You're everything I could ever wish for - Del 26
Precis när jag är påväg att ta upp mobilen plingar det på dörren. Typiskt, han är tidig.
"Jag öppnar!" Skriker jag och rusar ner för trappan. Mitt hår är bara plattat på ena sidan men det skiter jag i. Tim eller mamma eller pappa för absolut inte öppna dörren.
Jag öppnar dörren och där utanför står Justin. Men inte den Justin jag hade förväntat mej att se. Nej, utanför på trappen står 'Justin aka Tönt' som Isaac säger. Kanske lite taskigt, men även jag kan faktiskt erkänna att han är lite mesig.
Han måste ha sett min förvånade min för det första han säger är: "Oj, väntar du besök eller?"
"Ehm.. ja" Svarar jag och ler halft mot honom.
"Du glömde din tröja igår, jag tänkte att du kanske ville ha tillbaks den" Säger han och håller fram min svarta tjocktröja.
"Tack" Säger jag och tar emot den. "Det var därför det var så kallt att gå hem igår."
Han ler lite mot mej. "Jag ska inte störa mer nu. Hej då" Säger han och tar ett steg bakåt så han står utanför dörren.
"Hej då" Säger jag och han vänder på sig och börjar gå, jag stänger dörren bakom honom. Inombords suckar jag av lättnad, jag har fortfarande tid på mej. Och jag kan fortfarande ringa och säga att vi inte kan vara här.
Jag springer upp för trappan igen för att ringa sammtidigt som jag försöker platta klart mitt hår när mamma kommer in i mitt rum, utan att knacka dessutom.
"Vem var det som kom förut?" Undrar hon utan att alls bry sig om att jag håller en telefon vid örat. Jag avslutar snabbt samtalet innan han hunnit svara och kollar surt på henne.
"Det var bara Justin" Säger jag. "Han ville lämna tillbaks min tröja som jag glömde igår"
"Okej. Men du, jag måste jobba över på cafét idag.." Börjar hon och jag känner hur ett litet hopp tänds inom mej. "Är du upptagen idag eller vill du hjälpa mej?"
"Nej mamma, jag är ledsen. Jag kan tyvärr inte hjälpa dej" Svarar jag. "Men Tim kanske kan? Eller pappa? Eller varför inte båda två?"
Mamma kollar misstroget på mej. "Jag ska fråga Tim men pappa kan inte, hans kusin från Kanada har kommit hit, han är hos din farfar och farmor nu så pappa tar väll en sväng dit. Dom har ju inte träffats på säkert 15 år."
"Så det betyder att jag blir ensam hemma idag?" Undrar jag utan att låta allt för glad, för att det inte ska låta för misstänksamt.
"Ja, om Tim följer med mej till cafét" Svara hon och med dom orden lämnar hon rummet.
Några minuter senare hör jag hur hon ropar hej då nerifrån hallen. Jag hör att Tv:en inte står på längre så jag antar att Tim följde med henne. Ibland har man tur alltså.
Jag skyndar mej att platta klart håret. När jag är klar är klockan tre minuter i tolv, jag väntar och väntar och precis när klockan slår tolv ringer det på dörren precis som han har stått där och väntat på att klockan skulle bli exakt tolv.
Jag små joggar ut i hallen och öppnar dörren. Jag blir bländad av ett leénde som räcker ända upp till öronen.
"Hej" Hälsar Justin och ger mej en lätt kram och räcker sedan över en bukett med fem röda rosor. "Du ser fantastisk ut"
"Tack så mycket, och detsamma." Jag kollar ner på dom fem röda roserna som jag håller i min hand och ler. "Rosor?"
"Jag tyckte det passa dej" Svarar han och ler.
När han har fått av sig skorna går vi ut i köket och jag letar fram en passande vas till rosorna.
"Så.. detta är mitt rum då" Säger jag och ställer blommorna på mitt nattygsbord.
"Jag vet" Säger Justin med ett leénde. "Jag har varit här förut.." Han skrattar lite och jag känner hur minnena ploppar upp i mitt huvud.
"Just det" Mumlar jag. "Ååh det var så pinsamt!" Utbrister jag och tänker på när vi båda somnade i min säng och mamma och pappa kom hem och trodde att Justin var min kille. Den gången hade jag tur i oturen, det var otur att dom kom in i rummet och såg oss men det var tur att dom inte såg att det var han.
Justin skrattar och fattar nog precis vad jag menar. "Det är ju i alla fall en rätt rolig histora." Skrattar han.
"Ja, en historia som jag aldrig kommer berätta för någon. Någonsin!" Säger jag och kollar på Justins flinande ansikte.
"Så du menar att du inte har berättat för någon?" Undrar han.
Jag skakar på huvudet som svar. "Har du det då eller?"
"Ja, för pressen. Snacka om att dom blev helt till sig!" Säger han följt av ett litet skratt. När han ser mitt chockade ansikte skrattar han ännu mer. "Jag skojade bara."
"Det hoppas jag" Säger jag och kan inte låta bli att skratta. "Föresten var har du gjort av lyckopengen?" Undrar jag. Jag kommer inte ens ihåg när jag såg den sist gång.
