JB novell

"Vafan!" Väser Alex i mitt öra. "Dricker Isaac?!"
Jag slänger en blick på Isaac.
"Kom" Säger jag till Alex och tar hennes hand för att hon ska följa med. Jag stegar bort till Isaac och drar med honom bort en bit också.
"Vad håller du på med?" Undrar jag. "Du kan ju inte dricka fattar du väll! Du ska ju köra hem sen!"

---

Isaac kollar trött på mej.
"Sluta Liz, måste du alltid vara så anti?"
"Va? Vad menar du? Du kan ju inte köra hem om du har druckigt, det fattar väll vem som helst! Och varken jag eller Alex kan köra."
Jag kollar snabbt på Alex, hon ser upprörd ut.
"Vi vill hem. NU!" Säger jag irriterat.
"Men jag har ju druckigt så jag kan ju inte köra" Säger han med löjlig röst, vilket gör mej ännu mer irriterad.
"Men du blir väll knappast full av det lilla du har druckigt nu" Säger Alex.
Isaac suckar. "Okej, visst. Jag kör hem er då tråkmånsar" Muttrar han och tar fram bilnycklarna.
Under bilfärden hem säger ingen ett ord.
Alex följer med mej hem så Isaac kan åka tillbaka utan att skjutsa hem henne också.
"Du har förändrats, jag vet fan inte vad det är för idioter du har börjat umgås med. Hej då!" Säger jag. Jag väntar inte på något svar, utan bara smäller igen bildörren.
Jag muttrar tyst för mej själv hela vägen uppför grusgången till mitt hus, Alex går en bit bakom mej.
"Seriöst Liz, jag börjar bli lite rädd. Tänk om Isaac hamnar helt snett" Säger Alex när vi stapplar in genom ytterdörren.
"Det tänker vi inte tillåta, eller hur?"
"Nej, men hur ska vi hindra honom?" Undrar Alex.
Jag hinner inte svara eftersom mamma kommer ut i hallen.
"Är du redan hemma? Oj, hej Alex" Mamma ler mot oss. Alex hejar och ler tillbaka, men jag sparkar surt av mej skorna.
"Är ni hungriga?" Fortsätter hon.
"Nej" Säger jag och Alex i kör.
Jag och Alex går upp till mitt rum.
"Det ända sättet är väll att försöka prata med honom" Säger jag och slår mej ner i min säng, Alex gör detsamma.
Vi sitter tysta en stund och Alex sitter och stirrar rakt ut i luften.
"Du.. kommer du ihåg när vi var små?" Börjar hon. "Och vi sa att vi tre alltid skulle hålla ihop.."
Jag nickar. "Aa, och så sa vi att om någon av oss skulle börja göra dumma saker skulle vi hjälpa den. Tror du Isaac kommer ihåg det?"
Alex rycker på axlarna. "Om vi har tur så gör han det."
"Jag kan höra honom framför mej" Suckar jag. "Men seriöst, vi var ju små då sluta vara så mesiga" Jag imiterar hans mörka och släpiga röst.
"Jaja. Men nu kan vi väll göra något kul. Har du någon bra film?"
"Kolla i översta lådan i skrivbordet"
Alex reser sig upp, men precis när hon tänker öppna lådan hejdar hon sig och tar upp något från mitt skrivbord.
"Shit Liz! Gud vad fin!" Utbrister hon och håller upp bilden jag målade av Justin för ett tag sen. "Den är jättelik ju. Detta är nog din bästa bild. Som jag har sett i alla fall"
Jag säger ingenting utan bara ler lite.
Efter ett tag har Alex hittat en film hon vill se, hon stoppar in den i dvd spelaren och sätter sig sedan till rätta i sängen.

