaac inatt, ibland är minnet inte riktigt med.
Jag och Puss börjar gå hem igen. Men vi stannar till vid en kiosk och jag köper en glass.
När jag kommer hem möts jag av Tim och hans kompis i hallen.
"Vart ska ni?" Undrar jag.
"Vi ska ragga brudar!" Säger Tim och flinar. "Eller hur, Joe?"
Joe, skrattar bara.
"Lycka till med det då, ingen vill ha dej ändå Tim." Retas jag.
Innan han smäller igen ytterdörren säger han:
"Ingen vill ha dej heller!"

Dom två kommande veckorna har vi så  väldigt mycket i skolan att göra. Mängder med läxor, prov och inlämningsuppgifter.
Så jag hinner nästan glömma bort att Justin anländer till LA alldeles snart. Exakt när vet jag inte.
Jag är så nyfiken om det verkligen är vårat Café han menar.
När jag senare läser en Tweet från Justin om att han nu är i LA och 'har det chill' drar jag snabbt som bara den till cafét och erbjuder mamma extra hjälp. Vilket hon inte tackar nej till.
Varje gång jag hör att det plingar till i dörren kollar jag upp från det jag håller på med och kollar mot dörren. Men aldrig är det Justin som stiger in.
Andra dagen kommer han inte heller. Jag börjar bli allt mer osäker på att han överhuvudtaget kommer att komma.
Fast egentligen bryr jag mej inte. Eller gör jag det?
Nu har jag ju börjat gilla hans musik så jag antar att det är lite speciellare nu.

Men den tredjedagen kommer han faktiskt. Det är eftermiddag och inte alls mycket folk på cafét. Jag står vid uteserveringen och torkar av några bord när jag ser honom. Han har solglasögon på sig. Och jag ser som i slowmotion hur han tar av sig dom och sedan skakar han på håret på det där sättet.
När han ser mej spricker han upp i ett stort leénde. Känner han verkligen igen mej? Jag ler i alla fall lite halft tillbaka.
Hans mamma är med honom, och den där mannen. Vad var det han hette nu igen? Ken? Kenny?
Och någon annan man, han har bruna ögon och kort brunt hår.
Dom slår sig ner vid ett bord i solen och jag går in för att lämna trasan för att sedan ta deras beställning.
"En Wilson's och en glass med bara vanilj, tack" Säger Justin artigt.
Dom anndra beställer bara varsin glass. Justin verkar i alla fall tycka om Wilson's special.
När jag är på väg ut i köket kan jag inte låta bli att tänka på att om folk får reda på att detta är Justin Biebers 'favorit café' så kommer det säkert strömma in fler kunder. Vilket mamma inte skulle ha något emot alls.
Jag berättar den glada nyheten för mamma som står och torkar bort en osynlig fläck på en köksbänk.
"Bara hans galna fans inte river hela cafét så är det okej" Säger hon.
Jag suckar lite åt henns kommentar. "Det är ju inte hans fel fattar du väll, tror du det är lätt att vara världskänd eller?"
"Men jag skojade ju bara" Ler hon och blinkar med ena ögat mot mej. "Om han drar till sig mer gäster så är det ju jättebra!"

"Jag ska ha Wilson's special till efterrätt" Förklarar Justin för dom anndra när jag har ställer ner hans saker framför honom på bordet.
"Det hade ju egentligen räckt med antingen glass eller bakelsen" Säger mannen som jag inte vet vem det är.
Justins mamma instämmer genom att nicka. Justin flinar och vänder sedan sitt huvud mot mej.
"Hur går det med foten föresten?" Frågar han mej. "Det ser ut att gå bra i alla fall"
"Jo, det är jättebra" Säger jag. "Men det är nog för att du lindad in den så bra"
Han ler. "Äh, det är lyckopengen såklart!"
Jag skrattar lite. Jag böjer mej ner och tar av mej min sko för att sedan ta ut lyckopengen som jag har lagt där i.
Där känner jag att jag alltid har den, precis som Isaac gör med sin nyckel.
"Nu är den din igen" Säger jag och räcker den till honom.
Först kollar han tveksamt på den, men när jag kollar menande på honom tar han emot den.
"Okej, om jag inte blir överfallen av fans just nu när jag sitter här så vet jag att det är en äkta lyckopeng"
Innan han stoppar ner den i fickan kysser han den.
"Va? Vad är detta om?" Undrar Justins mamma och ser lite förvirrad ut.
Jag kollar på dom anndras ansikten och kan konstatera att dom också ser helt förvirrade ut.
Det verkar i alla fall som att Justin inte har nämnt någonting om mej, för alla tre ser ut som levande frågetecken.
"Känner ni varandra eller?" Undrar mannen och kollar oförstående på Justin.
Jag tar brickan som jag bärde ut sakerna på och lämnar sedan deras bord. Jag kan ju inte stå där hela tiden medans dom äter.
Och Justin kanske behöver tid att förklara.. eller nåt. Det kändes i alla fall som rätt tillfälle att gå där ifrån nu.
Nu är det bara att hoppas på att han inte blir överfallen av fans.

---

KOMMENTERA! :D

Blir så arg! Hela inlägget försvann, så jag var tvungen att skriva om allt. Och förut så hade jag världens flyt, men såklart så hade jag inte det nu. Det är därför denna delen blev försenad. Sorry!



PeaceN'Love