"Jag har kastat den i en brunn i New York och önskat mej någonting" Flinar han. Jag vet inte om han skojar eller menar allvar först. "Eller det var ingen brunn, det var en fontän. Men det kanske funkar ändå"
"Haha, vad önskade du dej då?" Undrar jag.
"Det kan jag ju inte säga"
"Jo, till mej kan du" Envisas jag.
"Nix" Säger Justin och ler. "Så är reglerna. Man får inte berätta för någon vad man önskade sig"
"Regler och regler" Muttrar jag. "Regler är till för att brytas"
Helt plötsligt hörs ett gnyande ljud utanför min stängda dörr. Jag öppnar dörren och in kommer en mycket glad Puss. Hennes svans viftar glatt fram och tillbaka. Först hälsar hon på mej sen rusar hon över till Justin och börjar slicka honom i ansiktet.
"Hey, ta det lungt lille vän." Säger han och torkar sig i ansiktet med sin arm. "Jag menar stora vän" Säger han sedan.
När Puss äntligen har hoppat och slickat klart på Justin lägger hon sig trött ner i min säng.
"Har det varit kul i New York och Kanada då?" Undrar jag och beslutar mej äntligen för att sätta mej ner brevid Justin i sängen.
"Ja, det har varit jätte bra. Det var trevligt att träffa familjen och vännerna igen" Han gör en kort paus. "Men det är trevligare här"
"Jaså?" Undrar jag och ler lite och han nickar.
"Det är en sak du bör veta.." Börjar han och låter genast allvarlig. "..att du är den vackraste flickan på denna planet"
Jag känner att jag rodnar lite. "Det tror jag säkert inte, det finns många fler där ute som är betydligt vack..-"
Jag blir avbruten. "Kan du inte bara ta emot komplimangen?" Säger han med ett skratt.
"Jo, förlåt. Tack" Säger jag och känner att jag fortfarande rodnar. Det har aldrig hänt förut att någon kille har sagt att jag är vacker. Kanske att jag är snygg, men aldrig att jag är vacker. Det låter helt annorlunda men jag gillar det.
Innan Justin hinner säga något mer blir vi avbrutna av att min mobil ringer. Jag kollar ursäktande på Justin och sen tar jag upp mobilen och svarar.
"Tjenare" Säger personen i andra änden och jag hör direkt att det är Isaac.
"Hej Blondie" Säger jag.
"Du, jag hoppas att det är okej att jag och Alex kommer upp med lite Pizza" Säger han. "Pizzorna är rykande varma och dom doftar ljuuuuvligt! Du kan inte tacka nej till en 'lunchdejt' med dina två bästa vänner"
"Förlåt, men jag kan inte." Säger jag och är fullt medveten om att Justin lyssnar på varenda ord jag säger. "Alltså jag har precis ätit frukost" Ljuger jag.
"Kom igen, lite Pizza går alltid att klämma ner. Vi står redan nedanför ditt hus, kolla ut genom fönstret i ditt rum" Säger Isaac. Jag går till fönstret och kollar ner. Det hörs ett klick i telefonluren och jag förstår att Isaac har lagt på. Och där nere på gräsmattan står han och vinkar som en idiot medans Alex står och håller i alla pizzakartongerna. Jag lägger ner mobilen på fönsterbrädan och kollar på Justin.
"Vem är det? Eller vad händer?" Undrar han.
"Det är Isaac och Alex" Muttrar jag.
"Dina vänner?" Undrar Justin och reser sig upp och är påväg att gå till mej.
"Nej! Gå tillbaka. Dom får inte se dej" Säger jag och stoppar honom. Jag kollar ut genom fönstret igen och ser Isaac står och tecknar åt mej att jag ska öppna fönstret.
"Öppna du" Säger Justin som står och kollar ner på dom. Men han står vid sidan av fönstret så dom ser inte honom. Jag öppnar osäkert fönstret och kikar ner på dom.
"Liz, tvinga oss inte att slå in dörren!" Tjoar Isaac nedanför. "Kom ner och öppna dörren för oss så käkar vi Pizza! Alex har med sig en film också, det är ju ändå tråkigt väder"
Jag sneglar lite på Justin som står och skrattar lite tyst för sig själv.
"Men jag har ju precis ätit frukost sa jag ju!" Skriker jag tillbaka. Då kollar Justin förvånat på mej.
"Släpp in dom. Mej gör det ingenting" Säger han som om det var världens självklarhet.
"Gå ner och lås upp nu då!" Denna gången är det Alex som ropar. Jag kan inte låta bli att skratta åt henne, hon ser så liten ut bakom pizzakartongerna.
"Men jag är ju med dej nu" Viskar jag till Justin för att dom inte ska höra.
"Du gör som du vill" Säger han och rycker på axlarna. "Men jag har ingenting emot att träffa din vänner"
Jag funderar en stund och tillslut ger jag med mej.
"Okej, jag kommer ner och öppnar" Skriker jag och Isaac gör tummen upp. "Följer du med ner?" Frågar jag Justin och han nickar. "Bara så du vet så kan jag ha råkat nämna att jag har umgåts med dej. Dom trodde mej inte först, men jag lyckades övertala dom." Förklarar jag när vi är påväg nerför trappan.
Jag tar ett djupt andetag innan jag låser upp dörren och öppnar.
