JB novell

Jag öppnar dörren och där utanför står Justin. Men inte den Justin jag hade förväntat mej att se. Nej, utanför på trappen står 'Justin aka Tönt' som Isaac säger. Kanske lite taskigt, men även jag kan faktiskt erkänna att han är lite mesig.

Han måste ha sett min förvånade min för det första han säger är: "Oj, väntar du besök eller?"

"Ehm.. ja" Svarar jag och ler halft mot honom.

"Du glömde din tröja igår, jag tänkte att du kanske ville ha tillbaks den" Säger han och håller fram min svarta tjocktröja.

"Tack" Säger jag och tar emot den. "Det var därför det var så kallt att gå hem igår."

Han ler lite mot mej. "Jag ska inte störa mer nu. Hej då" Säger han och tar ett steg bakåt så han står utanför dörren.

"Hej då" Säger jag och han vänder på sig och börjar gå, jag stänger dörren bakom honom. Inombords suckar jag av lättnad, jag har fortfarande tid på mej. Och jag kan fortfarande ringa och säga att vi inte kan vara här.

Jag springer upp för trappan igen för att ringa sammtidigt som jag försöker platta klart mitt hår när mamma kommer in i mitt rum, utan att knacka dessutom.

"Vem var det som kom förut?" Undrar hon utan att alls bry sig om att jag håller en telefon vid örat. Jag avslutar snabbt samtalet innan han hunnit svara och kollar surt på henne.

"Det var bara Justin" Säger jag. "Han ville lämna tillbaks min tröja som jag glömde igår"

"Okej. Men du, jag måste jobba över på cafét idag.." Börjar hon och jag känner hur ett litet hopp tänds inom mej. "Är du upptagen idag eller vill du hjälpa mej?"

"Nej mamma, jag är ledsen. Jag kan tyvärr inte hjälpa dej" Svarar jag. "Men Tim kanske kan? Eller pappa? Eller varför inte båda två?"

Mamma kollar misstroget på mej. "Jag ska fråga Tim men pappa kan inte, hans kusin från Kanada har kommit hit, han är hos din farfar och farmor nu så pappa tar väll en sväng dit. Dom har ju inte träffats på säkert 15 år."

"Så det betyder att jag blir ensam hemma idag?" Undrar jag utan att låta allt för glad, för att det inte ska låta för misstänksamt.

"Ja, om Tim följer med mej till cafét" Svara hon och med dom orden lämnar hon rummet.

Några minuter senare hör jag hur hon ropar hej då nerifrån hallen. Jag hör att Tv:en inte står på längre så jag antar att Tim följde med henne. Ibland har man tur alltså.

Jag skyndar mej att platta klart håret. När jag är klar är klockan tre minuter i tolv, jag väntar och väntar och precis när klockan slår tolv ringer det på dörren precis som han har stått där och väntat på att klockan skulle bli exakt tolv.

Jag små joggar ut i hallen och öppnar dörren. Jag blir bländad av ett leénde som räcker ända upp till öronen.

"Hej" Hälsar Justin och ger mej en lätt kram och räcker sedan över en bukett med fem röda rosor. "Du ser fantastisk ut"

"Tack så mycket, och detsamma." Jag kollar ner på dom fem röda roserna som jag håller i min hand och ler. "Rosor?"

"Jag tyckte det passa dej" Svarar han och ler.

När han har fått av sig skorna går vi ut i köket och jag letar fram en passande vas till rosorna.

"Så.. detta är mitt rum då" Säger jag och ställer blommorna på mitt nattygsbord.

"Jag vet" Säger Justin med ett leénde. "Jag har varit här förut.." Han skrattar lite och jag känner hur minnena ploppar upp i mitt huvud.

"Just det" Mumlar jag. "Ååh det var så pinsamt!" Utbrister jag och tänker på när vi båda somnade i min säng och mamma och pappa kom hem och trodde att Justin var min kille. Den gången hade jag tur i oturen, det var otur att dom kom in i rummet och såg oss men det var tur att dom inte såg att det var han.

Justin skrattar och fattar nog precis vad jag menar. "Det är ju i alla fall en rätt rolig histora." Skrattar han.

"Ja, en historia som jag aldrig kommer berätta för någon. Någonsin!" Säger jag och kollar på Justins flinande ansikte.

"Så du menar att du inte har berättat för någon?" Undrar han.

Jag skakar på huvudet som svar. "Har du det då eller?"

"Ja, för pressen. Snacka om att dom blev helt till sig!" Säger han följt av ett litet skratt. När han ser mitt chockade ansikte skrattar han ännu mer. "Jag skojade bara."

