JB novell

"Sch! Gissa vem det är" Viskar personen som håller för mina ögon.
Jag ler och fattar direkt att det är Isaac.
"Isaac, lägg ner" Säger jag och tar bort hans händer. Men när jag vänder mej om är det inte Isaac som står där..

---

Jag blinkar en gång och kollar häpet på personen framför mej.
Justin var ju den sista jag trodde att det skulle vara. Men endå är det han som står där framför mej och ler som aldrig förr.
"Stalkar du mej eller?" Är det ända jag får fram.
"Nej, eller alltså.." Börjar han. Han kollar ner i marken och böjer sig sedan och tar upp något. "Nämen ser man på, en lyckopeng" Säger han och håller upp en krona.
Jag börjar aoutomatiskt gräva i mina fickor, vart är min lyckopeng egentligen? Den som jag hittade den gången jag var ute och gick med Puss. Det måste vara den Justin håller i nu, den måste ha trillat ur fickan när jag böjde mej ner för att knyta skorna.
Först tänker jag säga till honom att den nog är min. Men jag ångrar mej så fort jag är på väg att öppna munnen. Det är ju bara en krona. Han kan ju lika gärna få behålla den. Den har inte fört med sig någon speciell lycka till mej ändå.
"Vad gör du här egentligen?" Undrar jag och struntar i att säga något om pengen. "Du är ju överallt"
"Jag vet inte, hade bara vägarna förbi och så fick jag syn på dej. Fick lust att skoja lite med dej" Säger han och skrattar lite.
"Okej.." Säger jag och pressar fram ett leénde.
Det blir tyst en stund, nästan pinsamt tyst. Vad ska vi prata om egentligen?
"Så vem är Isaac?" Undrar Justin. Det låter som om han frågar det bara för att vi ska ha något att prata om och kanske få igång en konversation.
Jag lägger märke till att han hela tiden kollar sig diskret omkring. Det är nog inte lätt att vara så känd så att man måste akta sig för paparazzis och galna fans hela tiden. Men detta är ett ganska lungt område, så jag tror inte det är någon fara.
"Min kompis" Svarar jag. "Han brukar skoja, så jag trodde det var han"
Justin nickar och ler. När det ser ut som om han inte tänker säga något mer byter jag samtalsämne.
"Du vet, när du tog mitt gömställe? Så sa du att du gömde dej för samma personer som jag gjorde.."
"Ja, jag hörde ju vad dom pratade om.,-"
"Dej" Avbryter jag.
"Ja, fick en känsla av att det hade blivit kaos om jag hade visat mej då" Säger Justin.
"Det kan du ge dej på att det hade blivit. Dom avgudar dej, helt besatta är dom" Säger jag och gör stora ögon.
"Haha, gulligt" Säger Justin och skrattar.
Vi fortsätter att prata och börjar sagta att gå. Vart vet jag inte.
"Nja. Gulligt? Skulle inte tro det.." Säger jag. "Jag hatar dom"
Efter en stund har jag berättat hela historien i minsta lilla detalj om Kayla. Varför jag gjorde det, det vet jag inte. Han lyssnade ju i alla fall.
"Hon verkar ju.. schysst" Säger Justin ironiskt. Jag skrattar lite och i samma sekund känner jag hur min högra fot viker sig åt sida när jag tar ett steg frammåt. Jag känner hur smärtan strålar upp geonom foten och upp i hela benet.
"Aj!" Skriker jag och stannar till.
Justin kollar med en undrande blick på mej.
"Fan min fot" Mumlar jag, och försöker envist att ta ett steg framåt. Men då blir smärtan bara ännu värre.
"Vad hände?" Undrar Justin och kollar på mej när jag haltar fram en bit.
"Jag trampade snett" Svarar jag och gör en grimas. "Och nu är foten helt cp"
"Vänta. Du kan stötta dej på mej" Säger han omtänktsamt och är snabbt som blixten framme brevid mej.
"Nej, det är lungt" Försäkrar jag honom om och försöker en än gång på egen hand ta mej fram. Vilket inte alls går bra. Jag känner mej som en klumpig flodhäst eller något liknande.
Jag suckar och stöttar mej motviligt mot Justin. Vi börjar gå igen i en väldigt långsam takt. Ingen av oss säger någonting.
Efter en stund är vi framme vid mitt hus. Jag stannar och säger att det är här jag bor.
"Tack för hjälpen" Säger jag och börjar mödosamt halta in på grusgången.
"Nej, vänta. Jag kan hjälpa dej" Säger han då och kommer efter mej. Jag lägger ännu en gång min arm runt hans nacke för att kunna stötta mej själv.
När vi står utanför min dörr rotar jag irriterat runt i min väska efter dom där förbannade nycklarna samtidigt som jag försöker hålla balansen. Tillslut hittar jag dom och låser upp dörren.
Jag vänder mej om för att kolla på Justin.
"Har inte du någon konsert, eller någon intervju att passa?" Undrar jag.
Han skakar på huvudet. "Nej, och nu måste jag ju se till att det går bra med din fot" Säger han och ler lite.
"Det går bra. Du behöver inte ringa någon ambulans"
Han skrattar, och jag sliter min blick ifrån honom och kollar över hans axel. Då får jag syn på några som absolut inte får se att Justin är här. Det är Kayla och Vanessa. Dom går där helt lungt och kollar inte ens åt vårat håll men ändå får jag världens panik.
"In med dej!" Väser jag och puttar in Justin genom dörren. Sen stänger jag den.
"Vad nu då?" Undrar han.
"Kayla och Vanessa var där" Upplyser jag honom om.
Jag sätter mej ner på den lilla pallen som står i hallen för att slippa anstränga foten för mycket.
Försiktigt börjar jag ta av mej skon, redan innan jag har fått av mej strumpan märker jag att foten är svullen.
"Det var tur att dom inte såg dej" Säger jag och kastar en snabb blick upp på Justin.
Han säger ingenting utan bara ler lite mot mej och kollar sedan ner på min fot som typ har blivit 10 gånger tjockare.
"Oj, din fot" Säger han och drar in luft mellan tänderna. "Om ni har bandage eller nåt så kan jag hjälpa dej att linda det runt foten"
"Jag tror det finns i nedersta lådan i köket brevid skåpet" Säger jag och pekar på en vit låda.
Han går ut i köket och börjar rota runt i lådan och efter en stund kommer han tillbaka med ett bandage i hande.
Jag förvånas faktiskt över hans omtänksamhet. Jag har redan sagt flera gånger att det är lungt men ändå envisas han med att hjälpa mej.
"Så, nu ska Dr.Bieber ta hand om dej."

---

 

KOMMENTERA! :D


PeaceN'Love