"Hej äntligen öppnar du!" Säger Isaac men hans blick glider snabbt över till personen som står bakom mej. "Whata fuck!" Utbrister han och kollar häpet på Justin.
"Liz, drömmer jag eller är det bara någon som är väldigt lik Justin Bieber som står där?!" Undrar Alex och ser minst sagt chokad ut.
"Nej, det är jag" Säger Justin och tar ett steg framåt. Han räcker fram sin högra hand och hälsar på Alex som nästan håller på att tappa pizzakarongerna, men innan hon tar Justins hand och hälsar ställer hon ner dom på den lilla byrån. Efter att han har hälsat på Alex gör han samma sak med Isaac.
"Jag hoppas att pizzorna räcker" Säger Isaac som verkar ha hämtat sig ganska snabbt.
"Alex kom in" Skrattar jag och kollar på Alex som står på tröskeln och bara kollar häpet på Justin. Hon rycker till lite och går in helt så jag kan stänga dörren.
"Vad var det för film du hade med dej?" Frågar jag Alex medans vi går in i vardagsrummet.
"Life as we know it" Svarar hon och visar mej filmfodralet. "Det är en komedi"
Alex och Isaac sätter sig ner i den stora soffan utan att lämna någon plats kvar, så till mej och Justin finns bara den lilla soffan. Justin sätter sig längst in och precis när jag tänker sätta mej ner brevid honom kommer jag på att pizzorna fortfarande står kvar ute i hallen.
"Pizzorna står ju fortfarande kvar i hallen." Säger jag. "Justin, följer du med mej och hjälper mej att bära?"
"Självklart" Svarar han och reser sig upp.
Det är fyra pizzor så vi bär två var.
"Jag hoppas verkligen att det är okej för dej nu att dom är med" Säger jag tyst för att inte dom ska höra ut i vardagsrummet.
"Ja. Har jag ju sagt". Säger han och ler. "Det är bara kul"
"Bra" Säger jag precis innan vi kommer in i vardagsrummet. Vi ställer av pizzorna på soffbordet.
"Har du något att dricka? För det glömmde vi att köpa." Säger Alex och kollar upp på mej.
"Vadå glömmde?" Undrar Isaac. "Den drickan vi ville ha fanns inte så vi sket i det och hoppades på att du hade"
Jag himlar med ögonen och bara skrattar åt honom.
"Ibland är du bara för ärlig" Muttrar Alex.
"Haha det är lungt. Jag har dricka" Säger jag och drar med mej Justin ut till köket som bärhjälp.
Jag öppnar kylskåpet och tar fram två stycken 1,5 liters coca color. Sen tar jag även fram bistick också och glas såklart. Jag och Justin hjälps åt att bära ut allt till vardagsrummet.
Sen dröjer det inte lång tid fören filmen är igång och vi har börjat äta. Vi har faktiskt riktigt trevligt, alla pratar med varandra och Justin verkar inte alls obekväm med att sitta här med mina kompisar som han inte ens känner. Faktum är att han och Isaac har börjat disskutera tv-spel med varandra. Jag är glad att dom kommer överrens, jag menar Isaac har faktiskt sagt en del taskiga saker om Justin.
KOMMENTERA! :D
Det blev en lite längre del eftersom ni fick vänta så länge. Jag hoppas att den är efterlängtad :)
(Det blev något fel med färgen på bilden när jag sparade den)
PeaceN'Love
KOMMENTERA! :D
Det blev en lite längre del eftersom ni fick vänta så länge. Jag hoppas att den är efterlängtad :)
(Det blev något fel med färgen på bilden när jag sparade den)
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 25
Jag känner hur mitt hjärta slår ett hårt slag i bröstkorgen. Jag ger Isaac en du-skulle-ju-inte-säga-något-om-det-blick. Men han bara flinar.
"Hahaha vad rolig du är!" Fnittrar Kayla. "I så fall är ju jag också det, för vi är väll vänner eller?"
"Öhm.. aa.." Klämmer Isaac ur sig. Det är då jag fattar, Kayla trodde att han bara skojade och menade att han var Justin Bieber för att hon sa att han var lik honom. Bara Isaac låter henne fortsätta tro det så är det lungt.
Justins Perspektiv:
Dagen börjar gå mot sitt slut och det känns skönt att snart få gå och lägga sig, men först måste jag bara skriva några rader på Twitter och Facebook, samt skicka iväg ett sms till Liz.
När det är gjort damper jag trött ner i sängen. Jag lägger mej till rätta och några minuter senare sover jag som en stock.
Nästa morgon är jag tvungen att gå upp tidigt för att vara med i ett morgonprogram i radion.
"Så Justin, hur går det med tjejerna? Har du hittat något ännu?" Frågar intervjuaren och ler ett snett leénde.
"Jag är singel och väntar fortfarande på den rätta" Svarar jag.
"Så det finns ingen tjej som du tycker extra mycket om?" Han låter nyfiken och han väntar spänt på att jag ska svara.
"Nej, inte förutom min mamma. Jag älskar henne" Svarar jag och ler.
"Vad gulligt" Utbrister intervjuaren. "Är din mamma alltid med dej på konserter och sånt där?" Jag känner mej lättad över att han bytte samtalsämne. Jo visst, jag gillar att snacka om tjejer men det är jobbigt när man inerst inne faktiskt gillar någon ganska mycket fast man inte kan säga det. Det är det som gör mitt liv komplicerat, jag kan inte alltid vara ärlig.