"Det hoppas jag" Säger jag och kan inte låta bli att skratta. "Föresten var har du gjort av lyckopengen?" Undrar jag. Jag kommer inte ens ihåg när jag såg den sist gång.

"Jag har kastat den i en brunn i New York och önskat mej någonting" Flinar han. Jag vet inte om han skojar eller menar allvar först. "Eller det var ingen brunn, det var en fontän. Men det kanske funkar ändå"

"Haha, vad önskade du dej då?" Undrar jag.

"Det kan jag ju inte säga"

"Jo, till mej kan du" Envisas jag.

"Nix" Säger Justin och ler. "Så är reglerna. Man får inte berätta för någon vad man önskade sig"

"Regler och regler" Muttrar jag. "Regler är till för att brytas"

Helt plötsligt hörs ett gnyande ljud utanför min stängda dörr. Jag öppnar dörren och in kommer en mycket glad Puss. Hennes svans viftar glatt fram och tillbaka. Först hälsar hon på mej sen rusar hon över till Justin och börjar slicka honom i ansiktet.

"Hey, ta det lungt lille vän." Säger han och torkar sig i ansiktet med sin arm. "Jag menar stora vän" Säger han sedan.

När Puss äntligen har hoppat och slickat klart på Justin lägger hon sig trött ner i min säng.

"Har det varit kul i New York och Kanada då?" Undrar jag och beslutar mej äntligen för att sätta mej ner brevid Justin i sängen.

"Ja, det har varit jätte bra. Det var trevligt att träffa familjen och vännerna igen" Han gör en kort paus. "Men det är trevligare här"

"Jaså?" Undrar jag och ler lite och han nickar.

"Det är en sak du bör veta.." Börjar han och låter genast allvarlig. "..att du är den vackraste flickan på denna planet"

Jag känner att jag rodnar lite. "Det tror jag säkert inte, det finns många fler där ute som är betydligt vack..-"

Jag blir avbruten. "Kan du inte bara ta emot komplimangen?" Säger han med ett skratt.

"Jo, förlåt. Tack" Säger jag och känner att jag fortfarande rodnar. Det har aldrig hänt förut att någon kille har sagt att jag är vacker. Kanske att jag är snygg, men aldrig att jag är vacker.  Det låter helt annorlunda men jag gillar det.

Innan Justin hinner säga något mer blir vi avbrutna av att min mobil ringer. Jag kollar ursäktande på Justin och sen tar jag upp mobilen och svarar.

"Tjenare" Säger personen i andra änden och jag hör direkt att det är Isaac.

"Hej Blondie" Säger jag.

"Du, jag hoppas att det är okej att jag och Alex kommer upp med lite Pizza" Säger han. "Pizzorna är rykande varma och dom doftar ljuuuuvligt! Du kan inte tacka nej till en 'lunchdejt' med dina två bästa vänner"

"Förlåt, men jag kan inte." Säger jag och är fullt medveten om att Justin lyssnar på varenda ord jag säger. "Alltså jag har precis ätit frukost" Ljuger jag.

"Kom igen, lite Pizza går alltid att klämma ner. Vi står redan nedanför ditt hus, kolla ut genom fönstret i ditt rum" Säger Isaac. Jag går till fönstret och kollar ner. Det hörs ett klick i telefonluren och jag förstår att Isaac har lagt på. Och där nere på gräsmattan står han och vinkar som en idiot medans Alex står och håller i alla pizzakartongerna. Jag lägger ner mobilen på fönsterbrädan och kollar på Justin.

"Vem är det? Eller vad händer?" Undrar han.

"Det är Isaac och Alex" Muttrar jag. 

"Dina vänner?" Undrar Justin och reser sig upp och är påväg att gå till mej.

"Nej! Gå tillbaka. Dom får inte se dej" Säger jag och stoppar honom. Jag kollar ut genom fönstret igen och ser Isaac står och tecknar åt mej att jag ska öppna fönstret.

"Öppna du" Säger Justin som står och kollar ner på dom. Men han står vid sidan av fönstret så dom ser inte honom. Jag öppnar osäkert fönstret och kikar ner på dom.

"Liz, tvinga oss inte att slå in dörren!" Tjoar Isaac nedanför. "Kom ner och öppna dörren för oss så käkar vi Pizza! Alex har med sig en film också, det är ju ändå tråkigt väder"

Jag sneglar lite på Justin som står och skrattar lite tyst för sig själv.