När filmen är slut går Alex hem. Och strax efter går jag och lägger mej.
Nästa morgon blir jag väckt av mamma.
"Godmorgon, skulle du kunna hjälpa mej på cafét igen? Du vet, det är lördag och fint väder. Extra körigt då"
Jag kollar trött upp på henne och ler lite smått. "Sen så får vi ju alltid bra med dricks när du är där" Fortsätter hon.
"Visst jag kommer" Mumlar jag.
En och en halv timme senare är jag på cafét. Jag kommer lagom till lunchrusningen.
Och ytterliggare 45 minuter senare hör jag en mycket välbekant röst.
"Det är nog bäst att vi sitter inne. Vi kan ju sitta fär vi har suttit dom andra gångerna"
Jag kollar upp från bordet jag torkar och möter Justins blick.
"Hej" Ler han så att alla hans pärlvita tänder syns.
"Hej" Säger jag och besvarar hans leénde. "Så ni är här igen"
"Japp, men detta är sista gången. Vi packar våra saker och åker vidare imorgon bitti" Säger Justin.
"Aa, men Justin har blivit helt kär i detta cafét, vem vet han kanske övertalar oss att åka hit bara för att han ska få sin bakelse" Säger mannen som var med sist gång också.
"Haha, ja. Det skulle inte förvåna mej" Skrattar Kenny.
Dom fortsätter vidare in i cafét och slår sig ner vid det bordet som står lite i skymundan.
"Vad vill ni ha idag då?" Undrar jag
"En Wilson's så klart" Säger Justin.
"Jaja, jag får väll också prova en Wilson's då" Säger mannen.
"Det är gött Scooter!" Säger Justin och slår honom lite löst i ryggen. Jag snappar snabbt upp namnet och lägger det på minnet.
Pattie och Kenny beställer också varsin Wilson's special.
Precis när jag vänder mej om för att gå säger Justin:
"Jag hoppas att du kommer på konserten om en månad"
Egentligen vill jag inte säga att jag nog inte kan komma, men jag kan ju inte ljuga..
"Jag är ledsen. Men jag tror inte att jag kan komma" Säger jag sorgset. "Vi ska tydligen på någon tråkig släktträff då, och mamma tvingar mej att följa med. Men jag ska prata med henne igen, försöka övertala henne du vet"
"Okej, jag förstår" Säger Justin. Han tar upp något ur fickan som han sedan börjar bolla fram och tillbaka med i händerna samtidigt som han håller sin blick fäst på mej. "Om du ska prata med henne igen så kanske denna kan vara till hjälp" Han sträcker fram det han har i handen och räcker det till mej.
Jag skrattar lite och tar emot lyckopengen.
"Tack" Säger jag. "Hoppas att den funkar"

Redan samma kväll passar jag på att ta upp ämnet om Justins konsert för mamma igen.
Men svaret bli dessvärre samma som innan. Släktträff hit och släktträff dit.
"Snälla mamma, jag ber dej! Jag har aldrig bett om att göra något sånt här förut. Och jag tycker faktiskt inte ens att släktträffarna är roliga, dom är urtrista. Och vi behöver inte ens betala, jag har ju fått biljetten helt gratis"
"Men tror du att vi väll lämna dej helt ensam när vi själva är flera mil bort, tänk om det skulle hända något"
I samma sekund kommer pappa ut i köket där vi står och diskuterar ganska högljudt mad varandra.
"Vad pratar ni om?" Undrar han och tar ut ett glas ur skåpet som han sedan fyller med vatten.
"Mamma låter mej inte åka på konserten när jag till och med har fått en biljett gratis" Muttrar jag.
"Vilken konsert?" Undrar pappa oförstående.
"Den jag berättde om, hon fick en biljett från Justin Bieber personligen" Säger mamma.
"Jaha ja. Just det. Och hon kan inte går för att..?"
"För att släktträffen är då, Steve!"
"Släktträff? Men det vet väll både du och jag att det bara är du som tycker den är rolig i denna familjen"
Jag ler mot pappa, fast det ser han inte. Kanske han kan lyckas övetala mamma.
"Så du tycker att vi ska lämna våran dotter ensam på en konsert när vi själva åker flera mil bort?" Mamma låter irriterad. Hon är nog ganska frustrerad över att pappa är på min sida.
"Ja, hon är 16, snart 17år. Hon klarar sig." Säger han. "Eller hur?"
"Ja" Nickar jag.
Snälla pappa rädda mej.
"Jag tycker hon ska få gå" Med dom orden lämnar han köket.
Jag kollar hoppfullt på mamma, det är hon som är avgörande. Hon ser ut att tänka efter en stund.
"Visst, du får åka då" Säger hon till slut.
"YES! Tack!" Skriker jag och kramar henne. "Lyckopengen funkade i alla fall" Mumlar jag i hennes famn.
"Va?" Undrar hon och släpper taget om mej lite.
"Nej, inget"
Det ska bli så kul att se Kaylas min när hon får reda på att jag ska på hans konsert. Och så står hon där utan biljett. Okej, kanske inte. Men man kan ju alltid hoppas att hon gör det.
Men framför allt ska det bli kul att gå på konserten. Jag hoppas att den lever upp till mina förväntningar.

---

KOMMENTERA! :D

Ikväll åker jag till min mormor och morfar, stannar där i två nätter. Så jag kommer alltså inte kunna uppdatera.
Men kommentera mycket så blir det betydligt roligare och skriva sen när jag kommer hem igen :)


PeaceN'Love