Jag besvarar frågan och sen rullar intervjuen på väldigt bra.
"Är du taggad på att åka till din familj och dina vänner nu då?" Undrar Scooter som kommer bakom mej och dunckar mej vänskpligt i ryggen. Sen räcker han över en vattenflaska till mej.
Jag tar emot flaskan och skruvar upp korken. "Till tusen" Svarar jag och tar sedan några klunkar från det kalla vattnet.
Scooter ler. "Vad har du tänkt att göra sen då, efter du har varit i Kanada?"
"Jag vet inte" Säger jag och rycker på axlarna. "Bara chilla och kanske träffa.. någon."
"Vem då?" Undrar Scooter nyfiket.
Jag suckar och ler lite. "Du vet den där tjejen på cafét i Los Angeles?" Undrar jag. "Jag ska träffa henne"
"Jaha hon. Hon är ju riktigt söt Justin. Jag såg att du kollade in henne" Flinar Scooter och går sedan iväg.
Jag skrattar tyst för mej själv och sen går jag för att möta mamma. Föresten är hon mer en riktigt söt..
Jag får nyckeln till vårat hotellrum av mamma.
Med ett enkelt knyck låser jag upp dörren och stiger sedan in i det svala hotellrummet. Jag sätter mej direkt ner i soffan med min laptop.
Jag gör det vanliga. Skriver lite på Twitter och Facebook. När jag är i full gång med att följa fans på Twitter plingar det till i min mobil. Jag ser att det står 'Liz' på displayen och jag skyndar mej att öppna meddelandet.
'Hej, vad gör du? :)'
'Inte mycket alls. Gör några tjejer glada genom att följa dom på Twitter :) dudå?'
Det dröjer inte alls lång tid fören jag får ett svar. Jag hinner knappt lägga ifrån mej mobilen.
'Haha, och jag har redan fått den äran :D Ingenting typ, tråkar framför datorn'
Jag ler och knappar iväg ett svar.
'Låter ju inte speciellt kul. Vill du skypa med mej? :D'
En stund senare har vi ringt upp varandra på skype. Och nu kan jag se henne vackra ansikte på min datorskärm
"Hej sötnos" Säger jag och ett leénde sprider sig i hennes ansikte.
"Hej snygging" Säger hon med ett skratt.
"Vad gör du då?" Undrar jag.
"Pratar med dej" Svarar hon. "Du då?"
"Just nu så pratar jag med världens sötaste tjej på skype" Säger jag med ett flin.
Jag ser hur hon blir lite generad. Hon rätar på sig i stolen och med ett leénde säger hon: "Jaha, vem då?"
Vi sitter länge där framför varsin dator och pratar med varandra vilket får mej att längta ännu mer tills vi ska träffas. Jag är ifall oerhört taksamt över att det finns datorer och mobiltelefoner och sånt. Jag hade nog inte klarat av att inte få höra av mina vänner när jag är borta så mycket.
Liz's Perspektiv:
Dagarna rullar på som vanligt. Bra väder är det också, det uppskattas av många vilket gör att varenda strand blir proppfull.
Efter en heldag på stranden med grillning på kvällen lägger jag mej ner i min säng och är helt slut och jag skulle nog somnat bumms om det inte vore för att det börjar vibrera hysteriskt i min mobil. Först tror jag bara att det är ett sms och tänker skita i det. Men när jag märker att det fortsätter fattar jag att det ringer och jag svarar trött i luren utan att kolla vem det är som ringer.
"Hallå"
"Oj förlåt, väckte jag dej eller något?" Undrar personen i andra änden och jag hör direkt vem det är. Jag hade nästan glömt att han kommer till LA imorgon för att träffa mej.
"Nej det är lungt" Säger jag och gnuggar mej i ögat och glömmer helt bort att jag fortfarande har smink på mej.
"Vill bara säga att jag bor på samma hotell som sist. Kan vi ses klockan 12 imorgon?" Undrar Justin.
Klockan tolv tänker jag för mej själv, det känns som om jag skulle kunna sova i årtionden men jag svarar ändå att det blir perfekt.
"Vart ska vi träffas då?" Undrar jag.
Det blir tyst en stund och han verkar tänka efter. "Hemma hos dej, eller är dina förä..-"
"Visst det blir bra" Avbryter jag. "Klockan tolv hemma hos mej" Upprepar jag. "Vi ses, jag måste lägga på nu"
"Okej. Hejdå sov gott" Säger Justin.
"Hejdå och godnatt" Svarar jag och lägger ifrån mej mobilen sen somnar jag nästan direkt.
Jag vaknar klockan elva nästa morgon och inser att jag bara har en timme att göra mej iordning på innan Justin kommer. Sen inser jag att jag har ett annat problem. Justin kommer hit snart och min föräldrar är hemma plus min bror. Och ingen av dom har någon aning om att jag umgås med en världskändis. Jag måste ringa till Justin och säga att vi inte kan vara här, mina föräldrar kommer ju få spader och Tim kommer ju flippa ur. Han kommer ju inte precis hålla käft om det om jag ens så skulle ge honom allt jag ägde.
Precis när jag är påväg att ta upp mobilen plingar det på dörren. Typiskt, han är tidig.