"Men jag har ju precis ätit frukost sa jag ju!" Skriker jag tillbaka. Då kollar Justin förvånat på mej.

"Släpp in dom. Mej gör det ingenting" Säger han som om det var världens självklarhet.

"Gå ner och lås upp nu då!" Denna gången är det Alex som ropar. Jag kan inte låta bli att skratta åt henne, hon ser så liten ut bakom pizzakartongerna.

"Men jag är ju med dej nu" Viskar jag till Justin för att dom inte ska höra.

"Du gör som du vill" Säger han och rycker på axlarna. "Men jag har ingenting emot att träffa din vänner"

Jag funderar en stund och tillslut ger jag med mej.

"Okej, jag kommer ner och öppnar" Skriker jag och Isaac gör tummen upp. "Följer du med ner?" Frågar jag Justin och han nickar. "Bara så du vet så kan jag ha råkat nämna att jag har umgåts med dej. Dom trodde mej inte först, men jag lyckades övertala dom." Förklarar jag när vi är påväg nerför trappan. 

Jag tar ett djupt andetag innan jag låser upp dörren och öppnar.

"Hej äntligen öppnar du!" Säger Isaac men hans blick glider snabbt över till personen som står bakom mej. "Whata fuck!" Utbrister han och kollar häpet på Justin.

"Liz, drömmer jag eller är det bara någon som är väldigt lik Justin Bieber som står där?!" Undrar Alex och ser minst sagt chokad ut.

"Nej, det är jag" Säger Justin och tar ett steg framåt. Han räcker fram sin högra hand och hälsar på Alex som nästan håller på att tappa pizzakarongerna, men innan hon tar Justins hand och hälsar ställer hon ner dom på den lilla byrån. Efter att han har hälsat på Alex gör han samma sak med Isaac.

"Jag hoppas att pizzorna räcker" Säger Isaac som verkar ha hämtat sig ganska snabbt.

"Alex kom in" Skrattar jag och kollar på Alex som står på tröskeln och bara kollar häpet på Justin. Hon rycker till lite och går in helt så jag kan stänga dörren.

"Vad var det för film du hade med dej?" Frågar jag Alex medans vi går in i vardagsrummet. 

"Life as we know it" Svarar hon och visar mej filmfodralet. "Det är en komedi"

Alex och Isaac sätter sig ner i den stora soffan utan att lämna någon plats kvar, så till mej och Justin finns bara den lilla soffan. Justin sätter sig längst in och precis när jag tänker sätta mej ner brevid honom kommer jag på att pizzorna fortfarande står kvar ute i hallen.

"Pizzorna står ju fortfarande kvar i hallen." Säger jag. "Justin, följer du med mej och hjälper mej att bära?" 

"Självklart" Svarar han och reser sig upp.

Det är fyra pizzor så vi bär två var.

"Jag hoppas verkligen att det är okej för dej nu att dom är med" Säger jag tyst för att inte dom ska höra ut i vardagsrummet.

"Ja. Har jag ju sagt". Säger han och ler. "Det är bara kul"

"Bra" Säger jag precis innan vi kommer in i vardagsrummet. Vi ställer av pizzorna på soffbordet. 

"Har du något att dricka? För det glömmde vi att köpa." Säger Alex och kollar upp på mej.

"Vadå glömmde?" Undrar Isaac. "Den drickan vi ville ha fanns inte så vi sket i det och hoppades på att du hade"

Jag himlar med ögonen och bara skrattar åt honom.

"Ibland är du bara för ärlig" Muttrar Alex.

"Haha det är lungt. Jag har dricka" Säger jag och drar med mej Justin ut till köket som bärhjälp.

Jag öppnar kylskåpet och tar fram två stycken 1,5 liters coca color. Sen tar jag även fram bistick också och glas såklart. Jag och Justin hjälps åt att bära ut allt till vardagsrummet.

Sen dröjer det inte lång tid fören filmen är igång och vi har börjat äta. Vi har faktiskt riktigt trevligt, alla pratar med varandra och Justin verkar inte alls obekväm med att sitta här med mina kompisar som han inte ens känner. Faktum är att han och Isaac har börjat disskutera tv-spel med varandra. Jag är glad att dom kommer överrens, jag menar Isaac har faktiskt sagt en del taskiga saker om Justin.

---

KOMMENTERA! :D

Det blev en lite längre del eftersom ni fick vänta så länge. Jag hoppas att den är efterlängtad :)

(Det blev något fel med färgen på bilden när jag sparade den)

PeaceN'Love