JB novell

You're everything I could ever wish for - Del 35

Vi ställer oss vid räcket och kollar ut över den upplysta staden.

"Det är verkligen jättefint" Säger hon.

"Ja. Men du är finare" Säger jag.

"Du.." Börjar hon. "Vad tycker du om mej egentligen?"

Jag känner hur jag blir alldeles svettig. Nu eller aldrig, jag måste våga berätta för henne vad jag verkligen känner. Jag tar ett djupt andetag innan jag öppnar munnen.

---

Liz's Perspektiv:

Efter min fråga kollar jag spänt på Justin. Hans mun är halft öppen och han ser ut att leta efter dom rätta orden.

"Jag vet inte hur jag ska säga det här.." Börjar han. "Men jag gillar dej, jag gillar dej mycket.. väldigt mycket"

Han kollar osäkert på mej och väntar på min reaktion, på vad jag ska säga. Men jag fortsätter att stå där helt tyst. "Jag älskar dej" Viskar han fram, nästan så tyst så att man inte hör det. Jag står där helt stumm.
 "Vad tycker du om mej?" Han låter nervös när han ställer frågan.

Jag dröjer lite innan jag svarar och kollar ut över staden i två sekunder. "Jag gillar dej också. Men kan du förstå skillnaden mellan att gilla och att älska någon?" Jag kollar upp på honom.

Han nickar. "Ja, du gillar mej och jag älskar dej" Säger han och suckar. "Det är skillnaden"

Just precis i det ögonblicket när han ger mej den där blicken, just precis då väller alla kännslor över mej på en och samma gång.

Det är då jag kan se, jag kan se det som både Alex och Isaac tidigare har sätt. Det som antagligen Kenny och Pattie också och sätt, och kanske till och med min bror.

Hur har jag kunnat vara så blind? Jag fattar inte varför jag inte har förstått det fören nu när alla andra har märkt det från hela första början. Men jag antar att det är typiskt mej att inte fatta saker. Han älskar mej han är verkligen kär i mej och det konstiga är att jag är det också, jag är kär i honom. Jag är kär i Justin Bieber.

Jag granskar hans ansikte i bråkdelen av en sekund, han ser ledsen och besviken ut. Men det kanske inte är så konstigt, han erkännde nyss att han är kär i mej och jag var så dum och sa att jag inte gillar honom på det sättet fast jag egentligen gör det. Var jag verkligen så rädd att falla för honom bara för att jag redan hade intalat mej själv att han inte var min typ? För att det skulle vara krånligt att ha en relation med honom, vem har någonsin sagt att kärlek är enkelt?

Jag biter mej i läppen, och tar ett steg närmare honom. Jag klarar verkligen inte av att se honom så ledsen. Särskilt inte när det är jag som har orsakat det. Jag ställer mej på tå för att nå upp till hans läppar. Jag gör den avgörande rörelsen och han besvarar kyssen. Fjärilarna i magen blir helt galna. Hans läppar är mjuka och varma på ett obekant sätt. Dom prövar sig fram, precis som mina också gör. Det känns så rätt. Jag tar ett steg bakåt och kollar i hans ögon.

"Detta borde vara vår första kyss.." Säger han mjukt och ler mot mej.

Jag ler tillbaka, känslan är obeskrivlig, jag har aldrig upplevt något så starkt i hela mitt liv. Jag har aldrig upplevt någon sån stark kärlek förut. Mitt hjärta tar glädjeskutt hela tiden och det pirrar i magen varje gång han ser på mej. Han lutar sig framåt och kysser mej igen. Hans mjuka fuktigaläppar är som gjorda för att vara mot mina.

"Du vet inte hur många gånger jag har velat göra det här" Mumlar han i mitt öra. Jag ler och han stryker bort ett hårstrå fån mitt ansikte innan kysser mej ännu en gång.

"Förlåt Justin! Jag är så dum. Jag har inte fattat själv hur jävla kär jag är i dej.. fören nu" Säger jag. "Alex och Isaac har fattat för länge sen, men jag ville inte lyssna på dom. Jag kan inte fatta att jag kunde vara så blind!"

Han lägger sitt pekfinger på min mun för att jag ska vara tyst. "Det kanske är som det sägs, kärleken är blind"

Jag ler mot honom. "Hur länge har du gillat mej?"

Han ler tillbaka och svarar: "Från första gången jag såg dej" Han kysser mej igen och bär upp mej i hans famn. Allt är så perfekt, det är kväll och vi står på en balkong med hela staden lysandes framför oss.

"Äntligen är du min" Säger han och bär in mej i vardagsrummet och sätter ned mej i soffan. Han sätter sig ner brevid mej och kollar på mej med ett stort lyckligt leénde. "Du är allting jag någonsin kunnat önska"

Jag ler mot honom utan att säga något, det känns inte som om det behövs. Det känns ändå som om han fattar vad jag tänker.
Jag kryper upp i hans famn och han sluter sina armar runt om mej. Vi sitter så en stund, allt känns så bra och jag känner mej så trygg i hans närhet. Jag har inte en tanke på att klockan säkert är mycket och att mina föräldrar säkert undrar vart jag är. Just då är det bara jag och han och inget annat existerar.

Vad alla kommer tycka om det här är ett annat problem, och helt ärligt så bryr jag mej inte. Nu när det äntligen har gått upp för mej att jag verkligen är helt förälskad i denna killen finns det ingenting som kan stoppa mej.

---

KOMMENTERA! :D

Nu vill jag veta vad ni tycker! Bra eller dåligt?
Detta kunde vara slutet på denna historien. Justin har äntligen fått sin prinssesa och dom kommer leva lyckliga i alla sina dagar.. Eller? Kommentera vad ni tror kommer hända! Kommer något komma ivägen för deras kärlek?

(Eftersom förra delen var ganska lång blev denna lite kortare)


PeaceN'Love

nej! detta får inte vara slutet!?! :o

btw, din novell är skit bra! ;)

MER MER MER :d

INTE slutet :D meeeer!

LIKAAAA BRA SOM ALLTID!!

den är jätte bra. i fall du fortsätter bara inte nån otrogenhet snälla jag hatar sånna berättelser :)

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeera

sluta inteeee!

meeeeeeeer!

Skit bra!!

Du får inte sluta skriva på denna, jag tycker att du ska fortsätta på denna...

omg börja gråta... INTE SLUTET!!!! du är super duktig:), vill veta vad som händer med deras kärlek! ;)

Håller me de andra!!

Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!!