"Jag öppnar!" Skriker jag och rusar ner för trappan. Mitt hår är bara plattat på ena sidan men det skiter jag i. Tim eller mamma eller pappa för absolut inte öppna dörren.
KOMMENTERA! :D
Inte så mycket till kapitel men mer kommer hända. Stay tuned :)
PeaceN'Love
Hemma
Hejj
Vill bara säga att jag är hemma nu. Kom hem skit tidigt i morses.
Jag har haft det jättebra! Vädret har varit underbart, som högst har det varit 39 grader i skuggan. (y)
Del 25 kommer upp idag eller imorgon! :) Håll utkik.
You're everything I could ever wish for - Del 24
"Vill du att jag ska vara ärlig?" Undrar jag och biter mej i läppen.
"Nej, jag vill att du ska ljuga för mej lille vän. Ja! Klart jag vill att du ska vara ärlig!"
"Okej, jag var med Justin"
"Justin aka tönt?" Undrar han och nickar mot grannhuset.
"Nej, inte han Justin. Justin Bieber"
Isaac höjer på ena ögonbrynet och Alex börjar fnittra. "I dina drömmar ja" Säger Alex.
"Du skulle ju vara ärlig" Säger Isaac. "Och var det där det bästa du kunde komma på? Justin Bieber?"
Jag suckar. Han kan se när jag ljuger men inte när jag verkligen talar sanning. Fast jag har ju inte berättat något om Justin för dom så det kanske inte är så konstigt.
"Ni får tro vad ni vill, men jag ljuger i alla fall inte" Säger jag och rycker på axlarna. Det känns som om vad jag än säger så kommer dom inte tro mej i alla fall. Jag har ju inga bevis precis, ingen som kan stå på min sida och säga att det är sant. Förutom en då, Justin själv i egen hög person. Men han är ju i New York nu.
Det plingar till i min mobil av ett sms, jag öppnar det och läsar.
"Kom igen Liz, vi är nyfikna! Vem var det? Din kille? Vem det nu är.." Undrar Alex.
"Sluta. Hon måste inte berätta om hon inte vill, ser du inte? Hon blir generad!" Säger Isaac och flinar.
Jag sitter där med hettande kinder och jag är säkert röd i ansiktet. Men det är inte på grund av vad Alex sa. Det är smset som jag har fått. Från Justin.
'Hej sötnos. Det kanske låter konstigt men jag saknar dej faktiskt. Föresten, fick ljuga ihop en historia om hur jag fick bulan. Men det gick bra! :-) Efter New York åker jag till min familj i Kanada och hälsar på dom ett tag. Sen har jag inget planerat, har du lust att ses då? Jag tänker på dej ofta. Kram Justin.'
Jag skrattar lite nervöst. "Hörrni, jag har ingen kille. Jag skulle berättat för er då!" Säger jag och stoppar ner mobilen i fickan. "Jag har ju redan sagt vem det var. Det var Justin Bieber men ni tror ju mej inte så det är ju erat problem"
"Okej okej, om det nu var Justin Bieber. Varför var du med honom? Och varför har inte Kaylat dödat dej än? Och varför skulle han ens vilja vara med dej?" Säger Isaac och flinar misstroget.
"Ett; För att han frågade. Två; För att ingen vet om det?! Tills nu då.. Tre; Ja, tänk för att han ville det!"
"Liz. Lilla, lilla Liz! Kayla Shaw vet varje steg den där Bieber tar, tro mej" Säger Isaac och pratar med mej som om jag var ett litet barn.
"Sluta 'lilla' mej" Fräser jag irriterat. "Ser du bulan här?" Undrar jag och pekar på min panna. Både Isaac och Alex nickar. "'Den där Bieber' skallade mej" Säger jag och ler nöjt.
"Åh, du har slagit i huvudet! Det är därför du har tappat förståndet! Och svamlar massa om Justin Bieber" Säger Isaac.
Jag tar ett djupt andetag för att kunna kontrollera mej själv. Jag har bara lust att ge honom en örfil. "Om du inte tror mej så kan du ju googla bilder på honom. Han har en likadan jävla bula" Säger jag. "Ja fan! Fan va smart jag är! Jag hämtar datorn så ska ni få se, det har säkert tagits bilder på honom på flygplatsen!"
Jag springer iväg för att hämta datorn och Isaac och Alex bara kollar efter mej. Dom tror nog seriöst att jag har blivit knäpp på något sätt. Men nu ska dom allt få se!
Jag springer upp på mitt rum och hämtar min laptop. Sen springer jag med datorn i handen ut till alltanen igen.
"Kolla! Ser ni, han har en bula!" Säger jag och pekar på skärmen när jag har hittat en sida om allt det senaste om Justin Bieber.
Men inte ens det verkar få dom att tro på mej det minsta.
"Men wow! Det står ju att han gick in i en stolpe så att han fick en bula" Säger Alex och pekar på texten som står under bilden.
Jag blänger på henne. "Men tror du att han kan säga sanningen eller? Om han skulle säga att han var med en tjej som han råkade skalla så skulle det ju bli kaos"
"Okej, Liz. Jag ger upp, du har blivit knäpp" Säger Isaac och stirrar på mej.
Jag sitter med vidöppen mun och bara stirrar på honom "Jag är inte knäpp. Det är ni som är knäppa som inte fattar att jag talar sanning." Säger jag och slår igen locket till datorn med en smäll och sen börjar jag illsket att knappa på min mobil. Jag skickar ett svar på smset jag fick av Justin för en stund sen.
'Jag saknar dej också. Jag ser fram emot att träffa dej sen igen när du har varit i Kanada ;-)'
När jag har skickat iväg smset lägger jag ner mobilen på bordet och kollar surt på Isaac och Alex som sitter framför mej.
Efter någon minut när vi har suttit helt knäpp tysta plingar det till i min mobil av ett sms igen.
"Kolla smset" Säger jag och skjutsar över min mobil till andra sidan av bordet.
Alex och Isaac kollar osäkert på mej och med ett konstigt ansiktsuttryck tar Alex upp mobilen.
Hennes blick fastnar på skärmen i några spända sekunder. "Vafan.." Är det ända hon får fram. Hon kollar upp på mej med en förvånad blick. "Justin.. Bieber..?" Mumlar hon.
"Öppna smset och läs det" Beodrar jag.
Hon gör som jag säger och läser högt innantill vad som står; "'Okej, längtar redan! glad smiley Jag hör av mej. Kram Bieber'"
"Tror ni mej nu då?" Undrar jag och flinar lite smått.
"Ehm.. alltså.." Börjar Isaac. "Man kan ju fejka sånt.."
"Men kom igen!" Stönar jag. "Varför skulle jag göra det? Fatta, det är Justin Bieber"
"Jag tror dej" Säger Alex och ler uppmuntrande mot mej. Jag ler tillbaka och min blick åker en bit åt sidan där Isaac sitter. Han ser fortfarande ut som om han inte riktigt vet vad han ska tro. "Fan va coolt ändå! Hur är han? Är han snäll? Eller är han typ divig?" Undrar Alex och kollar stort på mej.
"Han är... normal.. typ" Svarar jag.
Jag hör hur Isaac fnyser till från sin plats men jag ingronerar det. Jag vet ändå att om jag skulle fråga vad det är så skulle det bara komma något dumt från hans mun.
Efter en stunds pratande om Justin bestämer vi oss för att bara gå runt lite.
Först går vi till en kiosk och köper varsin glass som vi sedan smockar i oss sittandes på en parkbänk.
"Aahh, jag vill åka och bada någonstans!" Säger Isaac och skuggar handen för ögonen. "Kolla, där kommer Kayla och Vanessa" Säger han och nickar bort mot parkens ände.
"Fuck.." Mumlar jag. Både för att Kayla är påväg mot vårat håll och för att jag spilde glass på min tröja. "Om hon säger något elakt eller dumt så lovar jag er att jag kommer slå ner henne" Säger jag utan att riktigt mena det.
"Jaja" Suckar Alex med ett litet leénde.
"Hej Isaac!" Hälsar Kayla, men mej och Alex behandlar hon som luft. Som om vi inte var där. "Vad fin du är idag, jag tycker det är jättegulligt när du har kepsen sådär. Du ser lite ut som Justin Bieber då" Fnissar hon.
Jag ser hur Isaac suckar lite tyst. Han är nog ganska trött på att höra om Justin Bieber nu. "Okej, men då har jag väll den såhär då" Säger han och sätter sin keps lite sneare på huvudet sen kastar han en snabb blick på mej. "Du vet att Liz är polare med Justin Bieber va?"
Jag känner hur mitt hjärta slår ett hårt slag i bröstkorgen. Jag ger Isaac en du-skulle-ju-inte-säga-något-om-det-blick. Men han bara flinar.
"Hahaha vad rolig du är!" Fnittrar Kayla. "I så fall är ju jag också det, för vi är väll vänner eller?"
"Öhm.. aa.." Klämmer Isaac ur sig. Det är då jag fattar, Kayla trodde att han bara skojade och menade att han var Justin Bieber för att hon sa att han var lik honom. Bara Isaac låter henne fortsätta tro det så är det lungt.
KOMMENTERA! :D
Vill bara säga att det inte blir någon uppdatering den kommande veckan. För då är jag nämligen i Rhodos (Grekland) Åker på natten/morgonen till söndag så detta är alltså den sista delen innan jag åker. Så se till att kommentera mycket! :)
Är där i en vecka sen blir väll uppdateringen förhoppningsvis som vanligt igen, men jag kan inte lova att det kommer vara så jättebra uppdateringen nu under sommaren.
En annan sak oxå.
Det kommer komma in mer kärlek i novellen. Jag lovar ;) Jag vill bara inte att allt ska vara så 'självklart' eller hur man ska säga. Det ska liksom inte vara så enkelt om ni fattar vad jag menar.
PeaceN'Love
You're everything I could ever wish for - Del 23
Jag börjar skrika och streta emot och någonstans bakom mej hör jag hur dom andra killarna ropar. Jag hör inte exakt vad dom säger, men jag lyssnar inte så noga heller. Det ända jag vill är att komma loss. Jag börjar skrika högre för att någon förhoppningsvis ska höra mej och hjälpa mej.
Vi börjar komma allt längre ifrån de andra killarna och helt plötsligt drar han in mej bakom ett hörn.
Han släper taget om mej och jag slutar skrika. Men mitt hjärta slår fortfarande hårt i bröstkorgen. Vad tänker han göra med mej? Tankarna far runt i huvudet på mej. Tänker han våldta mej?
"Liz, det är lungt. Det är bara jag" Säger han och drar av sig luvan. I några korta sekunder står jag bara och stirrar på honom, jag känner hur räddslan sakta glider av mej och det känns lätt att andas igen. När jag känner att jag kan röra mej igen kastar jag mej i hans famn. Jag känner mej så lättad över att det bara var han, jag snyftar till och känner hur en tår rinner ner för min kind. Efter den kommer det bara fler och fler. Han håller om mej en lång stund och jag känner mej trygg i hans famn.
"Jag kunde bara inte låta dej gå ensam. Men du var envis, så jag följde efter dej istället. Förlåt om jag skrämde dej" Han släpper taget om mej lite, och kollar på mej.
"Sch! Du behöver inte säga något. Kom så går vi tillbaka till hotellet" Säger han och lägger ett pekfinger framför min mun precis när jag är på väg att säga något.
Jag torkar mina tårar och sen börjar vi gå.
"Hur kunde du veta?" Undrar jag när vi sitter inne i hans hotellrum igen.
Han rycker på axlarna. "Jag visste inte. Det är en stor stad och mycket kan hända. Jag tror dom där killarna blev ganska paff när jag kom där och drog iväg med dej" Flinar han.
"Jo ja. Jag är jätteglad över att det var du, fyfan vad rädd jag var!"
Han ler lite svagt mot mej. "Lova att du tar en taxi hem nu" Säger han och ger mej pengarna som jag förut vägrade att ta emot. Jag ler tacksamt mot honom.
Jag tar en taxi hem och är hemma lagom till midnatt. Mamma sitter i soffan och kollar på TV, när hon märker att jag kommer in rycker hon till.
"Hej, har du haft kul?" Undrar hon.
Jag nickar.
"Tur att du kom hem så jag kan gå och lägga mej" Säger hon och stänger av TVen. Jag får faktiskt lite dåligt samvete över att ha ljugit för henne. Men det hon inte vet har hon inte ont av.
KOMMENTERA! :D
Han släper taget om mej och jag slutar skrika. Men mitt hjärta slår fortfarande hårt i bröstkorgen. Vad tänker han göra med mej? Tankarna far runt i huvudet på mej. Tänker han våldta mej?
"Liz, det är lungt. Det är bara jag" Säger han och drar av sig luvan. I några korta sekunder står jag bara och stirrar på honom, jag känner hur räddslan sakta glider av mej och det känns lätt att andas igen. När jag känner att jag kan röra mej igen kastar jag mej i hans famn. Jag känner mej så lättad över att det bara var han, jag snyftar till och känner hur en tår rinner ner för min kind. Efter den kommer det bara fler och fler. Han håller om mej en lång stund och jag känner mej trygg i hans famn.
"Jag kunde bara inte låta dej gå ensam. Men du var envis, så jag följde efter dej istället. Förlåt om jag skrämde dej" Han släpper taget om mej lite, och kollar på mej.
"Sch! Du behöver inte säga något. Kom så går vi tillbaka till hotellet" Säger han och lägger ett pekfinger framför min mun precis när jag är på väg att säga något.
Jag torkar mina tårar och sen börjar vi gå.
"Hur kunde du veta?" Undrar jag när vi sitter inne i hans hotellrum igen.
Han rycker på axlarna. "Jag visste inte. Det är en stor stad och mycket kan hända. Jag tror dom där killarna blev ganska paff när jag kom där och drog iväg med dej" Flinar han.
"Jo ja. Jag är jätteglad över att det var du, fyfan vad rädd jag var!"
Han ler lite svagt mot mej. "Lova att du tar en taxi hem nu" Säger han och ger mej pengarna som jag förut vägrade att ta emot. Jag ler tacksamt mot honom.
Jag tar en taxi hem och är hemma lagom till midnatt. Mamma sitter i soffan och kollar på TV, när hon märker att jag kommer in rycker hon till.
"Hej, har du haft kul?" Undrar hon.
Jag nickar.
"Tur att du kom hem så jag kan gå och lägga mej" Säger hon och stänger av TVen. Jag får faktiskt lite dåligt samvete över att ha ljugit för henne. Men det hon inte vet har hon inte ont av.
Justins Perspektiv:
Jag ligger i sängen och försöker sova, men jag kommer inte riktigt till ro.
Jag tar upp min mobil som ligger på nattygsbordet och knappar in:
'Hej, vill bara höra så att du är okej :)'
Jag skickar iväg smset till Liz och lägger mej ner i sängen igen. Efter en inte så lång stund så plingar det till i mobilen och jag öppnar smset från Liz.
'Ja jag mår bra :) Tänkte precis gå och lägga mej'
Jag knappar iväg ett godnatt och sen rättar jag till kudden innan jag somnar.
"Ey Justin!" Hör jag någon bakom mej ropa. Jag vänder mej om för att möta Kennys blick, han håller upp min väska. "Jag är inte din packåsna, ta din väska"
Jag flinar. "Kasta den då!"
Han kastar den och jag fångar den.
Vi hoppar in i den fullsatta bilen och sen bär det av mot LAX, Los Angeles flyplats. Vi ska flyga till New York, ännu en storstad.
Jag sätter mej brevid min mamma i flygplanet, hon pratar med mej men jag lyssnar inte så noga. Mina tankar är någon helt annan stans. Hos Liz.
Jag kan se hennes gröna vackra ögon framför mej och höra hennes röst. Jag kan se hennes leénde framför mej och känna smaken av hennes mjuka läppar. Jag ångrar att jag kysste henne, det gör jag verkligen. Hon ville inte och vi är ju bara vänner. Man kysser inte sina vänner. Men jag kunde inte hjälpa det, det var som om dom ropade på mej. Men ändå, av det lilla jag har fått så vill jag bara ha mera.
Jag vet att hon bara ser mej som en vän, och jag vet att jag borde göra det också. Men jag kan inte hjälpa vad jag känner. Ju mer jag har börjat umgås med henne ju mer har jag börjat gilla henne på ett annat sätt. Jag kan se det framför mej, hur vi är det lyckligaste paret i hela världen.
Jag ler när jag tänker på det. Och nu är jag påväg bort här ifrån, bort från henne. Jag undrar vad hon gör nu, sitter hon och tänker på mej? Antagligen inte.
"Justin" Det är mamma som försöker att få min uppmärksamhet.
"Ja?" Mumlar jag och glider sagta ifrån min lilla tankebubbla.
"Vad säger du om att åka och hälsa på dina vänner snart?"
"Om det säger jag; Jiihoo! När då?"
"Efter New York" Svarar hon.
Jag ler och lutar mej bakåt igen och efter en stund somnar jag.
Jag vaknar några timmar senare och då är det är dags för landning.
Liz Perspektiv:
"Vilken härlig dag!" Konstaterar Alex och blundar mot solen.
"Mm" Mumlar jag.
"Vi borde gå och köpa jordgubbar!" Säger Alex och sätter sig upp från sin solstol och kollar på mej.
Jag ler mot henne. "Och så doppar vi dom i smällt choklad!"
En stund senare lämnar vi affären med två liter jorgubbar och en chokladkaka.
"Kolla, där är Kayla" Säger Alex och nickar mot ett litet gäng tjejer. Kayla står i mitten av alla. Hennes mun går i ett och samtidigt som hon pratar viftar hon med armarna så det ser ut som hon är dirigent till en symfoniorkester eller något.
"Ska vi gå fram och skryta om att vi har åkt i samma båt som Justin Bieber" Säger Alex och ett flin breder ut sig i hennes ansikte.
"Gå du och gör det om du vill" Skrattar jag.
"Nej.. men kom nu, vi måste gå innan chokladen smällter." Säger hon och snabbar på stegen.
"Haha, erkänn bara att du inte vågar"
Hon stannar tvärtt och kollar på mej. "Okej, jag erkänner. Jag vågar inte" Hon flinar och börjar gå igen.
Jag traskar efter henne och alldeles snart sitter vi i solen på min alltan igen och smaskar på jordgubbar doppade i smällt choklad.
Helt plötsligt står Isaac nedandför alltanen på gräset och kollar på oss.
"Blondie!" Utbrister jag och ler mot honom.
"Käften!" Säger han och ser sur ut. Men hans ansiktsuttryck förändras snabbt när han ser vad vi äter. "Är det okej om jag joinar eller?" Undrar han och hoppar över alltanräcket.
Innan vi hinner svara har han hunnit ta en jordgubbe och stoppat den i munnen.
"Jag antar det" Svarar jag.
"Haha, vet ni vad som hände igår kväll?" Undrar han.
Både jag och Alex skakar på huvudet.
"Det var någon idiot som ringde med dolt nummer.." Börjar han och jag fattar direkt att det är min och Justins busringning han pratar om. Han börjar berätta allt och jag försöker att hålla god min, vilket brister ganska snart.
Isaac kollar på mej och skakar på huvudet. "Det var du, eller hur?"
"Nej? Varför skulle det vara jag" Svarar jag och försöker se ut som om jag inte fattar vad han pratar om.
"Kom igen, jag ser det på dej att det var du. Vem var det du var med? En kille?"
Jag suckar, han känner mej alldeles för väl. "Isaac, jag var själv. Jag hade tråkigt"
"Själv?! Jo visst, sen när har du fått killröst?"
"Man kan faktiskt förvränga rösten" Förklarar jag.
"Sluta, du var inte själv. Vad heter han?" Undrar han och ser intresserad ut.
"Vill du att jag ska vara ärlig?" Undrar jag och biter mej i läppen.
"Nej, jag vill att du ska ljuga för mej lille vän. Ja! Klart jag vill att du ska vara ärlig!"
"Okej, jag var med Justin"
"Justin aka tönt?" Undrar han och nickar mot grannhuset.
"Nej, inte han Justin. Justin Bieber"
KOMMENTERA! :D
Första gången jag har med Justins perspektiv, vad tycker ni om det? Ska jag ha med det oftare?
Och en än gång, jag är ledsen för den dåliga uppdateringen. Men jag sitter inte så mycket vid datorn när det är så bra väder. Är heller ute och njuter då. Jag hoppas att ni förstår.
Tack för alla fina kommentarer! :D
PeaceN'Love
